(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Allmaenna Svenska Laekartidningen"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



lallmänna svenska 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄRARFÖRENINGEN 



UNDEK MKDVKRKAX AF 



Prof. E. Almquist, Stockholm; Prof. J. Borelius, Lund; e. Prov.-läk. C. Dahiborg, 
Rimbo; l:e prov.-läk. N. Englund, Väuersborg; l:e stadsiak. K. J. Gezellus, Göteborg; 
Ofvcrläk. H. Kosten Göteborg; Prof. O. Medin, Stockholm; Öfverläk. G. Naumann, Oöt(>- 
borg; Öfverläk. E. S. Perman, Stockholm; Prof. K. Petrén, Uppsala; Öfvcrlftk. S. A. 
Pfannenstill, Malmö; Stadsläk. R. von Post Gätic; Prof. Frey Svenson, Uppsala; f. Prov.- 
läk. O. SÖderbaum, Saodsvall; Fördclmsläk. O. SÖrensen. Jönköping; l:o prov.-liik. 
H. Sörman, Malmö; Prof. C. Wallls, Stockholm; Prof. K. A. Walter, Göteborg, 



UTGIFVKN OCH RKDIGERAD AF 

D:r KNUT KJELLBERG och D:r HJALMAR FORSSNER 

STOCKHOLM 



S:e ÅRGÅNGEN 

1906 



STOCKHOLM 

sv FINSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN A CO 

liHJO. 



225551 



REGISTER. 



* betecknar Gäfleborgs-— Dala Ittkare- och apotekarföfenings förhandlingar. 

Sid. 
Ahlberg, A. A>, Fall af dilatatio et hypertrofia coli, s. k. Hirsch- 

sprungs sjukdom 20J> 

> « Ett fall af situs inversus viscerum thoraci» et 

abdominis* 2.*JH 

» » Om olyckefallsersättning för bråck* 401 

» > Myndigheters infordrande af rättsmedicinska intyg 777 

Almkvist, Johan, £n praktisk behandlingsmetod för ulcus molle 853 
Bauer, F., Kan något göras, på det att patienter med uteruskarci- 
nom oråtte komma till operation tidigare än hvad 

nu i allmänhet är fallet? 161 

Bergman, P., Tarmdigestionen enligt nyare undersökningar 507 

> » Om adrenalinets terapeutiska användning 721 

Björklund,* Axel, Om stovain som anestheticum, jämfördt med 

cocain* 374 

Borelius, Jacques, Om blindtarmsinflammation från praktikerns 

synpunkt 177 

» »I h vilken utsträckning linnes för närvarande 
i vårt land för unga läkare tillfälle till prak- 
tisk utbildning 682 

Bahlborg, Carl, De norske läkarnes understödsföreningar 617 

> > De danska läkarnes understödsföreningar 681> 

Dalen, Albin, Om blindhet, förorsakad af förgiftning med träyprit 673 
ElfHtrand, M., Genmäle mot prof. Santessons kritik 92, 337, 457, 47(> 
Ernberg, Harald, Några synpunkter vid behandlingen af nefrit 65, 81 

> » Om upplysnings- &, understödsbyråer för mödrar 641 

Essen- Möller, Elis, Till frågan om det tidiga igenkännandet af 

lifmoderkräftan 165 

> ^ Några ord om behandlingen af eklampsi... 60!) 

Eurén, H. G., Genmäle till Prof. Gadelius med anledning af hans 

föredrag »Om brott och straffa 577 

Felländer, J., Tertiär syfilis, acquirerad eller heriditär, i inre 

kvinnliga genitalia 289 

Fineman, Gösta, Kort sammandrag af larynxtuborkulosen och 

dess behandling* 129, 155 

For«»8man, J., Kågra anmärkningar beträffande Kungl. Medicinal- 
styrelsens förslag till inrättande af ett ambulato- 

riskt bakteriologiskt laboratorium 757, 843 

Forssner, Hj., Några intryck från en studieresa till Wien... 407, 513 



Sid. 
Forssner, Hj., Förslaget till ny examensstadga för de medicinska 

studierna 835 

•• » Ignaz Philipp Semmelweis 625 

Oadelius, Bror, Straffrätt och psykiatri 97, 113 

» > Om brott och straff 387 

> > Ett ord om psykiatrisk sakkunskap 581 

Golgi, C, Neuronen, teori och fakta 803 

Gullström, Arvid. Ausstellung för Sauglingspflege in Berlin ... 321 
Haglund, Patrik, Om den medfödda höftledsluxationens behand- 
ling enligt Lorenz 753 

Holmgren, Gunnar, Några ord om empyemen i näsans bih&lor 529 
Jundell, 1., Huru hos oss förbättra resultaten af skyddskoppymp- 
ningen med animal vaccin? 545 

Levin, Ernst, Tyfus-epidemien å Ljungbyhed . 775, 865 

Lindström, Erik, Ett fall af symfyssprängning under förlossning* 407 
Lundborg, Herman, Några ord om vården af epileptiska patien- 
ter samt något om hospitalsläkarnes villkor 

i Tyskland 727, 743 

Moberg, Ludvig, Om behandlingen af psoriasis och de psoriasi- 

forma eksemen 849 

Nilsson, Ada, Några nyare undersökningar öfver menstrua- 

tionen 433, 450 

Norgrcn, C. A., Kreosotalbehandling af akut pneumoni 864 

Nyblin, A. G-, Några järnmedikamcnters inverkan på tänderna 410 

Nyström, Gunnar, Från en studiercna i Amerika 257, 273 

Petrén, Alfred, Till frågan om psykiskt undermåligas straffrätts- 
liga beliandliug 1, 17 

Petrén, Ebbe, Nyare undersökningar om spridniugssätt och be- 
kämpande af abdominaltyfus 33, 49 

Ramon y .Caj al, S.. Om neuronernas struktur och förbindelser. 823 

Santesson, C. G., Några ord om homöopatien 225, 241 

» Genmäle 340, 459 

Sjö v all, Einar, Svenska psykiatriska föreningens möte i Stock- 
holm d. 7—8 Sept. 1906 593 

» » Forskarparet Golgi — Cajal och deras insats i ut- 
forskandet af de nervösa elementen 785 

Söderbaum, Per, Ett fall af främmande kropp i ccsophagus* ... 369 

» » Fall af njursten* 370 

» » Fall af choledochus sten* 371 

^ » Fall af traumatisk infektiös encephalit* 372 

» » Bidrag till den akuta peritonitens diagnos* ... 379 

Söderberg, Arthur, Om kreosotalbehandling vid sjukdomar i 

luftvägarna, företrädesvis akut pneumoni 705 
Söder holm, Ivar, Kreosotalbehandling vid lunginflammation ... 796 
Sörman, Harald, Bidrag till frågan om epidemisjukvårdens ord- 
nande på landsbygden 193 

Thunberg, Torsten, Nyare undersökningar öfver matsmältnings- 
kanalens rörelser 305 

Törneli, Gottfrid, Några synpunkter och förslag med anledning 
af skolläkarnes förändrade ställning inom de 
allmänna läroverken enligt nya skollagen .. 145 

Widerström, Karolina, Några ord i barnavårds frågan 657 

Abcrg, Jacob, Ett fall af hafvandeskapsnefrit med mycket hastigt^ 

letalt förlopp ' ' 491 



Minnesteckningar. 

Sid. 
Stille, Max 236 

Anmälningar och referat. 

Bing, H. ./., Om blodtryksmaaling hos menneeker 569 

Borchgrerink, O., Lokalansesthesi 588 

Bruck, Franz, Behandling af genuin ozaena med permanent tam- 

ponad 43 

Döderlein, A., Uebcr die symptomatihiche Bedeutung der Blutungen 

aus dem wciblichcn Genitalien und deren Behandlangsgrund- 

sätze 314 

Elf strand, M, Läkemedelnlära med Härskild hänsyn till svenska 

f armakopéen 39 

Engström, Otto, 8. k. vaginalt kejsarsnitt 224 

Fischer, F, Om behandling af hudkarcinom med Röntgenstraaler 295 
Fritsch, Heinrich, Die geburtshilfliche Behandlung bei Placenta 

prsevia 359 

Katzenstein, M., Om funktionspröfning af hjärtat 697 

Kionka, H., Der heutige Stånd der Eisentherapi 326 

Meyer, Leopold, Svangerskabets Patalogi 264 

Muller, Erik, Om de äldsta människoraserna 552 

Poulsson, E., Lferebog i farmakologi for Lseger og Stiiderende ... 39 

BosentM, Paul, Sund mjölk 349 

Slajmer, E., Erfahrungcn öber Lumbalanästesie mit Tropakokain 

in 12()0 Fallen 492 

Stenbeck, Richard, Författningshandbok för vården af sinnessjuka 

och sinnesslöa 218 

Svenson, Frey, Själslifvets hvgien 44() 

Törnell, G,, Om skollökare 250 

Watcrinsky, Richard, Sveriges lasarettsväsende förr och nu 780 

Widstrand, Kvartslsalmanacka för läkare 1907 866 

Wertheim, und Micholitsch, Die Technik der vaginalen Bauchhöhlen- 

operationen 620 

Örutn, H. P, T., Uorganiske el. organiske Jiernpreparater 58 

Praktiska notiser. 

Bjömvall, E. , Ny typ för diagnoslappar 365 

Blomquist, A., Ått iakttaga vid expedition och injektion af oleum 

mercurioli 90 % Hg 122 

Blomquist, A,, Nyare organiska jodpreparat 33'5 

» » Pankreon 296 

Holmgren, Israel, Höst skydd vid lungundersökning 459 

Lindberger, Valt., Ronneby Arsenik vatten *'»52 

Linroth, Klas, Kommentar till Sv. farmakopén 107 

Palmquist, Noack, Kokain mot myggbett, myrstick och nässelbrilnna 605 

Sundberg, Carl, von Schroens phtisiogena mikrob 75 

Söderholm, L, Santoninförgiftning 45 

Förhandlingar, mOtesreferat och redovisningar. 

Allmänna sv. läkarfören ingens förhandlingar 278 

A. B. Läkartidningens styrelseberättelse 286 



A* I 

, GäfleborgH— Dala läkare- och apotekareföreninj^H förhandlingar 267, 3G3 
D:r N. A. NilssonH föredrag i Sv. LäkarHällnkapet om den Lind- 

blomnka förloHHning8tången samt den därpå följande diskuH- . 

Hionen 471 

Redovisning öfver insamling 46, 427 

Extra o. bitr. provinBialläkarneH ömnesidighetHf ören ing 632 

Medicinska yrkesfrågor. 

Bostadsinspektion 648, 660, 69;i 

En Donator 91 

Fäliläkarstipendiatkåren 716 

Förslag till organisation af arméns sjukvårdsstyrelse 484 

Förslag till upprättande af en tyfussiation 85, 561 

Förslaget till nya stadtrar för de medicinska examina 835 

Försäkringsbolaget Hansa 124, 298 

Genmäle mot l):r Jundell 11 

Ett hälsovårdsmål 248 

Kaiserin Friedrich-Haus i Berlin .» 20:) 

Lasarettsläkartjänsten i Finspong 417 

Läkarutlåtanden och välgörenhetsmärken 46, 156 

För herrar läkare och arbetsgifvare att beakta 10i> 

Länsvårdanstalt för tuberkelsjuka 425 

Till prof. Borelius TM 

Svar till t. f. prov.-läk 749 

Till stadsläkaren Carl Lundgren 6(>4 

Instruktion för civila läkarstipendiater 571 

Om militärläkare banan 6i)i), 71.'{, 730, 745, 764 

Till frågan om kvinnliga tjänsteläkare 769 

Några ord med anledn. af t. f. asyiläkaren H. Lundborgs förslag 
till ny lönestat för assistentläk. vid statens hospital cS: asyler 

348, 419 

Nya skolstadgan 9, 69, 120, 171 

Ny organisation af fält läkarkårens reserv 2fH> 

Offentlig hälso- och sjukvård .'KK) 

Till e. prov.-läkarfrågan ...^ 422 

Till «. prov.-läkaren Jacob Åberg 225, 556, 636 

Svar till e. prov.-läk. And. Lindvall 556 

Till e. prov -läk. Wilhelm Lilliedahl 572. 586 

Själfdeklarationer 108, 172 

I specialist frågan 25, 29, 73 

De schweiziska läkarues sjukkassa 55 

Sundsvalls hälsovårdsnämnd kontra »homöopaten» Axell 465, 481 

Tvist om olycksfallsersältning .583 

Visby lasarett 197 

Ömsesijiighetsföreningen 30, 118, 125 

Kvartalsrapport 96, 25(i, 480, 688 

Epidemiöfversikt 16, 64, 80, 112, 160, 176, 208, 255, 304, :V)2, 

368, 384, 464, 179, 496, .■>44, 560, 608, 640, 687, 736, 768, 784, 872 

Bilaga till n:r 49: Ur Riksförsäkringsanstaltens berättelse för år 1905. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÅKARFÖRENIN6EN. 
Stockholm den 5 januari 1906. 



\ Utgifvare och redaktör: I 

3:e årg. ; Med. d:r Knut Kjellberg. > JJrO 1. 

\ Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. \ 



Innehåll: Alfekd Petrkn: Till frågan om psykiskt undermåligas 
straffrättaliga behandling. I. — E Almquist: Genmäle rörande nya skol- 
Htadgan. — (Jenmäle mot d:r Jundell. — Insändt. — Nyheter för dagen. 
— Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. 



Till frågan om psykiskt undermålig-as straff- 
rättsliga behandling. 

Keferat af Alfred Petrén. 



Öfver denna fråga, till hvilkens lösande ett samarbete 
mellan jurister och läkare ju är absolut nödvändigt, lämnas 
af den ansedde rättspsykiatern professor Cramer i Göttingen 
en mycket lärorik öfversikt uti ett inför ett tyskt juristmöte 
hållet föredrag, hvilket återfinnes i tryck uti Miinchener medi- 
zinische Wochenschriff, N:o 40 o. 41, 1904. På grund af ämnets 
stora allmänna intresse lämnas här en närmare redogörelse för 
denna uppsats innehåll. 

Förf. börjar med att framhålla skillnaden mellan förmin- 
skad iillräknelighet (»geminderte Zurechnungsfähigkeit»), som 
endast är ett begrepp , och psykisk timlermålighet (»geistige Min- 
derwertigkeit»), som åter är ett tillstånd. Att af gränsa detta 
från å ena sidan psykisk hälsa och å den andra sinnessjukdom 
— något som ju är nödvändigt, om ett straffrättsligt begrepp 
skall därmed förenas — kan emellertid i praxis ofta blifva en 
synnerligen svår uppgift, som af läkaren kräfver en noggrann 
klinisk kännedom om dessa »gränsfall» (»Grenzzustände»); och 
anmärkes härvid att en fullt objektiv kunskap på detta område 
icke kan förvärfvas genom studium af ett kriminellt material, 
utan att den bäst inhämtas vid för psykiskt sjuka och nervsjuka 



gemensanima polikliniker^), å hvilka just »gränsfallen» ofta 
komma till synes utan att därvid vara kriminella. Hvad nu 
beträffar den psykiska undermålighetens afgränsning mot den 
fulla psykiska häJsan, framhåller förf. att, fastän svårigheterna 
härvid helt naturligt ofta kunna vara mycket stora, den likväl 
skall visa sig möjlig, blott man städse ihågkommer, att det 
aldrig på grund af ett enda symtom är tillåtet att sluta till 
förhanden varon af ett dylikt > gränstillstånd», utan att det härför 
städse fordras, att det föreligger en klinisk symtomkompleXy som 
i detta hänseende är karakteristiskt. Uppdragandet af den andra 
gränsen åter anser förf., om också äfven här icke alltid svårig- 
heter saknas, i allmänhet dock vara lättare, i det att begreppet 
psykisk undermålighet upphör, så snart de kliniska känneteck- 
nen på en uttalad sinnessjukdom låta påvisa sig. 

Efter denna allmänna orientering redogör förf. närmare 
för arten af de fall, han vill hänföra till det här afhandlade 
gränsområdet, och uppdelar dem därvid uti följande 4 grupper: 

1. Fall där den psykiska undermåligheten ä7' habituell (»länger 
dauernd besteht»); härifrån af skiljas dock sådana fall, i hvilka 
de mest framträdande kliniska fenomenen utgöras af en- bety- 
dande etisk och moralisk depravation i förening med utprägladt 
antisociala tendenser. Till gruppen hänföras däremot imbecillitef 
af lindrigare grad, kroniska alkoholister och morjinister med karak- 
tärsförändring, epileptivi, hos hvilka karaktärsdegenerationen icke 
framskridit så långt, att man kan betrakta tillståndet som sin- 
nessjukdom, personer med långsamt sig utvecklande arterio- 
sclerotisk hjärnatroji, med långsamt förlöpande senila och prwsenila 
former, med organiska hjärnsjukdomar öfverhufvud, vidare 
degenererade, pei'veist och konträrt sexuella samt slutligen personer 
med traumatiskt betingad hjärnförändring, hysteri och hysterisk 
karaktärsförändring. 

2. I denna grupp handlar det om ett sjukligt gy-undlag af 
liknande art, endast med den skillnad, att den sjukliga föränd- 
ringen ännu icke fortskridit så långt, att den under vanliga 
förhållanden ger sig tillkänna, hvaremot det under särskilda 
omständigheter, såsom efter öfveransträngning, strapatser, alkohol, 
vid affekt, o. s. v., samt i fråga om kvinnor vid menstruation, 
gra\'iditet och klimakterium, utvecklar sig ett patologiskt till- 
stånd, som åtminstone är att likställa med psykisk under- 
målighet. 

3. Hit hänföras fall, i hvilka visserligen endast några 

*) Till skillnad af hvad förhållandet är i vårt land, finnes det dylika 
^'eniensainma såväl kliniker som polikliniker vid åtskilliga universitet 
i Tyskland, dar psykiatrici därför icke så sällan äfven äro fullt skolade 
neurologer. 



3 

enstaka patologiska drag af nervös art Jåta påvisa sig, men 
där det dock kan förekomma, att öfveransträngning, affekter, 
alkohol, en genomgängen akut infektionssjukdom, förlossnings- 
akten, den öfvergående verkan af ett trauma, m. fl. skadliga 
moment helt öfvergåetide medföra ett tillstånd, som afgjordt är 
att betrakta som sjukligt, och som därvid mäste uppfattas »als 
Zeichen einer passageren geistigen Älindenvertigkeit». 

4. I denna sista grupp upptages slutligen det ofvannämnda 
slag af fall, hvilka på grund af den höggradiga moraliska de- 
pravaiioneji, den fullkomliga bristen på althtisin och de starkt 
framträdande antisoviala tendenserna bereda oss de allra största 
svårigheterna vid den straffrättsliga behandlingen. Därvid fram- 
hålles emellertid, hurusom dessa 8 moment gifvetvis icke enbart 
i och för sig få vara afgörande vid bestämmandet, huruvida 
psykiv^k undermålighet föreligger, utan att det för fastställandet 
af denna diagnos därjämte fordras påvisandet af det sjukliga 
grundlaget, hvilket kan vara olika i olika fall, men som i 
allmänhet utgöres af en intelligensdefekt, h vadan det alltså 
här är fråga om hahituella tillstånd. 

Författaren kommer så till själfva hufvudf rågan, nämligen 
den hur man / straff rättsligt hänseende skall förfara med dessa 
olika individer, som falla under begreppet psykisk undermålig- 
het. Han pointerar därvid först, att det, till åstadkommandet 
af en verklig förbättring i sakernas nuvarande tillstånd, är 
nödvändigt, att man slår in på ett mera individualiserande för- 
faringssätt, som mera har karaktären af en behandling och vid 
hvilket psykiatern mer än hittills får ett ord med i laget, 
h varpå i stora drag gifves en antydan om, huru denna indi vi - 
dualisering inom de 4 ofvannämnda grupperna bör ske. 

Hvad då först de till den tredje gruppen hörande fallen 
l»eträffar, i hvilka den psykiska undermåligheten endast är af 
en helt öfvergående art, anser förf., att ett frikännande här vore 
på sin plats. Till belysande häraf anför han följande exempel: 
En tjänsteman vårdar sin hustru under en långvarig sjukdom, 
som slutligen går till döden; hela dagarna har han ett enformigt 
och anstängande arbete samt är därtill om kvällarna upptagen 
af omsorgen om sina talrika barn; någon tid efter hustruns 
begrafning tar så en bekant honom med sig ut på ett värdshus 
»för att muntra upp honom»; den på grund af öfverarbete 
<»ch nattvak, sorg och bekymmer i hög grad öfveransträngde 
och nervöse mannen är i detta sitt tillstånd höggradigt intole- 
rant mot alkohol; han blir på den grund snart exciterad, kom- 
mer i gräl och bär slutligen hand på sin omgifning. I ett 
dylikt fall anser förf., att den förut fullkomligt oförvitlige 
mannen fått straff nog redan genom själfva rannsakningen och 



det olycksöde som drabbat honom, och att, om han öfverhufvud 
skall dömas, denna dom absohit endast bör vara vUlkorlig. 

Beträffande åter de till den amlra gruppen hörande fallen, 
i hvilka ett lindrigt patologiskt tillstånd visserligen är habituellt, 
men där detta tillstånd dock blott under vissa gifna Jonttsäffningar 
yttrar sig »im Sinne einer geistigen Minderwertigkeit», så bör 
det straffrättsliga förfarandet här, enligt förf:s mening, helt och 
hållet bero på, huru man har att från kliniskt-medicinsk syn- 
punkt uppfatta det föreliggande tillståndet, så att i de fall, där 
det kan finnas möjlighet för och hopp om förbättring, villkorlig 
dom och benddning likaledes böra ifrågakomma, medan återigen 
i fall, där en förbättring icke är att förvänta (såsom exempelvis 
ifråga om en epileptiker med benägenhet för våldshandlingar 
under aft*ekters inflytande), en långvarigare interneiing är på sin 
plats. Emellertid anmärker förf. härvid, att stor försiktighet 
bör iakttagas med uttrycket: »obotlig» och det till detta härvid 
sig anslutande begreppet: »ständig internering», ty liksom be- 
tydande förbättringar mången gång slutligen inträda i till synes 
förtviflade fall af sinnessjukdom, så kan man också understun- 
dom få se de mest antisociala individer vid lämplig behandling 
åter blifva socialt möjliga. Hufvudiippgifte^i vid en mera lång- 
varig internering af här ifrågavarande psykiska invalider ser 
förf. sålunda uti en behandling, hvars mål bör vara att söka för- 
vandla de farliga tillstånden till ofarliga. 

Också ifråga om en habituell psykisk undermålighet, vid hvil- 
ken en förkommenhet i socialt hänseende icke står i förgrunden 
(= l:sta gruppen), måste man för öfrigt räkna med den möjlig- 
heten, att samhällsvådligheten med tiden kan aftaga, i hvilket 
fall man, för att icke förorsaka staten onödig kostnad och göra 
individen i fråga orätt, bör låta denne så småningom komma 
imder friare förhållanden. (P^ndast i förbigående berör förf. 
frågan om lämpligheten af äfven ett civil rättsligt förfarande, 
såsom omyndighetsförklaring, o. d. i vissa fall). A andra sidan 
ligger det ju i sakens natur, att man inom denna grupp äfven 
får vara beredd på försämringar därhän, att verklig sinnessjuk- 
dom utvecklar sig, då återigen den behandling, som kommer 
andra sinnessjuka till del, är indicerad 

Återstår de till 4 .de gruppen hörande fallen, »die dauernden 
antisozialen und etisch depravierten geistig Minderwertigen». Här 
framhålles som den viktigaste synpunkten: skgdd för sanihälUt, 
Dessa individer böra alltså interneras och bör denna internering 
vara saker; likväl bör den icke inrättas så, att individerna i 
fråga därigenom försämras, hvilket med nödvändighet skulle 
blifva följden, om den skedde på det sätt, som lämnar största 
säkerhet och garanti för samhället, d. v. s. genom isolering. 



ty isoleringen är för en invalid eller hjärnsjuk individ den 
skadligaste behandling som gifves. Behandlimissynpwikten får 
därför icke heller här lämnas alldeles ur sikte, och då nu 
arhefe är det enda medel, som kan verka till förbättring af 
dessa sedligt förkomna, undermåliga individer, bör alltid möjlig- 
heter till sysselsättning beredas dem, så långt detta låter sig 
göra. Det påpekas emellertid, hurusom detta härvidlag är den 
svåraste uppgiften utaf alla på grund af faran för myterier och 
komplotter, hvarför det fordras, att läkarna, hvilkas antal å 
dylika anstalter bör vara relativt stort, väl känna de enskilda 
individernas karaktärer och egenskaper, och att man har till 
sitt förfogande en för sin uppgift fullt kompetent betjänings- 
personal; under dylika förhållanden blifva emellertid — säger 
författaren — de fall, i hvilka man blir nödsakad tillgripa 
isoleringen som en sista utväg, vida mer sällsynta. 

Till sist afhandlas så frågan, livar man skall förvara dessa 
psykiska invalider, hvilka måste hållas isolerade vare sig stän- 
digt eller i hvarje fall under längre tid. Härtill lämpa sig nu, 
enligt förfrs mening, hvarken fängelserna eller sinnessjukanstal- 
tenia: {\(' förra icke af det skäl att den behandling, som i dessa 
fall är behöfiig, där icke kan komma till sin rätt; och sinnes- 
sjukanstalterna icke, emedan man med deras tagande i anspråk 
för ett dylikt ändamål skulle fullständigt förvirra rättsmed- 
vetandet och begå orätt mot de sinnessjuka, hvilka på så sätt 
blefve likställda med förbr3rtare, hvarigenom vi komme tillbaka 
till den ståndpunkt, som för 100 år sedan intogs, då sinnes- 
sjuka och förbrytare vårdades å samma platser. Förf. vill 
därför för ändamålet i fråga hafva särskilda anstalter med sina 
särskilda anordningar; huru dessa »Zwichenanstalten» sedan 
skola benämnas, anser han vara likgiltigt, ty huf\nidsaken är 
organisationen, icke namnet ; han ser därför intet hinder, hvarför 
man ej skulle kunna organisera en del fängelser på ett annor- 
lunda sätt, liksom man vid behandlingen af sinnessjuka, där 
ju individualiseringen också är af den största vikt, har mycket 
olika inrättade afdelningar. 

Författaren slutar med att som resultat af sin öfversikt 
framhålla hehofvet af att hegrepjyet psykisk undermålighet (»geistige 
Minder^vertigkeit») upptages uti strafflagen'^), h varemot han icke 
vill hafva begreppet förminskad tillräknelighet däri infördt, då 
den föreliggande frågan ingalunda blefve på ett vare sig för den 

M Någon paragraf, motsvarande vår strafflags oite kaprs 6:te para- 
graf, finnes nämligen icke uti den tyska strafflagen, som endast känner 
begreppet otillräknelighet ö.ver hufviul, beroende på antingen »Geistes- 
krankheit» eller »Bewusstlosigheit», de enda två patologiska tillstånd, 
»>m därvid omnämnas. 



kriminelle invaliden ?jälf eller för .samhället tillfredsstiillande 
sätt löst därmed, att lindrigare straffa) i dessa "fall fastslogos, 
enär frågans komplicerade beskaffenhet kräfver en vida mer kompli- 
cerad individualisering med å ena sidan villkorlig dom och be- 
nådning, å den andra åter längre tids förvaring »in besonderen 
Sicherimgsanstalten » , en särskild straff art alltså, afpassad efter 
den kriminelles psykiska tillstånd. 



Som det äfven i den här refererade uppsatsen i förbigående 
anmärker, äro nu mimJeråriga i viss mån att likställa med 
psykiskt undermåliga. I detta sammanhang synes det mig 
därf()r kunna vara af intresse att i korthet omnämna våra nya 
lagar angående uppfostran åt ranartade och i sedligt afseende för- 
sumnuule barn (utfärdad den 13 juni 1902) och angående behand- 
lingen af minderåriga förbrytare (utfärdad den 27 juni s. å.), då 
dessa lagar*) betr. denna speciella grupp af psykiskt-under- 
måliga numera göra det ofvannämnda individualiserande för- 
faringssättet i någon mån möjligt. 

Med den sistnämnda af dessa två lagar, hvilken i nämnda 
hänseende är den viktigaste, hafva nämligen förut gällande 
bestämmelser i strafflagens 5:te kapitel uti följande tvenne 
hänseenden blifvit ändrade: 

1) Åldersgränsen för fullständig straff- frihet har höjts till lo 
år. Medan barn under denna ålder, hvilka begått brottsliga 
gärningar, förut kunnat (om de fyllt 14 år) i vissa fall dömas 
till straffarbete, komma de sålunda numera icke att blifva 
underkastade annan behandling än den, hvilken, jämlikt den 
första af ofvannämnda lagar, skall komma öfriga vanartade 
barn till del. 

Denna lag, som trädde i kraft <len 1 januari 1903, afser att bereda 
en ändamålsenlig uppfostran åt barn nn<ler 15 år, hvilka på grund af 
föräldrars eller målsmäns lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att 
ägna barnen nödig tillsyn äro i sedligt afseende sä försummade, att 
särskilda åtgärder anses vara erforderliga ftir att förekomma deras 
vanartande, eller äro så vanarta<le, att hemmets och skolans uj)pfo8t- 

*) Då den i föregående not åsyftade paragrafen om förminska^l 
' tillräknelighet, som i vår strafflag finnes, väl i allmänhet kommer till 
användning i fråga om dessa psykiskt undermåliga, tillgår det väl under 
nuvarande förhållanden hos oss i praxis helt enkelt så, att dylika in- 
divider i regel blott få nedsättning uti det vanliga straffet. 

') Den liär lämnade redogörelsen är hämtad ur K. Sundberg: 
Lagstiftningen om barnavård; de nya lagarna om vården af fosterbarn, 
uppfostran åt vanarta<le oth i sedligt afseende försummade barn samt 
behandlingen af minderåriga förbrytare, 1J)03. 



ringsniedel befinnas otillräckliga för deras tillrftttaförande (§ 1) För 
detta ändamål skall det i hvarje skoldistrikt tinnas en barnavårdsnämnd, 
som liar att öfva tillsyn öfver och taga vård om dylika barn C§§ 2—10). 
Som synes afses här trä grupper, dels vanartade, dels i sedligt afseende 
försummade. 

Enligt kommittéförslaget äro att såsom vanartade anse såväl barn, 
Kom begått brottsliga handlingar, som ock de, h vilka genom bettleri, 
skolförsummelser eller annorledes ådagalagt dåligt uppförande. Finner 
nu barnavårdsnämnden dylikt barn böra skiljas från hemmet, skall 
<let intagas å för detta ändamål afse<lt skyddshem (§ 12), om hvilkas 
upprättande till nödigt ar*tal hvarje landsting (resp. stad, som ej del- 
tager i landsting) har att draga försorg (§ 14); härvid är föreskrifvet, 
att barn af olika kön ej få intagas å samma skyddshem, och att an- 
talet i ett dylikt samtidigt intagna skyddslingar i allmänhet icke får 
öf verstiga 30 (§ 15). Betr. formermt for ufskrifning härifrån kan det 
vara af intresse nämna, att lagen därvid som ett öfvergångsstadium 
äfven tänkt sig utackordering uti enskildt hem, med rättighet dock för 
skyddshemmets styrelse att under denna tid återtaga skyddslingen, 
när hans uppförande eller annat förhållande därtill föranleder (§ IG), 
samt att styrelsen, när den beslutat om definitiv utskrifning (hvilken i 
hvarje fall skall äga rum senast efter fyllda 18 år), därvid skall söka 
ftereda skyddslingen lämplig anställning (§ 17), hvilken denne sedan icke 
utan styrelsens tillstånd äger lämna, förr än ett år efter utskrifningen 
förflutit, och bör styrelsen äfven sedermera hafva tillsyn med honom, 
så länge han icke uppnått myndig ålder f§ 20). 

Beträffande den andra gruppen af barn, som ifrågavaran<le lag 
afser, nämligen de i sedligt afseende försummade skola de, när barna- 
vårdsnämnden beslutat om deras skiljande från hemmet (§11), inackorde- 
ras i annat enskildt hem (eller, där lämpligt sådant ej finnes att tillgå, in- 
tagas å ett för ändamålet lämpadt barnhem), där deras uppförande och 
uppfostran alltjämt bör öfvervakas af nämnden (§ 18), som, när barnen 
hunnit den ålder och nått den stadga, att de anses kunna i tjänst eller 
yrke anställas, äfven har att skaffa dem lämplig plats (§ 11), hvilken 
de sedan icke före fyllda 18 år få lämna utan nämndens tillstånd, 
hvilken för Öfrigt bör hafva tillsyn med dem äfven sedermera ända 
tills de uppnått myndig ålder (§ 20). 

2) Från de (i öfrigt oförändrade) straffbestämmelser, som 
rilra dem, hvilka fyllt lo men ej 18 r/r, har det ttndantag med- 
gifvits, att domstolen äger rättighet att, där den brottsliges sin- 
nesbeskaffenhet och omgifning samt graden af hans förstånds- 
utveckling pröfvas sådant föranleda, förordna att han skall in- 
sättas i allmän tippfostnngsanstalt i stället för att undergå det 
honom ådömda straffet — under förutsättning dock, att detta 
endast utgjorts af böter eller fängelse i högst sex månader. 
Denna inskränkning, som från rent principiell synpunkt ju är 
fullkomligt oriktig, då en ännu outvecklad individ, betr. hvilken 
hopp om förbättring genom lämplig uppfostran kan tinnas, 
naturligtvis alltid bör komma i åtnjutande häraf, beskaffen- 
heten af det brott han begått må hafva varit hvilken som 
helst, har emellertid — enligt hvad det upplysts mig — för- 
anledtf? af det rent praktiska skälet, att man äfven måste hafva 
i^äke^het för att en hvar, som sålunda förordnas skola å upp 



8 

fostringsanstalt intagas, också kan å dylik genast få inträde. 
Af samma skäl trädde denna lag också i kraft först med 1905 
års ingång, till hvilken tid den tvåvgsuppfostringsansialt ritl 
Bona i Östergötland^) blef färdig, om h vilkens uppförande beslut 
fattades vid 1902 års riksdag samtidigt med de här refererade 
lagarnas antagande. Då denna anstalt, som är afsedd att rymma 
100 elever (af manligt kön), i hvarje fall för ett par månader 
sedan ännu icke mottagit mer än 8 (hvilket frappant ringa 
antal icke synes mig " kunna förklaras på annat sätt än att 
domstolarna ännu icke öfverallt lärt sig att använda denna 
nya lag) synes det emellertid, som det ej skulle vara någon 
risk att, äfven före uppförandet af en ny likartad anstalt, 
vidga området för de straffbestämmelser, i stället för hvilkas 
fullgörande tvångsuppfostran kan komma i fråga. 

Enligt den samtidigt med nu refererade lagbestämmelser 
utfärdade lagen ang. verkställighet af domstols Jforordnande om 
tvmgsuppfostran äger anstaltens styrelse rättighet att, sedan 
minst ett år förflutit efter elevs intagning, tillsvidare eller för 
viss tid öfverlämna honom till enskild vård och tillsyn eller 
anställa honom i tjänst eller yrke, där sådant anses kunna 
vara till gagn; för så vidt särskilda omständigheter det föran- 
leda, må en sådan åtgärd för öfrigt äfven tidigare vidtagas, 
om den myndighet, som öfver anstalten äger uppsikt?), där- 
till samtycker. Öfver elev, som sålunda vistas utanför anstalten, 
skall dennas styrelse alltjämt öfva tillsyn, liksom den ock äger 
rättighet att när som helst återtaga honom, h vartill den å 
andra sidan har skyldighet, så snart hans uppförande eller annat 
förhållande därtill föranleder (§4). När återigen elev vunnit nödig 
stadga i sinnesriktning och uppförande, skall han från anstalten 
utskrifvas,^ hvilket dock icke utan särskildt tillstånd af den 
myndighet, som öfver anstalten äger uppsikt, får äga rum förr 
än två år förflutit efter intagningen; å andra sidan skall ut- 
skrifningen ske senast, då elev uppnått 20 år (§ 5). Vid ut- 
skrivningen har anstalte7is styrelse att utse den. första ansUUlningen, 
hvilken eleven utan dess tillstånd icke äger lämna, förr än ett år 
eftei' utskrifningen förHutit (§ 6). 

(Forts.) 

*j Anmärkas må, att åkerbrukskolonien Hall vid Södertälje, hvilken 
förut tjänstgjort som tvångsuppfostringanstalt för barn under 15 år, 
hvilka — - jämlikt den före 1903 gällande första paragrafen af straff- 
lagens 5:te kapitel — kunnat till sådan dömas, i och med de nya lagar- 
nas antagande uteslutande användes som skyddshem åt vanartade barn 
(jämför ofvan). 

') Enligt af Kongl. Maj:t d. 16 sept. 1904 wtiiiTdadt reglemente för 
Bona tvångsuppfostringsa^istalt (hvilket återfinnes uti Svensk Författ- 
ningssamling för nämnda år) är KgL Befallningsh. i länet den myndig- 
het, som har att årligen inspektera anstalten. 



Genmäle rörande nya skolstadgran. 

Af 
professor E. Almquist. 

I Allm. Sv. Läkartidningen n:r 44 8. 689 har doktor Jo- 
han Croncivist ]ämnat en öfversikt öfver nya skolstadgans inne- 
börd för läkare. Däri förekomma åtskilliga anmärkningar och 
äfven skarpa uttalanden. Ett anfördt stadgande bör enligt 
förf. »icke efterföljas, enär ingen kan åläggas följa orimliga 
^tadganden, uppgjorda af okunnigt folk». 

De hårda orden drabba några af våra mest framstående 
skolman och dessutom undertecknad, som för ett år sedan 
hade i uppdrag att öfverse några paragrafer i den numera 
fastställda stadgan. Det torde därför vara i sin ordning att 
jag söker visa, att de framställda beskyllningarna icke äro så 
säkert grundade. 

Förf. anser att f^tadgans fel kunde ha bety«Uigt f(irminskats, 
»om vederbörande icke hade lyckats att så fullständigt som 
skett undvika uttalanden af läkare och läkarmyndigheter». 
Förf. synes ej känna till, att utlåtanden i god tid afgifvits af 
medicinalstyrelsen, universitetens medicinska fakulteter samt 
Karolinska institutets lärarekollegium. Slutligen blef som sagdt 
undertecknad konsulterad. 

Förf. menar, att arbetsordningen vid läroverket bör fast- 
ställas af lärarekollegiet, och framställer å s. 692 ett förslag 
att läkaren skall hafva tid pröfva hithörande förslag, innan 
det af kollegiet fastställes. Enligt § 15 i stadgan fastställer 
rektor ensam läsordningen, och så vid t jag kan förstå vore 
det synnerligen opraktiskt att öfverlämna förslaget därtill till 
läkaren och kollegiet, emedan tiden icke då tillåter allvarlig 
granskning lika litet som ändringar i sista stund. Detta har 
föranledt den genomtänkta bestämmelsen i § 161. 

Förf. framhåller, rörande § 18, att skolläkaren bör noga 
tillse, »att genom lämplig omväxling mellan arbete, gj-mna- 
stik, idrottsöfning och friluftslek dess (ungdomens) ansträngande 
öfver krafterna fullkomligt förebygges». Månne omväxlingen 
nu för tiden kan anses medföra en så kraftig verkan? 

Förf. framhåller att stadgan tyvärr ej medgifver »att få 
in i arbetsordningen regelbundet och med korta mellanrum 
återkommflnde (minst 2 ggr i veckan) idrottsöfningar och fri- 
luftslekar». Månne sådant verkligen genom stadgan omöjlig- 
gjorts "? 

Pausernas fastställande till 10 min. ogillas af förf. »Dock 
hafva 28 år gått sedan prof. Axel Key på välgrundade skäl 



10 

framställde kraf på deras ökande till 15 min.» För 23 ar 
sedan funnos mycket få vetenskapliga undersökningar rörande 
verkan af pausernas längd. Nu finnas rätt många; äfven fin- 
nas numera objektiva iakttagelser öfver frukostens inflytande 
på själsarbetet. Genom dessa experimentella undersökningar 
hafva några af Keys motiv visat sig osäkra. Vi måste, nå 
vidt jag kan se, erkänna, att frågan i sin helhet ännu är af 
vetenskapen olöst. Däremot har man gjort vissa iakttagelser, 
som tala för att 10 min. äro förmånligare än längre pauser. 
Detta har den k, kommittén ganska utförligt anfört och enligt 
min mening med fullt berättigande. Ar förf. verkligen be- 
redd att bevisa att Keys ståndpunkt är riktigare? Eller är 
det Keys auktoritet ensamt som påverkat författaren? 

Key tänkte sig en lång arbetsförmiddag i skolan. Fru- 
kostlofvet skulle vara långt, lektion och rast skulle tillsam- 
mans utgöra en timme. Stadgan föreskrifver en kortare fru- 
kostrast och lektioner på 45 min., alltså 55 min. för lektion 
med tillhörande paus. Ensamt genom lektionstimmens för- 
kortning med 5 min. vinnes 25 min. hvar förmiddag. Key 
ville lägga de vunna 5 min. till pauserna, stadgan lägger dem 
däremot till fritiden och märk väl utan att taga igen tiden 
med eftermiddagslä.sning. 

Kan förf. nu verkligen på allvar påstå, att Keys läsord- 
ning bevisligen är förmånligare V Månne icke sunda förnuftet 
säger, att det ligger stora hygieniska fördelar uti arbetsför- 
middagens afkortning? Så ha skolman uppfattat det, så all- 
mänheten, så också jag. 

Förf. påstår att skolläkaren är »formellt befriad från att 
afgifva utlåtande om lärjungarnes deltagande i gymnastik och 
vapenöfning». Påståendet är oriktigt och beror på att förf. ej 
beaktat § 63, till hvilken § hänvisas i läkareinstruktionens 

§ 161. 

Slutligen angripes föreskriften rörande åtgärder mot smitt- 
sjukdomarne. Skolläkaren skall enligt stadgan lämna rektor 
nödiga råd samt vidtaga lämpliga åtgärder, och dessutom 
lämna intyg rörande lärjunges återinträde i skolan, sedan 
denne på grund af smittosam sjukdom varit från undervis- 
ningen afstängd. Förf. antager utan vidare att stadgan här- 
vid ålägger skolläkaren att lämna intyg rörande beskaffenheten 
af lärjungens hem, då detta hemscikts af smittsjukdom, alltså 
rörande sjukdom bland syskonen, isoleringen, desinfektion ni. m. 
Sådant har aldrig varit meningen att ålägga skolläkaren. En- 
ligt det svenska systemet skötes epidemierna i hufvudsak af 
hälsovårdsnämnderna. Dessa utföra isolering och desinfektion, 
förbjuda skolgång o. s. v. Behöfver rektor därutiifver vidtaga 



11 

åtgärder, så kan detta ske enligt § 65. Därvid måste skol- 
läkaren med råd gå honom tillhanda, han skall utföra sär- 
skilda smittreningsåtgärder o. s. v. Dessutom skall han in- 
tyga, när smittade lärjungar åter äro ofarliga för skolan. Det 
torde ej kunna befaras, att rektor skulle missförstå stadgandet 
i fråga. Saken synes mig bli ganska klar, sedan man förstått 
. att stadgan här gör rektor till den bestämmande. 

Som afölutning må det tillåtas mig att citera en lustig 
åsikt hos förf. Inkubationstiden »torde icke kunna fastställas 
annat än genom meningsutbyte» ! Detta kan ej vara allvarligt 
menadt. Jag antager detsamma rörande författarens skarpa 
uttalanden. 



Genmäle mot d:r Jundell.^) 

I <l:r Jundells anförande vid Allmänna Svenska Lilkaremritet i 
Malmö 1905, af h vilket referat i Eder tidning meddelats, öfver ämnet 
»Möjliggör det nuvarande priset på antidifteriserum i vårt land ett fullt 
effektivt bruk af detsamma?» begagnade han tillfället att äfven göra ett 
inlägg mot den, i hans tycke, oskäliga vinst apotekaren gör sig vid för- 
säljning af vaccin. 

Då jag, såsom innehafvare af apoteket »Korpen» i Stockholm, är 
den ende apotekare i riket, åt hvilken detaljförsäljning af vaccin blifvit 
uppdragen, faller således d:r J— s skarpa svärd uteslutande på mig. 
Att priset såväl brutto som netto blifvit af Med. -styrelsen själf be- 
stftmdt, tyckes d:r J— 1 i sin ifver att anfalla ej haft reda på, ty i 
annat fall hade han väl bort använda lämpligare uttryck, an att apo- 
tekaren »tar» så och så mycket, hvilket för den utomstående ovillkor- 
ligt uppfattas som om jag gått utom min befogenhet. 

Och d:r J— 1 tillägger vidare, att apotekarnas »besvär» består uti 
att låta ett biträde »slänga» (smakligt uttryck!) varan öfver disken, ty 
märk, varan är redan fördelad, inlagd och signerad. 

Ja, hvad emballeringen beträffar äger det sin riktighet, men 
afståndet mellan förvaringsstället af vaccinen och till disken spelar 
en rätt väsentlig roll för bedömandet af expeditionens lätthet. 

D:r J — I synes tro, åtminstone att döma af hans snabba expe- 
dition, att vaccinen förvaras på en hylla i apoteksrummet och så 
»slängdes» den bara öfver till kunden vid disken. 

Så nonchalant behandlar jag dock ej en så ömtålig vara som 
vaccin, men kanhända vaccinanstalten är mindre nogräknad med tem- 
peraturförhållandena i sin lokal, och i så fall vore det åtminstone en 
förklaring på de mänga anmärkningar, som hufvudstadens läkare gjort 
Öfver årets vaccin. 

Vaccinen måste af mig genom bud af hämtas från Vaccinanstalten 
hvar eller h varannan dag, allt efter åtgången, och som anstalten nära 
^^ h<?ger i stadens utkant, från apoteket räknadt, åtgår för mitt bud 
cirka 1 */, å 2 timmar för detta uppdrag. 



*) På grund af ett förbiseende å redaktionen råkade <letta genmäle, 
som kom oss tillhanda den 23 dec. icke bli infönlt i föregående num- 
mer, hvilket vi beklaga. . 

Red. 



12 

För att råda bot för detta, låter ja*? budet ])ejragiia sip af spår- 
väj? fram och åter, men ändå åtjrår härtill c. en timme, h vilket naturligt- 
vis bör tagas i ])etraktande vid beräkning af avancen vid vaccinför- 
säljninjfen. 

Då temperaturen i isskåpet på gården under eommarmånadema 
visade + 12', måste jag flytta vaccinförrådet i källaren, där tempera- 
turen visade endast 4- 8\ och upp och ner för en brant trappa hvar 
5:te minut, under den brådaste tiden, måste expeditionen gå, h vilket 
var tröttsamt nog i sommarvärmen, och skulle d.r J— 1 varit med om 
denna lilla »sommargymnastik», hade han nog tyckt, liksom jag och 
mina biträden, att 25-öres slanten var surt nog förvärfvad. 

Lägg härtill: 

1 ) att sedan med saktmod och välvilja besvara alla de tidsödande 
frågor, som af oroliga mammor och pappor framställa, såsom »är 
vaccinen riktigt bra och färsk?» J^kan det vara farligt att vaccinera ett 
barn. som haft mässling några månader förut?» »blifva de mycket 
sjuka?» m. m. ; 

2) att dagligen och stundligen nekande besvara en mängd för- 
frågningar per telefon om vaccins föi*sändande till landsorten, under 
hänvisande till Med.-styrelsens vaccinanstalt; 

3) att jag mycket ofta mottog rekvisition och bref angående vaccin 
från landsorten, hvilka jag, för snabb expeditions skull, med mina bud 
uppsände till Med.-styrelsen ; 

4) att herrar läkare upprepade gånger per telefon rekvirerat 
vaccin med anhållan om dess henisändande; 

Ehuru detta ej rätteligen kan fordras af mig, har jag alltid till- 
mcvtesgått denna önskan. 

l):r J— 1 l>f)r häraf förstå, att jag härmed pålagt mig den kostnad 
för vaccinens transport, som rätteligen bör träffa rekrirenten. 

5» att jag till flera kolleger i hufvudstaden, som af närboende 
läkare blifvit ond)edda innehafva ett mindre parti vaccin, lämnat 
kapillärrören till ett pris af 15 öre. 

Häraf torde tydligen framgå, att d:r J — Is anmärkningar varit 
alldeles obefogade, för att icke säga något värre. 
Stockholm den 22 dec. 1905, 

August Ha f ström. 



(Insändt). 
Till Redaktionen af Läkartidningen, Stockholm. 

Me<l anledning af Edert öppna uttalande till mig i n:r 51 af Eder 
ärade tidning får jag meddela följande: 

att mitt föredrag var anmäldt hos bestyreisen för Malmö läkare- 
mötes anordnande, innan notisen, som Ni sände mig, kom mig tillhanda; 
att detta jämte flere andra anmälda föredrag, af för mig obekanta skäl, 
ej blef af bestyreisen upptaget på programmet för mötet i Malmö — 
enligt den underrättelse jag därom erhållit genom d:r Sundelius här i 
Örebro, som var medlem af bestyreisen för Malmö-niötet — ; 

att jag gärna i Stockholm eller annorstädes står till tjänst med 
detta mitt föredrag om den »Lindblomska förlossningstången» när hälst 
Redaktionen eller någon läkare-förening skulle vilja göra mig den 
tjänsten anonlna ett möte af kolleger för att åhöra detsamma; och 

att jag tackar Redaktionen för detta tillfälle att få uttala mig, 



13 

enär hvarje humbugs- eller reklam makeri är mig lika motbjudande. 
som det är för Eder. 

Angående notisen i fråga tillkom den icke på tillskyndelse af mi^, 
utan stod jag blott till tjänst med begärda upplysningar. 

Jag tror mig redan förut ha nämnt, att Stille af mig erhållit 
moilell af tången, samt att han äfven sålt åtskilliga däraf. 
Örebro den 22 dec. 1905. 

Med utmärkt högaktning 
y, A. Xilssoii, 
Prakt, läkare. 

• Ä Svenska Läkarsällskapets sammanträden torde d:r N. utan 
svårighet kunna bereda sig det önskade tillfället att upplysa sina 
kollegor. 

Rerl 



Nyheter för dagen. 

Meddelande frän öfverstyrelsen för konung: Oscar II:s Jubi- 
leumsfond. Svenska läkare, som önska prenumerera på tidskriften 
>Tuberculosi8> (utgifven af Internationella Föreningen mot Tuberkulos, 
Berlin) kunna, enligt meddelande från nämnda Förening, erhålla ifråga- 
varande tidskrift till ett pris af 2 kronor för helt år. Anmälan om 
prenumeration åtföljd af prenumerationsafgiften, två (2) kronor, torde 
före den 10 nästinstundande januari insändas till öfverstyrelsen för 
konung Oscar II:s jubileumsfond, adress: Kungl. Hofförvaltningen, 
Stockholm. 

Gestriklands läkarföreningr sammanträdde i Gefle den 15 dec. 
D:r A. I^rsson refererade kommitterades förslag till Gefleborgs läns 
landsting angående epidemisjukvårdens ordnande å länets landsbygd. 
Till ordförande för nästf oljande arbetsår valdes etter d:r Larsson, som 
undanbedt sig återval, d:r R. Sandberg, till sekreterare återvaldes d:r 
R. Hartelius och till skattmästare utsågs <l:r K. Stabe. 

Kronober^rs läns läkarföreningr ha<le sitt ordinarie höstsamman- 
träde i Växiö den 15 december. Därvid höll doktor S. Sjövall före- 
drag om ett fall af blyförgiftning genom Burows lösning. Vid en där- 
efter följande diskussion om den akuta barnförlamning framhölls, att 
denna sjukdom visserligen i allmänhet angriper ryggmärgen, men att 
den äfven torde kunna lokalisera sig till hjärnan eller de perifera 
nerverna; Provinsialläkaren Brorström i Tingsryd omnännule flere fall, 
där sjukdomen uppträdt under form af svåra diarréer och där han i 
början ansett sjukdomen vara af annan natur, men sedermera kunnat 
ställa diagnosen akut barnförlamning på vissa symtom från nervsyste- 
met, särskildt nackstyfheten. Till ordförande för nästa år valdes förste 
provinsialläkaren (t. Sjödahl, till v. ordförande hospital söfverläkaren 
E. Lindell, sekreterare t. f. lasarettsläkare E. Tengwall, revisorer: rege- 
mentsläkaren E. Lindstrand och prakt, läkaren N. Sjöbring, skatt- 
mästare: bitr. prov.-läkare H. Lundgren, fullmäktig för föreningen: 
förste provinsialläkaren G. Sjödahl med hospitalaöfverläkaren E. Lindell 
som suppleant. Föreningen utsåg till hedersledamöter medicinalrådet 
H. Petersson och lasarettsöfverläkaren W. Karström, af hvilka <len 
förre gifvit anledning till föreningens bildande, den senare på tlere 
sätt främjat föreningens verksamhet. 



14 

Malmö läkarförening sammanträdde den 21 dec, hvarvid d:r 
Baner höll föredrag om behandling af en del akuta inflammatoriska 
processer med stashyperämi; d:r E. Waller demonstrerade ett fall af 
})oliomyeliti8 anterior acuta och d:r O. Gröné demonstrerade Röntgen- 
plåtar m. m. 



Offentliga underrättelser. 

Lediga tjänster: 

>) betecknar, att ansökan ställes till Konangrea och inlämnas hos Med.-styrn: ') att 

ansökan ställes till Med.-styr:n och inlämnas därstädes: *) att ansökan ställes till Med.- 

acyrm och inlämnas hos vederbörande hospital»- eller lasarettsdirektion. 

AnsökningstideD 
utgår : 

Las.-underläk.-tj:n i Hernösand") (ånyo ledigförklarad ; 

löneförmåner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 10 jan. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Malsjö distr. (nyinrättad; distr. 
omfattar Griims, Borgviks, Värmskogs och Eds 
socknar af Värmlands län med station i Malsjö, 
Grums socken ; tillträdes genast för tiden t. o. m. 
1909; lön: 1,500 kr.; sökes hos distr.-styrelsen, 
adress: Grums) 10 jan. 

Förste prov.-läk.-tj:n i Västmanlands län och den där- 
med förenade prov.-läk.-tj:n i Västerås distr.') 11 jan. 

p]xtra prov.-läk.-tj:n i Norsjö distr.') (ledig t. o. m. 1906 
års utgång på grund af förre innehms befordran ; 
distr. omfattar Norsjö socken af Västerbottens län 
med 5,040 invånare den 1 jan. 03; lön: 3,000kr.) 11 jan. 

Biträd. hosp.-läk.-tj:n i Kristinehamn*^ (ledig på grund 

af förre inneh:n8 befordran) 11 jan. 

Las.under.-läk.-tj:n i Falköping') (löneförmåner: 1,800 
kr., fri frukost och aftonmåltid, 400 kr. i ersätt- 
ning för middagsmåltid). 15 jan. 

1:8 underläk.-befattn. v. Malmö allm. sjukhus'*) (löne- 
förmåner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost, 
400 kr. för undervisning åt sjuksköterskeelever och 
150 kr. i semesterpenningar) 18 jan. 

Underläk.-tj:n v. lae:t i Uddevalla*) (löneförmåner: 2,000 
kr., fri bostad med frukost- och aftonmåltid jämte 
450 kr. i kostpenningar) 19 jan. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Kyrkhults distr. (distr. omfattar 
Kyrkhults socken af Blekinge län med station i 
Tulseboda; löneförmåner: 1,500 kr. och fri bostad; 
sökes hos distr.-styrelsen, adress: Kyrkhult) 19 jan. 

Underläk.-tjrn v. Kalmar lasarett" (dnyo ledigförkla- 
rad; löneförmåner: 1,800 kr. jämte fri bostad och 
kost) 22 jan. 

Förste prov.-läk.-tj:n i Norrbottens län och den därmed 

förenade prov.-läk.-tj:n i Nederluleå distr.*) 22 jan. 

Prov.-läk.-tj:n i Vrigstads distr.*) 22 jan. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Åhus (ledig på grund af förre 
inneh:ns förflyttning; sökes hos läkarstyrelsen, 
adr.: Åhus) 27 jan. 

Lediga apotek: 

Apoteket Gripen i Malmö (nyinrättadt) 22 jan. 

Apoteket i Ockelbo 22 jan. 



15 
Af Med.-styr.:n utnämnda oeh förordnade: 

Till läk. vid Djursfttra brunn under öonimareu IDOG: doktor M. Ram- 
sfröm. 

Till ex. prov.-läk. i Tåsjö distr. (intill 1908 års utgång): lie. A. Sjö- 
strand. 

Till underläk. vid Uppsala asvls mansaf delning (under ett år f. o. m. 
1 jan. 1906): kand. M, Lundblad. 

Af Med.-styr:n upprättade förslag: 

Till pror.-iäk.-ti'n i Ströms di8tr.:K. G. F. Körner, A. H. Böhme (förord) 

och P. I^ndahl. 
Till provAäk.-tjm i Filipstads distr.: K. V. Bergst€n (förord), N. J. 

Sandberg och P. E. Ahlqvist. 

Af vederbörande myndigrheter antagrna: 

Lic. E. Åberg till underläk. v. Stockholms provisoriska sjukhus (under 

tre år f.o. m. 1 jan. 1906). 
Lic. F. Sandmayi till underläk. vi<l sjukhuset S:t Göran (under tre år 

f. o. in. 1 jan. 1906). 
Lic. A. O. Bergqvist till stadsläk. i Söderköping. 
Till fängelseläk. i Falun: bitr. prov.läk. C. A. Carlson. 

Sökande: 

Till resestipendier under 1906 d högst 500 kronor för l:e prov.-läk. m.fl.: 
prov.-lakame P. R. Hallenberg, Ljungby, F. H. Kjellgren, Sunnan- 
sjö, G. Tömeli, Hvetlanda, ex. prov.-läkama K. Arnell, Reijmyre, 
J. A. Christer-Nilsson, Båstad, G. Heyman, östervåla, A. Lindwall, 
Rättvik, A. Planck, Gellivare, förste stadsläk. N. Sjöberg, Lands- 
krona, stadsläkarne J. E. Al mer, Varberg, X. Nilsson, Karlskrona, 
andre stadsläk. E. Wingård, Göteborg, stadsdistr.-läk. C. M. Eke- 
lund, Stockholm, och t. f. l:e prov.-läk. A. Lagerman, Växiö. 

Till resestipendier under 1900 d högst 500 kronor för lasarettsläkare : 
las.-läkame C. Froste, Mariestad, E. Hedlund, Sala, Ii. Lundmark, 
Karlskrona och R. Warholm, Söderköping. 

Till ex. prov. -läk. -t jm i Södra Vnnaryds distr. (i ordn. efter tj:år): ex. 
prov.-läkama Ehinger i Dalarö, Sundell i Hvetlanda, Arnell i Reij- 
myre, Heyman i Östervåla, Pripp i Limhamn, Kruuse i Torpa, 
Ohlin i Mulseryd, Martinell i Färila, Blomberg i Enånger och An- 
dersson i Töcicsmark, t. f. prov.läk. Ame i Åsum, stadsläkarna 
Lundgren i Lindesberg och Tonell i Askersund, las.-underläk J. H. 
Jakobsson, Karlskrona, marinläk. 2:a gr. L. V. Asklin, t. f. ex. 
prov.-läkarna Dahlberg i Norsjö och Freiand i S:a Unnaryd, lic. 
B. B. Köhlberg, Torup. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarcn*» semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

* 

Reg. läk. J. Bergman t. f. prov.-läk. i Eksjö distr. 30 dagar f. o. m. 

28 dec. 1906 (t) 
Kand. P. Echton e. läk. i Skurups distr. 4—12 jan. (t.) 
Lic. M. A. H. Thelberg t. f. e. prov.-läk. i Kils distr. 15 dagar f. o. m. 

27 dec. 1905 (t.). 
T. f. las.läk. .7. ^yallmark t. f. prov.-läk. i Örasköldsviks distr. 2—31 

jan. (s.). 



16 

Lic. -\^ i?. Eriksson t. f. prov.-läk. i Charlottenbergs distr. f. o. iii. 1 

jaii. (v.). 
Kand. G. Virde t. f. underläk. vid Lunds asvl den 7 jan.— 31 mars 

1906 (v.). 
Kand. M. Herrlin t. f. bitr. läk. vid Lunds hospital (t.). 

Död: 

Provinsialläkaren i Norra Dalslands distr. in. m., med. licentiaten Paul 
AjccI Bjurbäck afled den 27 december vid 62 års ålder. 



Öfversikt af sammandragen af epidemirapporter 

för halfva månaden l—lo dec, 1905. 



Stockholm 

Stockholms län 

Uppsala 

Södermanlands 

Östergötlands 

Jönköpings 

[Kronobergs -_ 

iKalmar 

Gotlands _ 

|Blekinge ._ 

I Kristianstads 

Malmöhus 

Hallands _ 

Göteborg _. 

Göteborgs o. Bohus 

I Alfsborgs 

Skaraborgs 

jVärmlands _.. 

lÖrebro _ 

Västmanlands __. 

iKopparbergs 

Gäfleborgs 

Västemorrlands 

Jämtlands 

! Västerbottens 

Norrbottens 



Städer. 



5 1= i ,„ I ** Z 

9 , se— , a cs 



Landsbygd. 



'3 w *c ' = 

•3|i å 4 



1, 64! 
- 3, 

I 2' 

e' 4; 
6! 



86, 

4' 
48, 

i! 



5! 17| -; 



!,! 

1 

1 

o' 



't • 

2' —I 

o' —I 

til -t 



I 2| 

— ' 9 — 

4l 2' ~- 



4; 



15 
— V 



"I I 



151 
7 

50 

11 

48 

24 

4 

9 

9 

4 

4 

GO 

(i 

1 



3 
9 

U 

8 

h 
o 

15 
43 

1 
1 



Summa : 28 108 810 



I 



3 
2 

I 

l| 

~l 



28 18' 

20. 27 

9' 19' 

191 7 

3' 9! 

II 45 

(J 8' 

ö: 2 

6 11: 28 

1- 30, 68 

2 13i 82 

9 4 171 

(i' 7 12 



3' 41 44 - 

1 11 30 - 

2 18, 7 — 

-: ^i ^, ""I 

1; 4' 5 .-' 

-I 12' 15 - 

1 20' 35 - 

3' 1 40; -' 

-' - o' - 

3 (V 7 3 
-' -, 2Ö-. ~, 



1?- 

14 



45 
99 
97 
30, 



490 45 224 5(35 3 



51! 

321 

"9: 
10 

271 

^\ 

O- 
19 
26 

837 



Summa sjukdomsfall i hela riket: nervfeber 73, skarlakansfeber 382 
difteri 875, rödsot 3. — Akut barnförlamning 30 fall, däraf 7 i Krono- 
bergs län. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 12 januari 1906. 



v Utgifvare och redaktör: \ 

3:e årg. Med. d:r Knut Kjellberg. \ HlO 2. 

v Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. ,^ 



) 



Innehåll: Alfred Pktkkx: Till fråj^an om psykiskt undermåHgaa 
strafFrättsHga behandling. II. — K. 8TALBER(i: Öppet svar till d:r Nau- 
nianii med anledning af hans föredrag i specialistfrågan. — Till frågan 
om specialister. — önisesidighetsföreningen. — Insändt. — Periodisk 
litteratur. — Offentliga underrättelser. 



Till frågran om psykiskt undermåligas straff- 
rättsliga behandling. 

Af 
Alfred Petrén. 

II. 

Som vi af den i förra häftet under denna rubrik lämnade 
redogcrelsen finna, är det numera såväl i fråga om vanartade 
barn, hvilka intagits å skyddshem, som ock i fråga om minder- 
åriga förbrytare, hvilka af domstol förordnats till intagning å 
tvångBuppfoptringsanstalt, i svensk lag stadgadt, att de icke 
få komma i åtnjutande af sin fulla frihet omedelbart efter 
utskrifningen, utan att de under den första tiden härefter skola 
vara underkastade hostadMvång och därvid stå länder uppsikt af 
vederbtirande styrelse. Den frågan synes mig nu vara värd 
all U|)pmärk8amhet, huruvida icke m sådan gradins skeende 
öfvergång till den fulla friheten skulle kunna vara till gagn äfven 
för många till myndig ålder komna undermåliga individer. 

Jag tänker därvid särskildt på de många till vaga bonde- 
ring och bettleri förfallna, lindrigt imbecilla, ofta äfven af 
kronisk alkoholism lidande personer, hvilka under nuvarande 
förhållanden så ofta blifva dömda till tvångsarbete — för att 
efter dettas af tjänande så åter släppas alldeles fria, med re- 
snltat, att det förra sysslolösa kringdrifvandet därvid i regel 
åter tager sin början, för att fortfara tills ordningsmakten ånyo 
inskrider och på nytt dömer till tvångsarbete. På så sätt 



18 

fortsätta många af dessa undexmUig» individer med att gäng- 
efter annan frekventei» tvii^q^Bsirbets- och straffanstalterna, om- 
växlande ufted flti de drifva omkring på gator och vägar, bett- 
Iwaäe och drickande ; härunder försämras så ofta deras tillstånd 
allt mera, så att de slutligen måste intagas till vård å sinnes- 
sjukanstalterna, å hvilka vi därför icke så sällan finna per- 
soner med en dylik förhistoria. Jag anför här några af mig 
kända fall, som i detta hänseende äro mycket instruktiva: 

1. A'. F, v. L., f. 51; uppfostran i hög grad försummad ; dömdes 
JH7o för snatteri, hem fridsbrott, m. m. till 8 mån. och 27 dagars Btraif- 
arbete; sjiiknade under aftjänandet häraf i en psykos, som efter för- 
flyttning till hospital dock så småningom gick till hälsa; blef emeller- 
tid efter återkomsten till fängelset åter sinnessjuk, så att han på nytt 
måste sändas till sinnessjukanstalt; sedan hans tillstånd här åter för- 
bättrats, rymde han emellertid och tillbragte sedan flera år med att 
vandra omkring uti landet, omväxlande med att han långa tider frekven- 
terade kronoarbetsinrättningama, ända tills hans psykiska tillstånd blef 
så försämradt, att han (år 1883) måste från en dylik hemsändas i 
och för erhållande af nödig vård å sinnessjukanstalt. 

2. A'. J, E.y f 71; fadern excentrisk och lättretlig; uppfostran 
från tidiga år försummad; endast en termin bevistat skola; började vid 
12 års ålder som gatuförsäljare i Stockholm, förde härunder ett oregel- 
bundet och oordentlipt lif, började tidigt missbruka alkohol och kom 
snart i delo med rättvisan; har sålunda varit straffad för stöld ii 
jrånger och en gång för misshandel samt T gånper blifvit för lösdrifveri 
bortdömd till tvångsarbete, efter hvilkets fullgörande han städse åter- 
vändt till gatulifvet i Stockholm, där han åter börjat »kur8a> och 
bettla, med resultat att friheten städse blifvit af kort varaktighet; på 
så sätt har hans lif förflutit, tills han på grund af uppträdande för- 
följelseidéer år 1900 måste öfversändas till sinnessjukanstalt. 

y. J. V, K. xT/., /. 62; fadern sedan unga år alkoholist, modem 
tidigt död ;hörjan\e redan som litet barn få smaka faderns brännvin och hade 
reda7i vid 16 års ålder vana att dagligen förtära spritdrycker; år lS7f^ 
blef han första gången åtalad för stöld och dömdes därvid till 2 måna- 
ders straffarbete; sedan dess Cd. v. s. alltsedan sitt 17:de år!) har han 
under mei- än 1 V? decennium så att säga vandrat till och från tvångs- 
och straff arbetsanstalterna , i det han 2 ggr varit dömd till straffarbete 
för stöld och 7 ggr till tvångsarbete, h varvid han imder de korta 
mellantider han varit i frihet i allmänhet icke haft någon bostad utan van- 
ligen »lefvat utelif>, arbetat som ^sjåare^ vid hamnen i Göteborg och 
»l)ott» ute i bergen vid Masthugget; har därvid äfven en gång varit 
misstänkt för våldtägtsförsök, hvarvid han dock blef frikänd af brist 
på bevis; två ggr har han lidit af delirium tremens, nämligen 1887 och 
1892, samt insjuknade 181)5, medan han vistades vid Landskrona straff- 
anstalt, åter uti en alkoholpsykos, som emellertid denna gång icke var 
af Öfvergående art, utan i dess ställe utvecklade sig till ett kroniskt 
hallucinatoriskt tillstånd, livilket gjorde vård å sinnessjukanstalt nödig. 

Det kan väl ej vara något tvifvel om, att den bel^and- 
ling, dessa med dåliga anlag födda och under i hög grad 
ogynnsamma yttre förhallanden uppvuxna individer från sam- 



19 

hållets sida rönt, icke varit den för dem gagneligaste. Fallen 
synas mig också vara mycket belysande för riktigheten utaf 
den af många nutida rättspsykiatrici hysta meningen, att en 
bestämd »strafftid» icke lämpar sig för dylika undermåliga 
individer, utan att de, när de komma i konflikt med straff- 
lagen eller drifva sysslolösa omkring utan att göra något gagn 
uti samhället, böra intagas d särskilda anstalter för att där 
söka vänjas vid regelbundet arbete, hvarvid tiden för deras 
vistelse därstädes alls icke bör bestämmas med hänsyn till den 
yttre omständighet, som tilläfventyrs varit den närmaste or- 
saken till deras omhändertagande, utan helt och hållet vara 
beroende enbart af dei^as tillstånd och uppförande, I fall där en 
förbättring häri då inträdt därhän, att ett upphörande af inter- 
neringen kan ifrågakomma, bör nu öfvergången till friheten 
ske gradvis, som ock framhålles af Cramer uti den i förra 
häftet refererade uppsatsen, utan att han dock därvid närmare 
yttrar sig om beskaffenheten af dessa öfvergångsformer. En 
lämplig sådan synes mig emellertid öppna arhetskolonier vara; 
för öfrigt torde . det vara otvifvelaktigt, att många af dessa 
lindrigt imbecilla, hos hv41ka de antisociala tendenserna äro 
mindre starkt framträdande (alltså fall hörande till den första 
af Cramers 4 ofvannämnda grup])er), skulle kunna direkt in- 
tagas å dylika utan att först bchöfva passera de slutna special- 
anstalter, hvarom här talats. 

Att dylika öppna arhetskolonier, ledda i den rätta andan, 
kunna vara till stort gagn för många undermåliga och i lifvet 
förolyckade individer, så att de genom en vistelse å dessa få 
viljan och karaktären stärkta och den för ett samhällsnyttigt 
lif nödiga arbetsförmågan återförvärfvad, är för öfrigt af er- 
farenheten visad t. Jag syftar härvid särskild t på dessa af 
kristligt- filantropiska föreningar upprättade arhetskolonier uti 
Tyskland, af hvilka den första grundades år 188.:^ i Westphalen 
i Wilhelmsdorph) af den bekante filantropen pastor von Bodelschwimj 
(^hvilken därför också erhållit namnet »der Yater der Arbeiter- 
kolonien»), och hvaraf det i hela riket numera linnes öfver ett 
30-tal, belägna i dess mest skilda landsändar. Då jag under 
en förra våren företagen utrikes studieresa erhöll upplysningar 
om dessa arbetskoloniers befintlighet, gjorde jag iifven ett besök 
vid en utaf dem, nämligen Kästorf i provinsen Hannover (belägen 
c. () kilometer från den lilla staden Gifhorn och en knapi» 
mil från en af Berliner — Hannover — banans stationer), och 
vill jag därför i detta sammanhang meddela mina intryck från 
denna koloni och redogöra för arten af dess verksamhet. 

Anstalten, som öppnades 1SS4 och Hom numera rymmer 250 platser, 
Är afsedd att utgöra en tiUftyhfsort for medellösa personer, som äro i 



20 

saknad af arlnic och hostad, oberoeiule af ålder, 8tåiid, yrke, religion 
och nationalitet. Här linnes det diirför folk från alla trakter af Tysk- 
land (och undantagsvis äfven ntländingar), men i allmänhet pläga dock 
något öfver hälften vara från provinsen Hannover. På grund af den 
arbetslöshet, som under nuvarande sociala förhållanden i större eller 
mindre utt^trilckning är rådande uti alla större städer under den kallare 
årstiden, är tillströmningen alltid störst vintertid; i december är an- 
stalten därför städse full besatt, men redan fram på nyåret brukar be- 
läggningssiffran åter minska och af tager sedan alltmera, så att kolo- 
nisternas antal om somrarna i allmänhet plägar vara c. 100 mindre än 
vintertid (vid mitt besök i mars månad voro de 199). De, som stanna 
kvar äfven sommartid, äro dels äldre män eller personer, som på grund 
af någon olyckshändelse blifvit invalider och därför ej äro fullt arbets- 
föra (hvaraf det fanns åtskilliga, som vistats här i åratal), dels psykiskt 
undermåliga ungdomar, som det ofta är svårt att skaffa tjänst och 
h vilka i h varje fall dessförinnan behöfva en längre tids uppfostran 
till regelbundet arbete; äfven kvarstanna många alkoholister, för att 
söka bli helt och hållet af vanda frän alkohol, vida längre tid än den, 
som vid deras inträde blifvit föreskrifven. 

Ty visserligen är anstalten öppen ovh inträdet frivilligt , men den. 
inträdande måste likväl förbinda sig att stanna en viss tid, växlande 
från några månader till ett år (beroende på hans tidigare förhållanden), 
så att, om han lämnar anstalten före den sålunda bestämda tiden, följ- 
den blir den, att han uppföres på »den svarta listan* (som uppgöres 
under samarbete mellan de olika här Äsyftade arbetskoloniema, hvilka 
alla stå i rapport med hvarandra), hvarefter han icke under de när- 
maste 5 aren blir mottagen å någon af dessa anstalter. En dylik be- 
stämmelse har an.-^etts n(klvändig för att kunna hindra vagabonder och 
allsköns förbrytare, som ingalunda hafva för afsikt att ändra sitt lef- 
nadssätt, från att under sitt kringdrifvande begagna dessa kolonier 
endast till en kortare tids hvila och rekreation, så att blott sådana 
komma och söka inträde, hvilka verkligen önska att hjälpas ifrån sitt 
oregelbundna lif till en ordnad verksandiet uti samhället. Bland dessa 
linnes det nu äfven många för brott dömda, som efter uttjänt straff 
hitkomma för att här söka en tillflyktsort, tills de kunna erhålla 
något stadigvarande arbete. Flertalet tillhöra dock vagabondernas skaror. 
Vid mitt besök på platsen kom just en dylik, h vilkens hela yttre 
tydligt vittnade om den kroniske alkoholisten, ocli anmälde sin önskan 
att här få blifva mottagen. Sedan det därvid först blifvit konstateradt, 
att mannen ej förekom å »svarta listan», och efter det han så fått be- 
sked om de villkor, som under en vistelse härstädes måste uppfyllas, 
samt förklarat det vara sin allvarliga afsikt att försöka komma ifrån 
(let lands vägslif han under åratal fört, men h varpå han nu var trött, 
blef han så af föreståndaren, i h vilkens bostad denna anmälan ägde 
rum, hälsad välkommen. 

Af alldeles särskildt intres.se var det att se, hvilken anda af 
mildhet och människokärlek som rådde öfver anstalten, en regim på 
hvilken dessa stackars individer, af hvilka mången före hitkomsten 
kanske aldrig ens hört ett vänligt ord, synbarligen satte stort värde, 
liksom den säkerligen också på dem utöfvade ett mycket gynnsamt 
inflytande. Aldrig hade det sålunda — enligt hvad det upplystes mig 
— under alla dessa år vid någon af dessa arbetskolonier förekommit 
något slag af myteri eller komplott. Det betonades också, hurusom 
det aldrig användes något slag af bestraffning — med undantag dock 
utaf ett, nämligen »Entla^sung^. Skiljandet frän anstalten var sålunda 
det enda strajff, som förekom, och voro indikationerna härför: olydnad 



21 

mot tjilnsteman, ovillighet att arbeta eller anskaffainlet af starka drycker 
-af hvilka alla slag voro helt och hållet bannlysta, helt naturligt (hl 
mer än hälften af kolonisterna iiro gamla alkoholister^ och blef äfven 
den, som sålunda måst visas bort, uppförd å den ofvannämnda »svarta 
listan». För att få kvarstanna å anstalten, fordra<les det alltså, att 
man hörsammade erhållna befallningar, utfcVrde <let arbete, som blef 
en anvisadt, och i öfrigt rättade sig efter ordningen på platsen. 

Naturligtvis tages all hänsyn till det kroppsliga och j)sykiska till- 
ståndet, arbetsförmågan och eventuell vfkesskicklighet vid fördelningen 
af arbetet, som här är af den mest varierande art. Sålunda finnes 
<let alla slag utaf verkstäder (såsom skomakare-, skräddare-, snickare- 
och målareverkstad äfvensom smedja), uti hvilka de, som äro kunniga uti 
dessa yrken, få hafva sin sysselsättning ; äfven finnes det ett tegelbruk, 
uti hvilket arbetet likale^les utföres af koUmister, hvilka för öfrigt 
äfven helt och hållet uppfört alla nybyggnader, som un<ler årens lopi> 
tillkommit, något som varit möjligt därigenom, att här alltid finnas 
representanter för nära nog alla slag utaf yrken. I allmänhet äro 
dock flertalet kolonister sysselsatta ute å markerna, där odlingsarbetet 
fortgår vinter som sommar; af de c. 8()() hektar jord, som vi<l inköpet 
utgjorde öde hedar, är sålunda i denna stund ungefär hälften för- 
vandladt till åker och en ej ringa del af den andra hälften till äng 
eller skog. För kroppsliga invalider och andra, som icke tillä ett mera 
ansträngande arbete, finnes emellerti«l lindrigare hemmasysslor, såsom 
skötseln af det jämförelsevis stora svinhuset, stallet med sina 2 hästar 
och la^lugården med sina oxar och kor, af hvilka senare ett 80- tal finnes, 
nijölkningen af dessa, matlagning, bakning, tvätt, o. d., hvilket allt ut- 
föres af kolonisterna sjölfva, bland hvilka det städse finnes några, som 
aro hemma i dessa olika slag af husliga sysslor, då den ene får lära 
den andre. Någon kvinnlig tjänsteande finnes nämligen icke anställd 
vid kolonien, hvars hela jiersonal utgöres förutom af föreståndaren, 
jtastor Fiesvl (hvilkens stora älskvärdhet jag har att tacka för hvad jag här 
fick kÄnnedom om), af en husfader, en bokhållare, sex (iehiilfe^ och 
en ^Ziegelmeister^^, hvilka hvar på sitt håll leda och hafva uppsikt 
med de olika arbetena. 

Jag besåg alla de olika lokalerna, yttre som inre ; bland dessa 
vill jag särskildt nämna ett sjukrum f(Vr sängliggande sjuka ibland 
hvilka jag för öfrigt bl. a. såg en nyintagen alkoholist, som hade täta 
epileptiska anfall) och de trefiiga dagrummen, uti hvilka ett rörligt lif 
rådde, <lå mitt besök där ägde rum just under rasten efter middagen. 
Däremot syntes mig sofrummen alls icke tillfredsställande, då de gjorde 
ett mindre behagligt, kasernartadt intryck me<l mycket för liten luft- 
rymd per man, i det att det — liksom å våra lagerplatser — i hvarje 
rum fanns sängplatser i tva -våningar , alltså äfven en öfverhylla^. 
Mot renligheten var dftremot intet att anmärka; det upplystes också, 
att man för <lenna sökte göra allt; sålunda erhöll en hvar nyinträdan 
«le, innan han fick beträda lokalerna, ett bad samt nya kläder af an- 
stalten, medan hans egna tingo undergå behandling uti desinfektions- 
ugnen, och hvarje lördagskväll fingo alla kolonisterna — likaledes 
efter vederbörlig badning — rent linne. 

Jämte bostad, tvätt och föda samt vid sjukdom fri medicin och 
läkarvård (hvilken bestrides af en läkare i (Jifhorn) erhålla kolonisterna 
i ersättning för sitt arbete en *fiitpenning>, som i genomsnitt belöper 
sig till 30 pfennig pr dag, samt vid utskrifningen hjälp till anskaffande 
af arbete» sd att anstalten sålunda äfren tjntistqUr som en (afgiftsfri 
platsanskaffningshjrå för de därstädes intagna. Däremot fäs icke kläder 
gratis, utan för hvad nytt de mider sin vistelse eller vi<l utskrifningen 



häraf behöfva debiteras de (fast naturligtvis mycket billigt}, så att afdrag 
liarför göres å den samlade » flitpenningen ^ ett arrangemang, som 
afser att uppfostra till sparsamhet och som också visat sig hafva till 
följd, att mången tager väl vara på sina tillhörighetcr och i det längsta 
sOker genom lagningar hålla sina gamla kläder i ett tillfredsställande 
skick. Äfven få kolonisterna själfva bekosta den tobak de önska, så 
att äfven härför afdrag gÖres å »flitpenningen». Det öfverskott härå, 
som efter dessa afdmg återstår, erhållea så vid utskrif ningen, medan 
dessförinnan aldrig en pfennig fås ut; icke lieller erhålles något 
af den sålunda hoptjänta penningen i fall, där en person måste skiljas 
från anstalten af den orsak, att han brutit mot dess ordningsregler; 
för öfrigt må det ock anmärkas, att för de första 14 dagarna af vistelsen 
ingen flitpenning erhålles, då man först vill se, om den nyinträdande 
verkligen viU arbeta så godt han det förmår, o<'h om han sålunda synes 
hafva för afsikt att hålla de löften han vid inträdet gifvit. Naturligtvis 
uppfyllas dessa ingalunda af alla; dock är procenten utaf dem, som 
antingen olofligen afvika eller måste bortköras, icke så stor som man 
i fråga om en dylik anstalt gärna skulle väntat sig. Af de 7172 ut- 
skrif ningar, som under de första 15 åren af dessa arbetskoloniers verk- 
samhet (1882—1897) från dem alla tillsammans ägde rum, var denna 
uti <>028 fall -ordnungsmässig»» medan de förrymdes antal endast var 
180 och de af ofvannänmda skäl bortkördas G29, hvarjämte 2<i2 måste 
afvisas på grund af oförmåga till arbete och G4 blefvo häktade för 
tidigare förbrytelser.^; 

Det gagn dessa anstalter utöfva ty<.'kes såUmda icke vara ringa. 
Pastor Fiesel lämnade också den uppgiften, att vagabondernas antal, 
under de första 7 åren efter det dylika börjat upprättas uti Preussen, 
sjunkit från 23,808 till 8,605, och ansåg han det vara otvif velaktigt, att 
många förkomna vagabonder och för öfrigt äfven f. d. straffångar — 
tack vare dessa arbetskolonier — blifvit raraktigt förbättrade, medan 
andra i h varje fall under längre tid efter utskrif ningen fört ett ordentligt 
lif och sysslat med regelbundet arbete, innan de — ofta tack vare 
alkoholens k araktäi*s förstörande verkan — åter förföllo till vagabonde- 
ring och bettleri. Härvid framhöll han emellertid, hurusom dessa 
arbetskoloniernas kamp mot dagdrifveri, alkoholism och vagabonderande 
skulle kunna af allmänheten i vida högre grad än som nu sker under- 
stödjas, om man blott ville låta bli att åt tiggare gifva de al mosor, utan 
h vilka detta ^yrke» dock vore omöjligt, utan i dess ställe konsekvent 
hänvisa alla sådana personer till närmaste arbetskoloni och lämna den 
härigenom inbesparade årliga utgiften såsom bidrag åt »föreningen för 
arbetskolonier*^. Det är nämligen att märka, att dessas drift alltid går 
med större eller mindre förlust, då här ju i allmänhet icke finnas några 
fullgotla arbetare, utan det ofta behöfves både .*{ och 4 till att uträtta 
<let arbete som en fullt arbetsför j>erson skulle kunna prestera, 
hvartill därjämte kommer den omständigheten, att det största antalet 
kolonister finnes Wntertid, då dagarna äro kortast och då de klimate- 
riska förhållandena ofta försvåra åtskilligt arbete. I allmänhet beräknas 
därför anstaltens drift täcka endast c:a " « af alla dess omkostnader 
(i h vilka ju jämte löpande utgifter bl. a. äfven ingå räntorna å inköps- 
summan). Sålunda behöfver Kästorfs arbetskoloni ett årligt tillskott af 
c:a 50,(XK) kr., hvaraf provinsen Hannover numera lämnar 1(>,0()0, medan 
återstoden flyter in i form af gåfvor och medlemsafgifter lill nämnda 
förening. 

\) Dessa siffror äro hämtade ur en up]>sats af Fiesel : Bilder aus 
jler Arbeiterkolonie Kästorf, Hannoverschen Volkskalender fdr 1900. 



28 • 

Nu ligger det ju i sakens natur, att förhållandena i mångt 
och mycket måste gestalta sig annorlunda å en statens tvångs- 
arbetskoloni än å en sådan, af h vilken jag här lämnat en skild- 
ring. Då det väl emellertid är sannolikt, att materialet till stor 
<lel blef ve detsamma, när alla undermåliga med mera utprägladt 
antisociala tendenser (af hvilka många under nuvarande förhål- 
landen ofta nog tyckas komma å våra tvångsarbetsanstalter) 
finge kvarstanna å slutna specialanstalter, tills de i nämnda 
hänseende förbättrats, synes det mig dock som den å de så- 
lunda . omorganiserade tvångsarbetskolonierna härskande andan 
och regimen icke skulle behöfva alltför mycket af vika från den 
vid dessa ofvannämnda tyska arbetskolonier rådande, då det ju 
i bägge fallen gällde att söka förhäftra och icke att »straffa» 
stackars undermåliga individer. I hvarje fall vore det enda 
rationella att beträffande alla dylika städse tillämpa den sunda 
principen, ait någon hesifimd plats anskaffades åt en hvar, när 
hans förbättring fortskridit därhän, att det kunde blifva tal om 
försök att låta honom återvända till samhiillet, då det ju är 
tämligen meningslöst att, såsom i vårt land under nuvarande för- 
hållanden sker, de från tvångsarbetsanstalterna frigifna släppas 
alldeles vind för våg — med resultat att den förbättring, som 
»tvångsarbetet» till äfventyrs åstadkommit, ofta blir Jif föga 
varaktighet, något hvarom ju också de täta recidiv, som härvid 
förekomma, tydligt bära vittne. Från denna första anställning 
borde så gifvetvis den från tvångsarbetskolonien frigifne (liksom 
numera är stadgad t beträffande den från skyddshem eller tvångs- 
uppfostringsanstalt utskrifne) icke hafva rättighet afflytta utan 
tilletänd af vederbörande myndighet, som öfver honom ägde 
*tt fortfarande öfva uppsikt, hvarvid tiden fiir detta hostadstvåiuj 
ingalunda borde på förhand bestämmas, utan helt och hållet 
vara l)eroende af ifrågavarande persons tillstånd och uppförande, 
eventuellt alltså äfven blifva permanent, där så komme att 
visa sig nödigt. 

Om sluiva specialamtalter, öpjma arhetskoUmin' och hostad st riuip 
ttnder särskild npjysikt sålunda blef ve de behandlingsformer,') 
«om komme till användning i fråga om undermåliga förbrytare 
och lösdrifvare (och därvid naturligtvis vid hvarje fall och på 
hvarje tidpunkt den mildast möjliga utaf dem\ skulle detta 
utan tvifvel blifva till mera gagn för många af dessa samhäl- 
leti* olycksbarn än den behandling de nu från samhällets sida 
få röna, liksom äfven detta därigenom skulle blifva bättre 
skyddadt, då alla undermåliga med starkt utpräglade antisociala 

*) Nämnas må, att lUriipIigheten af dylika behandlinjrsfornier fram- 
hållits i ett för c:a 1 Ar sedan utkommet strnskt arbete: Axel Hcrrlin, 
Tillrakneligliet och HJitlssjukdom, 1!K)4. 



24 

tendenser för ständigt blefve internerade, medan de nu mellan 
aftjänandet af de olika straffen tidvis släppas lösa på sambället, 
som därigenom ofta utsattes för mycket stora vådor. Som exempel 
härpå behöfver jag ju endast erinra jom det ohyggliga drama ^ 
hvilket sommaren 1900 utspelades å en mälarbåt (det s. k. 
»Nordhmdsdramat»), och om det lustmord, som för endast helt 
kort tid sedan blef begånget strax utanför Stockholm. I förra 
fallet hade — som bekant — föröfvaren af de ohyggliga mång- 
morden nyligen blifvit från Långholmen frigifven efter där för 
ett tidigare brott uttjänadt straff, ett frigifvande, som enligt 
gällande lag ju må^te äga rum, oaktadt vederbörande väl kände, att 
de antisociala tendenserna ingalunda voro mindre vid straffti- 
dens slut än vid dess början; och hvad åter beträffar den 
för det senare brottet häktade, är han ju — som allmänt känd t 
är — en af sexuell perversitet lidande person, som en gång 
tidigare på grund af denna sin psykiska abnormitet varit i konflikt 
med strafflagen, h varvid han då blef dömd till straffarbete i)å viss 
tid, efter h vilkens förlopp han så åter var fri, oaktadt perver- 
siteten naturligtvis kvarstod^) och det abnorma tillstånd, som 
förorsakat brottet, alltså på intet sätt förbättrats. 

*) Dylika fall visa för öfrijjt också, hur otillfredöställande det är, 
när ypecialanytalter för psykiskt-iindermåli^a, samhällsfarliga individer 
saknas. Sålunda hafva ju — för att härvid endast framhålla ni syn- 
punkt — dylika personer, när Kungl. Medicinalstyrelsen ansett den 
observation och undersökning, som å ett fängelse kan åstad kom mas» 
icke vara tillfyllest för bedömandet af sinnes) )t'skaffenheten, hitintills 
måst hänvisas till de vanlijra hospitalen och där intagas å en öfver- 
vakningsafdelning bland därstädes vårdade i vanliga psykoser nyin- 
Hjuknade, såsom fallet var t. ex. med den (sedermera upprörande nog 
af rättade) epileptiker, som under så ruskiga omständigheter för några 
år sedan i I^derup mördade en ung flicka och som med anledning af 
detta brott sedermera blef intagen till observaticm och undersökning å 
Lunds hospital, där han visserligen visade åtskilliga ''psykotiska rudimen- 
ter, utgörande tecken på ett xmdermdUgt »jähtilhtåmU ^ utan att något do<*k 
blef upplyst eller iakttaget, som ^ens kunde gifva anledning till en 
förmodan att han vid åtalade gärningens begående varit sinnessjuk i 
egentlig menings. (Likväl ansåg öfverläkaren härvid, att den kramp- 
sjukdom, hvaraf han led, »i någon mån inskränkt hans förstånds fulla 
hruk», ett utlåtande, som emellertid af Kungl. Medicinalstyrelsen 
ändrades därhän, att »några giltiga skäl icke blifvit anfönla för 
antagandet, att han vid litalade brottets begående varit i ett sådant 
sinnestillstånd, som i §§ 5 och G af strafflagens r):te kapitel omförmäles 
såsom skäl till strafflöshet eller straff nedsättning»). Det vore väl ej så 
mycket att undra öfver, om allmänheten kände sig upprörd öfver att 
få höra, att deras sjuka anhöriga vårdades sida vid sida med dylika 
kriminella personer som exempelvis denne eller den ofvannämnde 
perverst sexuelle in<lividen. Lyckligtvis behöfver emellertid sådant 
icke vidare förekomma i värt land, då kriminalasylen i V^äxjö nu inom 
kort är färdig att iippnas, i det att dylika på ena eller andra sättet 
undermåliga individer sedan helt naturligt å denna böra hafva sin gifna 



2r> 

Då sålunda den straffrättsliga behandling, som för närva- 
rande kominer de psykiskt undermåliga till del, i själfva verket 
iir lika otillfredsställande för samhället i sin helhet som för 
alla de till nämnda kategori hörande, som genom lämplig be- 
handling möjligen skulle kunna förbättras, men hvilka under 
nuvarande system i regel tvärtom med tiden alltmera försämras, 
synes det mig som denna synnerligen komplicerade och svår- 
lösta fråga borde vara förtjänt af den allra största uppmärk- 
samhet. Likväl tyckes den ännu icke hafva väckt så synnerligt 
intresse i vårt land, som på detta område är så efterblifvet, 
att vi ännu icke ens hafva en förening, där jurister och psykia- 
triskt bildade personer kunna tillsammans diskutera denna och 
andra rättspst/kiatriska och straf/rätisliga fräqoij hvilka icke utan 
ett samarbete dem emellan kiaitui pä ett tillf ref Isstäl lande sätt lösas. 



Öppet svar till d:r Naumann med anledning af 
hans föredrag i specialistfrågan. 

Vid det nyligen hållna läkarmötet i Malmö förekom ett 
uttalande af öfverläkaren dr G. Naumann: »Om nödvändigheten 
såväl för allmänheten som för läkarne själfva af i lag stadgade 
kompetensvillkor för annonserande och utöfvande at" viss så 
kallad specialitet inom läkaryrket». Tndertecknad, som ej var 
närvarande vid m()tet utan blott haft tillfälle att se referat af 
förhandlingarna uti Svenska Dagbladet af ol aug., har känt 
ett behof att få uttala sig i denna fråga, emedan jag betviHar 
såväl nödvändigheten af de lagstadgade kompetens villkor, som 
dr N. uppställer, som rättvisan af de åtgärder, han föreslår till 
åstadkommande af kontroll af s[)ecialistens verksamhet. Jag 
tillhör själf den kategori af läkare, som valt ett specialområde 
(^ögonsjukdomarne), och jag har redan vid ett föregående till- 
fälle tagit till orda uti »s|)ecialistf rågan», som jag behandlat 
från en' synpunkt, som i åtskilligt afviker från dr Xaumanns 
(»Några ord om specialisters ställning i landsorten >\ nr 24 af 
Allmänna Svenska Läkartidningen 1904). 

Uti en historisk inledning angifver dr Naumann de orsaker, 
som enligt hans uppfattning betingat »uppkomsten af de s. k. 
specialisterna»: »iJen storartade utveckling, som vetenskapen 
tagit särskildt under de sista decennierna, har gjort det mer 

plåt** — det må nu vara frA^a om observation och unilorsOkninj? eller 
om ständig förvaring. 



och mer omöjligt för en individ att i detalj omfatta alla medi- 
cinens områden. Som en nödvändig följd häraf hafva de olika 
«a kallade specialisterna uppkommit och det kan ju ej förnekas 
att dessa erbjuda den bestämda fördelen, att en person kan 
kouima därhän att han fullt behärskar en större eller mindre 
gren af det medicinska vetandet. ^ Det bör väl för h varje tän- 
kande läkare lika väl som för en lekman med bildning och 
omdömesförmåga vara klart, att detta är en ganska ytlig och 
ensidig framställning. Dr Naumann synes helt och hållet för- 
bise en ganska viktig faktor för »uppkomsten» af specialister, 
nämligen den förkärlek och det speciella intresse, som den unge 
medicinaren ofta nog hyser för ett visst område af den medi- 
cinska vetenskapen — eller om man endast ser på hans prak- 
tiska verksamhet — för en viss gren af läkarkonsten. Att en 
sådan förkärlek kan finnas är väl lika otvifvelaktigt och lika 
naturligt som t. ex. den encs större böjelse och fallenhet 
för landtbruk i allmänhet, den andres f()r trädgårdsskötsel. 
Häruti ligger äfven enligt min mening en viss garanti 
för att en nutida specialist äfven 'efter en »enkel» licentiat- 
examen icke för alltid »lägger studierna åsido i> utan snarare 
tvärtom. I allmänhet synes dr Naumann något öfverskatta 
betygsmeriterna. Jag inser dock lika väl som dr N. vikten för 
en .specialläkare, att hans kunskaper hvila på en solid grund 
icke blott af anatomi, fysiologi och öfriga »hjälp vetenskaper ^^ 
utan äfven af de rent medicinska disciplinerna, intern medicin, 
allmän kirurgi, hygien o. s. v. Likviil torde en nöjaktig medi- 
cinsk allmänbildning kunna finnas äfven utan så höga betyg, 
och beträffande specialstudierna ligger det ju i sakens natur, 
att specialisten, äfven om han af ett eller annat skäl ej till- 
räckligt förberedt sig, eller kanske just därför icke kan lägga 
dessa fackstudier åsido utan genom omständigheterna tvingas 
att fortsätta med dem jämsides med sin praktiska verksamhet. 
Enligt dr Naumann skulle det likviil vara möjligt att »komma 
därhän, att han, (specialisten) fullt behärskar en större eller 
mindre gren af det medicinska vetandet» och i så fall skulle 
ju ett fortsatt studium bli (ifverflödigt, hvilket väl ej kan vara 
dr Naumanns mening! Att »släppa lös på publiken» en läkare, 
som tager sin up})gift så lättsinnigt som i den af dr N. anförda 
anekdoten, ilr väl lika riskabelt vare sig han är allmänpraktiker 
eller specialist, men till och med i ett sådant fall visar erfaren- 
heten, att det kan bli en ganska dugande läkare af en sådan, 
under det att en tilläfventyrs mindre begåfvad kollega, som 
kanske genomgått både ett och två års assistenttjänstgöring å 
specialklinik, likväl aldrig uppnår den förres kompetens, hvar- 
nied jag afser verklig kompetens och duglighet, ej blott en 



27- 

betygskompetens. Beträffande faniiljeläkarens tvekan då det 
gäller att på samma gång »fullt kollegialt och på fullt ärligt 8ätt 
besvara en patients fråga ^^ eller tillråda en sjuk hän vända sig 
till en s. k. specialist, så får jag erkänna att jag ej förstår 
denna tvekan. Är jag nämligen för min del uppriktigt öfver- 
tygad om ifrågavarande kollegas inkompetens, så bör jag 
naturligtvis ej af några hänsyn rekommendera denne utan 
alltid i ett sådant fall hänvisa till en kollega, som jag 
anser vara saken vuxen. Dr Naumann förbigår emellertid 
ett tredje alternativ, att familjeläkaren, äfven om han ej 
äger nödig kompetens, själf åtager sig behandlingen af 
sädana speciella fall, ett förfarande som h varken är ett »fullt 
kollegialt >> eller > fullt ärligt sätt». Beträffai>de denna ej alltför 
(ivanliga utväg att komma ur den tvekan inför dessa olika 
hiinsyn, mellan hvilka den finkänslige och samvetsgranne familje- 
läkaren slites, ber jag få hänvisa till mitt ofvan anförda inlägg 
i denna fråga. Såsom jag där framhållit, synes likaväl eon# 
(lui en ändring till det bättre i detta afsecnde gör sig gällande 
i samma mån man inser sin egen otillräcklighet på ett om- 
råde, som man ej närmare studerat. Såsom mindre kollegialt 
vägar jag beteckna ett förfaringssätt, h varpå jag sett exempel, 
nämligen att en kollega konsekvent hänvisar sådana fall, hvarom 
här är fråga till någon af Serafimerlasarettets kliniker utan att 
kanske ens för patienten ])åpeka, att det finns en kollega på 
platsen som speciellt sysslar med de sjukdomar, dit fallet hör 
hemma. Detta sätt att gå tillväga måste väl ha sin grund 
antingen uti en blind vördnad för allt som har auktoritetens 
<»eh det officiellas stämpel eller ock måste man misstänka 
mindre vackra personliga bevekelsegrunder. Skulle emellertid 
den först rådfrågade, eventuellt familjeläkaren, verkligen vara 
ärligt öfvertygad om specialistens på platsen inkompetens, så 
borde han ju som sagdt ej tveka att hänvisa den sjuke till 
aimat håll. Detta är naturligtvis i alla fall riktigare än att 
t. ex. själf behandla ett fall, som han ej kan ha tillräckliga 
förutsättningar att på ett rationellt sätt sköta. 

Dr Naumann berör vidare en ytterst viktig sida af specia- 
listens verksamhet nämligen jjrivaikiiniken, en sak som redan i 
i>ch för sig skulle fordra sitt särskilda kapitel. Jag vill genast 
medgifva, att jag delvis mäste gå med på dr Xaumanns resone- 
mang: Om verkligen den af specialisten inrättade kliniken »ej 
på minsta sätt fyller hygienens enklaste fordringar, sä kan ingen 
ärlig läkare påstå, att han motsvarar allmänhetens berättigade 
anspråk pd s])ecialist behandling >^. Det förefaller mig emellertid 
som dr N. i denna punkt kunde något mera ha iakttagit de 
kollegiala hänsyn, som han säger sig vilja beakta. Det hade 



28 

måhända varit så att säga mera sympatiskt, om dr X. hade 
betänkt de svårigheter, som existera för den private läkaren 
att tillfredsställa dessa allmänhetens anspråk, som ju för ()frigt 
äro högst olika. Specialisten är ju i de flesta fall hänvisad 
till egna oftast ganska begränsade tillgångar i motsats till 
lasarettsläkaren, som rör sig med rikliga bidrag af stat och 
kommun. 

Dr Naumanns föredrag utmynnar i ett förslag att Allni. 
Svenska Läkarf ören ingen uttalar sig för behofvet af lagstadgade 
föreskrifter för att åstadkomma kontroll å specialistens verk- 
samhet. Förslaget omfattar två punkter: 

i) Om minst ett års assistenttjänstgöring å specialklinik 
eller däremot svarande af Med. -styrelsen godkända studier å 
utländsk klinik. Denna punkt kunde gärna för mig antagas, 
ehuru jag på ofvan anförda skäl anser, att detta kompetens- 
villkor ej erbjuder den fullt betr>'ggande garanti, som dr X. 
ufser och å andra sijlan en specialist kan utbilda sig på annat 
sätt, hvilket äfven dr N. medger, då ju lagen skulle alldeles 
onödigt ingripa på den individuella friheten. 

2) Om offentlig kontroll af privatkliniker och om skyldighet 
för specialisten att afgifva årsrapport till Med. -styrelsen. 

Mot detta förslag vill jag invända, att en sådan lag 
skulle utgöra ett obehörigt ingrepp i den private läkarens prak- 
tik. Man skulle då, om man ville vara fullt konsekvent, äfven 
införa en direkt kontroll af hvarje läkares privata praktik, 
öfvervaka, att hans mottagningslokal är väl belägen och hygie- 
niskt tillfredsställande och — h varför ej - - också att han ej 
ilägger studierna åsido». (Egentligen torde en af mångahanda 
göromål öfvcrhopad allmänpraktiker bli mera frestad att lägga 
dem åsido än specialisten). För allmänheten är det ju tryggt 
att veta, att den rådfrågade läkaren följer med sin vetenskap 
antingen det gäller att söka bot för t. ex. en lung- eller en 
ögonsjukdom. Jag föreställer mig, att våra läkare skulle bli 
föga belåtna med ett dylikt öfvevakande! Om i enskilda 
fall anledning till klagomal från kollegers eller allmänhetens 
sida förekomma angående en läkares praktik, så kan ju redan 
enligt nu gällande bestämmelser Med. -styrelsen ingripa f("»r 
vinnande af rättelse, och den kontroll, som härutöfver kan 
visa sig vara af nöden, skall säkert på ett tillriickligt verksamt 
och rättvist sätt kunna utöfvas af de lokala läkareföreningarne. 
^ Skall privatklinik ställas under Med. -Styrelsens kontroll i 
den utsträckning, som d:r N. vill, då bör äfven Styrelsen se 
till, att en sådan klinik med stöd af allmänna medel kan in- 
rättas så, att den fyller ej blott »hygienens enklaste ford- 
ringar» utan de högsta anspråk, som man pa den samtitla 



29 

vetenskapens ståndpunkt kan ställa på deDsamma. Erfaren- 
heten från fiera privata kliniker i landet, ej blott i landsorten 
utan äfven i Stockholm, gifver vid handen, att de, såsom 
ekononaisk företag betraktade, bära sig mycket dåligt, äfven 
um de äro ganska blygsamt inrättade. Skulle de åter inrym- 
mas i centralt belägna lokaler med modern utrustning, så 
fordrades betydligt större tillgångar än dem, som den enskilde 
läkaren vanligen disponerar öfver. 

Man skulle ju äfven kunna tänka sig, att vid våra läns- 
lasarett upprättades vissa specialkliniker med atlönade läkare, 
eventuellt sorterande under öfverläkaren eller med en ställning 
analog med den, som t. ex. en professor i ett visst ämne vid 
»Serafimerlasaretten intager till öfverläkaren på detta sjukhus. 
Men äfven om denna tanke en gång skulle kunna förverkligas 
— h vilket enligt min öfvertygelse vore lyckligt och önskvärdt, 
.**å torde likväl ej härmed de privata klinikerna komma att 
försvinna och man står då åter inför den ofullkomlighet, som 
d:r N. genom sitt lagförslag vill undanröja, men som i själfva 
verket vidlåder allt mänskligt, äfven de af statsmedel existe- 
rande stora sjukhusen lika väl som deras läkare, dessa må 
K'dan ha aldrig så stora tjänsteårsmeritcr och aldrig så höga 
betyg uti licentiatexamen. 

Jönköping 1 sept. 1905. 

A". Stålherg. 



{Insänd t;. 

Till frågan om specialister. 

Med anledning af frågan om lämpligheten att något silrekihU 
konipetenBprof afiadee för rättighet att annonsera sig öåsom specialist 
i ett eller annat ämne inom läkarevetenskapen, tillåter jag mig fram- 
HtAlla ett föralag, som kanske kan förtjäna att närmare studeras och 
utvecklas. 

Allmänna svenska läkarmötet utväljer en hedersnämnd, sam man- 
natt af ett visst antal läkare, dels universitetslärare, dels andra, samt- 
liga kända för framstående egenskaper och allmänt anseende. Denna 
hedersnänmd hade att tid efter annan utgifva en förteckning på 
läkare, hvilka enligt nämndens åsikt böra betecknas såsom specialister 
i sina ämnen, och hvilka då ägde att annonsera sig såsom auktori- 
serade af denna hedersnämnd. Hvar och en, som ville komma i åt- 
njntande af denna rättighet, ägde att för nämnden framlägga de grun- 
tler, h varpå en dylik anhållan borde beviljas. 

Gifvet är att någon sorts begränsning beträffande de grenar af 
v«tenflkapen, som skola vara föremål för det speciella arbetet, måste fin- 
nas, så att nian ej kunde annonsera sig som specialist i ett ämne, 
hvari uian bör kunna vänta tillräcklig duglighet af andra läkare, som 



80 

ordentligt skött sina studier. Skulle ett dylikt system kunna genom- 
föras, torde vanan, eller ovanan, att efter ett eller par månaders ut- 
Ittndska studier annonsera sig såsom specialist kunna utrotas. 

För de öfriga läkarna skulle jag vilja ordinera litet mera sanning 
och samhörighetskänsla mellan yrkets utöfvare och litet mindre yrkes- 
afundsjuka. Därigenom skulle nog yrkesmoralen höjas, och humbugs- 
annonseringen minskas. På det hela taget är nog vår läkareutbild- 
ning sådan, att ett par månaders studier i Stockholm eller utlandet ej 
kan berättiga till anseendet af någon särskild utbildning. Annorlunda 
förhåller det sig med en längre väl skött tjänstgöring k sjukhus eller 
motsvarande inrättning. 

Doktor — n — 



(Tnsänflf). 

Ömsesidighetsföreningén. 

Jag är medlem af e. prov.-läkarnes understödsförening sedan <less 
])ildning och har ej åtnjutit understöd af densanmia; på grund häraf 
anser jag mig ha rätt att yttra några ord i den pågående diskussionen. 

En sak, som förvånat mig rätt mycket, är att flere förslag till 
förbättring af föreningsstadgarna och omorganisation af föreningen 
framställts af kolleger, som ej äro medlemmar af densamma. Det är 
ju vänligt af <iem, men i alla fall . . . För min egen del är jag nöjd 
med den sådan den är, och har jag utan svårighet och me<l glädje 
kommit ut med de uttaxeringar, vi i år haft för sjuka kamrater och 
bortgångna ledamöters fattiga familjer. Det är roligt att kunna hjälpa, 
och rätt god hjälp blir det ju. 

Men om jag linge föreslå ett tillägg till stadgame, skulle jag 
vilja ha en paragraf, som stadgar moralisk skyldighet för understöds- 
tagande medlem, att, om han i framtiden kommer i goda ekonomiska 
omständigheter, till föreningen återhära den erhållna hjälpen; dessa 
])engar kunde sedan antingen användas till löpande utgifter eller till 
bildning af en reservfond. Denna fond (■>kas sedan — man kan för- 
moda det — genom donationer, genom af förmögna sterbhus åter- 
remitterad begrafningshjälp, genom uttaxerad begrafningshjälp, som ej 
blir utbetaldt, om den allidne befinnes ej efterlämna änka eller of<'>r- 
sörj<la barn Dch möjligen pä ännu flere sätt. Ske alltså! 

Extra prov. -läka re X. 



(Insänd t). 

■D:r Henrik Berg från Stockholm håller nästa måndag två nykter- 
hetsföredrag i Xorrala, nämligen kl. 10 f. m. i Norrala kyrka och kl. 7 
c. m. i Kungsgårdens missionshus. Få tisdag kl. 4 e. m. hålles före- 
drag i Vågbro kapell. Mellan förrdnif/en mottager (l:r B. sjnkhesök och 
lämnar räd.^ 

Med anledning af ofvapstående tiUkännagifvande, urklippt ur Sö- 
derhamns Tidning n:r 189 för den '21 sistlidne november, skulle jag 
fråga, om det numera anses öfverensstämma med god takt, att en 
Stockholmsläkare reser omkring i landsorten och annonserar sjukbesök. 
Stöter det ej litet på doktor Dulcamara? 

Söderham nsläkare. 



81 
Periodisk litteratur. 

Hir meddelas de senaste tidskriftshäftenas innehall med undantag af referat, boknyhotorm. in. 

Nopd. medicinskt arkiv, 11)05. II. 3. H. P. 1\ Onim: Bei- 
träpe zur Metodik der klinischen Stuhluntersnchiingen. Carl Suud- 
Itn-f/: Zur Frage von der Aetiolope und Pathojjenese der angebornen 
Herzkrankheiteii. H.Köster: Die Cytologie der Pleiira- und Peritonealer- 
gusse. 

Hygiea 1905, 12. G. lietzius: Albert v. Kölliker f. (\ Lindman: 
Hygieniska inrättningars inverkan på hälsotillståndet i städerna. John 
Tillman: Oni Koihs gamla tuberkulin som terapeutiskt medel mot 
Inngtuberkidos. Adam Bniterakiöld: Till operationstekniken för anus 
pnfternaturalis. 

Norsk Mag", for Lsegrevidenskaben, S. Laache: Til enceplialit- 
spiirgsmaalet. F. Harhitz: Akut gul leveratrofi af infektiös oprindeKse. 
P. F. Holsi: Calomel som diuretikum. H. J. Vetlesen: Chorea gravi- 
darum et psykosis. V, Magnus: Et Tilfiolde af akut myelit. E. H. 
Hansteen: llernia diaphragmatica. O. Sciwel: Carcinoma mamma med 
utbredte metastaser, Hj, SchiUing: Khinoplastik efter en ny methode. 
Vetieler: Nevralgia vulvae. 



Offentliga underrättelser. 
Lediga tjänster: 

M beteckiiar, att ansökan ställes till Konan^n och inl&mnas hos Med.-styr:n: ^\ att 

anaokan ställes till Med.-6t\T:n och inlHmnas durstAdes: ^) att ansökan ställes till Med.- 

<ttyr:n och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller iasarettsdirektion. 

Ansökningstiden 
utgår : 

LaH.'Un<ier.-läk.-tj:n i Falköping^) (löneförmåner: 1,8(K) 
kr., fri frukost och aftonmåltid, 40() kr. i ersätt- 
ning för middagsmåltid}. 15 jan. 

1:h underläk.-befattn. v. Malmö allm. sjukhus') (löne- 
förmåner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost, 
400 kr. för undervisning åt sjuksköterskeelever oc h 
150 kr. i semesterpenningar) 18 jan. 

rnderläk.-tj:n v. las:t i TMde valla*') (löneförmåner: 2,(XX) 
kr., fri bostad med frukost- och aftonnulltid jämte 
450 kr. i kost penningar) V.) jan. 

Kxtra prov.-läk.-tjin i Kyrkhults distr. (distr. omfattar 
Kyrkhults socken af Blekinge län me«l station i 
Tulseboda; löneförmåner: 1,500 kr. och fri bostad; 
s^)kes hos distr.-styrelsen, adress: Kyrkhult) 10 jan. 

rn<lerläk.-tj.n v. Kalmar lasarett^ (änt/o ledigförkla- 
rad; löneförmåner: 1,H(X) kr. jilmte fri bostad och 
kost) 22 jan. 

Förste prov.-läk.tj:n i Norrbottens län och den därmed 

förenade prov.-läk.-tj:n i Nederluleå distr.^) 22 jan. 

Prov.läk.-tj:n i Vrigstads distr.') 22 jan. 

Extra prov.-lftk.-tj:n i Ahus ;le<lig på grund af förre 
inneh:n8 förflyttning; sökes hos läkarstyrelscn, 
adr.: Ahus) 27 jun. 



?-/Ta prt>v.-Iak.-tj;n i CharlutteiilH;r>rs ilistr.* ledij»för- 

kiara«l y»å jrrurnl af ny feiiian*iR*rioiJ 1 fehr. 

Lediga s^iotek: 

Aj-ot^ket iir\\»C'n i Malmö ^ntjinrättatJt) ^1 jan. 

AiKitf-ket i Ockelljo 22 jan. 

Aiw>tf*ket i Dalby 1 febr. 

Af Med.-5tyr.:n utnämnda och förordnade: 

Till läk. vill Lundsbruuns l»rnnns- ckIi badanstalt under sonuiiaren : lic. 
E. Pontén. 

Af Med.-styr:n upprättade förslag: 

Till hntAäh.-fj:n rid Goftlnmh inf.-regiie: E. T. Fries ^förord;; och A. 
J. Lillierotb. 

Af Sked :elJer entled.t beviljadt: 
T^nderläk. vid iiäfle las. A'. Linder fr. den 1 febr. 

Af vederbörande myndigheter antagna: 

Till läk. v. nya epid.-sjukhiiset i Uppsala: stadsläk., doc. K. Bolin. 
Lic. ,/. F. G. A. Sanåqnist till järnväj^^sUtk. å bandelen Kilafors— »Stiig- 

sund tillsvidare under fem år f. o. m. 1 jan. 19lH>. 
I5itr. prov.-lak. (\ A. Carlson till fitnjr.-läk. i Falun fr. o. m. 1 jan. IJKWJ 

och tillsvidare. 

Sökande: 

Till bat.-läk.-fj:n rid Goitlands inf .-reg te i ordning efter tjänstår): bat.- 
läk. i fältl.kårens reserv K* T. Fries och fältläk.-stip. A. J. Lillie- 
roth. 

Till e.r. jrror.fäk.-tjm i Stensele distr. (i onlninj? efter tjänstår): ex. 
prov.-läk. M. Iv. J. Redelin i Tärna samt lic. K. G. Lindgren, 

Tillförordnade: 

T'n<ier vakans (v/: un«ler innehafvarenä semester i^^/' eller tjänstloiiighet (t.) 

Lic. K. darallin underläk. vid las, i Karlshanm fr. <]en 1 jan. 190G (v). 
Lic. K. A, Bonén ex. prov.-läk. i Arvi<lsjaur8 distr. jan. — april mån»- 

der (t I. 
Stadsliik. ./. A:h Jlaririij prov.däk. i Hjo den 8—23 jan. (s.). 
Lic. \V. Törnherg stadsläk. i Åmål fr. o. m. den 20 dec. 1905 till den 

15 jan. V.m (i.). 
Lic. C A. Lindgren prov.-lak. i Norra Dalslands distr. (v.^ 
Li<'. A. Lagermnn l:e prov.-läk. i Jönköpings län tre mån. f. o. m. den 

1 jan. 'l9(K> (t). 
Kami. G. Kurhson bitr. luk. vid Uppsala hosp. under bitr. läk. IL 

Lundborg meddehidt förordnande som asylläk. (t.). 



Obs.! 

llcrra^ läkare, som önska vikarier genom vikariatsbyrån, upp- 
manas att ange de tider, de önska sin ledighet. 

Bed. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄRARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 19 Januari 1906. 



Utgifvare och redaktör: 
3:e årg. Med d:r Knut Kjellberg. 

Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. 



N:o 3. 



Innehåll: EbbkPetrén: Nyare undersökningar om spridningssätt 
«)ch bekämpande af abdominaltyfus. I. — Anmälan. — Referat. — 
Praktiska notiser. — Eu vädjan till svenska lökarkåren. — Redovis- 
ninjf. — Periodisk litteratur. — Nyheter för dagen. — Offentliga under- 
rättelser. 



Nyare undersökningar om spridningssätt och 
bekännpande af abdominaltyfus. 

Öfversikt, luifvudsak ligen i öfvereusstänimelse med ett i Lunds läkare 
sällskap hållet föredrag. 

Af 
Ebbe Petrén, 

assistent vid patologiska institutet, Lund. 



Den medicinska forskningen har under de senare åren 
jjynnerligen ifrigt sysselsatt sig med tyfoidfebern, dess diagno- 
stik, spridningssätt och bekämpande. Då de resultat, som 
dessa nyare undersökningar härutinnan gifvit, äro ägnade att 
i betydande grad modifiera vår förutvarande åskådning i frågan, 
har jag trott att en öfversikt i ämnet ej skulle sakna intresse. 

Att ingå på en egentlig historik medger ej utrymmet. 
Några antydningar i detta hänseende har jag dock ansett mig 
böra förut^kicka. Först vid midten af 1800-talet lyckades det, 
efter frånskiljande af fläckfebern och tyfus recurrens, att kli- 
niskt och patologiskt anatomiskt afgränsa vår nuvarande abdo- 
minaltyfus. Under 1860-, 70- och 80- talen blef inom tyfus- 
läran den pettenkoferska grundvattenteorien förhärskande. Bå- 
sqm varande allmänt bekant ingår jag ej närmare på denna. 
Under de följande årtiondena koramo baktcriologiens upptäckter, 



?A 

hvilka kullkastade Pettenkofers läror och klargjorde sjukdomens 
jetiologi. Genom dessa bakteriologiens upptäckter — jag erinrar 
särskiidt om Eberths och Kochs påvisande af tyfusbacillen, dess 
renodling af Gaffky, uppvisandet af de specifika antikropparna, 
bakteriolysin och agglutinin, genom PfeifEer, Gruber, Durhani 
och Vidal — lades småningom grunden till den nu allmänt 
gängse uppfattningen af tyfusfrågan, sådan vi möta den i våra 
läro- och handböcker och eådan den ter sig, innan- den ännu 
hunnit påverkas af de senare årens undersökningar. Innan jag 
ingår på dessa, vill jag för underlättande af en senare jäm- 
förelse försöka i korthet sammanfatta denna nu allmänt gängse 
åskådning om abdominaltjrfus sålunda: 

Abdorainaltyfus orsakas af ett specifikt virus, tyfusbacillen. 
Denna införes genom vatten eller födoämnen per os i tarm- 
kanalen och slår sig ned i tarmens lymfapparat, där den 
åstadkommer de för tyfus karakteristiska förändringarna. Här- 
ifrån sprida sig bakterierna regelbundet till mesenterialkörtlarna 
och mjälten, ofta äfven genom blodet till andra organ. Smittan 
sprides praktiskt taget uteslutande genom de sjukas afföringar, 
som under sjukdomens senare del innehålla bakterierna. Dessa 
äro utmärkta af en betydande resistens och kunna förmodligen 
såväl fortlefva som föröka sig utanför människokroppen. Tyfus- 
bacillen skulle med andra ord vara en fakultativ parasit. I 
ett mindre antal fall sprides smittan direkt, så att personer, 
som varit i närmare beröring med de sjuka, infektera sina 
händer med bacillerna och sedan på ett eller annat sätta skaffa 
in dem i munnen. I det stora flertalet fall sker emellertid 
^ipridandet af sjukdomen indirekt, i det att genom förorening af 
vatten, mjölk eller andra födoämnen med bacillerna, upphof 
gifves till nya fall, oftast till epidemier. Dylika epidemier, 
utmärkta genom ett explosionsartadt utbrott, äro i stor mängd 
studerade och beskrifna. I regel har det varit vattenlednings-, 
brunns- eller flodvatten, ej sällan mjölk och någon gång andra 
födoämnen, som varit bärare af smittan. Kring dessa epide- 
mier har hufvudintresset samlat sig vid vår kamp mot ner\'*- 
febern. De åtgärder, man med stöd af of van skisserade upp- 
fattning plägat vidtaga mot sjukdomens vidare spridning, ha i 
fijrsta hand gått ut på att försöka upptäcka och eliminera en 
eventuell gemensam smittohärd, vidare att isolera de sjuka och 
till sist att desinficera deras afföringar. Härvid är dock att 
märka, att den direkta smittofaran ej ansetts vidare stor, och 
att därför isoleringen i allmänhet ej varit så noggrann, eoni 
vid de flesta andra infektionssjukdomar. 1 öfverensstämmelse 
med att vattenepidemierna tilldragit sig så stor uppmärksam- 
het, har drickesvattenfrågans ordnande öfverallt ansetts nöil- 



85 

vmidig för sjukdomens bekämpande, liksom all förbättring af 
den allmänna hygienen ansetts bidraga härtill. De öfverallt 
utanför och bredvid epidemierna förekommande endemiska och 
sporadiska fallen har man egnat mindre intresse, hufvudsak- 
Hgen därför att man intet särskildt kunnat göra till deras före- 
byggande, då infektionssättet nästan aldrig kunnat utredas. 

Såsom nu angifvits, torde det sista decenniets åskådning 
om tyfussjukdomens spridningssätt och bekämpande kunna 
.sammanfattas. Den svaga punkten i denna position är lätt att 
finna. Vi ha å ena sidan epidemier, som förr eller senare 
kunna afgränsas och bringas att upphöra, å den andra spora- 
<liska och endemiska fall, som ej äro tillgängliga för vår profy- 
lax. Då dessa sporadiska fall när som helst kunna ge anled- 
ning till uppblossandet af epidemier, kan på detta sätt 
säkerligen aldrig sjukdomens utrotande uppnås, hvilket natur- 
ligtvis ej emotsäges af att genom den allmänna hygienens för- 
bättrande sjukdomens frekvens på senare^ tid aftagit och kan- 
hända kommer att ytterligare minskas. 

De svårigheter, som hittills hindrat oss att komma längre, 
ha varit å ena sidan den kliniska diagnosens osäkerhet ocli 
otillräcklighet, och å andra sidan omöjligheten, att i hvarje 
fall ställa en bakteriologisk diagnos, i brist på snabba och 
säkra metoder för tyfusbacillens påvisande. Äfven sjukdomens 
långa inkubationstid utgör gifvetvis ett försvårande moment. 

De senare årens framsteg, öfver hviika jag nu skall för- 
.«öka lämna en öfversikt, ha blifvit möjliga först genom för- 
bättringar i metodiken för tyfusbacillens renodling och identi- 
Hering. 

Inom coli bacillgruppen, till hvilken tyfusbakterien hör, 
likna de talrika formerna och arterna hvarandra till den grad, 
att de genom enbart morfologiska och kulturella olikheter ej 
kunna med säkerhet skiljas. Ej heller äro deras djurpatogena 
egenskaper oss till någon hjälp härvidlag. Före upptäckandet 
af de specifika antikropparna, bakteriolysinet och agglutininet, 
var det helt enkelt icke möjligt att med full vetenskaplig säkerhet 
identifiera en misstänkt tyfusbacill såsom sådan. Nu veta vi 
att en bakterie, som upplöses och agglutineras af eit tyfus- 
serum i samma utspädning som en känd tyfusstam säkert är 
äkta. Svårigheten ligger sålunda numera icke i identifieringen, 
ehuniväl ett enklare och mindre tidsödande förfaringssätt vore 
önskvärdt, utan i reaodlingen. I det material, där vi leta 
efter tyfusbaciller, vanligen ffcces, förorenadt vatten el. dyl., 
finnes nästan utan undantag andra bakterier af coligruppen 
oftast b. coli själf. Dessa coli- och coligrupps-bakterier ha i 
regel större motståndsförmåga och vitalitet än tyfusbacillen och 



finnas därjämte vanligen i mycket öfvervägando antal. Vid 
renodlingsförsöken blir därför b. typlii vanligen öfvervuxen och 
undanskymd. Praktiskt användbara metoder att skilja coli 
och tyfus åt och att påvisa tyfusbacillerna, när de från 
början förekomma i ringa mängd, ha trots årslånga bemödan- 
den af många bakteriologer kunnat publiceras först under de 
senare åren. 

År 1902 lyckades Conradi och Drigalski, ett par af Kochs 
liirjungar, framställa ett användbart substrat. Dettas förtjiinster 
äro, att genom tillsats af krystallviolett de flesta bakterier 
utanför ca Ii bacil] gruppen hindras att utväxa, och att coli- och 
tyfus-kolonierna på plattorna förete ett betydligt olika ut- 
seende. Genom att pröfva de till utseendet tyfusmisstänkta 
kolonierna på agglutination mot ett tyfusserum, kan man be- 
stänidt konstatera om tysfusbaciller förefinnas eller icke. (xenoni 
Lentz och Tietz förbättrades metodiken väsentligt redan det 
följande året. Dessa förff. funno i malachitgrönt ett ämne» 
som har egenskapen att verka betydligt starkare hämmande 
mot coli- än mot tyfus-l.mcilleina. I malachitgrön-substrat er- 
håller man följaktligen ett proportionsvis mycket kraftigare 
utväxande af tyfus- än af coli-bakterien ; sålunda ett slagN 
»anreicherung». Genom en metod, kombinerad af dessa båda 
nyss nämnda, lyckas man i regel påvisa tyfusbaciller i fseces, 
urin, sputa, likorgan m. m., äfven om de förekomma i ringa 
mängd. I mjölk och vatten misslyckas i regel påvisandet 
äfven med dessa metoder af lätt insedda skäl; ^^dels är ju 
bakteriernas utspädning synnerligen stor, dels gör den långa 
inkubationstiden att undersökningen vanligen kommer tre vec- 
kor å en månad för sent.) Fast vi sålunda numera förfoga 
öfver en för de flesta ändamål användbar metodik, äro ytter- 
ligaie förbättrmgar mer än väl behöfliga, då undersökningarna 
ännu äro besvärliga och tidsödande samt fordra särskild 
öfning. 

Hvad har nu vunnits genom dessa förbättringar i meto- 
diken? I friimsta rummet en grundligare och mera öfversikt- 
1ig kunskap om bacillernas förekomst inom kroppen och ut- 
sändande från denna samt ett underlättande af den bakterio- 
logiska diagnosen; vidare har till följd häraf vår kiinnedom 
om tyfoidfeberns spridningssätt vidgats och slutligen nya vägar 
öppnats för sjukdomens bekämpande. 

livad då först angår tyfusbacillernas utbredning inom 
kroppen, vill jag försöka lämna en kort öfversikt öfver vårt 
nuvarande vetande i denna fråga. 

1 fa'ees kunna bacillerna, såsom Conradi och Drigalski 
och sedan många andra forskare visat, i regel påvisas i hvarji» 



37 

tyfusfall, åtminstone efter upi)repade undersökningar, vanligen 
från blutet af andra veckan. Dessa faca^bundersökningar, ut- 
sträckta till alla personer, som varit i närmare beröring med 
de tyfussjuka, ha äfven lärt oss, att ett mycket stort antal 
tyfusfall ha ett så atypiskt och lindrigt törlopp, att de ej en- 
bart kliniskt kunna igenkännas, ja, att '.t. o. m. alldeles friska 
personer från tyfussjukas omgifning kunna utsöndra baciller 

— iakttagelser, som naturligtvis ha stor epidemiologisk be- 
tydelse. 

I urinen öfvergå tyfusbacillerna ofta. Petruschky har 
först ftist uppmärksamheten på att detta är vanligt och måste 
anses ha stor betydelse för sjukdomens spridning. Samstäm- 
migt ha sedan talrika klinici och bakteriologer funnit, att i 
^'3— Vi *^^ ^^1* tyfusfall baciller utsöndras i urinen, ofta i 
kolossal mängd och under längre tid. Utsöndringen börjar 
sällan förrän i 3:dje veckan, otta först långt senare, ända in 
1 konvalescensen. I urotropin^) fann Neufeld ett medel, som 
säkert upphäfver tyfus-bakteriurien, hvilket äfven alla efter- 
pröfvare af medlet intyga. Den riktiga förklaringen till fenome- 
net har säkerligen gifvits af Konjajeff. Denne fann i njurarna 
små nekrotiska härdar med tyfusbaciller och antog då, att ge- 
nom dessa härdars bristning bacillerna tömmas ut i urinen 
och här lifligt föröka sig. Bacillerna pläga ej medföra några 
förändringar i slemhinnorna, någon gång har man dock sett 
dem framkalla vanligen lindriga pyeliter och cystiter. 

Att vid alla tyfusfall bacillerna regelbundet förekomma i 
mesen terialkörtlarna och mjälten, har genom undersökningar 
af sektionsfall länge varit kändt. 1 diagnostiskt syfte ha där- 
för flera klinici försökt använda mjältpunktion under lifvet. 
l'ndersökningsresultaten voro goda; så t. ex. kunde Neisser i 
12 fall af 13 renodla bacillerna. Då metoden emellertid be- 
fanns riskabel — t. o. m. ett dcklsfall får sknfvas på dess konto 

— har den nu öfvergifvits. 

I stället vände man sig till undersökningar af roseola- 
Häckarna och blodet. 

Renodlingen af tyfusbaciller från roseolafiäckar lyckas, så- 
som Neufeld först visat i nästan alla fall, om man undviker 
rikligare blodtillblandning. Människoblodsenim utöfvar näm- 
ligen en betydande baktericid verkan på tyfusbacillerna. Neu- 
feld själf kunde under nämnda försiktighetsmått renodla ba- 
<illema i 13 fall af 14. Senare undersökningar ha gifvit lik- 
nande resultat. Då roseolet ju plägar uppträda redan i 2:dra 
veckan, ha vi här erhållit en mcijlighet att mycket tidigt ställa 

') Urotropinet nes som vanligt V* gni. X 3 under 1—3 dagar. 



38 

en säker diagnos, nota bene i de med roseolabildning förlöpande 
fallen. 

Äf\'en i venblodet kunna oftast tyfiisbacillerna påvisas — 
Castellani lyckades härmed i 12 fall af 14 och Schottmöller 
i 98 af 119 — förutsatt att man, för motverkande af blod- 
scrums baktericida kraft, hastigt fördelar en ej alltför liten blod- 
kvantitet i en större mängd näringsvätska. Bacillerna påträffas 
i blodet säkrast under feberns höjdstadium i 2:a veckan, äfven 
i lättare fall utan roseolabildning, däremot aldrig i feberfritt 
stadium. 

I gallan öfvergå bacillerna enligt likundersökningar i^å 
godt som regelbundet och tyckas här liksom i urinen oftai^t 
föröka sig utan att medföra någon olägenhet. I en del 
fall åstadkomma de dock cholecystitis. Af stort intresse är 
att bacillerna ofta visat sig ha förmåga att årvis fortlefva i 
gallblåsan, så t. ex. har man vid operationer mot gallsten 
funnit dem ända till 15 A 17 år efter sjukdomens genom- 
gående.^) 

Enligt hvad (iuincke visat, öfvergå tyfusbacillerna under 
feberstadiet så godt som regelbundet äfven i benmärgen. Äfven 
här kunna de tydligen vegetera långa tider, liksom i gallan och 
urinen i regel utan att medföra några obehag, någon gång 
under inflammationsbildning. På detta fatt förklaras väl de 
sedan länge efter tyfoidfeber iakttagna benhärdarna, i hvilka 
bacillerna ofta hålla sig vid lif under njånga år. 

Äfven i sputum utsöndras ej sällan tyfusbaciller, ej blott 
• vid komplicerande tydliga pneumonier, orsakade af denna ba- 
cill, utan äfven vid kliniskt enkla bronchiter. Så t. ex. fann 
Jehle bacillerna i sputum i 4 af 23 undersökta fall, och Lewy 
Håg i ett fall utsöndringen fortfara under 14 dagar äfven sedan 
febern upphört. Rätt många liknande iakttagelser ha gjorts. 

J^ämner jag vidare, att tyfusbacillerna ofta kunna påvisas 
i små härdar i lefvern och äfven andra organ, samt att de 
någon gång metastasera till de serösa hinnorna, vanligen pleura* 
och meningerna, torde det viktigaste vara anfördt om baciller- 
nas utbredning inom kroppen under sjukdomens förlopp. 

Få de genom R. Kochs initiativ 1902 och 1903 inrättade 
s. k. tyfus-stationerna i Västra Tyskland gjordes snart den 

') SamuianBtiiller man dessa iakttagelser, att tyfoidfeber nåpon pAner 
direkt koniplicenis med cholecystitis, orsakad af bacillerna i fråga, att 
tyfusbaciller ej så siillaii kunna påvisas vid gallstensoperationer hos 
personer, som genomgått tyfoidfeber, ofta årvis först, och slutligen att 
<lenna sjukdom öfverhufvud ej är sällsynt i gallstensfallens anamnes. 
synes det ej alldeles osannolikt, att tyfusbacillen spelar en betydligt 
strjrre setiologisk roll fiir gallvägarnas sjukdomar än vi hittills förmodat. 



högst öfverraskande iakttagelBen, att bacilluteöndringen i fseces 
och urin kan fortfara längre tider under konvalescensen och 
efter tillfrisknandet. Drigaiski observerade först en manlig 
tyfuspatient, som 4 mån. efter sitt tillfrisknande afgaf rikligt 
med baciller i fseces. Hos en kvinna, som 9 mån. efter en 
genomgången tyfus infekterade sin man, fann Dönitz massor 
af baciller i urinen. Efter dessa första iakttagelser följde en 
mängd andra liknande. Lentz, föreståndare för tyfus-stationen 
i, Idar, har nyligen publicerat en uppsats om sådana s. k. 
»kroniska bacillbärare». Såsom »kronisk bacillbärare» beteck- 
nar han patienter, hos hvilka mer än 10 veckor efter sjuk- 
domens eller sista recidivets utbrott baciller kunna påvisas i 
faces eller urin. Af 400 undersökta tyfusfall kunde 18 d. v. s. 
raer än 4 X ^) af skiljas såsom krön. bacillbärare. Efter 3 V2 
— 13 månader upphörde hos 6 af dessa bacillutsöndringen, 
under det att den hos de 12 öfriga vid uppsatsens publice- 
rande alltjämt fortgick. Senare fann Lentz ytterligare 3 fall. 
Men ej nog härmed. Vid planmässig undersökning af alla 
personer, som varit i närmare beröring med de sjuka, och sär- 
skildt af alla, som förut haft tyfoidfeber, upptäcktes ytterligare 
20 bacillbärare och däribland flera, som veterligen aldrig visat 
det minsta! tyfusliknande symptom. Af dessa hade de flesta 
.•sannolikt i många eller flera år afgifvit baciller ant. i fseces 
eller urinen. Bacillbärarna själfva synas ej ha någon olägen- 
het af sitt ofrivilliga värdskap. Bakterierna vegetera hos dem 
som oskadliga saprofyter. Framkallande orsaker tiJl bakterier- 
nas persistens tror Lentz vara dålig vård och förut klent all- 
mäntillstånd. Att flnna något verksamt medel mot de i tar- 
men vegeterande bacillerna har hittills ej lyckats, antagligen 
därför att dessa egentligen fortlefva i gallan och härifrån stän- 
digt reinfektera tarmen. Utsöndringen af bacillerna tyckes i 
alla fallen ske stadigt och utan växlingar och oftast i rik 
mängd. 

(Forts.) 

Anmälan. 

E, Poulsson: Lmrebog i farmakologi for Lager og Siude- 
renife. H. Aschehoug & C:o, Kristiania 1905, 58G sid. 8:0. 

3f. Elfstrand: L^kemedBlslära med särskild hånsyn Ull svenska 
farmakopéen. Förra delen. Organiska ämnen. W. Schultz, 
Uppsala 1905. 271 s. 8:0. 



') Det bör anmärkas, att detta procenttal enbart gjlller personer, 
»om utsöndra bacillerna penom faeces. Hade ej genom användande af 
urotropin alla af tyfusbakteriuri eliminerats, skulle säkerligen antalet 
kroniska bacillbärare ha ökats betydligt. 



40 

Det egendomliga har inträffat, att inom lop|>et af få <Jagår 
två större läroboksarbeten i farm akologi utkommit här i norden, 
prof. E. Foulsso)is i Kristiania »Lajrebog ifarmakologifor Jseger 
og studerende» samt förra delen af prof. M. Elf strands i 
Upppala »Läkemedelslära» (hela arbetet, h vars senare del torde 
utkomma under detta år, omkr. 480 sid.). Detta -samman- 
träffande utvisar, att behof af ett modernt arbete, lämpadt efter 
våra nordiska förhållanden, förelegat; och i själfva verket har 
ej på länge något sådant på skandinaviskt språk sett dagen. 
Det på svenska senast utgifna, som emellertid endast omfattade 
en del af ämnet och som genom sin botaniska läggning ej mer 
motsvarar vår tids förändrade kraf, var prof. B, F. Fristedts 
mycket förtjänstfulla och af många generationer svenska läkare 
använda »Lärobok i organisk pharmakologi . . . från medicinskt 
naturhistorisk synpunkt» (1873).^) 

Det först utkomna af de nya arbetena, prof. Poulsso^is, 
har en helt modern läggning och, som sidoantalet visar, en 
rätt stor omfattning, utan att göra anspråk på en handboks 
fullständighet; hvarje enskild artikel om ett visst läkemedel 
är i allmänhet ej synnerligen omfattande. Farmakognosien 
beröres mycket kort, dock enligt min uppfattn.ng fullt till- 
räckligt för medicinarens behof, då han tillika har^farmakopéns 
beskrifning att tillgå. Ämnets kemiska del spelar med rätta 
en större roll, dock utan att på sådant sätt tynga framställ- 
ningen, att arbetet blir svårläst för den åsyftade läsekretsen. 
Flerestädes förekomma intressanta öfversikter af förhållandet 
mellan läkemedlens konstitution och deras verkan, hvilket för- 
hållande ligger till grund för det moderna arbetet att kon- 
struera nya läkemedel med vissa åsyftade verkningar. Hufvud- 
vikten är i alla händelser lagd på farmakodynamiken samt på 
farmakoterapien, på läran om läkemedlens verkan vid sjuk- 
domar och deras användning vid dessa. Redan i arbetets titel : 
»Lflerebog for lägger og studerende» ligger angifvet, att dess 
syfte är ej blott att tjäna medicine studerande till lärobok vid 
deras examensstudier utan äfven att vara till nytta för den 
färdige läkaren, då han önskar orientera sig med af seende på 
den moderna uppfattningen af läkemedels verkningar ooh an- 
vändning och då han önskar vetenskapligt stöd för ett kritiskt 
bedömande af en mängd nya företeelser i läkemedelsmark- 
naden. Detta motiverar till fullo den utförlighet, som ägnats 

*) Tvänne tidigare svenska arbeten, C. H. W. Monanders »System 
i Pharmakologi en» Stockholm 1828 samt A' J. Berlins »Den svenska 
Farmakopéen ... En handbok i farmakologien för läkare och apotekare», 
2 delar. Lund 1849 o. 1851, hafva en öfvervägande farmaceutiskt-kemi sk 
I äggning. 



41 

ät. fraiiititäilningen af terapien. Äfven alla viktiga förgiftningar 
och deras behandling äro kort beskrifna. 

Innehållets gruppering och ordningsföljd liknar i det stora 
hela den, som vi finna i 8chmiedeberg'8 bekanta »Grundriss 
der Arzneimittellehre». Indelningen är emellertid förenklad 
och upptager blott följande stora grupper: 1) Organiska, efter 
resorption verkande medel ; 2) organiska, lokalt verkande medel ; 
3} lätta metallers salter, alkalier, syror, halogener, oxidations- 
medel etc. (med en kort, väl skrifven inledning öfver den mo- 
<lema fysikaliska kemiens grundprinciper och betydelse för 
farmakologien) ; 4) tunga metaller; 5) ferment och näring-^pre- 
parat; 6) organpreparat (jodotyrin, adrenalin m. m.); 7) anti- 
toxiner (sera) och bakterieprodukter (tuberkulin). Boken afslutas 
med en kort allmän receptlära. (lenom denna enkla uppställ- 
ning har förf. undgått en hel del af de svårigheter och in- 
konsekvenser, som annars liLtt komma att vidlåda läroböcker i 
farmakologi. En s. k. »allmän farmakodynamik», kort fram- 
hållande en del allmänna dynamiska lagar och på förhand de- 
finierande vissa, för den speciella framställningen viktiga be- 
grepp, saknas. Dylika ting lielysas på de ställen i arbetet, 
där de först förekomma. Då boken tydligen är skrifven för 
något mera försigkomna medicinare eller färdiga läkare, tord(^ 
en sådan elementär allmän del vara mindre nödvändig. 

De norska medicinarne studera farmakologi samman med 
de praktiskt-medicinska disciplinerna, till hvilka nämnda ämne 
i sin särskildt viktiga, pa användningen vid sjuksängen till- 
lämpade del naturligtvis hör. Detta förklarar den vidlyftighet 
och sakrikhet i praktiskt-terapeutisk riktning, som utmärker 
Poulsson's arbete. För våra medicine studerande, som enligt 
gällande statuter skola afsluta ämnet farmakologi uti medi- 
cine kandidatexamen, alltså innan de på klinikerna sett sjuka 
och deras behandling eller studerat någon praktisk medicin, är 
arbetet tyvärr ej gärna användbart. De stöta allt för ofta på 
begrepp och termer från den praktiska medicinens område, 
hvilka äro dem främmande, och att utgallra dessa delar af 
framställningen låter sig svårligen genomföra. Dessutom är 
boken för stor att med fördel kunna af dem läsas till medi- 
cine kandidatexamen. 

Däremot vill jag lifligt rekommendera prof. Poulssons ar- 
l)etc såväl åt medicine kandidater, hvilka i samband med studiet 
af invärtes medicin önska rekapitulera och i terapeutisk rikt- 
ning vidga sina kunskaper i farmakologi, som ock åt prakti- 
yjerande kolleger, som vilja orientera sig angående modern te- 
rapi från farmakologisk synpunkt. Boken är präglad af sund 
vetenskaplig kritik, sakrik utan öfverlastning samt lättliist och 
behaglig. 



42 

Professor Elf strandas »Läkemedelslära» kan visserligen ej 
ännu fullständigt bedömas, då endast den förra delen af ar- 
betet utkommit. En ny lärobok af svensk författare och på 
svenska språket inom en af de medicinska disciplinernii är 
dock en så stor raritet, att det torde vara berättigadt att. redan 
nu föreställa den offentliggjorda delen för läsekretsen och under- 
kasta den en granskning. Recensenten måste emellertid här 
af utrymmesskäl inskränka sig till några korta omdömen och 
förbehålla sig att annorstädes få lämna stöd för deras riktig- 
het.^) Att jag under sådana omständigheter öf ver hufvud taget 
offentliggör dessa rader i AUm. öv. Läkartidningen, beror på» 
att jag lofvat redaktionen att recensera arbetet i fråga. 

Förf. har på ett erkännansvärdt sätt eftersträfvat korthet 
i framställningen. Emellertid har detta mångenstädes med- 
fört, att viktiga saker, särskildt rörande det farmakodyna- 
miska, blifvit allt för knapphändigt och därigenom mindre 
korrekt behandlade. Att boken det oaktadt blir ganska stor 
synes till god del bero på, att framställningen af preparaten och 
det terapeutiska (indikationer, formerna för läkemedlens använd- 
ning o. d,) är rätt utförlig Detta har betingats af förfis sträfvan 
att, såj?om i ett af förläggaren utsändt cirkulär angifves, göra 
arbetet användbart äfven för färdiga läkare, tandläkare, veteri- 
närer och farmaceuter. I förf :s eget företal framhålles, att hans 
hufvudsyfte vid författandet dock varit att gifva de medicine 
studerande en liirobok för deras studier. Emellertid har sträfvan 
att skrifva äfven för en vida större läsekrets på nyss antydt 
sätt gjort arbetets läggning och omfattning mindre lämplig 
just för medikofiiame. Kännbar är äfven särskildt för deni 
bristen på ett inledande kapitel, afhandlande »allmän farma- 
kodynamik» med en del detinitioner och utredningar af grunda 
läggande begrepp. Förf. utlofvar i företalet, att en sådan 
framställning skall komma i ett senare arbete; det hade otvifvel- 
aktigt varit bättre, om ordningen varit den motsatta. 

I sitt företal angifver förf., att han i största möjliga ut- 
sträckning sökt införa ett farmakodynamislct system för materia- 
ietö gruppering. Att denna plan endast delvis genomförts — 
att en del både kemiska och terap*»utiska gruppkarakterer före- 
komma — synes mig i och för sig ej så klandervärdt. Däre- 
mot har jag omöjligt kunnat öfvertyga mig om vare sig det 
vetenskapliga eller jiedagogiska värdet af en hel del af förf:s 
farmakodynamiska gruppering. Ofta har på ett mycket ensidigt 
.sätt som gruppkarakter tagits on eller annan toxisk biverkan 

*) En ntförlij? recenwon kominer att inflyta i Hygiea, sannolikt t 
februarihäftot. 



43 

af respektive läkemedel, fjärran liggande och icke nignifika- 
tiv för deras verkningsart i allmänhet. Ibland äro rubrikerna 
fur vida, så att de kunna utan tvång i sig upptaga åtskilligt 
annat; ej sällan inrymma de 2 — 8 alternativer, förete undan- 
tag, som angifvas i särskilda noter ; flerestädes omfatta de 2 — ^l 
rader i tryck, hafva underafdelningar af 2:dra och 3:dje ord- 
ningen o. d. Med ett ord, det hela är alldeles onödigt till- 
krångladt, visst icke ägnadt att reda begreppen utan tvärtooi. 
Förf. utlofvar mot slutet på arbetet en farmako terapeutisk 
öfversikt. Läsame hade helt säkert varit honom tacksamma, 
om han tillämpat det däri förekommande eller ett annat, mer 
enkelt och vanligt system från arbetets början ; tillägget i slutet 
hade då varit öfverflödigt 

Vid en granskning af de särskilda kapitlen finnas nog åt- 
skilliga sådana, som i det hela eller delvis äro på ett tillfreds- 
sitällande sätt affattade. Men å andra sidan möter man äfven 
talrika, mer och mindre störande oegentligheter, faktiska miss- 
tag, oklarheter i framställningen, olämpligt valda uttryck m. m. 
Delvis synes förf. hafva saknat nödiga förutsättningar för ar- 
tetet — framför allt rörande en del fysiologiska förhållanden ; 
till en del har han äfven brustit i kännedom om och kritiskt 
bruk af litteraturen. Äfven torde den erfarne praktiska läka- 
ren finna en del saker — påståenden, omdömen och råd — 
som han icke utan vidare kan godkänna. Slutligen måste 
äfven framhållas, att framställningens ybr/u och språket mången- 
städes lämna åtskilligt öfrigt att önska. 

Med allt erkännande af den möda, som förf. otvifvel- 
.'iktigt nedlagt på sitt arbete, och af de förtjänster, detsamma 
i öfrigt må äga, känner jag mig — trotö det grannlaga i min 
ställning såsom förf:s specialkollega, hvarigenom min uppgift 
5*001 kritiker blifvit särskildt tung och motbjutande — för- 
pliktad uttala, att bokens brister, af den hittills utgifua delen 
att döma, synas mig så betydande, att det otvifvelaktigt varit 
bättre, om den aldrig utkommit i sitt nuvarande skick. 

Stockholm den 13 jan. 1906. 

(!. G, SantessotL 



Referat. 

Behandling af genuin Ozmna med permanent tamponad af 
Franz Brnck, Berlin. Med. Klinik N:o 42, 1905. 

Efter att hafva påpekat, att här endast är fråga om den 
jrenuina ozronan och alltså ej den luetiska, tuberkulösa eller 



44 

på empyem i näsans bihålor beroende, framhåller författaren 
att vi ännu ej lyckats finna ett medel, som botar den af ozscna 
angripne. Då nu, som vi veta, det egentligen är den stinkande 
lukten och ej sekretionen i och för sig, som drifver ozsBna- 
patienten till läkaren, så vore mycket vunnet, om vi kunde 
finna ett medel, som, låt vara med bibehållen sekretion, för- 
mår att hindra uppkomsten af oza?nalukten. Att man ej kom- 
mit den behandling på spåren, hvarom Bruck längi-e fram i 
sin lilla uppsats talar, beror på ett fullkomligt felressonemang 
angående källan till lukten i fråga. Detta orätta sätt att se 
förloppet framgår tydligt af det förhållandet, tt mången läkare 
säger sig ej kunna med det minsta hopp om framgång behandla 
den oztenasjuke, förr än sekretionen upphört och krustabildning 
upphört. 

Nu förhåller det sig emellertid enligt Bruck så med oza^nan, 
att lukten vid denna sjukdom är bunden just vid krustorna 
å nässlemhinnan, under det att sekretet i och för sig är lukt- 
fritt. Härpå stöder förf. sin enkla metod, hvars ledande prin- 
ciper äro: 1) aflägsnande af krustorna, 2) förhindrande af nyas 
bildande. Detta mål uppnås genom att begagna den af Gott- 
stein angifna bom ullstam ponaden af nässlemhinnan. Han fann 
nämligen, att en i näsan införd (hydrofil) bomuUstampong 
verkade dels retande, dels uppsugande. Genom retningen ökas 
sekretionen, och härigenom lösas redan efter några dagar krus- 
torna från sitt fäste samt medfölja tampongerna vid ombytet. 
Genom att fortsätta med tamponeringen hindrar sålunda den 
af retningen ökade sekretionen all vidare krustabildning, och 
som följd häraf försvinner ozrenalukten. 

Nu påpekar Bruck i sin här åsyftade uppsats, hvilka goda 
resultat vi genom ett ihållande begagnande af den Gottsteinska 
bomullstamponaden kunna uppnå inom ozanaterapien. Ett 
stort fel i metoden ligger dock, säger han, däruti att man ej 
kan samtidigt hålla bägge näsborrarne uttamponerade, då ju 
nasalandningen härigenom allt för mycket skulle förhindras. 
Härigenom blir den fordran på kontinuitet i behandlingen, som 
just var ett af hufvudvillkoren för uppnående af ett godt resultat, 
ej uppnådd. Genom en enkel modifikation af metoden har nu 
Bruck lyckats uppfylla äfven detta villkor. Liksom Gottstein 
börjar han behandlingen med några dagars bomullstamponad, 
tills krustorna äro aflägsnade. Men sedan utbyter han bomuUs- 
tampongen mot en gastampong af en till tre centimeters bredd 
allt efter individnella storleksförhållanden. Tampongerna böra 
helst vara försedda med fasta (väfda) kanter för att undvika 
kvarstannandet af en del trådar i näshålan. Medelst en elas- 
tisk bougie införes lätt en sådan tampong i hvardera näshålan 



45 

och tryckes mot de mest angripna ställena å slemhinnan, 
h varefter bougien utan allt vidare »efterstoppande» aflägsnas 
och tampongen afklippes. De sålunda inlagda gastampongema 
hindra ej i af sevärd mån nasalandningen, på grund hvaraf de 
med lätthet af patienten kunna bäras dygnet om. Så snart 
tampongen genom nässekretet blifvit uppblött, utsnytes den 
lätt och ersattes omedelbart med en ny sådan. Patienten lär 
sig mycket snart att själf utföra nyssnämnda enkla tamponad, 
sota håller honom befriad från ozsenalukten. Metoden synes 
vara väl värd att pröfvas af en hvar läkare. 

E, Bjönurall. 



Praktiska notiser. 

Santon/n förgift ning, Trochischi santonini säljas, som be- 
kant, å apoteken utan vidare, utan något slags bruksanvisning; 
att detta förhållande kan medföra vis^^a faror, visas af föl- 
jande fall. 

En ung man på 6 år, som af föräldrarne antogs lida af 
mask, fick af dessa utan läkareföreskrift häromdagen kl. (> 
f. m. på fastande mage tre (3) maskkakor, d. v. s. 9 ctgni 
santonin. Kl. y, 8 bad han om vatten och blef strax efteråt 
medvetslös. Samtidigt uppträdde klonisk och tonisk kramp i 
hela kroppen, respirationen började försvagas och kroppens 
perifera delar afkylas (^temperaturen togs ej) så starkt, att om- 
gifningen ansåg döden förestående. Krampen var hela tiden 
häftig. Då jag vid V« 12-tiden samma f. m. anlände, hade 
emellertid förbättring redan inträdt. Andningen 'hade åter 
kommit i gång, temperaturen höjt sig, ryckningarne upphört, 
pulsen var kraftig, 100 slag, men ännu kvarstod djup med- 
vetslöshet. Pupillerna kontraherade ad maximum. Enstaka 
gånger ännu någon ryckning i en eller annan muskelgrupp. 
Ungefär en halftimme senare återkom så småningom med- 
vetandet. Huruvida efteråt gulseende eller gulfärgning af urinen 
uppträdt, har v jag ej lyckats utröna, då patienten bor långt 
härifrån. 

Vid santoninförgiftning tillrådes man evakuera magen och 
tarmen (ej oljal), använda a^tcrnarkos och amylenhydrat mot 
krampen, samt varma krus eller dylikt mot afkylningen, såsom 
skedde i detta fall. 

1 å 2 kakor till (det fanns 2 till i huset) hade här säker- 
ligen fört till letai utgång. Jag förmodar, att de 9 ctgm, 
som ju ej är någon öfverdrifvet stor dos, verkade så häftigt 
dels på grund af idiosynkrasi, dels därigenom, att de gåfvos 



40 

|)å en gång och på, fastande mage. Fallet manar till försik- 
tighet vid bruket och försiilj ningen af maskkakorna. Borde 
<*j något råd till försiktighet vid användningen finnas tryckt 
å de påsair, i hvilka de försäljas? Eller är kanske detta fall 
iilldeles enastående? 

Fiekel)äckskil den G januari 190B. 

,/. Söderholm. 



En vädjan till svenska läkarkåren. 

Da det utan tvifvel i första hand tillkommer den svenska 
läkarekårens medlemmar att på alla möjliga sätt understödja 
nationalföreningen mot tuberkulos i dess för hela landet så 
viktiga sträfvanden, vågar jag till samtliga kolleger framställa 
on förfrågan, om de ej skulle befinnas villiga för den goda 
j?akens skull göra den för den enskilde så obetydliga upp- 
offringen, att t. ex. under hela detta år — och hvarför icke 
jifven för framtiden — förse samtliga sina till lifförsäkrings- 
bolagen aflämnade läkareui låtanden med 2 eller flera välgören- 
hetsmärken. Som bekant skola dessa utlåtanden aflämnas i 
försegladt kuvert och intet hinder torde väl möta att jämte 
sigillet i)å klivertets baksida fästa äfven några dylika märken, 
om man så finner lämpligt på ett eller annat sätt makulerade. 
Då man })etänker, dels att vi för hvarje undersökning bekom- 
ma en relativt lätt förvärfvad kontant ersättning, dels att några 
örens uppoffring för hvar och en bland oss torde spela en 
underordnad roll, under det däremot å andra sidan »många 
häckar små göra en stor å>, så synes mig detta förslag viil 
förtjänt att beaktas. 

Söderhamn den 5 jan. 1906. 

P. Pohlmann. 

Redovisning. 

Sedan undertecknad i n:o 45 (1905) af denna tidskrift 
redovisat för tidigare influtna medel till understöd åt Doktorin- 
nan L. Mitander, hafva ytterligare följande gåfvor insändts: Från 
E. F. Hellberg, Lycksele, 25 kr., fr. O. N— r, Ljusne, 10 kr.; 
fr. A. A— n., Sthlm, 25 kr.; fr. C. S. Sthhn, 10 kr., fr. L. 
Hedborg, Kil, 10 kr., fr. A. Zetterblad, Ösmo, 5 kr. — summa 
>>o kr. — Hela den insamlade summan utgör sålunda 660 kr. 

Äfven till här nämnda gifvare får jag å Doktorinnan Mi- 
tanders vägnar frambära ett innerligt och varmt tack! 

Stockholm den 7 januari 1906. 

C G. Santesson, 
e. o. professor. 



47 
Periodisk litteratur. 

Hår meddelas de senasto tidskriftshftftenas innehill mod nndantaj^ af referat, bokny heter di. in. 

Ugreskrlft for L»ger, n:8 45—48, 1906. O. E, Jensen: Om 
Röntgenstraalernes Anvendelse i Hudterapien. — Chr, Htruckmnnn: 
Lungtiiberculosens Udbredelse i Prwstö Amt. — Chir. Saugtnan: Ud- 
kast til et Tuberculosehospital. — H. Trautner: Om Infektion fra 
Tanukanalen. — Jens Schoii: Bepyndende Ilens efter Anvendelse af 
Murphy-Knap. Fjemelse af Knappen ved Laparotomi. Helbredelee. 



Nyheter för dagren. 

Jubileumsfondens sanatorier. Vid början af innev. jan. månad 
var antiilet patienter, som väntade på ledi^ plats vid sanatorierna, följande: 



Män Kvinnor 



"^ o I ^ Il *•* t o 



t • I I I 

I Plats i helenskildt rum å 3,50 pr dygn 6 13 3 5 | 5 6 

: * i halfenskildt * > 2,50 * > ; 17 ! 5 I 11 ;! 16 5 23 

» • i allmänt » . 1,25 . » ' 52 ' 47 ! 51 !' 44 24 20 

»i > > . Ooo > .; 67 I 28 I 77 46 16 I 55 

Kampen mot tuberkulos. Jämlikt annonser i Läkartidningen 
sökas sanatoriestipendierna före 1 febr. hos Nationalföreningens mot 
tuberkulos styrelse. 

Norrköpings läkarförening sammanträdde 30 dec. D:r E. 8. 
Holmgren höll föredrag om bedrägliga läkemedel och deras annon- 
s»ering. 

Värmlands läkarförening sammanträdde i Karlstad d. 17 dec, 
h varvid förutvarande funktionärer omvaldes. D:r Clarholm lämnade 
åtskilliga praktiska meddelanden från sin operativa verksamhet å läns- 
lasarettet närmast med anledning af ett 50-tal operationer för appen- 
dicit och omkring 80 för inklämdt bråck, samt relaterade 3 nyligen i 
följd utförda supravaginala uterus-amputationer. Han använde numera 
nästan uteelutande etemarkos enligt droppmetoden, hvilken han varmt 
rekommenderade. D:r Limlegrén relaterade de fall af eklampsi, han 
under årens lopp haft i sin praktik, hvarpå följde en allmän diskussion 
om densamma, särskildt från terapeutisk synpunkt. 



Offentliga underrättelser. 

Lediga tjänster: 

^\ b«tecknar, att ansökan titHIles till Konunpren och inlämnas hos Med.-styr:n-. ') att 
an^kan ställes till Med.-st>T:n och inlämnas dArstildes: *\ att ansökan ställes till Med.- 
st)T:a och inlämnas hos vederbörande hospitals- elier la-sarottsdirektion. 

Ansökningstideo 
utgår : 
Underläk.-tj:n v. las.t i Uddevalla') (löneförmåner: 2,000 
kr., fri bostad med frukost- och aftonmåltid jämte 
450 kr. i kostpenningar) 19 jan. 



48 

Kxtra pi-ov.-lak.-tjm i Kyrkhults distr. (distr. omfattar 
Kyrkhult4s sockeu af Bjekinge län med station i 
Tulseboda; löneförmåner: 1,500 kr. och fri bostad; 
sökes hos distr.-stvtfelsen, adress: Kyrkhult) 19 jan. 

Underläk.-tj:n v. Kalmar lasarett'' (ånijo ledigförkla- 
rad; löneförmåner: 1,800 kr. jämte fri bostad och 
kost) 22 jan. 

Förste prov.-läk.-tj:n i Norrbottens län och den därmed 

förenade prov.läk.-tj:n i Nederluleä distr.*) 22 jan. 

Prov.-läk.-tj:n i Vrigstads distr.') 22 jan. 

Kxtra prov.-läk.-tj:n i Åhus (ledig på grund af förre 
inneh:ns förflyttning; sökes hos läkarstyrelsen, 
adr.: A hus) 27 jan. 

Tvänne underläk.-tj:r v. Stockholms stads allm. försörj- 
ningsinrättning (se annons i detta n:r) 31 jan. 

Kn amanuen8bef:ng vid samma inrättning (se annons 

i detta n:r) ;U jan. 

Kxtra prov.-Ulk.-tj:n i Charlottenbergs distr.\J (ledigför- 

klarad på grund af ny femårsperiocl) 1 febr. 

Prov.-läk -tj:n i Norra Dalslands distr. ^^ 7 febr. 

Kn bat.däk.-tj. v. Hälsinge reg:te'j 7 febr. 

Kn bat.-läk.-tj. v. l:a lifgren.-reg:tet') 7 febr. 

2:dra underläk.-tp v la8:t i Gäfle^) (löneförmåner l.oCX) 

kr. jämte fri bostad och kost) 12 febr. 

Ledigra apotek: 

Apoteket Grii)en i Malmr> (nyinrättadf) 22 jan. 

Apoteket i Ockelbo 22 jan. 

Apoteket i Dalby I febr. 

Af Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till läk. vid Saltsjöbadens badanstalt under år 1906: lic. K. Zander. 
Till fältl.-stip:er l:a kl.: C. B. Torell, (\ L. L. Xot-r lin, C. S, Samuelsson. 

Åt Med -styr:n upprättade förslagr: 

Till lasAäk.-tjänsten i Finspång: K T. Feltström, C. F. Scherstén och 
R A. Hal I beck. 

Till erhållande af hrar sitt stipendium å 500 kr. för år 190G: laa.-läk.iK^ 
R. Warholm, C. P. C son Froste och R. L. J. Lundmark. 

Till erhållande af hrar sitt stipendium k 500 kr. för år 1906: prov.- 
läk:ne F. H. Kjellgren och P. R. Hallenberg, stadsläkme N. J. 1.. 
Sjöberg och K. Wingånl samt e. prov.-läk. A. Christer-Nilsson. 
F^ventuellt och för den händelse afseen«le finge fästas vid prov.- 
läk. Th. Brorströms först den 2 dennes till styrelsen inkomna an- 
sökning, liemställer styrelsen, att denne måtte i stället för Win- 
gånl erhålla ett stipendium. 

Afsked (eller entled.) beviljadt: 

Fältl. 8tip:na l:a kl. A". O. Andersson, T. Lunden, C. M. Torell. 

Tillförordnade: 

Uuder vakans (v.^ undor inneliafvrt»ens semester (s.) eller tjÄnstlediphct [t.) 

Lic. H. Hofs edt sta<lsläk. i Grenna H jan.— 31 mars (t). 
Lic. K. Börjesson vaccindep -förest, i Luleå fr. 1 jan. (v.). 
Kand. H. KnlUn sjukstug.-lnk. i Åmål fr. 14 jan. till 1 febr. (t;. 
Kand. K. Silfrersparre stadsläk. i Skeninge 15 jan. --28 febr. (t). 
Lic. R. Ihran e. prov. läk. i Ahus distr. fr. o. m. den 10 jan. (v.). 
Lic. B. Högrvll l:e stadsläk. i Tdde valla den 13 jan.— 24 mars (t.\ 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENiNGEN. 
Stockholm den 26 januari 1906. 



< Utgifvare och redaktör: \ 

3:e ärg. \ ^^d. d:r Knut Kjellberg. \ N«o 4. 

< Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. j 

Innehåll : Ebbe Petrén : Nyare undersökningar om spridningssätt 
och bekftmpande af abdominaltyfos. II. — De Schweiziska läkames 
Bjukkasaa. — Keferat. — Insändt. — Periodisk litteratur. — Nyheter 
för dagen. — Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. — Oif akt! 



Nyare undersökningar om spridningrssätt och 
bekännpande af abdonninaltyfus. 

öfversikt, hufvtidsakligen i öfverensstämmelse med ett i Lunds läkare- 
sällskap hållet föredrag. 

Af 
Ebbe Petrén, 

assistent vid patologiska institutet, Lund. 

IL 

Öfverblicka vi det föregående är det tydligt att en modi- 
fiering af vår hittillsvarande uppfattning blif vit nödvändig. Det 
är nu klart att de vid infektionen i tarmens lymf apparat up])- 
tagna tyfusbaeillema under inkubationstiden här — d. v. •<. 
i lymffol liklama, peyerska plaques och mesenterialkörtlarna — 
lifligt föröka sig, för att under feberns höjdstadium rikligt 
svärma ut i blodet.^) Härvid dödas de flesta genom blodserums 

*> Genom detta åskådningssätt förklaras de egendomliga, svåra fall 
af tyfus utan eller med ytterst obetydliga tarm föränd ringar, som på 
senare tid beskrifvits. Diagnosen har ställts genom bacillernas på- 
visande i blodet. Med dessa fall förhåller sig tydligtvis så, att ba- 
dllerna passerat tarmens lymfapparat utan att framkalla några vidare 
förändringar; sedan ha de förökat sig i mesenterialkörtlarna och här- 
ifrån utsvärmat i blodet, samt genom toxinemas frigörande vid sitt 
sönderfall åstadkommit den tyfösa sjukdomsbilden och mors. 



50 

inverkan, men en del hinna dessförinnan allagras här och hvar 
inom kroppens olika organ och kunna, sedan de väl utträdt 
ur blodet, vegetera vidare. Från de i blodet sönderfallande 
bakterierna frigöras de toxiska ämnen, som egentligen be- 
tinga sjukdomsbilden. I gallan, urinen och benmärgen fin- 
nas tydligen särskilda betingelser för bakteriernas fortlefvande 
under längre tid. Har kunna de ofta vegetera årvis' såsom 
saprofyter. Från alla andra organ tyckas de snart försvinna. 
Bacillerna utsöndras ej blott med fseces utan äfven i Ys — V4 
af alla fall med urinen och ofta äfven med sputum. Denna 
utsöndring försiggår ej blott under själfva sjukdomen utan ej 
sällan äfven i konvalescensen och länge efter tillfrisknandet. 
Den bakteriologiska diagnosen kan ställas tidigast genom bacil- 
lernas påvisande i blodet eller roseolafläckarna, senare genom 
undersökning af fajces eller urinen. Äfven torde ett positivt 
utfall af Vidals reaktion fortfarande få anses ha afgörande 
betydelse för diagnosen tyfus. (Det enda misstag, somi häxr 
vidlag skulle kunna ske, torde vara att ett och annat para* 
tyfusfall komme att ^diagnosticeras såsom tyfus — en sak 
utan praktisk betydelse). 

Efter dessa delvis nya och öfverraskande rön måste äfven 
frågan om tyfoidfeberns spridningssätt underkastas en revisidn. 
Iakttagelserna om utsöndrandet af bacillerna genom faeces, urin 
och sputa ofta långt in i konvalescensen, om de talrika lätta, 
kliniskt oupptäckta fallen, om de kroniska bacillbärarna med 
deras årslånga smittofarlighet tvinga fram antagandet att kon- 
taktinfektionen, smitta från person till person, spelar en betydligt 
större roll vid sjukdomens spridande än man förut trott. Vid 
härpå riktade undersökningar har det också med all önskvärd 
tydlighet visat sig att så är fallet. 

Så omtalar Lentz att många af hans krön. bacillbärare 
gifvit anledning till talrika tyfusfall i sin omgifning. En kvinna 
hade under 10 års tid öfverfört sjukdomen till 14 olika per,- 
soner. Det kan sålunda ej råda något tvifvel om att de baciller, 
som stamma från de krön. bacill bärarna, äro virulenta ocb 
smittospridande. Lentz och Seige ha vidare beskrifvit hvarderf 
en epidemi på ett 30-tal fall, där infektionens förlopp noggrant 
kunnat följas från person till person i sammanhängande kedja. 

Noetel har studerat en annan stor epidemi på 900 fall 
i en tätt bebyggd trakt med industriarbetarebefolkning och dålig 
allmän hygien, hvilken obetingadt måste fattas som eri ren 
kontaktepidemi. Vatten, mjölk eller andra födoämnen kunde 
bestämdt uteslutas såsom gemensam smittokälla. På flera olika 
platser ha i s. k. tyfushus, där fall på fall följt under årenö 
lopp, upptäckts någon där boende bacillbärare, som tydligen 



51 

direkt eller indirekt gifvit upphof till fallen. Inför såäana 
bevis måste det hittills gängse talet om sjukdomens orsakande 
genom markens eller bostadens förorening falla till föga/ Ofver 
hufvud talar all nyare erfarenhet för att tyfusbacillen måste 
betraktas såsom en obligat parasit, som visserligen under sär- 
skildt gynnsamma förhållanden kan fortlefva längre tid utanför 
kiQfipen, men i regel ej föröka sig. Den praktiska konsekven- 
sen bäraf är att man, då vatten, mjölk, jord eller något annat 
medium visat sig vara smittoförande, ej bör nöja sig med detta 
påvisande, utan försöka finna det tyfusfall eller den bacillbärare, 
som säkerligen för ej länge sedan afgifvit bacillerna. 

Vidare bevis för kontaktinfektionens betydelse vid tyfoid- 
febems spridande lämna en del statistiker från olika civila och 
militära tyska sjukhus öfver procenttalet nosokomiala fall af 
tyfus. Det visar sig att dessa växlat mellan 27^ — 0V2 % ^^ 
samtliga vårdade tyfusfall. Kunna så många bli infekterade 
på sjukhusen med deras noggranna renlighet och bland den 
skolade vårdarepersonalen, är det lätt att tänka sig huru oändligt 
mycket större risken är särskildt i de fattigare hemmen. Vid 
ett mera ingående studium af en del vatten- och mjölkepidemier, 
har det äfven visat sig att visst icke alla fallen kunna hänföras 
till den gemensamma smittokällan i fråga. En mängd af de 
senare insjuknade ådraga sig smittan genom kontaktinfektion. 
I en af Boern trseger studerad epidemi kommo endast 63 % af 
fallen på dricksvattnets konto, resten följde genom smitta från 
person till person. 

Af allt som nu anförts torde, för att ännu en gång resu- 
mera det viktigaste, framgå en klarare, delvis modifierad syn 
på t^^foidfebems spridningssätt. 

Förr måste man inskränka sig till att söka utreda och 
afgränsa tyfusepidemierna samt genom isolering af de enstaka 
fallen hindra sjukdomens vidare spridning. Däremot syntes det 
omöjligt och lönlöst att ingripa profylaktiskt mot de endemiska 
fallen, särskildt som smittoämnet, i enlighet med läran oih 
tyfusbacillen som fakultativ parasit, troddes kunna fortlefva 
månader och år utanför människokroppen. Nu ställer sig saken 
annorlunda. Då vi anse tyfusbacillen som en obligat parasit, 
är den egentliga smittokällan sålunda alltid den person, som 
afgifvit bacillerna, och någon under längre tider utanför kroppen 
befintlig »smitta» ha vi åtminstone under vanliga förhållanden 
ej att räkna med. Sedan vi nu veta, dels att de sjuka måste 
anses betydligt mera smittofarliga än förut, då ju äfven urin 
och sputa ofta hålla baciller, dels att också konvalescenter och 
redan tillfrisknade ej sällan kunna sprida sjukdomen och slut- 
ligen genom de förbättrade bakteriol. metoderna lärt känna en 



52 

mängd lätta och atypiska fall, som förut obehindradt kunnat 
öfverföra smittan, kunna vi nu med god utsikt till framgång 
försöka följa infektionens gång från person till person d. v. s. 
härleda h varje nytt tyfusfali från ett föregående. Af de försök, 
som redan gjorts i denna riktning, ha vi sett att kontaktinfek- 
tionen — ett begrepp som i detta samband får tagas i mycket 
vidsträckt bemärkelse — visat sig spela en mycket större roll i 
sjukdomens epidemiologi, än vi hittills förmodat. Mindre och 
större epidemier, som förut tvif velsutan måst lämnas oförklarade 
eller kommit att räknas till vatten- och mjölkepidemierna, ha 
visat sig bero enbart på sjukdomens öfvergäende från fall till 
fall. Särskildt de kroniska bacillbärama och de lätta formerna 
ha härvid visat sig farliga såsom smittospridare. I samma mån 
som kontaktinfektionen visat sig spela en viktig roll för sjuk- 
domens spridande måste vi frånkänna vatten- och mjölkepide- 
miema den öfvervägande betydelse vi hittills tillagt dem. 

De sätt för tyfoidfeberns spridande, som jag nu nämnt, 
kontaktinfektion i vidsträckt bemärkelse och förorening af 
mjölk eller vatten med tyfusbaciller och därpå följande större 
eller mindre epidemier, äro säkerligen de vanligaste och prak- 
tiskt taget de viktigaste. På en del andra sätt för infektionens 
öfverförande såsom genom smör, ost, is, ostron, badning i föro- 
renadt vatten, flugor och råttor, har jag i det föregående ej 
ingått, då de dels ej äro bevisade utan blott antagna, dels 
sakna större betydelse. Möjligen kommer dock framtiden att 
visa, att några af dem ej äro så oväsentliga, som vi nu antaga. 
Särskildt skulle detta kunna gälla i större städer, där en del 
gåtfulla fall af tyfus, som det omöjligen lyckas ställa i sam- 
band med några föregående, ständigt förekomma. 

Huru skola vi nu, rustade med dessa nya kunskaper om 
tyfoidfeberns spridningssätt, gå till väga vid sjukdomens be- 
kämpande? Några nya synpunkter måste gifvetvis göra sig 
gällande. Först och främst måste, för att vår profylax skall 
kunna utsträckas äfven till de endemiska och sporadiska fallen 
och därigenom indirekt äfven till epidemierna, alla tyfusbacill- 
bärare, sjuka och friska, upptäckas och ställas under kontroll. 
Detta blir möjligt endast genom bakteriologisk undersökning af 
alla säkra och misstänkta tyfusfali, vidare af alla, som varit i 
nilrmare beröring med de sjuka, och slutligen af alla, som 
veterligen tidigare genomgått tyfus. Vidare är det nödvändigt 
att isolering och desinfektion skarpes. Slutligen är det gifvet 
att allt, som kan göras för den allmänna hygienens förbättring, 
särskildt hvad angår ordnandet af kloakväsendet, driks vatten- 
frågan och en betryggande försäljning af mjölk och andra 



53 

näringsmedel, likaväl som hittills får anses indirekt på det 
kraftigaste understödja oss i vår kamp mot tyfoidfebern. 

Den bakteriologiska diagnosen vid tyfus kan ställas endast 
vid ett laboratorium af därtill särskildt skolade läkare. In- 
rättandet af dylika laboratorier, så kallade tyfiisstationer, hvilka 
som redan nämnts sen flera år funnits i Tyskland, bör därför, 
om vi vilja tänka på ett effektivt ingripande mot tyfoidfebern, 
inrättas äfven hos oss. Deras arbetsplan, som visat sig ända- 
målsenlig, och därför torde kunna tjäna oss till mönster, är 
följande: 

Hvarje fall af säker eller misstänkt tyfus anmäles genast 
till stationen. Alla läkare äga rätt att kostnadsfritt insända 
prof af blod, fa»ces och urin till undersökning. Så snart den 
bakteriologiska diagnosen fastställts, anordnas isolering och 
desinfektion. De sjuka kvarstå under stationens kontroll tills 
de efter upprepade undersökningar befunnits bacillfria, då de 
förklara.< icke smittofarliga. För att utröna smittokällan ut- 
sändes sakkunnig person från stationen. Genom systematisk 
undersökning af blodserum, fffices och urin från den sjukes 
hela omgifning försöker man upptäcka eventuelt förekommande 
. bacillbärare, lindriga, atypiska fall och genom agglutinations- 
prof å serum eventuella aflupna fall, som tidigare kunnat 
liimitta. Alla vid dessa systematiska undersökningar upptäckta 
friska bacillbärare få upprepad noggrann föreskrift om, hvilka 
åtgärder de måste vidtaga för att ej sprida smitta, såsom desin- 
fektion af urin, fceces, händer o. s. v. De släppas ej ur stationens 
kontroll förrän de vid flera undersökningar vinat sig bacill fria. 
Få detta sätt kommer tyfusstationeu snart att förfoga öfver 
noggranna anteckningar angående alla äldre och nyare fall inom 
distriktet och lyckas då vanligen utan större svårighet hänföra 
hvarje nytt fall till något föregående. 

Detta system för tyfoidfeberns bekämpande är, som förut 
nämndt, sedan flera år praktiskt pröfvadt flerstädes i Tyskland 
och har gifvit de bästa resultat. Som exempel härpå vill jag 
anföra livad Lentz berättar från tyfusstationeu i Idar. I en 
mindre stad inom distriktet hade tyfus härjat endemiskt sen 
många år. Under sista hälften af året 190B förekommo 38 
endemiska fall. Vid på ofvan beskrifna sätt verkställda under- 
sökningar fann Lentz ej mindre än 10 krön. bacillbärare i 
staden. Dessa erhöllo nödiga föreskrifter, huru de skulle för- 
fara, för att undvika smittas spridande. Undersökningen af- 
t^lutades i mars 1904. Under hela resten af året 1904 före- 
kommo endast 3 fall af tyfus i staden och dessa hade påtag- 
ligen ådragit sig smittan från 2 af de förut kända bacillbärarna. 
Det förefaller ju ytterst sannolikt, att den tyfusendemi, som 



54 

sen många år härjat i staden, varit betingad af dessa bacill- 
bärare. Inför sådana exempel på metodens effektivitet kan man 
lätt förstå Kochs förhoppningar om att vi så småningom skola 
kunna uppnå abdominaltyfus fullständiga utrotande. 

Hvad angår isoleringen af de sjuka, kan denna säkerligen 
på ett tillfredsställande sätt genomföras endast å ett sjukbus. 
Blott i sällsynta undantagsfall torde tyfuspatienter utan risk 
för smittas spridande kunna vårdas i hemmen. I denna rikt- 
ning talar också erfarenheten från höstens stora epidemi i och 
omkring Lund. I en bondgård inträffade efter hvarandra med 
1 veckas — 14 dagars mellanrum, 9 fall i ett hushåll på 11 
personer; å ett annat ställe sjuknade efter hand samtliga 8 
medlemmar i hushållet. På, jag tror, alla ställen omkring 
Lund, där tyfuspat. fingo vårdas i hemmen, inträffade nya 
fall i anslutning till det första. I ett hem i Lund sjuknade, 
då epidemien pågick som bäst, ett barn i diarré; sjukdomen 
misstänktes af läkaren vara tyfus, men efter ett par dagar till- 
frit<knade barnet. Ungefär 3 veckor senare sjuknade i samma 
hushåll 5 personer i typisk tyfoid, tydligen genom smitta från 
det nämnda barnet, ty vid senare företagen undersökning af 
blodserum från detta erhölls starkt positiv Vidals reaktion och 
sålunda bekräftelse af diagnosen. I alla nu nämnda fall kunde 
tydligen många personer undvikit smittan om de först insjuknade 
genast isolerats å sjukhus. Af alla dessa rön — och de flesta 
kolleger torde ha gjort liknande — framgår tydligt, att alla 
tyfusfall såvidt möjligt ovillkorligen böra intagas å sjukhus, 
om man skall ha någon utsikt att afgränsa smittan. 

Desinfektionen bör gälla utom, såsom nu allmänt brukas, 
fseces .och nedsmutsade sängkläder, äfven urinen och sputa. 
Särskildt desinfektionen af urinen måste anses såsom minst 
lika viktig som af fseces. Dels räcker bacillutsöndringen i urinen 
ofta långt in i konvalescensen, då pat. redan börjat gå uppe, 
dels är det tydligt att urinen i och för sig vida lättare kan 
sprida smittan t. ex. genom att rinna ned i brunnar, bäckar 
o. s. v. än afföringarna. 

Af en på detta sätt ordnad strid mot tyfoidfebern kunna 
vi vänta oss de bästa resultat och jag är förvissad om att 
sjukdomens fullständiga utrotande så småningom skall kunna 
uppnås, lika väl som detta lyckats med cholera och pest i 
Europa. Kostnaderna för upprättandet af de beskrifna tyfus- 
stationerna torde ej ställa sig af skräckande stora, dock finner 
jag ej skäl här närmare ingå på den ekonomiska sidan al 
saken. Bäst vore väl att börja med några försök i mindre 
skala. 

Innan jag slutar denna öfversikt vill jag nämna några ord 



55 

om de försök, som gjorts med en specifik terapi mot tyfoid- 
febem. Olika metoder ha pröfvats. Dels har mari försökt 
påverka sjukdomen medelst insprutande af anti-tyfils-serum, i 
analogi med vär specifika difteri terapi, dock utan några som 
helst uppmuntrande resultat. Lika litet lof vande ha de försök 
tett sig, som gjorts, att under sjukdomens gång mildra dess 
förlopp genom aktiv immunisering d. v. s. insprutande af 
dödade tyfuskulturer. Det är den långa inkubationstiden och 
förloppet samt de goda resultaten af den analoga lysöabehand- 
lingf^n som lockat till dessa försök. De två nu nämnda me- 
toderna sakna sålunda hittills praktisk betydelse. Mera lofvande 
förefaller skyddsympningen mot tyfus. Denna verkställes van- 
ligen eå att tvänne injektioner efter hvarandra göras med af • 
dödade kulturer. Härefter uppträda snart i blodsetum speci- 
fika antikroppar, alldeles som efter en genomgången tyfus. 
Vaccinationen har användts i stor utsträckning under de senare 
kolonialkrigen. Osäkert är dock ännu 9m skyddet mot infek- 
tionen är absolut och framför allt, huru länge det varar. I 
Boérkriget ympades öfver 10,000 engelska soldater, men stati- 
stikerna därifrån synas ej fullt tillförlitliga och bevisande. De 
till Herero-upprorets kufvande utsända tyska trupperna ha 
äfven i stor utsträckning ympats och från detta håll kunna vi 
vänta oss bevisande statistisk utredning i frågan, enär särskild 
uppmärksamhet riktats mot densamma. Emellertid torde vi 
under normala förhållanden och i fredstider ej behöfva taga 
vår tillflykt till dessa skyddsynipningar utom möjligen, då det 
galler personal vid sjukhus, där nervfeberpatienter vårdas. 



De Schweiziska läkarnas sjukkassa. 

Tanken att bilda en gemensam sjukkassa är ingalunda 
ny eller främmande för Sveriges läkarkår. Jag har därför 
trott det vara af intresse att i denna tidskrift lämna ett kort 
referat af stadgarna för Schweizerläkarnes sjukkassa och några 
meddelanden om denna kassas verksamhet. 

Den 28 november 1898 bildades »die Schweizerische Aerzte- 
Krankenkasse». Den satte som sin uppgift att åt läkare be- 
reda ett ekonomiskt skydd för följderna af långvarig sjukdom 
och genom sjukdom ådragen invaliditet. Vid kassans bildande 
sökte man tillgodogöra sig de erfarenheter, som vunnits inom 
dylika kassor i Frankrike och Tyskland för att skapa en möj- 
ligast Ȋker basis. 



56 

Enligt § 3 i kassans statuter utbetalas ej någon ersätt- 
ning vid sjukdomar, som ådragits genom olycksfall. I stallet 
har genom öfverenskommelse med ett lif- & olycksförsäkrings- 
bolag utverkats betydliga förmåner vid försäkring af kassans 
medlemmar. Graviditet, partus och puerperala sjukdomar be- 
rättiga ej heller till ersättning. 

Kassans medlemmar äro aktiva, passiva och hedersleda- 
möter. Aktivt medlemskap står öppet för hvarje inom Eds- 
förbundet legitimerad läkare, som är bosatt inom landet. Passivt 
medlemskap förvärfvas genom att en gång för alla betala 100 
fr. eller årligen 10 fr. Till hedersledamöter kunna väljas 
läkare, inom eller utom landet, som inlagt synnerliga förtjänster 
om föreningen. 

Hvarje läkare, som ej uppnått 41 års ålder, kan söka in- 
träde i föreningen. Styrelsen har dock rätt att efter ompröf- 
ning neka inträde utan att för detta sitt handlingssätt behöfva 
anföra skäl. 

Inträdessökande skall besvara ett fastställdt frågeformulär. 
Styrelsen är skyldig inhämta utlåtande af tvänne kassamed- 
lemmar, huruvida den inträdessökande är »ärztlich voUständig 
erverbsfähig» samt har rätt att eventuellt infordra läkarbetyg. 

Medlemskap räknas från och med månaden efter det sökan- 
den vunnit inträde i kassan. 

Inträdesafgifternas storlek är beroende af den sökandes 
ålder. 

Till 30 år betalas ej någon inträdesafgift. Därefter ställa 
sig afgifterna såsom följer: 

för läkare af 31—33 års ålder 25 fr. 

» X 34—35 » » 50 >-' 

» r »36 » » 100 » 

> y> »37 » » 150 * 

» » » 38 » » 250 » 

» » »39 » » 350 ^ 

» > »40 >' » 450 » 

Medlemmar betala en månadsafgift af 10 fr. Denna af- 
gift kan också inbetalas en gång årligen eller kvartalsvis. 

Vid sjukdom skall därom göras skriftlig anmälan. Er- 
sättningen beräknas från den postdaterade anmälningsdagen. 
Styrelsen har rätt kontrollera sjukdomsfallet och har därvid, 
om den så önskar, att påräkna hjälp af kassans öfriga med- 
lemmar. Den sjuke är skyldig anmäla, när han återtager sin 
praktik. Underlätelse härutinnan straffas med böter från 20 — 
100 fr. Styrelsen bestämmer bötesbeloppets storlek. 

Under långvarig sjukdom har styrelsen rätt att meddela 



57 

«ftér patientens privata förhållanden lämpade »Kurvorscbriften». 
Ingen sjuk kan emellertid tvingas att låta operera sig. 

Medlem har rätt till sjukhjälp 6 månader efter vunnet in- 
träde i föreningen. »Sjukhjälp utgår från och med 21 sjuk- 
domsdagen med 10 fr. om dagen till dess patienten blifvit 
fullt återställd. Sjukhjälpen utbetalas månadsvis. 

Medlem kan när som helst utgå ur föreningen, men för- 
lorar därvid all rätt till föreningens egendom och inbetalta 
medel. 

Enligt § 35 kan medlem, som genom falska uppgifter 
o. d. handlar illojalt mot föreningen, uteslutas provisoriskt af 
förvaltningsrådet och definitivt af generalförsamlingen. Tvister 
mellan föreningen och enskild medlem bilägges af en »Schieds- 
gericht», i hvilken h vardera parten utser en medlem. 

Föreningens organ äro: 

1 . Generalförsamlingen . 

2. Förvaltningsrådet, 
o. Styrelsen. 

4. Delegationen (kontrollmyndighetl 

(ieneralförsamlimjeHy s*om sammanträder minst en gäng år- 
ligen, har att besluta om föreningens angelägenheter såsom val, 
stadgeförändringar m. m. I kallelsen, som skall tillställas 
medlemmarne minst 14 dagar före mötet, skola ärendena an- 
gifvas. Frånvarande äger rätt att genom skriftlig fullmakt 
deltaga i omröstningen. 

Förvdltningmidetj som består af 11 medlemmar valda för 
o år, har till uppgift att handhafva föreningens inre angelägen- 
heter, förbereda ärendena för generalförsamlingen, citvervaka 
kontrollen öfver sjuka medlemmar o. s. v. 

Inom sig väljer förvaltningsrådet en delegation, som kon- 
trollerar räkenskaperna. 

Styrelsen består af 8 medlemmar och en suppleant. Den 
väljes för 3 år, sköter föreningens affärer, är föreningens organ 
utåt och inför domstol. 

Föreningen har en reaei-vfond, som pr medlem belöper sig 
till ungefär 70 fr. Till densamma inflyta inträdesafgifterna, 
l)öter, gåfvor, öfverskottet från sistförflutna året, tills reserv- 
fonden uppgår till en summa lika stor med medlemmarnes 
årsafgifter, samt af räntor. 

Öf verstiga utgifterna medienisafgif terna, tillgripes reserv- 
fonden. Bristen täckes genom uttaxering, hvilket väl aldrig 
torde ifrugakomma. 

Som af ofvanståcnde framgår bli årsafgif terna, 120 fr., 
ganska betungande. Då kassan emellertid visat sig lifskraftig, 



58 

har för att hjälpa företrädesvis yngre läkare till 33 års ålder, 
bildats en understödskassa, från hvilken lämnas hjälp till premie- 
betalningen motsvarande premiers halfva eller i undantagsfall 
hela storlek. Styrelsen äger att konfidentiellt bestämma öfver 
understöden från kassan. Sina medel får understödskassan 
genom passiva medlemmars afgifter, gåfvor, öfverskott, even- 
tuella återbetalningar. 

Under de sex år kassan ägt bestånd har medlemsantalet 
ständigt ökats, enär man alltmera lärt sig uppskatta de för- 
delar, kassan bjuder. 

Jag anför här nedan några siffror, som belysa detta och 
andra förhållanden. 

Sjuka: Berättigade till hjälp: Sjukdagar. 

2 134 

3 251 
7 216 
« 475 
9 363 

Understöden ha ibland varit betydliga, t. ex. under sista 
året utbetaltes till en medlem (dementia paralytica) 2.660 fr. 

Den 30 juni 1905 uppgick föreningens kassa till 111,886,2h 
fr. Reservfonden belöpte sig till 21,943,63 fr. 

Medlemmarnes medelålder var 1903 38,7 år. 

Under kassans verksamhetstid har intet missbruk från 
någons sida försökts och intet missnöje med kontrollen försport^. 

Om äfven inom Sveriges läkarkår behofvet af en sjuk- 
kassa förefinnes, vore det önskligt, om denna min uppsats kunde 
framkalla några meningsutbyten därom t. ex. i denna tid- 
skrift. Kanske skulle dylika uttalanden kunna resultera däri 
att Allmänna Svenska Läkarföreningen upptoge frågan på sitt 
program. 

Gunnar FjellamJer. 



År: 


Medlemsantal : 


Sjuk 


1899-1900 


118 


— 


1900-01 


150 


7 


1901-02 


193 


7 


1902—03 


226 


11 


1903-04 


261 


6 


1904-05 


288 


12 



Referat. 

Uorganiske a/, organiske Jarnpreparafer. Eksperimentelle 
Undersogelser af H. P. T. Örum, Köbenhavn. 

Förf. har gjort till sin uppgift att lämna ett bidrag till 
den praktiskt viktiga frågan om (lo »organiska» el. oorganiska 
järnpreparaten ha' företräde, när det gäller att kurativt på- 



verka de af järn påverkbara anämiefna. Efter en erinran om 
att medikamentöst gifvet järn bevisligen kan resorberas och 
komma organismen till godo (järnet förekommer i organipmen 
såsom organiskt järn ex. såsom hsemoglobin, såsom reservjärh 
i lefver, mjälte, benmärg, såsom cirkulerande järn i blodserum 
och lymfa) går förf. till redogörelsen för sina försök. De pre- 
pi^rat, förf. valt ut härför, äro inom den s. k. organiska grup- 
pen hämatin-albumin och ferratin, samt lact. ferr. och suLf. 
ferr. inom den oorganiska. 

Den första serien omfattar försök på 12 kaniner, hvaraf 
4 (3) kontrolldjur, hvilka alla först genom under 6 veckor 
upprepade åderlåtningar dels blifvit fria från allt reservjärn, 
dels nått en viss grad af anämi. Sedan på detta sätt en en- 
hetlig utgångspunkt blifvit vunnen, ha' djuren dagligen under 
24 dagar fått af resp. organiskt el. oorganiskt järn lika mycket 
pr kg. kroppsvikt, 2 o. 2 af djuren alltid samma sorts järn- 
preparat. Hvar fjärde dag bestämdes hämoglobinhalten och 
antalet röda blodkroppar. 

De sålunda vunna kurvorna visade nu rätt anmärknings- 
värda förhållanden, i det att Hgl.-halten hastigast steg för de 
kaniner, som fingo hämatin-albumin, mindre hastigt för de, som 
erhöUo ferratin och oorganiska järnpreparat samt för kontroll- 
djuren i nu nämnd ordning. De oorganiska preparaten visade 
sig sål. underlägsna de organiska, bland hvilka hämatin albu- 
ininet tog priset. Medelvärdena för totalökningen af Hgl-halten 
under de 24 dagarna må anföras: (hämatin-albumin) 11, ci X» 
(ferratin) 8,52 %, (oorganiska preparat) 7, so X» (kontrolldjuren) 
6,34 %, 

Djuren dödades på 24:de dagen, och en noggrann järnanalys 
af lefver, mjälte, benmärg visade ökning af järnhalten på ett 
sådant sätt, att hvad lefvern beträffar hade de oorganiska järn- 
preparaten funnit sin hufvudsakliga lokalisation där, medan 
hämatin-albuminct och fenatinet hufvudsakligen hade kvar- 
hållits af mjälte och benmärg. 

Sedan förf. sålunda genom sin första försöksserie bevisat 
dels de organinka järnpreparatens öfverlägsenhet vid häfvande 
af experimentell anämi hos (ett antal) kaniner, dels uppvisat 
hvar de resorberade järnmängderna hufvudsakligen lokalisera- 
des i reserv, gjorde han i en andra försöksserie till sin upp- 
gift att utreda, huruvida organiskt el. oorganiskt järn — experi- 
mentellt anhopadt såsom reser v järn i organismen — vore för 
densamma förmånligast vid af hjälpandet af en senare fram- 
kallad anoemi. Försöken utfördes på ett mindre antal hun- 
dar (10 st). 

Deesa fingo nu furst under tiden alla lika mycket järn af 



60 

de ofvflDDämnda fyra olika slagen. Efter ytterligare 10 dagar, 
då (enligt gjurd blodundertjökning) allt cirkulerande järn måste 
antagas ha bildat reservjärn, företogs åderlåtning, relativt lika 
stor för alla djuren, hvarigenom en viss grad af an£emi åstad- 
koms. Kurvorna, som för de följande veckorna beteckna steg- 
ringen af Hgl-halten visade emellertid följande. För de tre 
hundar, som fingo hämatin-albumin, steg kurvan redan på 
<S:de dagen, ja nådde ett värde öfverstigande det ursprungliga 
redan innan kurvan började stiga för de med oorganiskt järn 
matade djuren, hvilket skedde först den 28:de dagen. Bland 
de organiska preparaten visade sig också här hämatin-albumi- 
net öfverlägset ferratinet. Särskildt anmärkningsvärdt är, att 
Hgl-ökningen kom något tidigare för kontrolldjuren (som ej 
fått något järn) än för djur, som fingo oorganiskt järn, hvilket 
ger förf. anledning påpeka, att det reservjäm, som vinnes ge- 
nom dosering af oorganiskt järn, icke synes äga någon kurativ 
verkan på en senare uppkommen ansemi (el. till och med verkat 
skadligt); blott det genom organiska preparat vunna reserv- 
järnet skulle äga betydelse för hromoglobin bildningen. 

Resonemanget öfver försöksseriens resultat sammanfattar 
förf. sålunda: I en järnfattig organism ökas Hgl-halten bäst af 
organiska jämföreningar; det organiska järnet kan direkt bilda 
Hgl. och kan bilda reservjärn i en form, som sedan kan alstra 
Hgl. Oorganiskt järn däremot kan visserligen stimulera blod- 
bildningen, men kan ej direkt bilda Hgl.; ej heller kan det 
bilda en sådan form af reservjärn, som kan bli Hgl. -bildningen 
till nytta. — Förf. påpekar nödvändigheten att upprepa för- 
söken i väsentligt större skala. 

Ernst Wikiter. 



{Ttisämlt). 

Med anledning af »Söderhamnsläkares» fråga i n:r 2 af inne- 
varande år ber undertecknad fä meddela följande. På kallelse af nyk- 
terhetsföreningar i Trönö och Norrala gjorde jag en resa till Helsingland 
och höll därvid äfven ett par föreläsningar i Söderhamn. Min vän pas- 
torn, som kallat mig, frågade mig flera gånger i sina bref, om under 
min vistelse i hans hem jag tillät några sjuka rådfråga mig. Jag ställde 
mig först afböjande, men gaf sedan med mig, uttryckligt betonande att 
jag oj sökte patienter utan hvila. Jag hade Öfverlämnat annonseringen 
om mina föredrag åt den som kallat mig, komminister T., och blef 
minst lika förvånad som »Söderhamnslfikare» öfver annonsen om att jag 
skulle »mottaga sjukbesök >». Jag har ej haft<len ringaste andel i denna 
annons. Med bästa vilja i världen kunde jag sedan ej undvika att 
mottaga de pat:r, som under min vistelse på platsen sökte mig. D:r 
JJulcamara lär ha varit någon sorts herre, som hade en öfverdrifven 



61 

tro pi luedikamenter. Om han var legitimerad Ittkare och iigde licentia 
practicandi, är mig obekant. 

Stockholm den 13 jau. 1906. 

Henrik Berg. 



Periodisk litteratur. 

Uir meddelas de senasto lidskriftshilf tonas innehlll med undanta; af referat, boknyhetor in. in. 

Uireskrlft for Lsegrer, n:8 50—52, 1905. Nordentoft Om go 
norrhéns preventiva Behandling och om Kriterierna for dens Hel- 
bredelse Tobiesen: Fra en Rejse i Tyskland. Horneman: Om Behand- 
lingen af tabetisk Ataksi. 

Hospitalstldende, n.-s 50—52, 1905 och 1. 1906. G. E. Permin: 
Om Anvendelse af diagnoBt. tuberkulininjektioner. — Thorhild Rovsing: 
Den 8. k. Enteroptosis og dess kirurgiske Behandling. — Knud Faber: 
Studie över den kroniske Gafitritis. 4. Achylia gastrica. Symptomer og 
Behandling. — A. Brönnuui: Undersegelser över Spirocha?te pallidan 
Förekomst ved Syfilis. 

Medicinsk Revue, n:o 1, 1906. Carl Looft: Om Kunstig Er- 
na; ring af spaedbarn. IV. Emieringsmetoderoch ernrcringens gjennem- 
förelse i praksis. 

Nord. TidskP. for Terapi, H. 3 o. 4. IV årg. litacl Ro8ent}ial: 
Om Maltsuppeemft^ring hos Spi^de med Mave-Tarmkatarrh og Atrofi. 
— Ä. Wimmer: Om Folkesannatorier for Nervesvage. — Hj. v. Bona- 
åorff: Bidrag til frågan om den operativa behandlingen af cardio- 
i^asmus. 



Nyheter för dagen. 

Karolinska institutet. Medicine licentiatexamen har aflagts ai 
Hj. Fries, C. A. Törngren och W, Waller. 

Docenten Hedrén har dels utnämnts till laborator i patologisk 
anatomi för tiden 1906—1909, dels förordnats att under innevarande 
riksdag uppehålla e. o. professuren i patologisk anatomi. 

D:r £dv. Alin har pä egen begäran entledigats från att vara docent 
i gynekologi och obstetrik. 

JönköpiDfiTS l&ns läkarförening sammanträdde i Jönköping den 
26 sistl. november. Till styrelsen för år 190«> omvaldes herrar Eurén, 
ordförande, Nylén, sekreterare och Westling, kassaförvaltare, med hrr. 
Stenberg och A. F. Gustafsson såsom styrelsesuppleanter. Hr Eurén 
höll ett föredrag om diagnos och behandling af de viktigaste frak- 
torema ä Öfre ändan af os humeri, belyst genom röntgenfotograficr 
och teckningar. 

Uti annonsa-ingsf rågan, som redan vid ett föregående samman- 
träde varit under diskussion, beslöt föreningen på styrelsens förslag' 
att göra följande uttalande: 

»Jönköpings läns läkarförening uttalar 8t\8om sin HHikt, att — 



152 

med hUnsyn till kallets värdighet — läkarens annonsering i allmänhet 
bör inskränkas till den minsta möjliga. Under inga omständigheter 
))ör annonsering föregå begynnandet af den praktiska verksamheten på 
<1en ort, där denna verksamhet är afsedd att ntöfvas, ej heller bör 
annonsering utsträckas öfver längre tid än högst ett dr. — Vw» tpe- 
cialitet bör icke tillkännagifvas, utan att den annonserande genom 
verkliga specialstudier förskaffat sig vederbörlig kompetens. — Be- 
träffande större samhällen med flere läkare är det öuskvärdt, att ge- 
nom öfverenskommelse dem emellan samfälld annonsering, där så an- 
ses nödigt, kommer till stånd, t. ex. genom minneslista i tidningame 
eller genom tryckt läkarförteckning, hvilka då äfven omfatta eventuell 
specialitet. — I öfrigt synes det lämpligt, att medlem af föreningen 
beträffande sin annonsering i fall, som med hänsyn till ofvan ut- 
talade principer förefaller tveksamt, handlar först efter kamratligt Bani 
råd med föreningens styrelse . ! 

Vid DermatOlOgriska sällskapets sammankomst den 11 jan. de- 
monstrerade d:r Hybinette ett fall af mykosis fungoides behandladt 
med Röntgen, d:r Moberg ett fall af lichen planus och d:r Sandmap 
ett fall af tuberculosis verrurosa cutis (iiktuberkel) samt ett fall med 
osäker diagnos. 

Malmö läkarförenlngr sammanträdde den 18 jan., hvarvid l:e 
prov.-läk. Sörman meddelade hygieniska iakttagelser från en utrikes 
studieresa. l):r Bohmansson refererade 1905 års berättelse från epide- 
misjukhuset. 



Offentliga underrättelser. 

Ledig^a tjänster: 

^) betecknar, att ansökan stallos till Kononfren och inlHmnas hos Med.-8tyr:n: *\ mtt 
ansökan ställes till Med.-styr:n och iniämnos därstAdes: '^ att ansökan ställes till Ued.- 
^tyr.n och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller iasarettsdirvktion. 



Kxtra prov.-läk.- tj:n i Åhus (ledig på grund af förre 
innehins förflyttning; sökes hos läkarstyreisen, 
adr.: Åhus) 

Tvänne underläk.-tj:r v. Stockholms stads allm. försörj- 
ningsinrättning (se annons i detta n:r) 

Kn amanuensbef:ng vid samma inrättning (se annons 
i detta n:r) 

Kxtra prov.-läk -tjm i Charlottenbergs distr.*, (ledigför- 
klarad på grund af ny femårsperiod) 

Prov.-läk -tj:n i Norra Dalslands distr.^ 

Kn bat.-läk.tj. v. Hälsinge reg:te') 

Kn bat.-läk.-tj. v. l:a lifgren.-reg.tet^) 

2:dra underlUk.-ljm v las.t i G ätie^) (löneförmåner 1,5(X) 

kr. jämte fri bostad och kost) 12 ebr. 

l:e stadsläk.-tjin i Kistinehamn (ledig den 1 febr. på 
grund af nu v. inneh:ns afskedstagande; ansökan, 
ställd till stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 17 febr. 



AnBÖkningstiden 
utgår: 


27 jan. 


31 jan. 


31 jan. 


1 febr. 
7 febr. . 
7 febr. 
7 febr. . 



63 

Lediga apotek : 
Apoteket i Dalby 1 febr. 

Af Hecl.-styr.:n utnämnda och förovdnade: 

Till ex. prov.-läk. i Föllinge distr. (till utgången af år 1908): lic. 7l . ./. 

Andersson Arne. 
Till bitr. Uk. v. Kristinehamns hosp. för tre år f. o. m. den 1 febr. 

1906: bitr. läk. v. Växjö hosp. A. Granholm. 

Afsked (eller entled.) beviljadt: 

Underläk. v. las. i Visby E. Th. Fries f. o. m. den 1 april 190(». 
Underläk. v. las. i Falköping K. V. Eise. 

Sökande: 

Förste prov.-läkAj:n i Västmanlands län o. prov.-läk. tj.ti i V(ist€rds distr. 

Ci ordn. efter tjänstår): prov.-läk:ne J. F. A. Lindegren, Näs, P. An- 

dréhn, Järfsö, 2:e stadsläk. G. J. W Stéenhoff, Sundsvall, prov.- 

läk:ne N. Palmqvist, Hofva, A. Häggqvist, Orust, samt stadsläk. 

£. B. A. Bolin, Uppsala^ hvilken sistnämnde sedermera återkallat 

sin ansökning. 
Ej\ prov.-läk.-^ :n i Norstjö distr.: ex. prov.läk:ne E. C- Martineli, Färila, 

C. H. Nilson, Mala, K. J.. Arne, Föllinge, lic:na C. A. L. Almqvist 

o(»h K. O. Andersson. 

Tillförordnade: 

Under rakans (v.): under innehalvarens semester (s.) eller tjånstlodighct (t.) 

Lic. K Wange t. f. e. prov.-läk. i Kyrkhults distr. (v). 

Lic. C. Ekecrantz t. f. e. prov.-läk. i Stensele distr. (v). 

2:e stadsläk. E. Brydolf t. f. l:e stadsläk. i Kristinehamn fr. den 1 febr. (v). 

Lic. G. Lindgren t. f. 2:e stadsläk. i Kristinehamn fr. den 1 febr. till 

dess l:e stadsläk.-tjänsten därstädes varder tillsatt, (t). 
Lic C. Idar t. f. 2:e las.-underläk. i Gäfle. (v). 

Kand. F G. Edrén t. f. underläk. vid Hålahults sanatorium jan. o. febr. 
Lic. R. M, E. Lunell t. f. prov.-läk. i Orust distr. en mån. f. o. ni. den 

18 ian. (s) 
Lic. W. Tornberg t. f. stadsläk. i Åmål den 15—31 jan. (t). 
Lic. P. Jonsson t. f. underläk. v. las. i Falköping, (v). 
Lic. O. Lindemalm t. f. underläk. v. las. i Härnösand, (v). 
Lic. E. Walter t. f l:e underläk. v. las. i Malmö. (v). 



(>4 



Öfversikt af sammandragen af epidemi- 
rapporter. 

f&r hal/va månaden 16—31 dec, 1906: 



Stådep. 



I 






Stockholm _ 

Stockholms län 

Uppsala ..... 

Södermanlands 

Östergötlands 

Jönköpings 

Kronobergs — 

Kalmar 

Gotlands _ 

Blekinge 

Kristianstads 

Malmöhus 

Hallands 

Göteborg 

Göteborg^ o. Bohus 

Alfsborgs 

Skaraborgs 

Värmlands 

Örebro 

Västmanlands 

Kopparbergs 

Gäfleborgs 

Västernorrlands 

Jämtlands 

Västerbottens >. 

Norrbottens 



- 84. 48' — 

- -! 4 -' 

— ; !■ 72' - 

2 -• Ij -' 

:i '-■! 5!! =■ 



11 3 

-I 1 

— I o 

ö' 1 



Vi — ! 

12! ~, 



.1 -i 10; 171 - 



-' 1; 

-■ 3; 

Ij II 

- 31 

1' 7! 

-: 1, 



421 
14' 

20. -, 



121 - 



132 

4 

73 

3 

59 

31 

7 

7 

12 
1 

11 

48 

14 

27 

20 

1 

6 

1 

3 

1 

3 

ii 

13 

2 



Landsbygd. 



I 'i fe i ' 2 
t \t%\ i . I 

^;5 I I 



Ol 



32 r»o. — 

8| 22| ~ 

13! lö! - 

221 71 — 

11 14| - 

—1 55; — 

lö 24) — 

H ni - 

II 30| — 

23 56, — 

131 79, 

3| 14l — 

51 49! - 

-1 29 - 

7i 2' - 

1! 4, - 



7 
44 



'^i 



14 ~ 

3l' — 

1 43j - 

i; 5 10 

1! 8 3 

6| 281 ■ 



H 
H 

9 
QQ 



92 
30 
29 
35 
26 
57 
43 
14 

'^. 
79 

93 

40 

20 
56 
29 

12! 

7 
2J 

7r> 

44i 

16. 
12| 
361 



Summa ] 10,16113191 — i 490| 31|-J24|ö461 13| 9141 
Summa sjukdomsfall i hela riket nervfeber 41, skarlakansfeber 385, 
difteri 965, rödrot 13. — Akut barnförlamning 25 fall, hvaraf 7 i Öster- 
götlands och 6 i Kronobergs län. 



Gif akt! 

öistl. ar utöämles af Herrar Doktorer C. Dahlborg, Fr. Helén, A. 
Håkansson och mig undertccknadt cirkulär till Sveriges läkarkår med 
en vädjan om insamling af penningar till förmån för framlidne ex. 
Provinsialläkaren I. V. Hagelins i Stegeborg tre minderåriga barn. 
Som insamlingens ändamål är högeligen behjärtansvärdt, vågar jag 
härmed anhålla, att de kolleger, som ännu icke lämnat bidrag, men 
hafva för afsikt att så göra, behagade ju förr dess hellre till under- 
tecknad insända sådant. 

Link()ping 19 jan. 1906. 

Fr. Bis&mark, 
adr. Linköping. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LAKARFÖRENIN6EN. 
Stockholm den 2 februari 1906. 



l Utgifvare och redaktOr: i 

3:C årg. S Med. d:r Knut Kjellberg. | Hiq 5. 

< Biträd, redakter: D:r Hj. Forssner. | 

Innehall: Habald Ebnberg: Kägra sjmpunkter vid behandlingen 
af nefrit I. — J. Cronquist: Svar till Professor E. Alraquist. — G. 
Naumank: i specialistfrågan. -7 Von Schroens »phtisiogena mikrob». 
— Fall af difteri, skarlakansfeber och nervfeber i hela riket 1902 — 
1905. — Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. 



Några synpunkter vid behandlinsren af nefrit.^) 

Af 

Harald Emberg. 

I. 

Uppfattningen om de olika patologiska processerna vid 
nefrit är f. n. stadd i omdaning, som tager sig uttryck på 
flera sätt. I den kliniska bilden intar symtomet albuminuri 
ej längre den dominerande roll som förr. Man har nämligen 
dels lärt sig att på annat sätt värdesätta detta symtom, när 
det förekommer, dels har man bättre kommit under fund med 
att nefrit utan albuminuri ej är någon så utomordentlig säll- 
synthet. På senare tid hafva allt flera fall af allvarsam 
skrumpnjure publicerats, där författarne ej kunnat iakttaga 
albumin i urinen. 

Af ännu större intresse är emellertid den ändrade upp- 
fattningen af de olika processemas natur och sammanhang vid 
nefrit, som nu håller på att arbeta sig fram. Vid sidan af 
de patologiskt-anatomiska indelningsgrunderna och synpunk- 
terna framträda alltmera de fysiologiskt-kemiska. Det är nju- 
rarnes funktionsförmåga, och vid nefrit deras bristande funk- 
tionsförmåga, som intresset och forskningen i det nuvarande 
utvecklingsskedet i främsta rummet gäller. Med andra ord 



^) Föredrag i Svenska Läkarsällskapet den 16 Jan. 1906. 



66 

— det är begreppet njurinsuffieiens och studiet af dess olika 
former, som fått en ökad betydelse. Själfva termen är visser- 
ligen ej ny. På sätt och vis kan man säga, att vi sedan 
länge uppfattat exempelvis ödemen och andra nefritiska sym- 
tom sfisom ett uttryck för en njurinsuffieiens, dock endast i 
så måtto att man visste, att nefriten orsakade t. ex. ödem. 
Kännedomen om det närmare sammanhanget var mera hypo- 
tetiskt än nu. Det är nämligen hufvudsakligen imder senare 
år, som man direkt och målmedvetet studerat njuraraes bristande 
funktionsförmåga, d. v. s. deras bristande förmåga att eliminera 
de ämnen, som de hafva till uppgift att befria organis- 
men från. 

Dessa undersökningar hafva allt bättre klartgjort, att vid 
nefrit kan uppstå en anhopning inom organismen, ej endast 
af vatten — dcrt hafva vi länge vetat — utan äfven af öfriga ämnen, 
som de sjuka njurarne vid olika nefritformer i olika grad och 
på olika sätt ej förmå eliminera. Det uppstår sålunda en re- 
tention af salter och kväfvehaltiga ämnen, som äro för kroppen 
ej endast obehöfliga utan också sannolikt skadliga. Såsom ett 
af nefritens symtom framstår sålunda på ett klarare sätt io 
förr denna patologiska retention som den direkta och påtagliga 
följden af njurinsufEiciensen. Men väl att märka, den är ett 
symtom, som ej står i samma plan som öfriga symtom : albu- 
minurien« ödemen, urämien etc. Det har redan ådagalagts, att 
retentionen kan stå i kausalsammanhang till vissa af dessa 
symtom. Med en klarare frågeställning än förr frågas nu: i 
hvilken utsträckning och på hvad sätt är den patologiska re- 
tentionen orsaken till öfriga nefritiska symtom. Genom ett 
studium af dessa frågor har nefritforskningen kommit in på 
nya banor, och uppfattningen om nefritens symtomatologi och 
terapi har redan i flera hänseenden ändrats och kommer möj- 
ligen ytterligare att förändras. 

Att lämna någon fullständig öfversikt af den rikhaltiga 
Utteratur, som uppstått häröfver, är ej min afsikt. Det är 
delvis komplicerade frågor, och ett försök till kortfattadt refe- 
rat tror jag skulle blifva tämligen onjutbart. Jag tänker där- 
för inskränka mig till att ingå på några faktiska resultat af 
dessa undersökningar och de terapeutiska konsekvenserna däraf 
och särskildt hålla mig till det område, där jag har litet egna 
erfarenheter. Det skulle föra mig för långt att diskutera an 
del teoretiska frågor, som denna nyare riktning inom nefrit- 
forskningen gjort aktuella.. 

Pör att studera den patologiska retentionen kan man slå 
in på två hufvudvägar; dels en undersökning af organismens 



67 

vätekcMr, dels en jämförelse mellan kroppens inkomster och 
utgifter, ämnesomsättningsfdrsök. 

Jag bör kanske i detta sammanhang nämna några ord 
om kryoskopien, enär man med denna metod hoppades att 
på ett bekvämt och enkelt sätt få en öfverblick af t. ex. blod- 
eenims halt af lösta ämnen och således också af den för- 
ändring häri, som kan uppkomma vid nefrit. Metoden grundar 
sig som bekant därpå, att en vätskas molekulära koncentration 
bland annat tager sig uttryck i dess fryspunkt. När metoden 
för några år sedan först började användas inom den prak- 
tiska medicinen, fästes mycket stora förhoppningar vid den- 
samma. Nu börjar reaktionen att komma. Den molekulära 
koviceatration, som i ett visst gifvet ögonblick råder i t. ex. 
Uodserum, är resultatet af en mängd ytterst komplicerade och 
olikvardiga processer, som delvis verka i olika riktning. Kryo- 
skopien vid nefrit har gifvit åtskilliga intressanta resultat och 
har bidragit att öka intresset för hithörande frågor. För min 
del har jag likväl fått det intrycket, att metodens direkta, 
praktiska värde för detta område af den interna medicinen — 
jag tanker nu ej på metodens möjliga värde vid den kirur- 
giaka njurdiagnostiken — har öfverskattats och på sina håll 
ännu öfverekattas. 

För att komma frågan om njurinsufficiensen närmare in 
p& lifvet, för att komma under fund med, hvilka ämnen som 
i det ena eller andra fallet kvarhålles inom organismen, är i 
åtta händelser den direkta, kemiska analysen nödvändig, ana- 
lysen såväl af blod, ödem vätska etc. som den kemiska under- 
söknii^n vid ämnesomsättning^försök. De båda hufvudgrupper 
af ämnen, som studerats, äro dels Balterna, dels ämnen, resul- 
terande af ägghvitans omsättning eller fullständigare uttryckt 
In^lfvehaltiga »Schlackenproduktent, som tyskame betecknande 
nog kalla dem. 

Af siJtema intager koksaltet kvantitativt det mest be- 
tydande rummet, och af salterna är det koksaltets betydelse 
vid nefrit, som hittills hufvudsakligen studerats, och där också 
mycket anmärkningsvärda resultat uppnåtts. Vid nefrit sker 
en retention af koksalt särskildt i de fall, som äro komplice- 
rade med ödem eller där tendens till ödembildning finnes. Och 
det har visat sig, att ödemens uppkomst och försvinnande 
mången gång står i nära samband med den kvantitet koksalt, 
som tillföres organismen med näringen. De, som i främsta 
nimmet hafva visat detta, äro Achard och Widal i Frankrike 
samt Strauss i Tyskland. Deras resultat hafva sedermera i 
hufvudsak bekräftats af en hel mängd författare. 

Man brukar beräkna den nödvändiga minimalmängden 



68 

koksalt, som en vuxen individ per dygn behöfver, till unge&r 
2 gm. Vår vanliga, blandade kost innehåller som bekant en 
flerdubbelt större kvantitet och medför således en lyxkonsum- 
tion häraf. Genom en minskning i födans koksalthalt kan i 
vissa fall ernås, att ödemen vid nefrit försvinna. Det är visser- 
ligen sant, att nefritens förlopp of ta är utomordentligt nyck- 
fullt eller rättare sagdt orsakerna till växlingame i symtomen 
äxo oss obekanta; men ödemens försvinnande vid koksaltfattig 
kost kan ej betraktas som ett tillfälligt sammanträffande af 
omständigheter. Därtill äro nu alltför många, väl observerade 
fall beskrifna. Widal och Javal omtala ett fall, där så fort 
kosten blef koksaltfattig, ödemen aftogo och så fort den in- 
tagna koksaltmängden stegrades, ökades ödemen. Patientens 
ödem kunde upprepade gånger bringas att ökas eller minskas 
med noggrannheten af ett exakt experiment. Vid den kok- 
saltfattiga dieten få njurame en möjlighet att minska koksalt- 
retentionen och härmed följer en ökad diures. Vid den kok^ 
saltrikare kosten blir tillförseln starkare än som motsvaras af 
njurames eliminationsförmåga: retentionen af salt och vatten 
ökas. Denna diet verkar i sådana fall direkt skadligt. 

Det var helt naturligt, att dylika vackra resultat skulle 
gifva ett stöd åt tanken, att orsaken till ödemen helt enkelt 
vore att söka i de sjuka njurames oförmåga att eliminera till- 
räcklig mängd salter samt en sekundär vattenretention. Om 
sammanhanget är så enkelt, är dock omtvistadt. Jag vill^ ej 
här ingå på den vidlyftiga diskussionen om de nefritiska öde- 
mens patogeneeT. Så mycket är säkert, att det också finns fall 
af nefrit med ödem, där dessa ej vika för koksaltfattig diet; 
det kan jag af egen erfarenhet intyga. I en del fall är så- 
ledes en sådan behandling — åtminstone om den ej kombi- 
neras med annan terapi — resultatlös. Att emellertid nä- 
ringens och organismens koksalthalt är en S3nanerligen betydelse- 
full faktor vid de nefritiska ödemens uppkomst och försvin- 
nande är säkert. Det finns många omständigheter vid detta 
sammanhang, som äro outredda, men så vidt jag förstår, är 
dock detta uppslag, kliniskt sedt, ett af de vackraste, som 
under senare år framkommit inom den interna medicinen. 

I ett mycket intimt samband med organismens salthus- 
hållning står dess retention och elimination af vatten. Delvis 
på grund af detta ömsesidighetsförhållande är kroppens vatten- 
hushållning en mycket svår fråga att studera redan hos indi- 
vider med friska njurar. Såsom särskildt von Noorden fram- 
hållit, är vid nefrit vattentillförseln en fråga af stor terapeu- 
tiök betydelse. Sålunda kan det ej vara rationellt att vid 
ödem med ringa diures tillföra kroppen en mycket riklig vätske- 



69 

kvantitet. Det är ju ej sällan fallet, att den låga diuresen 
åk häller sig tämligen konstant; njurame förmå ej reagera för 
den ökade vätskekvantiten med en motsvarande ökning i diu- 
resen. Det kan ej vara lämpligt att gifva sådana fall absolut 
mjölkdiet, d. v. s. en diet med 3 — 4 liter vätska per dygn. I 
vissa fall af skrumpnjure återigen kan det vara indiceradt att 
lägga an på en riklig vattentillförsel, en »utspolning» af orga- 
nismen. 

Hvilket kommer först vid ödembildningen, retentionen af 
salter eller retentionen af vatten? Härom äro meningarne 
delade. Bland andra Strauss bar ansett sig kunna konstatera, 
att saltretentionen är det primära. Han anser vidare, att la- 
tenta ödem äro nästa stadium, d. v. s. en abnorm vätskereteq- 
tion, som likväl ej manifesterar sig i ödem. Vid lämplig be- 
handling ökas diuresen och patientens vikt minskas på ett sätt, 
som ej annorlunda kan förklaras. Uppenbart är, att det är 
af praktisk betydelse att kunna konstatera denna börjande 
ödembildning, dessa ödem in statu nascenti. Förutsatt att man 
känner koksalthalten i den konstanta diet patienten får, kan 
man göra detta genom att följa de väsentliga växlingame i 
urinens koksaltmängd från dag till dag. Achard och Thomas 
hafva härför angifvit en liten apparat ungefär af samma ut- 
seende som Esbachs albuminometer och liksom denna endast 
angifvande approximativa värden. Röret f ylles till ett visst 
märke med normal-silfvemitratlösning och några droppar kalium- 
kromatlösning tillsättes, hvarvid en rödbrun fällning uppstår. 
Så tillsättes urin imder omskakning, och när färgen på bland- 
ningen öfvergår till gul, aääses vätskemängden. Siffrorna an- 
gifva mängden koksalt i gm. per liter urin. En absolut nog- 
grann metod är för praktiska ändamål ej behöflig, men huru 
stora missvisningame med denna apparat kunna vara, är mig 
ej bekant.^) 

(Forts.) 



Svar till Professor E. Almquist. 

Af 
Doktor J. Cronquist. 

Först beder jag få tacka Prof. A. för det han genom sitt genmäle 
åiQr bringat den nya skolstadgans innebörd för läkare på tal. Här- 
igenom kan möjligen nås det syfte jag hade med mitt föredrag, hvilket 



^) Den kan jämte bruksanvisning fås genom Altmanns instrument- 
handel, Luisenstrasse 47, Berlin. 



70 

förfelades vid läkarmötet i Malmö, kanske till stor del genom mitt eget 
förvållande att icke haf va i förväg lämnat en kort öfversikt öfver hvad 
jag ftmade säga. Jag hade hoppats att genom meningsutbyte efter 
föredraget fä en del, enligt min mening, oklara pnnkter i nya skoK 
stadgan bättre belysta, att fä tydningen si dem fastslagen, och att» om 
läkarmötet visade sig hysa samma uppfattning som jag om en del af 
dess bestämmelser, fä vägen banad till dessas förändrande inom snar 
tid till fromma för skolungdomens hälsa. 

Dessutom är jag Prof. A. synnerligen tacksam för, att hans in- 
lägg beredt mig tillfälle att offentligen förklara, det jag ej p& minata 
vis velat såra hvarken Prof. A. eller de framstående skolman, som 
haft stadgans utarbetande sig anförtrodt, långt mindre draga deras lika 
kända och erkända, som framstående förmåga på hygienens och peda- 
gogikens områden i tvifvelsmål. 

Jag medgifver gärna, att en del af mina uttalanden äro tdanpaL, 
men jag kan ej finna, att de äro hårda, som Prof. A. betecknar dem, 
d. ä. för skarpa och grundlösa. Vid besvarandet af de anmärkningar 
Prof. A. framställt, skall jag söka visa detta och framdraga de skäl, 
på grund af hvilka jag fortfarande anser mina åsikter riktiga. 

Jaff ber få fästa uppmärksamheten på, att jag sagt, att »dessa 
fel kunde troligen till största delen undvikits, säkert betydligt undan- 
röjts, om i kommittén stittit en läkare^) och om vederbörande» o. s. v. 
Jag är fortfarande viss om, att det varit till stor fördel för stadgan, 
om en läkare, kanske bäst en erfaren skol läkare, varit medlem af läro- 
verkskommittén. — Jag hade mig bekant, att utlåtanden afgifvits af 
de myndigheter Prof. A. uppräknar, men jag hade mig också bekant, 
att vid öfverläggningen i Sv. liäkarsällskapet om förslaget till njra 
skolstadgan, såvidt man kan se af redogörelsen i Hygiea, intet utlåtande 
som var uttryck för den allmännaste meningen bland dess medlemmar 
medhanns. Det torde icke kunna bestridas, att Sv. Läkarskapet är den 
mest kompetenta församling i vårt land att yttra sig i dylika saker. 
I ingen annan lär väl finnas så många skol läkare och i medicinsk 
praxis erfarna män som där. 

Jag har icke yrkat, att arbetsordningen bör fastställas af lärare- 
kollegiet. Mina ord föl lo så: »Förslaget till den arbetsordning, som 
skall vid läroverket tillämpas, skall underställas skolläkarens pröfning 
i så god tid, att han hinner före det lnoUegie-tammanträde vid hvitket 
det skall fastställas» o. s. v. — Jag vill påpeka att i § 15 står, att 
rektor skall uppgöra och bestämma arbetsordningen efter vederbihrande 
lärares hörande, Alla dessa lärare tillsammans utgöra ju kollegiet 
(§ 162 mom. 1), h vadan mina ord ej kunna anses stå i strid med stad- 
gan. Jag håller fortfarande fast vid, att den af mig föreslagna anord- 
ningen vore till fördel för skolungdomen. Jag frånsäger mig icke an- 
svaret för detta förslag, ehuru jag icke vill söka tillvälla mig något 
anspråk på att vara en dess upphofsraan. Det förekommer redan i för- 
slaget till Sv. Läkarsällskapets utlåtande^), där det heter: »Sällskapet 
finner det böra i lag stadgas, att förslaget till läsordning bör under- 
ställas skolläkarens pröfning i tillräcklig tid före dess föredragande och 
beslutande i kollegiet, på det läkaren må till rektor dessförinnan göra 
sina anmärkningar». 

Jag medgifver, att jag icke trott och ej heller nu tror, att »om- 
växlingen nu för tiden kan anses medföra en så kraftig verkan», att ung- 



Understrykningame äro gjorda af mig. 

Förf. 



71 

dau«iis anstrilngande öf ver krafterna fullkomHjft förebyggee. Har jag 
stfitt så, hvilket jag icke bestrider, så är det en i hastigheten skedd, 
c^YilUg öfverdrift Det borde hetat >så vidt möjligt». 

Jag bar ännu icke lyckats finna, huru man enligt nya skolstadgan 
skall kunna få in i arbetsordningen regelbundet och med korta meUian- 
rwm återkommande idrottsölningar och friluftslekar. § 20 m. 2 talar 
blott om dylika 2—3 ggr i terminen. Att utbyta dem mot gymnastik, 
hvaremot, så vidt jag vet, stadgan ej lägger hinder, synes mig olämp^ 
ligt^ åtminstone i så stor utsträckning. Har Prof. A. lyckats finna lös- 
ningen af detta spörsmål, skulle Ni göra skolungdomen i Sveriges allm. 
läroverk, real- och samskolor en ovärderlig tjänst, genom att snarast 
möjligt yppa den för öfverstyrelsen. Rektorerna eller skoUäkarne. 

Jag vidhåller fortfarande, att det varit till skolungdomens fördel, 
om stadgan medgifvit timrasternas utsträckande öfver 10 minuter. Af 
de stadgade 10 minuterna komma endast 6, allra högst 7, skolpojkame 
verkligen till godo för att, som jag yttrade vid kollegiet här i våras, 
hämta andan emellan undervisntngstimmame. Det tager nämligen, åt- 
minstone vid stora läroverk, 1 V>— '2 minuter, innan pojkame hinna ut. 
Binges det ut t. ex. kl. 8,io, så hinna de ut kl. 8,47. 8 min. efter ut- 
ringningen, alltså kl. 8,68 d. ä. 6 min. efter de hunnit ut,, ringes till 
lystring, då de skola återvända till lärorummen för att invänta läraren 
som inträder, då det 2 min. senare, alltså kl. 8,65, ringer på nytt ocb 
ondervisningen tager sin början. — Jag har icke yttrat ett ord om 
Keys läsordning i öfrigt, lika litet som jag påverkats ensamt af Keys 
aoktoritet. Äfven jag känner de vetenskapliga undersökmngame öfver 
bama uttröttande af själsarbete, ehuru jag anser den största varsamhet 
vara af nöden vid deras tillämpande på det praktiska skolarbetet Min 
I4>plattning af dessa försök och den vetenskapliga kritiken af dem är, 
aU man allt mer börjat anse 10 min:s raster för korta. Det skulle 
taga alldeles för mycket utrymme i anspråk att här skärskåda dessa 
siJcer; dessutom har jag på grund af min verksamhet som praktise- 
rande läkare ej tid att nu, midt under årets sjukligaste ti<l, ånyo genom< 
gå litteraturen; möjligen kan jag få tillfälle därtill senare. Jag hän^ 
visar därföre bär blott till den öfversikt en erfaren svensk skolläkare, 
dar P. O. Silfverskiöld, lämnar i »Skolhygien» utgifven 1899 under re- 
daktion af Prof. C Wallis, samt påminner om, att ännu så sent som 
i joni 1903 Rey fordrar 15 min:s raster på Hauptversamlung des 
deotschen Vereins ffir S'cbulge8undheit8pflege^). — Dessa omstridda 5 
minuter göra, som Prof. A. säger, 25 minuters ökning af skoldagen. 
Med den arbetsordning, som i år tillämpas vid Malmö allm. läroverk, 
flkolle undervisningen, om 15 min:8 raster infördes, sluta kl. 3 e. m. i 
st f. m. kl. 2,sd e. m., utom för ett par klasser, som hafva gymnastik 
en och annan dag till kl. 3.so. Dessa skulle få sluta först kl. 4 e. m. 
Men jag håller det för möjligt att kunna så anordna arbetsordningen, 
att äfven dessa skulle hinna sluta undervisningen samtidigt med de 
öfriga. £ftermiddag8läsning behöfver alltså icke förekomma. Men 
jag bar äfven en särskild anledning, visserligen af lokal natur, men 
kanske tillfinnandes på ej så få andra ställen, hvarföre jag, något 
envist kanske, förfäktar 15 min:s rasterna. Vid det läroverk, där 
jag är anställd, är det omöjligt att med nuvarande uppvärmnings- och 
loftningsanordn ingår få luften förnyad under 10 min:s raster, utan 
att den vintertiden blir för starkt afkyld. 

Skolläkaren är, Prof. A:s kategoriska förnekande till trots, for- 
HtoUi befriad från att afgifva utlåtande om lärjungames deltagande i 



') Ref. i Jahrb. f. Kinderheilkunde, Bd 58, må. 707. 



72 

gymnastik och vapenöfning. § 10 som jag åberopat lyder: *Frdn den 
i de stadgade undervisningsplanema foreskrifna undervisning : musik, 
gymnastik och vapenöfning, samt i fråga om realskolan och gymnasiets 
två lägsta ringar, äfven teckning md rektor pd grund af läkares intyg 
eller andra giltiga skäl kunna meddela befrielse,^ Där står »läkares in- 
tyg» ; d. ä. alltså intyg af hvilken läkare som helst, icke blott af skol- 
läkaren. Att denna affattning bibehållits fullt afsiktligt och ej 
blott af förbiseende anser jag styrkt däraf, att i § 161 p. 2 ute- 
slutits orden »samt afgifva utlåtande särskildt om lärjungames del- 
tagande i gymnastik, fäktning och militäröfningar», h vilka ord funnos 
såväl i gamla skolstadgan som i läroverkskommitténs förslag. Mitt 
påstående är alltså icke oriktigt, och jag har fullt beaktat innehållet i 
§ 63 mom. 1. På föreskriften här och i § 161 p. 3 syfta mina ord: 
»Huru det kommer att gå vid tillämpandet är kanske ovisst. Det är 
ju möjligt, att skolläkaren kommer att fortfarande bli den faktiskt af- 
görande.» 

Jag anser fortfarande, att det hade varit fördelaktigt, om inne' 
hållet i §§ 65 och 161 p. 4 varit med hvarandra i öfverensstämmande^ 
om det nu är nödigt, att samma sak skall stå på 2 skilda ställen. Jag 
kan icke inse, »att stadgan här gör rektor till den bestämmande». § 65 
gör det visserligen, men § 161 p. 4 gör lika uttryckligt skolläkaren till 
den bestämmande. Det heter där: »Skolläkaren har att öfva uppsikt 
öfver lärjungames fysiska uppfostran samt sundhetsförhållandena vid 
läroverket och tillkommer det honom för sådant ändamål: 

att ; 

att ; 

att ; 

att vid fall af smittosam sjukdom bland lårjungame eller inom 
deras närmaste omgtfning eller inom lärares familj lämna rektor nödiga 

råd och vidtaga åtgärder för att hindra smittans spridande, samt» 

o. s. v. Jag kan iikvisst icke inse att dessa föreskrifter ålägga skol- 
läkaren att »utföra särskilda smittreningsåtgärder», som Prof. A. säger. 
Hvarpå stöder Prof. A detta påstående? — § 65 m. 2 lyder: »Lär- 
junge, som på grund af smittosam sjukdom varit från undervisningen 
af stängd, må ej till läroverket återvända, förrän han för rektor företett 
af skolläkaren utfärdadt skriftligt medgifvande». Om ej det af mig 
antydda förfaringssättet eller något liknande tillätes användas, utan 
denna § skall tillämpas efter ordalydelsen, vill jag fråga, huru skol- 
läkaren skall bete sig för att utfärda det stadgade intyget utan att öfver- 
tyga sig om förhållandena i lärjungens hem. Jag vet mycket väl, att 
hälsovårdsnämnderna i hufvudsak sköta epidemierna, men märk väl, 
epidemierna af de sjukdomar, som skola ofördröj ligen anmälas. Fall 
af mässling och kikhosta äro praktiserande läkare ej skyldiga anmäla 
för hälsovårdsnämnden, som alltså icke kan sköta epidemier af dessa 
sjukdomar. För att hindra dessas utbredning inom skolan finnes ingen 
annan tjänsteläkare än skolläkaren. — Jag räknar dessa föreskrifter 
bland de största förtjänster hos nya skolstadgan. Men jag tror icke, att 
deras betydelse hade förminskats, om intygen finge afgifvas af den behand- 
lande läkaren. Hvad jag angripit är sättet för deras verkställande. 
— Jag anser fortfarande §:s affattande olyckligt, därföre att den icke 
kan undantagslöst tillämpas i det praktiska lifvet, och därföre att för- 
sök att tillämpa den ofelbart kommer att gifva anledning till trassel 
emellan läkame såsom kolleger och inför patienterna. 

Mina skarpa ord om »okunnigt folk» beteckna naturligtvis endaét i 
dessa ting okunnigt folk, d. ä. som jag sagt strax förut de »som ej känna 
annat än ytligt läkarnes verksamhet och förhållande inbördes». — Jag vid- 



73 

hiUer fortfarande, att det vore lyckligt, om denna föreskrift ändrades, lyck- 
ligt för lakames inbördes förhållande som kamrater, ej som konkurrenter, 
lyckligt för deras förh&llnnde till allmänheten, och lyckligt framförallt 
för deras anseende hos samma allmänhet, hvilket i våra dagar måste 
icke blott bibehållas utan ytterligare stärkas och befästas. 

, Prof. A:s sista anmärkning hade varit mindre lustig för mig, därest 
den varit befogad. Jag tror dock icke, att man vid uppmärksamt 
åhörande af mina ord skall få fram den mening Prof. A. tillägger dem. 
De lydde: >Än viktigare vore, om enhet kunde vinnas beträffande tid- 
punkten för vederbörande» tillträde till skolan, dels vid de olika sjuk- 
domames uppträdande i hemmet, dels då de själfva genomgått den.» 
För bedömandet af den förstnämnda gruppen har här i Malmö lagts 
inkubationstiden åtminstone under d:r Fommarks tjänstetid som stads- 
läkare. Den senare torde icke kunna fastställas annat än genom me- 
ningsutbyte». — Jag talar här om den tid en pojke skall afstängas från 
skolan, dels då smittosam sjukdom förekommit i hans hem, förstnämnda 
gruppen, dels då han själf genomgått dylik sjukdom, senare gruppen. 
liOtt uttryck »den senare» syftar naturligtvis ej på inkubationstiden, 
utan på den senare gruppen; hvad jag föreslagit skola fastställas ge- 
nom meningsutbyte är den tidpunkt, när en pojke kan utan fara för 
att sprida smitta återvända till skolan, efter att själf hafva genomgått 
smittosam sjukdom. Åsikterna om när detta kan tillåtas efter de 
olika sjukdomame äro, åtminstone i den pediatriska litteraturen, rätt 
växlande. 



Utom de punkter i nya skolstadgan, hvilka jag berört vid besva- 
randet af Prof. A:s genmäle, finnes emellertid mycket mera, som kunde 
hafva behof af att lähandlas. Bästa sättet att få en öfverläggning till 
stftnd synes mig vara det förslag, som, antydt redan i förslaget till 
Sv. Läkarsällskapets utlåtande'), öppet framställdes af Rektor P. Hj. 
Söderbaum å allm. Sv. Läkarmötet i Malmö, att ett antal erfarna skol- 
läkare, företrädande skolor af olika slag och storlek af öfverstyrelsen 
kallas att öfverlägga om de bestämmelser i nya skolstadgan, som röra 
skolläkame och skolhygienen. 

Om läkame själfva anse en dylik öfverläggning önskvärd, vill jag 
uppmana mina kamrater, särskildt bland skolläkame, att gifva sina 
åsikter tillkänna, hvilket väl lämpligast sker i Allmänna Sv. Läkartid- 
ningen. Jag är viss om, att dess redaktion ej lägger hinder i vägen 
härför. För den händelse öfverstyrelsen ej anser sig kunna samman- 
kalla skolläkame eller en del af dem, bör väl en dylik sammankomst 
ej vara omöjlig att ändå bringa till stånd. 



I specialistfrågan. 

Af 
G. Naumann. 

I n:o 2 af Läkartidningen för i år har en kollega hedrat 
mig med »ett öppet svar», som synes vara ämnadt att i någon 



*) Hygiea 1903. Sv. Läkaresällsk. Förhandl. sid. 168. 



74 

män vederlägga de 83mpunkter, jag i min motion i speciaiist- 
frågan vid läkarmötet i Malmö framb&Uit. 

Min första tanke, då jag genomläst detta svar, var alt 
lämna detsamma obesvaradt; men då sådant möjligen knnde 
misstydas, ber jag att få betunga tidskriften med nå^a få 
rader i denna, i alla händelser ej oviktiga fråga. 

Först vill jag då fråga. Kunde det ej varit skäl, innan 
förf. hade yttrat sig, att hafva tagit del af läkarmötets för- 
handlingar, sådana de återgifvits i en facktidskrift och ej i en 
daglig tidning? Redan detta något lättsinniga sätt att studera 
en fråga torde ej vara att rekommendera. 

Tillåt mig sedan en annan fråga? Hvadan denna heliga 
vrede? Jag måste kommit att vidröra någon synnerligen sår- 
bar punkt? 

Jag talar alldeles ej om specialistemas uppkomstsätt, detta 
torde nämligen vara likartadt med andra dödligas, ehurn förf. 
i denna sak synes stå nära de gamles tro på en generatio 
spontanea, utan om »specialiteternas», och på deras uppkomst 
torde ej »den förkärlek och det speciella intresse, som den 
unge medicinaren ofta nog hyser för ett visst område af den 
medicinska vetenskapen», i hufvudsak varit af görande. Där- 
emot torde det vara själf klart, att hvar och en väljer den 
specialitet, han har lust för. Härvidlag föreligger alltså intet 
»förbiseende» från min sida, och författarens djupsinniga tal 
om »uppkomsten af specialister» torde falla på sin egen orim- 
lighet. 

Att en specialist, som »ej tillräckligt förberedt sig», just 
»därför icke kan» lägga fackstudierna till sido, torde ej bi- 
draga att höja hans anseende hvarken i kollegers eller allmän- 
hetens ögon, och lika sant som det är, att de höga examens- 
betygen ej skapa den skicklige läkaren, lika säkert torde det 
äfven af förf. få erkännas, att sådana betyg ej utgöra något 
hinder för praktisk duglighet. 

Att en person, som behärskar en större eller mindre del 
af medicinen, därför ej skulle behöfva vidare studera, är en 
slutsats, som endast förf. torde kunna draga af mina ord, 
h vilka för hvarje annan tydligt nog visa motsatsen. Jag för 
min del kan åtminstone ej tänka mig, att en vetenskapsgren 
stannar i växten. 

Tillåt mig nu ytterligare en fråga. Efter hvad skall en 
läkares kompetens, »hvarmed jag afser verklig kompetens och 
duglighet» bedömas. För min del anser jag fortfarande, att 
aflagda, goda examensprof och af kompetente domare väl vits- 
ordad praktisk duglighet jämte det dugande arbete, en läkare 
faktiskt utfört, härvidlag skaffa större säkerhet mot misstag än 



76 

den ärade allmänbetens prat, hvilket oftast endast grundar sig 
på, huruvida läkaren för denna är, som det så vackert beter» 
»sympatifik» eller ej. 

Förf:8 ordande, om hvad han anser kollegialt eller ej, 
lämnar jag i det stora hela åsido såsom ej hörande hit. Jag 
vidhåller min en gång uttalade mening, att en del specialisters 
inkmnpetens ofta nog kan bringa familjeläkaren i en brydsam 
ställning, och förf. själf erkänner, att man ej af någon hänsyn 
bör rekommendera en inkompetent kollega. 

Däremot anser han det ej »sympatiskt» att tala om pri- 
vatklinikemas bristfälligheter. Böra således dessa rekommen- 
deras det oaktadt? 

Författarens tal om statsunderstöd åt privatkliniker m; m. 
torde ej behöfva bemötas. 

Mitt slutliga yrkande på mötet var, att hela frågan skulle 
bordläggas för vidare utredning af en kommitté, som till nästa 
möte inkomme med förslag, om hvad som lämpligen borde 
göras; ty, att något verkligen behöfver göras, därom är jag 
fortfarande, detta torde förf. benäget ursäkta, förvissad. Redap 
från början hade jag betonat, att mina inledningsord ej af- 
sågo någon mer eller mindre fullständig utredning af frågan 
utan endast densammas bringande under debatt. 

En utväg, som synes mig i många afseende tilltalande, 
har en insändare under rubrik »till frågan om specialister», 
infort i samma häfte som doktor Stålbergs »svar». 

I en enda sak är jag af samma mening som doktor B. 
och det är rörande specialafdelningar vid åtminstone de större 
sjukhusen. 



Von Schroens »phtisiogena mikrob». 

Ungefär vid denna tid af förra året spreds genom fack- 
och dagspressen ett meddelande från medicinska fakulteten i 
Neapel, att dess ledamot, den framstående forskaren prof. von 
Schroen, konstaterat, att lungsot skulle bero icke blott på Kochs 
tuberbelbacill utan att härvidlag skulle spelas en viktig roll 
äfven af en annan mikrob, som af von Schroen demonstrerats 
inför fakulteten. 

På grund af sakens vikt ansåg sig den svenska national- 
föreningens mot tuberkulos verkställande utskott böra söka 
skaffa närmare kännedom rörande detta meddelande och upp- 
drog därför åt professorn vid Karolinska institutet d:r Carl 



76 

Sundberg att utsträcka en af honom förut planerad studieresa 
äfven till Neapel för att å ort och ställe söka inhämta upp- 
lysningar i saken. Prof. Sundberg mottogs på det älskvärdaste 
a£ prof von Schroen och bereddes rikligt tillfälle att sätta sig 
in i undersökningens detaljer, hvarjämte han försågs med 
material för fortsatta försök vid sitt laboratorium i Stockholm. 
Resultaten af sina preliminära undersökningar meddelade prof. 
Sundberg muntligt genast efter hemkomsten åt Nationalföre- 
ningen och uttalade som sin mening, att von Schroens påstå- 
enden sannolikt icke skulle kunna bestå profvet vid en mera 
ingående granskning. 1 dagarne har prof. Sundberg till National- 
föreningen inlämnat en skifvelse i ärendet, hvarur följande här 
meddelas: 



Von Schroens uppseendeväckande meddelande år 1904 
angående en bestämd etiologisk skillnad mellan tuberkulosen i 
inskränkt bemärkelse och de ftisiska processerna, mellan lung- 
tuberkulos och lungsot, hafva dragit ett stort antal främmande 
läkare till hans laboratorium, som också vid min närvaro be- 
söktes af flere framstående läkare från olika länder. Den för 
sina arbeten synnerligen lifligt intresserade professorn var ock 
älskvärdheten själf i afseende å att visa sitt särdeles omfattande 
anatomiska material öfver lungsotens olika former. 

Jag tillbragte en vecka i Neapel och hade därvid tillfälle 
åse flera demonstrationer, dels alldeles enskildt, dels offentligt, 
de förra öfver det speciella ämne, som min resa egentligen 
afsåg, de senare öfver frågor af allmän biologisk natur, beträf- 
fande tuberkelbacillens och därmed besläktade bakteriers mor- 
fologi och fortplantning. 

I afseende å frågan om skillnaden mellan lungsotens 
mikroorganism, von Schroens »phtisiogena mikrob», och den 
Koch*ska tuberkelbacillen kan jag kort yttra mig därhän, att 
prof. von Schroens undersökningar icke öfvertygade mig om 
hans upptäckt af ett specifikt virus, som vid sidan af Kochs 
bacill skulle verka specifika ftisiska processer, oberoende af 
eller jämte de egentliga tuberkulösa nybildningsprocesserna. 

Under det förflutna halfåret har jag ägnat ingående upp- 
märksamhet såväl åt de mikroskopiska preparat, som von 
Schroen godhetsfuUt skänkte mig, som åt egna preparat och 
därvid allt klarare kommit till den bestämda åsikten, att de( 
niesta af hvad von Schroen anser vara »phtisiogen mikrob» är 
fibrin, som omformats under preparationerna för färgningen. 
Möjligen återstår någon rest, som kan vara af mikrobisk natur, 
men detta måste lämnas oafgjordt, till dess von Schroen med- 



77 

delar detaljerna af sin färgningämetod. I likhet med bvad 
6om utomlands ofta är fallet, var nämligen von Schroen icke 
yillig att ännu offentliggöra sin metod. 

Följande omständighet synes mig emellertid ännu svår att 
förena med antagandet att alltj hvad von Schroen demonstrerade 
som tphtisiogen mikrob», skulle vara fibrin. Von Schroen 
kan nämligen med sin metod färga ett myceliumliknande tråd- 
nät äfven i fullständigt ostigt degenererade partier, där man 
alltså med annars kända metoder icke kan påvisa något fibrin- 
Dät. Det är dock naturligtvis icke uteslutet, att von Schroens 
fä^ningsmedel är ett finare reagens på fibrin än hittills kända 
medel. 

Mindre vikt lägger jag vid von Schroens tvenne öfriga 
hufvudargument : 

l:o) Påvisandet af samma omskrifna myceliumliknande 
nät i ftisiska lungor, från hvilka man icke kan framställa några 
tuberkelbaciller, hvarken medels vanliga färgningar eller med 
kultur eller vid djurförsök. I dessa fall kan det ju föreligga 
aflupen tuberkulos med kvarstående enkelt fibrinös kronisk 
pneumoni, eUer — hvarför icke — en lungsyfilis med ena- 
handa sekundära pneumonier. Af hithörande fall af lungftis 
utan tuberkelbaciller hade von Schroen endast tre att förevisa. 
Jag förfogar själf sedan ett par år tillbaka öfver två dylika 
fall, där jag af flera grunder ansett mig böra stanna vid 
diagnosen lungsyfilis, huru sällsynt denna sjukdomsform än är 
hos vuxna. 

2:o) Von Schroen förevisade renkulturer af sin »phtisiogena 
mikrob». Med denna kultur är dock icke bevisad hvarken 
resp. mikrobs identitet med den nätformigt anordnade massan, 
som färgas i snitten, ej heller dess patogena betydelse. Ännu 
hade nämligen icke något djurförsök utfallit positivt. 

På anmodan af prof. von Schroen tillät jag mig framställa 
mina invändningar redan under mitt besök i Neapel. Lifligt 
öfvertygad om att jag var öfverkritisk, inledde prof. von Schroen 
med mig ett vetenskapligt resonemang, som ännu fortsattes i 
korrespondens. Prof. von Schroens önskan, att jag icke skulle 
inlämna min rapport till Nationalföreningens styrelse, förrän 
han hunnit så afsluta sina studier, att han kunde framlägga 
sina vackra färgningsmetoder o. s. v., framförallt framlägga 
bevisen för att icke förväxling förelåge mellan fibrin och den 
»phtisiogena mikroben» — denna önskan har jag i det längsta 
velat respektera. Däraf har ock kommit mitt dröjsmål att 
inlämna denna rapport. Då emellertid mina sista underrättelser 
i denna månad från prof. von Schroen icke medförde nya 
ai^oment, har jag icke ansett mig längre kunna fördröja mitt 



78 

tackBamma erkännande till Nationalföreningens styrelse. Jag 
anhåller dock att, om något nytt kan komma till stöd för von 
Schroens tolkning af de r och för sig synnerligen vackra rent 
morfologiska iakttagelserna, få återkomma med redogörelse här- 
för till styrelsen.» 

Stockholm den 24 jan. 1906. 



Fall af difteri, slcarlakansfeber och nervfeber i hela riket 
1902—1905. 



Difteri: 



1902 1908 1904 1905 



l:a kvartalet 5,736 3J29 3,641 5,831 

2:a » 3,253 2^929 3,144 4,346 

3:e » 2,566 3,048 3,462 3,570 

4:e » 3,440 4,227 6,241 5,460 

faela året 14,995 13,933 16,488 19,197 

däraf i städerna 3,212 2,758 3,571 5,460 

på landsbygden 11.783 11,175 12,917 13,737 

Skarlakansf ebep : 

l:a kvartalet 3,449 2.010 2,051 4,228 

2:a > 2,483 1,734 1,504 3.282 

3:e > 1,405 1,335 1,529 1,862 

4:e » 2.163 2.003 2,998 2,316 

hela året 9,500 7,082 8,082 11,688 

däraf i städerna 2,762 2,123 2,781 .4,120 

på landsbygden 6,738 4,959 5,301 7,568 

Nervfebep: 

l:a kvartalet 481 363 302 255 

2:a » 380 311 331 402 

3:e . » 393 480 581 1,174 

4:e » 274 422 643 489 

hela året 1,528 1,576 1,857 2,320 

däraf i städerna 381 434 608 1,037 

på landsbygden 1,147 1,142 1,249 1,283 



Offentliga underrättelser. 
Ledifira tjänster: 

>) betecknar, att ansökan ställes till Konungen och inl&mnas hoe Med.-ttyrui; >) att 
anaSkMi ställes till Med.-styr:n och inlämnas därstädes; •) att ansökan ttiUea tiU T' ~ 



scyrtn ooh inlämnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

Ansökningstideo 

atfr&r: 

Prov.-]äk.tj:n i Norra Dalslands distr.^) 7 febr. 

£n bat4ftk.-tj. v. Hälsinge reg:te*) 7 febr. 

En bat.-läk.-tj. v. l;a lifgren.-reg:tet*) 7 febr. 



79 

2:dra ttnderLak.tj:n v. laait i Gäfle') (löneförmåner 1,500 

!□% iftmte fri bostad och kost) 12 febr. 

l:e stadsläk.-tjin i Kistinehamn (ledig den 1 febr. på 
grand af nu v. innehins afskedstagande ; ansökan, 
BtAlld till BtadBfollmftktige, inl. hoe magistraten) 17 febr. 

iinderlak.'befattn:r vid Lunds asyl') (löneför- 
måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 21 febr. 

Bitrid. lftk.-^:n vid Vftxiö hosp.*) 22 febr. 

niiderlftk.-tjm v. lasarettet i Visby") (ledig från 1 april ; 

Kftneförmåner: 1,500 kr. jämte fri bostad och kost) 23 febr. 

Af Kuttfirl. HaJ:t utnåmnda ceh förordnade: 

Till bat.-läk. v. Gottlands inf.-reg:te: bat-lftk. i reserven E. T, Fries* 
Till bat-läk. i fältläk.kårens reserv: lic. C. F, Hollström, 
Kaptens rang har tilldelats bat.-läkama F. E. Forsshmd och A, J. O. 
Wahhtedt 

Apoteksprlvilegiep tilldelade: 

Imiehafvaren af apoteket i Hede Edvard Ossian Hult å apoteket i 
Arboga. 

Af Med.^styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till lok. vid Borgholms bad- och hafskuranstalt under instundande 

sommar: lic. J» A, Andersson. 
Till lik. vid Hjo badanstalt under tre månader af hvartdera året 1906 

och 1907: e. o. professorn J, V. Hultkrantz. 
Till ez. prov.-Uk. i Stensele distr. (t. o. m. 1909): lic. M.K J, Eedelin. 
Till bitr. prov.-läk. i Uppsala distr. f. o. m. den 1 febr. tillsv.: lic. E. 



Helling. 



Sökande: 



Till prov,-iék.'^:n i Vrigstads distr.: (i ordn. efter tjänstår): ex. prov.- 
låkzne C. A. Floren, Hallsberg, C. F. Dahlborg, Rimbo, P. M. V. 
Landahl, Lima, J. G. A. Åberg, Järnskog, J J. Ehinger, Dalarö, 
J. A. Lundkvist, V. Vram samt H. V. L. Behmian, Kungsör. 

Till l:a prcvAäk,-tj:n i Norrbottens lån och den därmed forauide prov,' 
töJb.-^.!! i Neder-Lukd distr, (i ordning efter tjänstår): ex. prov.- 
iåk:ne J. J. Ehinger, Dalarö, bitr. prov.-Iäk. A. B. Aurelius, Umeå, 
t. f. l:e prov.-lftk.:ne J. A. Lagerman, Jönköping, och F. E. A. 
Biock, Osteisund. 

Tillförordnade: 

Under vakans (t.); under innehafvarens semester (a.) eller tjftostledighet (t.) 

Lic. L. Hedborg t. f. ex. prov.-läk. i Kils distr. f. o. m. den 24 jan. (v). 
Lic. J. Haglund t. f. ex. prov.-läk. i Malungs distr. f. o. m. den 24 

jan. till den 1 mars (t). 
Kand. H. F^ssman t f. stadsläk. i Mariefred 26 jan.— 24 febr. (t). 

F. d. las.lttk. X Wdllmark t. f. prov.-läk. i ömsköldsviks distr. 

under två mån. f. o. m. den 1 febr. (t). 
Kand. H. Boberg t. f. bitr. läk. vid v. Växjö hosp. f. o. m, 1 febr. (v). 



80 



Öfversikt af sammandrafiren af epidemi- 
rapporter. 

för hdlfva månaden 1—16 janu 1906. 



Stockholm 

Stockholms län 

Uppsala — 

Södermanlands 

Östergötlands , 

Jönköpings , 

Kronobergs 

Kalmar _ 

Gotlands , 

Blekinge ..- 

Kristianstads 

Malmöhus 

Hallands __ 

Göteborg 

Göteborgs o. Bohus.. 

Älfsborgs _ 

Skaraborgs 

Värmlands 

Örebro 

Västmanlands 

Kopparbergs , 

Gäfleborgs 

Västemorrlands 

Jämtlands 

Västerbottens — 

Norrbottens 



St&der. 


Landsbysrd. 


1 


i. 

11 


ö 


1 

i 


6 




1 


II 


1 


1 


ot 

B 
B 




i^ 


ta 






00 


SZ5 


É 






GQ 




67 


62 


_ 


129 












— 


1 


3 


— 


4 





57 


31 





88 


— 


1 


39 


— 


40 


3 


22 


43 





68 


15 


1 


2 


— 


18 


16 


6 


11 





33 


1 


49 


11 




61 


— 


25 


31 




56 


... 


— 


71 


— 


71 


1 


10 


42 


— 


53 


— 


— 


10 


— 


10 


— 


4 


69 


— 


73 


1 


1 


5 


— 


7 


1 


11 


24 


— 


36 


— 


1 





— 


1 


— 


4 


3 





7 








4 


— 


4 


2 


6 


12 





20 


— 


2 


6 


— 


8 


3 


24 


73 





100 


1 


5 


53 


— 


69 


4 


31 


101 





136 


— 


1 


6 


— 


7 


— 


3 


10 





13 


5 


7 


14 


— 


26 


— 


— 





— 




— 


— 


2 


— 


2 


— 


2 


3 





5 


— 


1 


— 


— 


1 


3 


20 


46 


— 


'69 


— 


— 


2 




2 


8 


3 


40 


— 


51 


2 


4 





— 


6 


— 


21 


7 


— 


28 


7 


1 


1 


— 


9 


2 


2 


28 


— 


32 


— 


3 


4 


1 


8 


— 


5 


17 


2 


24 


— 


6 


— 


— 


6 


— 


G 


28 


— 


34 


— 


9 


10 


— 


19 


1 


35 


22 


— 


68 


— 


— 


7 


— 


7 


2 


7 

1 


62 
5 


— 


7i 
6 


— 


— 


16 


— 


16 


— 


8 


6 


2 


16 


— 


— 


1 


— 


1 


— 


5 


45 


— 


^50 


32 


160 


329 


1 


522 


4b 


ai8 


759 


4 


1,127 



Summa 
Summa tjukdomafall i hela riket: nervfeber 78, skarlakansfeber 478, 
difteri 1,088, rödsot 5. — AhU barnförlamning 43 fall, hvaraf 15 inom 
Kronobergs län. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LAKARFÖRENWGEN. 
Stockholm den 9 februari 1906. 



l Utgifvare och redaktör; \ 

3:e årg. \ ^^^' d:r'KNUT Kjellberg. s • . Il|:o 6. 

< Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. > 

Innehåll: Habald Ebnbbbg: Några synpunkter vid behandlingen 
af nefrit. II. — J. Fobsshan: Förslag till upprättande af en tyfus- 
station. — Insändt. — Nyheter för dagen. — Offentliga underrättelser. 
— Kvartalsrapport. 



Några synpunkter vid behandlinsren af nefrit.^) 

Af 
Harald Emberg. 

n. 

(Forts. fr. n:r 5). 

Utom salteliminationen hafva njurame till hufvuduppgift 
att befria kroppen frän de kväfvehaltiga ämnen, som den ej 
har bruk för. Sedan länge har man haft goda grunder an- 
taga, att en retention af dessa ämnen kunde äga rum vid nefrit. 
Meischer var den förste, som genom ämnesomsättningsförsök 
verkligen bevisade, att sä kunde vara fallet. Men det är först 
under senare är man börjat komma under fund med i hviJken 
utsträckning och i hvilka fall man särskildt har att vänta en 
dylik patologisk kväfveretention. Af äera anledningar är stu* 
diet af denna art retention svärare än undersökningame öfver 
koksaltretentionen. Kunskapen är därför härom ofullständigare, 
och det är ännu mindre än där fräga om ett afslutadt kapitel 
af medicinen. 

I det frän ägghvita befriade blodserum finnes normalt 
kväfvehaltiga ämnen, hvilkas mängd dock fysiologiskt liksom 
blodserums sammansättning i öfrigt tyckes vara underkastad 
endast jämförelsevis smä växlingar. Genom direkt analys har 
visats, att denna kvantitet kväfvehaltiga ämnen vid nefrit kan 



82 

högst väsentligt ökas. Som exempel må anföras några siffror 
ur Strauss* arbete häröfver. Hos friska växlade värdena mellan 
21 och 34 *mgm. kväfve på 100 gm. blodserum. Medelvärdena 
vid néfrit voro; vid interstitiel tiefrit utan ui:ämi 82,2 mgm., 
med: urämi 1^29.7; vid parenkymatös nefrit respektive 39,7 och 
62,8 och vid öfvergångsformer 51 och 120,8 mgm. De höga 
värdena af .dennu retention hafva påträffats särskildt vid skrump- 
njure och öfverhufvudtaget — något som är särskildt anmärk- 
ningsvärdt — vid urämi. I den litteratur jag känner till har 
jag ej funnit något fall af urämi, på detta sätt undersökt, där 
éj en patologisk kväfveretention påvisats. Men på samma 
gång vill jäg betona, att kväfveretention finnes äf ven utan 
urämi och någon utp^iglad paralelism mellan totalmängden 
retentionskväfve och de urämiska symtomens intensitet finnes 
ej. Det vore också underligt om en sådan paralelism funnes, 
då kvantiteten retentionskväfve väsentligen bestämmes af ett 
så jämförelsevis oskadligt ämne som urinämne. Finnes något 
kausalsammanhang mellan kväfveretentionen och de urämiska 
83rmtomen, har man sannolikt att söka detta bland de ofull- 
ständigt eller måhända ej alls kända kväfvehaltiga ämnena i 
blodet, eller i ett äopme» som för sin elimination lyder samihä 
lagar som dessa. Finnes då ett sådant kausalsammanhang? 
Det är möjligt, för min del anser jag det sannolikt; men det 
är icke bevisadt. 

Det har på senare år allt oftare framhållits, att man bör 
gifva nefritici en kvätvefattig kost. Det är någonting som i 
flertalet nyare arbeten häröfver rekommenderas — dock ofta 
på ett mycket sväfvande sätt och uppenbarligen mest af teo- 
retiska skäl. Letar man efter någon kasuistik, några publice- 
rade fall, som visa lämpligheten af kväfvefattig kost för dy- 
lika patienter, letar man emellertid förgäfves. 

För att söka klargöra orsakerna härtill måste jag med 
några ord beröra frågan om ägghvitefattig kost öfver hufvud 
taget och särskildt hvad man enligt min åsikt måste mena 
med en i terapeutisk afsikt använd sådan diet vid nefrit. — Det 
är ej så länge sedan näringsfysiologerna ansågo att man för 
en vuxen individ af medelvikt ej kunde väsentligen under- 
skrida den Liebig'ska kost:«atsen 118 gm. ägghvita per dygn; 
och under 100 gm kunde man ej riskera att gå, ansågs det. 
Om kväfvejämvikt inträder, betyder detta att njurarna hafva 
till uppgift att eliminera omkring 16 gm. kväfve per dygn. 
Sedermera hafva flera undersökningar visat, att denna mängd, 
100 gm. ägghvita, kan betydligt underskridas — till under 
hälften — och kväfvejämvikt likväl uppnås. Men detta sker 
endast under den mycket viktiga förutsättningen, att tillräck- 



Hg energimängd tillföres i form af fett och kolhydrat* Vid 
kväfvejämvikt innebär sålunda en dylik diet med hänsyn tUI 
njumrnes elimination af ägghvitans omsättningsprodukter ett 
mindre än hälften sä stort arbete som imder vanlig kost. 

När man talat om ägghvitefattig kost såsom en skonande 
diet vid nefrit har man ej tagit tillräcklig hänsyn till dessa 
(jmständigheter. Det är ju helt naturligt, men jag vill. dock 
uttryckligen betona det, att. det är en minskad, en under den 
vanliga nivån nedpressad ågghYite-omsättniug, som verkar sko 
nande; ej en enhar minskning i födans äggh vitemängd. Af 
somliga rekommenderas vid nefritens akuta retningsstadier så- 
som alldeles särskildt »skonande» en ytterst knapp diet, som 
närmar sig hunger. Vid hunger lefver emellertid kroppen af 
3in .egen ägghvita och under de första hungerdagarne — längre 
tid kan naturligtvis en sådan behandling ej komma i fråga — 
är i Bjälfva verket ägghvitesönderfallet d. v. s. njurarnes elimi* 
natioDsarbete endast obetydligt mindre än vid vanlig, måttligt 
ägghviterik diet. En sådan ytterst knapp diet skonar diges* 
tioDfiorganen, skonandet af njurame blir till en viss grad en 
illusion. Blinskar man vid nefrit endast födans ägghvitemängd 
utan att på annat sätt tillgodose kroppens närings behof, ernår 
man ej hvad man åsyftar, nämligen en minskad ägghviteom* 
sättning, en minskad mängd kväfvehaltiga ämnen, som dag- 
ligen passera njurame — utan förhållandena blifva i detta af- 
^eende ej väsentligen förändrade mot förr. Det vore då också 
underligt, om man med en sådan diet skulle fått några bättre 
terapeutiska resultat. 

Redan erfarenhetenia om huru friska individer förhålla 
sig under en längre tid starkt minskad ägghviteomsättning äro 
ringa. Några försök vid nefrit, där dieten repulterat i en bevis- 
ligen betydligt minskad ägghviteomsättning, har jag ej funnit 
publicerade. 

Vid några undersökningar i detta ämne, som jag utfört 
på Serafimerlasarettet, valde jag som ägghvitefatig kost en diet 
med minimal, för kroppens behof otillräcklig mängd ägghvita 
men med fett och kolhydrat i så stora kvantiteter, att patien- 
tens energibehof blef fullt tillfredsställdt. Vid denna diet 
måste kroppen sönderdela af sin egen ägghvita men i högst 
väsentligt mindre grad än vid hunger. Under försöken visade 
sig valet af just en sådan diet fördelaktigt. 

Undersökningar af i främsta rummet Landergren och 
Sivén hafva visat, huru ägghviteomsättningen vid denna s. k. 
kräfvehunger gestaltar sig hos friiska. Två ting äro då sär- 
skildt anmärkningsvärda: 1) äggh viteomsättningen inställer sig 
mycket snabbt på en utomordentligt låg nivå: på 3:dje, 4:de 



84 

dygnet elimineras endast 3 — 4 gm kvafve i urinen ; och 2) 
kurvan, som uttrycker kväfveeliminationen genom njurame, 
håller sig för olika individer i det allra närmaste konstant. 

En del patienter med nefrit af olika typ fingo en dylik 
diet i korta perioder på 4 — 6 dygn. Kosten var hufvudsak- 
ligen sammansatt af bröd och kex» bakadt af majsenamjöl, 
smör, socker och potatispuré; det hela med en total kraft- 
tillförsel, som ej understeg 36 Cal. per kilo kroppsvikt. Denna 
ur terapeutisk synpunkt säkerligen onödigt enformiga kost valde 
jag för att kunna så vidt möjligt jämföra ägghviteomsättningen 
i dessa försök med densamma vid likartade försök på friska. 

I några fall — det var antingen kliniskt sedt lindriga 
fall eller fall komplicerade med ödem — visade eliminations- 
kurvan för kväfve samma typiska förlopp som hos friska. I 
tre andra fall — det var fall af sekundär skrumpnjure, däraf 
två med förhöjdt blodtryck — visade kurvan ett afvikande 
förlopp. Just genom det typiska förlopp kurvan har hos friska, 
genom den fasta jämförelsepunkt den sålunda erbjuder, visade 
sig denna metod synnerligen ägnad att studera kväfreomsätt* 
ningen vid nefrit. Vid omsättningsförsök med vanlig kväfve- 
rik kost är resultatet af analyserna mången gång ytterst svårt 
att bedöma. Det kan då vara en vansklig sak att afgöra om 
en minskad kväfveelimination i urinen är ett uttryck för en 
patologisk kväfveretention eller en normal äggh viteansats. En 
dylik tvekan finnes ej vid kväfvehungermetoden. 

Eliminationen vid de tre nämnda fallen var större än hos 
friska. Af fiera skäl kan jag ej tolka denna stegrade kväfve- 
elimination på annat sätt än som ett uttryck för att en befintlig 
kväfveretention minskades. Njurame fingo under dessa kväfve- 
hungerdagar liksom andrum och möjlighet att befria blod« 
massan från en del under föregående tid anhopade kväfve- 
haltiga ämnen. I ett af dessa fall var denna stegring i elimi- 
nationen mycket betydande. Det var ett fall af sekundär 
skrumpnjure med urämiska symtcrr. och Retinitis albuminurica. 
Under fyra kväfvehungerdagar kan man hos en frisk individ 
beräkna en elimination af orakr. 20 gm kväfve. Här elimi- 
nerades i stället 33,12 gm och på 6:te dagen — försöket ut- 
sträcktes nämligen så länge — eliminerades nära 7 gm d. v. s. 
dubbelt så mycket som man har anledning vänta hos en frisk. 
Under försöket inträdde vidare en betydande förbättring äfven 
i ett annat, objektivt mätbart symtom. Patientens synskärpa 
steg nämligen på ena ögat från Yeo ^^^^ Vio> P^ ^^^ andra från 
Vio till Vio. 

En höggradig minskning af ägghviteomsättningen kan så- 
ledes i vissa fall af nefrit medföra en minskning af kväfve' 



85 

retentionen. Det blir en utpumpning af kväfvehaltiga ämnen 
analog med organismens befrielse frän koksalt vid den koksalt^ 
fattiga dieten. 

Jag har redan antydt, att undersökningarne öfver reten- 
tionen såsom ett sä att säga centralt symtom vid Jiefrit är pä 
väg att ändra uppfattningen om huru den dietetiska terapien 
bör anordnas vid denna sjukdom. Det torde redan framgå af 
hvad jag sagt» att åtskilligt kan invändas mot den absoluta 
mjölkdieten såsom den lämpligaste dieten vid nefrit, och detta 
ej endast af teoretiska skäl utan, hvad som betyder mera, på 
grund af praktiska experiment. Innebär då detta, att den 
gamla medicinska erfarenheten om mjölkdietens förträfflighet 
skulle vara byggd pä oriktiga iakttagelser? Det vore nog en 
förhastad slutsats. Måhända finner mjölkdietens inverkan i 
vissa fall sin förklaring i mjölkens relativa koksaltfattigdom. 

Men koksaltfattig kost är, när den är indicerad — den 
är ej indicerad i hvarje fall af nefrit — lätt att sammansätta 
utan att den uteslutande eller ens alls behöfver bestå af mjölk. 
Vidare kan en absolut mjölkdiet i vissa fall verka skadligt 
dels genom att den tillför organismen en mycket stor vätske- 
kvantitet, dels genom sin rikedom på ägghvita. Tre till fyra 
liter mjölk innehåller 102 — 140 gm ägghvita, således betydligt 
mera än kroppen behöfver. 

Kväfveretentionens inflytande på öfriga symtom vid nefrit 
är visserligen ej utredt, men det är ej gärna möjligt annat än 
att redan en sådan retention i och för sig verkar skadligt. 
Den är ett ständigt retmedel på njurarne, som ej kunna reagera 
med en motsvarande funktion, — antagligen en länk i en circulus 
vitiosus. Dess förekommande eller minskande bör således i 
alla händelser vara eftersträfvansvärdt. Om denna kväfve- 
retention i sin tur orsakar andra symtom är en annan fräga. 
Man har att tänka på i främsta rummet urämiska symtom 
och stegringen af blodtrycket. Genom försök med en likartad 
diet jag användt kan man pä ett nytt och som jag hoppas 
tacksamt sätt studera om ett sådant kausalsammanhang finns 
och hur det i så fall ter sig. Förbättras de urämiska sym- 
tomen samtidigt med kväfveretentionens successiva minskning 
liksom i ett af mina fall synskärpan förbättrades därunder? 
Eller var detta endast ett tillfälligt sammanträffande af om- 
ständigheter? Åtskilligt synes mig tala för att ett kausal- 
sammanhang finnes. 

Den koksaltfattiga dieten vid nefrit har redan fått sina 
bestämda indikationer. Beträffande det terapeutiska värdet af 
en nedsatt ägghviteomsättning och äfven om på hvad sätt 
denna bäst och lämpligast bör anordnas är ännu för tidigt att 



86 

med bestämdhet yttra sig. Såvidt man hittills kan bedöma 
saken, böra försök med en dylik diet särskildt vara indicerade 
vid börjande urämiska symtom. Själf klart är, att den ej kan 
användas i sådana fall, där symtomen lägga hinder i vägen 
för upptagande af tillräcklig mängd näring. 

I hvad jag här sagt har tiden endast medgifvit att i största 
korthet ingå pä några hufvudfrågor. Det har ingalunda varit 
min afsikt att framställa något terapeutiskt dietetiskt program. 
Söker man öfverblicka de senare årens arbeten på detta om- 
rade, tror jag man kan säga att det karakteristiska — om ock 
ej alltid af författarna klart uttryckt — är undersökningar 
öfver den patologiska retentionens förekomst och betydelse. 
Och det är särskildt detta jag velat få fram. Genom detta 
betraktelsesätt har terapien fått nya och tacksamma angrepps- 
punkter. Retentionen är af olika grad och framför allt af olika 
art i olika fall, i olika typer af nefrit. En dietetisk terapi rik- 
tad däremot måste därför också blifva — ej schablonmässig 
— utan af olika art i olika fall. 



Försiagr till upprättande af en tyfusstation. 

Professor J. Forssman, Lund, har till Medicinalstyrelsen 
ingifvit tvänne skrifvelser med förslag till upprättande af en 
tyfusstation. De både skrifvelsema meddelas här nedan: 

Den tyfoid feberepidemi, 8om Bintlidne höst rasat i Lund, har 
gifvetvis frnmkallat den frågan, hvilka åtjrarder, som böra och kunna 
vidtagas för att staden för framtiden må undgå liknande epidemier. 

Källan till epidemien har otvifvelaktigt varit infekterad mjölk. 
Härför talar 1) det explosivartade utbrottet af epidemien, som gör att 
man måste tänka på en stor gemensam infektionskälla; 2) fallens 
mycket ojämna fördelning inom staden ; 3) att med ytterst få undantag 
samtliga de insjuknade ha förtärt mjölk från ett och samma mejeri; 
4) att vissa stora matställen, där mjölk från detta mejeri förtärts, svårt 
hemsökts af epidemien (33 %) under det andra med lika 9tora antal 
matgäster, där mjölk från annat mejeri tillhandahållits, fullkomligt 
skonats; 5) att å Lunds hospital, som har eget vattenverk, men som 
fått mjölk från samma mejeri, därifrån smittan i staden synts spridas^ 
en tyfoidepidemi utbröt samtidigt med epidemien i staden. 

Den mjölk, som användes i staden, stammar frän den kring- 
liggande landsbygden, och äfven om det ej lyckats att direkt påvisa, 
hvar den inom staden förbrukade mjölken blifvit infekterad, är det 
dock synnerligen sannolikt, att smittan införts med mjölken från lands- 
bygden till staden, så mycket mera som särskildt denna höst fallen 
af tyfoidfeber i omgifningen varit ovanligt talrika och rikliga tillfällen 
till inficiering af mjölken således förefunnits. 



87 

Å landsbygden härikring förek<Hnmer såsom lasarett^onmalema 
och obdaktionsjoaroalema i Lund nogsamt utvisa, ärligen en del tyfoid- 
feberfall. Här finnes sålunda en, om ej särskilda åtgärder vidtagas, 
^drig sinande infektionskälla och staden kan riskera att när som helst 
få upplefva liknande epidemier som den nu tilländalupna. Men då 
tyfoidfebem äfven förekommer i grannskapet af de andra skånska 
städerna, kan hvilken som helst af dem när som helst drabbas af 
samma olycka, som nu hemsökt Lund, och frågan om de åtgärder, som 
bOra vidtagas mot tyfoidfeber för att undgå denna ständigt öfverhängan- 
de fara, bör därför kunna påräkna allmän uppmärksamhet och intresse. 

De stora tyfoidepidemiema i städerna förorsakas så god t som all- 
tid antingen från infekterad mjölk eller från infekteradt vatten. Ge- 
nom att på tillfredsställande sätt ordna sin vattenförsyning kunna 
samhällen dock trygga sig mot vatteninfektion, men att förekomma 
smittas införande från landsbygden med tyfoidbacillhaltig mjölk är 
dem däremot knappast möjligt. 

Att genom sterilisering eller pasteurisering af den till städerna 
införda mjölken vinna säkerhet för smittas införande är synnerligen 
vanskligt, då man dels svårligen kan ålttgga de bönder, som direkt 
införa mjölk till staden, att anska^a pasteuriseringsapparater och pasteuri- 
sera sin mjölk, dels all pasteuriseringseffektivitet är beroende på att 
mjölken uppvärmes till en bestämd temperatur en bestämd tid, något 
som då måste bli föremål för en ständig kontroll, enär slarfvigt skött 
pasteurisering — en mycket vanlig sak — ej ger någon som* helst 
garanti mot smittofara. 

Då dessutom mjölken genom pasteuriseringen förändras till sin 
kvalitet, synes det mig otvifvelaktigt att denna väg ej bör beträdas 
annat än i nödfall, fastän jag väl vet, att så frfin enstaka håll före«^ 
slagits. Den väg, som man i stället måste slå in på, är en annan: 
den mjölkproducerande trakten måste öfvervakas, tyfoidfebem där 
bekämpas och spridningen af infektionen därifrån på så sätt förhindras. 

Så länge man var af den uppfattningen, att nervfeberinfektionen 
▼ar af miasmatisk natur, stammande från den osunda jorden, kunde 
föga annat än allmänt hygieniska åtgärder mot infektionen ifrågasättas. 
De enda speciella mot tyfoidinfektionen riktade försiktighetsmått, som 
vidtogos, bestod i att desinfektera uttömningarna från de tyfoidsjuke 
för att hindra ny tillförsel af smittämne till jorden och i afstängande 
af sådana brunnar, där man ansåg sig kunna misstänka närvaron af 
tyfusbaciller och härtill inskränka sig hos oss i stort sedt fortfarande 
l^ärdema. 

Tack vare R. Koch's ingripande har emellertid vår uppfattning 
om sättet för tyfoidsmittans spridande mycket modifierats. Med allt 
erkännande af vattnetd roll som smittospridare i en del fall har Koch 
framhållit, att sjukdomen dock i allmänhet, de explosivartade epide- 
mierna undantagna, öfverföres från person till person. De undersök- 
ningar i stor skala (redan 1902 anslogos af tyska staten 150,000 Rmk 
för detta ändamål), som på Koch's initiativ bedrifvits i västra Tysk- 
land, ha till fullo visat riktigheten af detta antagande, och de åtgärder 
mot tyfus, som byjrgts på denna bas ha gifvit utmärkta resultat 

Beträffande ett stort antal mer och mindre utbredda epidemier 
har man sålunda lyckats ådagalägga, att de haft sin grund i direkt 
smitta från person till person; deras uppkomst har ej sällan kunnat 
Mas tillbaka till ambulanta former af tyfus, hvilka på grund af sina 
<^tydliga eller mångtydiga kliniska symptom varit omöjliga att kli- 
niskt igenkänna, eller till så kallade chroniska tyfusbacillbärare (d. v. s. 
individer, som efter tillfrisknande från en tyfus fortsätta att utsöndra 



88 

tyfosbaciUer ofta i renkultar under åratal) och de skenbara läckorna i 
en kontaktinfektioiiBerie hafva ofta \i8at sig vara utfyllda af sådana 
individer; från dem hafva synnerligen ofta äfven de s. k. sporadiska 
fallen af tyfus visat sig stamma, och ur noggrannare undersökning 
har det framgått, att de s. k. sporadiska fallen ej alls äro sporadiska 
utan ingå som l&nkar i större serier. 

Att när mjölk eller vatten infekteras genom de sjuka, dessa 
nämnda vätskor äfven skola sprida smitta faller af sig själf. 

Vid bekämpandet af tyfus inom distrikt blir det med denna upp- 
fattning af spridningssättet af största vikt att noga efterforska, hvar- 
ifiån de s. k. sporadiska fallen stamma, med lendning af dessa upp- 
söka ambulanta tyfusformer och chroniska bacillbärare samt förhindra 
alla dessa olika kategorier af smittade från att sprida sjukdomen vare 
sig direkt till andra personer eller genom att infektera mjölk och 
vatten, med ett slag gifva upphof till stora epidemier. 

Men första villkoret härför är tydligt vis att med säkerhet kunna 
diagnosticera h vilka fall som äro tyfoid. Detta låter sig emellertid 
ofta ej göra annat än på bakteriologisk väg. Utan bakteriologisk un- 
dersökning äro nämligen hvarken de ambulanta eller en mängd andra 
abnormt förlöpande former af tyfoid möjliga att igenkänna, lika litet 
som utan bakteriologisk hjälp kan afgöras, om och när en tyfoidfeber- 
konvalescent är fri från smittämne och sålunda ofarlig för sin om* 
gifning. 

Därnäst kommer frågan angående isolering af de sjuka för att 
hindra smittans spridande. En tillfredsställande isolering kan säker- 
ligen endast i sällsynta undantagsfall genomföras annat än å sjukhus, 
om man betänker de begränsade resurser, som äro att tillgå på landet. 
Vårdas en tyfoidfeberpatient i ett hem, grundar sig ju profylaxen för 
de friska familjemedlemmarna på ett noggrant och konsekvent iakt- 
tagande af aseptik och antiseptik. För hvar och en, som vet hur lång 
skolning t. ex. medicine studerande och sjuksköterskor behöfva för att 
lära sig en konsekvent tillämpning häraf, måste det' emellertid vara 
alldeles klart, att några muntliga föreskrifter af läkaren vid enstaka 
besök hos en tyfoidfebersjuk i ett bondehem äro alldeles otillräckliga 
för att bibringa den sjukes omgifning den, nödiga insikten i nämnda 
grenen af den medicinska vetenskapen. Äfven med bästa vilja, och 
sådan finnes åtminstone i landsbygden härikring, det vet jag af er- 
farenhet, är det omöjligt för dem att på denna punkt vara konsekventa, 
och utan konsekvens är ju föga vunnet. 

Hvilka följderna bli är lätt att se för den, som nAgot följt tyfoid- 
feberns. gAng på landsbygden. Sällan stannar det vid ett fall i ett 
hem. För att blott framdraga den erfarenhet, som detta årets epidemi 
gifvit i denna punkt, ser man huru oerhördt ofta den, som varit syssel* 
satt med vården af den tyfoidsjuke, angripits af sjukdomen, och flere exem- 
pel gifvas, som jag i detalj känner till, där sjukdomen angripit — med 
en fjorton dagars mellanrum — den ene efter den andre af de många 
medlem marne i ett hushåll. 

På grund af den brist på konsekvens i tillämpningen af aseptik 
och antiseptik blir äfven faran stor för att medelbart eller omedelbart 
äfven mjölk från sådana ställen skall komma att infekteras. Det är 
ingalunda tillräckligt, att läkaren ger några förhållningsorder, genom 
hvilkas eftcrlefvande han tycker att nedsmittning af mjölken är ute- 
sluten och att utförsel af mjölk från ett sådant ställe så tillätes, ty 
dessa förhållningsorder bli af ofvan antydda skäl ej konsekvent till- 
lämpade. 

Jag vill anföra ett par exempel härpå. Från en bondgård, där 



89 

tyfuspatienter vårdades och därifrån mjölkntförsel det oaktadt var 
tillåten, enär den behandlande läkaren medelst föreskrik om sådana 
isolerisqgsåtgärder, som han ansåg tryggande och litade fX att de vki* 
togos, insjuknade mjölkerskan i tyfoid. Hon hade, enligt hvad hon 
appgaf, ej haft någon som helst direkt beröring med de sjuka, men 
då hoQ städse var tillsammans med de ö&iga personerna i hnset, af 
hvilka de sjuka vårdades, och för kortare stunder äfven besökte de 
sjuka, mven om hon ej hjälpte till med skötseln af dem, fanns tyd- 
ligtvis talrika tillfällen till infektion. 

Som nämnts, blef hon sjuk och då hon fortsatte med mjölkningen 
nästan ända till dess hon måste intaga sängen, är det lätt att förstå, 
att mjölken å detta ställe löpte stor fara att infekteras och troligen 
infekterad^ Å ett annat bondställe hade den i hemmet vårdade 
patienten aflidit. Modem, som vårdat patienten, ville strax efter döds- 
fallet deltaga i mjölkningen. Detta afstyrktes, hon insjuknade någon 
tid efteråt samt dog och vid sektionen af henne framgick det, att hon 
redan vid barnets död själf hade haft tyfoid, om ock en ambulant 
form, hvilken senare genom recidiv dödade henne. 

Hade hon fått med mjölken å gården att göra, hade hon väl 
sannolikt åtminstone någon gång kommit att tillföra densamma tyfoid- 
baciller och därigenom smittat afnämama af mjölken. Flere liknande 
fall kunna utan svårighet uppräknas. 

På grund af den risk, som sålunda finnes för sjukdomens ut- 
bredning från i hemmet vårdade patienter ej blott till de andra indi- 
viderna i samma hem utan äfven genom mjölken till allmänheten, är 
det af största vikt att förmå eller rent af tvinga dessa patienter till 
sjukhus. (Det kan likväl ej bli tal om sjukhusvård af de kroniska 
bacillbärame under hela den tid dessa utsöndra tyfoidbaciller, enäf 
detta ibland synes ske under åratal, utan måste man vid anträffandet 
af sådana nöja sig med att noga, upprepade gånger inlära dessa, huru 
de skola sköta sig och öfvervaka att så sker, hvilket ei har sig så 
vanskligt, då kroniska bacillbärare höra till sällsynthetema}. 

Den tredje åtgärden är desinfektion efter de tyfussjuka, hvilken 
naturligtvis bör omfatta alla de föremål, som varit i beröring med den 
sjuke samt sjukrummet. 

När man, såsom denna höst särskildt varit fallet, ser den ena unga, 
kraftiga människan efter den andra ryckas undan i tyfoidfeber, ser 
epidemiens stora omfattning och måste erkänna, att samma sorgliga 
skådespel kan förnyas när som helst, synes mig att man måste för- 
söka allt som göras kan för att förhindra ett upprepande af detta 
elände. I Tyskland har man såsom nämnts pä Koch's initiativ gripit 
sig verket au på basen af denna nya, ofvan framställda uppfattning 
T~ angående tyfoidfebems spridningssätt och med utmärkt resultat. — 
Jag vill nu föreslå att man äfven här må gå fram på samma väg, och 
att början göres med Skåne, där tyfoidfebern årligen uppträder i stort 
antal. 

Hvad som först och främst erfordras är en för detta ändamål 
inrättad bakteriologisk station. Till denna skulle läkarna äga rätt in- 
sända prof (serum, fseces, urin etc.) för undersökning på tyfus (och 
paratyfus). Hit skulle dessutom läkame, så fort ett tyfoidfeberfall 
blefve kändt, strax insända meddelande härom, på det att station måtte 
bli i tillfälle att vidtaga undersökning å ort och ställe för utrönande 
af ursprunget. (Angående stationens organisation ber jag få hänvisa 
till närslutna förslag). 

Beträffande isoleringen vore det bäst, om man kunde föreskrifva 
de fljnkas intagande å sjukhus. (Med någon god vilja kunde säkerligen 



90 

äfven vid större epidemier sjukhusplats anordnas i yttersta nödfall 
genom extr|i sjukhus eller baracker). Men då detta kanske skulle 
stöta pä för stort motständ, kunde man enligt min .öfvertygelse ernå 
ongefflr detsamma genom att utfärda absolut förbud på utförsel af 
mjölk från gård, där tyfoidsjuk vårdas. 

Ett sådant förbud är enligt den erfarenhet jag har vunnit från 
innevarande års epidemi och på grund af de skäl jag ofvan framlagt 
nödvändigt till säkert förekommande af smittans spridande med mjöl- 
ken, och enligt hvad det visade sig verkade ett sådant förbud att från 
tyfoidsmittade gårdar försälja mjölk i staden Lund så, att de sjuka, 
som före förbudets utfärdande vårdats hemma, strax affördes till 
sjukhus. 

Hvad slutligen deeiniicering efter den sjuke angår, vore det lätt 
att ge sådana föreskrifter, att de kunde utföras af de hemmavarande 
under uppsikt och kontroll af kommunalnämndens ordförande. 

På grund af hvad sålunda anförts, vill jag hemställa till KungL 
Medicinalstyrelsen att upprätta en tyfusstation i hufvudsaklig öf verens- 
stämmelse med närslutna förslag och med de åliRrganden som omnämnts 
samt i öfrigt vidtaga de åtgärder till tyfussjukdomens hämmande, som 
jag här föreslagit. 

Lund den 23 Nov. 1905. 



Förslag till organisation af tyfusstatiott i Lund. 

I anslutning till en föregående skrifvelse, vill jag beträffande or- 
ganisationen af den i denna skrifvelse omnämnda tyfusstationen föreslå 
följande: 

Stationen bör upprättas i Lund. Detta, enär här finnes en e. o. 
professor i bakteriologi, som kan genom råd och anvisningar stödja den 
som får sig tyfusundersökningarna anförtrodda, vidare finnes här bak^ 
teriologiskt laboratorium, på hvilket plats tillsvidare kan beredas åt den 
eller de som skola utföra tyfusarbetet. Hvarigenom åtminstone till en 
början sparas utgifter för lokal, steriliseringsapparater m. m. 

För öfrigt har staden för ifrågavarande undersökningar ett lämpligt 
läge å den tyfusinfekterade landHbygden samt har goda kommunikationer. 

Till en böqan inskränkes undersökningsrayonen till två mil kring 
Lund för att i den mån tid medger och vana vid arbetet vinnes så 
småningom allt mer och mer utsträckas inom Malmöhus län. 

Det måste bestämmas att de praktiserande läkarna strax skola 
anmäla alla de fall af tyfus eller misstänkt tyfus, som uppträda inonv 
den rayon, som tages i arbete; — att tyfusstationens tjänsteman äger 
rätt att nUr han vill på Medicinalstyrelsens bekostnad å ort och ställe 
undersöka förhållandena; samt att innehafvare af lägenhet eller gård, 
där sådan undersökning anses önskvärd, ej får vägra tyfusstationens^ 
tjänsteman tillstånd därtill, för så vidt mjölk fortfarande skall få frén 
gården utföras. 

Att tyfusstationens tjänsteman äger rätt att vid vite förbjuda 
utförsel af mjölk från gård där tyfoidfeber finnes eller där ej nödiga 
desinfektionsåtgärder vidtagits för hindrande af tyfoidfebems spridning. 

I fråga om organisation och personal: 

Institutet ställes under e. o. professorns i bakteriologi uppsikt, 
dels därför att denne professor, tillsvidare undertecknad, är mera stadig- 
varande på platsen än hvad de personer sannolikt blifva, som få an- 
ställning för tyfusundersökningarna, och att han därjämte känner t4H 



91 

de lokala förhållanden bättre än de, samt dels därför att han sflsom 
stadigvarande å platsen representerar kontinuiteten i dessa arbeten. 

Att vid tyfiisstationen anställes till en början endast en läkare- 
bakteriolog, h vilken skall utföra de nödvändiga undersökningarna. 

Vidare måste en vaktmästare anställas för beredning af närings* 
substans, rengöring, möjliga desinfektiöner å landsbygden, om detta 
befinnes lämpligt, samt en del löpande göromål 

Vid tillsättning af den person, som skaK utföra undersökningarna, 
måste tillses, att han förskaffat sig ordentlig bakteriologisk utbildning, 
och är det därför lämpligt att e. o. professorn i bakteriologi får tillfälle 
att yttra sig angående lämplighet hos sökande till platsen. 

Vaktmästare tillsättes och afskedas af e. o. professorn i bakteriologi. 

Lön åt stationens läkare-bakteriolog bör sättas, synes mig, så högt, 
att den motsvarar tillsammans en fäUlfikarestipendiatlön och det dag- 
traktamente stipendiat har under tjänstgöring, d. v. s. ungefär kr. 3,600; 
lämplig militärstipendiat skulle dä möjligen kunna kommenderas till 
tjänstgöring å stationen. 

Vaktmästarearfvodet bestämmes till 2: 50 a 3 kr. pr dag. 

Till utredning af glaskärl etc. ungefär kr. 300 första året samt 
för näringsvätskor och såvidare 300 kr. årligen. 

Slutligen vill jag framhålla önskvärdheten af att Medicinalstyrelaen 

utsänder någon lämplig person till någon eller några af de i västra 

Tyskland arbetande ^fusstationema Genom litteraturen äro vi här å 

Institutet ju visserligen väl bekanta med de undersökningar, som å 

dessa stationer göras, oi'h liknande undersökningar hafva innevarande 

boet bedrifvits å härvarande bakteriologiska institut, men ej dess mindre 

vore det säkerligen fördelaktigt för arbetena å tyfusstationen, om lämplig 

person bereddes tillfälle att med egna ögon iakttaga de tyska staUo* 

oemas arbete. 

Lund den 23 nov. 1905. 



(Insändt), 

»En Donator». 

I dagspressen förekom under ofvanstående rubrik för någon tid 
sedan ett meddelande, enligt hvilket Tranås kommunalstämma vägrat 
till förvaltning mottaga en af mig öfverlämnad fond till förmån för 
fattiga sjuka vid Tranås Vattenkuranstalt, emedan jag enligt stämmans 
förmenande icke hade någon rätt att förfoga öfver de erbjudna med- 
len. Dessa skulle näml isren ha »tillkommit vid soaréer och sångtill- 
ställningar, hvilka anordnats i Vattenkuranstaltena lokaler under den 
tid d:r K. var anställd som bolagets aflönade läkare under medverkan 
af såväl patienter vid anstalten som flera intresserade köpingshor*. 
Medlen skulle aldrig hafva varit afsedda att kapi taliseras. Jag skulle 
hafva djupt kränkt anstaltens nuvarande läkare och styrelse genom att 
förbigå dem med uppdraget att förvalta medlen, och anser sig stäm- 
man på den grund kunna anmoda mig att återställa de ifrågavarande 
medlen till anstaltens styrelse, hvilken enligt dess mening skulle vara 
rätta ägare till medlen. 

I sanningens intresse anhåller jag att för mina kolleger i anled- 
ning af berörda meddelande få förklara, hvad jag ock i svarsskrif velse 



92 

til] kommunalstämman i Traaås andragit och med därvid fogade hand- 
lingar och verifikationer styrkt därom: 

att jag redan år 1904 — d& jag var läkare vid Tranås Vatten- 
karanstalt — tog initiativet till en dylik fond genom anordnande af 
en konsert, därvid jag medverkade och vid hvars annonserande ända- 
målet just angafs vara en fonds bildande; 

att jag därefter dels med egna medel, dels med till mig af kur- 
gäster lämnade belopp, dels ock genom privata, af mig hållna musik- 
tillställningar och genom behållningen af en på mitt initiativ för fonden 
anordnad konsert (se operasångaren Stiebels inlägg i Sv. Dagbladet 
för den 4 jan.) efter hand ökat den af mig stiftade fonden» till hvilken, 
mig veterligen, inga köpingsbor bidragit; 

samt att jag insatt medlen, Mt eftersom de influtit, i Tranås 
bankaktiebolag, som hitintills förvaltar desamma å af mig med banken, 
för den sagda fondens räkning innehafd motbok. 

Det är under ofvannämnda omständigheter uppenbart, att det är 
ensamt jag, som både moraliskt och juridiskt äger för det angifna 
ändamålet disponera öfver ifrågavarande medel. Och då jag numera 
icke själf är i tillfälle att förvalta dem, har jag ej kunnat afhända 
mig desamma annat än genom en skriftlig öf verlåtelsehandling (gåfvobref) 
mä föreskrifter om medlens framtida användning, därvid som förval- 
tare nämnts officiell myndighet, såsom bäst ägnad för ändamålet 
Sedan nu emellertid kommunalnämnden vägrat mottaga penningame, 
har jag för fondens säkra förvaltning träffat andra anstalter. Däremot mot- 
sätter jag mig på det bestämdaste att till ett enskildt bolags tillfälliga 
styrelse öfverlämna ifrågavarande medel, med hvilkas tillkomst vare 
sig denna styrelse eller vattenkuranstaltens nuvarande läkare haft 
nä^ot att skaffa. 

Ingen af Läkartidningens läsare torde vara okunnig om de om- 
ständigheter, under h vilka jag i böqan af föregående år afiägsnades 
från min befattning vid vattenkuranstalten och finner det helt säkert 
icke förvånande, om jag för min personliga del känner det ofvannämnda 
kommunalbeslutet vara en mot mig riktad fortsatt förföljelse af mina 
gamla vedersakare. 

Stockholm den 20 jan. 1906. 

A. Kuylens^jei-na* 
Med. lic. 



(Tnsändt), 

Också en »kritik». 

Professor C. G. Santesson i Stockholm har gjort mig den 
äran att i denna tidning, n:o 8 för innevarande fir, anmäla 
förra delen af min t> Läkemedelslär ai^ . Han har därvid under- 
kastat mitt arbete en »kritik», som utgöres endast af löst fram- 
kastade påståenden. Något som helst stöd för dessa anför han 
icke. Han utlofvar visserligen att framdeles i tidskriften Hygiea 
lämna stöd för hvad han säger, men det synes mig som om 
han samtidigt och i samma tidning bort göra detta. 



93 

Hans påståenden äro obefogade. Då han emellertid an- 
sett det lämpligt att handla på sätt han gjort, kan jag icke 
ingå på något bemötande af hans »kritik», förrän han upp* 
fyllt sitt löfte om en framtida utförlig recension. Då skadl 
jag såväl i denna tidning som i Hygiea visa, af hvilken be- 
skaffenhet hans anmärkningar äro. 

Uppsala den 31 januari 1906. 

M. Elf strand. 



Nyheter för dagen. 

MedieinalStyrelsen. Sedan Kungl. Maj:t den 2 febr. beviljat 
öfverfaltlakaren Dunér afsked, har fdrdelningslakaren m. m. P. A. V. 
Kettelblad dels utnämnts tilJ öfverfältlftkare i faltläkarkåren, dels för- 
ordnats att till innevarande års utgång upprätthålla befattningen såsom 
Öfverfaltlakare och ledamot af medicinalstyrelsen. 

Sanatoriestipendier. £tt af Nationalföreningens mot tuberkulos 
sanatoriestipendier för mars — april 1906 har tilldelats med. lic. Torsten 
Amundson. Till det andra lediga stipendiet hade ingen ansökan in* 
kommit. Nationalföreningens verkställande utskott meddelar, att detta 
stipendinm fortfarande och intill den 26 februari står till förfogande 
för den läkare, som först anmäler sig. 



Offentiifira underrättelser. 
Lediga tjänster: 

*) betecknar, att ansökan ställes till Eonongen och iniamnu hos Med.-styr:n; *) att 
n st&llee tili Med.-styr:n och iniämnas d&rstXdes; *\ att ansökan stäUee till Med.- 
styrrn och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

Aniökningstideo 
utgår: 

2:dra underläk.-tjin v. lasrt i Gäfle") (löneförmåner 1,500 

kr. jämte fri bostad ocb kost) 12 febr. 

l:e 8tad8läk.-t]:n i Kristinehamn (ledig den 1 febr. på 
grund af nuv. inneh:n8 af skedstagande ; ansökan, 
ställd till stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 17 febr. 

Tvänne underläk.-befattn:r vid Lunds asyl'*) (löneför- 
måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 21 febr. 

Bitrftd. läk-tjin vid Växiö hosp.") 22 febr. 

nnderlak.-tj:n v. lasarettet i Visby*) (ledig från 1 april ; 

löneförmåner: 1,500 kr. jämte fri bostad och kost) 23 febr. 

Underlak.-befattn:n v. Stockholms stads epidemisjukhus 
(ansökan, ställd till hälsov. -nämnden, inl. å dess 
byrå) 26 febr. 



94 



Lediga apoteksinrättningrar: 



Apoteket I Strängnäs -priv. uppskattadt till 22,000 kr.) 1 mars. 
Apoteket S rånen i Göteborg (priv. efter ny värdering 

uppskattadt till 120,000 kr.) 1 mars. 

Apoteket Hjorten i Göteborg Cårlig pensionsafgif 1 2,000 kr.) 1 mars. 

Apoteket i Svedala (nytt; årlig pensionsafgift 400 kr.) 1 mars. 

Af Kunsrl. Ma]:t utnämnda cch förordnade: 

Till öfverfältläkare i fältläkarkåren: fördelningsläkaren vid 5:te armé- 
fördelningen, reg:tsläk. v. Lifreg:tet8 dragoner P. A, V. Nettelhlad. 

Till regitsläk. v. Kalmar reg:te: bat-läk. v, Smålands art.-reg:te C E. 
S. Nylén. 

Till prov.-läk. i Filipstads distr.: prov.-läk. i Alfta distr. JT. V. Bergsten. 

Till prov.-läk. i Ströms distr.: extra prov.-läk. i Hammerdals distr. 
K, G. F. Kömer, 

Till lasarettsläk. i HalmsUd: las.-läk. i Hudiksvall G. A. Dahlgren. 

Till lasarettsläk. i Borgholm: lic. H. A, C Reuterskiöld. 

Till reg:tsläk. i fältläkarkåren: bat.läk. v. Skånska dragonreg:tet /. R 
a Ammitzhöll 

Kaptens rang har tilldelats bat.-läk. i fältläkarkårens reserv J. 6r. A 
Sundberg. 

Af Kungl. HaJ:t förordnad: 

öfverfältläkaren i fältläkarkåren m. m. P. A, V. Nettelhlad att till ut- 
gången af inne v. år upprätthålla befattningen såsom öfverfältläkare 
och ledamot af medicinalstyrelsen. 

Af sked (eUer entled.) beviljadt: 

öfverfältläkaren och ledamoten af medicinalstyrelsen m. m. G. J. A. 

Dunér. 
6at.läk. v. Skånska trängkåren E. D. Danielsson. 

Af vederbörande myndigheter antasrna: 

Bat.-läk. S. R. Erhardt till jämvägsläk. vid Karlsborgs station tillsv. 
under fem år t. o. m. 1 febr. 

Reg.-läk. C. G. S. Hiort af Omäs till jämvägsläk. vid statens järn- 
vägars verkstad i Göteborg tillsv. till 1908 års utgång 

Lic. A, 8. E. Jungmarker till jämvägsläk. å linien Foglavik — Stenstorp 
tillsv. under fem år f. o. m. den 1 febr. 

Af Medicinalstyrelsen upprättade förslag: 

Till prov.-läk.tj:n i Vrigstads distr.: C. A. Floren; P. M. V. Landahl 
(förord); J. G. A. Åberg. 

Af Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till ex. prov.-läk. i Södra Unnaryd (till 1906 års utgång): ex. prov.- 
läk. i Hvetlanda distr. O J5. Sundell. 

Till underläk. v. las. i Jönköping (för tre år): lic. H. Hanssan. 

Till underläk. å kirurg, afd. v. Malmö allm. sjukhus för tre år: lic. 
K. N. Holmdahl. 



95 
Sökande: 

Till ex. prov.-läk.-tyn i Åhxa distr.: licina X. Dahlberg, G. Heyman, 

R. Ihran, K. Johannesson, B. B. Köhlberg och A. Lillieroth. 
Till ex. prov.-läk.-fj.-n i Charlottehbergs distr.: t. f. ex. prov.-läk. i 

distriktet N. R Eriksson. 
Till ex. prov.läk.-tjm i Maltjö distr. : lic:na K. J. Arne, V. Efvergren, 

K. Johannesson och A. Lillieroth. 
Till l:e underläk.'tj:n d kirurg, afd. vid Malmö allm. tjukhus: lic:na 

A. E. Waller och K. N. Holmdal. 
Till l:e prat\läk.-tj:n i Narrbottens län och den därmed förenade prov.- 

läk.'^:n i Nederluleå distr. r ordningen efter tjänstAr bland de 

sökande hade i förra numret uppgifvits oriktigt, den är i stället: 

Ehinger, Block^ Aurelius, Lagerman. 

Tillf öropdnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarens semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

Kand. K. H, Henning t. f. jämvägsläk. å linien Vislanda— Lamhult 

1—28 febr. (t). 
Bat -läk. H. Bernheim t. f. prov.läk. i Söderåkra distr. f. o. m. den 29 

jan. t- o. m. den 13 febr. (t). 
Bat.-läk. H. Simkowsky ex. läk. vid Västemorrlands reg:tes volontär- 

skolor i Hemösand f. o. m. den ,5 febr. t. o. ni. den 2 mars. 
Lic. F. Odqrist t. f. ex. prov.-läk. i Älfdalens distr 25 febr.— 31 mars (t). 
Lic. V. Malmström t. f. ex. prov.-läk. i Ljusnarsbergs distr. fr. 5 febr. 

—31 mars (t). 
Kand. W. Pdlssön t. f. bitr. läk. vid Kristinehamns hosp. 1—7 febr. (t). 
l:e Btadsläk. /. Brandberg t. f. prov.-läk. i Nyköpings distr. f. o. m. 

den 4 t. o. m. 6 febr. (t). 
Maripläk. J. Lagerholm t. f. prov.-läk. i Grangärde distr. 1—30 mars Cs). 
Lic. Hj. Lundgren t. f. ex. prov.-läk. i Älfsbyns distr. f. o. m. I jan. (v). 
Kand. ff. Hedblom t. f. ex. prov.-läk. i Mörtfors distr. den 8—22 febr. (t). 
T. f. l:e prov.-läk. A. Lagerman t. f. vaccindepåförestÅndare i Jönköping 

f. o. m. den 1 jan. under den tid han uppehåller l:e prov.-läk.- 

tj:n i Jönköpings län. 

Död: 

F. d. provinsialläkaren m. m., medicine licentiaten Patrik Isak 
Ekman afled den 4 dennes i Kungsbacka vid 72 Ars älder. 



96 



lands 
hela 


n 






S 1 

EB A 


09 




OB 










bygd 
riket 


•^ 


ae 


a. b* *t 


2, 


3. o* 


•^ 












1 


F^ 




i- 


ri 




g 






i 


1 




7 






§ 






? 






"■ 


1 






? 








1 




3. 






'R 








? 








3 












3. 












t-a ».u 






O 




H* t-» 






;;;i CO »— 




CO *V- 


to 




>r 




« 


2 S 






CO o CO 
to ^ OI 




;;t to 

00 H* 


SS 




1 




s- 


h-* t-u 






i§i 


, 


JO V* 






! 

O ; 




1 


B g 


4^ 
C» 






<l CO 

c^ a 


g 




-i 1 


CO 


^ 




















O 


•" 


»-• 






^1 *- l\5 










1 


Q> 


1 


S §g 


8 




S :3 fe 




g 3 


CO 






s 




























^ 








t!0 »-rf 




!^ CO 






• i 






4^ CO 

g 8 


CO 




"^ "co C5 
O C» lU 
9» rf^ CO 


^^'0 






i 

_2 1 




1 

'cr 






- - 





-— — — 


I-* In» 


=^-=^ 




5_ _ _J 

9 I 


__-,= 






4^ CO 


00 




00 :;« INÖ 

g g s 






i 




- 1 




SS 







-■ — 


- 


- - 






— 


— — _ 




§ 




CO 




I-- 




£ CO 


fé 




f 


»^ 


? 


Oi 








>:- CO 































CD 


.»♦» 


CO S 


)t^ 




a en M 

-<1 CO 00 


- 


ro ^ 


i 




1 

1 




ff 


i§ 






JÄ ^ ^ 




"i 




'w 

__ to 




ro t-» 










5 5 


C3« 




i 

o ! 




Si 


88 S 


CO 




o ^ S 




*-* 




T i 






o» 






1- 00 


CO 








fiB» 


































t— t h- ' 






ö5 1 




3 


I-- 






00 C" CO 




CO "co 


2 




o 




^„ 


4^ CO 


wl 




CO -j ro 




en CJ1 






»>4 


CO 


^ t^^ 


w 




o o CO 




o X 

























— 




"^ 1 


CO 

o 


^d 








Cl» 












H- ♦— 






^ 


C9t 


i 


H* 






-1 *^ w 




s "i:? 


C3S 








1 


H- -1 


CO 




C5 *. — 




Ö 








o 


rf», c: 


00 




^ 00 CO 




o t- 








■ 








J* - 




8' CO 


H^ 




e 1 






i 


8 

CO 


i 




M ' 
S 


cc 


o 


1 s 


Vi 

fe 




'» 







ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÅKARFÖRENiNGEN. 
Stockholm den 16 februari 1906. 



i Utgifvare och redaktör: \ 

3:e årg. I Med. d:r Knut Kjellberg. | N:o 7. 

5 Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. | 

Innehåll : Bbor Gadelius : Straffrätt och psykiatri. I. — Praktiska 
notiser. — Insändt. — För herrar läkare och arbetsgifvare att beakta. 
— Periodisk litteratur. — Nyheter för dagen. — Offentliga underrättel- 
ser. — Epidemiöfversikt. — Obs.! 



Straffrätt och psykiatri. 

Af 
Bror Gadelius. 

I. 

Den akademiska uppfostran våra jurister erhålla har gif- 
vetvis sina förtjänster. Den är sannolikt väl ägnad att ut- 
veckla intelligensen i vissa formella riktningar, men den sak- 
nar hvarje naturvetenskapligt innehåll och måste genom denna 
ensidighet vålla, att verklighetssinnet, intresset för det konkreta 
lifvets fenomen, icke utbildas i samma grad som det konstruk- 
tiva skarpsinnet. 

Jag saknar anledning och framförallt erfarenhet att be- 
döma, i hvad mån en sådan utbildning förmår fylla alla de 
kraf, som ställas på ämbetsmannen i allmänhet. Det är ju 
möjligt, att just sådant gör en god ämbetsman, en ämbetsman 
i sin prydno. Jag törs icke yttra mig därom, än mindre för- 
neka möjligheten. — Men det gifves för visso en juridisk 
tjänstemannakår, hvilkens verksamhet icke är förlagd till äm- 
betsrummet och dess något slentrianmässiga pappersarbete utan 
till den krassa verkligheten, och hvilkens kompetens under nu 
rådande förhållanden därför faller ett långt stycke från idealet. 
Jag menar domarekåren. 



98 

Äfven domaren går den för alla gemensamma skolvägen. 
Inga psykologiska studier grundlägger hos honom något intresse 
för de kriminella fenomenen och de växlande människotyper, 
öfver hvilkas öde han sättes att döma. Hans straffrättsliga 
uppfostran för honom in i en värld af begrepp, där han icke 
har med människor att göra utan med olika former af brott. 
Brottet är utgångspunkten för hvarje straff bestämning och 
brottslingen kan lämnas ur räkningen. All verklighet samlar 
sig för honom i brottet, har blott intresse i och för brottets 
bevisning. När brottet väl är ådagalagdt väntar han sig inga 
svårigheter. Brottslingen rannsakas och dömes mera som en 
symbol för brottet än som brottets le/vande subjekt, hvilket i 
hvarje särskildt fall kräfver särskild uppmärksamhet. 

Den ideella princip, som besjälar domarens lifsgärning, är 
det allmänna rättsmedvetandet, hvilket han representerar. Han 
bär rättvisans svärd, som måate hållas blankt och utan fläckar. 
Brottet skall straffas, så lyder lagens imperativ. Från att gå 
utanför den gifna och regelbundna relationen mellan brott och 
straff hindrar honom hans straffrättsliga teori lika väl som 
hans yrkesmässiga öfvertygelse. Hans ämbetsifver och hans 
samförstånd med det allmänna rättsmedvetandet, hans psyko- 
logiska bildningsbrist och lagens enkla straffbud, allt sugge- 
rerar honom i samma riktning, allt samverkar till ett lika 
villigt som ofrivilligt förbiseende af alla komplikationer, af 
alla moment, som kan göra rättsproblemet inveckladt ut- 
öfver själfva brottets bevisning. Hans öfvertygelse om den 
brottsliga viljans frihet låter sig ej grumla af småsaker. 

Hvad jag här yttrat kan ju synas som en öfverdrift, och 
jag vill ej förneka, att de senare åren medfört allt flere fall, 
då rättens uppmärksamhet riktats på lagöfverträdarens sinnes- 
beskaffenhet, hvarom det växande antalet dylika till medicinal- 
styrelsen inkomna ärenden bär vittne. Emellertid gälla de 
flesta dylika ärenden fall af uppenbar sinnessjukdom eller 
någon annan därmed likvärdig sinnesförfattning i så grof och 
påtaglig form, att den näppeligen kunnat undgå ens en laikos 
iakttagare. Och äfven i sådana fall torde mångenstädes doma- 
rens och rättens åtgöranden mera vara att anse som en efter- 
gift för rådande konjunkturer och den uppmärksamhet, sinnes- 
sjukdomarne alltmera ådragit sig i pressen och inför den all- 
männa meningen. Månne jag misstager mig, om jag tror, att 
flertalet domare, bundna i sin traditionellt straffrättsliga upp- 
fattning, ofta skaka på hufvudet åt lidens farliga tendenser 
och oroligt spörja sig själfva, hvarthän skall det gå med rätt- 
visan, när hvarje brott göres till ett sjukdomssymptom? Jag 
återkommer härtill senare. 



99 

Men jag har i det föregående icke åsyftat fall af sinnes- 
sjukdom, h vilka på grund ogynnsamma förhållanden fört till 
brott mot lagame. Jag afsåg förbrytelsen i något egentligare 
mening och kräfver äfven där ett djupare intresse för förbryta- 
ren. Det finnes en skala af skiftningar i det moraliska lan- 
svaret och en motsvarande skala ifråga om mottaglighet för 
korrektion, och äfven i dessa afseenden kräfver förbrytaren 
uppmärksamhet och intresse från juristernas sida, så framt en 
straffrättslig utveckling öfver hufvud taget skall vara möjlig. 

Det är i denna vidare mening, jag än en gång betonar, att 
förbrytaren icke existerar för juristen. Brottslingen är en 
människa som alla andra, h vilken af fri vilja begår en i lag 
förbjuden och straffbar handling. Brottet undersöks blott som 
yttre form och hänföres till en viss kategori, h varefter det 
motsvarande straffet bestämmes, allt in abstrado utan tanke på 
en mera ingående undersökning af brottslingen och ännu mindre 
med någon ändamålsenlig slräfvan att om möjligt göra straffet 
för brottslingen själf och för samhället till ett moment af 
gagn. Det är visserligen sant, att strafflagen på ett högst ofull- 
komligt sätt motsvarar sitt preventiva ändamål och i sitt nu- 
varande skick binder händerna på den mest upplyste domare. 
Men straffets enda rationella syfte att vara ett preventivmedel 
mot brottet kommer i allmänhet icke domaren vid, som endast 
anser sig hafva skyldighet att handla i öfverensstämmelse med 
ett imperativt straffbud, som säger, att den, hvilken begår ett 
visst brott, skall straffas på ett visst sätt. Det har knappast 
ännu i vår tids och vårt lands juridiska medvetande fram- 
Mixit någon allmännare öfvertygelse om behofvet af en genom- 
gripande reform af straffen, event. deras komplettering och 
ersättande med lämpligare institut, i ändamål att göra lagen 
bättre afpassad efter förbrytarens natur och sinnelag, hans 
större eller mindre antisociala beskaft*enhet, och därigenom 
mera effektiv. 

Straffrättens rent utvärtes och formella förhållande till 
brottet synes göra allt vetande om detsamma såsom social 
företeelse och hvarje studium af brottslingens psykiska förut- 
sättningar öfverflödigt. Straffrätten har ingen beröring med 
kriminalpsykologiska fakta, den är en väfnad af begrepp spun- 
nen kring forna dagars ytliga människokännedom, och ingen 
beaktar nödvändigheten att ersätta dessa fiktioner med verk- 
ligt vetande. Att vid sidan af brottets olika former studera 
förbrytarens olika typer ligger utanför straffrättens traditio- 
nella ämnessfär. 

Denna ämnessfär inrymmer allt som hör till begreppen 
brott och straff, men ger ingen ledning åt den, som har ett 



100 

mera verkligt än skolastiekt intresse för brottet d. v. s. brottet, 
icke som begrepp utan som ett socialt faktum. 

Det är ett anmärkningsvärdt förhållande, åtminstone synes 
det så för en psykiater, att våra inhemska straffrättsliga för- 
fattare vid behandlingen af ^återfall i brott-» alldeles förbigå 
återfallet som kriminalpsykologiskt fenomen. 

Professor Kallenberg^) motiverår denna taktik på följande 
sätt: »Den omgestaltning straffrättsvetenskapen, tack vare de 
nya 'realistiska' åskådningame, synes vara på väg att erhålla, 
framträder ingenstädes så tydligt som just vid behandlingen af 
återfallsspörsmålet, h vilket tager i anspråk lejonparten af upp- 
märksamheten. Detta är en naturlig följd däraf, att intresset 
koncentreras på förbrytaren i stället för på brottet, uppfattadt 
såsom en öfverträdelse af rättsordningen, ty bland förbrytarne 
tilldraga sig helt naturligt beaktande i första rummet de, 
hvilka icke en utan upprepade gånger uppenbara sin bristande 
vilja eller förmåga att af passa sig efter de samhälleliga be- 
tingelserna.» »Man finner», yttrar prof. K. vidare, »att ett 
arbete angående återfall i brott, hvilket satte för sig uppgiften 
att med tillnärmelsevis grundlighet från alla förut antydda syn- 
punkter behandla ämnet, skulle kräfva fordringar af sådan 
omfattning, att de väl öfverstiga de flestas krafter. I alla 
händelser hafva vi efter vida blygsammare måttstock utkastat 
planen till denna af handling. Föremål för vårt arbete är huf- 
vudsakligen återfallsbegreppets juridiska konstruktion samt fram- 
ställningen af de principer, hvilka härutinnan och angående 
återfallets verkningar gjort sig gällande i de viktigare posi- 
tiva lagarne.» 

Detta citat från professor K. visar den inom begrepps- 
juridiken begagnade deduktiva metoden i dess rätta gestalt 
och oviljan mot att lägga de juridiska tankevägarne öfver 
verklighetens mark. Professor K. röjer tydligt sin vetska]) 
om vissa reala möjligheter,» brottslingens bristande vilja eller 
förmåga att afpassa sig efter de samhälleliga betingelserna», 
men anser att det vida öfverstiger de flestas krafter att närmare 
utreda sakens verklighetssida. Den digra af handlingen »om 
återfall i brott» som följer på en sådan inledning förefaller den 
i det juridiska tänkandet oinvigde som den renaste skolastik. 
Fakta förbigås och fiktioner bibehållas och från dessa går den 
juridiska konstruktionen in's Blaue hinein. Äfven om formen 
är juridikens föremål måste formen äga motsvarighet i en rea- 
litet och ej blott i en fiktion eller en missuppfattad och ofull- 
ständigt känd realitet. Straffrätten måste äga en bakgrund af 

') Kallenberg, Om återfall i brott. Lund 1894. Jmf. äfven ffaff- 
strömer, Svensk straffrätt. Del. I. Uppsala 1901—1905. 



101 

behörigen kända och noggrann! studerade kriminalpsykologiska 
fakta eljest är den en tom lek med ord. Att eröfra dessa 
fakta — de äro ju delvis redan af psykiatrien och den moderna 
kriminalpsykologien eröfrade — och göra dem fruktbringande 
för juridiken får icke anses öf verstiga de flestas krafter, ty på 
denna väg och endast på denna är en rationell utveckling af 
lagarna tänkbar. 

Jag har i det föregående närmast berört inhemska förhål- 
landen. Vårt land har varit tämligen oberördt af den väckelse 
som på dessa områden under de senaste 20 åren sports utom- 
lands. I Tyskland, Frankrike och Italien råder för närvarande 
den lifligaste jäsning. En flitig samfärdsel har beg\'nt mellan 
jurister, psykologer och läkare. Man har gemensamma tidskrifter, 
träffas på internationella gemensamma kongresser. Man har 
kommit till den bestämdaste insikt därom, att den omedelbara 
beröringen af straffrättens och psykiatriens föremål, brott och 
j^innessjukdom, nödvändiggör en gemensam behandling af vissa 
gränsfrågor. Trenne nya vetenskapsgrenar äro resultatet af 
denna samfärdsel, kriminalpsykologien, kriminalsociologien och kri- 
minalpolitiken; den senare framvuxen ur de två första, en prak- 
tisk tillämpning af dessa. En rationell reform af straffrätten 
är målet för denna lifliga samfärdsel. 

Hos oss däremot är allt stillhet och tystnad. En kinesisk 
mur kringgärdar den svenska juridiken. De lärde utgöra ett 
slags mandarinat oberörda i sin visdom. Det hvilar ännu öf ver 
denna jurisprudentia ett drag af gammaldags klyftighet, som 
fantasien gärna förbinder med en pompös ämbetsdräkt, hals- 
krås och pudradt hår. Dess väsen är ett logiskt ordnings- 
sinne, skärpa i distinktionerna, systematisk sinnrikhet till det 
yttersta, men det är formen för formens skull, verkligheten 
tjänstgör blott som stöd, människorna som mannekänger för 
den veckrika skrud af begrepp, som kastas däröfver. Det är 
med denna vetenskap som med Kung Midas, allt hvad han 
vidrörde blef guld, allt hvad jurisprudentian vidrör blir begrepp. 
För denna traditionella straffrättsvetenskap existerar fram- 
för allt intet som heter kriminalpsykologi, man undviker denna 
moderna stötesten. 

Som förhållandet gestaltar sig i vetandets centra, gestaltar 
det sig ock i dess periferi. I sin egenskap af lagens väktare 
i gammal god mening ägnar domaren lejonparten af sin upp- 
märksamhet åt det genom brottet kränkta rättsmedvetandets 
kraf på upprättelse. Hans af gammaldags oreflekterad inde- 
terminism burna uppfattning ser framför allt hos brottslingen 
en skuld som måste sonas. Straffändamålet är för honom 
vanligen vedergällning. I hela detta åskådningssätt är brotts- 



102 

lingens skuld tyngdpunkten, och därför besjälas mången hederlig 
domare af en fariseisk höghetskänsla, h vilken alldeles hindrar 
honom att i förbrytaren se en människa, som genom omstän- 
digheternas makt, förvänd eller försummad uppfostran, exem- 
plets fördärfliga smitta, psykisk degeneration och patologiska 
anlag m. m. förts in på brottets bana. Allt, som uppreser sig 
till lagöfverträdarens ursäkt, som motväger och förtunnar be- 
tydelsen af den till brottet hörande skulden, blir för domaren 
en ovälkommen rubbning i den regelrätta gången af hans tek- 
niskt-juridiska verksamhet. Allt sådant vädjar till en sida af 
domarens ansvar, som i hans utbildning till sitt kall försum- 
mats oqh förbisetts, vädjar till ett rättsorgan, som alls icke ut- 
vecklats utan förblifvit så rudimentärt, att det blott ger lifs- 
tecken från sig inför de gröfsta, mest påtagliga former af psy- 
kisk ohälsa och andlig förkrympthet. Redan det förhållandet 
att strafflagen innehåller sådana moment, som medgifva be- 
frielse från straffpåföljd på grund af sjukdom, sinnesförvirring 
m. m. vore en anledning att i den blifvande domarens ämbets- 
examen fordra en grundlig kurs i psykologi och psykiatri. Ty 
dessa strafflagsmoment få väl icke anses mindre bindande än 
de positiva bestämmelserna? 

Först när kriminal psykologien införlifvats med de juridiska 
studierna kan man tänka sig, att domarens verksamhet utvecklar 
sig i samförstånd med rättsläkarens. Ett vaknadt intresse för 
lifvets verklighetssida, för brottets sociala och förbrytarens 
psykiska föruttiättningar, skall blifva ett ferment till allmän 
jäsning och verksamhet, hvarur man kan hoppas på en slutlig 
reform af lagarne i den utsträckning, som brottslingens sinnes- 
art ej mindre än samhällets skydd kräfver. 

Men ännu är det långt från ett samförstånd mellan de 
juridiska och medicinska synpunkterna. Sinnessjukläkarne 
betraktas ännu rätt allmänt som ett slags vandaler, hvilka 
vilja kringskära strafftillämpningens heliga plikt, och domame 
undvika att i onödan inblanda denna vandalism i sin ämbets- 
utöfning. Föreskriften^) af 9 mars 1826 bjuder visserligen 
domaren att i tvifvelaktiga fall utlämna brottmålsprotokollen 
till vår högsta medicinska instans, medicinalstyrelsen.*) Det 

*) Genom kunpl. bref. 

') Denna åttioåriga föreskrift, tillkommen på en tid, då i vårt land 
icke ännu fanns någon psykiatrisk vetenskap, och då uppfattningen om 
dessa ting äfvcn bland de mera upplyste var den mest primitiva, har 
sedermera ej förnyats, skärpts och kompletterats i den utsträckning, 
som en större erfarenhet borde hafva betingat. Föreskriften vittnar 
godt om vakenheten i den tid den tillkom, men dess oförändrade skick 
intill våra dagar vittnar icke lika fördelaktigt om verklighetssinnet i 
vår tid. — Återigen ett bevis på de rättsliga formemas ringa anpass- 
ningsförmåga efter erfarenhet och vetenskapliga framsteg. 



103 

finnes eälunda ett slags lucka i dén kinesiska mur, som skyddar 
de juridiskÄ formerna mot inblandning, men denna lucka, den 
enda smala vägen för en samfärdsel mellan straffrätt och 
psykiatri, betraktas dock af mången domare som öfvérflödig. 

Se här ett färskt exempel: 

En jordarrendator J. i Västergötland häktades i början 
af år 1904 för hustrumord, rannsakades af häradsrätten och 
dömdes för mord utan förmildrande omständigheter till 
döden. Fängelseläkarens utlåtande angående J:s sinnesbe- 
skaffenhet hade ej af rätten infordrats, och ännu mindre 
fick medicinalstyrelsen tillfälle att yttra sig.' Hofrätten fast- 
ställde domen. Sedan besvär inkommit, fann högsta domstolen 
anledning att återvisa målet för grundligare undersökning, 
särskildt beträffande möjligheten af förefintlig sinnessjukdom. 
Då rätten nu upptog målet till förnyad behandling, fann den 
för godt att infordra fängelseläkarens uttalanden om J. Fängelse- 
läkaren förklarade sig ej hafva funnit hos J. några symptom 
af rinnesBJukdom, men betonade, under framhållande af den 
alltför korta tid som kunnat ägnas åt J:s undersökning, önsk- 
värdheten af att han å hospital blefve underkastad en grundlig 
undersökning. Häradsrätten negligerade emellertid fullständigt 
denna hänvisning liksom ock kungl. brefvet af 1826 och 
dömde J. för andra gången till döden. Först hofrätten inford- 
rade medicinalstyrelsens yttrande. Medicinalstyrelsen uppdrog 
åt undertecknad att afgifva utlåtande, och J. intogs för observa- 
tion å Stockholms hospital. J., som sålunda tre gånger blifvit 
dömd till döden för mord, befanns vara en intellektuellt såväl 
som moraliskt undermålig individ, hvilket en mängd omstän- 
digheter i sammanhang med mordet samt före och efter det- 
samma otvetydigt visade. Under vistelsen å anstalten upp- 
trädde hos honom tydliga symptom af sinnessjukdom, hvadan 
J. ej kunnat till fängelset återföras för utstående af sitt straff, 
hvilket nu, sedan medicinalstyrelsen förklarat honom vid brot- 
tets begående ha varit i saknad af förståndets fulla bruk, ned- 
satte» till 10 års straffarbete. 

Fallet kräfver som illustration till det ofvan sagda inga 
kommentar. Det visar tydligt nog huru rättskipningen kan gå 
fram med gammaldags själftillräcklighet, samvetsgrant till- 
lämpande straffskalans föreskrifter för \Ust brott, men synbart 
utan aning om behofvet af sakkunskap för bedömandet af 
förbrytelsens konkreta förutsättningar. 

Den dödsdom häradsrätten tvenne gånger afkunnade öfver 
jordarrendatorn J. är ju ock uttrycket för det allmänna rätts- 
medvetandet. Hvad är detta rättsmedvetande, inför hvilket lag- 
öfverträdaren har att vänta vedergällningens hela stränghet i 



104 

det ena fallet lika väl Bom det andra? Det är intet annat än 
en abstrakt brännpunkt i hvilken alla hedervärda medborgares 
känslor mötas, hvilka aldrig gjort sig Hd eller möda att iiärmare 
beakta kriminalitetens pioblem. Att utvidga detta rättsmedvetande 
till något, som verkligen förtjänar benämnas medvetande eller 
med andra ord till ett upplyst bedömande af brottet och brotts- 
lingen, kan sålunda icke innebära något hot mot de grunder, 
på hvilka samhällsordningen hvilar, ty dessa grunder kunna 
väl icke vara okunnighet och villfarelse. Det är vidare på 
detta rättsmedvetande v. Liszt syftar med följande tänkvärda 
ord: >En ting måste obetingadt försvinna, därest vi göra allvar 
med determinismen, jag menar det fariseiska öfvermodet gent 
emot förbrytaren. Det är icke vår »förtjänst», att vi icke för 
länge sedan stått inför straffdomaren, det är icke förbrytarens 
*shild»f att förhållandena drifvit honom in på brottets väg. 
Omutligt måste visserligen vår dom fällas, den dom, som be- 
röfvar den anklagade lif, ära och frihet, men den välsituerade 
genomsnittsmänniskans filiströsa dygdestolthet är föga på sin 
plats. Att förstå allt är icke att förlåta allt, det vet hvar och 
en af oss, som uppfostrat barn. Att förstå betyder blott att 
icke vara öfvermodig.» (v. Liszt. Strafrechtliche Aufsätze und 
Vorträge. T. II p. 45.) 

Det allmänna rättsmedvetandet är en relativ sak, som är 
underkastad utvecklingens lag. Det afspeglar den gängse kultur- 
nivån och präglar sålunda i samma grad domarens rättsupp- 
fattning, som hvilken annan människas som helst, som undgått 
omdömets slipning genom erfarenhet och studium. Denna om- 
dömets slipning till verklig sakkunskap, omfattande förmågan 
af »ett rättsmedicinskt bedömande af en persons sinnesbeskaffen- 
het, kan ju aldrig fordras af domarekåren ; hvad vi hos denna 
kår kunna förvänta är blott förstående och aktning inför sådan 
sakkunskap. Verklig sakkunskap måste man däremot såsom 
en oafvislig fordran först och främst kräfva af den instans, 
som i sista hand bedömer frågor om tillräknelighet i brottmål 
^jämte analoga spörsmål i civila rättsärenden). Jag menar 
medicinalstyrelsen . 

Medicinalstyrelsen har genom alla tidens växlingar och 
trots den medicinska vetenskapens utomordentliga utveckling 
och därmed sammanhängande splittring i specialfack, alltjämt 
bibehållit det gamla sundhetskollegiets organisation och cen- 
trala ställning till det hela. Detta skulle väl ej heller behöfva 
medföra någon större våda därest styrelsens medlemmar själfva 
icke besjälades af någon otillbörlig auktoritetsanda utan med 
respekt för de olika vetenskapsgrenarna, hvar och en utanför 
t?itt eget speciella föredragningsområde, undveke all inblandning 



105 

och uppfattade sin ställning inom kollegiet såeom en formelt 
bekräftande (d. v. s. i sak öfverflödig). 

Så har, åtminstone hvad frågor rörande för brott tilltalade 
perBoners sinnesbeskaffenhet angår, icke varit fallet, och jag ser 
härutinnan för framtiden icke heller någon trygghet. Det är 
ju en känd sak, att de flesta människor anse sig vara sakkun- 
niga när det gäller afgörandet om en person är psykiskt sjuk 
eller ej, och det förutsätter onekligen en viss bildning utöfver 
det vanliga måttet af vetande i dessa ting för att respektera 
verkligt sakförstående. Nu är det ingalunda orimligt, att nyss- 
nämnda laikosa anspråk på sakkunskap allt framgent skall 
komma att besjäla en och annan af medicinalstyrelsens med- 
lemmar, ty dessa äro ju dock människor som kunna hafva 
mänskliga svagheter. Men häruti ligger en beständig risk och 
osäkerhet med afseende på vederhäftigheten och värdet af me- 
dicinalstyrelsens domar beträffande tillräknelighet. 

Till belysning af dessa möjligheter skall jag återgå till 
of van meddelade fall, hvars fortsatta behandling i medicinal- 
styrelsen företedde följande rätt anmärkningsvärda detaljer. 

När saken rörande förut nämnda för hustrumord tilltalade 
jordarrendatom J:s tillräknelighet i styrelsen behandlades, blef 
den visserligen afgjord i öfverensstämmeise med referentens 
förslag, såsom ofvan meddelats, men mot detta beslut reser- 
verade sig tvenne af medicinalstyrelsens medlemmar, dåvarande 
öfverfältläkaren d:r D. och adjungerade medlemmen, bataljons- 
läkaren W. 

öfverfältläkaren anförde till protokollet: 

»Ingen bland alla de såsom vittnen eller upplysningsvis 
i målet hörda personer, bland hvilka flere under längre tid 
varit nära bekanta med J., har någonsin hos honom funnit 
tecken till sinnesrubbning. Detsamma gäller personalen i det 
fängelse där J. en längre tid suttit häktad, däraf särskildt 
föngelseläkaren^) och fängelsepredikanten haft tillfälle och an- 
ledning att närmare syseisätta sig med hans sinnestillstånd. Då 
slutligen de bekännelseskrifter J. under fängelsetiden afgifvit 
ingalunda vittna om någon sinnesförvirring, anser jag det otve- 
tydigt att det af honom föröfvade mordet å hans hustru begåtts 
med fullt förstånd och fri vilja. Äfven vill jag reservera mig 
mot styrelsens uttalande rörande J:s nuvarande sinnestillstånd, 
endels därför att fråga härom ej för närvarande föreligger, dels 
ock af den grund, att den sinnessjukdom, hvaraf J. imder vis- 
telsen å Stockholms hospital visat tecken, möjligen kan vara 
simulerad. > 

*) Se ofvan. 



106 

Bataljonsläkaren W:s reservation antecknades i protokollet 
med följande ord: 

>I detta herr öfverfältläk arens yttrande förklarade sig 
adjungerade ledamoten W. instämma utom i af seende å reserva- 
tionen ang. J:s närvarande sinnestillstånd, i fråga om hvilket 
han instämde med styrelsens öfriga medlemmar.» 

För att på ett rätt sätt värdera herrar reservanters kompe- 
tens, må det tillåtas mig att skärskåda situationens olika fak- 
torer. Å ena sidan ett detaljeradt utlåtande, grundadt på per- 
sonlig bekantskap och ingående undersökning af den häktade, 
hvilken undersökning omfattade en tid af 3^', månad och ut- 
fördes af en på sinnessjukdomamas område erfaren läkare. 
Härtill det föredragande medicinalrådets på föreliggande utlå- 
tande baserade förslag. 

Å andra sidan de förutsättningar tvenne militärläkare öf- 
ver hufvud taget kunna anses äga för bedömandet af ett psyko- 
logiskt spörsmål rörande en person, sofn ingen af dem sett, ännu 
mindre undersökt. Jag vågar förmoda, att såväl herr f. d. 
öfverfältläkaren som ock hans adjutant skulle finna det löjligt, 
om en person uppträdde i en militär medicinsk fackfråga be- 
träffande t. ex. förslag till nya ambulansvagnar eller sjukbårar 
i fält och utan alla förutsättningar, ja, utan att ens hafva sett 
de nya modellerna, helt kategoriskt förklarade: »det där för- 
slaget duger icke, det bör vara så och icke så». Jag vågar 
ock förmoda att såväl den ene som den andre af herrar reser- 
vanter vill medgifva att jämförelsen är berättigad så till vida, 
som deras psykiatriska kompetens i allmänhet och i detta fall 
i synnerhet är jämngod med den fingerade reservantens i fråga 
om ambulansvagnarna. Men jag förmodar äfven att herrar re- 
servanter vilja göra den skillnaden, att i ena fallet — ambu- 
lansvagnama — kräfves undersökning och verklig kompetens — 
i andra fallet — den häktades sinnestillstånd — hvarken kompe- 
tens eller undersökning. Ja, det synes nästan som om herrar reser- 
vanter menade, att denna absoluta okunnighet såväl om prin- 
ciperna för en sådan saks bedömande som om personen i fråga 
vore mera betryggande för ärendets rättvisa afgörande. Jag 
tillstår, att jag ej på annat sätt kan förklara en sådan inbland- 
ning än som en protest mot behöfligheten af såväl sakkunskap 
som undersökning i dylika ting. Men den som på detta sätt 
förnekar betydelsen af kompetens och undersökning för till- 
räknelighetsfrågors bedömande, han förnekar i själfva verket 
dessa frågors tillvaro, och det borde förbjuda sig själf, att så 
litet kvalificerade personer framdeles äga säte och stämma inom 
den instans som i sista hand bedöm mer dessa viktiga frågor. 
Det kan eljest lätt hända att sakkunskapen i det kollegiala 



107 

afgörandets stund har bra litet att säga mot pluralitetens laikosa 
rättsuppfattning. 

Den en/arenheff som inom medicinalstyrelsen beträffande dessa 
ärenden vunnitSf talar sålunda mer än tydligt därför, att behand- 
lingen af dessa viktiga ärendefi bör från de öfriga skiljas och an- 
förtros åt en fullt sakkunnig institution. Denna institution kan 
lämpligen utgöras af en tremannanämnd bestående af medi- 
cinalrådet för hospitalsärenden, öfverinspektören samt af en 
tredje sakkunnig person, som af generaldirektören i samråd med 
de ofvan nämnda utses för viss tid. 

(Forts.) 



Praktiska notiser. 

Kommentar till Sw. farmakopén. Utgifvarne af detta arbete, 
apotekame G. F. Bergh, A. Blomquist, T. Delphin och U. 
Westling, bafva hos Kungl. Maj: t anhållit om ett understöd 
af 2,400 kronor från det på riksstatens 8:e hufvudtitel upp- 
förda anslaget till bl. a. läroböckers och lärda verks utgif- 
vande. De meddela därvid/ att af arbetet, som är afsedt att 
omfatta 21 häften om 64 sidor, stor 8:o, utgifvits 18 sådana 
häften, hvilket för utgifvarne kraft en tid af närmare 5 år. 
Af en ytterligare, på anmodan ingifven uppgift framgår, att 
efter afdrag af omkostnadenia den behållna ersättningen 
till en hvar af arbetets 4 utgifvare skulle, med inberäknande 
af förläggarearfvodet och apotekaresocietetens bidrag, blifva 
endast 700 kr., hvilket, fördeladt på de 5 åren, utgör 140 kr. 
per år. Beträffande arbetets värde, bifogas till ansökningen 
synnerligen berömmande intyg från auktoriteter på området: 
generaldirektören Linroth, professor Hammarsten m. fl. Vi 
återgifva här, med uteslutande af ingressen, det förstnämnda 
bland dessa intyg: 

» — — — — — — — — — — — — — — — — 

Sedan Nils Johan Berlin 1849 — 1851 utgaf sitt mycket 
använda och för sin tid synnerligen förträffliga arbete: »Den 
Svenska Pharmacopéen öfversatt och kommenterad, en hand- 
bok i pharmacologien för läkare och apotekare», hade någon 
puklikation af liknande plan och omfattning icke utgifvits i 
Sverige. Saknaden af ett modernt arbete af detta slag hade 
därför länge gjort sig i hög grad kännbar, och, då 8:e edi- 
tionen af Sv. Farmakopén år 1901 utkom, blef behofvet träng- 
ande. För de studerande, ej mindre vid de medicinska läro- 
verken än vid farmaceutibka institutet, behöfdes en utförlig 
handledning vid farmakopéns studium. Kanske i än högre 



108 

grad kräfdes en pålitlig hjälpreda vid pröfningen af inköpta 
läkemedels beskaffenhet vid apoteken, en pröfning, som fått 
större betydelse i samma mån som allt flera apoteksvaror, 
hvilka förut skolat beredas på apoteken, blifvit köpvaror. 
Äfven för förste provinsialläkarne, som numera hafva att 
verkställa de årliga visitationema på rikets apotek, var en 
farmakopé-kommentar ett synnerligen behöfligt arbete. 

Då därför ofvannämnde herrar apotekare företogo sig ut- 
arbetandet af en kommentar till Sv. Farmakopén, hälsades 
deras företag inom intresserade kretsar med stor tillfredsställelse. 
Och förväntningarna hafva icke svikits. Arbetet närmar sig 
nu också sin fullbordan — 72 tryckark, stor 8:0, hafva redan 
utkommit — hvarför ett omdöme om detsamma är berättigadt. 
Jag tvekar icke heller att uttala den meningen, att boken ge- 
nom sitt gedigna, om stor flit och sakkunskap hos författarne 
vittnande innehåll med mycken heder försvarar sitt rum inom 
den farmaceutiska facklitteraturen. Arbetet synes mig därför 
väl förtjänt af understöd af statsmedel liksom af den upp- 
muntran, som kan anses ligga i ett sådant understöd. 

Stockholm den 16 oktober 1905. 

Klas Linroth, 
M. D., Generaldirektör.» 

K. Medicinalstyrelsen har nu, efter erhållen remiss, hos 
Kungl. Maj:t tillstyrkt beviljandet af det begärda understödet. 



(Tnsändt). 

Läkarnes själfdeklarationer. 

Uti n:o 9 af AUm. Sv. Läkartidningen för år 1905 fanns 
under rubriken *själf deklarations en uppsats införd, i hvilken 
redogjordes för det af Göteborgs läkarförening i Mars 1903 
gillade skema för de a/drag, som i öfverensstämmelse med 
kungl. förordningen 21 juni 1902, § 7 finge göras, eärskildt 
med hänsyn till läkarnes själfdeklarationer. 

Alldenstund detta skema för afdrag troligen mångenstädes 
i vårt land under år 1905 pröfvats, och då tiden för själfdeklara- 
tions afgifvande nu snart på nytt är inne, skulle det vara af 
stort intresse att få veta, huru tillämpningen af sagda skema 
i allmänhet utfallit under det gångna året, och om erfaren- 
heten ådagalagt, att det vunnit taxeringsmyndighetemas gillande, 
eller i hvilka hänseenden det mötts af protester. Enligt under- 
tecknads erfarenhet har det icke i allo kunnat af bevillnings- 
beredningen godkännas. 

Provinsialläkare. 



109 

För herrar läkare och arbetsgifvare att beakta. 

Vk förekommen anledning torde vederbörande arbetsgif- 
vares och läkares uppmärksamhet böra fästas därå, att enligt 
Kupgl. Kungörelsen den 17 november 1905 skyldighet för ar- 
betsgifvare att anmäla olycksfall i arbete blifvit, vare sig arbets- 
gifvaren har sina arbetare försäkrade eller ej, utsträckt att omfatta 
alla olycksfall i arbete, som medfört en utöfver tredje dagen 
efter den, då olycksfallet inträffat, fortvarande förlust eller 
väsentlig nedsättning af den skadades arbetsförmåga, samt att 
det åligger arbetsgif våren, att, så snart i dessa fall läkarehjälp 
anlitats, låta den anmälan, som skall ingifvas till polismyndig- 
heten, åtföljas af läkarebefyg, som skall anskaffas på arheh- 
gifvaretLs bekostnad. Därjämte åligger det arbetsgifvaren att till 
polismyndigheten göra efteranmälany h vilket skall ske, om den 
skadade inom sextio dagar från olycksfallet aflidit eller blifvit 
fullt återställd, ofördröjligen därefter, och, om den skadade 
ännu på sextionde dagen efter olycksfallet lider men af skadan, 
omedelbart efter nämnda dag; och skall jämväl i sistnämnda 
fall läkarebett/g bifogas efteranmälan. 



Periodisk litteratur. 

Hir meddelas de sonasto tidskriftshäftenas innehflll med undantag af referat, boknyheter m. m. 

Hospitalstldende, 1906. 2—5. P. Liebaun: ITndersöpelser över 
Urinsedixnent. 1. De hyaline Cylindre. — A. Wimmer: Et sjroldnere 
Tilfwlde af unilateral syringomyeli. — Alfred Pers: Om kirurgisk Be- 
handling af ischias. — Max Brammer: Et Tilfaelde af inversio iiteri. — 
C. E. Block: Den medfö<lte Pylorusstenosen og dens Behandling. 

Hygiea 1906, 1. J. Borelius: Om klinisk undervisning i kirurgi 
förr och nu, med särskildt hänsyn till vårt land. — H. I. Schlasberg: 
Om hudepiteliom och deras behandling med Finsenljus. — E. Essen- 
Möller: Ett fall af 8. k. vaginalt kejsarsnitt. 

Nopd. medielnskt arkiv, 19(»5. II. 2. Axel Limnell: Die 
Ovariotomie in Finland. — Einar Key: Drei Fälle von Rektalsarkom. — 
Niels Muus: tber Zangenentbindung bei hochstehendem Kopfe. — 
Oscar Semb: Ein Fall von sollitären Nierencyste. — Carl Manthey: 
Ein Fall von Schussverletzung des Gesichts. — N. Rh. Blegvad: lie- 
merkQngen ilber Rinnes Versuch sowie (iber die Beötimmung der 
Perzeptionszeit von Stimgabeln. — .7. Möller: t^ber die Otosclerose mit 
besonderer Rticksicht auf pathologiHche Anatomie und Diagiiose. 

Finska läkarsällskapets föphandlingrar, 1906, 1. R. Falfin: 
Minnen och erfarenheter från den rysk-japanska vinterkampanjen 1905. 
-- R. Sievers: Till kännedomen om förekomsten af intestinal parasiter 
hoe människan i Finland. 



110 

Nyheter för dagen. 

Dermatologriska sällskapet i Stockholm hade den 8 dennes sam- 
niankoinst, hvarvid doktor Moberg demonstrerade ett fall af keratoma 
senile samt två patienter med nagelförändringar. 

Jubileumsfondens sanatorier. Vid början af innev. febr. månad 
var antalet patienter, 8on\ väntade på ledig plats vid sanatorierna, {oljande: 



1 












Män 


Kvinnor 




^ 


g. 


►, 


^ 


g. 


>» 














"5 


1 







1 














s; 


S 


X 


X 


o 


« 


Plats 


i helenskildt 


rum 


å 3,50 


pr 


dygn 


7 


3 


3 


1 
5 


3 


6 


•^ 


i halfenskildt 


> 


> 2,50 


» 


» 


13 


7 


18 


13 


3 


25 


r S 


i allmänt 


> 


» 1,25 


> 


» 1 50 


50 


56 


47 


29 


35 


» 


1 » 


> 


» Oöo 


> 


> 


61 


35 


80 


143 


22 


47 



Offentliga underrättelser, 
Ledigra tlänster: 

1) betecknar, att ansökan ställes till Konungen och inlämnas hos Med.-styr:n : *) att 
ansökan ställes till Med.-8tyT:n och inittmnas därstädes: *) att ansökan ställes till Med.- 
8cyT:n och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

Ansökningstideo 
utgår : 



l:e stadsläk.-tjin i Kristinehamn (ledig den 1 febr. på 
grund af nuv. innehins afskedstagande ; ansökan, 
ställd till stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 

Tvänne underläk.-befattn:r vid Lunds asyl") (löneför- 
måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 

Biträd. läk.-tj:n vid Växiö hosp.') 

Underläk.-tj:n v. lasarettet i V^isby*) fledig från 1 april ; 
löneförmåner: 1,500 kr, jämte fri bostad och kost) 

Underläk.-befattnin v. Stockholms stads epidemisjukhus 
(ansökan, ställd till hälsov.nämnden, inl. å dess 
byrå) 

Extra prov.-läk.-tj:n i Kils distr (ledigförklarad på 
grund af ny femårsperiod) 

Extra prov.-läk.-tjin i Vilhelmina distr.') (distr. om- 
fattar Vilhelmina socken af Västerbottens län med 
en ytvidd af 8,751 kvkm. och 6,943 invånare 
1 jan. 04; station i V:a kyrkby; lön: 3,000 kr.) 

Bat.-läk.-tj:n v. Smålands art.-reg:te*) 

En bat.-läk.-tj. v. Skånska trängkåren') 

I"nderläk.-tj:n v. Uppsala asyls kvinnoafd.') 

Extra prov.-läk.-tjin i Ljungskile distr.-; (distr. omfattar 
Ljungs, Grimmeröds, Reslerö<is, Hjertums och 
Västerlanda socknar med en ytvidd af 305 kv.-km. 
och 7,889 invånare 1 jan. 04; station i Ljungskile; 
lön : 1,500 kr. jämte 500 kr. i hyresersättning) 

T'nderläk.-tj:n v. lasarettet i Karlshamn'*) (löneförmåner: 
1,800 kr. jämte fri bostad, frukost och kväll samt 
420 kr. för middag) 



17 febr. 



21 
22 



febr. 
febr. 



23 febr. 



26 febr. 
7 mars. 



9 mars. 
10 mars. 
10 mars. 
10 mars. 



12 mars. 



12 



111 

Lediga apoteksinrättninsrar: 

Apoteket i Strftngnäs (pn\. uppskattadt till 22,000 kr.) 1 mars. 
Apoteket Svanen i Göteborg (pri v. efter ny värdering 

uppskattadt till 120.000 kr.) 1 mars. 

Apoteket Hjorten i Göteborg (årlig pensionsafgift 2,000 kr.) 1 mars. 

Apoteket i Svedala (nytt; årlig pensionsafgift 400 kr.) 1 mars. 

Af Med.-styr.:n utn&mnda och förordnade: 
Till ex. prov.-läk. i Norsjö distr. (till 1906 års utgång): ex. prov.-lÄk. i 

Mala distr. C. H, Nilson, 
Ull lak. vid Målens hafsbads- och kurortsanstalt under juni— augusti 

1906: lic. C. Sebardt. 
Till läk. vid Ramlösa hälsobrunn den 1 juni— 31 augusti: doktor E, 

Landergren, 

Af vederbörande myndigrheter antaerna: 

Lic. P. J' Magni till järnvägsläk. å linien Boxholm— Man torp tillsv. 
under fem år f. o. m. 1 mars. 

Lic C. A, Pettersson Sederblad till järnvägsläk. å linien Mantorp — Lin- 
köping tillsv. under fem år f. o. m. 1 mars. 

Af Medieinalstyrelsen upprättade förslagr: 

Till l:e provAäk.'tj:n i Västmanlands län och den därmed förenade 

prov.-läk.-tjm i Västerås distr.: P. Andréhn (förord), J. F. A. 

Lindegren, G. J. V. Stéenhoff. 
Till lie provAäk.-tj.n i Norrbottens län och den därmed förenade prov.- 

läk.-tjin i Nederluled distr.: F, E. A. Block (förord), J. J. Ehinger, 

J. A. Lagerman. 

Afsked (eller entled.) beviljadt: 

Fältläk.-stiprna S. D. Sommar in och K. Ekbom med utgången af näst- 
kommande maj månad. 

Marinläk.*stip. S. Wikander 

Sökande: 

Till provAäk.'tj:n i Norra Dalslands distr.: (i ordning efter tjänstår): 
prov.-läk. A. Hyllengren i Silbodal, N. Palmquist i Hofva och E. O, 
Xordenadler i Oskarshamn, bitr. prov.läk. C. A. Carlson i Falun 
samt ex. prov.Iäk.:ne A. H. Böhme i Bergsjö, J. E. Hellsing i 
Svärdsjö, J. G. A. Åberg i Järnskog och J. A. Lundkvist i V. 
Vram. 

Till bat.'läk.:tj:n vid Första Lifgrenadjärregementet (ordning efter tjänst- 
år): bat.-läk:ne J. H. Bemheim (Södermanlands reg:te) och K. M. 
Wahlstcdt (Västerbottens reg: te) samt fält.-läk.-:8tip:na K. A. Rosén 
och A. J. Lillieroth. 

Till bat.läk.-tj:n vid Hälsinge regetnetite (i ordning efter tjänstår): l:e 
bat-läk. F. M. Melin (Dalreg:te), bat.-läk:ne J. H. Bemheim (Stkier- 
manlands reg:te), och X. A. Sparrman (Jämtlands fältjäg.-reg:te), 
fältläk.-stipina K. J. Ekbom, K. A. Rosén och A. J. Lillieroth. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehaivarens semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

Lic. H. Wallgren t. f. förest, för allm. elektricitetsinrättningen i Stock- 
holm fr. 12 febr. till slutet af april (t). 

Fältläk.-stip. R. Odenius e. läk. vid Jämtlands fältjägarreg:tes volon- 
tärskolor i Östersund 11 febr. — 4 mars. 

Reg.:-läk. G. Humbla t. f. 2:e stadsläk. i Borås 13 febr. -r- 7 mars (t). 

Reg.-läk. E. Setterbom t. f. stadsläk. i Vaxholm 4 febr.— *i mars (t). 

Lic. F. Htpffner i. i. prov.-läk. i Alf ta distr. fr. 1 mars ^v). 



112 

Kand. W. Mattisson t. f. stadBläk. i Ulricehamn 12—27 febr. (t). 

Lic. E. T. Feltström t £. las.-läk. i Hudiksvall fr. 11 febr. (v). 

Lic. K. L. Dillberg t. f. las.-läk. i Halmstad 9 febr. till dess utnämnde 

las -läk. G. A. Dahlgren tillträder tjänsten. 
Faltläk. stip. L. W. Floren ex. läk. v. volont.-skolan ä Karlsborg fr. o. 

m. 15 febr. 
Fältläk.-stip. G. Wigh ex. läk. v. årets inf.-skjutskola ä Kosersberg 30 

april— 18 aug. 



Öiversikt af sammandragen af epidemi- 
rapporter. 

för hal/va månaden 16—31 jan. 1906. 



Stockholm _ 

Stockholms lan 

Uppsala 

Södermanlands 

Östergötlands 

Jönköpings 

Kronobergs 

Kalmar 

Gotlands _ 

Blekinge 

Kristianstads 

Malmöhus 

Hallands 

Göteborg _ . 

Göteborgs o. Bohus. 

Älfsborgs 

|SkaraV)orgs 

lyjärmlands 

Örebro — . 

I Västmanlands 

Kopparbergs _ 

Gätieborgs 

Västernorrlands 

Jämtlands 

Västerbottens __ 

Norrbottens 



Städer. 



- -SI I s 
1^ I 



B 
B 

CO 



41 i 



76 77 
1 G 

— ; 29 
l| 2 

44! 20 

—I 53 

21 5 
4 

11 
2 

57 
8 



?i 

1 

8 
2i 
5! 16 

-I 3: 

21 22! 

3| - 



1 — 



2 

161 

lJ| 

7 



153 

7 

29 

44 

64 

53 

6 

7 

6 

12 

3 

68 

10 

25 

3 

2 

24 

3 

6 

7 

1 

12 

KS 

1 

10 

8 



Landsbygd. 



i! 2 



84! 38 
261 52 
27' 5 

24| 23 
n- 21 
11! 97 
22 18 
1 

\2 
2- ti3 
IG 122 
-i 10 



^\ 



7 
9 
7 
15 
9 
4} 



4| 

21 lOl 25| 

11 43 26 

- 131 26 

81 2 

-I 7 

61 291 



563956671 — 



€8 

B 
B 

QQ 



123 
78 
57 
49 
34 

111 
40 
15 
27 
87 

141 
10 



14 
44 
31 
23 
20 
26 
37 
70 
39 

■?l 

35I 



1,118 



Summa | 55|17U857| — | 582 

Summa sjukdomsfall i hela riket :^ nerv feber (däraf 28 i Nyköpings 

stad) 111, skariakansfeber 565, difteri lfi2i. — Akut barnförlamning 4 (tSi. 

OBS.I 

Samtliga praktiserande läkare i riket erinras 
om uppgifterna till tuberkuloskommittén. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 23 februari 1906. 



i Utgifvare och redaktör: ^ 

3:e årg. ^^ Med. d:r Knut Kjellberg. \ IJ:o 8. 

' Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. ) 



} 



Innehåll: Bror Gadeijus: Straffratt och psykiatri. II. — En öm- 
8e8idiKhetsf«)renin>r för alla svenska läkare. — Nya skolläkarinstruk- 
tionen. — Praktiska notiser. — Meddelande. — Insändt. — Nyheter 
för dagen. — Offentliga underrättelser. 



Straffrätt och psykiatri. 

Af 

Bror Gadelius. 

II. 

(Forts. fr. n:r 7). 

Ehuru en gynnsam konstellation af omständigheter lätt 
kan föra en sådan andligen ofri och i hvarje afseende under- 
målig person som den ofvannämnde jordarrendatorn J. in på 
lagöfverträdelsens väg, tillhör han ej den egentliga förbrj-tare- 
typen med dess djupt rotade brottsliga tendenser. Han står 
vida närmare den verkligt sinnessjuke än den moraliskt under- 
målige förbrytaren och inför ett i lagen fastslaget antingen — 
din skulle jag ej tvekat att förklara J. otillräknelig. 

Men på aprioristiska grunder skulle en reservant äfven 
hiir kunnat åberopa den bedröfliga konsekvensen af en straff- 
minskning, som inom förloppet af vissa år ånyo utsätter sam- 
hället för nya tänkbara förbrytelser. Viil är risken i före- 
liggande fall ytterst ringa, då, utom allt annat ^) som är ägnadt 
att minska sannolikheterna för J:s framtida farlighet, han nu- 
mera lider af en otvetydig sinnessjukdom, som kanske för all 

O Brottet var här mord, som utom i mera sällsynta fall ^.lustmord, 
rånmord) ej är återfallsbrott. 



114 

framtid nödvändiggör hans visteLse på en sinnessjukanstalt — 
men jag vill bortse från föreliggande fall och beakta frågan i 
dess allmänhet. Fa\ inbecill person begår ett brott; han be- 
tinnes sakna ^förståndets fulla bruk» och dömes i öfverens- 
stämmelse därmed efter någon af straffskalans lägre grader. 
Fortare än under normala förhållanden är han fri, och sam- 
hället sväfvar på nytt i fara att angripas af hans brottsliga 
tendenser. Den undermålighet, som förringar hans ansvar, är 
ur samhällsf ärans synpunkt blott en förvärrande omständighet. 
Ju undermåligare han är, desto farligare är han för sin om- 
gifning, men i samma mån afkortas straffet, då det i stället, 
om ej ur straffrättslig, så dock ur kriminalpolitisk synpunkt 
bort proportionsvis förlängas. 

Här bryter sig mot h varandra tvänne stridiga synpunkter; 
den ena af ser rättvisa åt fi)rl)ry tåren och straff i proportion 
till ansvaret, den andra skydd åt samhället i proportion till 
förbrytarens samhällsvådlighet. Hvilkendera bör vara afgö- 
rande? Denna fråga berör på det närmaste det straffrättsliga 
problemet om återfall i brott som väl hör till de svåraste» 
därest man af dess lösning fordrar en försoning af nyssnämnda 
till synes så oförenliga synpunkter. Här är lagen ännu så 
ofullkomlig och så litet ägnad att skydda samhället mot upp- 
repade förbrytelser, att en reform af densamma bör anses i 
högsta grad önskvärd. Vid en sådan reform bör mui^kad till- 
räknelifjhet såsom riittsqruwl för en mdsättnnuj af straffet försvinna 
ur strafflagen. Det är absolut ofcirenligt med en rationell 
skyddslagstiftning och tillgodoser på ett högst ofullkomligt och 
ytligt sätt de hänsyn lagen bör taga till förbrytaren. 

För ett fullständigare förstående af de invändningar, sum 
kunna göras mot den minskade tillräknelighetens begrep]) hiin- 
visar jag till frågans utförliga behandling i Herrlins arbete 
y>Tillr(ikneUghet och själssjukdom > . Jag skall här blott i förbi- 
gående vidröra några synpunkter. 

F'ör den, som införlifvat determinismen med sitt tänkande, 
måste tillräkneligheten inför lagen betyda »den normala förmågan 
att låta sig bestiinmia af motiv» (v. Liszt). Den, som i sitt hand- 
lingssätt låter sig bestämma af motiv, hvilka inför ett allmänt 
mänskligt bedömande äro fattbara och begripliga, de må för 
öfrigt vara goda eller dåliga, är att anse som tillräknelig, 
den, som handlar på grund af oberäkneliga och obegripliga, 
])erversa, absurda och monstruösa bevekelsegrunder, hvilkas 
sammanhang förlorar sig i det abnorma och laglösa, är att 
anse som otillräknolig. Behåller man äfven minskad tillräkm- 
liffjfet som rättsnorm då ger man sig villkorligheten i våld. 
Minskad tillräknelighet är ett obestämdt något, som llyter 



115 

mellan tvenne ideela poler, något som i det konkreta fallet 
är omöjligt att gripa ocli fixera samt lika omöjligt att vid 
j> träff mätningen rättvist värdera. 

Jag har redan antydt, att vissa omständigheter, som inne- 
bära minskad tillräknelighet t. ex. imbecillitet, med hänsyn 
tUl samhällets säkn-het snarare synas böra medföra en skärpning 
af straffet än en minskning af detsamma, och det kunde ju 
också tyckas som om brottslingen hade större gagn af ett skärpt 
straff, i (len mån hans sinnen äro slöa och omdömet trögt. 

En dylik skärpning af straffet tillämpas ju ock vid åter- 
fall i brott, hvilka återfall i själfva verket för den sakkunnige 
ofta af slöja — långt mindre än den genom återfallet ådagalagda 
större brottsligheten i viljan» — en minskad tillräknelighet i form af 
imbecillitet eller allmän moralisk aftnihhning och degeneration. Visser- 
ligen sker här skärpningen af straffet med förbiseende af den 
minskade tillräkneligheten på vissa mera abstrakta rättsgrunder, 
men äfven under förutsättning att man i ett visst fall gjort klart 
för sig, att en förbrytare är, absolut taget, »mindre tillräknelig», 
kan det vara nödvändigt att skärpa hans dom till skydd för 
samhället. I. sådana fall går straffet likväl utanför sitt straft'- 
rättsliga syfte, domen blir en kriminal politisk nödfallsåtgärd 
till samhällets skydd och fäster icke några förhoppningar vid 
möjligheten af förbrytarens förbättring. 

Emellertid är det af högsta vikt, att tillräknelighetens 
relativitet beaktas af lagstiftningen. Återfall i brott är omiss- 
känneligen ett degenerationsfenomen, ett uttryck för en ab- 
norm beskaffenhet hos förbrytaren och utan att taga hänsyn 
till detta tillstånd och ägna detsamma ett uppmärksamt 
studium är en rationell utveckling af lagen mot återfall 
i brott otänkbar. Aterfallsförbrytarne förete olika typer, som 
kräfva olika behandling från lagens sida. Jag skall här be- 
akta f<)ljande tvenne: 

Grnpj) J. Yrkesförbrytarne ; dessa är de moraliskt oför- 
bätterlige, hvilka representera det brottsliga antisociala siinie- 
laget i dess mest aktiva form. Denna gnipp of förbrytare till- 
höra oomtvistligen fängelset ; deras tillräknelighet, i lagens meniyig, 
kan icke dragas i tvifvel, äfven om deras >yskidd-> är aldrig sa 
ringa- Deras omottaglighet för korrektion genom straff sam- 
manfaller med deras organiska förhärdelse, vare sig denna är 
medfödd eller tidigt förvärfvad. Straffet blir här en ren social 
skyddsåtgärd, som bör förlängas i den mån samhället kräfrer 
skydd. Afven inom denna grupp röjer sig degenerationen och 
t^Iäktskapen mellan brott och sinnessjukdom. Detta visar siiz; 
framför allt i förbrytarnes stam- och antallor. I dessa om- 
växla med hvarandra moraliska och ])sykiska anomalier. ¥ör- 



116 

l)rytarsinnets lurande afvoghet och dolska egoism röjer sin 
släktskap med paranoian i den lätthet, med hvilken en fängelse- 
paranoia utbryter. Äfven andra former af sinnessjukdom kunna 
tillstöta. På denna grund böra vid fängelserna finnas smiirre 
hospital, och f(>r öfrigt bör andan och tonen vid straffanstal- 
terna efter hand reformeras i öfverensstämmelse med en upp- 
lyst uppfattning om brottets natur. 

Gntpj) II innesluter vissa vaneförbrytare. Dessa äro and- 
ligen omyndiga, viljeslappa, moraliskt undermåliga, mången 
gång intellektuellt ringa utvecklade individer med benägenhet 
för alkoholism och sinnessjukdom. På hvarje, särskildt i när- 
heten af någon större stad belägen, anstalt för sinnessjuke är 
denna typ långt ifrån sällsynt. Den förekommer på Stock- 
holms hospital sorgligt ofta. Naturligtvis är dessa individers 
vistelse på anstalten ofta nog ganska efemer. En episodisk 
psykos, som vanligen utbrutit i fängelset, eller kanske redan 
under en rannsakning, föranleder deras intagande. Efter någon 
tid kunna de på nytt återföras till fängelset. Sedan straffet 
lupit till ända, går icke lång tid, förr än de åter hilktas för 
någon ny förseelse; snatteri, stöld, inbrott. / kontakt med sam- 
hiiilet äro de cd)Solut oförmögna att hålla sig inom gränserna för 
det tillåtna. De bästa föresatser drunkna redan i den första 
supen eller den första halfvan öl. På anstalten däremot visa sig 
individer af detta slag i allmänhet ej i egentlig mening svår- 
skötta.i) Mången gång röja de en viss godmodig och vek 
sinnesart, som rätt lätt formar sig efter gällande husordning. 
På mera aflägset belägna — genom läget isolerade — (tvångsV 
arbetskolonnier, eventuellt utrustade med en mindre central- 
anstalt för behandling af episodisk sinnessjukdom, skulle dylika 
antisociala element helt visst kunna skötas under drägliga 
former. På fängelserna i^assa de ej. Här xindergå de en pro- 
gressiv försämring och bilda själfva slutligen ett ferment till 
alhnän moralisk dekadens. Ehuru de genom episodiska psyko- 
ser, degenerationsdrag af olika slag och sinnessjukdom i fa- 
miljen visa sin tydliga släktskap med de sinnessjuke kunna 
de i allmänhet icke betraktas som otillräkneliga i lagens me- 
ning, därest icke, hvilket ju då och då händer, förbrytelsen 
begåtts under en tillfällig psykos. I några fall utvecklas — 
vanligen i fängelset och under cell behandling — hos dessa 
individer en sinnessjukdom af mera kronisk art, såsom demen- 
tia pnecox, fängelseparanoia med förgiftnings-, benådnings- och 

Jäiiif. .Siefert: t'ber die unver})esserliclien Gewoohnheitsverbrechcr 
nnd (lie Mittel der Farsor<rc zn ihrer Bekämpfung. Jurist-psychiatr. 
Grenzfrageii. Halle VMö. 



117 

storlietsidéer o. s. v. Därmed inträder deras ovissa öde i ett 
visserligen sorgligt, men mera tryggadt skede. De kvarstanna 
för sin återstående lifstid på en sinnessjukanstalt. 

Med den sorgliga verkligheten för ögonen, som alltför tyd- 
ligt visar, att straff icke hjälper, måste ett upplyst samhälle 
slutligen afstå från det planlösa straffandet. Detta hindrar icke, 
att en grundlig kännedom af brottslingens olika typer skall fram- 
tvinga vissa kriminalpolitiska steg, innebärande en ytterst radikal 
skärpning af straffen i vissa fall. Men framförallt bör lag- 
stiftningen taga i öfvervägande möjligheten af en vij form för 
brottets behandling, som ligger halfvägs mellan sjukhus och 
fängelse, en utväg, som skall medföra en befrielse för sinnes- 
sjukanstalterna lika väl som för fängelserna, men framför allt 
en befrielse för samhället, som måste hysa dessa olyckliga 
individer, så länge de ej hafva någon varaktig stad, hvarken 
på den ena platsen eller på den andra, en utväg slutligen, 
>om bör hafva en viss profylaktisk betydeiso genom att för- 
hindra dessa undermåliga individers alltfcir obegriinsade pru- 
pagation . 

Men hur skall en sådan reform komma till stånd, så länge 
straffrätten fasthåller det imperativa straffbudet såsom det enda 
och oundvikliga och blott i straff och återigen i straff — 
tredje, fjärde, femte resan — se det enda botemedlet, det 
enda skydd samhällsordningen kan begära? Dessa viktiga 
frågor befinna sig sålunda hos oss i ett olycksaligt dödvatten. 

Det intresse, h varmed utomlands en reform af straffrätten 
förberedes, har tagit sig uttryck i ett lifligt samarbete mellan 
juri.«iter och psykiatrici. Är det då otänkbart, att en liknande 
rörelse hos oss kan bringas till stånd? När i somras den 
^ Psi/kiatnska föreningen» mellan svenska sinnossjukläkarc bilda- 
des, uttryckte undertecknad den förhoppningen, att denna före- 
ning bland annat skulle verka för en sammanslutning mellan 
jurister, psykiatrici och psykologer till främjande af ett öm- 
sesidigt förstående och till gagn för straffrättsliga frågors all- 
sidiga belysning. Jag upprepar här denna förhoppning på 
möjligheten af ett ])lif vande saniförstånd mellan straffrätt och 
l»sykiatri. 



118 



En »ömsesidighetsförening> för alla svenska 

läkare. 

Närmast med anledning af d:r G. Fjel landers uppsats: »Do 
Schweiziska läkarnes sjukkassa» i n:r 4 af Läkartiduinjfen, däri tanke 
viickes på en liknande inrättning öppen fOr alla svenska läkare, men 
äfven på grund af don diskussion, som förut i nämnda tidning förts 
rörande don nu befintliga ömsesidighetsföreningen för de ex. och bitr. 
])rovinsialläkarne, anhåller undertecknad att få erinra om några dylika 
försök, som gjorts förut. Dessa visa, huru svårt det verkligen är så 
väl att finna ett lämpligt uttryck för kollegers önskningar som att 
bygga ett dylikt företag på grunder, som bestå prof vet. 

Måtte dock dessa rader icke afskräcka dem, som i likhet med mig 
tro på möjligheten af en sådan plans realiserande! Man skall ju 
hämta lärdomar äfven af det, som misslyckats. Kanske kan någon 
kollega komplettera dessa uppgifter, som ingalunda göra anspråk på att 
vara fullständiga. Därtill ha saknats mig både tid och urkunder. 

Den 14 aug. 1845 stiftades: "^ Penslotmiirättningcn för svenska 
läkare, deras änkor och barn^) och stadfästes af K. !Maj:t. Upphofs- 
mannen, med. <l:r A. G. Carlsson, som offrat tid och möda för denna 
stiftelse, fick dock ej mycken eller långvarig glädje af sitt arbete för 
läkarkårens bästa. Antalet medlemmar, som genast ingingo, var endast 
47 eller föga mer än ^/le af den dåvarande läkarkåren. Oaktadt ett par 
mindre <lonationer af Assessor Carlander och bergsrådet Aschan hvar- 
dera å 2,()0() kronor och ett ovanligt energiskt ingripande för att hålla 
ihop inrättningen, hvarvid må nämnas, att framställning gjonles till 
tvänne riksdagar om bidrag af allmänna medel, ehuru utan resultat, 
nu\ste den upplösas den 30 maj 1855, hvilken upplösning stadfästes af 
K. Maj:t den O juli s. a., sålunda efter blott tio års bestånd, hvarefter 
delägarne återfingo sina insatser, utgörande 72,633 rdr bko. 

> Ett varaktigt och välsignelserikt minne har dock nämnda inrätt- 
ning länmat efter sig>, därigenom att den öfverlämnade till svenska 
läkaresällskapet ?^518 rdr bko, hvilka ock af sällskapet emottogos och 
utgjorde grundplåten till den 5 Läkare-nödhjälpsfond», som i år vuxit 
till i rundt tal 31,JKX) kronor. 

I donationsbrefvets mom. g förekommer denna bestämmelse : »att, 
i händelse en ny pensionsanstalt för svenska läkare, deras änkor och 
biini skulle bildas och vinna K. Majrts nådiga fastställ else, den nya 
j)ensionsinrättningen, därest den så önskar, må äga rätt att öfvertaga 
<len till läkaresällskapet öfverlämnade fonden, sådan den då, enligt af- 
slutado räkningar, befinnes med förbindelse att densamma allt fram- 
gent, i öfverensstännnelse med härofvan meddelade föreskrifter, U)t- 
välta, så att fonden under ingen förevändning må förskingras eller 
<less afkastning fcir andra ändamål än till understöd åt i behof varande 
läkare, < leras iliikor och barn användas. 

Kn liknande inrättning sökte sedermera prof. G. Eriksson i Norr- 
kciping jämte 8(1 landsortsläkare åstadkomma. Hans skrifvelse upp- 
lästes i svenska läkaresällskapet den 21 febr. 1857 och innehöll en 
hemställan till sällskai>et om bildande af en »nödhjälpskassa för läkare, 

*; Jmf. Hygioa för åren 18.">4, 1855 och 1856. En kort historik läm- 
nar d:r C. F. JJerggren om do 2 här först nämnda försöken i Eira för 
1880, sid. 041. 



119 

»leras» iiiikor och barn . Svaret af^af» den 14 april samma år ocli är 
afböjanrle. petta (8ällHkai)et; * måste likväl, efter nojfjrrann öfverlägg- 
nin<r, med ledsna*! förklara nip ur stånd att, säsom föreslaget är, 
atajra sig förvaltningen ocli f<>rdelningen af de möjligen inflytande 
medlen •'. 

I Eira 1879, sid. 694 publicerar M. Hicrén ett * rtkast till Uldande 
af hjälpfond for läkare». Det var med anledning af detta »utkasts 
>w>m Berggrens nyss anförda > historik -^ såg dagen. Den upplästes jiå 
188o års provinsialläkarmöte. Följande år upptager prov.-läk.-före- 
ningens styrelse frågan. P^tt utskott tillsättes f()r närmare utredning. 
Uvsn utlåtande uppläses för årsmötet 1881, där Hjerén håller föredrag 
i ämnet (Eira 1881, sid. 589). Utsatt för sträng kritik, faller sedan 
<letta förslag. 

K, W. Wretlind lämnar i Eira för år 1882 ett fullständigt: ^För- 
slag till Reglemente för »retiake läkares understöds- tn-h ponsionskassa- , 
enligt hvilket så väl un<lerstöd skuUe gifvas vid sjukdom som pension 
vid viss ålder och åt efterlefvande änkor och barn. 1882 års provin- 
fciialläkarmöte, inför hvilket Wretlind framlade sitt förslag, beslöt hän- 
skjuta frågan till kompetente personers bedömande. Till dessa »sak- 
kunniga utsagos d:r Grenholm, Jentzen och prof. Jäderholm. I Eira 
l^r>, sid. 4G7 återgifves deras utlåtande, som afstyrkte d:r Wretlinds 
fr>R$lag M hvad angår pensionskassan, men tillstyrkte, att en omarbet- 
ning af förslaget, i hvad rör understödskassan, må äga rum.» 

Samma år, 1885, framkom stadsläkare A. E. Cioldkuhl i Eira 
.'sid. 538) med sitt: ^Förslag angående bildandet af en de svenske läkar- 
nas genwnsamma kassa för själflijälp och samverkan y. Kassans ända- 
mål var: a) att lämna understöd åt svenske läkare, som af någon or- 
sak (t. ex. sjukdom, semester, vetenskapligt arbete ocli dyl.) däraf äru 
i l)ehof; b, att lämna underst^id åt svenske läkare, deras änkor och 
barn och c) att användas på annat sätt, som framdeles kan varda be- 
sluta<U. 

1887 jmblicerar samma auktor i Eira (s. 49.'r: -'Förslag till stadgar 
for den allmänna svenska I äkarf öreningens kassa med tämligen lika 
syfte som det förutnämnda. 

Namnes så: ^Kxtra och Inträdande prorinsialläkarnes ömscsidig- 
hefsförening* , hvilken dock hittills hållit sig uppe, så har jag i största 
korthet anfört, hvad jag i största hast lyckats sammanföra om försök 
i meranämnd riktning. 

Måhända tillåtes mig att af sluta dessa rader med ännu ett citat 
ur Eira. I denna tidskrift, 1879, lämnar A. v. (Jot*s en öfversättning 
af Newyorks Medical Societys -Oode of Medical Ethics». Denna »för 
sina högsinnade grundsatser berömda» lag har ännu icke blifvit om- 
skrifven för svenska förhållanden, om ock enskilda författare behandlat 
frågor, som stå i samband med en sådan, t. ex. Israel Hvasser, P. 
Hedenius, C. B. Mesterton och S. Ribbing. Ur (toes' »anmärkningar» 
till nämnda skrift må anföras: >Alla folk, af hvad religion de än varit 
<Kh äro, hafva ansett läkaren såsom barmhärtighetens ställföreträdare 
])a jorden; och kallets art måste fästa det fulla och frivilliga utöfvan- 
det af denna dygd såsom ett sine qua non vid läkarens verksamhet. 
Men utöfvas denne ej inbördes mot läkaresamfundets medlemmar, lärer 
han än mindre komma den sjuka allmänheten till del — om ej stun- 
dom af själfviska afsikter, , och det är då ett hyckel, som förr eller 
senare aftager masken. Obannhärtighet mot kamrater är sålunda inför 
konstens domstol en svår förbrytelse i kallets utiifvande. Hos oss 
kunna vi — såsom nämndt — glädjas åt, att såflant anmärkts endast 
i undantagsfall. > 



120 

5 Till hithörande frågor sällar sig såsom iiötlvändi^ följd af den 
närvarande ställningen inom läkarsamfundet den om bildande af en 
stående fond för underetöd åt de orkeslöse, sjuka och för efterlämnatle, 
nödställda anhörijra. Under det att det mänskliga i tidsandan fordrar, 
att den enskilde arbetsgifvaren drager omsorg om sina sjuka arbetare 
och deras efterlämnade familjer, är det ett undantag, att vårt samhälle 
eller våra menigheter något synnerligen biträder sina läkare vi<l dylikt 
tillfälle. De komma alla genom den bråkdel af sold, på hvilken de i 
allmänhet äro ställda, vid inträffad otjänstbarhet i betryck. Af aUmänna 
pensionsinrättningar har läkaren knappast någon nytta, och den aflidnes 
efterlämnade änkor och barn högst obetydlig. Jiehofvet af en pensions- 
inrättning och understödsfond har länge varit insedt, men försöket att 
sätta dylikt i verket har hittills strandat mot delägarnes fåtalighet samt 
brist på förtänksamhet hos scenska läkarsamfundet.» 

Kunna ej dessa ord vara -ord för dagen», äfven för den dag som är? 

Rimbo d. 81 jan. 1901). 

(\trl Dahlborg. 



Nya skolläkarinstruktionen. 

Vid genomläsande af d:r Cron(juist.s utläggning af nya 
skolstadgan för {?å vidt den berör skolläkaren (nr 44 af Läkar- 
tidningen för 1905) kan undertecknad, utan att vidröra de' 
punkter, som prof. AluK^uist i sitt nu synliga genmäle bemött, 
icke till alla delar instämma med författaren. Gent emot d:r 
C:s på många ställen synliga uppfattning, att denna stadga 
innehåller en välbelKiflig och genomgri])ande reform i läkarens 
förhållande till skolan, har undertecknad ej kunnat undgå att 
finna flera bestämmelser, som d:r C, tillmäter stor betydelse, 
vid tillämpningen innebiira rätt litet. 

Så t. ex. bestämmelsen i § (50, om hvilken d:r C. yttrar: 
»En stor förtjänst i stadgan är, att det bestämts, att i fråga 
om uppvärmning, ventilation, belysning etc. rektor skall i sam- 
råd med skolläkaren uppgöra en lämplig plan o. s. v.-^ Det 
stora flertalet af våra läroverkslius torde väl numera ha central- 
uppvärnming i någon form samt gas eller elektriskt ljus. Hvad 
skall då en sådan plan innehålla V Att det icke kan vara fråga 
om nytt system f()r ui)pvärmning och belysning eller föräncl- 
ringar i det redan befintliga är ju klart. Icke heller kan det 
vara rimligt att i förväg bestiimma, hvilka tider den ena eller 
andra api)araten skall funktionera, detta måste gifvet blifva 
beroende på yttre temperatur och dagerförhållanden. Af den 
utmärkta planen, som skall vara i läroverkshuset på lämpligt 
sätt anslagen, har undertecknad (och rektor), för så vidt den 
rör upi)värmning, ventilation och belysning ej kunnat få fram 



121 

just mer än en rainimi- och maximitemperatur för do olika 
lokalerna, hvilken plan i första hand bör meddelas eldaren. 
Angående bestämmelsen, att läkaren förutom sina inspektions- 
besök skall under en timme hvarje vecka vara tillstädes inom 
läroverkshiiset, skulle vara intressant höra, om någon skolläkare 
funnit densamma medföra sådan nytta, att den i någon mån 
^fvit valuta för den tid man måst offra af dagens biista arbetstid. 
Under den nu tilländagångna terminen, under hvilken nya skol- 
stadgans bestämmelser tillämpats, har imdertecknad ingen enda 
gång å dessa timmar varit åtspord af någon angående sådana 
förhållanden som i stadgan afses. Jag finner detta naturligt, 
då de lärare, som läsa den timmen, ej gärna öfvergifva sin 
lektion utan i trängande fall, och de som äro fria från lektion 
ej befinna sig i läroverkshuset. De gånger rektor rådgjort med 
undertecknad, har det skett antingen pr telefon eller i hans 
bostad. 

En af gjord förbättring är, säger d:r C, bestämmelsen att 
>yn- och hörselförmågan skall särskildt undersökas. Då redan 
(len förutvarande stadgan, § 124, ålägger skolläkaren »att vid 
början af hvarje termin underkasta samtliga lärjungar noggrann 
undersökning rörande deras syn- och hörselförmåga», är det 
svårt att förstå, hvari förbättringen består, helst en sådan under- 
jiökning nu ej behöfver göras mer än en gång på året. 

Mycket vanskligt torde resultatet af en uppgift för skol- 
läkaren blifva, nämligen den att tillse, att de svåraste ämnena 
placeras först i hvarje timgrupp, då anlagen hos lärjungarno 
i en och samma klass aldrig äro lika och det ämne, som i en 
klass anses lätt, i en annan blir svårt beroende på olika lärare; 
kommer så härtill, att hvarken den fysiska eller intellektuella 
arbetsförmågan är störst strax efter uppstigandet eller efter en 
måltid, skall man åtminstone känna sig bra säker för att gcira 
ändringar i den af en person med i regel lång pedagogisk 
erfarenhet uppgjorda arbetsordningen. 

Däremot är jag fullt ense med författaren i fråga om upp- 
j^ften *att tillse, att intet skolarbete förekommer efter middagen, 
men kan ej vmderlåta att erinra om en reform i alldeles mot- 
satt riktning i början af 80-talet, att nämligen för att icke få 
för många lästimmar å rad 1 å 2 verkliga lektionstimmar eller 
öfningar placerades efter middagen. Denna bestämmelse, som 
väl knappast tillkom utan medicinska auktoriteters hörande, 
visar hur hastigt och grundligt åsikterna växla, och att begäret 
att reformera här som pä andra områden ofta är större än 
behofvet af reformer. 

S/coUfVcare. 



122 



Praktiska notiser. 



Att /akttaga vid expedition och injektion af Oieum Mercarioii 

SO % Hg. Oleum Mercurioli innehåller 90 ^o Hg, och utgör 
en gni salvliknande massa, som icke kan injicieras i oblandadt 
tillstånd. 

För att göra preparatet lämpligt för injektion ut^pädes 
det med sin lika mktsméngå (ej volym) torr mandelolja. ^) 

Före utspädningen uppvärmes Oleum Mercurioli 90 X Hg 
lindrigt, så att den erhåller en tjockflytande (ej tu nnfly tände ^ 
konsistens, omröres därpå sorgfälligt med en rundsmält gla.s- 
staf och omskakas slutligen kraftigt, så att den blir fullständigt 
homogen. 

Den på sådaiit sätt väl omblandade oljan afväges direkt 
till den förut i dispenseringskärlet uppvägda torra mandeloljan. 

Sedan hela massan blifvit väl omskakad, eventuellt under 
lindrig uppvärmning, är den nu 45 % kvicksilfver innehållande 
blandningen färdig för injektion. (En mortel kan icke användas 
vid utsjyädnhifjen, enär kvicksilfret då löper tillsammans till större 
kulor). 

Oleum Mercurioli 90 %' Hg försäljes endast i flaskor med 
inslipade proi)par och oval botten rymmande 25, 50 och 
100 gr. sådan olja. Dylika flaskor, som finnas i storlekar 
rymmande 10 kbc. och däröfver, böra äfven användas vid 
dispensering af det med torr mandelolja utspädda preparatet. 

►Såväl Oleum Mercurioli 90 X so"i den med torr mandel- 
olja utsj>ädda måste sorgfälligt skyddas mot inverkan af vatten. 
Det ingående Al-Mg amalgamet sönderdelas nämligen ögon- 
blickligen af vatten, h var vid kulor uppstå. 

Injektionsspruta och kanyl få icke komma i beröring med 
vattenKisningar, emedan amalgamet därigenom sönderdelas. 
Sprutspetsarna steriliseras och förvaras lämpligen i eter. 

Till följd af preparatets stora Hg-halt måste dess dosaiyig 
rara ytterst noggrann och injektionssprutan exakt graderad. Fullt 
lämplig är Langs spruta.^) Denna rymmer en half kbcm,, 
hvarje helt delstreck motsvarar Y^o kbcm. mercuriol-olja = 0,o7 
gram Hg (den 45 ?o-iga mercuriol -oljans eg. v. är l,5o). Pre- 
paratet omröres med rundsmält glasstaf och omskakas noga 
fcire hvarje injektion. 

D:r Magnus Möller, som gaf uppslaget till injektioner med 

*) Torr Manådoljn. Mamlelolja skakas med en ringa m^^^gd nyss 
glödgadt CM'h djirpå i)iilveri8eradt natriumsulfat. (3 gr. på 100 gr- olja}. 

') Finnes äfvenledes hos undertecknad. 



123 

inerciiriololja (jmf Archiv f. Deniiat. u. Sypli., lid. G(). 1903^ 
anhefaller för vanliga fall hvar o;r ellet' 7:e da(j en injektion af 
1 högst 1 ^2 Mstreck mercuriololja (Langs spruta). Denna senare 
dosis, 1 Yg delstreck = O.io gr. Hg, bör aldrig öfrerskridas. 
7 a 10 injektioner utgöra en kraftig kvicksilfverkur. 

Apoteket S:t Erik, 

Flemin^gatan oT, Stockholm. 
Ar rid Blomqnist. 



Meddelande. 

Af professor Erik Muller, som är generalsekreterare fiir 
Sverige, har redaktionen inc^ttagit följande meddelande angående 
olika reserouter till Medicinska kongressen i Lissabon den 
19 — 2(i april 1906, som stå kongressdeltagarne till buds. 

Sjöfedes. Hrr Th. Cook & Son anordna en öfverfart iwed liiijra- 
r<'n ^Opliir-, tillhörande >'Orient Piu*ific Line», 6,814 ton, med afresa 
frun J^)ndoii den 12 april och uppehåll i Cherbourjf (fcir att taga om- 
l»c)nl läkarne friin kontinenten \ i Vigo, Tanger och i Gibraltar, och 
iiic<l ankoni6«t till Lissabon den 18 april. Under kongressveckan bo 
ddtaganie i kongressen ombonl jni jOphir , som lämnar Lis8a])on den 
•il:de april (pä aftonen) för att i Cherbourg (efter ett upi)ehäll i Porto, 
landsatta kongressmedlemmar frän kontinenten. Priset för denna resa 
allt inberäknadt belöper sig till 15 guinéer, därtill kommer ett tilläggs- 
pris ]>eroende pa hyttens läge. Utflykter i Portugal och Spanien an- 
ordnas fcir resande, som ej kvarhållas i Lissabon af arbete vid kon- 
"jressen. För ytterligare upplysningar hän vände man sig till hrr Th. 
Cook cS: Son, Ludgate Circus, lx)ndrm. 

-Travel Bureau» anordnar äfven en öfverfart med af resa från 
Liveri>ool med uppehåll i Haver, för att <lärstäiles taga ondK>rd kon- 
LTessuiedlemmar från kontinenten. Ångbåten, som skall göra denna 
tur, heter »Andjrose», är på 4,130 t. och tillhör »Koyal Mail C^3mpany•'. 
Biljetti>riset Liverpool-Lissabon tur och retur är 11 guinéer; Ix^ndon- 
LissalMjii tur och retur 12 guinéer. För att beställa hytter hänvände 
man sig till The Travel Bureau J. B. Banks, 29 Uockspur Street, 
Lnuilon. Hamburg- Amerika liniens ståtliga postångare »Oceana>, med 
300 liyttplati*er står till de kongressmedlemmars tjänst, som från Hani- 
hurg önska göra turen sjöledes. >Oceana> lägger till vid kajen i Lissa- 
Im)!! och kommer att tjänstgrira som hotell U)r passagerarne under kon- 
gress* lagarne. För vidare upplysningar hänvän<le man sig till Ham- 
Imrg- Amerika liniens resebureau, Unter den Linden 8, Berlin. 

Landvägeu. 

Ix^ndon-Lissabon, via Paris. Beså anordnad af >The Travel 
I»ui*eau>. Af resa från London, under ledning af iJerr J. B. Banks, 
den 15 april, med uppehåll öfver natten i Paris; ankomst till Lissabon 
den 17 april. Återkomst till Ixmdon den 2 maj. Priset för denna 
resa, med utflykter till Cintra, Mont Estoril och JUissacco inberäknade, 
är 32 guinéer. Mellan Paris och Lissabon företages resan i lyxtåg; 



124 

(le, som pä iiterresan önska bepigna h\^ af sy<lexpre8soii b('»ra på f<*»r- 
lian<l beställa sina platser och ]>etala resp. tillä^gspris. 

Paris-Lissabon »lirekt via Jiordeaux-Medina-Villarfonnusu^; Ku- 
IKjn^biljetter med 50 % rabatt. Konjrre!<snieillemniar, som komma från 
Tyskland och län>rre bort belägna länder hänvände sig för att erhålla 
dessa biljetter till Reiseburean der Hamburg- Amerika linie. 

(ienua-Lissabon. Agenturen Chiari, Florence anordnar oeksa en 
billighetsresa för de kongressmedlemnuir, som komma från Italien f'»r 
att för <lem underlätta besöken vid några af Frankrikes, Spaniens och 
Portugals intressanta platser. För upplysningar hänväncle man sig till 
Mr. (iiovanni Chiari, via de Rustiei 2, Firenze. 



(Insändf). 

Ett nytt Försäkringsaktiebolag s-IIansa^ har i dagarna utsändt ett 
cirkulär, i hvilket »Bolaget Hansa . . . förklarar sig villigt: att, såvitla 
försäkringstagaren <let önskar, lämna godtgörelse för de intyg läkaren 
utfärdar för erhållande af ersättning åt skadad pei*son: 

a) för vanligt läkareintyg på bilagda gröna formulär kr. 2; b) för 
utförligare invaliditetsintyg öfver den skadades af olyckan föranledda 
tillstånd, sådant det för framtiden kommer att förblifva, då bättring ej 
är tänkbar, År. o.- 

Hvad är meningen med denna ui)plysning? Det är lag, att ett 
vanligt läkaretyg skall goiltgöras med 3 kronor, men ilet under upp- 
segling varande bolaget Hansa bestämmer det till 2 kronor. 

i.Onj det intyg, som kräfver åtskilligt mera arbete och betalas med 
5 kr., är intet att säga.] 

Man skall vara bra litet förtrogen me<l allmänhetens sätt att up]»- 
fatta saker och ting för att icke inse, det efter en sådan förklaring 
hvarenda en, åt b vilken läkaien har att för Hansas räkning utfärda 
intyg, kommer att göra mer eller mindre högljudda invändningar mot 
att erlägga lagstadgade .V kronor. Ingen viln af bråk, låter man väl i 
fortsättningen udda vara jänmt och muckar icke vidare mot 5-kronan. 
hvilken snart nog vinner häfd som godtgörelse för intyg — och lagens 
bokstaf om .'5 kr. blir en <lr><l sådan. 

Såvi«la försäkringstagaren det önskar» beter det i cirkuläret. 

Hvad är meningen med denna inskjutna villkorsats? Vill Hansa 
ha kungjort, det man antar, att den försäkrade icke fäster .sig vid en 
bagatell i)å 2 kronor till läkarebetyg, så har nog sagda penningaffär 
misstagit sig. Det blir allt sä, att icke en enda försäkringstagare kom- 
mer att refusera anbudet. 

Där det gäller skadade arbetare, som icke äro meil i någon .sjuk- 
hjälpsförening med egen läkare, får nog läkaren i flertalet fall skänka 
efter så godt som hela sin fordran. >led Hansas erbjudamle har den 
vårdade alltid utsikt att kunna betala läkaren åtminstone 2 kron<»r, 
hvarmed Hansa — enligt cirkidäret — anser att läkarintyg böra irodt- 
göras. 

Är icke detta ett fall, som bör af läkarfrireningarna beaktas? 

X. 

Tnsiindaren har i sa måtto inissföi-sjitått >B()laget Hansa.* ^ 
cirkulär, att de omskrifna 2 kronorna ingalunda äro af.sedda 
att utgcira ersiittning tVir liika re betyget, hvilket bolaget aldrig 
förbundit sig att ])etala, lika litet .som det betalar iör lakar- 



12.-) 

värden vid olycksfall, utan endast om godtgörelse . för läkaren 
för det ökade besvär, som förorsakas betygsgif våren, därför att 
han använder bolaget Hansas formulär vid betygets afgifvande, 
hvilket formulär är något utförligare aftattadt, än läkarbetygen 
annars bruka i allmänhet vara. 

R. A. Wavrimki/, 
Öfverläkare i bolaget Hansa. 

(Insändf). 

Af den diskussion, som hittills förts i Allm. Sv. Läkartidningen 
angående extra Prov.-läk.aies ömsesidighetsf ören ing tyckes framgå, att 
en del anse >det vara bra som det är^, en del åter motsatsen. Att 
läkare ej tillhörande föreningen yttra sijj i frågan torde ej vara orik- 
tigt. Det bevisar intresse för saken och det är, livad som framför allt 
lK?höf8. Den sträng, hvarpå alla försvarare af status (juo spela, kan 
kallas kollegial itet ens. Den hör emellertid vara Mlen tyst verkande 
naturmakten», som sätter alla sinnen i vibration till gemensam sträf- 
van, men får ej missbrukas med för mycket plinj^eli i)lan^. Äfven 
affärssynpunkter måste fram. Är föreninjren som affär betraktad god? 
Kan denna dess egenskap bättras? Se där saker, ^om vi lidelsefritt 
höra diskutera i stället för att insinuera degenerationstecken och dålig 
karaktär hos hvarandra. I längden består vår förening ej, om dess 
affärsprinciper äro oriktiga. Det hela slutar med, att endast de mera 
välsittierade samt de »mindervärda lifven» stå kvar. Orsakerna lätta 
att ^issa. De förra hafva råd att offra på kollegialitetens altare, de 
senare gcira »affär». De öfriga hafva andra hederssaker lika bjudande 
att fullgöra, exempelvis studieskulder att betala. 

Mån^a synpunkter kunde vara att anföra, men de flesta falla så 
af sig själfva, att det endast vore i onödan upptajra tiden att närmare 
gä in därpå. Några grundvillkor vill jag dock framhålla. 

En fond måste anskaffas. »Att så skäppa och få skäpi)a», jrer i 
längden dåligt humör. En kraftansträngning, mina herrar, fordras 
af oss! 

Tillträdet till föreningen bör vara tillåtet fcir h vilken svensk 
läkare som helst. En praktiserande läkare, som får hjälpa sig fram 
utan bidrag från vare sig stat eller kommun, måtte väl vara värd vår 
kollegiala omtanke lika mycket som någon annan. Vi göra på samma 
^äng affär. Ju flera medlemmar, desto mindre afgifter; ju mindre af- 
gifter, desto flera medlemmar. 

Begrafningshjälpen bör fixeras till viss summa. Fluktuationen 
därutinnan verka orättvist och onödigt l)etungande. Vi böra ej likt 
andra teoretici inbilla oss, att utgifterna för föreningen i sin helhet 
hlifva mindre med tiden och inrätta oss därefter. Tvärtom. Ju äldre 
extra Prov.-läk.-kåren blir, desto flera sjukdoms- och dödsfall. Vi äro 
ju nu unga karlar i våra bästa år så godt som allesammans. 

Ju tidigare en medlem ingår i föreningen, desto mindre afgift. 

Nu passar ock bäst, att grundfonden bildas genom frivilliga af- 
gifter och årsafgifter, genom stadgadt afdrag å begrafningshjälp till väl- 
situerade dödsbon, genom konsertturnéer af medicinare och unga läkare, 
arvoden för af föreningsmedlemmar hållna föredrag i sanitära ämnen, 
inkomst af utgifna l)ro8chyrer, böcker m. n». livar och en sitt strå 
till stacken. 

Hvad för öfrigt enighet och i>rakti8k klokhet kan åstadkomma, 
se vi i t. ex. Nykterhetsvännernas Sjuk- och IJegrafningskassa (Severin). 



12« 

Med en atVift af 12 ii IT) kr. ärligen erhålla inedlemiiiama i sjiikhjälp 
7 kr. i veckan, brunns- och hadhjälp »anit omkring 1,"20<) i In^grafninj^s- 
hjälp. Mycket kunde vara att i sak orda om, men jag hoppas*, att 
Htyrelsen me<l sin <luktiga ordförande behjitrtar de me<llemmar8 rmske- 
mål, som vill föreningens utveckling. Ordfis uppsats i läkartidningen 
varslar ju därom. Som jag i bref till en styrelseledamot re<1an vid 
föreningens startande i hufvudsak yttrade precis detsamma som nu, 
sedan följt me<I hela tiden utan att gruffa^, torde detta mitt inlägg 
tillåtas, och får jag afsluta detsamma med framhållande af den stora 
tacksamhetsskuld, vi alla stå till styrelsens medlemmar, för att de 
kunnat bringa <lenna vår angelägenhet från ord till handling samt haft 
kraft och förmåga att ^ hålla i skaftet*. Skulle de mot förmo«lan tröttna, 
l)Iefve nog ej lätt att finna lämpliga och villiga eftertriitlare. 
Fbr. den 2S jau. IJKM). 

A. E. Ekblom. 



Nyheter för dagen. 

Nordvästra Skånes låkarförenlng sammanträdde den 20 januari 
i Helsingborg. W:r Lindahl demonstrerade två patienter, som vårdats 
å Kustsanatoriet vid Skelderviken, den ena för tuberkulos jjeritonit, 
den andra för tuberkulos ostit samt lymfadenit Båda voro nu läkta. 
— I):r Sjöberg framlade ett förslag om utdelande af ett resestipentlimn 
å 50() kronor åt föreningsmedlem, så ofta föreningens kassabehållning 
uppgÅr till viss summa. Förslaget remitterades till styrelsen, som efter 
l>rötning har att åter framlägga det till föreningens afgörande. — 
biskuteratles läkarnes förhållaucle till sjukkassor samt möjligheten af 
upprättan<le af en minimitaxa. Det beslöts att vid nästa sammanträde 
åter upptaga frågan till diskussion. 

Nordvästra Skånes läkarförening sammanträdde den 10 febr. 
Därvid diskuterades frågan, om minimitaxa för sjukkassor, och före- 
ningen beslöt att principiellt uttala sin anslutning till den minimitaxa. 
som af Landskrona läkare antagits och tillämpas för där varande läka- 
res vidkom nuuide. D:r Franzén demonstrerade en patient, å h vilken 
ii'}T cirka ett år sedan utförts sentransplantation å ena armen. D;r 
Lindman lämnade en redogörelse för hälso- och sjukvården i Helsinj:- 
borg år IJMk^ -- D:r Sjöberg hade vid föregående möte väckt motion 
om upprättande af ett resestipendium för föreningsmedlemmar. Denna 
fråga »liskuterades nu litligt, och det beslöts att ett dylikt stipendium 
skulle upprättas samt upptlrogs åt styrelsen att up]>göra statlgeftJrslag 
och inkomma därmed till nästa sammanträde. 



Offentliga underrättelser. 

Ledigra tjänster: 

*> betor-knar. att an>-ökan stallen till Konuntren och inlämnas hos Mod.-styr:n: ^) att 
ansökan stiillos till .Meti.-htyrm och inliimnas tljirstädes : ^» att antikan siällos täl Med.- 
»tyrrn ocn jniiimtms hos vpUt^rtMiranac no^pitals- eiler lasarotisdirektion. 

Ansökningstideo 
utgår: 
I'ndcrläk.-l)efattn;n v. Stockholms stads epidemisjukhus 
ansökan, stillld till liiilsov. -nämnden, inl. a dess 
bvrå 2iy febr. 



127 



Kxtra prov.-läk.-tj:n i Kils distr. (ledigförklarad på 
grund af ny femårsperiod) 

Kxtra prov.-läk.-tj:n i Vilhelmina distr.^ (distr. om- 
fattar Vilhelmina socken af Västerbottens län med 
en ytvidd af 8,751 kvkm. och 6,943 invånare 
1 jafi. 04; station i V:a kyrkby; lön: 3,000 kr.) 

Bat.-läk.-tj:n v. Smålands art.-reg:te*) 

En hat.-läk.-tj. v. Skånska trängkåren') 

Tnderläk.-tjin v. Uppsala asyls kvinnoafd.") 

Extra prov.-läk.-tj:n i Ljun^kile distr.*) (distr. omfattar 
Ljungs, Grimmeröds, Rester^ids, Hjertums och 
Västerlanda socknar med en ytvidd af 305 kv.-km. 
och 7,88S) invånare 1 jan. 04 ; station i Ljungskile ; 
lön : 1,5(K) kr. jämte 5(X) kr. i hyresersättning) 

t'nderläk.-tj:n v. lasarettet i Karlshamn'') (löneförmåner: 
1,800 kr. jämte fri bostad, frukost och kväll samt 
420 kr. för middag) 

Ex. prov.-Iäk.-tj:n i Ilammerdals distr. 'O (ledig till 1907 
års utgång; distr. omfattar Hammerdals och Gåxsjö 
kommuner af Jämtlands län med en ytvidd af 
1,556 kv.-km. och med 5,054 in v. den 1 jan. 04; 
station vid U.a kyrka; lön: 3,000 kr. 

En marinläk.-stip.-befattn. (sökes hos marinöfverläkaren) 

.Stadsläk.-tjin i Skellefteå (ansökan ställd till stadsfull- 
mäktige, inl. hos magistraten; Jön: 1,000 kr.) 

Läk.befattn:n vid länslasrt i Hudiksvall (löneförmåner 
3,000 kr. jämte 300 kr. i semesterpenningar samt 
fri bostatl och vedbrand) 



i 


mars. 


i> 


mars. 


10 


mars. 


10 


mars. 


10 


mars. 



12 mars. 
12 mars. 

14 mars. 

14 mars. 

15 mars. 
17 mars. 



Ledlgra apoteksinrättningar : 

AfK>teket i Strängnäs (priv . uppskattadt till 22,000 kr.) 1 mars. 
Apoteket Svanen i Göteborg (priv. efter ny värdering 

uppskattadt till 120,000 kr.) 1 mars. 

Apoteket Hjorten i Göteborg (årlig pensionsaf gift 2,000 kr.) 1 mars. 

Apoteket i Svedala (nytt; årlig pensionsaf gift 400 kr.) 1 mars. 

A|X)teket i Åsele (pensionsafgift 300 kr.) 14 mars. 



Af Kungl. Ma]:t utnämnda cch föropdnade: 

Kaptens rang har tilldelats bat.-läk. v. Svea trängkår Xils Bellandcr. 

Ki Kungl. Ma]:t utdelade resestipendier för 1906: 

Till prov.- och stadsläkare (a hcigst 500 kr.): prov.läk. Hallenhevg, 
Ljungby, l:e stadsläk. Sjöherf/, Landskrona, ex. prov.-lnk. Christer- 
Silason, Båstad, och prov.läk. Brorstrnm, Tingsas. 

Kor las.-läkare (å högst 500 kr.): las -läkarna Wnrhnhn, h^cMlerköping, 
Frostv, Marie8ta<l och Lundmark, Karlskrona. 



Af Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till underläk. v. las. i Hernösan«l för tre år: lic. O. Lindenmhn. 
Till underläk. v. Kristinehamns liosp. lic. H, Fries. 



12S 

Till läk. v. Säni haffibad 1 juni — 1 8e[)t.: doktor L, Wolff. 
Till läk. vid Stenungsöns hafsbadanstalt juni — aug.: doo. Kj, O. af 
Klercker. 

Af vederbörande myndisrheter antasrna: 

Lic. B. B. KohU>erg till ex. prov.-läk. i Ahus distr. 
Las.-lak. O. Monteil till stadsläk. i Haparanda. 



Af Medicinalstyrelsen upprättade förslag*: 

Till ;>ror.7fl/r.-f;:H i Xorra Dahlands disir.: A. Hyllengren (förord;, 

N. Palmqvist och E. O. Nordenadier. 
Till bat-läk.-:tj:n vid Första Lifgrenadjärre/fctnenfet: J. H. Bemheim 

(förord), K. M. Wahlstedt cch K. A. Kosén. 
Till hatläkrtjm vid Hälsinge regemente: F. M, Älelin (förord), J. H. 

Bemheim och N. A. Sparrman. 

X Af las.-dir:n upprättade förslag*: 

Till las.-underläk.tj.n i Falköping: P. Jonsson (förord\ och E. Alquist. 
Till las.-nnderläk.tj:n i Hemösand: O. Lindemalm (föronl) och P. 

Jonsson. 
Till la8.'tmderläk.tj:n i Gäfle: A. Lillieroth och C. Idar (förord). 

Sökande: 

Till underläk.-tj.n rid las. i Falköping: lic:na E. Alquist, P. Jonsson och 
A. Lillieroth (den sistnämnde efter ans. tidens utgång). 

Till under lä L-tj:n vid las. i Bermsand: lic:na P. Jonsson och O. Linde- 
malm. 

Till ex. pror»'läkAj:n i Väddö distr.: lic.na G. Adde och R. M. E. 
Lunell. 

Till nnderläk.-tj:n vid las. i Gäfle: lic:na C. Idar och A. Lillieroth. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); umler inuehafvarcns semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

Lic. r. linnhorq t. f. prov.-läk. i Söderåkra distr. 14 febr. — 81 mars (t). 
Lic. M. A. H. Thelberg t. f. ex. prov.-läk. i Kils distr. 19 febr.— 5 

mars (t). 
Las.-underläk. H. Hansson t. f. las.-läk. i Jönköping !20 dagar f. o. m, 

K) febr. (t). 
Kand. J. Löfhherq t. f. underläk. v. las. i Jönköping 20 dagar f. o. m. 

\i\ febr. (t). 
Prov.-läk. r. Nyström t. f. stadsläk. i Skellefteå till 15 mars (v). 
Lic. ir. Törnherg t. f. stadsläk. i Åmål 15 febr.— 15 mars (t). 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LAKARFÖRENIN6EN. 
Stockholm den 2 mars 1906^ 



i Utgifvare och redaktör: ! 

3:e årg. \ Med d-.r Knut Kjellberg. | N:0 9. 

( Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. | 

Innehall: Gösta Fineman: Kort sammandrag af Larynxtuber- 
Unlosen och dess behandling- — Offentliga underrättelser. — Obs. ! 



It GäflehorgsDala Läkare- och Åpotekareförenings förhandlingar. 
Bil. II till protokollet den 18 novembei' 1903, 

Kort sammandraga af Larynxtuberkulosen och 
dess behandiingr. 

Af 
d:r Gösta Fineman. 

Den klara uppfattningen om, att sjukliga förändringar i 
larynx vid lungtuberkulos stodo med denna i orsaksförhållande 
är af jämförelsevis ungt datum. Före tu berkel bacillens upp- 
täckande rådde två mot h varandra stridande meningar: huru- 
vida dessa förändringar vore att betrakta såsom uteslutande 
inflammatoriska eller såsom verkligt tuberkulösa. Louis Rech, 
Albers, Rheiner och Wunderlich m. fl. förnekade förekomsten 
af lubérkler i larynx; såren vore endast orsakade af det 
etsande expectoratet, alltså blott kroniskt-katarrhala föränd- 
ringar. Andra, såsom Rokitansky och Virchow uttalade sig 
bestämdt för, att förändringarne vore att betrakta såsom tuber- 
kulösa. Till och med den berömde laryngologen Ludwig Tiirck 
förhöll sig mycket reserverad och ansåg ett verkligt tuberku- 
löst sår i larynx sällsynt. Det blef Heinzes förtjänst att ge- 
nom exakta undersökningar påvisa, att det öfvervägande fler- 
talet fall af äfven lätta slemhinneförändringar, som uppträda 
i larynx vid lungtuberkulos, äro af verkligt tuberkulos natur, 
men först efter tuberkelbacillens upptäckande fingo de ofta 
nog osäkra kriterierna vid anatomiska undersökningar ett 
fast stöd. 



130 

Blott sällan är larynx den primära härden för tuberkulos, 
hvilket äger sin anatomiska förklaring i den svårighet, med 
hvilken den utifrån inkommande bacillen kan taga sitt fäate 
i « slemhinnan. Vid normal luftandning blifver luftströmmen 
filtrerad, innan den kommer till larynx. Här kommer det 
cilierade cylinderepitel, som utkläder larynx med undan- 
tag af stämbanden och slemhinnan i regio interarytoenoidea, 
och som utbefordrar de inträngande och här fastnande bacil- 
lerna. Dock finnas säkert påvisade fall af primär larynx- 
tuberkulos (E. Fränkel, Orth m. fl.). Och hvarför skulle icke 
det tuberkulösa virus kunna likaså primärt intränga i larynx 
som i andra kroppsdelar. För flertalet fall gäller dock satsen, 
att lungtuberkulosen är larynx-tuberkulosens föregångare, ty 
kliniskt taget lära vi knappt vara i stånd att utesluta en 
latent lungtuberkulos. Ej så sällan träffar man nämligen pa- 
tienter, hos hvilka larynxförändringarne träda i förgrunden, 
under det att inga eller synnerligen obetydliga förändringar 
förefinnas i lungorna. För antagandet af en primär laryn^r- 
tuberkulos äro sådana fall visst icke bevisande. 

Statistiska undersökningar hafva visat, att larynx-tuberku- 
losen är näst tarmtuberkulosen den oftast förekommande kom- 
plikationen till lungtuberkulos. Procentförhållandet af fall, 
vid hvilka larynx infekteras, växla mellan 13,8 % och 97 %.^ 
Orsaken till denna differens är att söka däri, huruvida antalet 
vunnits på lef vande eller på lik; orsaken äfven beroende på 
undersökningens noggrannhet, sjukmaterialets beskaffenhet: om % 
börjande eller framskridna fall etc. Den, som tager hvarje 
pares eller lättare slemhinneförändring såsom uttryck för en 
specifik sjukdom, får naturligtvis ett högt procenttal. Åt- 
skilliga patholog-anatomer hafva öfverensstämmande uppgifter 
om larynx-tuberkulosens uppträdande i 30 X fall med lung- 
tuberkulos, hvilket procenttal ungefär motsvarar medeltalet för 
de sista tre årens undersökningar — intill år 1904 — å von 
Mering'8 medicinska klinik i Halle (23,5 %), 

En mycket diskuterad fråga är: på hvilken väg intränger 
tuberkelbacillen i larynx? Här möta oss ännu två åsikter.. 
Anhängarne af den ena anse, att det tuberkulösa sputum in- 
fekterar larynx; den andra åsiktens förkämpar antaga en in- 
fektion medels lymf- och blod-vägarne. För den senare åsikten 
har Krieg uttalat sig, och såsom grund framhållit, att man 
icke sällan finner tuberkelbaciller och tuberkulösa infiltrat 
under intakt epithel. Häraf drager han den slutsatsen, att 
tuberkelbaeillerna ej kunnat intränga utifrån. Att denna upp- 
fattning ej är riktig, hafva nyare undersökningar t. ex. af 
Sundberg (Uppsala) och andra gifvit vid handen, i det de .visat, 



131 

att tuberkel bacillerna äro i stånd att genomtränga t. ex. tarm- 
slemhinnans intakta epithel, till och med utan att framkalla 
sjukliga förändringar i slemhinnan själf, utan först i djupare 
lager eller också i lymfkörtlarna. Ett annat bevis för lymfo- 
gena infektionen framställes af Tiirck, Schröder, Schech m. fl., 
nämligen att den tuberkulösa larynxförändringen börjar först 
på den sida, som motsvarar lungsjukdomen eller på den sida, 
där lungtuberkulosen är mest utvecklad. Denna åsikt förnekas 
bestämdt af Heinze, M. Schmidt, Jurasz m. fl., och de senaste 
årens undersökningar å v. Merings klinik i Halle hafva lika- 
ledes påvisat ohållbarheten af ett sådant påstående. Om det 
nu vore med verkliga förhållandet öfverensstäm mande, att 
lymf- och blod-vägarne vore infektionsbärarne, torde det vara 
svårt att förklara, hvarför tuberkel bacillerfia med sådan för- 
kärlek angripa några delar af larynx, men andra delar mera 
sällan, eller hvarför just larj-nx så ofantligt mycket oftare an- 
gripes än trachea och glandula thyreoidea. 

Genom att ingnida tuberkulöst sputum eller renkultur af 
tuberkelbaciller från människor å larynxslemhinnan på hundar, 
kunde Frese påvisa, att tuberkulösa infiltrat utvecklade sig 
under intakt slemhinneepithel. Samma försök gjordes med 
samma resultat af A. Meyer. 

På grund häraf torde man kunna med stor sannolikhet 
hafva rätt att antaga, att larynxtuberkulosen hos människan 
ej utvecklas på lymf- eller blod-väg, utan genom sputum. 
Undantag gör naturligtvis miliartuberkulosen. Att larynx blir 
lättare angripen än trachea beror på larynx' byggnad, och att 
därför sputum här tager lättare fäste och längre kvarsitter. 
Detta sker framför allt i regio interarytsenoidea med dess 
veckade slemhinna, där också rätt små epithelaflossningar kom- 
ma till stånd, hvarigenom giftets inträngande befordras. Att 
stämbandei> så ofta angripas, torde äga sin förklaring däri, att 
talet och hostan inverka störande på epithelets integritet, äfven- 
som däri, att sputum vid stämbandsslutningen intränges i slem- 
hinnan (Jfr. Frese's experiment.). 

Att ej alla fall af lungtuberkulos draga larynxtuberkulos 
med sig, torde äga sin förklaring däri, att sputums mängd 
och beskaffenhet är så olika, och att tuberkelbacillernas infek- 
tionsmöjlighet i skilda fall och vid olika tider varierar. An- 
märkas bör också, att Kitasato genom sina undersökningar 
visat, att en stor del af bacillerna i sputum redan äro döda. 
Härtill kommer det slemhinnan täckande slemmet, som hindrar 
direkt kontakt, och slutligen lämnar det cilierade cylinder- 
epithelet, som utkliider larynx utom i regio interarytrenoidea 
wh u stiimbanden, ett väsentligt skydd. Att emellertid få en 



132 

fullt tillfredsställande förklaring, hvarför i många långt fram- 
skridna fall af lungtuberkulos larynx ända intill döden ej an- 
gripes, då däremot larynx i ett lättare fall, en börjande spets- 
katarrh, kan vara svårt angripet, är ej möjligt. 

En annan fråga af stort intresse är, hvilket inflytande 
lung- och strup-tuberkulosen utöfva på hvarandra med hänsyn 
till förloppet. Hvad lungtuberkulosens förLipp beträffar, j<å 
hafva små förändringar i larynx intet inflytande. Annorlunda 
blir förhållandet, om svårare larynx-förändringar förefinnas, så- 
som tuberkulösa förändringar i och ikring regio interarytacnoidea 
och ä epiglottis samt tuberkulos perichondrit. Här blir progno- 
sen vanligen så dålig som möjligt. Detta beror hufvudsak- 
ligen därpå, att sådana patienter hafva ytterst häftiga smärtor 
vid sväljningen, i följd hvaraf de ej kunna tillgodogöra sig 
dft nödiga måttet näring. I andra fall tillkomma stenos- 
symptom med ej nöjaktiga respirations möjligheter. Exitus är 
i sådana fall också i allmänhet hastig, mången gång blott 
några månader från sjukdomens början. 

Ett ogynnsamt inflytande från lungorna, om man undan- 
tager kraftnedsättningen, utöfvar äfven hostan och sputum. 
Hostan lämnar icke strupen i ro, hvilken är en viktig terapeu- 
tisk faktor. Sputum underhäller ständigt faran för en färsk 
infektion och utöfvar genom sina korrosiva egenskaper ett 
ogynnsamt inflytande på den ulcerösa processen i larynx. Dock 
må tilläggas, att äfven vid stora förändringar i lungorna kunna 
tuberkulösa sår i larynx läkas, men tyvärr ser man också, att 
vid ett godt tillstånd hos lungorna den tuberkulösa larynx- 
tuberkulo.sen oupphörligt och hastigt fortskrider. I det stora 
hela torde man kunna säga, att larynx tuberkulosens prognos 
i första hand är beroende af lungtuberkulosens förhållande, 
och att man bör rätta sina terapeutiska åtgärder i larynx 
efter lungornas tillstånd. 

Då Moritz Schmidt 1880 på kongressen i Milano gjorde 
sina bekanta meddelanden öfver fall af larynxtuberkulos, som 
gått till hälsa, möttes han af det största tvifvel. Man hade 
då ännu den öfvertygelsen, att larynxtuberkulosen var en obot- 
lig sjukdom, som trotsade hvarje behandling. Först några år 
därefter under M. Schmidt's, Storks, Schrötters, Krauses och 
särskildt Hcryng's arbete började en gynnsammare uppfattning 
rörande larynxtuberkulosen göra sig gällande, nämligen att 
denna kan läkas, och att vi kunna ej så litet bidraga därtill. 
Denna uppfattning urartade dock hos en hel del yngre laryngo- 
loger, hvilka ansågo sig med de nya behandlingsmetoderna 
kunna bota de flesta fall af larynxtuberkulos. Om också vid 
indikationerna till kirurgiska ingrepp ännu i dag det erforder- 



133 

li^a måttet kritik mången gång saknas, så härskar dock i all- 
mänhet en nykter uppfattning, so ni är likaså långt från mocj- 
löshet som frän en lättsinnig öfverskattning af vårt kunnande 
och vetande. Deii nyttan har i alla händelser den för stän- 
diga kirurgiska ingrepp entusiastiska tiden medfört, att tek-. 
niken, indikationerna och de särskilda irigreppens utsikter 
hastigare och grundligare blifvit ett commune bonum, än det 
sannolikt annars hade blifvit. 

Larynxtuberkulosens behandling ställer sig naturligtvis 
mycket olika allt efter sjukdomens form och utbredning, efter 
patientens individualitet och efter andra samtidiga sjukdomar, 
af hvilka lungtuberkulosen intager främsta rummet. 

Vi särskilja i larynx med hänsyn till formen: det tuber- 
kulösa infiltratet, det tuberkulösa såret och den tuberkulösa 
tumörn. Många uppställa äfven en annan form: den tuberku- 
lösa eller prsetuberkulösa katarrhen. Enligt Kronenberg och 
andra är detta oriktigt. En blek föga motståndskraftig slem- 
hinna i munhåla, svalg och larynx finner man mycket ofta 
hos tuberkulöse, och detta använder man såsom ett godt 
diagnostiskt tecken i tvifvelaktiga fall. Endast denna slem- 
hinneförändring, som är ett uttryck för allmän näringsrubb- 
ning, kan väl ej räknas till »tuberkulos katarrh». Akuta och 
kroniska katarrher i larj^nx hos phitisici äro ej ovanliga, och 
helt naturligt öka de dispositionen för tuberkulos infektion, 
men man är därför ej berättigad att benämna denna katarrh 
för tuberkulos. 

Med hänsyn till resultatet af behandling afvika statistiska 
uppgifterna högst väsenligt. Så t. ex. uppställer Besold : fall af 
läkning 31,88 % och förbättrade fall 37,6 %, då däremot 
Schech säger, att antalet fullständigt och varaktigt läkta fall 
är mycket litet. Imhofer anser, att larynxtuberkulosen äfven 
i framskridet stadium kan läkas, och samma uppfattning delar 
Sisson. Kuttner har i sitt material, 50 fall, knappt sett ett 
enda fall, som bjuder gynnsamma utsikter för kirurgisk be- 
handling, om han också ej är pessimistisk beträffande utsik- 
terna för behandlingen vid larynxtuberkul«»s. 

Hvad larynxtuberkulosens prognos beträffar, är den i 
första hand beroende på, huru långt lungsjukdomen fortskridit. 
Man bör därför också, såsom ofvan nämnts, rätta arten af 
behandling efter lungornas förhållande. Om man förutsätter, 
att lungornas tillstånd är godt, så gifver behandlingen af den 
tuberkulösa tumören, initialinfiltratet å ett stämband — äkta 
eller falskt — , å ett ej för mycket angripet parti öfver cartila- 
gines arytficnoideae och ett randstående infiltrat å epiglottis 
den relativt bästa prognosen. Infiltraten äro i allmänhet 



134 

gynnsammare för behandling än sår. Dock förekommer såväl 
vid medelsvåra som äfven vid framskridna fall af larynxtuberkulos, 
att larynxaffektionen lakes och försvinner utan kirurgisk be- 
handling. Likaså ser man ofta fall, som en lång tid varit 
stationära, åter hastigare eller långsammare progrediera. 

Larynxtuberkulosens terapi är en synnerligen tacksam, 
icke i den mening, att läkaren genom sitt terapeutiska ingrepp 
kan bota patienten, utan i den mening, att han ofta nog, om 
patienten i god tid kommer under behandling, kan skaffa 
lättnad och lindring i de mången gång svåra kvalen, innan 
den tid kommer, då man såsom ett ultimum refugiens måste 
tillgripa morfinet. 

I förgrunden för larynxtuberkulosens lokalterapi står den 
endolaryngeala kirurgiska behandlingen, hvars egentlige mästare 
äro M. öchmidt, Heryng och H. Krause. — Den första och 
därtill absoluta indikationen för ett sådant ingrepp lämnar den 
solitära tuberkulösa tumörn. Efter fullständigt afiägsnande 
ger den, såsom Avellis och andra visat, sällan recidiv. Den 
solitära tuberkulösa tumörn i larynx är emellertid mycket 
sällsynt. — Mycket viktigare för oss äro de begränsade, soli- 
tärt uppträdande infiltraten och såren, särskildt om lungorna 
befinna sig i ett godt tillstånd. Dessa inbjuda framför allt till 
ett ingrepp, och mången gång med godt resultat. — Vid den 
endolaryngeala kirurgiska behandlingen mot infiltratet användas 
den ställbara dubbelkyretten, larynxtången (Fränkel) m. fl. in- 
strument. Man bör dock naturligtvis på förhand vara öfver- 
tygad om att kunna aflägsna all tuberkulos väfnad. Är man 
ej fullt säker därpå, och har man framför sig ett mer utbredt 
infiltrat, då är bäst att ej tillgripa den kirurgiska behand- 
lingen. Själf har jag ej kunnat besluta mig för att kirurgiskt 
bfchandla äfven ett mindre infiltrat, öfver hvilket ju epitelet 
är kvar, ty man förvandlar härigenom infiltratet till öppet sår. 
Äfven om man efteråt etsar med mjölksyra, kan man aldrig 
vara säker på, att man fått bort all sjuklig väfnad, emedan 
kanske processen fortskridit djupare än före operationen syntes 
vara fallet. Därmed vill jag ej förneka, att man kan vinna 
mycket vackra resultat med den operativa behandlingen, något 
som jag själf haft tillfällen att se under mina studier i ut- 
landet. Men kommer nu till, att man sett många fall af 
lättare infiltrationstillstånd, hvilka utan lokalbehandling under 
goda hygieniska, dietetiska och klimatiska förhållanden för- 
svunnit, då ställer man sig ändå mer skeptisk till den kirur- 
giska endolaryngeala behandlingen. Jag har själf i min prak- 
tik haft ett fall med ett mindre tuberkulöst infiltrat i regio 
interarytcenoidea och två mindre korresponderande tuberkulösa 



135 

får å chord. voc. spur. Under noggrann hygieniekdietisk vård 
— stillatigande etc. — var denne patient efter ungefär en må- 
nad fri från sina larynxförändringar. Det må tilläggas, att 
detta fall, som dessutom hade mycket obetydliga påvisbara 
lungförändringar, bör betraktas såsom ovanligt gynnsamt. 

Med de laryngitiska tuberkulösa såren för haller det sig 
med afseende på endolaryngeala kirurgiska ingrepp ungefär så 
flom med infiltraten. Möjligen kunna indikationerna här vara 
något mer tänjbara. 

Ett berättigadt endolaryngealt ingrepp lämna de farliga 
ansvällningarna, cedemen och abscesserna. Här äro klara indi- 
kationer för skarifikationer och incisioner. 

Emellertid finnas ett stort antal tuberkulösa larynxfall, 
där det är omöjligt att på endolaryngeal väg aflägsna allt sjuk- 
ligt på grund däraf, att infiltratet är för utbredt eller har ett 
tor ogynnsamt läge. Vid sådana fall har man användt laryngo- 
fissuren. Med afseende på detta ingrepp afvika laryngologernas 
uppfattning mycket. Hansberg anser denna metod vara ett 
godt radikalt medel, medelst hvilket man kan i larynx grundligt 
utrota den tuberkulösa härden. — Blumenfeld har en statistik 
af 54 fall, af hvilka 18 lämnade såsom resultat förbättring, 
9 obetydlig förbättring, 12 väsentlig förbättring och 15 full- 
2$tändig läkning; alltså full läkning i 28 % fall. 

För att med ]aryngofissuren få ett godt resultat — säger 
Hansberg — fordras ett ytterst noggrannt urval af fall, där 
allmäntillståndet är relativt godt, där »lungtuberkulosen saknas» 
eller är obetydlig eller har ärrvandlats, och där Jarynxtuberku- 
lösen ej visar ett hastigt fortskridande, och om blott lungornas 
förhållande, och allmäntillståndet är godt, så hindra ej rätt 
utbredda tuberkulösa larynxförändringar ingreppet. Godt är, 
om 8 dagar före laryngotissuren tracheotomi göres. Härigenom 
blir det gynnsamma resultatet säkrare. — Andra laryngologer 
hafva ej en så optimistisk uppfattning om laryngofissuren. Ty 
äfven efter det noggrannaste tillvägagående : excision, utskrapning 
och etsning med mjölksyra äro vi ej säkra för recidiv, emedan 
vi ej kunna utesluta den egentliga infektionshärden, lungorna, 
i några meddelade fall (Goris) har man sett recidiv till och 
med i ärren. Krieg anser det vara oriktigt, att man vinner 
mer med laryngofissuren än med endolaryngeala kirurgiska 
ingrepp. Det har nämligen förekommit, att en laryngofissur 
mot tuberkulos efter kort tid fått upprepas. En annan nackdel 
ar, att tuberkulos mången gång uppträdt i operationssåret. 

Enligt M. Schmidt intager tracheotomien vid behandlingen 
af larynxtuberkulos ett framstående rum, emedan den ofta 
nof är tillräcklig för att få processen att afstanna eller läkas. 



136 

Schmidt säger ejälf: »Bei Infiltrationen ohne Perichondritit^ 
wirkt diese Operation of t wahrhaft zauberhaft; ich habe die 
Schwellungen Bch«»n naeh acht Tagen so verschwinden sehen, 
dass man fast versucht gewesen wäre, die Kaniile wieder heraus- 
zunehmen; lelder sind fo gunstige Fälle selten, denn meistens 
geht es langsamer. Der Kehlkopf braucht vier W<jchen bis zu 
einem Jahr und länger um auszuheilen ; mitunter heilt er auch 
iiberhaupt nicht. Eigentlich ist es wunderbar, dass nach der 
Tracheotoniie der Pri»zess of t ohne weitere Behandlung erlischt. 
Man inuss wohl in erster Linie die Ruhigstellung des Kehlkopfs 
als das wirksarae dabei anfiihren, dann aber auch die Abhaltung 
von Staub und Bakterien, denn die Ruhigstellung ohne Tracheo- 
tomie habe ich recht oft bei vernunfugen Kranken erreicht, 
die monatelang keine Bilbe gesprochen habt^n; doch hilft das 
Schweigen allein nicht so sicher, wie die Tracheotomie. » Kronen- 
berg tillmäter denna behandlingsmetod ingen praktisk betydelse; 
en tracheotomi på grund af stenos vid larynxtuberkulos före- 
kommer ej så synnerligen ofta, och förslaget att företaga opera- 
tionen för att sätta larynx i hvilotillstånd lämnar han utan allt 
afseende. Schmidt's indikationer för tracheotomie äro: 1; hvarje 
fall af stenos, hvarvid man ej bör vänta för länge med ingreppet; 
2) vid svårare larynxsjukdom, om lungorna äro i ringa grad 
angripna, — äfven utan stenossymptom; 3) vid hastigt förlöpande 
larynxprocesser — före inträdande dyspnoe; 4) vid samtidigt 
förhandenvarande smärtor vid sväljningen. Såsom o:te indika- 
tion uppställes af R. Stein: om i följd af bristande teknik hos 
läkaren eller på grund däraf, att den tuberkulösa affektionen 
har ett ogynnsamt eller svårt åtkomligt läge, lokalterapien ej kan 
användas, och öfriga oss till buds stående medel ej räcka till. 

Ofvannämnda behandlingsmetoder gälla i det stora hela 
blott gynnsamma fall med goda lungförhållanden och ett godt 
allmäntillstånd. Men sådana fall äro jämförelsevis sällsynta. 
Annorlunda förhäller det sig med raedelsvåra och svåra fall, 
om de därtill visa svårare lungförändringar. Här torde ofvan- 
nämnda behandlingsmetoder endast i ett ringa fätal fall förbättra, 
i de flesta fall försämra, så att förloppet, som före sådan be- 
handling varit långsamt, efter ingreppet kan blifva hastigare. 
Här måste vi därför söka andra medel för att lindra och göra 
lifvet drägligare för de beklagansvärda. Alldeles ur räkningen 
kunna vi enligt de flestas uppfattning lämna de submukösa 
injektionerna med kreosot, menthol, guajakol och andra medel 
samt elektrolysen, hvilken såväl för operatören som för de sjuke 
är mycket omständlig, obekväm och långsamt verkande. 

Härmed öfvergå vi till den medikamentösa behandlingen." 
Somliga föredraga härvid pulverbehandlingen: jodoform, jodol 



137 

(kristalliserad), aristoJ, hetokresol etc, hvilka medel blifva 
iDsufflerade i larynx. Mycket viktigt är, att pulvret kommer 
i direkt beröring med slemhinnan, särskildt sårytorna, men? 
detta är mycket ofta icke fallet. Såret är merendels täckt med 
sekret. Öfver hufvud taget finnas i det tuberkulösa larynx 
stora Blerasamlingar, som för.-*t måste aflägsnas, innan det in-, 
sufflerade pulvret kan göra sina verkningar gällande. Enklast 
och bäst sker detta genom att först renspoia larynx med varm 
indifferent koksaltlösning. Detta är emellertid något omständ- 
ligt. För min del använder jag numera de flytande medlen, 
emedan de äro för patienterna behagligare, äro lättare att app* 
licera och komma bättre i beröring med rena sårytor, då den 
först insprutade delen renspolar ytan, samt enligt min erfarenhet 
göra kraftigare verkan. Bland de flytande medlen nämner jag 
i första rummet det äld^ita, af Krause och Heryng anbefalda 
medlet mjölksyra. Detta användes för behandling af tuberkulösa 
sår och granulationer i 50 procrs till starkast koncentrerade 
lösning Man tillskrifver mjölksyran en elektiv kraft, i det 
den blott angriper den sjuka väfnaden. Mjölksyran intränger 
djupt i den tuberkulösa väfnaden, framkallar afstötning, 
verkar renande på sårbotten och åstadkommer nybildning 
af friska granulationer. Valet af fall för dess användning är 
dock ej likgiltigt. Jag har sett sjuka, som ej alls fördraga 
mjölksyra, och där försämring inträdt, hvarför jag måste utsätta 
medlet. Nyttigt är medlet utom vid efterbehandlingen af ope- 
rerade sår och infiltrationer, särskildt vid torpida sår. Men vid 
tillstånd af svårt sönderfall eller vid sår, som hastigt utbreda 
sig, bör man ej använda mjölksyran. Den är ej blott smärt-. 
sam i och för sig själf, utan äfven därigenom, att den måste 
appliceras medels larynxtång. 

Enklare och angjenämare för patienterna är medlens infö- 
rande i larynx medels Pränkcls larynxspruta, för hvilken vi i 
den af Rosenberg införda mentholen äga ett utmärkt och 
ändamålsenligt medel, äfven för de svårast sjuke. Man in- 
sprutar en half till en hel larynxspruta af en 10 — 30 %^ 
menthololja. En del blir uthostad, en del sväljd, en del 
kommer ned i luftrören utan att göra någon annan skada än 
att framkalla ringa hostretning. Den afdunstande mentholen 
utöfvar ett mycket angenämt inflytande på lungorna. Dess 
verkan är anämiserande, anästheserande och analgeserande samt 
antiparasitär. Dessutom framkallar den kraftig sekretion. Häri- 
genom kunna svårare dysphagier minskas, sår renas, inflamma^ 
toriska ansvällningar å cartilagines arytaenoid., och i regio in- 
terarytcenoid., gå tillbaka. 

Ett utomordentligt medel för den symptomatiska behand- 



138 

lingen af larynxtuberkulos är det af Einhom uppfunna ortho- 
form eller dess derivat, saltsyrad orthoform eller nirvanin. 
Orthoformen har antiseptisk och sekretionshämmande verkan, 
men såsom det bästa en anästheserande inverkan. Jag använder 
mest nirvanin i 10 X vattenlösning och kan ej annat än på 
det lifligaste rekommendera detta medel till insprutning, in- 
Ätillation, i tuberkulösa larynx hos patienter, som hafva smärtor 
vid sväljningen och därför ej kunna tillgodogöra sig föda. De 
Äista tre åren har jag äfven i framskridna fall användt medlet 
och i de flesta fall funnit en mycket god verkan. Anästhesien 
har kvarstått flere timmar, ett helt dygn och t. o. m. mycket 
längre. Man börjar med 74-spruta — Fränkels larynxspruta 
— och kan så öka till en hel. Emellertid bör man, åtminstone 
i framskridna fall, där det ju vanligen gäller synnerligen ned- 
satta individer, vara mycket försiktig, ty sådana patienter känna 
sig dagen efter en större dos liksom bedöfvade och betydligt 
matta och nedsatta, hvilka symptom dock andra dagen efter 
försvinna. 

Andra vid larynxtuberkulosen använda medikamentösa 
medel äro: parachlorphenol, som i 5 — 20 % glycerinlösning 
införes medels pensel i larynx. På liknande sätt användas 
phenolum sulforicin., phenosalyl, karbolsyra, formaldehyd, jod- 
trichlorid m. fl. 

Rätt mycket använd är äfven inhalationsmetoden, h varvid 
mest sådana medel komma i fråga, som afdunsta, och hvars 
gaser så inandas. Till dessa medel höra menthol i alkohol- 
eller chloroformlösning, 10 % kreosotalkohol, perubalsam i 
alkohol, som man låter afdunsta på kokande vatten, m. fl. 
medel. 

Af livad ofvan blifvit sagdt framgår att åtminstone i mer 
framskridna fall af larynxtuberkulos den konservativa behand- 
lingen är den bästa, ty det kan väl ej vara rätt att framkalla 
utbredda sårytor i larynx, hvilka sedan kunna blifva infek- 
terade från lungorna. Denna uppfattning delas dock ej af Krieg 
och många med honom, Krieg skrifver: »Gewiss sehnen auch 
wir Laryngologen uns nach der vielleicht nicht so gar fernen 
Zeit, wo man die Kehlkopftuberkulose bequemer und sicherer 
mit einem eingegebenen Trank öder mit subkutanen öder in- 
travenösen Einspritzungen heilt, und geme werden wir dann 
unsere grrausamer Brenner, Zangen und Kiiretten aus der Hand 
legen. Heute sind wir aber noch nicht so weit und so länge 
wir es so bequem nicht haben können, miissen wir eben, dazu 
zwingt uns die Humanität gegen unsere Kranken, im Schweisse 
unseres Angcsichts weit er arbeiten. . . . Wie der Chirurg zur 
Heilung der Knochentuberkulosen, der Mastdarmfistel u. dgl., 



139 

1*0 känn der Laryngologe seine schneidenden und brennendeu 
Instrumente heute noch nicht entbehren». Krieg har jämte 
ett fåtal utkorat den mycket försmädade galvanokaustiken till 
sitt älsklingsmedel ^dd behandlingen af larynxtuberkulosen. 
Och 8åsom jag tror med fullt skäl, om jag skall döma efter 
de goda resultat hos så behandlade fall, som jag sett. Tyvärr 
kan jag själf icke ännu stöda mig på egen erfarenhet. Men 
jag tror, såsom Krieg, att den förnämsta anledningen till, att 
galvanokaustik vid larynxtuberkulosen så litet användes, är, att 
metoden är så svår i tillämpning. Utom i lätta fall af larynx- 
tuberkulos använder Krieg så godt som alltid galvanokaustik, 
emedan den, som han säger, »allés zerstört, was man will, 
nichts zerstört, was man nicht will», och emedan den ej fram- 
kallar blödning samt orsakar mindre smärtor än vid användande 
af andra kirurgiska instument äfven efter anästhe^i med blott 
10 % cocainlösning. 

Det tuberkulösa larynx fördrager galvanokaustik rätt väl, 
och sällan ser man betydligare reaktion af ingreppet, men på 
af tuberkulos icke angripna stiillen, särskildt om så är fallet i 
regio interarytfenoid., ger den lätt anledning till oedem. Krieg 
anser galvanokaustiken öfverlägsen h varje annan behandling, 
emedan man vid litet vana, om man blott låter kautéren 
glöda svagt, lätt kan märka gränsen mellan sjuk och frisk 
väfnad. Dess nackdel är, att den vid bränningen uppträdande 
röken inandas i lungorna och framkallar hostretning, hvilket 
naturligtvis försvårar och fördröjer behandlingen. Dess stora 
fördel är, att den ej lämnar några nya ingångsportar för det 
tuberkulösa giftet, den snarare sluter sådana, och då etsskorpan 
faller af, är underliggande yta vanligen glatt och stadd i mer 
eller mindre ärrvandling. 

Schmithuisen, M. Schmidt, Beeold, Kuttner, Krieg m. fl. 
omnämna flera fall af larynxtuberkulos, som läkts under denna 
behandling. Själf har jag sett och kunnat följa ett fall, så 
behandladt af Besold år 1899 och början af år 1900, och denne 
patients larynx är fullt läkt utan att ännu i dag hafva visat 
tecken till recidiv. 

Efter behandlingen bör patienten vara tyst några timmar 
och under några dagar endast hviska. Behandlingen fordrar 
stor teknisk färdighet, säker hand och säkert öga samt därtill 
en god portion själfbehärskning u patientens sida. Detta är en 
.stor nackdel, men den är ej oöfvervinnerlig. 

Krieg lämnar i sitt arbete: >>Ueber chirurgische Behand- 
lung der Kehlkopftuberkulose» en statistik på 60 fall, som 
blifvit behandlade med galvanokaustik, mjölksyra, lapis och 
Äkarp slef under åren 1887 — 1904. Af dessa äro 24 uteslutande 



140 

behandlade med galvanokaustik, och de tuberkulösa föränd- 
ringarna i alla dessa iarynx hafva genom behandlingen ärr- 
vandlats och undergått fullständig läkning; 6 af dem gingo till 
mors: en af influensa, 3 af lungtuberkulos och en af nephrit. 
De andra 36 fallen undergingo kombinerade behandlingar med 
galvanokaustik, mjölksyra, lapis och skarp slef, men alla fallen, 
läktes, och de 8 fall, som gingo till mors, d go alla af andra 
sjukdomar, men Iarynx bibehöll sig hos alla utan recidiv. 

Krieg uppgifver sig på liknande sätt under samma tid- 
rymd hafva behandlat ytterligare 200 fall, men dessa lärupa 
sig ej för ofvannämnda statistik, emedan de flesta af en eller 
annan anledning undandragit sig behandlingen och därigenom 
gjort vidare observation omöjlig, och andra voro så långt fram- 
skridna fall, att man här redan frän början ej kunde vänta 
sig att vinna någon väsentligare förbättring. Säkert är, att man 
genom att på sistomnämnda sätt förminska och förbättra de 
tuberkulösa såren i Iarynx förminskar och bringar smärtorna 
och svårigheten att svälja att försvinna; de sjuka kunna taga 
till sig mer näring, h varigenom allmäntillståndet höjes, vikten 
ökas, och patienterna vinna åter lefnadsmod och kunna för 
längre eller kortare tid blifva arbetsdugliga. 

En ny metod att använda galvanokaustiken i form af in- 
stick har Griinwald angifvit. Han grundar behandlingen därpå, 
att ingen behandling kan räkna på något resultat, som ej sträfvar 
efter att bekämpa djupa infiltrationer utan att därvid slemhii»ne- 
ytan samtidigt blir i vä^sentlig mån skadad. Behandlingen skall 
därjämte hafva den fördelen att vara kort, att gifva obetydlig 
reaktion, att kunna utföras i få seancer och att hafva betydligt 
tänj barare indikationer än andra behandlingsmetoder. Behand- 
lingen tillgår så: efter nöjaktig anästhesi af Iarynx föres en 
fin platina-spets-brännare ned mot t. ex. ett infiltrat; man låter 
brännaren glöda och sänker den under lätt tryck in i infiltratet. 
Vanligen varar behandlingen 5 å 10 sekunder. Griinwald in- 
går emellertid icke j)å ett vidare omnämnande af resultaten, 

I början af år 1904 offentliggjorde Sorgo sin behandlings- 
metod att genom reflekteradt solljus behandla larynxtuberku- 
losen. Han besk ref härvid ett fall med ett å vänstra stäm- 
bandct sittande f ungöst ulcus och ett enkelt ulcus å högni 
stäm bandet, h vilket fall under denna behandling läktes efter 
32 dagar medels belysning i tillsamman 26 timmar. 

Senare har Kunwald beskrifvit de ytterligare goda resultat^ 
som å Sorgos anstalt Alland vunnits med denna behandlings- 
metod. Tekniken består däri, att den sjuke, som sitter med 
ryggen vänd emot solen, låter solstrålarna medelst en å ett 
ställ sittande i skilda riktningar vridbar planspegel reflekteras 



141 

in i munnen, hvarest dessa strålar vidare medels larynxspegel 
reflekteras in i laryiix. I allmänhet lära sig patienterna rätt 
snart autolaryngoskopi. Varaktigheten af h varje seance varierar 
från 5 till 60 minuter, beroende på patientens allmäntillstäud 
och uthållighet. Gynsammast påverkades de tumörartade in- 
filtraten å larynxslemhinnan ; sämre var resultatet vid starkt 
vaskulariserade infiltrat å stämbanden, hvilket Sorgo och Kun- 
wald anse bero därpå, att de ultravioletta strålarna kraftigare 
absorberas af blodet; dessa senare former påverkades dock så 
.småningom af behandlingen. Kandstäende stämbandsulcera- 
tiuner behöfde lång tid för att uppnå läkning. Oedem. utgöra 
kontraindikation mot denna behandling. Det goda psykiska 
inflytandet bör också tagas med i beräkningen, eme<lan pa- 
tienterna själfva kunna iakttaga den fortskridande förbättringen, 
som helt naturligt måste hafva en lugnande inverkan. Man 
kunde vidare konstatera, att vid oriktig inställning af larynx- 
.«pegehi, hvarigenom blott en del af larynx belystes, endast de 
bely^ta delarna förbättrades, under det att de icke belysta 
partierna förblefvo oförändrade. 

Kunwald b^^skrifver 14 fall, h vilka undergått solljusbe- 
handiing och därför användt G till 44 timmar. Resultaten af 
behandlingen synas i de flesta fall vara uppmuntrande till fort- 
satta försök. 

Jessen har i Davos pröfvat Sorgo*s metod och kunnat kon- 
statera det goda inflytande, som solljusbehandlingen utöfvar 
på tuberkulösa förändringar i larynx. I motsats till Sorgo och 
Kunwald anser han det ofördelaktigt för patienterna, om tiden 
för behandlingen öfversk rider 5 minuter på grund af inträ- 
dande trötthetökiinsla. Bättre är att taga 5-minuters behand- 
lingar oftare, men med mer eller mindre korta pauser. Be- 
handlingen måste i hvarje fall fortgå i flere månader. Vidare 
anser Jessen af hans behandlingsresultat framgå, att oedem 
på intet sätt kontraindicera behandlingen, samt att de tumor- 
artade infiltraten påverkas sämst. 

De senaste åren har Winckler i Bremen gjort försök att 
använda Röntgenstrålar för behandling af larynxtuberkulos och 
därvid stundom sett förvånande gyimsamma verkningar. De 
första meddelandena härom lämnade han på laryngologkongres- 
sen i Heidelberg 1904, då han omnämde 3 fall med rätt stora 
tuberkulösa förändringar i larynx, hvilka behandlats med 20 
— 32 bestrålningar med hvardera 20 — 35 minuters varaktighet. 
De lämnade såsom resultat ett försvinnarde af smärtorna och 
en betydande återgång af de tuberkulösa förändringarne. 

I förhandlingarne från sydtyska laryngologkiingressen i 
Heidelberg i år (1905) omnämner Winckler ytterligare 11 fall 



142 

larynxtuberkulos, som blifvit behandlade med Röntgenstrålar. 
Denna gång voro resultaten mycket nedslående. Behandlingen 
lämnade nämligen i de flesta fall hvarken subjektiv eller objek- 
tiv förbättring; i några fall utöfvade den en smärtlindrande 
verkan, men sjukdomsprocessen påverkades icke. I ett par 
fall lät han operativa ingrepp föregå bestrålningen, och resul- 
tatet blef gynnsamt. Metoden är emellertid så litet prof vad, 
att man ännu ej har rätt att uttala en förkastelsedom öfver 
densamma. 

Innan jag afslutar mitt föredrag, vill jag med några ord 
nämna något om den fullt lika viktiga, ja kanske ännu vik- 
tigare allmänna behandlingen. Till den höra de medikamentösa 
och hygienisk-dietetiska behandlingame samt klimatoterapien. 
Mot tuberkulosen hafva en hel massa medel blifvit föreslagna 
och använda, men få hafva kunnat bevara sin plats. Bland 
de mest använda äro kreosoten och dess derivat samt guajakol, 
guajacolum carbonic. och ol. jecor. asell. Dessa utöfva ej 
någon direkt inverkan på tuberkelbacillerna ; de hafva i mänga 
fall endast ett gynnsamt inflytande på matsmältningsapparaten. 
I alla händelser böra de dock användas, om aptiten blir för- 
bättrad och förhåller sig god. I annat fall kan man likaså 
gärna utsätta medlet. 

Mot hostretningen användas opiipreparaten, codein, heroin 
etc. Hafva vi ytterst häftig hosta eller smärtor vid sväljningeu 
och andra medel ej hjälpa, då återstår blott morfinet i sub- 
kutan injektion. 

Hvad de intravenösa hetolinjektionema beträffar, tala 
många om gynsamma, många om og\iisamma resultat, hvarför 
medlets goda verkningar vid tuberkulos synas vara rätt osäkra. 

Med några ord torde här äfven antituberkulosserum-tera- 
pien böra omnämnas. De båda af Koch framställda sera, det 
gamla och nya tuberkulinet, omfattades från början med stor 
entusiasm, men snart visade det sig, att det så prisade medlet 
ej ägde något egentligt terapeutiskt värde. Det är därför ej 
underligt, att de nyligen af Maragliano och Marmorek uppfunna 
sera blifvit mottagna med en \\ss grad af misstroende. Båda 
äro ju för litet pröfvade, för att man ännu skall våga fälla ett 
bestämdt omdöme om dem. Försök med Marmoreks anti- 
tuberkuloöserum hafva blifvit gjorda af flera såväl i utlandet 
som i Sverige, men få äro de, som, åtminstone hittills, en- 
tusiasmerats af detsamma, och som vunnit verkligt goda resultat. 
Huru goda och varaktiga dessa resultat äro får framtiden utvisa. 

På årets internationella tuberkuloskongress i Paris förkla- 
rade Behring, att han uppfunnit ett medel mot tuberkulos, 
som skall öfverträffa alla hittills använda medel. Behring ytt- 
rade själf: »ich hoffe nun, dass diejenigen ICxperimentatoren» 



143 

deoen ich nach meiner Riickkehr nach Marburg mein Heilmittel 
anvertrauen will, nicht bloss ebenso gute, sondern noch bessere 
therapeutische Ergebnisse erzieblen werden als ich; denn ich 
halte mein Mittel noch tur vervoUkommnungsfähig.» 1 sanning 
lyckligt, om Behring kunde skänka oss ett medel, genom h vilket 
vi småningom kunde utrota den så härjande tuberkulosen. 

Den verksammaste allmänna behandlingen torde nog tills 
vidare vara ett längre uppehåll å ett sanatorium. Men tyvärr 
mottagas ej där patienter, som hafva svårare förändringar i 
larynx. Det är att hoppas, att anstalter så småningom skola 
inrättafi, där äfven mer framskridna fall af larynx- och lung- 
tuberkulos kunna blifva behandlade. Först då kunna sanato- 
rierna verka, hvad de böra verka, nämligen lärana ett kraftigt 
stöd till tuberkulosens bekämpande såsom folksjukdom. 

(Litteraturförteckning införes i nästa n:r). 



Offentligra underrättelser. 
Ledigra tjänster: 

^) betscknar. att ansökan ställes till Konungen och inl&mnas hos Med. -styr :n; >1 att 
st&lles till Med.-styr:n och inlftmnas därstädes; *) att ansökan stäUet till Med.- 



ttyrrn och inlämnas hos rederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 



Extra prov.-läk.-tj:n i Kils distr. (ledigförklarad på 
grund af nj femårsperiod) 

Extra prov.-läk.'tj:n i Vilhelmina distr.^ (distr. om- 
fattar Vilhelmina socken af Västerbottens län med 
en ytvidd af 8,751 kvkm. och 6,943 invånare 
1 jan. 04; sUtion i V:a kyrkby; lön: 3,000 kr.) 

Bat.-läk.-tj:n v. Smålands art.-reg:te*) 

En bat.-läk.-tj. v. Skånska trängkåren^ 

Underlak.-tj:n v. Uppsala asyls kvinnoafd.^) 

Extra prov.-läk.tj:n i Ljungskile distr.') (distr. omfattar 
Ljungs, Grimmeröds, Resteröds. Hjertums och 
Västerlanda socknar med eu ytvidd af 305 kv.-km. 
och 7,889 invånare 1 jan. 04 ; station i Ljungskile ; 
lön : 1,500 kr. jämte 5U0 kr. i hyresersättning) 

Underläk.-tj:n v. lasarettet i Karlshamn^) (löneförmåner: 
1,800 kr. jämte fri bostad, frukost och kväll samt 
420 kr. för middag) 

Ex. prov.-läk.-tj:n i Hammerdals distr.*) (ledig till 1907 
års utgång; distr. omfattar Hammerdals och Gåxsjö 
kommuner af Jämtlands län med en ytvidd af 
1,556 kv.-km. och med 5,054 inv. den 1 jan. 04; 
station vid H:8 kyrka; lön: 3,000 kr. 

En marinläk.-stip.-befattn. (sökes hos marinöf verläkaren) 

Stadsläk.-tj.-n i Skellefteå (ansökan ställd till stadsfull- 
mäktige, inl. hos magistraten; Jön: 1,000 kr.) 

Läk.-befattn:n vid Iän8la8:t i Hudiksvall (löneförmåner 
3,000 kr. jämte 300 kr. i semesterpenningar samt 
fri bostad och vedbrand) 

I4lk.-befattn:n v. Kronohäktet i Hudiksvall (ansökan, 
ställd till fångvårdsstyrin, inl. hos K. befhde, Gäfle) 



AnsökningBtideo- 
utgår: 



/ mars. 



9 mars. 
10 mars. 
10 mars. 
10 mars. 



12 mars. 



12 mars. 



14 marn. 

14 mars. 

15 mars. 



17 mars. 



21 mars. 



144 

Extra prov,-läk.-tj:n i Tärna distr.*) Oedigförklarad för 
tidtn t. o. m. 1907; distr. omfattar Tama kapell- 
församling jämte delar af Stensele socken, Väster- 
bottens län, med 1,269 invånare den 1 jan. 04; 
sUtion vid Tärna kyrka; lön: 3,000 kr.) 24 mars. 

Ledlfira apotek: 
Apoteket i Åsele (pensionsafgift 300 kr.) 14 mars. 

Af Hecl.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till läk. v. Grenuaforssa brunn och bad 1 juni — 31 aug.: bat.-läk. A. 

Hygerth. 
Till läk. v Ystads saltsjöbad juni — aug.: d:r A. Levertin. 
Till läk. v. Porla brunn juni— aug.: lifmedikus E. O, Lidin. 
Till bitr. prov.-läk. i Uppsala distr. f. o. m. 1 mars tillsv.: lic. A, 

Thedenius. 
Till underläk. v. lasar. i Östersund (för tre är f. o. m. 23 febr.): lic. 

J. R. Odetiius. 
Till läk. v. Helsjöns bad- och kuranstalt 1 juni— 31 aug.: lic. F. 

Aspelin. 

Af Medicinalstyrelsen upprättade förslag*: 
Till apot i Töreboda: apot. Ph. Kullin (af apot-soc. föreslagna: C. O. 

Luntlgren. Ph. Kullin och K. J. F. Glassel). 
Till apot i Åhus: a}X)t. Ph. Kul lin eller, om han erhåller privil. å apot 

i Töreb<Kia, apot. E. G. Lindström (af apot.-soc. föreslagna: Ph. 

Kullin, E. S. Lindström och C. H. Svensson). 

Sökande: 
Till l'8te stadsläk.fjm i Kristineliamn: lic:na J. Bergqvist, E. Brydolf 
och G Lindgren. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v, ; under innehafva ens semester (s.l eller tjänstledighet (t.) 
Lic. S. Sommarm ex. läk. vid sjukvården i Stockholm f. o. m. 1 mars 

tillsv. innevar. år. 
Kand. J. M. Dahlberg t. f. ex. prov.-läk. i Hammerdals distr. f. o. m. 

1 mars (v). 
liic. Bj. Krfass t. f. prov. läk. i Vilhelmina distr. (v). 
Kand. E. Welinder t. f. underläk. v. las. i Kalmar under tre mån. 

f. o. m. 21 febr. (v). 
Kand L. Bergström t. f. underläk. v. Hålahults sanatorium 1 mara'— 

15 april. 
Kand. J. Sjöberg t. f. underläk. v. Hålahults sanatorium f. o. m. 16 

april under högst ett år. 
Lic. R. Jhran t. f. underläk. v. Vänersborgs hosp. o. asyl 19 febr. tillsv. (v). 
Lic. C. G. Trägårdh t. f. underläk. v. Vänersborgs hosp. o. asyl 1 mars 

tillsv. (v). 
Kand H. Forssman t f. stadsläk. i Mariefred en mån. f. o. m. 25 febr. (t). 
Fältläk.-stip G, Wingren ex. läk. v. Göta lifgarde 22 febr.— 1 maj (t). 
Fältläk.-stip. K A. Rosén ex. läk. v. Jönköpings reg:te 27 april— 18 aug. (t). 
IJat.-läk. i reserven J. A. Ekelund ex. läk. v. Smålands art.-reg:te tillsv. (v). 

Död: 

Innehafvaren af apoteket i Lidköping m. m. J. W. Möller afled 
den 22 dennes vid 74 års ålder. 



OBS I 

Samtligre praktiserande läkare i riket erin- 
ras om uppgifterna till tuberkuloskommitén. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENIN6EN. 
Stockholm den 9 mars 1906. 



i Utgifvare och redaktör: 

3:e årg. S Med. d:r Knut Kjellberg. 

< Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. 



N:o 10. 



Innehåll: Gottfrid T(>rxell: N&gra synpunkter och förslag med 
anledning af nkolläkames förändrade ställning inom de allmänna läro- 
verken enligt nya skollagen. — Gösta Fixemax: Litteraturförteckning. 
— Läkarutlåtanden och välgörenhetsmärken. — Nyheter för dagen. — 
Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. 



Några synpunkter och förslag med anledningr 

af skolläkarnes förändrade ställningr inom de 

allmänna läroverken enligt nya skollagen. 

Af 
Gottfrid Törneli. 

Sedan Kongl. Maj:ts nådiga stadga för rikets allmänna 
läroverk af den 18 febr. 1905 trädt i kraft den 1 maj inne- 
varande år, har ett helt nytt skede inträdt i skolläkarnes verk- 
samhet. Från att vara hufvudsakligen endast >> gymnastik- 
undersökare » , har skolläkaren i och med den nya lagen satts 
midt i det egentliga skolarbetet såsom rådande medlem af 
kollegiet, och icke som förut blott i »yttre» utan äfven i »inre» 
hygien. Jag menar därmed att skolläkaren hädanefter icke 
blott skall inspektera sådana skolans lokaler och föremål, scm 
hafva hygieniskt ändamål, utan äfven söka sätta sig in i lär- 
jungarnes förhållanden inom skolan, tyngden af det arbete, 
som af dem fordras och lärjungarnes bärkraft, granska läsord- 
uingen samt studera den arbetsordning, som inom läroverket 
användes. Sålunda har med nya stadgan öppnat sig ett nytt 
fält för skolläkarnes verksamhet, hvilket jag här ofvan med 
ott dåligt namn kallat »inre» hygien. 

Mången skolläkare står nog i likhet med mig nu vid den 
nya ordningens början »undrande och spörjande» och känner 
sig ännu främmande i den skola, där han dock borde vara 
väl hemma. Början blir nog svår, men ju mera vi tränga in 



146 

i förhållandena, ju mera vi blifva införlifvade med skolarbetet, 
ju mera vi träda i förbindelse med, icke blott hvarje särskild 
lärare utan äfven hvarje särskild lärjunge, skall kanhända 
arbetet blifva lättare, än hvad nu kan synas. 

Ett villkor för att författningens mening i verkligheten 
skall kunna genomföras är att skolan kommer till insikt därom, 
att skolläkaren har viktigare arbete än att befria en eller annan 
från gymnastik, att känna efter om luften är dålig i klasserna, 
att taga reda på att > gossarna» ordentligt vädra i rasterna, att 
af trädet i snygghet ej lämnar något öfrigt att önska och dyl. 
Ett animt villkor är att skolläkaren uppträder med förstånd och 
takt i förhållande till lärare och lärjungar, betänkande, att ju 
mer förtroende han lyckas förvärfva från lärarnes sida, desto 
större utsikt har han till framgång i sin verksamhet som skol- 
läkare, samt äfven betänkande, att skolhygienen visserligen är 
en viktig del af skolan, men dock blott en del bland mycket 
annat än viktigare. 

Nya lagen föreskri f ver, att skolläkaren skall vara tillstädes 
en timme i veckan för att gå rektor, lärare och lärjungar till- 
handa med de råd, som lärjungarnes hälsotillstånd och sundhets- 
anordningarna vid läroverket kunna påkalla. Åliggandet af en 
timmes vistelse inom läroverket hvarje vecka synes mig väl 
betänkt; det är enda sättet för skolläkarne att kunna sätta sig 
in i gången af och maskineriet i den apparat, som kallas ett 
allmänt läroverk, att blifva så intensivt lierad med lärare och 
lärjungar, att han, när så behöfves, rådfrågad eller icke, kan 
med nödig sakkunskap och auktoritet afgifva sina råd och 
utsäga sitt votum. 

Hvad som synes mig oundgängligen nödvändigt är, att 
närmare instruktioner utsändas af Öfverstyrelsen i och för 
komplettering af lagens föreskrifter, för att redan från början 
skolläkarnes arbeten måtte ledas in på rätt stråt, och utlofvas 
ju iifven sådana instruktioner på flere ställen i stadgan ; äf venså 
beht)fves en del formulär till ämbetsberättelse, intyg m. m. 

Följande §§ i nya lagen hafva af seende på skolläkarnes 
verksamhet, nämligen § 160, § 161, § 162 mom. 3 och 4, 
samt §§ 56—66. 

Jag vill här underkasta dem hvar för sig litet närmare 
granskning, för att däraf söka få fram en ungefärlig bild af 
huru en skoUäkares verksamhet enligt den nya lagen kommer 
att te sig. 

§ 160 handlar om skolläkares anställning genom Öfver- 
styrelsens försorg. 

Att lönen ej gärna kan bibehållas vid så ringa belopj), 
som för närvarande utgår, tager jag för alldeles gifvet. För 



147 

att afluningen skall motsvara arbetet torde väl arfvodet böra i 
afsevärd mån höjas, i annat fall är jag rädd att läkaren, och 
detta är ju helt naturligt, ej kommer att ägna sig åt denna del 
af sin tjänst (han kan ej lefva på att endast vara skoUäkare) 
mer än hvad som är oundgängligen nödvändigt. Dålig aflöning 
gör dåligt arbete. 

§ 161 innehåller skolläkarens hufvudsakliga arbete. 

Mom. 1. Skolläkaren skall för afgif vande af erforderligt 
intyg på anmodan af rektor kostnadsfritt besiktiga obemedlade 
inträdcssökande. 

Om detta mom. jämföres med § 28 mom. 3, där det säges 
att inträdessökande skall förete intyg af läkare, att han icke 
lider af sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig för skol- 
arbete eller kan menligt inverka på medlärjungar, så framgår 
ej fullt klart, huru vida det alltid skall vara skolläkaren, som bör 
afvifva det för inträdessökande behöfliga intyget. Enligt min 
uppfattning är så icke förhållandet; äfven annan legitimerad 
läkares intyg synes kunna accepteras. Skolläkaren har blott 
skyldighet att besiktiga sädana inträdessökande, som ej hafva 
råd att bekosta läkarbetyget, och bör rektor i dessa fall af- 
göra, hvilka lärjungar, som kunna anses vara medellösa. Tryckt 
blankett för sådana intyg bör finnas (se bil. 1). 

Mom. 2, I detta mom. föreskrifves, liksom förut, under- 
sökning af samtliga lärjungar vid hvarje termins början, men 
är tillagdt, att rektor och vederbörande klassföreståndare skola 
erhålla underrättelse om dessa undersökningar. Sådan under- 
rättelse kan liimnas på tvänne sätt, antingen så att rektor och 
resp. klassföreståndare äro närvarande vid undersökningen, eller 
«i, att skolläkaren till dem lämnar skriftlig (muntlig mycket 
olämpligt!) uppgift öfver lärjungarnes fel och anomaiier. Jag 
förmodar, att Öfverstyrelsen härom kommer att lämna närmare 
föreskrifter. Lämpligast i^ynes mig vara om för hvarje nyin- 
skrifven lärjunge upprättas ett »hälsoregister», som sedan if ylles 
termin efter termin, såsom bruket är i flere danska och tyska 
skolor. ^) 

ögonundersökningarna behöfva hädanefter blott göras en 
gång årligen; lämpligt, torde väl för statistikens skull vara, att 
de göras ungefär samtidigt i alla skolor, t. ex. i slutet af vår- 
termin, då ljusförhållandena äro bäst. 

Mom. ii ålägger skolläkaren att kostnadsfritt verkställa 
undersökning af sådan lärjunge, som af rektor till honom hän- 
visas. 

Dit torde väl höra sådana lärjungar, som behöfva be- 

') 8e Om skollilkare af G. Törnell 1005. 



148 

frielse under någon del af terminen från något undervisnings- 
ämne, exempelvis gymnastik. Tryckt blankett bör finnas (se bil. 2). 

Mom, 4 handlar om åtgärders vidtagande vid fall af smitto- 
sam sjukdom i skolan. Detta mom. står i så nära samband 
med § 65, att båda böra af handlas i ett sammanhang. 

Enligt § 65 skall vid fall af smittosam sjukdom bland lär- 
jungarna eller inom deras närmaste omgifning underrättelse 
därom ofördröjligen meddelas rektor, hvilken i samråd med 
skolläkaren äger \idtaga nödiga försiktighetsåtgärder, och må 
lärjunge, som på grund af smittosam sjukdom varit från under- 
visningen af stängd, icke till läroverket återvända, förr än han 
för rektor företett, af skolläkaren utfärdadt skriftligt medgif- 
vande därtill. Enligt § 161 mom. 4 skall skolläkaren lämna 
rektor nödiga råd och vidtaga lämpliga åtgärder för att hindra 
smittans spridande. 

Hvem som skall lämna rektor underrättelse om utbruten, 
smittosam sjukdom namnes ej, men torde det väl åligga den 
sjuke lärjungens målsman. Huru underrättelsen lämnas kan 
visserligen synas vara likgiltigt, men vore dock synnerligen 
lämpligt, om sådan anmälan skedde skriftligt efter formulär, 
som kunde ifyllas af den läkare, som vårdade den sjuke. Där- 
igenom skulle skolan erhålla mera exakta uppgifter än vid 
blott anmälan af laicus (förslag till sådant formulär se bil. 3). 

Skolläkarens intyg om inträdd hälsa samt rättighet för 
lärjunge att ånyo bevista skolan bör äfven afgifvas efter visst 
formulär (se bil. 4). 

Mo7n, o ålägger skolläkaren att kostnadsfritt vårda medel- 
lösa lärjungar. 

Sålunda samma åliggande som nu; en skillnad torde dock 
blifva därutinnan, att lärjungarna böra uppmanas att så vidt 
möjligt rådfråga skolläkaren under hans mottagningar i skolan, 
blott i undantagsfall hemma i hans bostad. 

Mom. 6. Besiktning af läroverkets lägenheter och sädana 
dess inrättningar, som hafva ett hygieniskt ändamål, skall före- 
tagas en gång i månaden. 

Det torde böra tillgå så, att skolans samtliga lokaler nog- 
grant genomgås, och borde, i därför afsedd liggare tiden för 
besöket antecknas samt de anmärkningar, som tilläfventyrs 
äro att göra, dels i och för anmälan till rektor, dels för in- 
tagande i ämbetsberätt-elsen. 

De gymnastiska öfningarna skola äfvenledes besiktigas en 
gång i månaden. 

Mom. 7. Detta mom. är nytt och innehåller jämte det 
därpå näst följande för skolhygienen mycket viktiga bestäm- 
melser. 



149 

Skolläkaren skall minst en timme i veckan vara inom 
läroverkshuset tillstädes för att därvid gå rektor, lärare och 
lärjungar tillhanda med de råd, som lärjungarnes hälsotillstånd 
och sundhetsanordningarna vid läroverket kunna påkalla. 

Huru denna timme bör tillbringas, torde väl blifva om- 
tvistadt, då närmare bestämmelser därom saknas. Lämpligt 
vore kanhända, att halfva tiden användes till mottagning af 
de lärjungar, som själfva af en eller annan anledning anmäla 
sig till undersökning, eller af rektor eller lärare hänvisas till 
undergående af sådan, samt att återstående hälften användes 
till besök i klasserna, dock ej till ett flyktigt besök från klass 
till klass med störande af undervisningen, utan till att bevista 
en lektion för hvarje gång, för att därigenom möjligen komma 
i tillfälle att göra nödiga iakttagelser å lärjungarna. Jag 
menar med nödiga iakttagelser ej så mycket aktgifvande på 
lärjungarnas kroppshållning och placering i bänkarna utan 
dess mera iakttagande af deras intelligens, andliga rörlighet 
eller trötthet samt förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. 

Det kan väl synas som om ej mycket vore vunnet med 
sådant besök, men väl skött är det ej betydelselöst. Dels kan 
läraren, som ju väl känner sina lärjungar, göra läkaren upp- 
märksam på en eller annan individ, som behöfver iakttagelse, 
dels kan läkaren komplettera sina egna vid terminernas bör- 
jan och sedermera gjorda iakttagelser. 

Något som synes mig vara oundgängligen nödvändigt är, 
att ett särskildt undersökningsrum, med hvad därtill hör, ställes 
till läkarens förfogande i hvarje nytt skolhus; och torde kan- 
hända med litet god vilja sådant äfven kunna beredas i flere 
af de gamla skolhusen. 

Att företaga undersökning såsom hittills öfverallt skett i 
ett vanligt läsrum eller i bästa fall i kollegierummet utan 
minsta hjälpmedel eller bekvämligheter blir lätt parodi på 
verklig läkarundersökning. 

J/ai«. 8. Enligt mom. 8 ålägges skolläkaren att taga 
kännedom om den arbetsordning, som vid läroverket tillämpas 
samt att, därest densamma skulle ur hygienisk synpunkt be- 
finnas gifva anledning till anmärkning, sådant för rektor anmäla. 

^Såsom ofvan blifvit nämndt är denna punkt ur skolhygie- 
nisk synpunkt mycket viktig och förutsätter den hos skolläka- 
ren en noggrann kännedom om skolans förhållanden och ett 
intensivt samarbete mellan skolan och dess läkare. 

Mom. 9. De tabeller, som af gymnastikläraren skola af- 
gifvas, samt skolläkarens äm bets berättelse skola som hittills 
afgifvas senast en månad efter hvarje termins slut. Det kan 
ju synas underligt att afgifva ämbetsberättelse tvänne gånger 



150 

om året; emellertid torde närmare be.stämmelser om tabeller- 
nas och berättelsernas innehåll vara att förvänta från Öfver- 
styrelsen. Det är väl att hoppas, att stor förändring kommer 
att ske beträffande ämbetsberättelsernas innehåll. Nuvarande 
tabeller hafva ju af alla sakkunniga ansetts mycket olämpliga. 

Mom. 10 handlar om skolläkarens skyldighet, att därest 
icke annan hygieniskt sakkunnig tillkallas, vid uppförande af 
nya och förändringar af gamla läroverksbyggnader till.se,, att 
hygienens fordringar iakttagas. 

Därvid torde det vara lyckligast, att skolläkaren afgifver 
skriftligt utlåtande angående förslaget till ritningar, läge m. m. 
för att jämte rektors utlåtande öfverlämnas till vederbörande 
högre myndighet. 

§ 162 mom. 3, som innehåller, att skolläkaren vid be- 
handling af vissa frågor skall deltaga i läroverkskollegiets öfver- 
läggningar och beslut, öfverensstämmer helt och hållet med 
gamla stadgan. 

1 tillämpningen torde så komma att ske, att skolläkaren 
flitigare än hittills kommer att deltaga i kollegiets arbete, t. f. 
af skolhygienens vidgade betydelse och omfång. 

8amma § mom. 4 stadgar, att skolläkaren ej utan laga 
förfall får uteblifva från sådant kollegiesammantriide, till 
hvilket han blifvit kallad. 

§§ '^^ — ^^^ handla om fysisk uppfostran och sundhets- 
anordningar, och är skolläkaren skyldig att bidraga till iakt- 
tagande af däri gifna föreskrifter. 

I § 57 införes något för skolan nytt, nämligen bestäm- 
melsen om uppförande af rast- eller lekskjul i och för lär- 
jungarnes vistelse ute äfven under dålig väderlek. 

Sådana lekskjul användas företrädesvis i England. Om 
med skjulet af sedd nytta skall kimna vinnas, bör detsamma 
vara af ganska betydlig storlek, så att det kan upptaga en 
god del af skolans alummer. Huruvida skjulet bör vara öppet, 
endast försedt med tak, eller om det bör förses med en eller 
två väggar, torde väl bero af olika klimat och lägeförhållan- 
den. I Norrland behöfvas ett par väggar för att bereda hinder 
mot de svåraste vindarna, och ändå blir nog hårdt arbete att 
hålla undan snön. Vid Stockholms folkskolor hafva lekskjulen 
s. k. takryttare (Wallis). 

Det skulle vara synnerligen önskvärdt om > normalritning» 
af lekskjul, upptagande ungefärlig storlek, byggnadsmaterial ^ 
markbeskaffenhet m. m. blefve af Öfverstyrelsen utgifven. 

I § 59 föreskrifves, att inrättning för dusch och bad bör 
finnas inom läroverkshuset eller i dess omedelbara närhet. Om 



151 

sädan inrättning yaknas, bör, där sa j*ke kan, tillfälle till 
billiga bad genom rektors försorg beredas lärjungarna. 

I framtidens skolhus torde sålunda badinrättning blifva 
obligatorisk. Tills vidare få vi väl nöja oss med att uppgöra 
med offentligt badhus om bad mot måttligt pris. 

Tillfälle till varma bad två gånger i månaden synes mig 
vara tillräckligt, åtminstone så länge som icke eget badhus 
tinnes vid läroverket, och bör badandet gifvetvis vara frivilligt. 

Äfven bör, där omständigheterna sådant medgifva, genom 
rektors försorg beredas tillfälle att inhämta färdighet i sim- 
ning. 

§ 60. I fråga om uppvärmning, ventilation, belysning 
och renhållning af läroverkets lokaler skall rektor, i samråd 
med skolläkaren, till noggrann efterlefnad uppgöra lämplig 
plan, hvilken bör vara i läroverkshuset på lämpligt sätt an- 
^^lagen. 

Förslag till sådan plan: 

1. Skolrummens temperatur bör under dagens lopp ej 
understiga + 15" C, ej öfverstiga + 20°. Lämpligast hålles den 
vid 4- 17 å 18°. Därest i något skolrum vid lektionens början 
temperaturen understiger + 12' får undervisning i rummet ej 
.^ke. Yärmegraden i skolrummet skall af ordningsman anteck- 
nas hvarje morgon vid första lektionens början samt hvarje 
middag vid slutet af näst sista lektionen (se bil. 5). 

I gymnastiklokalen får temperaturen ej understiga + 12° C. 

2. Rummen böra flitigt vädras, dels under sopningen 
(minst 15 minuter), dels under alla raster längre eller kortare 
tid (minst o minuter), beroende på den yttre temperaturen, 
under den kallare årstiden dock ej längre än att värmen hin- 
ner taga igen sig, innan nästa lektion begynner. Där så ske 
kan böra fönster och dörrar samtidigt öppnas, så att korsdrag 
uppkommer. Under vädringen tillåtas lärjungarna icke, utan 
tillstånd af klassföreståndaren för hvarje särskild gång, att få 
vistas inom läroverkshuset. 

3. Lärjungarna skola vara så placerade i bänkarna, att 
dagsljuset faller in från deras vänstra sida, samt så, att hvarje 
lärjunge kan se något af himlahvalfvet. 

Vid inträdande skymning skall den konstgjorda belys- 
ningen tändas, vid starkt direkt solljus-infall skola fönster- 
gardinerna tilldragas. Såväl den konstgjorda belysningen som 
gardinerna få ej af lärjungarna vidröras utan lärarens till- 
sägelse. 

4. Golf ven i såväl korridorer och trappuppgångar som i 
klassrummen skola sopas en gäng dagligen med våt ])orste 
eller trasa. Pulpeterna behöfva dock ej flyttas från sina platser. 



152 

såvida ej särskilda förhållanden därtill föranleda, oftare än 2 
gånger i veckan. 

Pulpeter, bord, bänkar, taflor, dörrhandtag skola dagligen 
aftorkas med fuktade trasor. 

5. Golf ven böra skuras och fönsterna af tvättas en gång 
i månaden. 

6. En gång om året, före höstterminens början, böra 
äfven väggar och tak rengöras. 

7. Spottlådorna skola rengöras en gång dagligen samt till 
hälften fyllas med rent vatten. 

8. Lärjungarne skola före inträdet i skollokalerna afskrapa 
sina skodon på de därför afsedda fotskraporna. 

9. Papper och annat skräp får ej kastas på golfven eller 
på gårdsplanen, utan skall läggas i de därför afsedda, i korri- 
dorerna placerade blecklådorna. 

10. Lärjungarna få icke inom läroverkshuset spotta å 
annat ställe än i de därför afsedda spottlådorna. 

11. Hvarje lärjunge skall hafva sin egen dricksbägare, 
förvarad på anvisad plats. 

12. På af trade och pissoir skall den strängaste renlighet 
af lärjungarne iakttagas. 

Golfvet i afträdet skall skuras en gång i månaden. Af- 
trädestunnor och soplådor skola tömmas, innan de blifva öfver- 
fyllda. 

I § 61 gifvas anvisningar om den luftkub och golf^-ta, 
som bör tillförsäkras hvarje lärjunge, och utlofvas f. ö. när- 
mare meddelanden från Öfverstyrelsen. 

Skolläkaren åligger att tillse, att vid bestämmande af plats 
i lärorummet hänsyn tages till lärjungarnes olika kroppsstorlek 
samt beskaffenheten af deras syn- och hörselförmåga. 

För så vidt ögon- och öronundersökningarna göras vid 
slutet af vårtermin är det af vikt, att skolläkaren har upp- 
märksamheten fästad på de inträdessökandes syn- och hörsel- 
förmåga, så att en riktig placering i första klassen måtte ske 
redan från början. 

Skolläkaren åligger vidare enligt samma §:s mom. 2 tillse, 
att för lärjungarna afsedda sittplatser och bord äro så inrättade, 
att de möjliggöra och underlätta en riktig kroppshållning. 

. För att underlätta denna placering borde inom skolan 
finnas en skolbänkstyp (möjligen 2:ne, olika för realskolans 5 
nedre och för öfriga högre klasser) med lämpligt antal olika 
storlekar. Vid början af hvarje termin bör hvarje lärjunge 
mätas å gymnastiklokalen samt hänvisas efter sin längd till 
lämpligt bänknummer. 



153 

§ 62. Skolläkaren skall besiktiga skolans papper, tryck, 
afbildningar m. m. dyl. samt däröfver afgifva utlåtande. 

Af vikt är härvid att läkaren sättes i tillfälle att afgifva 
sitt utlåtande, innan bokens antagande blifvit fastställdt. 

§ 64. Lärjunge, hvilken befinnes lida af sjukdom eller 
lyte, som gör honom olämplig för skolarbete, eller innebär fara 
för öfiiga lärjungars hälsa, må efter af skolläkaren däröfver 
afgifvet skriftligt utlåtande af kollegiet från läroverket skiljas, 
börande i afgångsbetyget anteckning göras om anledningen till 
af gången. 

Formulär för sådant läkarutlåtande bör tryckas (se bil. 6). 

§ 65 är redan af handlad i sammanhang med § 161. 

I slutet af sistnämnda paragraf står att skolläkaren »i 
öfrigt bör bidraga till iakttagandet af de i §§ 56 — 66 gifna 
föreskrifter». 

I §66 föreskrifves, att vid undervisningen i de natur- 
vetenfrikapliga ämnena lärjungarnes uppmärksamhet bör fästas 
på hälsolärans viktigare lärdomar, samt kännedom meddelas 
om de riisgifvande ämnenas och tobakens natur och vp.rkningar. 

I hvad mån skolläkaren kan bidraga till iakttagande af 
denna § framgår dock ej af densamma. Möjligen är meningen, 
att läkaren skall inkallas till i nämnda § omtalade »veder- 
börande ämneskonferens » . 

FOrslag till blanketter: 

Bil. 1. 

Att , som söker inträde vid — 

, icke lider af sjukdom eller lyte, som gör honom olämp- 
lig för skolarbete, eller kan menligt inverka på medlärjungar, 
intygas. 

den — 19 — . 



SkoUäkare. 



Bil. 2. 

Att lärjungen vid — — — — , — — lider af 

— — — — — , samt att han på grund däraf bör frikallas 

från deltagande i , under en tid af , 

intygas. 

den — 19 — . 

SkoUäkare. 



154 

Bil. 3. 

Anmälan till rektor om insjuknade i smittosamma sjuk- 
domar (difteri — skarlakansfeber — nervfeber — mässling — 
kikhosta). 

Sjukdom : 

Den sjukes namn: 

Ålder: 

Bostad : 

Dagen för insjuknandet: 

Klass : 

Anmärkningar: 

den — 19 — 



Bil 4. 

Att lärjungen vid — — 

har tillfrisknat från sin sjukdom ( — 
söka skolan fr. o. m. den 

den — 19 — . 



- — ) och ånyo får be- 
-, intygas. 



Skolläkare. 



Bil, 



Tomperaturlista. 



Dag 



dato kl. — 



kl. 



måndag 



tisdag 



onsdag 



torsdag 



fredag 



lördag 



Rummet ^:o — . 



155 

Bil. 6. 

Alt lärjungen vid — — — — , — — — lider 

af — , samt att han pä grund af denna sin sjuk- 
dom — detta sitt lyte — är olämplig för skolarbete — kan 
vara till fara för öfriga medlärj ungars hälsa — intygas. 

den — 19 — . 

Skolläkare. 

Ofvanstående synpunkter och förslag har jag velat fram- 
.-tälla redan vid början af den nya lagens tillämpning, i för- 
hoppning därom, att skoUäkarne vid de allmänna läroverken 
litet hvarstädes ville uttala sin åsikt i detta ämne, ehuru vi 
naturligtvis hafva anledning att vänta närmare instruktioner i 
åtminstone ett och annat från Öfverstyrelsen. 

Hernösand i juni 1905.^) 



Litteraturförteckning 

till D:r Finemans i förra numret införda uppsats om larynx- 
tuberkulosen. 

1. Merkel: Die neueren Leistungen auf dem Gebiete der Laryn- 
jfoskopi. — Schmidt'8 Jahrbttcher 1867. Bd 133 Heft 3. 

2. Ludwig Tör^k: Klinik der Krankheiten des Kehlkopfs und 
(ler Luftröhre. — Schmidts Jahrbacher 1868. Bd. 137: sid. 257. 

3. Scbieffer: Perichondritis laryngea tuberculosa. Schmidts Jahr- 
]>ucher 1877. Bd. 176: sid. 132. 

4. O. Heinze: Die Kehlkopfschwindsucht. — Schmidts Jahr- 
böcher 1879. Bd 181: sid. 98. 

5. Isambert: Ueber Miliartuberkulose des Rachens, tiiberkulöse 
Infiltration der Epiglottis u. des Larynx. Schmidts Jahrbttcher 1878. 
Bd 178: sid. 242. 

6. M. Schmidt: Der Kehlkopfschwindsucht und ihre Behand- 
lung. — Schmidts Jahrbttcher 1880. Bd 186: s. 105. 

7. Th. Schech: Klinische und histologische Studium ueber Kehl- 
kopfschwindsucht. — Schmidts Jahrbttcher 1881. Bd 189: sid. 36. 

8. Th. Hering. De la curabilité des ulcerations tuberculeuses 
•la larvnx en générale et de leur traitement par Temploi de Tacide 
lactiqué. Schmidts Jahrbttcher 1886 Bd. 212: sid. 44. 

9. Th. Heryng: Die Heilbarkeit der Larynxphtise und ihre 
rhirurgische Behandlung. — Schmidts Jahrbttcher 1888. Bd 218: sid. 218. 

10. Otto Seifert: Ueber Tracheotomie bei Larynxtuberkuloöe. 
Schmidts Jahrbttcher 1889. Bd 223: sid. 156. 

11. Korkunoff: Ueber die Enststehung der tuberkulosen Kehl- 
kopfgeschwttren und die Rolle der Tuberkelbacillen bei diesem Processe. 
SchmidU» Jahrbttcher 1890 Bd. 225: sid. 15. 



*) Uppsatsens införande har blifvit fördröjdt, bl. a. i afvaktan på 
publicerandet af frågans behandling vid läkarmötet i Malmö. 

Red. af L, T, 



156 

12. Sundberg: Undersökningar öfver möjligheten af mikrobers 
inträngande genom den oskadade tarmslemhinnans yta (Uppsala 1892). 

13. K. Stoerk: Die Erkrankungen der Nase, der Rachens und 
des Kehlkopfes. — Nothnagels Specielle Pathologie und Therapie Bd 
XIII:I. 1895. 

14. Frevtag: Ueber Kehlkopfturberkulose. — Mftnchener me<lic. 
Wochenschrift 1902 N:r 19: sid. 782. 

15. Kronenberg: Die Behandlung der Kehlkopftuberkulose. — 
Mttnch. Medic. Woch. 1903. N:r 15 o. 16. 

16. M. Schmidt: Die Krankheiten der oberen Luftwege. 1903. 

17. Gränwald:. Die Galvanokaustik in Form des Einstiches zur 
Therapie der Kehlkopftuberkulose. — Mttnch. Medic. Woch. 1903. Nar 25. 

18. Frese: Die Beziehungen zwischen Kehlkopf- und Lungen- 
tuberkulose. — Mttnch. Medie Woch. IfKM. X:r 13. 

19. Krieg: Ueber chirurgische Behandlung der Kehlkopftuber- 
kulose. — Archiv fflr Laryngologie und Rhinologie (Fränkel). Bd 16 
Heft 2. 

20. Ktthn: Klinische Erfahrungen ttber die Behandlung der Lun- 
gentuherkulose mit intravenösen Zimmtsäureinjektionen (Hetol). — 
Mttnch. Medic. Woch. 11K)1. N:r 12. 

21. Prvm : Zur Hetolbehandlung der Tuberkulose. Mttnch. Medic. 
Woch. 1904. N:r 44. 

22. Schrage : Zur Behandlung der Lungentuberkulose nach Lan- 
derer. — Mttnch. Medic. Woch- 1904. X:r 44. 

23. Hansberg: Laryngotomie bei Kehlkopftuberkulose Verhand- 
lungen des Vereins Sttddeutscher Laryngologen 1905. 

24. Kunwald : Ueber die Behandlung der Kehlkopf tuberkoloee mit 
Sonnenlicht. Mttnch. Medic. Woch. 1905. N:r 2. 

25. Jessen — (Davos) — Ueber die Behandlung der Kehlkopftuber- 
kulose mit Sonnenlicht. 

26. Winckler: Beitrag zur Therapie der Kehlkopftuberkulose. 1904. 

27. Winckler : Weitere Erfahrungen in der Behandlung der Kehl- 
kopftuberkulose mit Röntgen st rahlen — 1905. 

28. Frey— (Davos)— Meine Erfahrungen mit dem Antituberkulos- 
serum Marmorek. — Mttnch. Medic. Woch. 1904. N:o 44. 

29. L. Schrötter: Vorlesungen ueber die Krankheiten des Kehl- 
kopfes. — Wien 1893. 



Läkarutlåtanden och välgörenhetsnnärken. 

(Tnsändt). 

Doktor Pohlmans vädjan i Läkartidningen n:r 3 till svenska läkar- 
kåren j^att under hela detta år — och hvarför icke äfven för framtiden 
— förse samtliga sina till lifförsäkringsbolagen aflämnade läkarutlåtanden 
med 2 eller flere välgörenhetsmärken* är ju mycket välmenande och 
visar hans varma intresse för tuberkulosföreningens af oss alla gillade 
och säkerligen äfven understödda verksamhet, men kan jag dock ej 
annat än mot hans förslag inlägga min gensaga. 

Jag förstår nämligen ej riktigt, hvarför vi skola fästa tuberkulos- 
märkena just på lifförsäkringsundersökningsbrefven. Om kuverten vore 
af nåtrot synnerligt stort omfång, så att många märken finge rum därå, 
vore det ändå något skäl, men så är ju ej förhållandet. D:r P. fram- 
håller, oiu brefven ifråga, »att dessa utlåtanden skola aflämnas i för- 
segladt kuvert och intet hinder vftl torde möta att jämte sigillet på 



157 

kuvertetH baksida äfven fästa dylika märken». Om lifförsäkringsbolagen 
skulle vilja vara nog välvilliga mot tiiberkulosföreningen att göra lif- 
försäkringsknverten af större format, skulle ju läkarna få rum nie<l 
ännu många fler märken, som skulle kunna fästas både på fram- och 
baksidan. Men mitt förstånd klarnar i alla fall icke beträffande förslaget. 

Lika väl som å nämnda bref skulle vi ju kunna sätta våra märken 
på många andra handlingar, t. ex. intyg om hälsotillstånd, intyg för 
minderåriga arbetare, på rapporter om tjänsteresor, hospitalshandiingar, 
olycksfallsförsäkringsblanketter (vi få ju ibland för dem ett par kronor 
i betalning), på våra recept m. m. i oändlighet, och få vi ej rum för 
märkena på framsidan för det myckna skrifvandet, linnes bestämdt 
goilt utrymme på baksidan, ett förfarande, h varemot ^väl intet hinder 
torde möta.» 

D:r P. framhåller vidare att märkena böra vara »på ett eller annat 
sätt makulerade», möjligen för att förekomma att lifförsäkringsbolagen 
eller mellanhänder efteråt skulle ånyo kunna använda lökarnes välgö- 
renhet, men ledsamt nog föreslår han ej något särskildt tecken, som 
skulle klara, att makuleringen skett af någon medlem af läkarkåren. 

Såsom verkligt skäl till sitt förslag nämner d:r P., att - vi för 
hvarje undersökning bekomma en relativt lätt förvärfvad kontant er- 
:4ättning^. 

Och jag som i all oskuld trodde, att den svåra och bedröfliga 
frågan om ersättning vid lifförsäkringsundersökning var för länge sedan 
utagerad. Skall den nu återkomma i samband med tuberkulosmärkena. 
Skall nu läkarkåren beskattas igen för att läkararfvodet vid lifförsäk- 
ringsundensökning ^är en relativt Jätt förvärfvad ersättning»? Jag trodde 
att läkarkåren var alldeles ense därom, att ersättningen visst icke var 
lätt förvärfvad, utan tvärt om nätt och jämt skälig för svårt förvärfvad 
sakkunskap, för mycken möda, omtanke och besvär. 

Meningen med mitt långa genmäle är i korthet: låt oss i all rim- 
lighets namn i likhet med hvarje annan människa få vara bann härtiga 
som vi vilja och icke på uppmaning en corps. Låt oss som andra 
medborgare få smeta våra märken på hvilka bref vi .själfva vilja, vare 
sig de äro lifförsäkringsbref eller icke, vare sig de äro slutna eller 
öppna, försedda med sigill eller icke, vare sig på bak- eller framsidan. 

Och under alla förhållan<len synas mig lifförsäkringsun<ler8öknings- 
brefven just ej vara särskildt värda att offra tackoffer för nådigt er- 
hällen förtjänst. G. T. 

Nyheter för dagen. 

Malmö läkarförening sammanträdde den 21 febr., därvid be- 
handlades <iel8 den i oktober 1905 tillsatta folkskolläkarkommitténs ut- 
låtande, dels canceruteri-kommitterades förslag. Föreningen beslöt bl. a. : 
att anmoda prof. Essen-Möller att låta en af honom författad uppsats 
ang. det tidiga igenkännandet af lifmoderkräftan införas i Läkartid- 
ningen, att låta nedanstående af d:r I. Körner författade uppn)p till 
Sveriges barnmorskor dels inflyta i Läkartidningen, dels med vissa 
tidsmellanrum upprepas i »Jordemodren ', att anmoda l:e prov.-läk. 
iSörman att låta barnmorskorna inom Malmöhus lön få <lel af uppro]>et, 
att i någon form sprida ^upplysningar och rad till allmänheten an- 
gående kräfta i lifmodern». Formuleringen af dessa upplysningar 
och råd» bordlades. Meningen är att låta trycka desamma och till 
hvar och en af föreningens medlemmar öfverlämna 100 ex., hvarjämte 
hvarje lokalförening skall erhålla nAgra ex. — Det ofvannämnda upp- 
ropet har följande lydelse: 



158 



Till Sveriges barnmorskor. 



Bland de sjukdomar, som draV)ba kvinnan, är kräfta 
i lifmodern ovodersägligen en af de allvarligaste. Lämnad 
åt sig själf leder den till en säker död, oftast efter ett 
synnerligen svårt plågoläger. Enda räddningen ligger i 
kräftsvulstens borttagande genom operation ; för att en så- 
dan operation skall hafva någon utsikt att varaktigt åter- 
ställa patienten till hälsa, måste densamma företagas strax 
i sjukdomens början, innan denna hunnit gripa omkring 
sig. Det är därför af stor vikt, att kvinnor, lidande af 
kräfta i lifmodern, sä fort som möjligt komma under 
läkarebehandling. 

Till detta måls vinnande kunnen I barnmorskor kraf- 
tigt bidraga; till P^der vända sig, såsom erfareidieten visar, 
ofta kvinnorna, då de lida af ett eller annat obehag från 
underlifvets organ, oregelbundna blödningar, fiytning, smär- 
tor etc. Alla dessa symptom kunna bero på kräfta i lif- 
modern. Själf va kunnen I ej afgöra, om så är; förspillen 
därför ej i dylika fall en dyrbar tid genom anordnandet 
af sköljningar eller annan behandling, utan uppmanen i 
hvarje fall patienten att ofördröjligen vända sig till läkare. 
Underlåten I detta, och patienten slår sig till ro med 
Edra föreskrifter, så kan, om kräfta verkligen föreligger, 
den gynnsamma tiden för operation snart vara förbi och 
kvinnan räddningslöst förlorad, och clärtill aren I så fall 
icke utan skuld. 
Norrköpings låkarförening sammanträdde den 24 febr. P:r J. 

Hellström meddelade en minnesruna öfver den tyske gynekologen Ad. 

Gusserow. I):r S. Holmgren demonstrerade den af d:r M. .Jansson 

uppfunna Siderofonen. D:r K. Jäderholm demonstrerade Schmidts 

metod för mikroskopisk unders<)kning af fji^ces. 



Offentliga underrättelser. 
Ledigra tjänster: 

^) betecknar, att ansökan stiilles till Konnnpen och inlÄmnas hos Med.-8tyr:n: ^) att 

ansökan ställes till Med.-styr:n och inlHinnas *ii{rstiides : ^) att ansökan ställes till Med.- 

styrrn och inlämnas hos vederbörande hospitaU- eller lasarettsdirektion. 

AnsökningsMeo 
utgår : 

Bat.-läk.-tj:n v. Smålands art.-reg:te^) 10 mars. 

En bat.-läk.-tj. v. Skånska trängkåren') 10 mars. 

Underläk.-tj.n v. Uppsala asyls kvinnoafd.^j 10 mars. 

Extra prov.-läk.-tjrn i Ljungskile distr.-J Ulistr. omfattar 
Ljungs, Grimmeröds, Kesteröds, Hjertums och 
Västerlanda socknar med en ytvidd af 305 kv.-km. 
och 7,H8J) invånare 1 jan. 04; station i Ljungskile; 
lön : 1,500 kr. jämte 500 kr. i hyresersättning) 12 mars. 

Underläk.-tj.n v. lasarettet i Karlshamn'') (löneförmåner: 
1,800 kr. jämte fri bostad, frukost och kväll samt 
420 kr. för middag) 12 mar-s. 

Ex. prov.-läk.-tj:n i Hammerdals distr.') (ledig till 19(»7 
års utgång ; distr. omfattar Hammerdals och Gåxsjö 
kommuner af Jämtlands län med en ytvidd af 
1,55G kv.-km. och med 5,054 inv. den 1 jan. 04; 
station vid H:s kvrka; lön: 3,(XK) kr. 14 mars. 



159 

En marinlilk.-stip.-befattn. (sökes hos marinöfverläkareu) 14 mars. 

Stadsläk.-tjin i Skellefteå (ansökan ställd till stadsfull- 
mäktige, inl. hos magistraten; lön: 1,000 kr.) 15 mars. 

I^k.befattn.n vid länslasit i Hudiksvall (löneförmåner 
3,0(X) kr. jämte 300 kr. i semesterpenningar samt 
fri bostad och vedbrand) 17 mars. 

Läk.-]jefattn:n v. Kronohäktet i Hudiksvall (ansökan, 

>*tälld till fångvårdsstyrrn, inl. hos K. befhde, Gäfie) 21 mars. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Tärna distr.*) (ledigförklarad för 
ti<lent. o. m. 1907; distr. omfattar Tärna kapell- 
församling jämte delar af Stensele socken, Väster- 
bottens län, med 1,269 invånare den 1 jan. 04; 
station vid Tärna kyrka; lön: 3,000 kr.) 24 mars. 

Under.-läk.-tj:n v. Kristinehamns hosp.*) (lön enl. innev. 
års riksdags beslut höjd till 3,500 kr. — för med. 
kand. 2,500 kr.) 31 mars. 

En marinläk.stip.-befattn. (sökes hos marinöfverläkareu) 2 april. 

Ledig-a apotek: 

Ai)oteket i Åsele (pensionsafgift 300 kr.) 14 mars. 

Af Kungl. Ha]:t utnämnda ceh transporterade: 

Till bat.-läk. v. l:a lifgren.-regrtet: bat.-läk. v. Södermanlands reg:te ./. 

H. Bernham. 
Till bat.-läk. i reserven: f. d. bat.-läk. v. Boden-Karlsborgs art.-reg:te 

-S. R. Erhardt 
Till marinläk. af 2:a graden i reserven: f. d. marinläk. af 2:a gr. K, 

W. Wtifistedt, 

Åt Med.-styr.:n utnämnda oeh förordnade: 

Till ex. prov.-läk. i Charlottenbergs distr. (intill utgången af 1910): 
förutvar. ex. prov.-läk. i distr. X Ä. Eriksson. 

Till läk. v. Xybro brunns- odi badanstalt (juni — aug.): lic. H. Wall- 
gren. 

Till läk. v. Fiskebäckskils hafskuranstalt (tre mån. af sommaren): lic. 
/. Söda-Jwlm, 

Till underläk. v. las. i Uddevalla (tre år fr. 26 febr.): lic. E. Alqvist. 

Af vederbörande myndigrheter antagna: 

Till läk. v. kronohäktet i Kungsbacka tillsv.: stadsläk. H. Dahlin. 

Af sked (eller entled.) beviljadt: 
Bat.-läk. v. Boden-Karlsborgs art-regrte S. R. Erhardt. 
Marinläk. af 2:a graden W. E. ]ye7'nstedt. 
Fältläk.-stip. A". A. Rosén t. o. m. 1 juli. 

Af las.-dirm afgrifvet förord: 
Till la8.-läk.-tj:n i Finspång: lic. P. 7. Segelberg. 

Sökande: 
Till underläk.-tj.n r. las. i Uddevalla: lic:na E. Alqvist, P. Jonsson och 
A. Liilieroth. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarcns semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

Lic. A. Wallin t. f. 2:e läk. v. Sahlgrenska sjukhusets kirurg, afd. två 

mån. f. o. ra. 23 febr. (t). 
Lic. E. HelUng t. f. amanuens v. Sahlgrens^ta sjukhusets kirurg, afd. 

två mån. f. o. m. 2:^ febr. (t). 



160 

Lic. K. Dillberg t. f. las.-läk. i Ängelholm tre mån. f. o. m, 17 marsU)- 
Bat.-läk. H. Bemheim t. t prov.-läk. i Kisa dietr. en mån. f. o. m. 14 

mars (s). 
Lic. F. Gillberg t. f. ex. prov.-läk. i Ljungskile diatr. från 2 mars (v). 
Fältläk.-stip. j! R. Odenius ex. läk. vid Jämtlands fftltjäg.-regites skolor 

i Östersund innev. vinter (t). 
Lic. X. A. Wange t. f. prov.-läk. i Jämshögs distr. en mån. f. o. m. 

27 febr. (t). 

Död: 

Läkaren vid K. institutet för blinda m. ra., med. licentiaten Enisf 
Fognian afled den 1 mars vid 63 års ålder. 



Öfversikt af sammandragen af epidemi- 
rapporter. 

för halfva månaden 1—15 febr.. 1906. 



iStockholm 

Istockholms län 

Uppsala 

I Södermanlands 

Östergötlands 

I Jönköpings 

Kronobergs 

iKalraar - . 

[Gotlands — 

Blekinge 

[Kristianstads 

iMalmöhus _ 

(Hallands _ 

Göteborg 

Göteborgs o. Bohus.. 

jÄlfsborgs —.. 

.Skaraborgs 

lyärmlands 

Örebro , 

j Västmanlands 

I Kopparbergs 

jGätleborgs 

Västemorrlands 

Jämtlands 

Västerbottens _. 

Norrbottens 



Städer. 






I I I 

1, 68 64 — 
— 6' 2, — 
—i 9 48 — 
lO' 3, -i — 

3, 36 17. — 



II 



9. - 



133 
8 
57 
13 
56 
IQ 



~ 6 öl —I 
- -' 18 -I 



4 
12 

18 



11 lo' 55! — ' 

— ' Ii 6i — , 



11 



'O Ii — ; 
2 1- —I 



ö 1 28 — , 

-I 3 -•=' 

-i ^ f-' 



76 
7 

33 
5 
3 
8 
3 

37 
6 
3 
9 
4 
1 
8 

12 



Landsbygd. 



t fl! S 



es 1 

E , 

S 

QQ I 



91 44 

24 39 
9 6 

22 16 

4 24 

6 28 

9 12 

4 — 

25 30 
10 75 
24 103 



2, 
17 
18 



29 

15 

24 

6 

5 

7 1 
13 26 
43' 18 
12 20 
2 2 
— 4 
4 5. 



16 



135 
63 
21; 
38 
28 
35; 
22' 
5 

57, 
85 

134 

?i 

30' 

£i 

23 
25i 
12 
40 
61 
32 

4 
201 

9 



Summa \ 37,169,330. — ; 526| 40.346;559i 17: 962 

^mma sjukdomsfall i hela riket: nervfeber 77, skarlakansfeber 515, 
difteri 879, rödsot 17. — Akut barnförlamning 19 fall, däraf 10 i Norr- 
^ottens län. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENiNGEN. 
Stockholm den 16 mars 1906. 



i Utgifvare och redaktör: \ 

3:e årg. ^ M^d. d-.r Knut Kjellberg. | N:0 11. 

< Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. ) 

Innehall: F. Bäver: Kan något göras, på det att patienter med 
uteruskarcinom måtte komma till operation tidigare, än hvad nu i all- 
mänhet ar fallet? — Elis Essen-Möller: Till frågan om det tidiga 
igenkännandet af lif moderkräftan. — Till »SkoUäkare»! — Läkarnas 
själfdeklaration. — Till hrr förste provinsialläkare. — Periodisk litteratur. 
— Nyheter för dagen. — Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. 



Kan någrot göras, på det att patienter med 

uteruskarcinom måtte komma till 

operation tidigare, än hvad nu i 

allmänhet är fallet? 

Några ord till inledande af diskussion i denna fråga i Malmö Läkar- 
förening vid dess sammanträde Oktober 1905. 

Af 

D:r P. Bauér. 

Då jag vid förra sammanträdet hemställde till Malmö 
Läkarförening att åtaga sig en utredning angående det sätt, 
på h vilket man skulle kunna åstadkomma en ändring i det sorg- 
liga förhållande, som nu äger rum, i det att så få fall af cancer 
uteri komma till operation, medan det ännu finns möjlighet 
för radikal hjälp, beslöt Läkarföreningen att uppsätta diskus- 
sion om detta spörsmål på föredragningslistan för detta möte 
och anhöll att jag måtte inleda den. 

Det synes mig då, som om de frågor, hvilka härvid sär- 
skildt böra besvaras, äro följande: 

1) Är antalet fall af cancer uteri så stort, att det kan 
vara skäl att därför vidtaga särskilda åtgärder? 

2) Förhåller det sig så, att fallen af cancer uteri sent 
komma till operation, i allmänhet först då, när varaktig hjälp 
ej står att få genom operation? 



162 

3) Om 6å är, kan en ändring i detta afseende åstadkom- 
mas, och på hvad eätt? 

Jag skall söka i korthet hesvara dessa. 

Antalet fall af cancer uteri här i Sverige känna vi ej, ty 
under det att i de flesta länder i Europa kommissioner varit 
och äro i arbete, för att utröna förekomsten af cancer och 
söka vidtaga åtgärder för att minska denna sjukdom, är det 
först på allra sista tiden, som ett förslag till dylikt arbete i 
vårt land framkommit, i det att i Svenska Läkarsällskapet en 
hemställan härtill gjorts af några dess medlemmar och har 
Läkarsällskapet i juni i år beslutat att föranstalta en sam- 
forskning angående kancern. 

Sålunda, vi veta hittills intet med säkerhet om antalet 
fall af cancer i Sverige, intet heller således om cancer uteri. 

Från Tyskland föreligger för år 1900 en officiell räkning 
af cancerfallen, och af denna har Winter i Königsberg beräk- 
nat, att det året funnos där ej mindre än ungefär 25,000 fall 
af cancer uteri. 

Tillämpa vi denna beräkning, 25,000 fall på 55,000,000 
människor, så skulle vi för Sverige med dess 5,000,000 män- 
niskor hafva ungefär 2,270 fall af cancer uteri årligen. Huru- 
vida det verkligen så förhåller sig, kan jag emellertid ej gå i 
god för. Det är möjligt att antalet är mindre, kanske hälften 
eller en tredjedel däraf. I alla fall är det säkert så många, 
att vi hafva allt skäl att så långt möjligt är söka hjälpa dem, 
som lida af denna sjukdom. 

Beträffande de båda andra frågorna ber jag att få hän- 
visa till ett arbete af Winter, h vilket utkom i fjol: »Die Be- 
kämpfung des Uteruskrebses. Ein Wort an alle Krebsoperateure». 

W. började redan 1S91, då han var ledare af polikliniken 
vid den gynekologiska universitetekliniken i Berlin, hvarunder 
han såg, att så många fall af cancer uteri kommo för sent 
till operation, arbeta på att öka antalet operabla fall. Han 
har sedan dess alltjämt haft detta mål i sikte såväl under sin 
verksamhet i Berlin som därefter såsom professor i Königsberg. 

Det var dock först under år 1902, som han satte detta 
arbete riktigt i system. För att visa, att operabilitetsprocenten 
af de fall, hvilka hänvisas till operation, i allmänhet är låg, 
har W. sammanställt en hel del uppgifter härom från olika länder, 
från Tyskland, Österrike-Ungern, Skottland, Ryssland, Holland 
och Amerika. Den lägsta operabilitetsprocenten angifves af 
Halliday Croom (Skottland), 6 %, vidare af 7(or<7^Zer (Kärnthen) 
för åren 189G— 1900 8 X, af Lapschin (Ryssland) för åren 
1884—1895 9,7 % ; högst af Olshansen (Beriiii) för åren 1901 
— 1902 61 X och af Staude (Hamburg) 64,5 %. W — s egen sta- 



163 

tistik visar en ökning af operabiliteten från år 1898 med 54,9 
% till 1902 med 71,9 %'. 

Frän vårt land har jag gjort en sammanställning af Medi- 
cinalstyrelsens officiella berättelse från år 1891 till och med 
1900. I dessa berättelser finnas nämligen angifna alla de fall af 
cancer i kvinnliga genitalia, som vårdats å sjukhusen, och 
h vilka där undergått radikaloperation. Från de senare åren 
är en sådan sammanställning omöjlig, enär i den offic. be- 
rättelsen angående operationerna ej finnes angifvet, hvilka ope- 
rationer gjorts för cancer uteri. Under nämnda 10 år voro å 
?^jukbusen intagna 2,602 fall af cancer i kvinnliga genitalia 
och, då cancer ovarii och cancer vulvse et vagin«e äro mycket 
sällsynta, har jag räknat dem alla som cancer uteri. Af dessa 
2,602 fall opererades radikalt 414, sålunda endast 16 X af 
de intagna. 

Häraf framgår tydligt, att uteruskarcinomet i allmänhet 
kommer till behandling först då, när intet mera kan vinnas 
genom operation, och detta trots det att genom alltjämt för- 
bättrade operationsmetoder indikationerna för operation allt 
mera vidgats, i det man t. ex. numera ej tvekar att från buken 
utskala ej blott uterus och en del af vagina, utan äfven samt- 
liga körtlar i parametrierna. 

Det är emellertid klart, att dessa enl. W. nyss refererade upp- 
gifter angående operabilitetsprocenten, hvilka härleda sig från de 
stora klinikerna och några kända operatörer, icke gifva oss en 
riktig hållpunkt för bedömande af den verkliga operabiliteten 
af cancer uteri. Vilja vi beräkna den, säger W., t. ex. från 
en provins, så måste vi söka erhålla 2 tal: det absoluta an- 
talet patienter med cancer uteri under en viss tid och det 
absoluta antalet af alla under denna tid opererade. W. har 
gjort detta försök för Ost Preussen år 1900. Det absoluta an- 
talet fall af cancer uteri har han med hjälp af Kgl. preussiska 
statis. byrån beräknat till 350. Det andra talet har han fått 
genom förfrågan hos samtliga i Ost- Preussen opererande gyneko- 
loger; detta är 56. Detta tal ökar han till 60, då han an- 
tager, att några fall af cancer uteri från Ost-Preussen opererats 
på annat håll. Sålunda af 350 fall opererades 60, hvilket 
gör 17 % operabilitet. Beräknar man nu, att af dessa 60 
endast ungefär 20 blifvit varaktigt hjälpta, är det sålunda vida 
öfver 300 af dessa 350, som blifvit ohulpna. 

Inför detta faktum måste man fråga sig, hvilka äro orsakerna 
härtill. De äro flera. W. angifver följande: »1) husläkarnes 
bristande sakkännedom och sorglöshet, 2) barnmorskornas sam- 
vetslöshet och 3) patienternas eget förhållande». 

För att nu så vidt möjligt andanrödja dessa hinder har W. 



164 

gått tillväga på följande sätt. Han har författat en broschyr 
angående diagnostiken och undersökningen af cancer uteri, 
hvilken sändts till alla läkare i Ost-Preussen, och i hvilken 
han uppmanar dem att strax göra inre undersökning på hvarje 
patient, som konsulterar för underlifssymptom; att för så vidt 
de ej själfva kunna sätta diagnosen, hänvisa dem till specialist, 
samt att vid diagnosen cancer bestämdt framhålla för patienten 
betydelsen af möjligast snar operation. 

Han har vidare skrifvit en uppsats om sjukdomen, afsedd 
för barnmorskor, och sändt denna till alla Ost-Preussens barn- 
morskor med uppmaning till dem att aldrig undersöka eller 
gifva råd åt en kvinna med sjTnptom på sjuklig affektion åt 
underlifvet, utan genast hänvisa till läkare. 

W. har dessutom författat en uppsats: >Ueber die Gefahren 
des Unterleibskrebses. Ein Mahnwort an die Frauenwelt>, 
hvilken uppsats intogs i början af januari 1903 i alla Ost- 
Preussens tidningar. 

\V. är nämligen af den åsikten, att »först då hvarje kvinna 
vet, att kancern kan bcftas genom operation och detta blott då, 
när operationen kan göras omedelbart efter de tidigaste symp- 
tomen; först då, när hvarje kvinna känner de tidigaste symp- 
tomen af sjukdomen, och då hon anser det som sin plikt mot 
sig själf och sina anhöriga att låta undersöka sig vid dessa de 
tidigaste symptomen, först då äro vi vid målet.» Och W. 
ansåg, att man på intet annat sätt kunde så kraftigt upplysa 
d^m och mana dem till aktgifvande på sig själfva i detta af- 
seende som genom en tidningsuppsats. 

Utom vidtagandet af de redan nämnda åtgärderna utsände 
W. äf ven frågeformulär till alla gynekologiska operatörer i 
Ost-Preussen med anhållan att de måtte registrera alla sina 
fall af cancer uteri under år 1903. I början af 1904 infordrade 
han dessa uppgifter, och på grund af dem samt sina egna fall, 
tillsammans 84, lämnar W. i Zeitschrift fur Gynäkologie 1904 
nr 14 redogörelse angående effekten af sitt åtgörande. 

Denna är följande: endast ett mycket ringa antal läkare 
har underlåtit undersökning, ja egentligen endast en, en ho- 
möopat; endast en barnmorska har syndat, i det hon behållit 
patienten under behandling; patienterna själfva ha betydligt 
tidigare än förr kommit till undersökning. 

Till följd häraf har också antalet operabla fall betydligt 
ökats, i det att W:s egen operabilitetsstatistik stigit från 71,9 X 
till 82 X» de öfriga gynekologemas i Ost-Preussen från 52 X 
till 65 %, Sålunda ett mycket gynnsamt resultat af det årets 
arbete. — Men, säger W., vi äro ännu långt ifrån målet, vi 
måste sträfva efter att nå ännu bättre resultat. 



165 

W. elutar sin skrift med följande ord: »Ich möchte meine 
Ausfiihrungen mit einem Appell an die Chirurgen schliessen, auch 
ihrerseits einen systematischen Kampf gegen die ihrer Domäne 
zufallenden Krebsarten zu eröffnen» — en uppmaning, som 
synes mig väl värd att beakta och följa. 

Utom W. hafva äfven andra gj-nekologer varit verksamma 
på detta område, så Diihrssen, hvilken i Die Medicinische Woche 
1904 publicerat en uppsats: »Welche Aufgaben haben der 
practische Arzt und die ärztliche Wissenschaft dem Gebärmutter- 
krebs gegeniiber?» 

Äfven Runge har 1905 utgifvit en liten skrift: »Der Krebs 
der Gebärmutter. Ein Mahnwort an die Frauenwelt.» 

I »Föreningen for Gjuekologi og Obstetrik» i Köpenhamn 
upptogs detta ämne första gången af N. P. Ernst i november 1904. 

Frågan än nu den, huruvida äfven Malmö Läkarförening 
skulle vilja göra en insats i striden mot cancer uteri. 



På grund af min hemställan beslöt Läkarföreningen att åt 
en kommitté uppdraga att inkomma med förslag till åtgörande 
i ofvannämnda fråga; i den invaldes prof. Essen-Möller, dr 
Korn er och undertecknad. 

Kommitterade enades om att föreslå Läkarföreningen, att 
i denna sak förfara ungefär som Winter — dock skulle all- 
mänheten på annat sätt än genom en tidningsuppsats bibringas 
kunskap om lifmoderkräftan. Prof. E.-M. åtog sig att skrifva 
en uppsats om »diagnosen och undersökningen af cancer uteri», 
dr Kömer »några maningsord till barnmorskorna» och imder- 
tecknad »upplysningar och råd till allmänheten angående kräfta 
i lifmodem.» 



Till frågran om det tidiga igenkännandet af 
lif moderkräftan. 1) 

Af 
Elis Essen-Möller. 

De offer, som lifmoderkräftan hvarje år kräfver, mana till 
allt större ansträngningar för att bekämpa den förskräckliga 
sjukdomen. 

*) I ett antal länder pågår f. n. en energisk och väl organiserad 
kamp mot lifmoderkräftan. Hufvud vikten har därvid lagta på att 
sprida upplysning om de tidigaste symtomen af sjukdomen och där- 
igenom möjliggöra en tidig diagnos. Denna fråga har äfven varit under 
diskussion i Slalmö Läkarförening, och det är som ett resultat af denna 
öfverläggning, som efterföljande uppsats sett dagen. 

Förf. 



166 

Dessa ansträngningar haf va under de senaste åren hufvud- 
sakligen riktats på förbättring af operationsmetoderna. Man 
har sålunda icke endast aflägsnat lif modem, utan äfven bort- 
tagit bindväf och lymfkörtlar i bäckenet. Visserligen har åt- 
skilligt härigenom vunnits, men man måste göra sig frågan, 
om det vunna verkligen motsvarar ansträngningarne och upp- 
väger den betydligt ökade operationsrisken. På denna väg torde 
dessutom icke mycket mera vara att vinna, ty operationerna 
på detta område torde redan ha nått gränsen för det tekniskt 
möjliga. 

Säkerligen kunna flera cancersjuka räddas åt lif vet på en 
annan väg, nämligen därigenom, att sjukdomen upptäckes 
tidigare. Detta är t. o. m. otvifvelaktigt, ty dels är cancern 
till en början en lokal sjukdom på ett begränsadt ställe, dels 
veta vi alla, att faktiskt ett stort antal kvinnor, som opererats 
i så tidigt stadium, blifvit definitivt botade. 

De bemödanden, som tack vare Winters i Königsberg 
initiativ nedlagts på denna speciella sida af saken, den tidiga 
diagnosen, synas i Tyskland redan ha lönats med påtagliga 
resultat. 

Det synes därför vara en bjudande plikt, att äfven läkarne 
i vårt land förena sina ansträngningar just på denna punkt, 
eller med andra ord på att 1) cancern upptäckes tidigast möj- 
ligt, och att 2) patienten bevekes att med snaraste underkasta 
sig operation. 

Huru skall då cancern upptäckas tidigast möjligt? Det 
synes mig här för den följande framställningen vara lämpligt 
att skilja på de tecken, som kunna komma oss att misstänka 
en kräfta i lifmodern och dem som sätta oss i stånd att be- 
stämt diagnosticera den. De förra äro de, som först väcka vår 
eller patientens uppmärksamhet, men endast de senare kunna 
gifva oss vissheten. 

Af gammalt är den föreställningen rådande, att för cancer 
uteri tre symtom äro karakteristiska: flytning, blödning och 
smärtor. Så riktigt detta kan vara i de långt gångna fallen, 
lika oriktig och farlig är denna uppfattning i fråga om de 
tidiga fallen. Ty det måste bestämt framhållas, att flytning 
ofta och smärtor oftast äro sena symtom, som betyda att kräf- 
tan redan hunnit ulcerera eller sprida sig till omgifningen, 
där den angripit nervstammar o. s. v. Flytning och smärtor 
saknas därför vanligtvis i början af sjukdomen och äro alltså 
i de allra flesta fall värdelösa för en tidig diagnos. Det kan 
därför icke nog kraftigt betonas, att det är Carligt och otillåt- 
ligt att vänta på flytning eller smärtor för att diagnosticera en 
uteruscancer ; väntar man till dess, så är det osäkert, om ännu 



167 

hjälp är möjlig. Det finnes, praktiskt taget, endast ett symtom, 
som är konstant och tillika så tidigt uppträdande, att det är 
oss till verklig hjälp, och det är blödningen. 

Men om nu en blödning är det enda säkra tidiga sym- 
tomet på en kräfta i lif modern, huru skall man då endast af 
denna kmma misstänka faran; blödningar äro ju vid under- 
lifsäkommor så vanliga, att det är nästan trivialt att tala därom? 

Enklast torde vara att taga i betraktande särskilda grup- 
per af patienter. Låt oss då först tänka pä de äldsta, dem 
som befinna sig i åldern efter klimakteriet. Om en blödning 
uppstår hos en kvinna i dessa år, betyder detta då cancer? 

Man får i detta sammanhang af patienter emellanåt höra, 
att de antagit blödningen bero på att »regleringen kommit igen». 
Denna vantro, som ännu förefaller att vara ganska aUmänt 
spridd, kan icke nog bekämpas. Menstruationsblödningen är 
ju beroende af ovariernas funktion. Att menstruationen upp- 
hör vid klimakteriet beror på, att ovarierna vid denna tid atro- 
fiera. Sin funktion kunna de sedan icke vidare upptaga, och 
när menstruationen alltså af denna anledning en gång upphört, 
kommer den aldrig åter. En motsatt föreställning är lika 
ödesdiger som oriktig, och mången patient har för den vill- 
farelsen fått plikta med lifvet. Tyvärr är det icke endast 
patienterna själfva och barnmorskor, som hysa en sådan upp- 
fattning, utan jag har personlig erfarenhet af ett par fall, i 
h vilka patienterna af sina läkare tröstats med denna förklaring, 
tills cancerns utbredning uteslöt all tanke på hjälp. 

Det måste därför fasthållas, att en blödning efter klimak- 
teriet alltid är patologisk och likaledes att den i de flesta fall 
är tecken på en malign nybildning. De fall af blödning efter 
klimakteriet, som bero på andra orsaker, t. ex. arterioskleros 
i uteruskärlen, äro så sällsynta, att de endast bilda undantag 
från regeln, och i hvarje fall icke berättiga till att söfva pa- 
tienten med förhoppningar, ur hvilka hon snart måste vakna 
med förskräckelse. 

Gå \i bakåt i åldersföljd och vidare tänka på de patien- 
ter, .som befinna sig i själfva klimakteriety så blir situationen 
redan något vanskligare. Det är ju så allmänt kändt, att blöd- 
ningarne vid denna tid bruka vara oregelbundna, att en sådan 
företeelse af både patient och läkare anses för normal. 

Normal kan emellertid en sådan oregelbundenhet anses 

vara endast i det fall, att mellantiderna mellan blödningame 

bli längre än annars hos patienten vanligt. Bli däremot de 

fria mellantiderna mellan blödningarne kortare, och är detta 

icke endast tillfälligt utan visar benägenhet att upprepa sig, 



168 

så är detta misstänkt och utgör ett tillräckligt skäl för läkaren 
att vara på sin vakt. 

Återstår så den öfriga gruppen af patienter — den till 
antalet största — nämligen de, som befinna sig i åldern före 
klimakteriet. Cancern är icke, såsom tyvärr mången tror, för- 
behållen den högre åldern, utan angriper ofta äfven yngre per- 
soner i den åldern det nu är fråga om. Och faran af ett för- 
biseende häraf är för dessa yngre kvinnor så mycket större, 
som nybildningen i yngre år ofta växer hastigare. Afgörandet 
huruvida en blödning beror på cancer blir vidare så mycket 
svårare därigenom, att just i denna period af lifvet blödningar 
af alla möjliga anledningar äro så vanliga. Saken försvåras 
slutligen ytterligare däraf, att i sättet för blödningarnes upp- 
trädande icke ligger något för cancern karakteristiskt. Visser- 
ligen är det högeligen misstänkt om blödningen uppstått efter 
coitus, VÉ^nalsköljning eller dylik insult, men en sådan upp- 
gift saknas ofta. 

Ur dessa svårigheter gif ves endast en utväg : undersökning. 
Utan undersökning ingen diagnos! Detta är så själfklart, att 
det icke skulle behöfva påpeka.s, men erfarenheten visar — 
tyvåvT icke alltför sällan — att en patient med blödningar 
länge kunnat rådfråga läkare utan att en gynekologisk under- 
sökning blifvit ens ifrågasatt. Till en sådan uraktlåtenhet må 
flera omständigheter ha medverkat, dels många patienters obe- 
nägenhet att underkasta sig dylik undersökning, dels kanske 
icke så sällan läkarens egen obenägenhet att företaga en sådan. 
Och så går tiden, och patienten tröstas med secale eller hy- 
drastis, kanske tills det är för sent att hjälpa. Om en sådan 
försumlighet är förklarlig, så är den icke därför försvarlig. Det 
kan här gälla en patients lif, och det är då en skyldighet lika 
mycket som en rättighet att yrka på en undersökning. För- 
vägrar patienten en sådan, är det bättre att icke på måfå gif va 
ett recept, som inger patienten förhoppningar. En sådan fast- 
het från läkarens sida verkar oftast bestämmande på patienten 
i önskad riktning, och de fall äro säkerligen sällsynta, i hvilka 
pat. vägrar underkasta sig en undersökning, då hon märker, att 
läkaren anser den nödvändig. 

Vi hafva i det föregående hufvudsakligen uppehållit oss 
vid de moment, som komma oss att misstänka en cancer; det 
blir nu vår uppgift att vid den undersökning, som nyss om- 
talades, säkert diagnostisera den. 

Cancern lokaliserar sig ofta nog först på portio vaginalis 
och är således här lätt tillgänglig för undersökning. Vi finna 
då en i kanten hårdare, skör, lätt sönderfallande, samt vid 
beröring blödande nybildning, hvars yta oftast är grågul, miss- 



169 

färgad. Den är antingen begränsad till portio eller har kanske 
redan öfvergått på vagina. Dessa fall bereda inga svårigheter 
för diagnosen. 

I de fall återigen, som det här hufvudsakligen gäller, de 
tidiga fallen, är diagnosen icke så enkel och möjligheterna till 
förväxling med andra tillstånd flera. Vi finna då på ena 
lappen intill modermunnen ett ställe, som för fingret kännes 
något hårdare än omgif ningen och som i spekuJum ser ut som 
ett sår eller ytlig substansförlust af något slag. Dessa tidiga 
fall förväxlas ofta med den från cervixkatarrer välkända 
erosionen, och det är af yttersta vikt att förvissa sig om, att 
icke under den skenbara likheten döljer sig en börjande cancer. 
Goda hållpunkter för diagnosen äro då följande: Erosionen 
kännes af samma konsistens som den öfriga delen af portio, 
cancern kännes hårdare, i synnerhet i kanten. Erosianen gör 
elastiskt motstånd, om man t. ex. försöker trycka fingernageln 
eller en sond mot densamma, på sin höjd uppstår en obetyd- 
lig blödning, men instrumentet kan icke trycka sönder väfna- 
den; cancern är däremot skör, sond eller nageln kan trycka 
sönder väfnaden. Vidare är erosionens yta i speculum speglande, 
cancersårets yta matt och liksom belagd. Slutligen skall man 
finna, att en erosion alltid sitter symmetriskt, midt på bakre 
eller främre läppen, medan cancersåret kan ha sin plats hvar 
som helst omkring modermunnen. Detta sista tecken är alltså 
endast af betydelse i det fall, att den misstänkta bildningen 
sitter vid endera sidan. 

Med dessa kännetecken torde det i de allra flesta fall 
lyckas att ställa en sannolikhetsdiagnos. Skulle fortfarande 
tvekan råda, återstår det sista medlet, som visserligen kräfver 
obetydligt mera besvär, men som till gengäld lämnar absolut 
säkerhet, nämligen afiägsnande af en bit af tumören för mi- 
kroskopisk undersökning. Detta ingrepp är så enkelt, att äfven 
en läkare utan vana vid operativ verksamhet lätt kan utföra 
det samtidigt med den öfriga undersökningen. Det behöfe 
endast att med en sax klippa ut en bit af den misstänkta 
bildningen, bäst i form af en kil A, hvilket kan göras utan 
narkos och utan att orsaka pat. någon smärta. Blödningen 
brukar vara obetydlig och stannar snart, om man trycker en 
tampon af bomull eller gas emot det urklippta stället. Biten 
lägges i någon fixeringsvätska, enklast alkohol eller formalin 
(1 del af den köpta formalinet till 9 delar vatten) i och för 
mikroskopisk undersökning. I betraktande af den vikt, som 
ligger på en sådan undersökning, är det nödvändigt att den 
göres af en fullt kompetent person, hvilket ju numera icke 
vållar någon svårighet, då i Uppsala, Stockholm, Lund och 



170 

Göteborg finnas särskilda undereökningsanstalter för dessa 
ändamål. 

Vid andra ulcerationsprocesser å portio vaginalis, t. ex. 
tuberkulos eller lues, har jag i det föregående icke uppehållit 
mig för att icke komplicera framställningen. Dessa tillstånd 
äro här så pass sällsynta, att äfven specialisten kan vara i 
tvekan om deras natur. Profexcision af ett stycke är alltså 
äfven här på sin plats. 

Är cancern däremot först lokaliserad till det inre af lif- 
modem, cervix eller corpus uteri, är diagnosen betydligt vansk- 
ligare. Nybildningen kan dä icke direkt synas eller kännas, 
såsom på portio vaginalis, och i de tidiga fallen har man icke 
heller alltid någon förstoring af uterus att rätta sig efter. Blöd- 
ningen är, som ofvan nämnts, då ofta och enda symtomet. 

I sådana fall finnas endast ett säkert medel, näfnligen en ut- 
skrapning af slemhinnan m>ed efterföljande mikroskopisk undersökning 
af det utskrapade. Men för att en sådan skrapning skall vara 
tillförlitlig, fordras att skrapningen måste beröra hela insidan 
af uterus, så att icke någon vrå af dess hålighet blifvit oberörd, 
i hvilken nybildningen kan sitta dold. Då dessutom en sådan 
skrapning har karaktären af ett operativt ingrepp, som kräfver 
sina aseptiska försiktighetsmått för att vara fullt ofarlig, torde 
det vara bäst, att den utföres å ett sjukhus eller klinik, till 
hvilken alltså patienten hänvisas.^) 

Men frågan blir naturligtvis då den : hvilka patienter med 
blödning behöfva underkastas skrapning, och hvilka icke? 
Svaret kan endast bli, att skrapning bör göras, så snart miss- 
tanke finnes, att cancer finnes med i spelet, eller kanske rättare: 
så snart man icke säkert kan utesluta möjligheten af en cancer. 
Tänka vi efter hvilka patologiska tillstånd i uteruskaviteten — 
utom det gravida tillståndet — som kunna föranleda ifråga- 
varande oregelbundna blödningar, så dominera, praktiskt taget, 
tre sådana, endometrit, myom och maligna nybildningar, som 
vi här med ett gemensamt namn kalla cancer. Nu är det så, 
att vid en blödande endometrit gör en skrapning i de flesta 
fall en förträfflig nytta; vid smärre myom är detta också ofta 
fallet ehuru icke så konstant; vid cancern i det inre af uterus 
hafva vi i skrapningen den enda utvägen till en säker diagnos. 
Under sådana förhållanden är sakläget detta : i tveksamma fall 
kan jag endast på detta sätt diagnosticera en cancer: skulle 
undersökningen af det utskrapade visa att det endast varit 



*) Läj?ger afetåndet hinder i vägen för en sådan resa, kan skrap- 
ningen utföras af den först konsulterade läkaren enligt vanliga regler, 
och då hellre i patientens hem än i läkarens för att efter skrapningen 
undvika flyttning af patienten. 



171 

fråga om en endometrit, 8å har skrapningen åtminstone icke 
i<kadat, och i många fall varit definitivt botande. 

Tydligt är emellertid, att då man icke h v arken kan eller 
skall skrapa hvarje patient som blöder, sä kommer i en del 
fall alltid en viss tid att förlöpa innan diagnosen blir säkert 
ställd. Det är dessa fall som äro de farliga, och det är här 
den svaga punkten ligger i vår kamp mot lif moderkräftan. 
Så som förhållandena te sig i det praktiska lif vet, kan man 
icke klandra om en läkare först gör ett försök att med hydra- 
stis påverka blödningarna, innan han föreslår patienten ett in- 
grepp, som för henne alltid har karaktären af en »operation». 
Men hvad man ovillkorligen bör fordra och hvad jag i det 
föregående sökt motivera är att icke behöfva gifva en ordina- 
tion utan att man först genom en undersökning fått förvissa 
sig om, huruvida man kan se eller känna något abnormt. De 
flesta fall af lifmoderkräfta skola säkert på detta sätt blifva 
upptäckta, och detta redan af det skäl, att cancern så mycket 
oftare ut^r från den nedre delen af lifmodern än från corpus. 
Och har en sådan undersökning icke visat något misstänkt, så 
gäller det att icke släppa patienten ur sikte, utan om blöd- 
ningarna fortfara eller återkomma trots dropparna, då hellre 
skaffa sig full visshet genom en skrapning. Skulle en sådan 
skrapning visa, att farhågorna varit ogrundade, så mycket bättre ! 
Man har då icke försummat något, och pat. skall säkert förstå 
läkarens omtanke om henne. Skulle återigen genom skrap- 
ningen en cancer i tidigt stadium upptäckas, så är tillfreds- 
ställelsen att hafva upptäckt den i tid för läkaren sådan, att 
den väl lönar de svårigheter, som pat. tilläfventyrs kunnat upp- 
resa mot den. 

Vi göra oss icke illusionen att tro, att vi på detta sätt 
skola kunna rädda alla^ som angripits af den förskräckliga 
sjukdomen. Patientemas egen indolens om icke annat, kommer 
väl alltid att åstadkomma, att en del fall kommer till läkare 
för sent. Men otvifvelaktigt kunna, om vi äro på vår vakt, 
och icke glömma fienden, dock några flera människolif blifva 
räddade, som annars skulle vara obevekligt hemfallna åt död. 
Och detta är ju också något, som är värdt att eftersträfva. 



Till »Skolläkare»! 

(Insändt; jämför w.r 8, 8. 120). 

Det af mig före förliden hösttermins början aflämnade förslaget 
till plan för uppvärmning m. m. innehåller anvisningar för skötseln 
af värmeapparatema, renhållningen i friskluftskamrarne, utluftning af 



172 

lärosalar, korridorer och gymnastik-sal och rengörning. af desamma^). 
Om denna plan, som st&dgas i § 60, verkligen blir pÄ lämpligt sätt 
anslagen, minskas skolläkarens arbete, då det väl är troligt, att 
lärarne tillse, att dess föreskrifter iakttagas. Jag har funnit bestäm- 
melsen ej blott fördelaktig utan nödvändig. 

Om den stadgade mottagningstimman inom läroverkshuset har 
jag en mot Skolläkares alldeles motsatt erfarenhet. Hittills har hvarje 
gång ett par, tre lärjungar haft något att rådgöra med mig om, be- 
frielse från gymnastik, sång m. m. ; återstoden af tiden har ej varit för 
riklig till öfverläggning med rektor eller lärare om hälsotillståndet inom 
skolan, sundhetsanordningame o. dyl., samt för att genomgå do in- 
komna rapporterna öfver sjukligheten bland lärjungarne. För att bättre 
kunna hafva reda på denna, samt för att undgå den af skol läkare 
påpekade olägenheten har jag i stället för 1 heltimma, 2 halftim- 
mars mottagning å olika dagar, af hvilka den ena är förlagd under 
lästiden, den andra omedelbart efter dennas afslutande. 

I förutvarande stadgan § 124 hette det : vid början af hvarje ter- 
min underkasta samtliga lärjungar noggrann undersökning rörande 
deras kroppsutveckling och hälsotillstånd — inbegripet^ syn- och hörsel- 
förmåga.» I gällande § 161 heter det: »vid början af hvarje termin 
— — — — underkasta samtliga lärjungar noggrann undersökning 
rörande deras kroppsutveckling och hälsotillstånd, äfvensom minst en 
gång under läsåret särskildt undersöka deras 8i/7i- och hörselformdga 
o. s. v.» Vi veta nog lite hvar, att tillförne har undersökningen af syn 
och hörsel skett ej fullt så noggrant, som önskligt är. Det inskjutna 
ordet »särskildt» anser jag innebära, att dessa undersökningar böra 
göras å särskild tid, skild från den öfriga undersökningen, på det läka* 
ren må, ostörd af annat, komma att göra den så omsorgsfullt som 
möjligt. Den förändrade ordalydelsen synes mig därföre vara en af- 
gjord förbättring; den lägger intet hinder för att syn- och hörselpröf- 
ningen göres hvarje termin. 

Jag har icke sagt något som berättigar Skolläkares yttrande: 
»man skall känna sig bra säker o. s. v.» Tvärtom har jag yttrat mot- 
satsen, enär det heter: Det är omöjligt att fastställa allmänt giltiga 
regler om de olika ämnenas svårlek, enär den säkert växlar ej blott 
vid olika läroverk utan äfven vid samma^läroverk på olika tider be- 
roende på lärames större eller mindre skicklighet». 

Jag har sagt »de som svårare ansedda läroämnena»; ej de som 
skolläkaren anse svårare. Jag har hållit före att afgörandet härom till- 
kommer pedagogerna och dem ensamma. Skolläkarens uppgift är här 
endast redogörande, för hvad fysiologien möjligen kunnat fastslå, ej 
afgörande. 

Malmö den 25 Februari 1906. 

Johan Cronquist. 



Läkarnas själfdeklaration. 

(Insändt). 

Med anledning af den uti n:o 7 af Allm. Svenska Läkartidningen 
insända uppsatsen angående läkarnes själfdeklarationer, undertecknad 
»provinsialläkare», ber. jag att få meddela följande. 

*) För öfrigt ber jag få hänvisa till det förslag till plan för upp- 
värmning o. 8. v., som d:r Tömeli lämnar i n.o 10 af Läkartidningen, 
sid. 151. 

•) Understrykningarne af mig. 



173 

Under år 1905 använde jag vid min själ f deklaration det af Göte- 
borgs läkarförening i mars 1903 gillade formulär för de afdrag, som 
jag ansåg mig berättigad till, men de gillades ej af bevillningsbered- 
ningen, under yttrande, att jag som tjänsteläkare vore skyldig hälla 
rum, instrument, åkdon m. m. för mina mottagningar och resor. 

På grund af ovisshet om afdragens berättigande gjorde jag ej 
något försök att klaga hos pröfningsnämnden. 

Afdragen voro: 

Hyra, eldning, belysning och städning af vänt- och mottagningsrum ; 

vidare blanketter, telefonafgift och skri f material ; samt slutligen 
b % &, värdet af instrument, böcker, tjänsteäkdon och möbler i vänt- 
och mottagningsrum. 

Undertecknad vore äfvenledes tacksam för upplysning om huru 
taxerin ^myndigheterna bedömt liknande fall inom andra distrikt. 

Extra prov. -läkare. 



Till hrr förste provinsialläkare. 

Sistlidne höst beslöt Stockholms läns läkarförening att tillsätta en 
kommitté för att förbereda ett inom föreningen väckt förslag om upp- 
rättandet af ett hem for obotligt ^uka inom länet. 

Denna kommitté har vid nyligen hållet sammanträde beslutat 
åstadkomma en utredning angående platsantalet och kostnadsberäkningar 
för en event. nybyggnad m. fl- i samband med hemmet stående frågor. 

Med anledning häraf anhåller kommittén, att de hrr förste pro- 
vinsialläkare, inom hvilkas län sådana hem äro upprättade eller plan- 
lagda, godhetsfullt ville härom insända meddelande till d:r C. Dahlborg 
Rimbo. 



Periodisk litteratur. 

Hir meddelas de senasto tidskriftshäftenas innehåll med undantag af referat, bokjiyhetor m. m. 

Hy^ea, febr. L. Wolff: Om betydelsen af Pawlows arbeten för 
läran om matsmältningsorganens fysiologi och patologi. — Isr. Holm- 
gren: Inflytandet af struma, särskildt af Basedowstruma, under pubertets- 
åldern på längdtillväxt och förbeningsprocesser. — G. Ekehorn: Ett 
enkelt förfarande för approximativ bestämning af klormängden i urin. 
— K. Stdlberg: Till frågan om traumatisk glaukom. — C, Cronquist: 
Bidrag till den personliga profylaxen mot gonorré. — W. Djurberg: 
En svensk medicinsk folkskriftsförfattare på 1600-talet. 

Tidsskr. f. den norske Lsegeforening-, n:r 1—4. V, Bulou- 
Hansen: Om behandling af frakturcr i led. — F. Midelfart: Nogle be- 
merkninger ang. spörsmaalet om Itegers erstatningspligt — M. Geirs- 
vold: Epidemiske sygdomme i Norge. — Kr. Tgehrud: Keisersnit med 
Frit«ch'8 fundalsnit. — Å. Backer: En retesag stanset ved paaberaabt 
taushedspligt. — K. F. Andvord: Fra tuberkulosekongressen i Paris 
1905. — J. Barth: Jord morelevernes undervisning ved Kristiania föd- 
selsstiftelse. — P. M. Drcijer: Om omordning af undervisningen ved 
jordmorskolen i Kristiania. H. Evenacn: Fra de förste 10 aar af Kriminal- 



174 

asylets virksomhed. — N. Chrisfoffersen: Jordmddrenes korte tång. — 
F. Harbitz: PoJiomyelitepidemien. — H. Scheen: Hvor sterk elektrisk 
ström taaler et menneske uden at drsebes deraf. — C, Aall: Keisersnit 
contra perf oration. — E. Klavenesa: Lsegeforhold paa vestsiden af 
Amerika. 



Nyheter för dagen. 

Jubileumsfondens sanatorier. Vid början af innev. mars månad 
var antalet patienter, som väntade på ledig plats vid sanatorierna, följande : 







Män 




K 


vinnor i 


S 


1 


il 

X , 


"5 

% 

X 


1 


Ii 

1 ' 

= 1 


Plats i helenskildt mm å 3,50 pr dygn 
» i halfenskildt » » 2,60 • » 
> i allmänt > > 1,25 > » 
>i » >>050> > 


5 
13 
54 
60 


10 
10 
59 
40 


( 

3 

25 

53 

82 


5 
17 
49 
47 


4 

5 
33 
23 


1 

23 
40 
44 



Östergötlands läkarförening sammanträdde i lördags den 10 
dennes i Linköping. Under d:r Bissmarks ledning besågs Östergötlands 
sjukhem för obotliga sjuka, hvars goda läge och ovanligt praktiska an- 
ordningar tilltalade alla. Efter att till ordförande för 1906 valts d:r 
Suber, till v. ordförande d:r J. Hellström och till sekreterare d:r Jäder- 
holm, afhölls en längre diskussion angående vissa intygs användande 
och taxering. Enhälligt beslöto de närvarande för sin del och skulle 
de frånvarande kamraterna erinras därom, att vid alla intygs afgif- 
vande stricte bör fasthållas vid ordalydelsen, och skulle det särskildt 
ihågkommas vid underskrifvande af de använda intygen angående 
brunnshjälp, som brukas af Nykterhetsvännemas sjuk- och begrafnings- 
kassa och af till formuleringen liknande intyg. Borde också då läkaren 
vid hvarje fall klargöra för patienten orsaken hvarför dyhka formulär 
nästan aldrig kunna komma till användning och ej af ömsinthet mot 
sökanden offra egen heder och samvete och ställa en mera samvets- 
grann kollega i dålig dager. Så skulle ock humbugen med dessa 
kassors villighet att lämna brunnshjälp komma i sin rätta belysning. 
I och för utredande af frågan om ersättning för intyg såväl enklare 
som de på senare tiden allt talrikare större, tillsattes en kommitté af 
fem st. för att till ett kommande möte uppställa principenia därför. 
Kommittén skulle bestå af hrr Schoug, Philip, Suber, Lindvall och 
Jäderholm. För att få ett mera lifligt deltagande i föreningens sam- 
mankomster beslöts dels att rikta en uppmaning till kamraterna 
därtill, dels ock att en nämnd skulle för hvarje gång tillsättas till att 
förbereda i>Togram till nästa sammanträde. Till plats för sommarsam- 
manträdet utsågs Åtvidaberg. 

Läkarmötet i Malmö. Förhandlingarna vid 12:te allm. sv. 
läkarmötet 1905 ha nu utkommit från trycket och utdelats till mötes 
deltagarna. 



175 



17 mars. 
21 mars. 



24 mars. 



31 mars. 
2 april. 



1,500 kr. 



april, 
april, 
april, 
april, 
april. 



Offentliga underrättelser. 

Lediga tjänster: 

>) betecknar, att ansökan ställes till Eontmgen och inl&mnas hos Med.-styrm: *) att 

in ställes till Med.-8tyr:ii och inlämnas därstädes; *) att ansökan stäUes till Med.- 
ityrn och inlämnas hos rederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

AnBÖknin^tideD 
utgår : 
Läk.-befattn:n vid länslasrt i Hudiksvall (löneförmåner 

3,000 kr. jämte 300 kr. i semesterpenningar samt 

fri bostad och vedbrand) 
Lak.befattn:n v. Kronohäktet i Hudiksvall (ansökan, 

ställd till fångvårdsstyr:n, inl. hos K. befhde, Gäfle) 
Extra prov.-läk.-ti:n i Tärna distr.') (ledigförklarad för 

tiden t. o. m. 1907; distr. omfattar Tärna kapell- 
församling jämte delar af Stensele socken, Väster- 

bottenH län, med 1,269 invånare den 1 jan. 04; 

station vid Tärna kyrka; lön: 3,000 kr.) 
Under.-läk.-tjm v. Kristinehamns hosp.^) (lön enl. innev. 

års riksdags beslut höjd till 3,500 kr. — för med. 

kand. 2,500 kr.) 
En marinläk. stip.-befattn. (sökes hos tnarinöfverläkaren) 
En läk.-befattn. v. Stockholms folkskolor för under- 

sökn. af öron, näsa och svalg (arvode 1,500 kr. 

för år; sökes hos folkskole-öfver8tyr:n) 
En batläk.-tj. v. Södermanlands r.te*) 
Bat.-läk.-tj:n v. Boden-Karlsborgs art.-r:te*) 
Prov.-läk.-tjrn i Alfta distr.') 
En marinläk.-tj. af 2:a graden*) 
Underläk.-tj:n v. lasarettet i Visby") (lön: 

jämte fri bostad och kost) 
Extra prov.-läk.-tjrn i Hvetlanda (tillsättes för tiden 

f. o. m. 1910; sökes hos läk. -styrrn ; dintr. omfattar 

Hvetlanda municipalsamhälle i Jönköpings län 

med 1,790 inv. 1 jan. 04; löneförmåner: 1,900 kr. 

(däraf 1,200 kr. såsom sjukstugeläkare) jämte fri 

bostad och trädgård) 9 april. 

Af Kungl. Ma]:t utnämnda cch transporterade: 
Till prov.-läk. i Vrigstads distr.: ex. prov.-läk. i Hallsbergs distr. C. A* 

Floren. 
Till bat-läkare i fältl.-kårens reserv: f. d. fältl.-stipirna F. Gernandt, 

T, P. Lunden och K, O. Andersson. 

Af Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 
Till läk. v. Kall viks brunns- o. badanstalt (juni — aug.;: lic. W. Bertj- 

trall. 
Till läk. v. Ulricehamns sanatorium och vattenkuranstalt (juni — aug.;: 

lic. M. MatelL 
Till läk. v. Torhults brunns- och badanst. (3 mån. af sommaren): lic. 

A. Lindskoug. 
Till läk. v. Tranås vattenkuran st. (3 mån. af sommaren): ex. prov.-läk. 

H. Tham. 

Af vederbörande myndigheter antagna: 
Lic J. ir. o. T. Efvergren till ex. prov.-läk. i Malsjö distr. f. o. ni. 

10 febr- 
Lic. E. T). Danielsson till ledare af svenska nat. förems mot tuberkulos 

social hygieniska försök i Nederluleå socken o. till läk. v. tuberk.- 

anst. därst. 



9 april. 



170 

Afsked (eller entled.) beviljadt: 

Marinläk.-stip. F. Almroth. 

Sökande: 
Till nnderläk.-ijm v. Stockholms stads epid. ^ukh.: licina O. D. Barr och 
A. SandvalL 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarens semester (s.) eller tjinstledighet (t.) 

Kand. (t. Gihson t. f. nnderläk. v. las. i Karlstad 15 dagar f. o. m. 

5 mars (t). 
Bat.-läk. i reserven E, Erhardt ex. läk. v. Boden-Karlsborgs art.-reg:te 

3 mars (v). 
Lic. -B. Kgerström att biträda i sjukvården inom Uppsala stad högst 

tre mån. f. o. m. 7 mars. 
Bitr. prov.-läk. G. Edlund t. f. l:e prov.-läk. i Stockholms län 6—20 

mars (t). 



Öfversikt af sammandragen af epidemi- 
rapporter. 

för hal/va månaden 16—28 febr,. 1906. 



Stockholm 

Stockholms län 

Uppsala _ 

1 Södermanlands _ 

Östergötlands 

! Jönköpings 

jKronobergs _ 

•Kalmar _ 

iGotlands 

iBlekinge _ 

Kristianstads 

JMalmöhus _ 

Hallands — 

iGöteborg 

I Göteborgs o. Bohus 

Älfsborgs - 

iSkaraborgs 

I Värmlands 

Örebro _ 

! Västmanlands _. 

' Kopparbergs 

iGäfleborgs , 

I Västernorrlands 

'Jämtlands 

Västerbottens __ 

Norrbottens 



Städer. 



fl 



CO 






651 50 
2 

4j 18 

I 3 
27 7 

13 
3 
2l 

1 

30 

— I 9 
lOl 5 

II 3 



1 



115 
2 

22 

10 
34 
14 

5 
2 
1 

10 
2 

35 
9 

20 
4 



15 2 
2 11 



15 

4 



17 
13 



Landsbygrd. 



II 



16 26 
3 15 



131 18 

18; 12 

18j 10 

14| 10 

14 44 

2| 13| Ö7 

— t 5! 22 



I3l 

il 



4 
3 

2 13 
-I 11 

-I 27 
6 



g 
g 

s 

OQ 



1)9 
291 

5! 
471 
19i 
32, 
31 
28 
241 
591 
102! 
27 

32 

11 

14 

19 

17 

61 

48 

24 

1 

81 

11 



Summa | 15 14011951 — 350 30|275 403; 4 712| 
Summa sjukdomsfall i hela riket: nervfeber 45, skarlakansfeber 415, 
difteri 598, rödsot 4. — Akut barnförlamning 14 fall, däraf 5 i Krono- 
bergs och 3 i Norrbottens län. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 23 mars 1906. 



i Utgifvare och redaktör: ^ 

3:e ärg. ■ Med. d:r Knut Kjellberg, ; (Jjo 12. 

v Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. 



Innehåll: J.igrEs BoKELirs: Om blindtaruisinflammation fråii 
praktikerns synpunkt. — PeriodiHk litteratur. — Offentli^ra under- 
rättelser. 



Om blindtarmsinflammation från praktikerns 

synpunkt. 

Af 
Prof. Jacques Borelios. 

Hvad är blindtamisinfiammation / 

Det lärer icke vara så lätt att gifva en korrekt, och omöj- 
ligt att gifva en på samma gång kortfattad definition härpå. 
Ktt försök i den vägen skulle väl låta som följer: blindtarms- 
inflammationen är en sjukdom eller symptomkomplex, som 
består uti en af intestinalinfektion framkallad akut inflamma- 
torisk process inom buken, hvdlken begynner i slemhinnan af 
blindtarmsutskottet (processus vermiforniis) och antingen be- 
gränsas och afspelar sig helt inom detta organ, eller därifrån 
sprider sig till närmast onigifvande del af bukhålan, ibland till 
hela peritonealkaviteten. 

Uppfattningen om blindtarmsinflammationens patogenes 
<K'h patologiska anatomi har tidigare varit en viisentligen annan 
än vår nuvarande, och vi kunna väl nu våga säga, en delvis 
grimdfalsk dvlik ; men djupt inrotad i det allmänna medvetan- 
<let som den varit och under årtionden framställd i läro- och 
handböcker och predikad på kliniker, har den envist hållit sig 
kvar i synnerhet hos den interna medicinens representanter 
och i läroböcker i intern medicin. p]nligt denna uppfattning 



178 

tikiiUe förhållandet vara i liufvudclrag följande: sjukdomen är 
beroende på en inf lam mation, som är lokaliserad till blind- 
tarmen (ca^cuni, tyflon) eller dess utskott (proc. vermiformi>^\ 
sålunda en /////<7/.v, i regel framkallad af en stagnation af fteees 
i ca^.cum, en sferkoralti/fliiis ; den tumör, som palperas i hinrra 
fossa iliaoa, är den af fteces fyllda ca^cum och colon ascend., 
hvarest stagnationen befordras af de anatomiska förhållandena. 
Uppstår en inllannnation i peritoneum omkring coecum mod 
exsudatbildning, så har man en pcrityjlitis, och detta befanns 
vara så vanligt, att peritytlit i medicinskt språkbruk blef lik- 
tydigt med blindtarmsinHammation. Uppstår en exsudatbild- 
ning retroperitonealt bakom ca^cum, så får man en paraiijflitis^. 

Så ungefär löd den teori, som, daterande sig från förni 
hälften af 1800-talet, i nära 50 år behärskade frågan. Att det 
lilla blindtarmsutskottet kunde vara säte för djupgående iöx- 
ändringar, perforation och gangrän, kände man nog till och 
tillerkiinde det ock, som synes, en viss betydelse, men man 
tyckes hafva betraktat detta förhållande såsom mindre vanligt 
, eller sekundärt, i allt fall icke tillerkänt detsamma någon 
väsentlig betydelse i stort för åkommans genes. 

För att förstå, huru denna uppfattning om åkomman som ca 
tyfiit, perityllit eller paratyflit kunde så länge blifva förhärskande» 
måste man erinra sig, att man förr för studiet af sjukdomens 
patologiska anatomi endast hade sektioner af utlupna fall att 
begagna sig af, och hvar och en, som varit med om och sett 
dylika, vet, huru vanskligt det ofta nog kan vara att upptäcka 
och utreda peritonitens utgångspunkt. Afven nu, då man konse- 
kvent letar efter appendix, kan det vara svårt nog att fm na 
den; intet under då, att dess förändringar oftast undgingo dem, 
som icke sökte därefter. Operationer i tidigt stadium gjordes 
icke, öfverhufvudtaget gjordes inga andra operationer än ö}>p- 
nande af perityfiitiska abscesser, och vid dessa fick man ingen 
(ifverblick af förhållandena. 

Det saknades emellertid icke på ett tidigare skede forskare, 
som sågo klarare i frågan och tillerkände förändringarna i 
appendix den största betydelsen. Ett litet arbete af Voh^^ från 
ar 184f) är därvid att betrakta såsom stående c:a 40 år fram- 
för sin tid. En svensk kliniker, som synes haft blicken öppen 
för appendixförändringarnas betydelse, var 1\ H. Malmsten: 
af en hans lärjungar har jag erfarit, att M. just brukade fram- 
hålla Volz nyssnämnda arbete såsom särskildt beaktansvärdt. 
Ar 1879 utkom ett arbete af dansken 117///, hvari han n)ed 

*) Volz, Die <Uirrli Koth.stciiie bedinj^te Diirfhholirung des AVnriii- 
fortöatzes, ilio luniti<r verkannte rrsaolio oiner jrefflhrlirlioii Poritoiiitis. 
Karlsnihe 1S4(;. 



179 

st*3(l af ett stort antal iakttagelser framhåller apj)enclixaffek- 
tionemas betydelse. Ar 1884 vid den internat. medic. kon- 
gressen i Köpenhamn lämnade With iifvenledes ett meddelande 
i frågan. Säkerligen kunna ytterligare åtskilliga äldre publika- 
tioner med liknande innehåll uppletas. Man synes emellertid 
icke hafva fästat tillbörligt afseende vid dem. 

Större betydelse fick en publikation från 1886 af ameri- 
kanaren Begincdd FiiZy däri denne stödd på ett stort antal iakt- 
tagelser förfäktar den afgörande betydelsen af appendixföränd- 
ringama och framkastar det påståendet, att hvarje fall af peri- 
tyflit från början är en appendicit, d. v. s. hvarje blindtarms- 
inflammation börjar i blindtarmsutskottet; och icke nog här- 
med, han drager också ut den praktiska konsekvensen häraf 
för behandlingen och säger, att en tidig operation, riktad mot 
appendix och aflägsnandci af d. s., vore den rationella beliand- 
lingen. 

Härmed var uppslaget gifvot till de tidiga och radikala 
operationerna, och med dylika grep man sig hurtigt an i Ame- 
rika och snart äfven i andra länder. Detta skedde alltså i 
flutet af 1880-talet. I och genom de tidiga operationerna kom 
inan i tillfälle att studera sjukdomens patolog, anatomi i tidigare 
stadium och så till vida under gynnsammare förhållanden än 
vid sektionerna. Härigenom kom man ock snart nog på det 
klara med, att förändringarna i appendix så godt som konstant 
voro det primära i sjukdomen. Den nuvarande uppfattningen 
••m sjukdomens patogenes och vår bättre kännedom om des?? 
l)atologiska anatomi är således en frukt af studium in vivo 
vid operationer i olika stadier af sjukdomen. Olikheten mot 
den élåre uppfattningen ligger främst däruti, att vi nu veta, 
att sjukdomen så godt som utan undantag, och praktiskt taget 
alltid, börjar i blindtamisutskottet och att förändringarnas art 
och utveckling där äro afgörande för själfva sjukdomens art 
och utveckling. 

Man kan icke förneka tillvaron af tyHitis eller att det skulle 
existera något, som motsvarade begreppet »sterkoraltyflit^>, man 
har nämligen faktiskt iakttagit och beskrifvit enstaka dylika 
fall ; men fattad såsom allmängiltig, som förut skett, är denna 
teori om sterkoralt>iiiten att betrakta som en konstruktion. 

Blindtarmsinflammationen är en appendicitis, primärt en 
inflammation i blindtarmsutskottct. Det barbariska namnet 
appendicit, af amerikanarne hopsatt af en latinsk stam och en 
j?rekisk ändelse, få vi väl behålla. De försök, som af Kiistn- 
«)ch Nothnagel gjorts att utbyta det mot epityflit eller srolerouUt 
torde knappast numera krönas med framgång. 

Den infektion, som orsakar blindtarmsinflammationen, är sa- 



180 

som redan angifvits en intestinalinfektion, d. v. s. infektions- 
ämnet kommer från tarmkanalen in i blindtarmsutskottet. Det 
är väl icke omöjligt eller otänkbart, att infektionen äfven skulle 
kunna komma dit på blod- eller lymfvägen, men detta torde 
du vara sa sällsynt, att det knappt behöfver tagas i betraktande. 
Den intestinal infektion, som orsakar blindtarmsinflammationen, 
synes icke vara af specifik natur, såsom t. ex. förhållandet är 
med nervfeber och kolera. Åtskilligt kan väl ännu vara öfrigt 
att utforska beträffande sjukdomens bakteriologi, men så vidt 
man nu kan bedöma, synes det som om blindtarmsinfiam- 
niation kunde framkallas af våra vanliga pyogena bakterier, 
hvilka ju fiirekomma som mer eller mindre oskyldiga parasi- 
ter i tarmkanalen. Som den vanligaste orsaken namnes bak- 
terium coli, därniist stafylokocker, streptokocker och pncumo- 
kocker. Det synes mindre vara på arten af infektionsämnet 
än på graden af dess virulens, det kommer an och den kli- 
niska erfarenheten synes gifva fog för den föreställningen, att, 
om genom oregelbundenhet i tarmfunktionen, förstoppning eller 
diarré, bakterietioran i tarmkanalen blifvit på ett eller annat 
sätt, kvantitativt eller kvalitativt förändrad, så kan ett dylikt 
förhållande vara en förelöpare för blindtarmsinflammationen 
och möjligen befordra uppkomsten af densamma. 

F(')r uppkomsten iif sjukdomen får man alltså tänka sig 
en viss grad af vimlens på det infektionsämne, som kommit 
in i appendix; detta är det ena momentet i patogenesen, det 
andra är förhållandena inom själfva det primärt angripna orga- 
net. Appendix iir ju en smal återvändsgränd fortsättande en 
annan vid återvändsgränd från tarmkanalen. Redan häri ligger 
iikad möjlighet för stagnation och därmed följande gynnsamma 
villkor för infektions uppkomst. Då emellertid icke alla män- 
niskor insjukna i blindtarmsinflammation, torde vissa indivi- 
duella förhållanden eller egenskaper hos organet hos \issa indi- 
vider predisponera för uppkomsten af det första anfallet. Dessa 
kunna vara anatomiska anomalier af organet beträffande längd, 
läge, lumen, trängsel vid inmynningen i ca»cum o. s. v. Tidigare 
har man föreställt sig, att främmande kroppar, såsom frukt- 
kärnor el. dyl., spelade stor roll för genesen; så synes efter den nu 
föreliggande betydande allmänna erfarenheten icke vara fallet; 
dylika verkliga främmande kroppar äro icke funna i mer än 
1 — 2 X «^ fallen. Närvaron af fäkalstenar i appendix torde 
<läreinot obetingadt böra tillerkännas betydelse för åkommans 
genes. De förekomma i öfver 30 ^o af fallen och särskildt 
ofta i de svårare perforativa och gangränösa formerna. Har 
•en person en gång haft Windtarmsinflammation, d. v s. har 
appendix en gång varit säte för en inflammation, så lämnar 



181 

denna i regel efter sig sådana förändringar i och utom organet, 
fmr, strikturer, adherenser el. dyl., att därigenom organet blir 
ytterligare predisponeradt för infektion. Häri ligger den enkla 
förklaringen till sjukdomens kända egenskap att recidivera. 

Då nu i ett speciellt fall på grund af angifna förhållan- 
den en infektion uppkommit inuti appendix, så kunna de pato- 
logisk-anatomiska förändringar i organet, som sedan häraf blifva 
en följd, blifva utaf växlande art, beroende på infektionens 
grad, dess vimlens, men också på de mer eller mindre gynn- 
samma förhållanden för infektionens utveckling, som finnas i 
appendix. Det kan stanna vid katarrala förändringar i slem- 
hinnan, ofta med ansamling af katarralt sekret i appendix. 
Dessa katarrala förändringar i slemhinnan kunna vara ytliga 
wh reparabla, eller de kiuma vara djupare och bilda katarrala 
sår, efterlämnande ärr och strikturer. Har en ulceration i slem- 
hinnan uppstått, stannar sällan processen därvid utan fortsätter 
utåt genom den öfriga delen af tarmväggen, och vi få en be- 
j^nsad perfwaiion af appendix. Är infektionen häftigare oc^h 
förhållandena i appendix särskildt gynnsamma fiir dess utveck- 
ling, uppstår tjangrän i större eller mindre utbredning af tarm- 
väggen. Man kan sålunda med hänsyn till de patol. anato- 
miska förändringarna uppställa tre former af appendicit 1) 
katarral, 2) perforativ, 3) gangränös. 

Dessa förändringar i appendix kunna endast sällan, och 
vid de lindrigaste katarrala förändringarna, afspela sig endast 
inom detta organ. Ju hastigare infektionen utvecklar sig, dess 
raskare och omotståndligare tränger den fram genom väggen 
af appendix och sprider si^ till omgifvande delar, hvilket vill 
säga, att den orsakar en peritonit, då appendix ju är ett i sin 
helhet intraperitonealt organ. Denna sekundiira peritonit kan 
nu, beroende på infektionens grad och på de primära föränd- 
ringarna i appendix, taga de mest växlande former och äfven- 
ledes beroende på, i hvilket stadium den af oss vid en even- 
tuel operation anträffas, kan den te sig på mångfaldigt sätt 
beträffande exsudatets art och processens utbredning inom 
bukhålan. 

Jag måste bekänna mig oförmögen att gifva en tillfreds- 
ställande indelning eller skematisering af dessa appendicit- peri- 
toniter. Ju mera jag själf sett af dessa peritoniter, dess mera 
otillfredsställande och i mångt och mycket konstruerade synas 
mig de indelningar vara, som af olika författare gjorts och 
hkaledes den jag själf vid kliniska föreläsningar brukat upp- 
ställa. Vetenskapligt otillfredsställande blir en dylik indelning 
alltid och någon egentlig praktisk betydelse har den heller icke, 
om differentieringen drifves långt. Vi kunna nämligen icke 



182 

kliniskt diagnosticera och särskilja cles.<a olika former, åtinin- 
.stoue icke med nöjaktig säkerhet, och då ha vi heller icke 
niigon ledning därigenom tor prognos och operationsindika- 
tioner. 

Jag skall här inskränka mig till att skissera de vanhga 
formerna. 

Vid mycket tidig operation träffar man ofta ett seröst 
exsudat, ganska rikligt, som fritt llyter omkring i bukhålan åt 
alla håll ; det kan sättas i fråga, om denna initiala exsudation 
hör räknas som peritonit i vanlig mening; på senare tid har 
jag ofta i dylika fall efter appendixexstirpationen slutit buken 
fullständigt utan dränage och icke sett olägenhet däraf. Det 
är således ett exFudat, som lätt och raskt resorbera^, ätmin- 
f<tone då infektionshärden aflägsnas. Vid andra tillfällen finner 
man intet fritt exsudat, men en viss oljighet af tarmarne, en 
viss förändrad och förökad fuktighet i peritoneum, ibland endast 
rodnad och ökad kärlinfektion. Ännu mindre detta är att ru- 
bricera som en verklig peritonit. 

Den verkliga peritonit, som man vid operation i längre 
avanceradt stadium eller vid svårare fall redan i tidigt stadium 
träffar, ter sig, som sagdt, på mycket växlande sätt. Utveckla 
sig de primära förändringarna i appendix långsamt, så stannar 
det vid en till närmaste omgifningen kring appendix begränsad 
serofibrinös adhäsiv peritonit, som sammanlöder omkring ap- 
pendix liggande deLar, oment, tarmar, bukvägg och bildar den 
utifrån palpabla iperityflitiska tumören» eller resistensen i 
h()gra fössa iliaca. Om de primära förändringarna i appendix 
utveckla sig raskare och äro af mera elakartad natur, blir 
vanligen det flytande exsudatet till kvantiteten rikligare och 
till kvaliteten mera eellrikt, varigt, adherensbildningen bhr 
svagare, processen blir svagare begränsad, tenderande till sprid- 
ning äfven ät andra delar af buken. Äro de primära föränd- 
ringarna i appendix af den art, att de hastigt leda till gang- 
ränös per fora tion, så visar sig ofta liten eller ingen tendens 
till begränsning af peritoniten, det elakartade exsudatet sprider 
sig mer eller mindre fritt öfver hela bukhålan, och vi ha en 
verklig allmän peritonit för oss. Är den primära infektionen 
i appendix af en säregen starkt toxisk form, så händer att 
förändringarna i peritoneum icke taga formen af en exsudativ 
peritonit, utan endast te sig som en rodnad, ofta ojämn eller fläckig, 
af ett torrt, glanslöst peritoneum, på utspiinda paretiska tarmar. 

Så te sig i korthet angifna och skisserade de patolog, 
anatomiska förändringarna i appendix och peritoneum under 
olika förhållanden. Huru gestalta sig nu de kliniska symptom, 
som af dessa förändringar inom bukhålan blifva en följd samt 



183 

huru och i h vilken mån kunna de af oss kliniskt diagnosti- 
ceras V Härvid är då först i allmänhet att säga, att lika lätt 
som det oftast är att diagnosticera, aff det är en blindtarms- 
iiitiamniation, lika svårt och vanskligt är det i regel att diag- 
nosticera, af hvilken art och utbredning processen är. Man kan 
godt med resignation utgå från detta som ett nedslående faktum, 
alltför ofta konstateradt, att det är omöjligt äfven för den er- 
farnaste att utaf de kliniska symptomen med någon säkerhet 
diagnosticera de patologisk-anatomiska förändringarna i appendix, 
d. v. s. att afgöra, om man har för sig endast en katarral 
form, eller om det är en perforativ eller gangränös appendicit. 
Man gissar sig ofta nog till det rätta, då man opererat några 
hundra fall, men verklig diagnos gör man icke. Knappast 
bättre är det ställdt med vår förmåga att kliniskt diagnosticera 
den sekundära appendicitperitonitens form eller utbredning. 

Särskildt bör praktikern, som icke har tillfälle att skaffa 
i?ig någon på egen erfarenhet grundad djupare kännedom om 
frågan, noga beakta och utgå från detta såsom ett af de erfar- 
naste })å området konstateradt och för öfrigt numera ganska 
allmänt erkändt förhållande. Han får alltså åtnöja sig med 
att göra en diagnos eller sannolikhetsdiagnos på blindtarms- 
inflammation, men veta sig vara realiter oförmögen att vidare 
diagnosticera fallet med någon säkcr^iet. Han skall och bör 
sålunda i hvarje fall känna sig oviss om, hvad där vidare kan 
bli af, bör i livarje fall ställa en försiktig prognos, vara beredd 
på öfverraskningar och handla därefter, d. v. s. sörja för möj- 
ligast noggrant och sakkunnigt öfvervakande af den sjuke. 

Hvad frågan om själfva diagnosen af blindtarmsinflamma- 
tinn beträffar, så kan det icke vara lämpligt att belasta denna 
uppsats med en framställning af diagnos och differentialdiagnos, 
hWlken bättre kan läsas i hvarje nyare handbok. Jag vill 
endast framhålla några praktiskt viktiga punkter där\'idlag. 
Framför allt har man att ständigt erinra sig dels den oerhörda 
växlingen i olika fall i sjukdomens kliniska uppträdande, dels 
det oberäkneliga, nästan försåtliga i sjukdomens förlopp i det 
enskilda fallet. Sjukdomen kan en gång te sig såsom en på 
några timmar öfvergående kolik med lokal ömhet i högra fossa 
iliaca utan påverkan af allmäntillståndet och utan att pat. 
n()dgas till sängläge, det hela antagligen en följd af en till- 
fällig anhopning af katarralt sekret i appendix, en annan 
gång, kan den, med eller utan prodromer, vanligen med några 
obestämda dylika under 12 — 24 timmar, hastigt kasta pat. in 
i ett tillstånd, där han efter några timmar ögonskenligen sväfvar 
mellan lif och död och vanligen själf har en liflig känsla däraf , 
detta en följd af en hastigt insättande perforationsperitonit från 



184 

en gangränöti appendicit. Mellan dessa båda ytterligheter finnas 
alla tänkbara öfvergångar. Vidare kan en i allo lugnt och 
lindrigt förlöpande »vanlig» blindtarmsinflammation plötsligt, 
oväntadt och försåtligt öfvergå i en annan form, där pat. tyd- 
ligen med ens sväfvar mellan lif och död, detta då vanligen 
till följd af en sekundär bristning af en förut begränsad peri- 
tonitisk härd kring appendix. 

Under min 20åriga verksamhet som sjukhusläkare pj\ 
olika platser har jag tyckt mig finna, att praktici väl diagnosti- 
cera de vanliga och enligt äldre föreställning typiska fallen af 
l)lindtarmsinflammation, perityfliterna, men däremot ofta miss- 
tyda, dels de lindrigaste formerna, dels de alba svåraste. Be- 
träffande de förstnämnda betyder en feldiagnos mindre. Den 
riktiga diagnosen i ett dylikt fall har dock den praktiska be- 
tydelsen, att det vid dia5i;nosen af ett senare svårare anfall 
kan vara ett värdefullt plus, om läkare konstaterat ett fön*- 
gående anfall af blindtarmsinflammation och upplyst den sjuke 
därom. Af långt större och i strängaste mening aktuell bety- 
delse är däremot diagnosen eller sannolikhetsdiagnosen i de 
svåraste formerna, de våldsamt häftigt insättande perforations- 
peritoniterna. Här bär emellertid ofta prakticis, åtminstone de 
äldres, differentialdiagnostiska resonemang åt orätt håll, vanligen 
är det ileus, som diagnostiseras; gäller det barn, tänker man 
oftast på invagination, hos äldre på volvulus inre inkarceration 
eller dylikt. Att »blindtarmsinflammation», »perityflit», kan 
uppträda på detta våldsamma sätt, det synes för en del praktici 
nästan vara något obekant, och dock är ju den vanligaste ut- 
gångspunkten för d(i svårare akuta peritoniterna just en ap- 
])endicit. 

Huru skola vi nu kunna vidare bedöma ett diagnosticeradt 
fall af blindtarmsinflammation? Jag har redan angifvit, att vi 
icke med stor utsikt till framgång kunna gå den vanliga vägen 
nämligen att försöka göra en diagnos på de patologisk-anatomiska 
förändringarna i appendix och peritoneum och däraf draga våra 
slutsatser. Vi få emellertid icke tro oss alldeles oförmögna 
att bedöma fallen, endast därför att vi äro oförmögna att 
göra en anatomisk diagnos. Vi få i dessa fall låta oss ledas 
af en annan tankogång än den vanliga, patologisk-anatomiska, 
nämligen af en mera patologisk biologisk dylik och därvid söka 
bilda oss en uppfattning å ena sidan om infektionens grad eller 
våldsamhet i det speciella fallet och å andra sidan om det sätt, 
hvarpå den sjuka organismen reagerar mot infektionen samt 
för bedömande häraf ur den kliniska symptomkomplexen söka 
hämta alla de hållpunkter, som därur stå att erhålla; och sär- 
skildt viktigt menar jag härvid vara att icke haka sig fast vid 



185 

ett eller ett par viktiga symptom, utan först efter upptagande 
och sanamanställande af alla s^ymptom våga sig på ett bedö- 
mande af fallet. 

Denna fråga om huru vi skola kunna bedöma ett fall af 
blindtarmsinfiammation, har jag vid ott föregående tillfälle^) 
under form af ett kliniskt föredrag i denna tidskrift afhandlat. 
Jag hänvisar till denna uppsats och rekapitulerar endast några 
hufvudpunkter. 

De hållpunkter, jag anser vara af betydelse och viirda att 
iliskutera, uppförde jag i följande schema. 

1. Föregående anfall eller svårare digestionsrubbningar. 

2. Insättandets art och intensitet samt förhållandet under 
<lo första timmarne efter insättandet. 

:>. Allmänna symptom . 

a) Ansiktsuttryck och allmäntillstånd. 

b) Temperatur. 

c) Puls. 

d) Leukocytos. 

e) Albuminuri. 

f) Icterisk hudfärg. 

g) Hämaturi, hämatemesis. 
4. Ijokala symptom. 

a) Bukväggsrigiditet. 

b) Ömhet. I 

c) Dämpning. | Utbredning resp. ])egränsnin.e; däraf. 

d) Resistens, j 

c) Tympanism (tarmpares). 



De punkter, som jag vill tillerkänna den största betydelsen, 
äro arten och intensiteten af sjukdomens insättande, samt på- 
verkan på allmänna tillståndet hos en patient, som icke får 
och icke fått morfin; därnäst pulsens förhållande, samt af de 
lokala symptomen bukväggsrigiditen och ömhetens lokalisering 
och utbredning hos en af morfin icke, beträffande sina symp- 
tom, förvillad patient. 

BeträfEande temperaturen vill jag endast varna för att fästa 
alltför stor betydelse \id densamma och särskildt för att låta 
sig vilseledas af låg temperatur, om andra symptom peka i 
annan riktning. Ofta har jag af praktici hört den invändningen 
mot min uppfattning af ett fall som allvarsamt, — »men 
temperaturen är ju knappt 38'»! Temperaturen kan vara 
normal och dock den lifsfarligaste form af peritonit föreligga. 

') Allm. sv. Iftkartidninpen 1904 nr 12. 



Behandlingen af blindtannsinflammation har varit och är 
vn af mest omstridda frågor i hela den modenia terapien. Det 
är indikationerna och gränserna för den operativa behandlingen, 
som meningsskiljaktigheten egentligen gäller. 1 mer än ett år- 
tionde har denna fråga oftare än nästan någon annan varit före- 
mål för föredrag och diskussion vid kongresser och möten i 
olika länder. Då nordens kirurger vid möte i Göteborg år 1904 
hade frågan under diskussion, var det enda, hvarom man kunde 
ena sig, det, att hvarje fall af blindtarmsinflammation, äfven 
det lindrigaste, borde så tidigt som möjligt insändas till sjuk- 
hus, eller skolad kirurg genast tillkallas för att från början 
deltaga i ansvaret och vården om fallet, något som en kongress 
af intcrnister antagligen icke skulle kunnat enas om. 

Jag skall icke djupare inlåta mig på den omstridda frågan. 
Jag skall inskränka mig till några allmänna refiektioner samt , 
därefter angifva min egen nuvarande ståndj)unkt i fråga om 
indikationerna, till den betydelse den möjligen kan hafva för 
tidningens läsare. Vidare skall jag anföra några siffror från 
kirurgiska kliniken härstädes, hvarvid jag dock från början vill 
fritaga mig från hvarje misstanke, att jag skulle tro mig genom 
dessa siffror bevisa någonting i denna komplicerade fråga. Dessa 
h^iffror visa endast frekvensen af fallen, samt de resultat, som 
hiir uppnåtts, på hvilka naturligtvis åtskilliga andra omständig- 
heter än den inslagna behandlingen inverka, och särskildt den 
omstiindigheten, huruvida antalet svåra, häftiga fall varit stort 
eller litet o. s. v. 

En rationel terapi bör ju företriidesvis hämta sina utgångs- 
punkter från sjukdomens etiogi och patogenes. Hvad vi om 
denna sjukdom känna, gifver oss föga utsikt att genom profy- 
laktiska åtgärder af dietetisk eller liygienLsk art uträtta något. 
Att hindra de infektionsämnen, det här är fråga om, att komma 
in i blindtarmsutskottet eller att där kunna göra förhållandena 
olämpliga f(ir deras vidare utveckling, det lär väl sannolikt för 
ull framtid komma att höra till de fromma önskningamas om- 
råde. Nu förhåller det sig ju emellertid så, att själfva det 
primärt angripna organet är ett rudimentärt organ utan någon 
väsentlig funktionel betydelse, ett organ som när som helst sak- 
l()St kan borttagas. Jag kan icke inse, att den frågan ens 
skulle behöfva diskuteras. 8å länge processen är lokaliserad 
till blindtarmsutskottet, så är ock i och med borttagande af 
<letta sjukdomen häfd; likaledes är, ifall appendix borttages, 
sjukdomen ft>r framtiden omöjliggjord. Att profylaktiskt af- 
liigsna appendix på alla människor vore ett slag af omskärelse, 
som visserligen hade skäl för sig, men en åtgärd, som endast 
skulle kunna påbjudas af en så drakonisk hygieniker som fader 



187 

Mo^l•^'. Blindtarmsinflammationens frekvens och sociala be- 
tydelsse är icke sådan, att något dylikt kan ifrågasättas. Något 
annorlunda kan frågan ställa sig beträffande de individer, som 
hafva en sjukligt förändrad appendix, en appendix, som är 
siite for inflammation eller påtagligen predisponerad för dylik. 
Det är nog fullt rationell terapi att hos h varje individ, som 
har eller har haft en blindtarmsinflammation, atiägsna appendix. 
I det praktiska lifvet låter sig emellertid en djdik princip en- 
dast inom en viss gräns genomföras, men enligt min uppfatt- 
ning böra vi sträfva i den riktningen, då detta är den enda 
rationella och effektiva terapi mot åkomman, som vi känna. 

Om indikationerna för operation i kroniskt eller så kalladt 
iiitervallstadium, d. v. s. i fall där ett eller flera anfall af akut 
lilindtarnisinflammation förekommit, äro meningarna ej sä delade, 
här är man väl så tämligen ense om att tillråda operation, 
åtminstone ifall det varit flera än ett anfall. Risken af opera- 
tionen i detta stadium är ju icke stor och några som helst 
olägenlieter lämnar den ej efter sig. På 225 operationer i detta 
stadium, utförda på härvarande kirurg, klinik från min hit- 
komst år 1898 till 1905 års slut, har förekommit ett dödsfall. 
Den risk, j)at. löper genom att behålla sin appendix, iir ojäm- 
förligt mycket större än operationsrisken. Såvidt inga kontra- 
indikationer för operation förefinnas, tillråder jag operation i 
livarje fall, där ett någorlunda säkert diagnosticeradt anfall 
föregått, och vågar aldrig taga på mitt ansvar att af råda opera- 
tion, eller förklara den obehöflig. Om tiotal år gått sedan sista 
anfallet, inga symptom finnas och pat. är 60 år eller diiröfver, 
är jag visserligen icke så påstående beträffande operationens 
niidvändighet. 

I fråga om indikationen för operation i akut stadium af sjuk- 
domen har jag tidigare stått på en ganska konservativ stånd- 
punkt, expekterat och så ofta som möjligt sökt föra fallen 
(»fver <let akuta stadiet utan operation, och i detta stadium 
opererat först då jag ansett tvingande indikationer föreligga, 
och då det blifvit fullt tydligt, att anfallet icke utan operation 
kunde gå tillbaka. Älånga bittra erfarenheter har jag härvid 
fått göra; mången gång har jag vid fall, som gått till död, 
måst säga mig, att utgången alltför sannolikt kunnat blifva en 
annan, om jag opererat i tidigare stadium och under gynn- 
f^ammare förhållanden. Jag har ännu aldrig haft någon anled- 
ning att ångra, att jag opererat tidigt, men väl, som sagdt, 
mången gång fått ångra, att jag opererat för sent, att jag icke 
opererat så tidigt som jag haft tillfälle till. Så har jag under 
urens lopp genom ökad erfarenhet småningom drifvits alltmera 
<>f\'er till den interventionistiska, operativa riktningens förfäktare 



18S 

och befinner mig nu nästan ytterst på den flygeln. Dock vill 
jag fritaga mig från hvarje schablonmässighet ; h varje enskildt 
fall bedömes noga med hänsyn till fråga om operation, men 
resultatet blir nog numera det, att hvarje fall, som inkommer 
under Irsta och 2:dra dygnet, opereras genast, så vidt ej symp- 
tomerna äro så obetydliga och lindriga, att diagnosen på de» 
grund är tvif velaktig ; och att hvarje fall, som kommer in 
efter 2:dra dygnet, äfven opereras genast, så vidt ej symptomen 
angifva, att anfallet tydligen är på återgång och anfallet i det 
hela varit lindrigt. 

Ju häftigare anfallet satt in och ju svårare symptomen 
varit under de första timmarna, dess mera tvingande anser jag 
vara att operera genast. Ett stort antal fall komma sent in 
till kliniken och långt senare än 2:dra dygnet. Äfven i be- 
handlingen af dessa fall har jag haft mera tillfredsställelse och 
tyckt mig få bättre resultat, sedan jag upphört med exspek- 
terandet och i regel opererat dem genast, samt sedan jag alltid, 
såvidt det på något sätt varit möjligt, opererat radikalt, d. v. s. 
icke lämnat appendix kvar, utan med all gevalt sökt få don 
bort, hvilket ju visserligen i detta stadium ofta är svårt nog. 

Under de tre sist gångna åren har på kirurgiska kliniken 
liärstädcs intagits 321 fall af blindtarmsinflammation, af hvilka 
44 icke opererats, 133 opererats i akut stadium och 144 opererat.-? 
i kroniskt eller intervallstadium. På de olika åren fördelade 
blifva siffrorna 

1903 
Ej opererade 19; op. i akut stad. 2G (hvaraf 4 döda); op. i krön. stad. 4.'> 

1904 
Kj opererade 10; '^ » 4S » 5 » » 50 

Kj opererade ir>; > -> ."ill » 4 - 5, 41» 

Under januari och februari 1906 hafva opererats o2 fall, 
däraf 19 i akut stadium med 1 död, 13 i krön. stadium. 

De i akut stadium inkomna och opererade fallen hafva 
opererats på följande sjukdomsdygn: 

/!MJ3 
l:a, 2:a, 3:e, 4:e. :>:o, G:e, 7:(s «:e, 0:e, 10:e, ll.e, 12:e, 15:e, lire, 3:e v., 4:e v. 
14 4 :y2) 2(1) 1 3(1) 2 1 12 11 

JfH)4 
8'1) 13(2)9 3 4 2 1 2:1) 1,1) 2 

lf)or> 

1, 2, 3, 4, 5, (). 7, 8, 10, 11 d. 4 v. 

1)22,1)9(1)4 4 4(1)1 2 1 2 l^^) 

Siffrorna med parentes = ilöda. 



189 

Dessa siffror vi^a bland annat, att man icke kan rädda 
alla fall genom att operera dem på l.sta eller andra dygnet; 
>ä häftiga och svårt toxiska fall finnas, att äfven en operation 
under första dygnet blir fruktlös; dylika fall äro emellertid 
mycket sällsynta och inverka icke på frågan. — Vid de 48 i 
akut stadium under 1904 opererade fallen lämnades ap|)endix 
kvar i 7 fall. Vid de 59 motsvarande fallen från 1905 läm- 
nades den endast i 2 fall kvar. 



Behandlingen af blindtarmsinflammation från praktikerns 
sida ställer sig efter min uppfattning ganska enkel. Så fort 
diagnosen eller sannolikhetsdiagnosen är gjord, bör praktikern 
M>ka att ju förr dess hellre göra sig fri från den vanskliga 
och otacksamma uppgiften att ensam ansvara för, bedöma och 
nfver\'aka fallet; han bör så fort som möjligt insända fallet 
till sjukhus under diagnosen akut blindtarmsinflammation, om 
han tror sig säker, eller diagnosen »akut bukfalb, om han är 
oviss och icke vill blifva mästrad af en viktig lasarettsläkare; 
— eller, om den sjuke befinner sig å plats, där kirurgiskt 
skolad kollega finnes, genast tillkalla en dylik och låta honom 
(ifvertaga eller dela ansvaret om fallet, oafsedt om sedan den 
sjuke vårdas i hemmet eller på sjukhus eller privatklinik. 

I landsortspraxis skulle alltså alla fall af akut blindtarnis- 
infiammation genast sändas till sjukhus! Jag ser i andanom, 
hurusom många praktici öfverlägset r\xka på axlarna åt denna 
kirurgiska katedervisdom. Jag tager detta med ro. Jag kan 
nog också godt inse, att under ogynnsamma kommunikationsför- 
hållanden, såsom till exempel i Norrland detta icke låter sig helt 
genomföras, att där de svårast sjuka dö, innan de skulle hinna 
in till sjukhus och att de lindrigt sjuka bli friska, innan de 
skulle hinna dit, — och vidare kan jag ock föreställa mig, att 
lasarettsf()rhållandena på vissa ställen äro sådana, att åtgärden 
ej är tilltalande för praktici, men jag är likväl lifligt öfvertygad 
om, att i den utsträckning det praktiskt låter sig genomföras, 
<let också bör genomföras, detta i de sjukas sanna intresse. 

Jag är också öfvertygad om, att ju allmiinnare den verk- 
liga kännedomen om sjukdomen blir, kännedomen om dess 
växlande och försåtliga förlopp, desto säkrare kommer utveck- 
lingen i praxis att gå i riktningen åt sjukhusvård från början 
af hvarje fall af blindtarmsinflammation. 

Till sist några ord om morfin och opium i behandlingen. 
Enligt min bestämda uppfattning böra och behöfva dessa medel 
icke användes, åtminstone icke förrän efter o})erationen. 



190 

Där .smärtorna äro sådana, att morfin behöfve?, där är 
operation indicerad och denna häfver vanligen smärtan mera 
effektivt än morfin. I de fall, där symptomen öfver hufvnd 
äro sa lindriga, att man kan våga underlåta att operera, där 
tinnes heller ingen smärta och sålunda är morfin där obehöfligt. 

Skulle morfin gifvas för att minska smärtan vid transpor- 
ten till sjukhus, så bör detta noga angifvas på remissen, så att 
icke sjuklnisläkaren vilseledes vid sitt bedömande af fallet ge- 
nom den minskade smärtförnimmelsen och den aftrubbade 
sensibiliteten. 



Periodisk litteratur. 

Här meddelas de sonasto tidskriftshiiitonas innehåll med undantag af referat, WknyhK^^nn. m. 

Norsk Magr. for Laegrevldenskaben, n:r 2—^]. S. haachc: om 
pseiidomeninpitiske {o^ meningitiske) tilstande med udgang i helbredelsf. 

— F. F. Holsf: Tör-kur ved hjertesygdoni. — ./. Roll: P>farin.i;er om 
appendicitis. — IT. J. Vetleseti: Diagnostiöke feiltagelser. -- H. C. (red- 
muyden: Om glykosuri. — Ä. A. Heyerdahl: Röntgenbehandling af nia- 
ligne tumöres. H. G. Dethloff': Om poliomyelitmikroben. 

Medicinsk Revue, n:r 2- 3. K. Hansen: Om nyrernes saltafsönd- 
ring ved nyre- og hjertesygdomme. — J. Sandberg: Respirationsanalys** 
efter stovain. - K. Haasted: Aneurysma aortoe abdominalis. — W\ 
Jjoenrrken: Magnesiumsaltenes hemmende og ana-steserende egenskaber. 

Ugeskrift for Lsegrer, n:r 1—7. S. Meyer: Ved Aarsskiftet. — 
/'. Tetnis Hald: Litera^re Kuriosa angaiiende Nfvsen. — F, Sad/tliu : 
Erfaringer og overvejelser vedrörende Arbeidsterapi. J. f' Gerncv : 
Skrofulöse Börns Opholds i Snogebi^k 1905. — V. Brijdnl: Läggens 
Vidnepligt. — A. Liihbers: De danske Kongers Sygdomme og D«jd. 

Hospitalstidende, n:r G— 9. r. E Bloch: Den medfödte Pylonis- 
Htenose og dens Behandling. — A. Gad: Avulsio oculi inträ ])artum. — 
/. Sörensen: Tarminvagination. --- JT. Maag: 1) Kan en Difteriepidemi 
stoppes ved pr»'ventive Indspröjtninger af Antidifteriserum? 2) Eii 
Tyfysepidemi hidhörende fra Vandviierksvandet. - L^ Bramsf/n: Chirurgiu 
minor. — O. Thomsni: Om Leukocyttjclling. 

Nord. TidskP. for Terapi, febr. V. Chrisfiamcn: Psykoterapi. — 
F. Sadolin: Erfaringer og Overvejelser vedrörende Arbejdsfterapi. — 
./. F. Fischcr: Om behandling af Iludkarcinom med Rontgenstraaler. 

— J. Möller: Den operative Behandling af den otogene purulente I>ep- 
tomeningiti«. 

Finska läkarsällskapets handlingar, mars. AU Krogina: Jakoh 
August ICstlander. — F, Saltzman: Jakob August Estlander. — -1. Clopaii : 
Årsberättelse 1905- — B. Tigeratedt: Universitetets nya fysiologieka 
institut. — Carl Hahl: Kongenitala erosioner. — C. v. Heideken: Ar.**- 
berättelsc frän Abo bambördsbus. — R. Sievcrs: Om behan<llin$r i Fin- 
land af tuberkulos med Marmoreks antituberkulosserum. 



191 

Offentliga underrättelser. 

Ledlgra tjänster: 

^ b«tec'knar. att ansökan ställes till Konnnpen och inlämnas hos Moil.-styr.n : ^) att 
anaSkan ställes till Med.-st>T:n och iniilmnas därstiUies: h att ansökan ställes till Med.- 
styr:n och inlämnas hos vedorbörande hospitals- eller iasarottsdirektion. 

AnsökningstideD 
utgfår: 
Kxtra prov.-läk.-tj:n i Tärna distr.'^ Jedijrförklarad iöv 

tiden t. o. in. 1907; distr. omfattar Tärna kapell 
församling jämte delar af Stensele socken, Viister- 

l)Otten.H län, med 1,260 invånare den 1 jan. 04 ; 

station vid Tärna kyrka; lön: 3,000 kr.) 24 mars. 

rniler.-läk.-tj.n v. Kristinehamnn hosp.'*) (lön enl. iiuiev. 

års riksda^r» beslut höjd till .'1500 kr. — för mod. 

kand. 2,5(X) kr.) :)1 mar.^. 

Kn inarinläk. stip.-befattn. (sökes hos marinöfverläkaren^ 2 aj)ril. 

Kn läk.-befattn. v. Stockholms folkskolor för under- 

sökn. af öron, näsa och svalj^; (arvoile 1,500 kr. 

för år; sökes lios folkskoleöfverstynn) 1 april. 

Kn liat-läk.-tj. v. Södermanlands r:te*) .'> april. 

l>at.-läk.-tj:n v. Boden-Karlsborj?s art.-r:te') 5 april. 

l*rov.-läk.-tj:n i Alfta tlistr.*^ j; april. 

Kn marinläk.-tj. af 2.a jrradenM 7 april. 

Tnderläk.-tjin v. lasarettet i Vi8])y') {\ön: 1,5(X) kr. 

jämte fri bo8ta<l och kost) O april. 

Kxtra prov.-läk.-tj:n i Hvetlanda (tillsattes för tiden 

f. o. m. 1910; sökes hos läk.-styrrn; distr. omfattar 

Hvetlanda municipalsamhälle i Jönköpinirs län 

med 1,790 inv. 1 jan. 04; löneförmåner: 1,900 kr. 

däraf 1.200 kr. såsom sjukstugeläkare) jämte fri 

lM)stad och trädgård) 9 ;i))ril. 

rnderläk.-tj:n v. las. i Lidköping') (löneförmåner: 1,SOO 

kr. jämte fri bostad och kost) 12 aj)ril. 

Sta«lsläk.-tj:n i Torshälla (tillsattes för fem år fr. 1 juli; 

ansökan, ställd till stadsfullmäktige, inl. hos magi- 

straten"; 14 april. 

r)fverläk.-tj:n v. med. afd. af Malmö allm. sjukhus') 

CnyinräUdfl; tillträdes 1 nästk. okt.; lön: 2,500 kr. 

jämte 1,5(X) kr. i tj:gör:pengar och 200 kr. semester- 

arvo<le^' UJ april. 

Af Kungl. Ma]:t utnämnda cch transporterade: 

Till förste i)rov.-läk. i Viistmanlands län och prov. -läk. i Vä.steras distr.: 

prov.-läk. i Järfsr» distr. Per Andréhn. 
Till fnrstc prov.- läk. i Norrbottens län och prov.-läk. i Nederlulea distr.: 

t. f. l:e prov.-läk. i Jämtlands län F. K A. Block. 
Kommend<)rkaptens af 2:a gr. rang har tilldelats: marinläk. af l:a izr. 

(\ J. A. Kjellberg f kaptens rang: marinläk. af 2:a gr. Afishvlm 

Larsson och löjtnants rang: marinläk.-stip:rna G. Asplund, K. Silf- 

rersparre och G Liljvnroih. 

kl Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till underläk. v. allm. garnisonsjukh. i Stockholm 15 mars :H» juni : 
kand. K- Larsson-f^ollhi. 



192 

Till öfverläk. v. Sahlgrenska sjukhis i Göteborg ra edic. af <1. (5 är f. o. m. 

7 maj): ii. v. öfverläk. H. N. D. D. Röster, 
Till bitr. läk. v. Växjö hosp. (3 kr t o. m. IG mars;': bitr. läk. v. Piteå 

hosp. C. L. Lundborg. 
Till läk. v. badorte;! Lyckorna (1 juni — 30 aug.): lic. Af. Blumenihal. 
Till läk. v. Tnlseboda >>runn8- och badanst. (1 juni— 31 aug.): lic. X. 

Wmige. 
iStynn har medgifvit, att kand. A. Nilsson må 16 juni — J30 sept. bestrida 

sjukvården vid Grebbestads hafsk uranstal t. 

Af Medicinalstyrelsen upprättade förslag till apoteksprivileglep: 

Till apot. Gripen i Maltnö: J. H. Bunlh (af apot.-soc.-dir. föreslagne: 
J. H. Bunth, F. O. MflUern och A. S. Andersson];. 

Till apot. i Ockelbo: F. O. Miillem (af apot.-soc.-dir. föreslagne: F. O. 
MiUlern, J. F. Svensson och A. Th. Lagerström). 

Afsked (eller entled.) beviljadt: 

■ 
Förste stadsläk. i Uddevalla .7. Ek f. o. m. 1 april. 
I'nderläk. v. las. i Karlskrona H. Jakobsson f. o. m. 15 mars. 
Stadsläk. i Torshälla S. Kjellman fr. 1 juni. 
Ex. prov.-läk. i S. Unnaryd O. Stindell. 

Sökande: 

Till ex. j)rcn\l(ik.-fj:n i Vilhelmina distr. (i ordning efter tjiiir): las.- 

underläk. (\ A. L. Almqvist, Sundsvall, och ox. prov.-läk. M. K. J. 

liedelin, Stensele. 
Till hat.läk.-tj:n ind Smdlatids art.retf.te (i ordning efter tj.-år): bat.-läkme 

C. G. Kundqvist (Jönköpings)', H. Th. af Zellén (Kalmar), N. A. 

Sparrman (Jämtlands fältjäg.) samt fältläk.-stip. K. A. Rosén. 
Till iKit.-läk.-tjin rid Skånska tr ängkåren (i ordning efter tj:år): bat.-läk. 

v. Hälsinge reg:te C\ G. Stabe och fältläk.-stip. K. A. Rosén. 
Till ex. pror.läk.-tj:n i Kils distr. : lic. L. Hedborg, Kil. 

Tillförordnade: 

Uuiicr vakans (v.): iimler itinehafvarens semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

liic. B. Högrell t. f. l:c stadsläk. i^IMdevalla f. o. m. 1 april (v;. 

Lic. W. Tornberg t. f. stadsläk. i Åmål KJ mars— 30 april (t). 

Lic. C Mannfteimer t. f. ])itr. barnmorskelär. i Göteborg sex veckor 
f. o. m. 21 mars (t:. 

Jiitr. barnmorskelär. L. Lindqvist t. f. barnmorskelär. i Göteborg sex 
veckor f. o. m. 21 mars (s;. 

Lic. N. Hellström t. f. las.-läk. i Söderhamn 21 mars — 31 maj (t). 

Lic. (f. Abrahamssmi ex. läk. v. Södra Skånska inf.-reg:t8 underoffioerB- 
o. volontiirrekrytskolor i Varberg f. o. m. l(i mars (t). 

Prov.-läk. r. Nyström t. f. stadsläk. i Skellefteå 15—31 mars (v). 

Fältläk.-stij). A. Bill ex. läk. vid Krigsskolans kadettkomp:s fältskjut- 
ningar v. Rosersberg 19 — 26 mars. 

Lic. J\ Frehland fortf. t. f. ex. prov.-läk. i S. Unnaryds distr. (vi. 

Lic. O. K. Sundell t. f. ex. prov.-läk. i Hvetlanda distr. (v). 

r.at.-läk. K. ./. .4. Sidenmark t. f. bitr. läk. v. Piteå hosp. 16— 31 mars (t). 

Död: 

Andre stadsläkaren i Arboga, med. licentiaten Jöns Gustaf WH- 
hchn Harfelins afied den 17 mars vid 61 urs ålder. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 30 mars 1906. 



i Utgifvare och redaktör: s 

3:C årg. s Med. d:r Knut Kjellberg. N:0 13. 

^ Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. | 

Innehåll: Habald Söbsian: Bidrag till frågan om epidemisjuk- 
v&rdens ordnande pä landsbygden. — Klagomålen öfver Visby lasa- 
rett, — A. Wahlstedt: Ny organisation af fältläkarkårens reserv. — 
A. Gullstböm: Kaiserin Friedrich- Hans i Berlin. — Nyheter för dagen. 
— Offentliga under-rättelser. — Epideraiöfversikt. 



BidrasT till frågan om epidemisjukvårdens ord- 
nande på landsbygden. 
Af l:e prov.-läkare Harald Sörman. 

Att kampen mot de epidemiska sjukdomame icke kan 
föras med framgång, utan att tillfälle gifves till isolering af 
de sjuke i därför lämpliga lokaler, ligger i öppen dag. För 
municipalsamhällena eller för sådana platser, där hälsovårds- 
stadgan, i hvad den afser stad, är gällande, och där således 
hälsovårdsnämnd finnes, äro tydliga bestämmelser i detta hän- 
seende meddelade i epidemistadgans §§ 21 — 28. Annorlunda 
förhåller det sig dock med öfriga landskommuner. Medicinal- 
rådet II. Wawrinsky säger härom i sitt arbete, »Om förebyg- 
gande af epidemier», att »för kommunalnämnderna saknas i 
det stora hela motsvarande stadganden». I fortsättningen (pag. 
168) förtydligar samme författare närmare detta sitt uttalande. 
Han hänvisar till hälsovårdsstadgan § 34 mom. 1 och till 
epidemistadgan § 24 mom 1. Båda dessa lagrum af se dock 
det förhållande, att »farsot utbrutit» eller att »fall af sådan 
sjukdom etc.» visat sig; och därjämte finna vi i båda dessa 
.stadganden orden »såvidt möjligt» inflikade. De åtgärder, som 
anvisas, skulle sålunda kunna anbefallas under förutsättning 
att »möjlighet» till deras utförande förefinnes. Och denna in- 



194 

skränkning synes ju vara helt naturlig och rimlig. Det är 
emellertid lätt att inse, att den nämnda inskränkningen kan 
i det särskilda fallet komma att vålla vissa betänkligheter. Å 
ena sidan är det tydligt, att kommunalnämnderna ofta äro be- 
nägna att framkonstruera hvarjehanda omöjligheter i fråga om 
anordning af isoleringslokaler, och å andra sidan är det tänk- 
bart, att i sådana fall, då Kungl. Maj:ts Befallningshaf vandes 
mellankomst måste påkallas, denna myndighet finner sig tvek- 
sam, när det gäller att gent emot kommunalnämndens pro- 
tester förelägga densamma att vid vite inom kort tid föran- 
stalta om anskaffandet af lämplig isoleringslokal för de sjuka. 
I Malmöhus län har dock icke, såvidt jag kan erinra mig, 
Kungl. Majits Befallningshaf vande i något fall funnit sig för- 
hindrad att på min hemställan förständiga vederbörande att 
vidtaga ifrågavarande åtgärd. För egen del har jag också den 
uppfattning, att ofvanbemälda inskränkning, isåvidt möjligt», 
de allra flesta om icke i alla fall icke bör kunna gif va anledning 
till några afsevärda betänkligheter. Det förhållande, hvarom 
frågan rör sig, afser fall, då sjukdomen redan utbrutit. Tiden 
medgifver tydligt vis icke då att uppföra en ny sjukstuga. Det 
gäller att i hast anskaffa en provisorisk sådan. Har epidemien 
någon relativt större omfattning, äro ju nästan alltid skolama 
stängda, och i brist på annan utväg kan en skollokal apteras 
till sjukstuga. Ofta är det för öfrigt fdlet, att någon lägen- 
het i socknen står obebodd, och emellanåt kan genom sam- 
inanflyttningar något så när tillfredsställande lokaler erhållas. 
Vidare kunna sjuktält af olika konstruktion allt efter årstidens 
beskaffenhet inom några få dagar vanligen anskaffas. Det 
hela är därföre ofta en penningefråga. Med god vilja böra 
fördenskull några omöjligheter uti ifrågavarande hänseende helt 
visst sällan i verkligheten förefinnas. 

Det är emellertid en annan fråga, som i väsentlig mån 
kan komplicera förhållandet, men som nu synes mig hafva 
fått sin lösning. I detta län har det brukat så tillgå, att, när 
omständigheterna föranledt mig göra hemställan hos Kungl. 
Maj:ts Befallningshafvande om förständigande för en kommu- 
nalnämnd att inom några dagar inrätta en provisorisk sjuk- 
stuga, min skrifvelse först delgifvits kommunalnämnden för 
yttrande. Då, såsom ju vanligen varit fallet, denna myndig- 
liet af en eller annan anledning visat sig afvisande, har jag 
emellanåt ånyo hörts i ärendet, och först diirefter har Kungl. 
Maj:ts Befallningshafvande fattat sitt beslut. Det är gifvet, 
att alla dessa skrifvelser medfört en betydlig tidsutdräkt, hvar- 
under epidemien hunnit sprida sig än vidare. Anledningen 
till att kommunalnämnden fått tillfälle yttra sig, innan Kungl. 



195 

Maj.ts Befallningshafvandes utslag i frågan fallit, är den, att 
man från juridisk synpunkt velat häfda den satsen, att »ingen 
skall dömas ohördant. — Emellertid har jag svårligen kunnat 
tinna, att ett sådant förfaringssätt kan stå i öfverensstämmelse 
med andemeningen i de åberopade lagrummen. Alla föreskrif- 
ter om isolering skulle ju vara rent illusoriska, om de icke 
skulle tillämpas förrän två ä tre veckor efter den tidpunkt, då 
de voro som mest behöfliga. Sedan sjukdomen hunnit sprida 
sig öfver kanske en stor del af socknen, kan en sjukstuga föga 
gagna. Har en tjänsteläkare under besök på en besmittad ort 
gjort sig underrättad om förhållandena och därvid funnit, att 
en isoleringslokal både bör och kan utan så att säga oöfver- 
vinneliga svårigheter anskaffas, så synes mig uppenbart, att 
vederbörande, utan att förut hafva officiellt hörts, bör trots 
sitt bestridande kunna dömas att inrätta en sådan. Lämpligt 
torde dock vara, att läkaren i sin hemställan härom till Kungl. 
Maj:ts Befallningshaf vande ej blott motiverar behofvet af en 
dylik lokal utan ock yttrar sig om möjligheten att kunna 
åvägabringa en sådan. ' 

Frågan om Kungl. Majits Befallningshafvandes befogenhet 
att, utan att förut hafva hört kommunalnämnden, ådöma denna 
myndighet att anskaffa lämplig sjuklokal har nu fått sin lös- 
ning genom Kungl. Majits utslag den 2 febr. 1906. Då fallet 
synes mig hafva en icke ringa betydelse, har jag förställt mig, 
att dess relaterande bör hafva ett allmänt intresse. 

I maj månad sistl. år inträffade å Hven (St. Ibb) ett an- 
tal fall af difteri och scharlakansfeber. Kommunalnämnden 
anmodade emellertid icke provinsialläkaren att besöka ön. 
Kronolänsmannen däremot ingaf rapport om förhållandet till 
Kungl. Maj:ts Befallningshaf vande,* som därpå omedelbart för- 
ordnade prov.-läkare T. att afresa till Hven. Dagen efter 
dennes besök hade kommunalnämnden sammanträde, därvid 
efter verkställd votering nämnden beslöt att, beträffande stäng- 
ning af vissa samlingslokaler, icke ställa sig provinsialläkarens 
anvisningar till efterrättelse. Sedan kronolänsmannen strax 
därpå fått reda på detta förhållande, lämnade han ofördröjligen 
prov. -läkaren underrättelse om, hvad som passerat. Denne in- 
skickade bandlingarne jämte framställning i ärendet till mig, 
som genast i skrifvelse till Kungl. Maj:ts Befallningshafvande 
hemställde om vidtagandet af vissa åtgärder och bland dem 
om förständigande för kommunalnämnden att senast inom en 
vecka anskaffa lämplig sjuklokal för 8 sängar att användas för 
upptagande af sådana sjuka, som ej kunna i hemmen be- 
hörigen isoleras. 1 öfverensstämmelse härmed och utan att 
kommunalnämnden hördes, fattade Kungl. Majits Befallnings- 



196 

hafvaiide denna gång sitt beslut och detta vid vite af tju|;ofem 
kronor för en hvar af ledamöterna i kommunalnämnden. Öfver 
detta beslut anförde ordföranden och vice ordföranden i nämn- 
den k egna samt ä nämndens vägnar underdåniga ^besvär. Där- 
vid framhölls bland annat svårigheten att anskaffa lämplig, 
provisorisk sjuklokal. Detta och andra skäl hade dock redan 
blifvit vederlagda af kronolänsmannen i hans remiss. — I det 
yttrande, som af mig affordrades, rörande de ingifna besvären, 
sökte jag än vidare belysa och skärpa de motiv, som lågo till 
grund för Kungl. Maj:ts Befallningshaf vandes utslag. Till stöd 
för mitt yttrande ansåg jag mig ock kunna åberopa § 32 mom. 1 
i hälsovårdsstadgan, hvilket ypperliga lagrum talar om erforder- 
liga åtgärder ej blott då det är »anledning befara» utbrott af 
farsot utan ock när farsot »utbryter». 

Som ofvan anfördes, afgjordes besvärsmålet den 2 febr. 
1906 hos Kungl. Majestät, som därvid icke fann skäl i Kungl. 
Maj:ts Befallningshaf vandes öfverklagade utslag göra ändring. 

Jag har mig visserligen bekant, att i några fall i vårt 
land kommunalnämnder blifvit utan att förut höras ålagda 
att inom några dagar anskaffa isoleringslokaler. Däremot har 
jag ingenstädes sett uppgifvas, att dylika förelägganden blifvit 
hos Kungl. Maj:t öfverklagade. Har så ingenstädes förut skett, 
så hafva vi uti föreliggande fall ett prejiidikat af stor räckvidd. 
Det kan således numera anses vara fastslaget, att Kungl. Majrts 
Befallningshafvande i regel eller där icke alldeles särskilda 
hinder möta, kan omedelbart och vid vite för en hvar af leda- 
möterna i kommunalnämnden ålägga denna myndighet att inom 
några få dagar anskaffa en lämplig sjuklokal med utredning. 
Hvilken betydelse detta förhållande kan hafva i kampen mot 
de epidemiska sjukdomarnés spridning är lätt att inse. I första 
hand bör mången hotande epidemi kunna släckas redan i sin 
början, såvidt vederbörande betjäna sig af denna utväg och 
veta att handla raskt. Men äfven i ett annat hänseende böra all- 
männyttiga följder däraf kunna påräknas. Det är nämligen ganska 
sannolikt, att, om ifrågavarande förelägganden ofta upprepas, 
kommunalnämnderna och allmänheten på landsbygden skola 
komma att känna sig däraf alltmera besvärade, och att frågan 
om uppförande af välordnade, tidsenliga epidemisjukhus på 
landsbygden därigenom skulle i afsevärd mån framdrifvas och 
påskyndas. 

Malmö 26 febr. 1906. 



197 



Klagomålen öfver Visby lasarett. 

I Läkartidningen år 1905 n:o 43, sid. 683 fanns intagen en redo- 
^lelse af redaktionen för klagomålen mot Visby laaarett sådant detta 
äreiKle då förelåg. 

Kyrkoherden Simdblad hade vid landstinget framställt de skar- 
paste anmärkningar mot åtskilliga förhållanden såsom lokalerna och 
inateii, äfvensoni mot vården vid Visby lasarett, stödjande sig på tal- 
rika till hans kännedom komna fall af missförhållanden, af hvilka han 
(k)ck anförde endast två, ett barn, som blif vit misshandladt för att tiga 
<>ch en sjuk, som i svåra plågor fått vänta på läkarens ankomst i 4 
tim. på operationsbordet. 

Direktionen anmodade hrr lasarettsläkare Lange och Lind att yttra 
mg i ärendet och kyrkoherden Sandblad att närmare specificera sina 
anmärkningar samt tillsatte en kommitté, bestående af landshöfding 
Wall, förste prov.-läk. Sörensson och kronofogden Cramér, för att ut- 
reda genom förhör med lasarettets personal, hur det förhöll sig med 
(le hittills framställda anmärkningarne. 

Då direktionen icke ansett lämpligt att först utreda frågan oeh 
r«å anhålla, att lasarettsläkarne skulle yttra sig med anledning däraf, 
ntan infordrat deras yttrande med anledning af Gottlandstidningames 
artiklar, hvilka officiellt öfversändes dem, måste helt naturligt svaren 
bli alfattade i mycket allmänna ordalag. Af doktor Langes skritvelse 
framgår, att väntetiden på, operation nog i en del fall kunnat bli täm- 
ligen låkng, ehuru ingalunda 4 tim., att han icke hade sig bekant, att 
något barn blif vit misshandladt samt att en del lokaler under påliggande 
storm onekligen voro dragiga, men att han gjort hvad han kunnat för 
att afbjälpa detta samt att uppgiften om däraf förorsakade fall af lung- 
inflammation icke vore riktig. — Doktor Lind kunde kort och godt för- 
klara alla dessa beskyllningar grundlösa, för så vidt de afsåge den tid 
han förestått lasarettet, något som kyrkoherden Sundblad också fann 
för godt att senare i särskildt afgifvet intyg framhålla. 

Den nyssnämnda kommittén afgaf redan den 12 okt. till direk- 
tionen en skrifvelse, hvari resultaten af den gjorda undersökningen 
sammanfattades i följande punkter: 

>att upplysning vunnits därom att pat. fått på operationsbordet 
vänta på läkarens ankomst för operationens företagande»; (Angående 
tiden hade växlande uppgifter erhållits; den längsta tiden som uppgif- 
vits var 2 tim., däri inbegripet tiden för desinfektion. Dylik väntan 
hade icke förekommit under doktor Langes senaste tid och icke alls 
under doktor Linds tid); 

^ >att någon utredning om misshandel af ett barn ej kunnat vinnas» ; 

>att en del fönster vid lasarettet visat sig dragiga och att tempe- 
raturen i vissa lägenheter under ogynnsamma vindförhållanden blef 
alhför låg» samt 

»att några klagomål mot maten numera icke förspörjes». 

Särdeles stor klarhet hade man således icke vunnit h varken ge- 
nom läkames skrifvelse eller genom utredningskommittén, hvilket var 
niindre underligt, då det, som skulle utredas, ännu icke var framlagt 
annat än f sväfvande ordalag. 

Med djup förvåning läser man därför kyrkoherden Sundblads 
ffkrifvelse, i hvilken han skulle närmare motivera sina anmärkningar. 
Man finner att den person, som anfördes såsom ett belysande exempel 
(af de många herr kyrkoherden hade sig bekanta), den, som under 
»våra plågor fått vänta på operationsbordet i 4 tim., ingalunda var 



198 

en för kyrkoherden känd person, om hvilken han hade förskaffat 6i{? 
säkra uppgifter, utan att han fastmer ännu i sin skrifvelse måste till- 
stå: »namnet pä den åsyftade personen, äfvensom på hans hemvist har 
ej kunnat bestämdt angifvas». 

Angående det andra exemplet, det misshandlade barnet, kunde 
kyrkoherden däremot ge direktionen exakta uppgifter. Barnet hette 
Hugo och vårdades på lasarettet i juni 1905. 

Af de »talrika» fall, som förmått honom att uppträda på lands- 
tinget, anför han egendomligt nog ytterligare blott ett. £n namngifven 
man hade svårt skadat sin hand och infördes till lasarettet 22 juni kl. 
5 f. m.; därvid lades ett tillfälligt förband och först kl. 12 företogs af 
öfverläkaren operation på handen. 

Slutligen anför kyrkoherden, att ^högljudda klagomål» bland »den 
stora allmänheten» alltmera höjdes öfver att vid lasarettet ej fanns 
någon poliklinik, att bemötandet vore »mindre humant», att »maten 
understundom vore knapp och mindre väl lagad» samt att ventileringen 
varit för stark, »hvarigenom pat. ådragit sig lunginflammation, som i 
ett och annat fall medfört döden». 

Till skrifvelsen var fogad ett intyg, att anmärkningame icke gällde 
doktor Erik Lind. 

Af de i sistnämnda skrifvelse framställda klagomålen hade fler- 
talet således redan varit föremål för direktionens behandling. Det var 
egentligen två punkter, som ytterligare kräfde utredning. 

Angående den person, som så obehörigt länge fått vänta, innan 
hans skadade hand blifvit opererad, upplystas därvid, att han genast 
blifvit förbunden, men att med den slutliga behandlingen fått anstå 
till öfverläkarens ankomst kl. 12 på middagen, emedan underläkaren 
önskar rådgöra med honom om hvad som lämpligast borde åtgöras. ~- 
När ett dylikt förfarande framdrages som ett särskild t belysande exem- 
pel på »van vården» af patienterna på Visby lasarett, blir man onek- 
ligen något undrande om hvad afsikten med den skarpa kritiken varit. 
Och detsamma kan det väl sägas, när man får veta, att utredningen 
angående fallet Hugo visserligen visade, att en gosse med detta namn 
under uppgifven tid vårdats å lasarettet, men så långt ifrån varit ut- 
satt för någon misshandel, att hans moder afgaf ett intyg, att han 
städse blifvit »vänligt bemött och väl behandlad» på sjukhuset. 

Herr kyrkoherden anmodas nu om förnyade upplysningar och med- 
delade i en ny skrifvelse, att gossen ej hette Hugo utan Sigurd, hvarjämte 
han uppgaf två nya fall. Man kan af detta icke få annat intryck än att 
kyrkohenlen Sundblad först framställt sina beskyllningar i landstinget 
mot lasarettsläkames heder och ära, stödd på endast löst prat, och 
sedan samlat fall och, som det synes, ingalunda utan ett visst besvär 
och äfven med rätt genanta missöden. Här bör äfven påpekas att oak- 
tadt kyrkoherden ^Sundblad ställd inför doktor Linds förtroendeman, 
skyndat förklara i ett offentligt afgifvet intyg, att hans vid landstinget 
framställda anmärkningar icke afsågo lasarettsläkaren Lind eller den 
tid han skött lasarettet, han det oaktadt när det gällde framlägga bevis, sett 
sig nödsakad att framdraga fall från den tid doktor Lind skött lasa- 
rettet; båda de ofvannämnda gossarna Hugo och Sigurd sköttes näm- 
ligen under en tid, då denne förestod lasarettet. Allt bevis på hur 
samvetsgrant herr kyrkoherden sökt för sig själf pröfva saken, innan 
han som offentlig ämbetsman såg sig nödsakad ingripa. 

Direktionen hade nu icke annat att göra än att ånyo »utreda» 
herr kyrkoherdens fall. 

Två fall angingo pat., som icke ansågo sig ha erhållit den lämp- 
ligaste behandlingen. En namngifven arrendator hade inkommit till 



199 

lasarettet med ett iufekteradt sår pä ena handen och »blodförgiftning» 
uppåt armen. Han behandlades i 9 dygn med isvattenomslag, utan att 
något operativt gjordes åt handen, oaktadt han flera gånger bedt därom. 
Doktor Lange, med h vilken underläkaren doktor Fries instämde, för- 
klarande till direktionen, att han icke ansett det obetydliga och öppna 
primärsåret kräfva någon behandling och att han icke ansett lämpligt 
att operera, förr än den pågående branden i handen fått demarkera 
sig. — En (likaledes namngifven) lokomotivförare hade inkommit till 
lasarettet med vänstra tummen klufven, så att både böj- och sträck- 
Henoma samt benet voro af; denna skada blef först ungefär 2 dygn 
senare sutnrerad, hvilket pat. ansåg vara orsaken till, att turomen nu 
vore styf. Doktor Fries, som skött fallet, förklarade, att han afsiktligt 
icke genast suturerat, då anledning befara infektion i såret fanns ; han hade 
därför afvaktat i 2 dygn och då inga oroande tecken uppträd t verk- 
ställt operationen, att pat. vistades på lasarettet 1 vecka efter denna 
utan feber och utan oroande symptom, men att han hört af en kollega, 
att varbildning senare inträdt och fingret blifvit styft. 

Bägge dessa fall tillhöra en grupp, som helt visst existerar på 
alla lasarett. Det finns alltid folk, som tillskrifva en felaktig behand- 
ling en mindre lycklig utgång. Man kan alldeles icke förvåna sig öfver 
att så är, men man skall vara mycket naiv, om man tar allt dylikt för 
fakta, utan att först ha undersökt förhållandena själf så långt detta 
varit möjligt, och man skulle vara alldeles ofantligt naiv för att utan 
en dylik utredning lägga sådana berättelser till grund för ett offentligt 
angrepp pä ett sjukhus och dess föreståndare. 

Det tredje fallet, gossen Sigurd, visade sig vara ett fall af hyste- 
risk förlamning i bägge benen. Han hade behandlats med systema- 
tiska gåöfningar och såväl därunder som annars visat sig mycket mot- 
sträfvig och skrikig. Att han med anledning häraf inlåsts i ett bad- 
rum var det enda, som utredts och äfven det enda, som fadern i sitt 
intyg hade sig bekant och det torde knappt kunna kallas »grymhet». 
Däremot blef han under behandlingen mycket bättre och hade vid ut- 
skrifningen återfått gåförmågan. 

Härmed var detta mål slutbehandladt af direktionen och det åter- 
stod för denna att vidtaga någon åtgärd. Ordföranden, landshöfding 
Wall, med hvilken instämde kaptenerna Fahnehielm och Engström, 
föreslog att utan vidare öfverlämna de förda handlingame till Kungl. 
Med.-styr. 

Suppleanten, rådman Lundblad, yrkade, att handlingarne visser- 
ligen skulle öfverlämnas till Med.-styr., men att, för undvikande af 
event. missförstånd, särskildt skulle betonas, att därmed icke afsågos 
någon anmälan mot de läkare, som skött lasarettet, hvartill ingen an- 
ledning förefunnes. 

Kronofogden Cramér yrkade, att direktionen skulle till protokollet 
anteckna det resultat, hvartill den verkställda undersökningen enligt 
direktionens åsikt ledt. Hans skrifvelseförslag, hvari målets olika punk- 
ter genomgås, slutar med följande: »Enligt direktionens åsikt har utred- 
ningen sålunda gifvit vid handen, att kyrkoherden Sundblad vid sin 
framställning af saken i landstinget gjort sig skyldig till öfverdrift, 
ägnad att tilldraga ärendet en uppmärksamhet från pressens och all- 
mänhetens sida, hvaraf ärendet ingalunda varit förtjänt» 

I detta instämde suppleanten d:r Bolin och handlanden Petters- 
son, d. s. med uteslutande af prickningen af kyrkoherden S. 

Direktionens beslut blef i enlighet med ordförandens förslag. Men 
häremot anmälde kronofogden Cramér reservation, med instämman- 
de af herrar Bolin och Pettersson. I en skarp skri f velse framhålles 



200- 

det olämpliga beteende direktionen gjort sig skyldig till, nfir den 
fOrst upptagit de framställda aitmftxkningame och verkställt en utred- 
ning af dessa i vanlig form, men sedermera xrndandragit sig »sin för- 
pliktelse mot partema och allmänheten, som blifvit underrättad om 
den verkställda utredningen, att i allo följa vanligt rättsbruk och läta 
utredningen slätas med en dom eller ett omdöme, innefattande resul- 
tatet, h vartill utredningen ledt.» Herr C. framhåller vidare det mycket 
olämpliga i att på sätt direktionen gjort Öfverlåta sin beslutanderätt 
till annan myndighet, när »tredje mans rätt är af beslutet beroende», 
hvilket i föreliggande fall vore förhållandet, då läkame genom direk- 
tionens beslut kommit i en ogynnsam ställning, då allmänheten svår- 
ligen kunde tro annat, än att fel blifvit begångna, som direktionen ej 
velat undanhålla Med.-styrelsen. 

Som nämndt följde emellertid flertalet landshöfdingen och härmed 
är det famösa ärendet slutbehandladt från början till slut skött af 
direktionens flertal pä ett mvcket underligt sätt. 

Bj. F. 



Ny organisation af fältläkarkårens reserv. 

Genom Kungl. förordning den 9. sistlidna februari »an- 
gående arméns reserver af befäl och civilmilitär personal» (Sv. 
författningssamling n:r 4 för år 1906) har bland annat åt fält- 
läkarkårens reserv gifvits en ny organisation, hvilken rätt be- 
tydligt skiljer sig från den hittillsvarande. Då inträde i den 
nyorganiserade reserven gifver tillfälle åt läkaren att emot full- 
görandet af en i fredstid jämförelsevis föga betungande tjänst- 
göringsskyldighet göra sig berättigad till en från och med upp- 
nådda 55 lefnadsår utgående pension, torde det vara lämpligt 
att här redogöra för grunddragen af den nya organisationen. 

Fäliläkarkårens reserv lyder under öfverfältläkaren. All 
personal i denna reserv utnämnes af Kungl. Maj: t på förslag 
af öfverfältläkaren och räknar tjänsterang enligt samma grunder 
som på stat anställd personal. Den till denna reserv hörande 
perscmalen tillhör någon af följande tre kategoriir. 

l:o. Miliiärläkare, som efter uppnådd peitsionsålder af går 
från beställning på stat med pension och fyllnadspension, är skyldig 
att kvarstå i reserven till uppnådda 65 lefnadsår och öfver- 
föres till densamma vid afskedstagandet utan att därför erfordras 
någon ansökan. Sådan militärläkare i reserven är tjänstgörings- 
skyldig vid mobilisering och i krig äfvensom vid sådan öfning, 
som till utrönande af härens krigsberedskap eller för utbild- 
ning af beväringens andra uppbåd eller landstormen kan blifva 
anbefalld, och erhåller vid tjänstgöring, förutom ersättning en- 
ligt reseglementet för resa tili och från tjänstgöringsort, dag- 



201 

aflöning till samma belopp som fast anställd personal af mot- 
svarande rang samt dagtraktamente vid sådana tjänsteuppdrag, 
där dylikt utgår. 

2:o. Militärläkare, som före uppnådd pensionsålder ei^håller 
a/sked från fast anställning^ kan på atisökan vinna inträde i 
reserven. Ordinarie militärläkare kan i sin af skedsansökan 
anhålla om nådigt tillstånd att kvarstå i reserven, fältläkar- 
stipendiat måste hos öfverfältläkaren anhålla att blifva föreslagen 
till utnämning i reserven, i hvilken han kan vinna inträde så- 
som bataljonsläkare, därest han är legitimerad läkare, eljest 
^åsom fältläkarstipendiat med bibehållande af den rang, han 
vid afskedstagandet innehar. På sistnämnda väg kan äfven 
f. d. militärläkaren, hvilken icke i samband med afskedsta- 
gandet öfvergått till reserven, när som helst sedermera vinna 
inträde i denna. Läkare i reserven, som tillhör denna kate- 
gori, är ijänstgöringsskyldig dels vid mobilisering och i krig samt 
vid. sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap 
eller för utbildning af beväringens andra uppbåd eller land- 
stormen kan blifva anbefalld, dels ock intill utgången af det 
kalenderår, då han fyller 40 år minst, hvart tredje år under 
regementsöfningarna. Han erhåller under sådan tjänstgöring i 
fred reseersättning för resa till och från tjänstgöringsort, samt 
aftöning lika med reservens officerare af motsvarande grad och 
därjämte för extra läkare vid armén utgående dagtraktamente, 
enligt nu gällande aflöningsreglemente 7 kronor om dagen. 
(Bataljonsläkare i reserven med löjtnants rang kommer enligt 
dessa bestämmelser att under tjänstgöring uppbära 12 kr. och 
79 öre om dagen, bataljonsläkare med kaptens rang 17 kr. 
och 57 öre om dagen, o. s. v.) Läkare i reserven af denna 
kategori, som i minst tre års tid innehaft fast anställning 
och efter vunnet inträde i reserven tjänstgjort vid inträffande 
mobilisering och i krig äfvensom vid sådan öfning, som till 
utrönande af härens krigsberedskap eller för utbildning af be- 
väringens andra uppbåd eller landstormen varit anbefalld, äger, 
{^edan han varit fast anställd eller tillhört reserven under sam- 
manlagdt minst 20 år, att efter uppnådda 55 lefnadsår till- 
träda f}ensio7i, utgående med 300 kronor om året. I och med 
tillträdet af pension inträder skyldighet att till uppnådda 65 
lefnadsår kvarstå i reserven, hvarför afskedstagande före denna 
ålder medför pensionens förlust. 

8:0. Värnpliktig medicine kandidat, som fullgjort hevärings- 
rekrytskola och tjänstgjort vid universitetsklinik äfvensom vid sera- 
Jimerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker, kan föreslås till 
anställning såsom fältläkarstipendiat i fältläkarkårens reserv. 
(DvJik rätt tillkommer naturligtvis äfven viirnjyliktig legitimerad 



202 

läkare, som ftdlgjort beväriyigsrekrytskola.) Ansökan härom göres 
hos öfverfältläkaren. Läkare, som sålunda i reserven vunnit 
sin första militärläkaranställning, huT esiuims, tjämtgönTigsskyldig' 
het, Bom de reserven tillhörande läkarne af den under 2:o of van 
omförmälda kategorien, och är dessutom skyldig att såsom 
militärläkare fullgöra de repetitionsöfningar, som tilläfventyrs 
kunna återstå af hans värnpliktstjänstgöring. Vid sin utnäm- 
ning erhåller militärläkare i reserven, som icke förut innehaft 
fast anställning såsom sådan, ekipejingshjälp med 500 kronor. 
Under den tjänstgöring, som han är skyldig att i fred full- 
göra, erhåller han aflöning i öfverensstämmelse med hvad som 
of van under kategorien 2:o omtalats (för fältläkarstipendiat 
med underlöjtnants rang uppgående till 11 kr, 97 öre om 
dagen). Under förutsättning af ordentligt fullgjord tjänst- 
göringsskyldighet erhåller han vid 55 års ålder, om han då 
fortfarande tillhör reserven, pension med 300 kronor om året, 
mot skyldighet för honom att i reserven kvarstå intill fyllda 
iib år. Med afskedstagande före sistnämnda ålder följer följ- 
aktligen pensionens förlust. 

Befordran. Fältläkarstipendiat i reserven, hvilken såsom 
militärläkare fullgjort minst 3 regementsöfningar eller annan 
tjänstgöring af motsvarande tidslängd, kan föreslås till erhål- 
lande af löjtnants rang. Är han legitimerad läkare, kan han 
under enahanda villkor föreslås till bataljonsläkare med löjt- 
nants rang i reserven. Bataljonsläkare i reserven kan föreslås 
till erhållande af kaptens rang, om han såsom militärläkare 
fullgjort tjänstgöring under minst 10 regementsöfningar eller 
motsvarande lång tid. Vid all befordran inom reserven till 
och med kaptens rangklass måste dock hänsyn tagas därtill, 
att militärläkare i reserven icke får avancera förbi de fast an- 
ställda läkare, som inom rangklassen äga tjänsterang framför 
honom. 

Af sked. Militärläkare i reserven, som icke är skyldig att 
under viss tid kvarstå i den beställning han innehar, kan hos 
Kungl. Maj:t göra ansökan om entledigande. 

Utan ansökan afföres från reserv: 

l:o) den, som varit skyldig att viss tid i densamma kvar- 
stå, sedan denna tid är tilländagången, såvida icke tillstånd 
erhållits att utöfver den stadgade tiden kvarstå; och 

2:o) den, som icke är skyldig att viss tid i sin beställning 
i reserven kvarstå och som icke vederligen fullgör stadgad 
tjänstgöringsskyldighet. 

Axel Wahlstedt 



20ä 



Kaiserin Friedrich-Haus i Berlin. 

Meddelande af Arvid Gullstrdm, 

Till tjänst för hitresande kamrater vill jag bedja få påpeka öpp- 
nandet af- nämnda, storartade inrättning, som dei) 1 mars invigdes i 
närvaro af bland andra kejsar Vilhelm. Den st&r under ledning af 
Centralkommittén »fUr das ärtzliche Fortbildungswosen in Berlin» och 
har till direktor prof. Kulner, assisterad af två aflönade läkare. Dess 
främsta uppgift är att verka för läkarkårens, speciellt den i Branden- 
borg, ytterligare utbildning. Den är inrymd i ett ståtligt fyravånings- 
hns vid Luisenplatz, strax norr om Charitéen. 

En trappa upp linnes en byrå, där underrättelse utan af gift kan 
erhållas af hvarje läkare, rörande allt medicinskt utbildningsväsende i 
hela tyska riket. Äfven skriftliga meddelanden besvaras. Där utläm- 
nas ock kort till de föreläsningar och kurser, som inom anstalten hållas. 

Bottenvåningen innehåller i fem stora salar en permanent utställ- 
ning af föremål från den medicinskt-tekniska industrien, anordnad af 
skilda tyska firmor. Två af salame äro föreffädesvis afsedda för kirur- 
giska instrument, två för medicinsk optik och elektromedicin och en 
för medicinsk kemi. Urvalet har skett under kompetent tillsyn, och 
läkaren kan därför här på ett ställe få se samladt det bästa, som öfver 
hufvud taget på detta område kan visas. Samlingarna skola städse 
hållas au niveau med teknikens framsteg. 

Af härvarande föremål torde särskildt Röntgenafdelningen vara 
Tärd att uppmärksammas. Bland de kemiska utställningsföremålen 
observeras en mångfald sera. Vidare äro anordningar för Biers be- 
handling rikt representerade. 

I våningen en tr. upp finnes utom byrårummen ett stort, för alla 
läkare öppet läsrum. Här skola finnas tillgängliga medicinska journaler 
till största möjliga antal samt ett urval af moderna, förstklassiga medi- 
cinska handböcker. 

Tvänne stora salar i samma våning innehålla utställningsföremål, 
som beröra tropikmedicinens och kurortemas område, äfvensom sådana 
tillhörande den medicinska optiken. Bland de sistnämnda märkas en 
mångfald mikroskopen Från badorterna visas af bildningar, prof på 
vatten, salter etc. £n del plastiska afbildningar finnas här äfven. En 
sal står ledig att användas för tillfälliga utställningar af medicinskt 
intresse. 

Tredje våningen inrymmer i fyra stora salar föremål afsedda för 
medicinsk undervisning, hvarjämte ett demonstrationsrum här finnes. 
Särskildt märkes många hundra af professor Lassar skänkta, utmärkt 
väl utförda moulager, hufvudsak ligen afbildningar af hudsjukdomar. 
Enbart denna samling ger full valuta för ett besök i Kais. Friedrich- 
Haus. Vidare utställas här alla möjliga föremål, som beröra sjukvården, 
såsoro sjuksängar, sköterskeutredning etc. äfvensom makro- och mikro- 
skopiska preparat, stereoskopiska afbildningar, medicinska atlas m. m. 
Allt detta får ej endast användas för undervisning på stället utan ut- 
lånas äfven till kurser och föreläsningar, som kunna ha bruk därför. 
Tvänne stora inpackningssalar å nedre våningen finnas. 

Fjärde våningen upptas af: Röntgenlaboratorium, atelier för veten- 
skaplig fotografi samt kurssalar för klinisk kemi och mikroskop!, äfven- 
som för bfläteriologi och experimentel terapi med nödiga birum, atlt 
otrustadt med nutidens förnämsta hjälpmedel. 

Kommer så till sist en genom andra och tredje våningen gående 



04 

föreläsningssal med platser för 240 åhörare, försedd bland annat med 
en hypermodern projektionsapparat. 

Föreläsningar och kurser utan afgifter komma att inom anstalten 
oupphörligen hällas af vetenskapens förnämste målsmän. De äro blott 
tillgänglige för läkare från Brandenburg. Endast i händelse ledig plata 
skulle finnas, kan annan tysk eller utländsk läkare erhålla tillträde. 
Kurserna ha ännu ej börjat, men de första lära redan vaca besatta, 
och till föreläsningarna äro för lång tid framåt alla platser upptagna. 

Afsikten är äfven, att ofvannämnde läkare skola kunna få veten- 
liga undersökningar här utförda till ringa eller ingen kostnad. 

Totalintrycket är synnerligen tilltalande. De stora, luftiga salarna 
äro hållna i h>itt och belagda med grön^tig granitlinoleum. För be^ 
lysning, luftväxling och uppvärmning synes vara väl sörjdt. Anlägg- 
ningskostnaderna lära belöpa sig till 1 V« million mark, donerade deln 
af den kejserliga familjen, dels af enskilda personer. Till underhållet 
erhålles ett väsentligt bidrag genom de utställande Urmomas afgifter 
för sina platser. 

I anledning af invigningen äro ett par tillfälliga utställningar in- 
rymda tre tr. upp. Den ena utgöres af en historisk öfverblick sd me- 
dicinsk litteratur och konftslöjd, sammanförd från museer och enskilda. 
De medicinska karikatyrteckningarna äro särskildt talrika. Bland slöjd- 
alster finnas t. ex. trepanationsinstrument från stenåldern och en rik- 
lig samling instrument från romartiden. Geheimerath Ewald utställer 
sin vackra samling afbildningar af digestionsorganens sjukdomar. 

Af allt att döma kommer Kaiserin FriedrichHaus att kraftigt bi- 
<lraga till den tyska läkarvetenskapens ytterligare utveckling, på samma 
gång som det bör bli en god hjälp för de talrika läkare från när och 
fjärran, som här söka förkofra sina kunskaper. 



Nyheter för dagen. 

DermatolOgiska sällskapet i Stockholm hade sammankomst den 
S dennes. Därvid demonstrerades följande patienter: af d:r Sederholm 
ett fall, där diagnos ej med säkerhet kunde ställas; af d:r Almkvist ett 
fall af liktuberkler ; af d:r Sandman ett fall af epiteliom samt flera 
fall af lupus; af d:r Moberg ett fall af lichen planus af stor utbred- 
ning, ett fall af lupus samt ett fall af papulo-nekrotiska tuberkulider. 
J)oktor Afzelius redogiorde för ett fall af sklerodermi och doktor Wi- 
nian talade öfver förekomsten af spirocha>te pallida samt olika färg- 
ningsmetoder för densamma och demonstrerade preparat från fall af 
heriditär lues, visande riklig mängd af dessa spirochicte i thymus och 
binjure. Doktor Cronquist visade några apparater, som konstruerats 
efter hans anvisning. Efter sammanträdets slut hade sällskapet anord- 
nat en enkel festlighet för sin ledamot professor Welander med anled- 
ning af hans nyligen inträffade 60-årsdag, vid h vilken jubilaren af 
Hiillskapet uppvaktats med en adress af följande lydelse. 

»Till professor Edvard Welander! 

Dermatologiska sällskapet i Stockholm anhåller att till Eder, 
en af dess stiftare, i anledning af Eder (»(»-årsdag få frambära 
sina uppriktiga välönskningar. 

Ni har såsom vetenskapsman jrenom ICder banbrytande 



205 



verksamliet i såväl teoretiskt soin praktiskt hftnseende fört syii- 
iidologien framåt på ett sätt, som bragt ära åt fosterlandet och 
Eder själf. 

Ni bar såsom lärare icke blott förstått att i hög grad in- 
tressera £dra lärjungar för den vetenskap, b vars främste måls- 
man Ni är i vårt land, utan Ni har ock mer än någon annan 
lärt dem förstå den stora sociala betydelsen af kampen emot de 
veneriska sjukdomame. 

Ni har såsom läkare genom den sant människovänliga ka- 
raktären af Edra sträfvanden förvärfvat Eder nuvarande och 
kommande generationers tacksamhet och skall genom Edert väl- 
signelsebringande arbete för samhället alltid stå som en märkes- 
man. 

Måtte det förunnas Eder att ännu länge lika framgångsrikt 
verka i det kall, åt hvilket Ni med själf uppoffrande människo- 
kärlek ägnat Edra krafter. 



Stockholm den i mars 1906. 



Arvid Äfzelius. 
Fr, Antoni. 
Fredrik Clason. 
.T. Fellånder. 
Henry Kempff. 
Astley Levin. 
Viktor ljungström, 
Ludvig Moberg, 
Emil Olson. 
IT. L Schlasberg. 
Tage Sjögren* 
Carl Thestrup. 



Assar Ahlström, 
Mauritz Aspelin. 

Carl Cronquist 
8. E. Henschen. 
Gunnur Koraen, 

A, Lindblad. 
J. Jundell, 
U. MUllern-Aspegren. 
Frith. Sandman. 

Bickard Schnell, 

Thor Stenbeck. 

Axel Wiman. 



Johan Almkvist, 

E* W. Bergman. 
J. G. Edgren. 
S. Hybinette. 

8. E. Krikortz. 
Thomas Lindholm. 

Karl Marcus. 

Magnus Möller. 
B. H. Santesson. 
Edvard Sederholm. 

Alma Sundqvist 
Ernst Odmansson.'!> 



Lunds universitet. Till e. o. professor i oftalmiatrik har Eungl. 
Maj t utnämnt docenten Johan Albin Dahlén. 

Det medieinska studieväsendet. Ecklesiastikministern har — 
för att utarbeta förslag till stadgar angående de medicinska studierna 
— tillkallat universitetskanslern E. G. Boström, professorn vid univer- 
sitetet i Lund J. L. Borelius, professorn vid Karolinska institutet C. J. G. 
Sundberg, professorn vid universitetet i Uppsala K. A. Petrén och läkaren 
vid länslasarettet i Jönköping A. H. Eurén. 

Medicinsk doktOPSpromotion; ansökan inlämnas hos med. fakul- 
teten i Uppsala före den 8 maj; af gift 50 kronor. 

Hwasserska resestipendiet å 1,000 kronor för läkare, som vid 
Uppsala universitet af slutat sina medicinska studier, sökes hos där- 
vanuide med. fakultet senast den 31 maj. 

OBSI 

Bakteriologisk kolerakurs för högst tio deltagare (licrr eller 
kand:r, som afslutat klin. tj:gör.) anordnas under maj månad vid Karo- 
linska institutet. Kursdeltagare, som har att för innevarande år ställa 
sig till Medicinalstyrelsens disposition för att vid behof tjänstgöra 
säom observations- eller karantänsläkare, åtnjuta 10 kronors dagarf vode. 
Ansökan inlämnas till Med.-styr:n senast den 20 april kl. 12 på dagen. 



206 

Offentliga underrättelser. 
Lediga tjänster: 

I) betecknar, att ansökan ställes till Koaongen och inlämnas hos Med.-styra; *) att 

ansökan ställes till Ued.-styrrn och inlämnas därstädes: *) att ansökan ställes till Msd.- 

8t}T:n ooh inlämnas hos rederbOrande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

Ansökningsiideo 
utgår: 

En marinläk. stip.-befattn. (sökes hos marinöfverlftkaren) 2 april. 

En läk.-befattn. v. Stockholms folkskolor för under- 
sökn. af öron, näsa och svalg (arvode 1,500 kr. 
för &r; sökes hos folkskole-öfverstyr.n) 1 april. 

En bat-Iäk.-tj. v. Södermanlands r:teO 5 april. 

Bat.-Iak.-tj:n v. Boden-Karlsborgs art.-r:te*) 5 april. 

Prov.-läk.-tj.n i Alft« distr.*) 6 april. 

En inarinläk.-tj. af 2:a graden^) 7 april. 

Underläk.-tj:n v. lasarettet i Visby') (lön: 1,500 kr. 

jämte fri bostad och kost) 9 april. 

Extra prov.-läk.-tjrn i Hvetlanda (tillsättes för tiden 
f. o. m. 1910; sökes hos läk.-8tyr:n ; distr. omfattar 
Hvetlanda municipalsamhälle i Jönköpings län 
med 1,790 inv. 1 jan. 04; löneförmåner: 1,900 kr. 
(däraf 1,200 kr. såsom sjukstugeläkare) jämte fri 
bostad och trädgård) 9 april. 

Underiäk.-tj:n v. las. i Lidköping') (löneförmåner: 1,800 

kr. jämte fri bostad och kost) 12 april. 

Stadsläk.-tj:n i Torshälla (tillsättes för fem år fr. 1 juli; 
ansökan, ställd till stadsfullmäktige, inl. hos magi- 
straten) 14 april. 

Öfverläk.-tj:n v. med. afd. af Malmö allm. sjukhus*) 
(nyinrättad; tillträdes 1 nästk. okt.; lön: 2,500 kr. 
jämte 1,500 kr. i tj:gör:pengar och 2(X) kr. semester- 
arvode) 16 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Älfsby distr.*) (ledigförklarad på 

grund af ny femårsperiod) 21 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Södra Unnaryds distr.') (på grund 
af den utnämnde läkarens afsägelse ledigförklarad 
till utgången af innev. år; distr. omfattar S:a Unna- 
ryds, Jäluntofta, Femsjö, Långaryds, Färgeryds, 
Kållerstads och (delvis) Bolmsö socknar af Jön- 
köpings län med 8,877 inv. 1 jan. 04; station i 
S:a Unnaryds kyrkoby; lön: 3,000 krO 21 april. 

Prov.läk.-tj:n i Järfsö distr.') (med tjänsten är mot 
Bärskildt arfvode förenadt uppdraget att vara läkare 
vid Järfsö sjukhus för spetälske) 23 april. 

Amanuen6befattn:n v. Stockholms hospital^) (ledig fr. 

1 april; kompetensvillkor: med. kand.-ex.) 23 april. 

Tvännc under läk.-bef att n:r vid Lunds aayl ') (löneför- 
måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 

Biträd, läk.-befattnrn vid Piteå hosp. och asyl'*) (ledig 

på grund af förre innehins transport) 23 april. 

Biträd. Iäk.-befattn:n vid lasarettet i Sundsvall*) (löne- 

måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 

Af Kungl. Ha]:t utnämnda cch transpopterade: 

Till bat-läk. v. Hälsinge regite: reg:tsläk. i fältl.kåren, bat.-läk. v. 
Dalregitet F. ^f. Melin. 



207 

TiJI prov.-läk. i Norra Dalslands distr.: prov.-läk. i Silbodals distr 
Alfred Hyllengren. 

Af Me(l.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till marinläk.-stip. (3 år f. o. in. 1 april): kand. M, Herrlin, 
Till underläk. v. las. i Falköping (3 år f. o. m. 21 mars): lic. P. Jonsson, 
Till andre underläk. v. las. i Gäfle (3 år f. o. m. 21 mars): lic. C. Idar. 
0111 fältläk.-stip. af I klass f. o. ra. 1 april: stip. af II klass O. Gertzén. 

Åt Med.-styr:n upprättade förslag: 

Till hatAäkrtj:n vid Skånska trängkdren: C. G. Stabe (förord) och K. A. 

Rosén. 
Till bat'läk,-tj:n vid Smålands art-reg.te: C. G. Riindqvist (förord); H. Th. 

af Zellén och N. A. Sparrman. 

Af sked (eller entled.) beviljadt: 

Underläk. v. las. i Sundsvall A. Almqvist f. o. m. 15 maj. 

Fä]tläk.-8tip. H. Hansson t o. m. 1 juni. 

T. f. nnderläk. v. Vänersborgs hosp. jB. Ihran f. o. m. 1 april. 

Sökande: 

'nu ex. prov.läk.ijm i Hammerdals distr. (i ordning efter tj:år): ex. 
prov.-läk.:ne C. O. Ohlin (Mulseryd), C. O. Lundin (Ramsele), E. 
O. Martinell (Färila), lic. L. A. Holmlin (Linköping) samt las.-under- 
läk. C. A. L. Almqvist (Sundsvall). 

Till ex. prov.-läk -tj.-n i Ljungskile distr.: lic.:na W. Bergwall, N. Dahl- 
berg, F. Gillberg, L. Hoimlin, B. Högrell och Th. Munktell. 

Till las.-läk.tjin i Hudiksvall (i ordning etter tj:år): las.-läk. H. A. C. 
Reuterskiöld, Borgholm, t. f. las.-läk:ne E. T. Feltström, Hudiksvall, 
och K. L. Dillberg, Halmstad, las.-läk. W. Forssell, Skellefteå samt 
las.-underläk. N. E. Hellström, Lund. 

Till underläk.' ti :n v. las. i Falköping: licrna E. Alqvist, P. Jonsson och 
A. Lillieroth. 

Till andre underläk.-tj.-n v. las. i Gäfle: licrne C. Idar och A. Lillieroth. 

Till ex. prov.läk.'tj:n i Tärna distr.: ingen sökande. 

Till stadsläk.-tj:n i Skellefteå: las.-läk. W. Forssell och bat-läk. A. Siden- 
mark. 

Tillförordnade: 

'Hinder vakans (v.); under innehafvarcns semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

Lic A. F. Malmström t. f. stadsläk. i Malmö 26 mars--30 april. (t). 
Kand. H. Boberg t. f. bitr. läk. v. Växjö hosp. f. o. m. 16 mars, högst 

en månad. (t). 
F. d. las.-läk. J. WaUmark t. f. prov.-läk. i ömsköldsviks distr. två 

mån. f. o. m. 2 april. (t). 
Lic. H. Brand t. f. prov.-läk. i Järfsö distr. och läk. v. spetälskesjuk- 

huset i Järfsö f. o. m. 1 april. (v). 
Stadsläk. A. O. Bergqvist t. f. las.-läk. i Söderköping 1 april— 5 maj. (t). 
Kand. K. H. Henning ex. läk. i Jämshögs distr. 27 mars— 11 maj. (t). 
Fältläk.-stip. A. J. Lillieroth ex. läk. v. Skånska husarreg.ts beväringe- 

rekrytskola å Ljungbyhed 5 april — 21 aug. (t). 
Lir. Hj. Areschmig t. f. prov.-läk. i Vrigstads distr. april mån. (t). 



208 



Öfversikt af sammandragen af epidemi- 
rapporter. 

för halfva månaden 1^15 mars 1906, 



Stockholm — 

Stockholms lan 

Uppsala 

Södermanlands 

Östergötlands 

Jönköpings 

Kronobergs -_ 

Kalmar _ 

Gotlands _ __ 

Blekinge - 

Kristianstads 

Malmöhus _ 

Hallands 

Göteborg 

Göteborgs o. Bohus 

Älfsborgs 

Skaraborgs __ 

Värmlands 

Örebro 

Västmanlands 

Kopparbergs 

Gäfleborgs 

Västemorrlands 

Jämtlands 

i Västerbottens 

Norrbottens 



Stådep. 



I 



g 

!• 

*jä 



I 



sa-s G 



56; 61 

— ^ 

8| 12 

4 1 



39 

5 
1 

1 

1 

5 

10 



C6 
GQ 



15 
12 

1! 
1 

38! 

3; 



3j 
4j 

3I 
5; 



- Ii 101 



IIS 

4 

20 
9 

55 

12 

(5 

2 

1 

Ö 
S 

51 
G 

2(i 
\ 



S 
3 
15 
5 
4 



11 



Summa ; 18.1b5 2o8| 1, 392 



Landsbygrd. 






- 2 

-; 1 
7 



20 

4 

5 

31 

26 

8 

10 

9 

20 
42 
76 
10 

17 

33 

8 

4 

1 
22 
40 
15 
4 
3 
13 



os 

g 

9 



141304,4211 1| 



86 
23 
13 
41 

40 
10 
33 
lö 
27 
55 
100 
15 

18 

40 

O 

10 

11 

22 

46 

74 

17 

6 

5 

20 
737 



Summa sjukdomsfall i hela riket: nervfeber 32, skarlakansfeber 406, 
difteri 629, rödsot 2. — Akut barnförlamning 21 fall, däraf 6 i Krono- 
bergs och 12 i Norrbottens län. 



OBSI 

Samtlige praktiserande läkare i riket erin- 
ras om uppgifterna till tuberkuloskommittén. 



På grund af enskildt meddelande, om hvars riktighet vi icke hade 



-i_j„i _i. 



...:e 1 i„A ; !•« 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LAKARFÖRENlNfiEN. 
Stockholm den 6 april 1906. 



l Utgifvare och redaktör: \ 

3:e år 8^* \ Med. d:r Knut Kjellberg. | fI;o 14. 

< Biträd. redaktOr: D:r Hj. Forssner. j 

Innehåll: N. A. Ahlbebo: Fall af dilatatio et hypertrofia coli, 
8. k. Hirschsprangs sjukdom. — Bokanmälningar. — Nyheter för dagen. 
— Offentliga underrättelser. 



Ur Qeftébcrgs-Dala Läkare- och ÄpofekarefÖrenings förkandlingar. 
Bil. I till protokollet den 18 november 1905. 

Fall af dilatatio et hypertrofia coli, s. k. Hlrsch- 
sprungs sjukdom. 

af 
N. A. Ahlberg. 

Johan Aifr. A. 2 Y^ år gammal, från Mora, intogs å Falu 
länslasaretts med. afd. den 10 april 05, öfveräyttades till kir. 
afd. dén 26 april samt utskrefs den 6 maj. 

Då gossen föddes var hans mage normal, och bambecket 
afgick som vanligt. På 3:dje dagen började magen öka i om- 
fång, samtidigt med att aff öringar uteblefvo. Matlust god; 
fick di af modren. Enligt ordination gåfvos från och med 
4:de dagen lavemang, hvarmed sedan fortsatts, emedan han 
aldrig därefter hade någon spontan afföring, så när som på 
att någon enda gång af gått en »hård liten bit». Oaktadt 
lavemang voro öppningarne städse sparsamma, alltid> åtföljda 
af illaluktande gasuttömningar. Några dagar gammal började 
han kräkas gula massor och höll på därmed någon tid. 8 
eller 9 månader gammal blef han sjuk med diarrhé, jäsande 
och mycket illaluktande, men oaktadt den lösa konsistensen 
hade han svårt få öppning. Innan han blef frisk, liksom 



^210 

:» rensade han sig». Föräldrarne hade ordinerats att föra in 
ett finger i ändtarmen, h varvid gaser afgingo, och kände de 
då klumpar ytterst i ändtarmen, hvilka de med svårighet 
lyckades att plocka ut. Anfall af diarrhé, förenade med kräk- 
ningar, påkommo med 5 — 12 veckors mellanrum, och för hvarje 
anfall föreföll det, som om gossen fick värre och värre att få 
öppning efter lavemangen. Mellan anfallen var han ganska 
kry och lekte som andra barn, aldrig då klagande öfver sin 
mage. Efter gasafgång blef magen alltid mjukare. I 1 år 
7 mån. fick han di, sedan samma mat som den öfriga fa- 
miljen. Hullet alltid godt. Vid 1 år 4 mån. började han gå 
och vid \iågot öfver 1 år att tala. Föräldrar och syskon friska. 
St. pr. Temp. nu afebril, de tre första dagarne å med. 
afd. omkr. 38,i°. Lungor och hjärta utan anmärkning. Urin 
klar, O alb. O red. subst.. Bukomfång i nafvelplanet 57.5 cm. 
Buk stor och bred, spänd. Å densamma aftecknar sig ofta 
på midten och till höger om nafveln en starkt förstorad tarm- 
slynga med lifliga peristal tiska rörelser. Ingen tumör palpabel; 
ingen förträngning i rectum, så långt man knn nå. Ingen 
spontan afföring. Med lavemang, som med svårighet mot- 
tages, erhftlles blott liten öppning. (Tyvärr försöktes aldrig att 
gifva lavemang genom långt upp i rectum infördt rectalrör). 
Från 10 — 26 april erhöll han subsalic. bismuth 0,6 gr. 3 
gånger dagl. Diagnos: congenital tarmdilatation. 

Då genom tätu lavemang någon ändring i pat:s tillstånd 
icke åvägabragtes, och då föräldrarne önskade, att operation 
49kulle företagas, gjordes den 3 maj laparotomi (33 gm. klorof. 
under 1 timme 45 min. Ingen kräkning under operationen). 

Snitt i vänstra rectusskidan från nafveln till nära sym- 
fysen med förskjutning utåt af musc. rectus. Sedan peritoneum 
genomskurits, framträngde den synnerligen starkt förstorade, 
8våligt förtjockade, öfriga tarmar täckande fiexura sigmoidea, 
hvars båda skänklar lågo ganska nära hvarandra i reg. iliac. 
sin. Colon i öfrigt utspänd, men ej till öfvermått, utan i allt 
bibehållande sitt normala utseende; tunntarmar hopfallna. 
Intet palpabelt hinder i rectum ; någon veckbildning å nedersta 
delen af den utvidgade flexuren observerades ej. Obetydlig 
mängd fri vätska i bukhålan; talrika förstorade körtlar i 
mesocolon och mesosigmoideum. Flexuren kändes utfylld af tunga 
gröttjocka massor. 

Då jag icke såg någon annan utväg att hjälpa pat., än 
att befria honom från denna tarmdel företogs resection af den- 
samma med öfre snittet i normal colon vid fiexura 8igm:8 
öfre ända, med nedre i öfvergången till rectum, där väggen 
fortfarande var något förtjockad. Längre ned kunde resek- 



211 

tionen ej göras, ty rectum låg där för fixerad till bäcken- 
väggen» och sömmen hade genom trånga förhållanden alltför 
mycket försvårats, hvarjämte det blifvit omöjligt förena de 
båda tarmlumina. Resektionsställena hopsyddes med 2 rader 
fortlöpande silke, den ena genom alla lager och den andra 
genom serosa och muscularis. Mesosigmoideum hopsyddes på 
båda sidor med fortlöpande katgut, och ett stycke oment 
transplanterades öfver tarmsuturen. Tarmpassagen sedan fri, 
så att när tarmklämmarne borttogos, strömmade gaser från 
colon ner i rectum. Buksåret slöts med katgutknutsöm i 
peritoneum och s. k. 8-söm i hud och aponeuros. 

Det uttagna tarmstycket mätte 45 cm. i längd och hade en 
största omkrets af 22 cm. Tenia libera visade på en lång 
sträcka en bredd af 7 cm. Haustra coli betydligt ' lägre än på 
den normala delen af colon. Väggen mätte 4 mm. i tjocklek, 
däraf 2 mm. på serosa och muscularis, 1 mm. på submucosa 
och 1 mm. på mucosa. Denna sista var obetydligt veckad. 
Tarminnehåll grötlikt, grönfärgadt af vismuth, som pat. er- 
hållit före 26 april, samt ej särskildt illaluktande. Gasmängden 
i flexuren var ringa. Mikroskopiskt syntes mucosan normal 
med friska körtlar, i submucosan syntes hvita blodkroppar här 
och hvar, muskellagren starkt hypertrofierade, i synnerhet det 
circulära, serosan något förtjockad. Ingen ökad halt af bind- 
väf i muskellagren. 

Tillståndet efter operationen godt, l:sta, 2:dra och största 
delen af 3:dje dagen; gaser afgingo spontant; tarmsköljningar 
gåfvos ej på grund af den långt ner liggande tarmsuturen. 
Temperatur: operat.-dagen 37.5" på aftonen. Den 4 maj 37.6' 
^—37.8% den 5 maj 36.9* — 38.6°. Natten till 6 maj blef pat. 
plötsligt sämre med spänningar i buken, han blef matt och 
blek, fick liten puls samt alled kl. 6.3o f. m. 

Sektion: bröstviscera utan anmärkning. Fri gas i peri- 
tonealhålan. Peritoneum glatt och glänsande, utom i pelvis, 
där en ringa mängd var finnes, utgående från det på mediala 
sidan nekrotiserade och brustna suturstället i tarmen. Något 
hinder i rectum kunde ej upptäckas. Lefver starkt fettdegene- 
rad. Njurar och mjälte utan anmärkning. 

Såsom en sjukdom >sui generis» har denna icke varit 
känd någon längre tid. 1874 säger Roser: »det gifves förträng- 
ningar i rectum hos barn, som väl genomsläppa ett finger, men 
icke lämna obehindrad passage för tarm kontenta äfven af gröts 
konsistens, hvarför barnen få öfverfyld colon och stor buk; 
undersöker man närmare, så finner man ett slags klaffmekanik 
vara orsak till hindret.» Andra författare ha omnämnt en- 
skilda fall, men först år 1886 och 1890 lämnades ingående 



212 

redogörelser öfver denna sjukdom af prof. Hirschsprung i 
Köpenhamn, hvars namn sedan förbundit med den. Af Mya 
benämnes den Megacolon congenitmn, af andra Dilatatio conge- 
nita et hypertrofia coli, eller också idiopatisk dilatation etc. 

Sjukdomen är relativt sällsynt, drabbar oftare män än 
kvinnor. Af Duvals hopsamlade 45 fall voro 36 män. Något 
sammanhang mellan den och dieten har ej kunnat påvisas, 
likaså synes hereditet ej föreligga. 

Symptomen äro förstoppning (sällan eller aldrig förekom- 
mer en spontan afföring) samt ökning af bukomfånget, och 
detta har börjat genast eller snart nog efter födelsen samt 
sedan fortsatt. Osler har på en 10-åring uppmätt omkretsen 
i nafvelplanet till 80 cm. Med längre eller kortare mellanrum 
uppträda akuta coliter med 3rtterst stinkande uttömningar samt 
akut distension af colon, som t. o. m. varit så häftig, att 
bristningar i dess vägg uppstått. Härtill komma kräkningar, 
depression samt smärtor i skuldertrakten. Ödem uppträder 
ibland i nedre delen af buken och nedre extremiteterna; sub- 
cutana venerna härstädes utvidgas. Albuminuri och indikanuri 
påvisas ej sällan. 

Colon kan blifva enormt förstorad, beskrifs af några såsom 
liknande groftarm af nötkreatur eller häst, en dilaterad ven- 
trikel etc., med omkrets af 38, 57 ja t. o. m. 66 cm. I ett 
fall fordrades 16 liter vätska att fylla den dilaterade colon 
med (Fiitterer). Dilatationen kan vara total eller segmentär. 
Af 40 fall har Du val antecknat 13 såsom totala, 27 som seg- 
mentära och i 21 af dessa sistnämnda var flexuren intresserad. 
112 fall af de segmentära inskränkte sig dilatationen uteslutande 
till flexura sigmoidea, som då var betydligt förlängd och som 
sköt sig framför öfriga tarmar, ibland fullständigt täckande 
dem. Rectum deltager sällan i dilatationen. Colonväggens 
tjocklek, som normalt hos vuxen är omkring 1.5 mm. och hos 
barn 1.2 mm., ökas betydligt. I of van beskrifna fall var den 
4 mm. Mest förtjockad är ringmuskulaturen, fiindväfsindura- 
tionen kan blifva mycket stark, antagligen beroende på retning 
af ofta återkommande coliter. Å mucosan iakttages ofta större 
och mindre sår, som i ett par fall genom perforation vållat 
död. Mesocolon är förtjockadt och förlängdt med förstorade lymf- 
körtlar, appendices epiploicaiäro förstorade och blodkärlen vidgade. 

Utgången är i de flesta fall dödlig, redan i unga år. Enl. 
Duval dö: 

de första dagarna 2.3 % 

under första 6 månaderna 9.2 » 

intill 1 år 6.9 » 

» 5 > 23 » 

» 15 » 11,5» 



213 

Dödsorsak varierande, såsom förstoppning, colitis, perfora- 
tioD, Yolvulos m. m. 

Innan jag öfvergår till pathogenes och behandling må 
följande tre fall relateras: 

a) Albin L. 4 år. Uppsala klinik 1 maj — 30 nov. 95. 
(prof. K. 6. Lennander). Buk stor isynnerhet från sida till 
sida. Under de 2 första åren kunde pat. ej alls återhålla sina 
afföringar; sedan inträdde förstoppning, då knappt lavemang 
eller ricinolja kunde åstadkomma öppning; tidtals stinkande 
diarrhé, hvarvid bukomfånget minskade. Flatuslffgång alltid 
riklig. St. Pat:8 kropp späd, thorax hastigt vidgande sig neråt 
mot den stora buken, som ibland står spänd, ibland slappare, 
och som visar starka peristaltiska rörelser mest mellan mamil- 
larliniema af en vidgad tarmslynga af 7 till 15 cm. bredd. 
Lavemanger till en början utan verkan ; på 6:te dagen spontan, 
riklig, vällingtjock, illaluktande afEöring. Ingjntning af ända 
till 1,400 kbc. vatten framkallar icke behof af afföring. 
19 maj gjordes laparatomi, hvarvid befanns att den vidgade 
8lyngan var flexura sigmoidea, som närmast liknade en ven* 
trikel, omgifven af några tunna hvita membraner, beroende på 
kronisk peritonit. Intet mekaniskt hinder kunde upptäckas, 
och antogs då, att orsaken till flexurens förändring var bristande 
innervation, hvarför buken slöts igen. — Efter op. fick pat. 
lavemang. 1 sept. börjades med elektriska lavemang med ena 
elektroden i den vätskefyllda flexuren och den andra på buk- 
väggen under 10 min. en gång dagl., hvilket fortsattes i hem- 
met. Efter ett år upprepades dessa 2 gånger dagl. till i aug. 
1898. Under denna tid har han vuxit, blifvit liflig och som 
synes friak med spontana, normala afföringar en å två gånger 
dagl. och detta fortfor åtminstone äfven följande år. 

b) Paul R. 15 år (prof. G. Perthes). Aldrig spontan af- 
föring, stor buk, omfång 86 å 90 cm. Ibland plötslig upp- 
drifning af buken under svåra smärtor, då pat. måste lägga 
sig snedt framåt på vänster sida, den enda ställning vid hviika 
flatus afgick. Bröstkorg upphäfd. Hjärta förskjutet uppåt åt 
höger. I liggande ställning syntes starka peristaltiska rörelser 
af utvidgad tarm. Rectum normal. Efter lavemang fick pat. 
små afföringar, som höllo enskilda fäkalklumpar. På denna 
yngling utfördes från 11 aug. 02 till 21 jan. 04 fem lapara- 
tomier. 

11 aug. anlades i vänstra lumbalregionen å colon desc. 
anus pnetemataralis. 64 liter vatten erfordrades för att från 
anus naturaiis spola flexuren ren; denna innehöll jämförelsevis 
litet gaser men en mycket stor mängd fseces af leras konsistens. 

Efter någon vecka företogs följande experiment. I rectum 



214 

ingöts vatten, som utan hinder rann ut genom anus prsetemat. 
Denna afstängdes då, och vatten ingöts. Antingen nu 500 eller 
2,000 kbcm vatten ingötos, runno blott 150 kbcm tillbaka, då 
kannan sänktes, d. v. s. så mycket som rymdes i rectum. Det 
öfriga stannade i colon. Vatten, som ingöts genom anus prse- 
temat., rann aldrig ut genom rectum. Efter 3 mån. företogs 
ny laparatomi. Luft inblåstes i flexuren genom anus prseternat., 
men kunde manuelt ej pressas ner i rectum. Orsaken befanns 
vara en knick mellan flexur och rectum, denna klöfs i tarmens 
längdriktning och syddes tvärs öfver. Ingen ändring till det 
bättre efter detta ingrepp. — Efter 1 Y, månad ånyo lapara- 
tomi med kilformig resektion af klaffen ; negativt resultat oaktadt 
systematisk dilatation å knickstället under 5 mån. — Ed 
månad senare ny laparatomi, h varvid enteroanastomos lades 
mellan nedersta tunntarmsslyngan och nedersta ändan af flexu- 
ren just vid öf vergången till rectum ; negativt resultat trots det 
att 2 Yj niån. senare Kraskes op. å rectum utfördes. — Slutligen 
gjordes den 21 jan. 04 femte laparatomin, hvarvid 6 cm. af 
flexuren vid knickstället resecerades. Efter 10 dagar spontan 
afföriug. Efter 8 månader slöts den nu sedan 2 år öppna anus 
prffitemat. Peristal tiken i den hypertrofiska flexuren efter op. 
fullgod. Pat. har blifvit en frisk och arbetsduglig kypare. 

c) Sparring Anders L. 11 år. Falu länslasarett 4 — 31 dec. 
1895 (med. d:r P. Söderbaum). Sedan spädaste år har pat. ej 
kunnat bestämma öfver sina afföringar, utan han har ständigt 
varit osnygg, så att han t. o. m. förbjudits skolgång. Han 
är blek och har en enormt utvidgad buk af starkt utvidgade 
tarmar. Fceces afgå oupphörligen i sängen. Intensiv smärta i 
den något stenotiserade och framåt dislocerade anus, då ett 
fmger föres in i densamma; rectum utvidgad, fissur baktill i 
anus. Efter trägen behandling med ricinolja och lavemang 
blef han snygg om nätterna. 10 dec. op., hvarvid sfincter 
ani internus genomskars i tarmens längdriktning, samt mukosa 
och hud förenades tvärs öfver densamma. Läkningen god. Efter 
denna ingen smärta vid fingrets införande. Efter op. var pat* 
snygg. Har i år exercerat beväring. 16 nov. d. å. är buken 
naturlig, sfinctern funktionerar normalt men kännes tunnare 
än vanligt. 

Jämför man härofvan relaterade fall finner man en grund- 
väsentlig skillnad mellan det sista och de öfriga. I detta fall, 
som också är en kongenital dilatation med fäkalstas, finnes 
nämligen icke gärna något tvifvel om orsaken; att stenosen 
och contractura sfincteris ani här vållat stås, och denna åter 
dilatation af tarmar och distension af buken synes visst, och 



215. 

deBsutom häfdes allt detta genom sfincterotomien. I de andra 
är däremot primärorsaken dunkel. 

Angående pathogenesen för Hirschsprungs sjukdom äro flere 
olika meningar rådande. Orsaken till stås kunna ju vara:- 
otillräckliga utdrifvande krafter eller ett hinder för kontentas 
utdrifvande eller ock samverkan af båda dessa faktorer, men 
härtill kunna komma medverkande orsaker, om hvilka vi dock 
ännu sakna full kännedom, men som dock synas sannolika, 
nämligen en medfödd missbildning af tarmen, ej i form af en 
stenos utan tvärtom i form af en dilatation och förlängning af. 
colon eller någon del däraf, vanligast flexura sigm. Att sådan* 
verkligen förekommer torde vara beviöadt, genom att Ammon* 
konstaterat detta å ett 7 mån. foster, och att Hobbes funnit 
oolondilatation med däraf följande distension af buken en gång 
utgöra förlossningshinder. Att distensionen af buken så ofta 
uppträder först några dagar efter födelsen torde lättast erhålla 
sin förklaring därigenom att sönderdelningen i tarmen med ty: 
åtföljande utspänning börjar först, sedan denna kommit i fri. 
förbindelse med yttervärlden, och torde sålunda icke tala emot 
dess kongenitala natur. 

Huruvida dilatationen med i tarmen uppstående fäkalstas 
sedermera vållar ett mekaniskt hinder, genom tryck på af gående; 
slyngan, genom knickbildning eller annat, eller om svaghet i 
motoriska apparaten är orsak till stasen, kan jag icke afgöra. 
I alla här ofvan nämnda fall har genom bukväggen synts liflig 
peristaltik å det utvidgade colonpartiet, i fall b var den fullgod, r 
sedan det mekaniska hindret fullständigt aäägsnats, i fall a 
tycks den däremot först genom elektrisk behandling ha blifvit 
baftig nog att kunna drifva kontenta vidare. Om muskel- > 
hypertrofien uppträder samtidigt med dilatationen eller är 
sekundär är svårt att sä^a, sannolikast är den sekundär, be- 
roende på ökadt arbete. Bindväfshypertrofin beror säkerligen på. 
retning (auto-intoxikation) på grund af de ofta återkommande 
ooliterna. 

De olika åsikterna om pathogenesen kunna sammanfattas^ 
som följer: 1) åkomman congenital: a) segmen tär eller total 
dilatation af colon med åtföljande stås (Hirschsprung, Mya, 
Duval), b) förökad bindväfsnybildning med paralysi af musk- 
lerna, åtföljd af stås (Concetti), c) mekaniskt hinder: veckbild-, 
ning (Perthes) förträngning och annat (Fenwick), spastisk kon- 
traktion i. sfinct. ani (Treves), öfvergående volvulus hos fostret, 
(Lennander). 

2) åkomman ej congenital: slyngbildning, spastiska kon- 
traktioner, veck m. m. (Griffith, Marfan). 
• För bestämmande af verkliga orsaken vore viktigt veta, 



216 

om hos foster med abnormt utvecklad colon hypertrofi af 
muskellager och bindväf förefinns från början, samt huruvida 
peristaltiken i det utvidgade partiet är normal eller ej, hvilket 
möjligen skulle kunna undersökas vid någon laparotomi dels 
genom direkt dels indirekt elektrisk retning. 

Hvad slutligen behandlingen beträffar så tillrådes till en 
början medicinsk, dock ej med laxantia, hvilka icke blott icke 
hjälpa utan fastmer vålla direkt skada genom framkallande af 
anfall af retention; detta gäller speciellt saltema. Lavemang 
däremot ha i de flesta fall visat sig följda af ett godt resultat, 
om de gifvas med rectalsond på ett djup af 20 till 25 cm. 
Genom sonden afgår då ofta en stor mängd gaser. Massage 
har föreslagits både såsom mekaniskt pådrifvande och såsom 
retande till ökad peristaltik, och som det synes någon gång 
användts med godt resultat. Emellertid torde mot massage- 
behandlingen kunna invändas, att då man icke säkert kan 
afgöra de dilaterade tarmslyngomas läge och riktning, åtmin- 
stone det mekaniska framdrifvandet af kontenta kan råka att 
blifva ett tillbakadrifvande i stället. Elektricitet, bäst i form 
af elektriska lavemang, synes höja peristaltiken i hög grad. 

Dieten bör hos små barn vara prolongerad mjölkdiet, hoe 
andra sådan som lämnar obetydlig mängd exkrementer och 
gaser. I de flesta fall torde dock enda hjälpen vara att finna 
i kirurgisk behandling. Flere olika metoder ha användts, af 
hvilka en nämligen tarmpunktion är absolut förkastlig, såvida 
den ej sker för att befria en nästan döende frän olidlig smärta, 
och det visar sig omöjligt föra patienten till ett sjukhus. 

Af öfriga kan man välja mellan colostomien, colopexin, 
entero-anastomosen och colectomien, samt enligt särskilda indi- 
kationer sfincterotomien. 

Colostomien har sin största betydelse som förcperation till 
andra ingrepp (Perthes), men är för andra ändamål icke att 
rekommendera. Colopexin har gifvit tämligen goda resultat 
en kortare tid, men småningom har tillståndet försämrats igen, 
och andra ingrepp måst företagas. Någon förbättring af eller 
gynnsammare förhållanden för peristaltiken åstadkommes ju ej 
heller genom denna operation. 

Entero-anastomos, lagd mellan en djup tunntarmsslynga 
och rectum, nedom den dilaterade tarmen skulle antagligen 
gifva ett godt resultat, men har mig veterligt ej blifvit utförd. 

Colectomien däremot synes vara idealoperationen, vare sig 
den omfattar hela det dilaterade partiet eller en del af den- 
samma, nämligen den hvarest möjligen ett mekaniskt hinder 
påträffas. 

Enligt Du val voro intill 1903 följande operationer utförda: 



217 




Perthes 



Colostomier 4 st., l:a måste sedan undergå colectomi, 2:a 
död inom 8 dagar, 3:e okänd, 4:e godt resultat i 1 7, ^^* 

Laparotomia expl. 2 st., l:a död, 2:a genomgick sedan 
förnyad laparotomi, punktion af tarm samt dog af peritonit. 

Colopexi 4 st., af hvilka 3 med dåligt och 1 med godt 
resultat. 

Colectomi 5 st., af hvilka 2 med godt, 2 å samma patient 
med mindre godt resultat samt 1 med dödlig utgång i peritonit. 



Litteratur. 

P. Söderbaom : Ett fall af ovanligt långt diifven förstoppning med 
incontinentia alvi. (Gefleborgs— Dala läkarfören. förhandl. 1896). 

K. G. Lennander: Fall af medfödd? dilatation och hypertrofi af 
flexura sigm. hos ett barn. (Nord. Med. arkiv 1900). 

Pierre Du val: De la dilatation dite idiopathique du gros intestiu. 
(Bevne de Chijrurgie 1903). 

G. Perthes: Zur Pathologie und Therapie der Hirschsprung^schen 
Krankheit (Verhandl. der Deutsch. Gesellschaft fUr Chirurgie 1905). 

W. F. Brook: Congenital hypertrophy and dilatation of the sig- 
moid flezure. (The British Med. Journal, 13 May 1905). 



218 

Bokanmälningrar. 

Författningshandbok for wården af sinnessjuka och sinness/oa, 
utgiften af t. f. medicinalråd Richard Stenbeck. Pris 5 kronor. 
P. A. Norstedt & Söners förlag, 1906. 

I den handbok, som härmed föreligger, synes utgif våren 
på ett synnerligen fullständigt sätt hafva samlat alla nu gällande 
stadgar, förordningar, kungörelser, bref, cirkulär, instruktioner, 
o. dyl., angående vården af sinnessjuka och sinnesslöa. 

Arbetet inledes med Kungl. Maj:ts förnyade stadga angående 
sinnessjuka af den 14 juni 1901. Härvid äro under de olika 
paragraferna öfverallt med petitstil införda hänvisningar till de 
beträffande sift innehåll motsvarande paragraferna i för statens 
sinnessjukvårdanstalter gällande ordningsstadga och i för vid 
dylika anställda tjänstemän utfärdade särskilda instruktioner, 
hvilka ju i många punkter komplettera själfva stadgans be- 
stämmelser. Dessutom finnas äfven anförda alla de särskilda 
kungl. bref, som beröra någon af dennas paragrafer och de 
många af med.-styrelsen (på förekommen anledning till en eller 
samtliga hospitalsdirektioner) utfärdade skrifvelser och cirkulär, 
som afse dessas förtydligande och tillämpning och hvilka förut 
icke varit i tryck synliga. Därjämte har utgifvaren flerstädes 
särskildt sammanfört åtskilliga upplysningar och uppgifter, som 
i detta sammanhang kunna vara af intresse. Som exempel 
härpå må anföras: förteckning öfver de donationer, som till 
hospital blifvit gjorda; instruktionerna för de till hospitals- 
roteln hörande tjänstemännen i med. -styrelsen; förteckning öfver 
de direktionerna åliggande skyldigheter, som månatligen, kvar- 
talsvis eller årligen återkomma; redogörelse för de löneför- 
måner, som den ^Vi2 1904 af med.-styrelsen blifvit för sjuk- 
vårdsbetjäningen fastställda; förteckning öfver de särskilda upp- 
tagningsanstalter, som af landsting blifvit uppförda vid vissa af 
statens hospital (med redogörelse för det aftal, som härvid är 
gällande mellan staten och landstinget); d:o öfver af med.-styrelsen 
godkända enskilda anstalter för sinnessjuka (för närvarande till 
antalet 7) jämte uppgift på hyad som tillkommer vid dylik 
bemyndigad läkare och instruktion för därför förordnad in- 
spektör; resumé öfver hvad som ifråga om sinnessjuka, hvilka 
icke vårdas å offentlig eller enskild anstalt, åligger ordförande 
i kommunal- eller hälsovårdsnämnd, provinsial- och extra pro- 
vinsialläkare samt förste provinsialläkare. Slutligen äro här 
äfven anförda de prejudikat, som finnas i fall, där olika 
meningar varit rådande om en paragrafs tolkning. 

Af dessa kan följande vara af särskildt intresse anföra: Stadgans 
§ 3B föreskrifver, att, om myndig person, hvilken såsom sinnessjuk 



21» 

blifrit å hospital eller asyl intagen, icke inom två månader blifvit till 
halsa så återställd, att han af öfverläkaren anses fortfarande kunna 
vara sin egen målsman, direktionen skyndsamt skall hos vederbörande 
domare om förhållandet göra anmälan för laga åtgärd i afseende å för- 
myndarvård för den sjuka. Då denna paragraf af olika direktioner 
tolkades olika beträffande sjuka, för hvilka afgiften till anstalten er- 
lägges af vederbörande fattigvårdsstyrelse, utfärdade med.-styrelsen den 
6 februari 1903 till samtliga bospitalsdirektioner ett cirkulär med ut- 
talande af sin åsikt, att direktionens anmälningsskyldighet angående 
omyndig person härvid vore utan inskränkning. Emellertid visade det 
sig nu, att många domare icke funno anledning att beträffande nämnda 
kMegori vidtaga några åtgärder, öfver dylikt beslut anförde då direk- 
tionen öfver Vadstena hospital och asyl besvär hos Svea hofrätt, som 
dock, med stöd af § 35, mom. 1 i K. F. den 9 juni 1871 angående 
fattigvården, fann skäligt fastställa häradsrättens utslag. Paragrafen i 
fråga stadgar nämligen, att det tillkommer fattigvårdsstyrelsen hafva 
målsmans- och huslx>nderätt öfver den, som af fattigvårdsamhället åt- 
njuter full försörjning, hvilken ej blott tillfällig är, (samt husbonderätt 
Ofver en hvar, som för sig åtnjuter annan fattigvård), gällande denna 
målsmans- och husbonderätt så länge fattigvården fortfar. (Då målet 
fullföljdes i Högsta domstolen, resolverade denna den 22 febr. 1904, 
att den ej fann besvären kunna till pröfning upptagas, då direktionen 
ej vore behörig att öf verklaga hof rättens ifrågavarande utslag). 

Af detta prejudikat framgår sålunda, att enhvar under hälsans 
dagar sig själf försörjande person, som under iråkad sinnessjukdom 
mibte af fattigvården försörjas, utan vidare får dennas styrelse till sin 
förmyndare under den tid, sjukdomen i fråga varar, ett förhållande, 
som gifvetvis är synnerligen otillfredsställande, då erfarenheten visat, 
att det kan gifvas tillfällen, då en sinnessjuk kan behöfva rättsligt skydd 
just mot vederbörande fattigvårdsstyrelse. Så känner referenten exempel 
på, att fattigvårdsstyrelse, för bestridande af en persons vård å anstalt, 
under dennes vistelse därstädes realiserat af hans lösöre, så att han, 
då han efter några månader som tillfrisknad återvändt till sin bostad, 
funnit denna på nämnda sätt plundrad. För att förekomma dylik bru- 
talitet kunde det därför väl behöfvas, att sinnessjuk person, för hvilken 
fattigvårdflstyrelse erlägger afgift för anstaltsvård, finge en förmyndare, 
8om under hans sjukdom bevakade hans intressen — äfven mot en 
hänsynslös fattigvårdsstyrelse. För de sinnessjukas egen skull är det 
därför att beklaga, att icke den tolkning med.-styrelsen gifvit åt nämnda 
paragraf kunnat vinna bifall i de högre juridiska instanserna. 

Emellertid har det ju emellanåt också inträffat, att domhaf- 
vandona efterkommit direktionernas framställningar i berörda hän- 
seende. Hurusom detta kan blifva till stort gagn för den sjuke, därpå 
kan jag äfven ur min egen personliga erfarenhet anföra ett vackert 
bevis. Jag får härvid erinra om den förryckte querulant, hvilkens sjuk- 
historia och öden jag närmare skildrat i Hygieas oktober-häfte för 1904. 
Efter sjukdomens utbrott blef mannen i fråga först intagen till vård å 
Göteborgs stads sinnessjukanstalt; härifrån begärde hans afsides på 
landet boende, välbärgade släktingar att få hemtaga honom för att 
sedan själfva draga vidare försorg om honom, en anhållan, som Göte- 
borgs fattigvårdsstyrelse emellertid icke ansåg sig kunna bifalla. 
Sedan han så — på ansökan af nämnda myndighet, hvilken därvid 
ock iklädde sig ansvaret för afgiftens erläggande — blifvit till Upp- 
sala asyl öfveråyttad, begärde direktionen öfver denna anstalt, att för- 
myndare jämlikt hospitalsstadgans § 36 blef ve utsedd, med anledning 
h\araf vederbörande häradsrätt härtill förordnade en nära vän till den 



220 

sjuke ifråga (hvilken Benast varit bosatt i en till örgryte före. hörande 
förstad). Den sAlunda utsedde förmyndaren anhöll därpå att fä sin 
myndling utskrifven, hyilket också beviljades mot löfte att han an- 
svarade för att denne icke stannade i Göteborg, då ett aflagsliande från 
orten, å hvilken sjukdomen utvecklat sig i detta fall (som så ofta 
vid paranoia querulans) ansågs nödvändigt för undvikande af samhäUs- 
vådlighet Efter ett kortare beefök hos sina ofvannämnda anhöriga lät 
den sjuke också öf vertala sig att emigrera till Amerika, där han tidigare 
vistats i 12 års tid. Dit anländ, lyckades han snart nog få anställning 
som förare vid en elektrisk spårväg, hvilken plats han nu under nära 
2 år innehaft, oaktadt han — som hans bref visa — ingalunda lämnat 
sina falska föreställningar om svenska rättsförhållanden och förmenta 
förföljare bland våra ämbetsmän och msmdigheter. 

Antag nu att här ifrågavarande häradsrätt i detta fall intagit samma 
ståndpunkt som Svea hofrätt, hade ju resultatet här blifvit, att någon 
särskild förmyndare ej blifvit utsedd för den sjuke, utan hade då 
Göteborgs fattigvårdsstyrelse, som ju lämnade honom »full försörjning», 
alltjämt blifvit betraktad som sådan, hvilket åter gifvetvis halt till 
följd, att mannens utskrifning blifvit omöjliggjord, hvadan han under 
sådana förhållanden fått alltjämt hållas internerad, till pina för sig 
och sin omgifning, under det han i dess ställe nu kunnat få komma i 
åtnjutande af åtminstone en relativ personlig frihet samt bli i tillfälle 
själf förtjäna sitt uppehälle utan att på något sätt behöfva ligga det 
allmänna till last. Fallet belyser ju sålunda på ett mycket illustrerande 
sätt, till hvilka orimligheter det kan föra, om fattigvärdsetyrelse ntan 
vidare får anses vara förmyndare för den person, hvilkens vård den 
under sinnessjukdom bekostar. 

Efter hospitalsstadgan följa • öfversikter öfver antalet vid 
innevarande års böljan befintliga sjukpiatser å statens anstalter 
för sinnessjuka (utgörande summa 6,428, däraf 84 dock till- 
hörande landsting) och öfver antalet vid dessa anställda tjänste- 
män och deras afiöningsförmåner med i båda kapitlen ständiga 
hänvisningar till de särskilda kungl. bref, som beröra dessa 
ting. Kapitel IV innehåller de särskilda föreskrifter, som af 
med.-styrelsen blifvit fastställda för den familjevård af sinnes- 
sjuka inom Korsberga socken, som i slutet af 1903 tog sin 
början, och i de följande 2 kapitlen återfinnas gällande ord- 
ningsstadga för statens hospital och asyler för sinnessjuka (ut- 
färdad 1886) samt de instruktioner, som äro fastställda för 
öfverläkare, asylläkare (i Lund), biträdande läkare, predikant, 
syssloman och bokhållare; bland dessa finnas äfven de år 1902 
resp. 1903 fastställda särskilda instruktioner angående fördel- 
ningen af arbetet mellan de tvenne biträdande läkarna vid 
Vadstena hospital och asyl och de vid Uppsala hospital samt 
mellan underläkarna vid Uppsala asyl, hvilka instruktioner — 
mig veterligen — icke tidigare förekommit i tryck, men hvilkas 
jämförelse med hvarandra icke sakna sitt intresse. 

Kapitlet VII handlar om vården af sinnesslöa. Här åter- 
finnas bl. a. redogörelse för de med statsbidrag understöddn 
sinnesslöanstaltema, såväl uppfostringsanstalter (skolor) och 



221 

arbetshem som asyler, de den 10 juni resp. Bl december 1904 
utfärdade kungL kungörelserna angående anslag af allmänna 
medel åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och åt arbets- 
hem för sinnesslöa samt angående understöd af statsmedel åt 
anstalter för obildbara sinnesslöa, vidare diverse formulär för 
redogörelser för dylika anstalter m. m. samt slutligen instruk- 
tion för läkare, som är anställd vid med statsmedel understödd 
anstalt för obildbara sinnesslöa (utfärdad den 3 april 1905). 

Slutligen är i ett särskildt kapitel sammanfördt de lag- 
paragrafer, som hafva afseende på sinnessjuka och sinnesslöa. 
Därpå följer såsom bihang en samling af med.-styrel8en fast- 
ställda* formulär, som hafva med sinnessjukvården att göra, 
däribland icke endast sådana, som beröra anstaltsläkarna, utan 
äfven andra, såsom åtskilliga formulär för hospitalsräkenskapernas 
förande, för leveranskontrakt, för provinsialläkarnas rapporter 
om tjänsteresa för besök hos och undersökning af sinnessjuka 
och idioter (jäml. hospitalsstadgans §§ 70 o. 74) m. fl. Arbetet 
afslutas med dels ett kronologiskt, dels ett alfabetiskt register. 

Som af den här lämnade innehållsförteckningen torde framgå, 
blir denna handbok naturligtvis först och främst oumbärlig för 
alla direktioner och tjänstemän vid våra sinnessjuk vårdanstalter 
men bör därjämte äfven blifva till stort gagn för många andra 
såväl myndigheter och ämbetsmän som enskilda, hvilka såsom 
t. ex. läkare på grund af sin verksamhet icke sällan få med 
sinnessjuka och sinnessjukvård att skaffa. 

Alfred Petrén. 



Nyheter för dagen. 

Animal vaccin. Med.-stynns annons i detta nummer torde obser- 
veras. 

Gäfleborgs-Dala Läkare- och Apotekareföpening hade sam- 
manträde i Falun den 24 mars, h varvid bland annat förek«m följande 
föredrag: af d:r Söderbaum om 1) ett fall af OBSophagotomi, där en 
patient sväljt en 5-öring ; 2) ett opereradt fall af stor njursten 3) ett fall af 
choledochus-sten 4) ett fall af traumatisk infectiös encephalit ; 5) bidrag 
till den acuta peritonitens diagnos; — af d:r Björklund om stovain 
aom anEBStheticum, jämfördt med cocain; — af d:r N. A. Ahlberg om 
olycksfallsersättning vid bråck, hvarjämte d:r Ahlberg förevisade en 
processus vcrmiformis, som var fylld af Oxyuris vermicularis. — Till 
kassaförvaltare valdes apotekare W. Grönblad. — Nästa möte äger rum 
i Gafle pä tid, som ordf. bestämmer. 

Malmö h&lsovårdsn&mnd har upprättat en allmän poliklinik, 
hvarest kostnadsfri läkarvård för mindre bemedlade barn och minder- 
åriga meddelas från och med måndagen den 12 mars i den af stads- 



222 

fullmäktige beslutade polikliniken, som blifvit inrymd i Föreningsgatan 
n:r 53, nedra botten. 

D:r £. Bergh kommer att under måndagar och torsdagar mellan 
kl. Va 2— V» 3 behandla öron-, näs- och halssjukdomar, tandläkarna K. 
Gilck och Siri Scbildt syssla tisdagar och fredagar mellan kl. 8 — 9 
f. m. med tandsjukdomar^ och slutligen har d:r Joh. Holmström ons- 
dagar och lördagar mellan kl. 12 — 1 e. m. åt sig anvisade för behand- 
ling af ögonsjukdomar» allt i nftmnda lokal. 



Offentliga underrättelser. 
Ledig^a tjänster: 

>) betecknar, att ansökan stAlles till Konungen och Inlftmnaa hot Med.-8tyr:n; >) att 

ansökan ställes till Med.-styrin och inlämnas därstädes: *) att ansökan ställes till Med.- 

styr:n och inlämnas hos rederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

AnsökningBtideD 
utgår : 

En marinläk.-tj. af 2:a graden*) 7 april. 

Underläk.-tj.n v. lasarettet i Visby") (lön: 1,500 kr. 

jämte fri bostad och kost) 9 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i H Vetlanda (tillsättes för tiden 
f. o. m. 1910; sökes hos läk.-8tyr:n;di8tr. omfattar 
Hvetlanda municipaisamhälle i Jönköpings län 
med 1,790 inv. 1 jan. 04; löneförmåner: 1,900 kr. 
(däraf 1,200 kr. såsom sjukstugeläkare) jämte fri 
bostad <»ch trädgård) 9 april. 

Underläk.-tjin v. las. i Lidköping») (löneförmåner: 1,800 

kr. jämte fri bostad och kost) 12 april. 

Stad8läk.tj:n i Torshälla (tillsättes för fem år fr. 1 juli; 
ansökan, ställd till stadsfullmäktige^ inl. hos magi- 
straten) 14 april. 

Öfverläk.-tj:n v. med. afd. af Malmö allm. sjukhus*) 
(nyinrättad; tillträdes 1 nästk. okt.; lön: 2,500 kr. 
jämte 1,500 kr. i tj:gör:pengar och 200 kr. semester- 
arvode) 16 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Älfsby distr.*) (ledigförklarad på 

grund af ny femårsperiod) 21 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Södra Unnaryds distr.*) (på grund 
af den utnämnde läkarens afsägelse ledigförklarad 
till utgången af innev. år; distr. omfattar S:a Unna- 
ryds, Jäluntofta, Femsjö, Långaryds. Färgeryds, 
Kållerstads och (delvis) Bolmsö socknar af Jön- 
köpings län med 8,877 inv. 1 jan. 04; station i 
S:a Unnarj-ds kyrkoby; lön: 3,000 kr) 21 april. 

Prov.läk.-tj:n i Järfsö distr.') (med tjänsten är mot 
särekildt arf vode förenadt uppdraget att vara läkare 
vid Järfsö sjukhus för spetälske) 23 april. 

Amanuensbefattnin v. Stockholms hospital») (ledig fr. 

1 april ; kompetensvillkor: med. kand.-ex.) 23 april. 

Tvänne underläk.-befattnir vid Lunds aayl*) (löneför- 
måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 

Biträd, läk.-befattnrn vid Piteå hosp. och asyl») (ledig 

på grund af förre inneh:ns transport) 23 april. 

Biträd. räk.-befattn:n vid lasarettet i Sundsvall») (löne- 

måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 



223 

Under.-läk.-tj:n v. lasarettet i Kalmar^ (ledig fr. 21 
maj: löneförm&ner: 1,800 kr. jämte fri bostad och 
kost) 25 april. 

Andre underläk.-befattn. v. kir. afd. af Malmö allm. 
sjukhus") (nt/inrättad ; löneförmåner: 1,500 kr. jämte 
fri bostad och kost + 400 kr. såsom ersättn. för 
under visn. åt militära sjukvårdare + 150 kr. se- 
mesterarvode) 26 april. 

Tvänne underläk.*befattn:r v. Vänersborgs hospital och 
asyl") (lön enl. inne v. års Riksdags beslut höjd till 
3,500 kr. — för med. kand. 2,500 kr.) 26 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Ljusnarsbergs distr. (tillsättes af 
komm.-stämman med 6 mån. uppsägn.; distr. om- 
fattar Ljusnarsbergs (= Nya Kopparbergs) socken 
med 11,252 inv. d. 1 jan. 04; löneförmåner: »fri 
bostad med nödiga uthus och trädgård, äfvensom 
ett årligt arvode ur kommunalkassan af Ett tusen 
sjuhundra kronor, däraf 500 kronor utgör ersätt- 
ning för all fattigsjukvård, inclusive ersättning för 
besiktningar och attester, dOO kronor ersättning för 
epidemisjukvården och återstående 900 kronor ved- 
brandsersättning och lön. -- Ersättning för öfrig 
sjukvård utgår, då ej ackord därom är träffadt, i 
enlighet med taxa, som i hufvudsaklig del är grun- 
dad på gällande provinsalläkaretaxa. — Med ex. 
prov -läk.-tj n har hittills varit och kan fortfarande 
vara förenad befattn:n som läkare vid Ljusnars- 
bergs sjukstuga, om hvilken befattnings sökande 
särskild annons här nedan är intagen.» — Ansökan 
ställes till läkarstyrelsen (kassör O. Apell, Koppar- 
berg) 29 april. 

Lftk.-befattn:n vid Ljusnarsbergs sjukstuga (se of van; 
aflönad af landstinget med 1,(XX) kr., tillsättes af 
gjukstugestyrn, till hvilken ansökan inl., adr.; 
pastor H. Löfqvist, Kopparberg) 29 april. 

Prov.läk.tj:n i Silbodals distr.*) 30 april. 

Extra prov.-läk.-tj n i Mala distr.') (på grund af inneh:ns 
förflyttning ledigförklarad för tiden t. o. m. inne v. 
års utgång; distr. omfattar Mala socken af Väster- 
bottens län med 2,659 inv. 1 jan. 04; lön: 3.300 kr.) 30 april. 

Extra prov.-läk.-tj :n i Tärna distr.) (dnyo ledigförklarad 
lör tiden t. o. m..l907; distr. omfattar Tärna kap.- 
församl. jämte delar af Stensele socken, Väster- 
bottens län, med 1,269 inv. 1 jan. 04; station v. 
Tärna kyrka; lön: 3,000 kr.) 30 april. 

Af Kungl. Ma]:t utnåmnda ceh transporterade: 

Kaptens rang har tilldelats bat.-läk. i reserven F, A. Bergman. 

Apoteksprlvilegrier tilldelade: 

Ex. apot. Erik Gustaf Lindström å apoteket i Åhus. 

Ex. apot Bror Herman Enebuske å nya apoteket i Hvällinge. 

Ex. apot, Philip Kullin å apoteket i Töreboda. 

Afsked (eller entled.) beviljadt: 
Prav.-läk. i Söderhamns distr. m. m. Knut Axel Belfrage (29 mars). 



224 

Äf Med.-styr.:n utnämnda oeh förordnade: 

Till läk. v. Vftgga saltsjöbad (tre mån. af sommaren) : lic. K. Lmåeberg. 
Till underlttk. v. las. i Karlshamn (3 år): lic. E, Cavallin. 
Till l:e prov.-läk. i Jämtlands län tillsv. f. o. m. 1 maj: prov.-läk. A. 
Häggquiat 

Af Med.-styr:n upprättade förslag: 

Till la8,läk.-tj:n i Hudiksvall E. T. Feltström, W. Forssell, och H. A. 
C. Reuterskiöld. 

Af vederbörande myndlg^heter antagren: 

Till underläk. v. Stockholms epid. sjukh. (tre år f. o. m. 1 april): lic. 
A. SandvalL 

Af Sked (eller entled.) beviljadt: 

T. f. underläk. v. Uppsala asyl N. Marin f. o. m. 12 mars. 

Tillförordnade: 

Under yakans (v.); under innehafrarens semester (s.) eller tj&nstledi^het (t.) 

Lic. K, Linder t. f, 2:e underläk. v. las. i Gäfle en mån. f. o. m. 21 

mars (t). 
Lic. B. Andersson t. f. ex. prov.läk. i Ofvanåkers distr. 30 dagar fr. 

3 april (t). 
Lic. L. Holmlin t. f. prov.-läk. i Silbodals distr. f. o. m. 1 april (v). 
Lic. N, Dahlberg t. f. ex. prov.-läk. i Norsjö distr. 1 — 26 mars (tX 
Lic X. A. Larsson t. f. ex. prov.-läk. i Hallsbergs distr. f. o. m. 1 april (v). 
Lic. Alfhild Tamni t. f. amanuens v. Stockholms hosp. f. o. m. 1 april (v). 
Lic. H Hofsfedt t. f. prov.-läk. i Olands norra distr. 30 dagar f. o. ro. 

5 april (s). 
Lic. P. G. É, Torén att som ex. läk. biträda i sjukvården inom staden 

Helsingborg 3 april— 21 maj. 
Fältläk.-stip. S. D. Sommarin ex. läk. v. Lifregrts dragoner under den 

tid reg.-läk. därstädes uppehåller befattningen som öfverfältläk. 
Lic. E. Sjövall t. t bitr. läk. v. Lunds hosp. 1 april— 31 dec. (v). 
Kand. W. Fdlsson t. f. amanuens v. Lunds hosp. 1 april — 31 dec. (v}. 
Kand. A, Norberg t. f. underläk. v. Lunds asyl 1 april — 31 mt^ (v). 
Kand. S. J. Wahlgren t. f. 2:e underläk. v. Lunds asyl 1 april (v). 
La6.-läk. O. Forssell t. f. bitr. läk. v. Piteå hosp. och asyl 1 april högst 

2 mån. (v). 
Lic. E, Börjesson t. f. l:e prov.-läk. i Norrbottens län och prov.-läk. i 

Luleå distr. 1—30 april (t). 
Kand. W. Anneli t. f. underläk. v. Sophiahemmet 3 april — 2 okt. (t). 
l:e prov.-läk. F, Block t. f. l:e prov.-läk. i Jämtlands län 1—30 april. 
Lic. A. Lagerman t. f. prov.-läk. i Orusts distr. tillsv. f. o. m, 1 maj (t). 
Fält.-läk.-8tip. jr. R, Odenius ex. läk. v. Jämtlands fältjäg. reg:tes vinter- 
skola f. o. m. 1 april o. tillsv. (t). 



Död: 

Instrumentmakaren, herr Max Sfille afled natten till den 'örte af 
hjärtförlamning i Berlin. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 13 april 1906. 



\ Utgifvare och redaktör: i 

3:e årg. Med. d:r Knut Kjellberg. I N;© 15. 

Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. ) 



Innehall: C. G. Santesson: Några ord om homöopatien. — N. A. 
Ahlbebg: Ett fall af situs inversus viscerum thocaris et abdominis. 
— Max Stille f. — Periodisk litteratur. — Nyheter för dagen. — 
Offentliga underrättelser. 



Några ord om homöopatien. 

Föredrag i Medicinska Föreningen den 3 mars 1906. 

Af 
C. G. Santesson. 

På sista tiden hafva i vårt land inträffat några händelser, som åter 
i Ökad grad fast läkarnes och den stora allmänhetens intresse vid ho- 
möopatien. Det har väckt ej så liten uppmärksamhet, att en svenskfödd, 
i Amerika utexaminerad -homöopatisk doktor», O. T, ^4x6^/^ gjort karriär 
i nordliga delar af vårt land, att man hittills förgäfves sökt få honom 
dömd som kvacksalfvare och att slutligen Sundsvalls hälsovårdsnämnd 
riort ett försök, som i första instans krönts med framgång, att få honom 
fälld till höga böter på grund af, att han med sin verksamhet bragte 
samhället i fara. Han har nämligen ingen skyldighet att för vederbörande 
myndigheter anmäla smittosamma sjukdomsfall; han undersöker icke sina 
patienter, och man har ingen säkerhet för, att han igenkänner i fråga 
varande åkommor. Om det nämnda försöket skall lyckas, d. v. s. vinna 
bekräftelse i högre instans, återstår att se. Denna sak har emellertid 
fast mångas uppmärksamhet vid en homöopat och hans verksamhet. 

Vidare lär en äldre svensk legitimerad läkare, provinsialläkaren 
Hjalmar Helleday, nyligen hafva öppnat ett slags homöopatiskt institut 
i Örebro, där han säges som assistent hafva anställt en icke medicinskt 
bildad homöopat. Samme Dr. Helleday har äfven vändt sig särskildt till 
Sveriges medicine kandidater med en liten skrift: > Femtio skäl att vara 
homöopat», till stor del utgörande öfversättoiog af ett antal sjukhistorier, 
härrörande från den engelske homöopaten .7. C. Bumett D:r Helleday 
har äfven vid ett den 24 mars d. å. i Stockholm hållet föredrag') upp- 

') Uppgifterna om D;r Helleday 8 föredrag äro tillfogade efter mitt 
föredrag i Medicinska Föreningen. 



226 

trädt såsom homöopatiens försvarare mot »skolan», d. v. s. den veten- 
skapliga medicinen och de vanliga läkarne. Talaren yrkade därvid på» 
att professarer i homöopati borde inrättas vid våra medicinska fakulteter 
och att på något sjukhas en afdelning borde upplåtas för homöopatisk 
»jukbehandling. I tidningsartiklar och broschyrer kämpas likaledes for 
homöopatiens berättigande och utbredning, och :> Nordiska samfundet» (for 
bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet) har satt i gång en insam- 
ling för inrättande af ett homöopatiskt sjukhus. 

Med anledning af dessa företeelser torde det måhända vara af in- 
tresse att kasta en blick på homöopatiens uppkomst och utveckling, på 
dess nuvarande ställning och dess förhållande till den vanliga medicinen, 
till läkarne och till allmänheten. 

Fråga vi homöopatema själfva, så få vi veta, att hom«>npatien har 
mycket gamla och mycket höga anor. Homöopatiens viktigaste lärosats, 
att ^lika botas med lika-^, d. v. s. att en sjukdom med vissa symptom 
botas af just det läkemedel, som, när det gifves åt en frisk person, fram- 
kallar liknande symptom som sjukdomen — denna lärosats skall enligt 
uppgift af D.T Helleday i hans ofvannämnda föredrag först hafva ut- 
talats af »läkekonstens fadern, den store grekiske läkaren HippokraUs. 
D:r Helleday ledde dock denna lära tillbaka till ännu högre ursprung. 
Han fann, att Moses sinnebildligt tillämpat satsen, då han under öken- 
vandringen upphöjde kopparormen för att Israels barn, som lyfte sina 
ögon till denna, skulle botas för de hemska verkningarna af giftiga ormars 
bett; det var ett botande af »lika mpd lika». Ja, homöopatiens viktigaste 
grundsats ingick rent af i Guds världsplan, då han till det första män- 
niskoparet uttalade de trösterika orden : »Kvinnans säd skall söndertrampa 
ormens hufvud». Ty denna världsplan förverkligades ju på det sättet, 
att Kristus antog ^syndigt kötts liknelse» för att därmed frälsa och bota 
det syndiga köttet, d. v. s. den syndiga mänskligheten, alltså åter ett 
botande af »lika med lika». — Om sålunda, fortsatte talaren, h om öopatien 
är af gudomligt ursprung, så följer däraf, att »skolans» motstånd mot 
densamma är af helt annat ursprung! Den vänlige talarens kollegialitets> 
känsla mot sina icke homöopatiska kamrater tycktes dock förbjuda honom 
att vidare fullfölja denna tankegång. 

Som medicinskt system är emellertid homöopatien ej så flrammal. 
Dess upphufsman var d^n tyske läkaren Samuel Christian Friedrich 
Bahnemann, Denne föddes den 10 april 1755 i den sachsiska staden 
Meissen. Hans fader var en fattig målare vid en porslinsfabrik. Samuel 
lär tidigt hafva visat ovanliga förståodsgåfvor och stor vetgirighet, allra 
mest rörande naturen och naturvetenskaperna. Då föräldrarna ej kunde 
bereda honom tillfälle till studier, lättade lärarne på allt sätt hans väg, 
så att han 1775 kunde komma till universitetet i Leipzig för medicinska 
studier. Han kom till Leipzig med 20 thaler (omkr. 50 kr.) på fickan, 
men med en begå^^ning, som i alla fall skulle bereda honom väg. På 
ledig tid gaf han lektioner, gjorde öfversättningar o. d. 1777 fick han 
tillfälle att idka studier vid klinikerna i Wien. Emellertid måste han 
till följd af medellöshet — han uppges hafva blifvit bedragen på det 
mesta af sina sparpenri ingår — sn^rt göra ett af brott i studierna. Därvid 
fick han kondition i Ungern såsom husläkare och bibliotekarie hos Sieben> 
burgens ståthållare, banm von Briickenthal. på hvars gods han prakti- 
serade. Ar 1778 kunde H. återvända till Tyskland, där han slog sig ned 
i Erlangen och följande år i augusti blef medicine doktor. I början gick 
det bra med praktiken, och han hade äfven framgång i en del kemiska 
studier. 

Emellertid började han snart att känna sig missbelåten med både 
sina och andras resultat af medicinsk terapi. Ja, det gick därhän, att 



227 

hau ej mer ville fortfara med ntöfningen af läkarkallet; han ville icke 
blifva sina medmäoDiskors mördare»; han ville söka bättre utforska 
både sjukdomarna ocb läkemedlen för att därefter kunna använda de 
senare på ett mer välsignelsebringan de sätt. H. visar sig här som en 
både samvetsöm och själfständig personlighet. För öfrigt är det icke 
underligt, att H. misströstade om den tidens medicinska terapi med dess 
oupphörliga missbruk af blodnttömningar, rafiande kräkmedel och aiförings- 
medel o. s. v. 1784 flyttade H. till Dresden och 1789 drog han sig åter 
tillbaka till Leipzig fÖr att mera helt ägna sig åt undersökningar och 
betraktelser. Ar 1790 var han härunder sysselsatt med att öfversätta 
Cullen'8 läkemedelslära. Han fick då läsa om alla de olika förklaringarna 
af kinabarkens verkningar vid febrar, och harmsen tänkte han: >Låtom 
oss afskära knuten! Jag skall på mig själf pröfva kinan och sålunda 
anställa iakttagelser öfver den verkan, detta medel på mig frambringar . 
H. intog en stor dos dekokt på kina-bark och öfverföUs samma dag af 
ett frossanfall. Denna händelse var af mycket stor betydelse for H:s 
resonemang och for den lära, han gick att grunda. ^Hur hänger det 
tillhopa», tänkte han, ^att kinan på mig, som mådde väl, åstaakom en 
frossfeber, då den fordrifver sådan sjukdom från sjuka! Månne här ej 
tinnes samband mellan orsak och verkan? eller måhända är detta om- 
döme forhastadt.^ 

H. pröfvade nu på sig själf och på några- andra /rt8^ personer en 
stor mängd »kraftiga» medikament — hur kraftiga en del af dessa verk- 
ligen voro, skola vi snart närmare betrakta. H. ansåg sig härvid städse 
fa bekräftelse på riktigheten af den slutsats, som han var benägen att 
raskt draga redan af kinin- försöket: »att nämligen hvarje medikament hos 
friska människor åstadkommer likartade sjukdomsyttringar med dem, som 
däraf pläga tillintetgöras i sjuka kroppar». Genom sammaostäUniDg af 
talrika äldre läkares iakttagelser såväl af läkemedlens verkningar vid sjuk- 
sängen som vid forgiftningsfall ansåg sig H. vinna ytterligare bekräftelse 
på sin stora upptäckt angående likheten i symptom mellan sjukdomen 
och det läkemedel, som är i stånd att bota densamma, och han menade, 
att härpå kan grundas en rationel metod att finna de medel, som kunna 
bota de olika sjukdomsfallen. Grundsatsen är denna: »Sjukdom afhjälpes 
hastigast, fullkomligast och säkrast genom det läkemedel, som är i stånd 
att inom den friska kroppen åstadkomma artificiella lidanden, så nära 
som möjligt liknande dem, hvilkas tillintetgörelse åsyftas.» H. nämner 
därför sin lära homöopaii, som betyder »likartad sjukdom «. När denna 
sak klarnat for H. och han tyckt sig finna den bekräftad af litteratur 
och egen erfarenhet vid de omnämnda försöken, återtog han den om- 
kring 10 år förut nedlagda medicinska praktiken, nu, efter hvad det upp- 
ges, med en helt annan — en rent af lysande framgång. — Den första 
uppsatsen om sin upptäckt fick H. införd i Hufelands »Journal der 
prakt. Heilkunde» 1796. Ar 1800 utgaf han ett arbete med titeln »Arz- 
neischatz.» Det dröjde sedan till 1805, innan han började ut<rifva en 
mera omfattande framställning af sin läkemedelslära, hvilken Redan sett 
dagen i flere verk under olika titlar (Fragmenta de viribus mediramen- 
toram . . . »1805» Heilkunde der Erfahrung» 1806. »Organen der ratio- 
nellen Heilkunst* 1810 med nya upplagor I8i9, 1824, 1829 och 183B, 
samt »Reine Arzneimittellehre >18ll — 1821). H:s arbeten öfverpattes 
snart till flera främmande språk. 

H. ådagalade en rent fenomenal flit — han sof blott hvarannan natt 
— och visade en rörande hänförelse för sin sak. Han gjorde och note- 
rade många tusentals iakttagelser på friska och sjuka ölver läkemedlens 
och sjukdomsfallens symptom; han besökte och ordinerade för massor 
af sjuka ; han beredde själf sin medicin enligt egen, ytterst besvärlig och 



228 

tidsödande metod, han studerade den medicinska litteraturen ock akref 
sina omfattande skrifter. H. var för öfri^rt hemma på många områden 
af mänskligt vetande, bl. a. inom språkforskning, kyrkohistoria, geografi, 
meteorologi m. m. Det är en rent häpnadsväckande massa arbete, den 
mannen utfört. Och det är en fomielt systematiserande och filosoferande 
ande, som behärskar det hela — hvad som 1)rast skall jag senare sÖka visa. 

H:8 lif förflöt emellertid ej i ro på samma ställe. Hans tilltag att 
själf bereda medicin bragte honom i konflikt med apotekarne och deras 
rättigheter, och han tvangs däraf att flytta från stad till stad. År 1811 
blef han emellertid bofast i Leipzig for längre tid och började där under- 
visa i sin nya lära. £n krets af hangifna lärjungar slöt sig kring ho- 
nom och lånade sig villigt till objekt vid hans försök Öfver läkemedlens 
verkningar m. m. 

I början väckte H:s arbeten föga uppmärksamhet; men då man väl 
fatt ögonen på dem, blef det storm : den strid, som än i dag pågår mellan 
homöopaterna och deras motståndare, tog sin början. Först gällde saken 
väsentligen läkarens rättighet att själf bereda medikamenter, och då i 
Sachsen lagen förbjöd detta, blef H. på apotekarnes och läkarnes föran- 
staltande väsrad att fortsätta därmed år 1819. H. böjde sig för lagen 
och förklarade sig öppet ämna alldeles upphöra med denna sin verksam- 
het. Snsrt erbjöds honom plats som lifmedicus hos hertig Ferdinand af 
Anhalt-Köthen jämte rättighet att utöfva sin verksamhet såsom han pjälf 
önskade. H. antog anbudet och lämnade Leipzig. Under de följande 
åren arbetade han på ett stort verk i 4 baud: »Die chronischen Krank- 
heiten, ihre eigenthiimiiche Natur und homöopathische Heilung», som 
utkom åren 1828—30. I hemlandet (Sachsen) fortlefde emellertid äfven 
efter H:8 frivilliga landsflykt en homöopatisk skola, som bl. a. började 
utgifva >Årchiv liir die homöopathische Heilkunst» (1822); af densamma 
utkommo 14 band med bidrag från många länder, dit H:s läi;jungar blif- 
vit spridda. 

Om H:s sista Öden har jag föga att meddela. Änkling 1830 efter 
sin första hustru, gifte han sig åter 1834 med en mycket rik fransk dam. 
Följande år flyttade han med henne till Paris, där han dog den 2 juli 
1843 i den hÖga åldern af 88 år. — H:s trogna lärjungar, som fullföljde 
hans verk, ha visat sin hängifvenhet mot mästarens minne genom att 
resa bildstoder öfver honom bl. a. i Leipzig och Dessau. Antalet af 
homöopatiens anhängare har sedan i vissa länder blifvit betydligt — så 
uppgifves, att ensamt i Förenta Staterna nu skola finnas omkr. 16,000 
homöopatiska läkare — och på rätt många håll finnas homöopatiska 
sjukhus, apntek, medicinska skolor m. m. 

Kännedom om H:s person och verksamhet är nödvändig för att 
kunna fatta mijjjligheten af hans läras stora utbredning. Ty när man 
tagit reda på, hvad läran innebär, synes det mer än gåtfullt, att densam- 
ma kunnat vinna så mycket tillslutning. H:s person har ovillkorligen 
något i och för sig imponerande: denna tro, detta mod, denna järnflit, 
denna innerliga håg att gagna, hans sedliga renhet och själf uppoffrande 
verksamhet, gåfvo, jämte hans underligt originella åsikter, åt gestalten 
något af religionsstiflare. Innerst i hans lära finnes en god portion 
mystik, som endast tron kan omfatta, och det är just denna förmögen- 
het, som hos hans anhängare mest af allt bringas i verksamhet och aom 
är grunden till deras ofta fanatiska glöd för homöopatiens sak. 

Af H:s motståndare hafva framdragits yttranden ur hans skrifter, 
hvilka skulle vittna om slug oärlighet och bristande sanningsenlighet. 
Det synes mig, som om man vid fällande af dessa omdömen glömt, att H . 
var en fiirföijd partiman, en »särling» med en fix idé, föi-sedd med en 
kolossal fantasi och med ett högst underligt konstrueradt omdöme. En 



229 

sådan mänDiskas objektivitet ar gifvetvis mycket begränsad — han ser i 
allt blott bekräftelse på sina tankar, t. o. m. där den kritiske motstån- 
daren ser raka motsatsen. Mycket underligt ar verkligen följande ytt- 
rande, som IL skulle ha fällt till en Dr Schubert: »Jag gifver blott 
sällan läkemedel, ehuru jag alltid förskrifver små pulver. Jag gör detta 
för att i patientens sinne inplanta den fasta tron, att hvarje pulver inne- 
håUer en bestämd dosis af något läkemedel. Många patienter tillfriskna 
genom ett ordentligt lefnadssätt. Vanliga praktici känna icke detta prak- 
tiskt, ehuru alla tala om naturens läkekraft.» — Detta uttalande, i viss 
mening vittnande om stor psykologisk skarpblick, kan uppfattas så, att 
H. med hela sina lärobyggnad, sina utspädningar och förtunnmgar m. m. 
blott åsyftat en storartad suggestionsverkan — m. a. o. att han medvetet 
lurat >da8 dumme Publicuml» — Det synes mig dock psykologiskt orim- 
ligt. Det vore att göra H. till ett fullkomligt vidunder af svek. Hans 
tänkande och handlande har i sig alltför mycket af naivt fantasteri for 
att nämnda antagande skulle vara i minsta mån sannolikt. 

Sedan jag nu i korthet redogjort för H:s lefnad och något berört 
hans personliga egenskaper, skola vi närmast betrakta några af de vik- 
tigaste punkterna i hans lärobyggnad, sådan den finnes framställd i bör- 
jan af hans »Organon der rationellen Heilkunst» (öfversatt till svenska 
af D:r P. J, Liedbeck, Stockholm 1835). 

Den inre fjukdonuiorsaken, säger H., är — och skall antagligen all- 
tid forblifva — oss förborgad; hvad vi kunna iakttaga och behandla är 
blott sf^ptom; men behandla vi symptomen rätt, så kunna vi vara vissa 
om att på samma gång bota sjukdomen. Icke heller det inre väsendet 
af läkemedlens verkningar är för oss åtkomligt och begripligt — endast 
de »i/mptmn, de framkalla, äro oss tillgängliga. Bortsedt från några få 
smittosam ma sjukdomar af bestämd och lätt känd karakter, finnas i 
själfva verket ej sjukdomar utan blott individuella sjukdoms* f all ^ som 
böra behandlas hvart efter sin art, om de än ha några symptom gemen- 
samma. Terapien erbjuder en ny uppgift för hvarje särskildt fall. (Detta 
är en ytterst viktig sats. Horaöopaten uppger sig nog studera den pato- 
logiska anatomien; men de till god del på denna vetenskap grundade 
sjukdomstyperna äro, när det gäller terapien, för honom bara luft. Huru 
tydligt se vi icke detta afspegladt t. ex. i »Femtio skäl att vara homöo- 
pat>, dar angina pectoris den ena gången behandlas med »aurmn me- 
tallicum», den andra gången med »sulphur»; bröstkräfta den ena gången 
med Oondurango, den andra med »psorin; hicka — också en typisk ho- 
möopat-diagnos — en gång med Cyclamen, en annan med iiatrum mu- 
riaticum-- f koksalt), en tredje med Thuja occidentalis o. s. v. H varför 
olika medel användas och hur valet träffas mellan dessa skall senare 
beröras. — Att hvarje sjukdomsfall äger något i sig individuellt är obe- 
stridligt. jWen att så öfverdrifva denna sak, att man vid behandlingen blankt 
fornekar sjukdomstypernas tillvaro, är ödesdigert; man afklipper därmed 
hvarje möjlighet till en verkligt rationell terapi. Ilomöopaterna använda 
visserligen till en god del samma disgnostiska bete(;kningar som andra 
läkare — t, ex. lunginilammation, kräfta m. m.; men när det gäller att 
behandla och, om möjligt, bota fallen, så ha dessa diagnoser ingen be- 
tydelse mer; då nyttjar man — på grunder, som strax skola anfciras • — 
den ena gången Aconit, den andra äggskal, den trodje Lycopodium o. s. v.) 

Men vi återgå till de homöopatiska lärosatserna: För att rätt lära 
känna läkemedlens verkningar, får man ej undersöka dem på sjuka, då 
resultaten kompliceras i det oändliga, utan på friska människor. (Detta 
innebär något i och för sig riktigt, och H:s försök på friska äro i all 
sin otymplig het så till vida erkannansvärda, som de väl torde vara bland 
de första i viss mening systematiska, i större skala bedrifna iakttagelser, 



280 

som utförts öfver läkemedlens verkningar på friska människor. Men vi 
veta, att äfven systematiska iakttagelser pä sjuka äro nödvändiga, di 
den sjuke så ofta reagerar helt olika mot läkemedlet än den friskel. 

H. lär vidare, att läkemedlen väcka »artificiella sjukdomar» hos 
friska, men återställa hälsan hos sjuka (om medlen väljas lämpligt . Det 
är i båda fallen samma kraft hos läkemedlet, som verkar. I förhållandet 
mellan sjukdomssymptomen och »medikamentssymptomen» ligger >den 
allmänneliga grrundsatsen för sjukbehandlingen». I detta afseende iinnas 
tre möjligheter: antingen äro sjukdoms* och medikamentssymptomen 
hvarandras motsatser (den antipatiska metoden) eller de likna hvarandra 
(den homöopatiska metoden) eller ock stå de i ett obestämdt och främ- 
mande förhållande till hvarandra (den allopatiska metoden). 

Det slutliga resultatet af den ena eller andra behandlingen beror 
nu icke egentligen på läkemedlens direkta verkan pä organ- och funk- 
tioner, utan på den reaktion, som läkemedelsverkan framkallar från orga- 
nismens sida. Organismen har nämligen en bestämd benägenhet att 
reagera i motsatt riktning mot läkemedlen. Om man därför enligt den 
antipatiska metoden ger läkemedel med symptom, som äro motsatta sjuk- 
domens, kunna dessa visserligen i första hand hämmas af medikaments- 
symptomen; men efteråt reagerar organismen emot medikamentssympto- 
men, d. v. s. i samma riktning som sjukdomen, och denna flammar upp 
på nytt. Den antipatiska metoden är alltså i många fall alldeles fiir- 
kastlig 

Tillgriper man den allopatiska metoden, så kan man därmed fram- 
kalla symptom i ena eller andra riktninf^en, hvilka störa — kanske till- 
fälligtvis hämma — eller ock endast komplicera sjukdomssymptomen; 
men detta får intet varaktigt inflytande på sjukdomen, som finnes kvar 
och lefver upp igen. Särskildt har aldrig nk^ot kroniskt sjukdomsfall 
botats med vare sig antipatisk eller allopatisk behandling. Verkligen 
bota kan i de flesta fall blott den homöopatiska metoden. Denna väcker 
symptom af samma slag som sjukdomen. Denna föravåras kanske något 
litet i början ; men sedan kommer organismens reaktion, af motsatt rikt- 
ning mot både sjukdomens och medikamentets symptom, och drifver ut 
båda, hvarigenom patienten bota^. Grundprincipen blifver alltså: *Läk 
sjukdomarna genom medel, hvilka å den friska människonaturen äro i 
stånd att alstra symptomer, så nära som möjligt liknande inbeg^'eppet 
af den i fråga varande sjukdomens yttringar, framför allt de väsentliga 
bland dessa.y> (Detta är H:s berömda sats > SimUia simililmt curantur^ — 
lika botas med lika — den tanke, som föddes i hans hjärna till följd af 
den oväntade effcrkten af hans försök med kinabark. Vi se en formeltlogisk, 
men ytlip konstruktion upprullas för oss, med djärfva språng, hypoteser 
och obevisade påståenden här och där — t. ex. läran om, att or^nismen 
alltid har en så bestämd och stark benägenhet att reagera i motsatt 
riktning mot läkemedlet, att, där hälsa inträder, det är denna organis- 
mens reaktion, som drifver ut både sjukdomens och medikamentets 
symptom o. s. v. Vi få emellertid vid bedömandet af dessa His uttalan- 
den ej glömma, att en hel del af den vetenskapliga medicinens auktorer 
på den tiden filosoferade lika tappert i sina skrifter. Dessa H:s hugskott 
sakna icke en viss likhet — sans comparaison för öfrigt — med Israel 
Ewassers bekanta: »Sjukdom är själfFÖrstöring — en sats, som en gång 
nattetid lär hafva slagit ned som en blixt i Hwassers af feber ansatta 
hjärna och som kan sägas mer eller mindre ligga till grund för både 
hans patologiska och filoMofiska system. Sådan var tidens sed). 

Förklaringen till, att det var möjligt att bi)ta enligt lagen ^similia- 
similibus», ligger enligt H. dels däri, att samma organ ej kan hysa två 
^ukdomar med lika symptom — den naturliga (spontant uppkomna) 



231 

sjukdomen och den af läkemedlet alstrade homöopatiska xnedikamentsjuk- 
domen; dels äfven däri, att ; medikamcntskrafteDS verkan är absolut» 
— d. v. s. är öfverlSgsen den naturliga sjukdomens kraft. (Återigen 
ett par prydliga påståenden!) Medikamentsjukdomen utdrifver därför 
uen naturliga sjukdomen och intager dess plats(!) Men medikamentssjuk- 
domen är gifvetyis af kort varaktighet, beroende på den gifna dosen, 
som merendels ar »ganska liten» ( — hur liten, skola vi snart få höra!) 
När dess verkan gått öfver, är sjukdomen borta (!), dä ju organismens 
reaktion ^år i riktning af hälsa, i motsatt riktning mot den naturliga 
sjukdomens äfveusom medikamentsjukdomens symptom. (Det är ju fyn- 
digt uttänkt och verkar bra nog likt trollkonstnärens »hocus-pocus filiocus!» 
Den medicinskt bildade faller med skäl i den ytterligaste foruudran 
ofver, att allvarliga människor någonsin kunnat öfvertygas af ett resone- 
mang, som sväfvar så vackert i luften utan att på någon synlig punkt 
tangera d**n verklighet, hvarom det är fråga!) 

De doser, homöopaten använder, äro jämförelsevis mycket små. Detta 
motiveras med, att de sjuka kroppsdelar, på hvilka det gäller att verka, 
befinna sig i ett ytterst retligt tillstånd. För att med läkemedlen väcka 
den åsyftade > artificiella sjukdomen> behöfves en mycket liten kvantitet 
medikamentämne. Stora doser (d. v. s. sådana, som vanliga läkare an- 
vända") verka högst skadligt. Medikamentets första, med sjukdomens lik- 
artade sympton addera sig nämligen till de naturliga sjukdomssymptomen 
och kunna då vålla svår försämring — t. o. m. död. Och vidare blir 
^ äfven organismens efterföljande reaktion i motsatt riktning mot sjukdomen 
'alltför häftig: dessutom leder denna starka reaktion till ett för tidigt 
utstötande af medikamentet. 

Några få läkemedel kunna användas utan utspädning såsom starka 
tinkturer eller pulver (t. ex. 1 : 10;. I de flesta fallen måste emellertid 
medikamenten undergå s. k. ^Jiomihpatisk fördelning^. Den tillgår peE 
våta vågen på följande sätt: af en stark tinktur (t. ex. 1 : 10) Belladonna- 
tinktur, tages 1 droppe och sättes till 99 dr. sprit (första centesimalför- 
tunningen eller potensen); af denna fogas 1 dr. till nya 99 dr. sprit 
(andra <*entesi mal for tunningen eller potensen, 1 del på 10,000); däraf 1 
droppe till ytterligare 99 dr. sprit (tredje centesimalförtunningen, 1 på 
1,000,00(>) o. s. v. — intill 20:de och 30:de fortunningen (1 på 1 decillion 
eller 1 genom ett tal, bestående af en etta med 60 nollor efter). Nyare 
tiders hoinöopater ha stundom gått till 2(.K):de förtunningar (till ett tal 
med 400 nollor;. — På torra vägen beredas medikamenten genom utrifning 
med mjölksocker i motsvarande proportioner. — Ju kraftigare medlet är, 
desto mor behöfver det naturligen fortunnas. Äfven måste fortunningen 
drifvas längre, ju häftigare sjukdomen är, ty då är organens retbarhet i 
samma män mer stegrad. 

(Några vidare reflektioner öfver denna dosering torde knappt behöfvas. 
Om man betänker, att dessa i sig själfva oändligt små doser införas i en 
människokropp af 70—80 kilos vikt eller mer, fordelas i en blodmassa 
af 7 — 10 liter, föres man långt bortom gränsen för det rimliga. Att- 
man alltid skall göra dosen mindre och mindre, ju svårare fallet är, 
torde äfven vara en regel, ägnad att förvåna.) 

Om den starka fortunningen säger H., att den minskar en alltför 
häftig och långvarig medikamentverkan, men i stället bringar läkemedlen 
att utveckla sin »finare dynamiska verkan* på de lidande organen. »Det 
synes», tillägg^er han, »som om den fortsatta och successiva gnidningen 
och nötningen mellan medikamentspartiklarna och indifferenta ämnen så 
att säga lösgjorde drogens kraft ur materiens bojor. Större stycken blad- 
guld, metalliskt silfver, platina, koksalt m. m. hafva ej någon x^medika- 
mentskraft-' : men om de »homöopatiskt fördelas , blifva de i hög grad 



232 

verksamma. (H:r nyss anförda yttrande erinrar om D:r Helledayt reaoDe- 
mang i >50 skäl ...» (sid. 52 o. följ), om att man.vid 30:de förtimiiiBgen 
eller potensen »förlorat all känning med den materia, som ursprungligen 
skulle potenseras>; måhända är det »materiens själ^, snm vid potenseringen 
meddelar sig åt det vid densamma använda vehiklet eller fÖrtunnings- 
medlet, liksom t. ex. den specifika lifsprincip, som finnes i hvetekornet^ 
dess ^själ», genom rot, stam, blad, fruktsättningsorgan och nya genera- 
tioner undan för undan öfverflyttas på de materiella delar, som växten 
upptager, organiserar och med lif begåfvar för sin vidare utveckling och 
artens bestånd».*) Alltså — om vi rifva ut en viktsdel kiselsyra i en 
decillion delar krita eller mjölksocker, om vi rifva riktigt mycket och 
länge, så meddelar detta grand kiselsyra sin kraft — sin >8jäl> — åt 
denna decillion delar krita eller mjölksocker, så att resultatet blir ett 
hälsobringande läkemedel. En decillion delar kiselsyra skulle visst icke 
besitta samma egenskaper. — Hvar befinna vi oss? Jo, tvifvelsutan midt 
i mystikens underland. Jag förnekar visserligen icke den filosofiska 
åskådning, som säger, att hvad vi uppfatta som materiella partik 'ar af 
det ena eller andra ämnet, möjligen kan vara något immateriellt, en kraft, 
en »själ» — men huru och hvarför kiselsyresjälen genom rifningen skulle 
förändra sockret eller kritan (socker- eller kritsjälen), så att denna blir 
i stånd att bota något visst sjukdomsfall — ja, därom är bäst att yttra 
sig försiktigt. Detsamma måste vi ju äfven göra beträffande det innersta 
väsendet af t. ex. dieitalis* verkan på hjärtat eller morfinets på hjärnan. 
Men det Jinns en skillnad mellan den farmakolog:iska vetenskapens hittills- 
varande oförmåga att fullt förklara och utreda innebörden af digitalis* 
verkan på hjärtat och människotankens oförmåga att fatta satsen 2 
gånger i^ är t. ex. 794 eller 3 minus 2 är — låt oss säga — en katt! Om 
vi öfver hufvud få nyttja vart förstånd till någonting, så må det väl vara 
till att öfver den nämnda själsöfverflyttningen eller s. k. »potenseringen 
uttala den domen: detta är nonsens! 

Horaöopaten svarar: erfarenheten visar, att undret lika fullt sker. 
Saken är, det erkäunes villigt, obegriplig; men tusentals, ja milliontals 
botade sjukdomsfall bevisa, att »potenseringen» ger läkemedlen en för- 
underlig kraft. Vi skola senare återkomma till denna bevisföring. 

Hur iångt H. dref sina förtunningar, framgår af följande uttalande : 
allt hvad homöopatien kan bota, botas tryggast och säkrast genom luk- 
tande på medikamentet, på en torkad decilliondel eller 1 — 2 i vatten 
upplösta decilliondelar däraf. En sådan läkemedelskvantitet är verksam 
i åratal, äfven om ingen lukt förnimmes ur kärlet; medlet är verksamt 
på personer, som ej hafva någon lukt. — 

Till sist ett par satser, som bjärt sticka af mot de föregående genom 
sin förnuftighet och som i själfva verket torde i sig innebära förklaringen 
till, att homöopatien faktiskt haft rätt mycken framgång och skördat 
lagrar. Den ena lyder: man bör ^ använda mer än ett läkemedel åt 
gången. Blandningen af olika medel leder till konfusion, i det att därvid 
symptomen af tre eller Here »sjukdomar blandas med hvarandra i kroppen 
och ställa till oreda. (Hvad detta praktiskt taget betydde, föratår man, 
om man betraktar ännu 1700-talets farmakopéer och recept med deras 
ofta till tjogtal, stundom till 100-tal uppgående ingredienser! Om än H:s 

*) Här är icke, såsom :> skolan» menar, fråga om kemiska eller fysi- 
kaliska verkningar i vanli<^ mening, vid hvilka ämnen i mätbara mängder 
inverka på hvarandra, utan om verkningar af än finare slag. D:r Helledai/ 
hänvisar på de nya, med Nobelpris belönade upptäckterna på fysikens 
område, på den s. k. radioaktiviteten o. d., men redogör icke för, hur 
han menar. Det hela gör intrycket af fantastiskt grunimel. 



283 

motWering är kuriös, si var resultatet säkerligen i många fall välsignelse- 
Imngandej i synnerhet som de enkla medel, H. förordnade, i regel gåfvos 
i doeer, som i och for sig voro fuUkomli^rt overksamma.) 

Den andra tataen lydde:/^ofc2fia enkelt närande och törstsläckande diet, 
undvik sorgfälligt cdlt^ som är begäfvadt med »medikamentkrafter* utom na- 
tnrligen själfva det mot den ursprungliga sjukdomen utvalda läkemedlet — 
andvik silu nda »kaffe, te, brännvin samt (indiska) specerier och kryddor» m. m. 
Den homöopatiska lefnadsordningen har till syfte att återföra människan 
till ett likaså enkelt som naturenligt lefnadssätt. — (Denna läresats har 
otyifvelaktigt verkat i hög grad välsignelsebringande. Dieten har varit 
hoömopaternas särskilda skötebarn, och därigenom hafva de otvifvelaktigt 
gjort medicinen och allmänheten en ovärderlig tjänst. Jag skall åter- 
komma härtill senare.) 

Detta om de viktigaste satserna i H:s läkemedelslära. På denna 
hafva följande tiders homöopater väsentligen byggt. Många gå ej till så 
starka förtunningar som H. och söka äfven kanske att skyla öfver en del 
besvärande detaljer från lärans barndom; men någon mera betydande 
omdaning eller utveckling torde homönpatien ej hafva företett. Måhända 
kunna som nya blommor på homöopatiens träd nämnas Mattets »elektro- 
homöopati» och i viss mening Péczélys 'ögondi8gno8>. På dem hinner 
jag här ej ingå. 

(Forts.) 



Zh' Gäfteborgs-Dala Läkare- och Apotekareförenings forhandlingar. 
Bil. III till protokollet den 18 november 1906. 

Ett fall af situs inversus viscerum thocaris et 

abdominis. 

Meddeladt af N. A. Ahlberg. 

8. K. E., 72 års kvinna från Wåmhus, inkom den 30 okt 
(»5 på Falu länslasarett för ett sedan 7 dagar incarcereradt 
vänstersidigt cruralbråck, för hvilket hon samma dag operera 
des, hvarvid adharent omcnt resecerades och den normalt ut 
seende tunntarmslyngan reponerades. Hon atled den 2 nov, 
af pneumonia lobi inf. dx. 

Vid sektion befanns en fullständig situs inversus föreligga 
Dödsorsaken var pneumonien, Peritoneum glatt och glänsande, 
Den förut inklämda tarmslyngan kunde ej igenkännas. Gäll 
blåsan stor och utspänd, innehöll förutom grumlig galla 24 st 
gallstenar, en stor som en spansk nöt, rund, de öfriga som 
boknötter och mindre, facettcrade. 

Mjälten delad i 3 delar med fullt skilda blodkärl; 2 delar 
4x5 cm, storlek, den tredje spansknötstor. Af duodenum 
var endast den del i h vilken gallgången inmynnade samt 
själfva flexuraduodenojej. ofullständigt peritonealklädda. Cjecum 



234 




I. Gallbläsa utspänd på grund af cholecystitis och cholelithiasis (24 
stenar). — Omkring 5 ctm. af duodenum ofullständigt klädda af peri- 
toneum. — Ciecum, colon ascend. och intest. tennis i nästan hela deras 
längd fixerade på samma mesenterium. — Flex. sigmoidea ligger på 
höger sida. — Mjälte tredelad. 



235 




236 

och proc. vermif. lågo till höger, colon ascendens likaså med 
tunntarm arne till vänster, tillsammans fixerade af ett synner- 
ligen stort och fritt mesenterium. Colon transversum låg i 
högra hälften af buken under ventrikeln, colon desc. uteftor 
höger lumbalregion med flexura sigm. i högra fossa iliaca. 
Från genitalia intet att anmiirka. 

Cflecum och colon asc. 50 cm. lång 

colon t råns v. 30 » > 

» desc. 10 » » 

Flexura sigm. 40 -^ > 



t 



Max Stil le. 

Den förlust, som drabbar den svenska liikarkåren genom 
Max Stilles bortgång, är i nuvarande stund oersättlig. 

Ehuru han själf icke var läkare, har hans arbete fört 
honom i så nära beröring med läkarens verksamhet, att han 
helt visst kände sig tillhöra kåren och äfven alltid betrakta- 
des som en af dess medlemmar. ' 

Det var sjukvårdens tekniska hjälpmedel, som blifvit hans 
arbetsfält, och här utvecklade han en energi, en uppfinnings- 
förmåga och en offervillighet, som gjort honom aktad och ärad 
långt utom Sveriges gränser. 

Personligen var Stille först och sist arbetare. För att helt 
kunna förstå och värdera honom, skall man ha följt honom 
på hans verkstad, bland alla dess arbetare, maskiner och in- 
strument. Har man hört honom tala sig varm öfver alla för- 
bättringar han höll på att genomföra, har man sett hans in- 
tresse, när någon föreslog honom något nytt, eller hans trium- 
ferande, nästan barnsliga glädje, när han lyckats lösa en upp- 
gift på ett lyckligt sätt, måste man erkänna, att han hade en 
arbetsglädje som mycket få. 

Man har ofta hört Stille klandras för att han ej förstod 
sig på sin verksamhet som affär. Det kan hiinda — det vet 
jag ej — men det man alltid skall minnas Stille för, iir 
att han förstod att arbeta för glädjen att arbeta^ att han 
i sin verksamhet såg något mer än ett handtverk och en 



237 

aliar, såg en konst och en vetenskap, åt hvilken han offrade 
sitt lifs bästa krafter, utan att först tänka på egen vinning. 
Han älskade sina instrument, han lefde och dog bland 
(lem. Heder åt hans minne. 

Hj. K 



Periodisk litteratur. 

Hftr medfielas de senasto tidskriftshftftenas innehall med andantag af referat, boknyhoter m. m. 

Nord. Tldskr. for Terapi, n:o 6. J. F. Fischer: Om Behandling 
af Hudkareinoni med Rentgenstraaler. — J. Möller: Den operative 
Behandling af den otogene purulente Leptomeningitis. 

U^eskrlft for Lseger, mris 9—12: Fr. Hmdtz: Lidt om Cancer. 
— A, Stadfelt: Om Behandling af Conjunctivitis gonorrhoica med 
Argyrol. — O. Thamsen: Er det muligt ved Udskrabning at fjerne en 
malign Nydannelse fra Corpus uteri? — Nordentoft: En Modifikation 
af Vermehrens Mavebjelte. — S, H0yrup: Om Kateterisation, sserligt 
ved Prostatahypertrofi. 



Nyheter för dagen. 

Jubileumsfondens sanatorier. Vid början af innev. april månad 
var antalet patienter, som väntade )iå ledig plats vid sanatorierna, följande: 









Män 


1 Kvinnor 

1 


1 

35 


1 


Hessleby 
Hålahult 
österåsen 


1 


Plats i helenskildt rum 

> i halfenskildt » 

> i allmänt » 
» i » > 

Lunds universitet. 


å 3,50 pr dyuTD 

» 2,50 » » 
» 1,25 » » 
» 050 9 » 

Med. lic. ¥Åi\ 


5 
14 
59 
67 

ar'S. 


10 

11 

55 
46 

jövall 


4 5 
26 20 
46 1 50 
78 1 43 

har före 


3 

4 
33 
26 

rdna 


6 
20 
42 
50 

te till 



docent i nevropatologi. 

Nordvästra Skånes låkarförening sammanträdde den 17 mars 
i Helsingborg. Därvid godkändes ett af styrelsen uppgjordt förslag till 
reglemente för ett resestipendium, som af föreningen kommer att ut- 
delas. — D:r von Essen höll ett inledande föredrag om frågan: Hvad 
bör från läkarnes sida göras för att göra Sofia vattnet mer kändt och 
användt? 

Föredraget föranledde en lång ocli liflig diskussion, hvari sä godt 
8om alla närvarande deltogo, och som utmynnade i att föreningen ut- 



238 

såg en kommitté, bestående af d:rna v. Essen, Wide och apotekare 
Unger med d:r Hegardt som suppleant, hvilken kommitté fick i upp- 
drag att från läkarföreningens sida arbeta för att göra Sofiavattnet 
kändt och användt i vidare kretsar. 

Nytt apotek skall enligt Kungl. Maj:ts beslut f. o. m. ingången af 
år 1908 inrättasli Markaryd, Kronobergs län. 

Vid Norrköpinsrs l&karföreninsrs sammankomst den 31 mars 
höll d:r Cronquist föredrag om nyare rön angående syfilis och demon- 
strerade Spirochtete pallida. 



Offentligra underrättelser. 

Ledlg^a tjänster: 

^) betecknar, att ansökan ställes till Eonnngen och inlämnaa hos Med.>styr:n; *} att 
ansökan ställes till Med.-styrm och iniäninas därstädes: *) att ansökan stäUee till Med.- 
•t3rr:n och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller iasarettsdirektion. 

Ansökningstideo 
utgår: 

Öfverläk.-tj.n v. med. afd. af Malmö allm. sjukhus') 
(nyinrättad; tillträdes 1 nästk. okt.; lön: 2,500 kr. 
jämte 1,500 kr. i tj:gör:pengar och 200 kr. semester- 
arvode) 16 april. 

Extra prov.-läk.-tj.n i Älfsby distr.') (ledigförklarad på 

grund af ny femårsperiod) 21 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Södra Unnaryds distr.") (på grund 
af den utnämnde läkarens afsägelse ledigförklarad 
till utgången af innev. år; distr. omfattar .S;a Unna- 
ryds, Jäluntofta, Femsjö, Långaryds, Färgeryds, 
Kållerstads och (delvis) Bolmsö socknar af Jön- 
köpings län med 8,877 inv. 1 jan. 04; station i i 
S:a Unnaryds kyrkoby; lön: 3,000 kr) 21 april. i 

Prov.-läk.-tj:n i Järfsö distr.*) (med tjänsten är mot 
särskildt arf vode förenadt uppdraget att vara läkare 
vid Järfsö sjukhus för spetälske) 23 april. 

Amanuensbefattn:n v. »Stockholms hospital') (ledig fr. 

1 april; kompetensvillkor: med. kand.-ex.) 23 april. 

Tvänne underläk.-befattn:r vid Lunds aayP*) (löneför- 
måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. , 

Biträd, läk.-befattnrn vid Piteå hosp. och asyl^ (ledig 

på grund af förre innehins transport) 23 april. 

Biträd. läk.-befattn:n vid lasarettet i Sundsvall^ (löne- 

måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 

Under.-läk.-tj:n v. lasarettet i Kalmar^) (ledig fr. 21 
maj: löneförmåner: 1,800 kr. jämte fri bostad och 
kost) 25 april. 

Andre underläk -befattn. v. kir. afd. af Malmö allm. 
sjukhus"*) (nyinrnitad; löneförmåner: 1,500 kr. jämte 
fri bostad och kost + 400 kr. såsom ersättn. för 
undervisn. åt militära sjukvårdare + 150 kr. se- 
mesterarvode) 26 april. 



239 

Tvänne underläk.-befattn:r v. Vänersborgs hospital och 
asyl*) (lön enl. innev. års Riksdags beslut höjd till 
3,500 kr. — för med. kand. 2,500 kr.) 26 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Ljusnarsbergs distr. (tillsättes af 
komm.-stämman med 6 män. uppsägn.; distr. om- 
^ fattar Ljusnarsbergs (= Nya Kopparbergs) socken 
med 11,252 inv. d. 1 jan. 04; löneförmåner: »fri 
bostad med nödiga uthus och trädgård, äfvensom 
ett årligt arvode ur kommunalkassan af Ett tusen 
sjuhnndra kronor, däraf 500 kronor utgör ersätt- 
ning för all fattigsjukvård, inclusive ersättning för 
besiktningar och attester, 300 kronor ersättning för 
epidemisjukvården och återstående 900 kronor ved- 
brandsersättning och lön. — Ersättning för öfrig 
sjukvård ntgår, då ej ackord därom är träffadt, i 
enlighet med taxa, som i huf vudsaklig del är grun- 
dad på gällande provinsalläkaretaxa. — Med ex. 
prov.-läk.-tj:n har hittills varit och kan fortfarande 
vara förenad befattn.n som läkare vid Ljusnars- 
})ergf^ sjukstuga, om hvilken befattnings sökande 
särskild annons här nedan är intagen.» — Ansökan 
ställes till läkarstyrelsen (kassör O. Apell, Koppar- 
berg) 29 april. 

Lak.-befattn:n vid Ljusnarsbergs sjukstuga (se of van; 
afiönad af landstinget med 1,(X)0 kr., tillsättes af 
sjukstugestyrrn, till hvilken ansökan inl., adr.; 
pastor H. Löfqvist, Kopparberg) 29 april. 

Prov.-läk.-tj.n i Silbodals distr.*) 30 april. 

Kxtra prov.-läk.-tj n i Mala distr.*) (på grund af inneh:ns 
förflyttning ledigförklarad för tiden t. o. m. innev. 
års utgång; distr. omfattar Mala socken af Väster- 
bottens län med 2.G59 inv. 1 jan. 04; lön: 3,300 kr.) 30 april. 

Kxtra prov.-läk.-tj:n i Tärna distr.) (ånyo ledigförklarad 
för tiden t. o. m. 1907; distr. om fattar Tänia kap.- 
församl. jämte delar af Stensele socken, Väster- 
bottens län, med 1,269 inv. 1 jan. 04; station v. 
Tärna kyrka; lön: 3,(XX) kr.) 30 april. 

rnderläk.-befattn. v. Ersta sjukhus o. sjukhem, Stock- 
holm (upplysningar erhållas hos Diakonissanst:n8 
föreståndare, som mottager ansökningar) 1 maj. 

Underläk.-befattn. v. Stockholms stads och läns kur- 
hus (tillträdes 1 juni för högst 3 år; löneförmåner: 
1,H00 kr. jämte fri bostad; ansökan ställd till direk- 
tionen, inl. å kommissarieexp., Handtverkarg. 13) 3 maj. 

Af Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till ex. prov.-läk. i Hammerdals distr. (t. o. m. i\r 1907): ex. prov.-läk. 

i Mulseryds distr. C. O. Ohlin. 
Till fältläk.-stip. af 2:a klass. f. o. m. 1 april: Kand. F. V. Cöster. 
Till läk. v. Tofta brunns- och badinrättn. juni— aug.: lic. A, Ternell. 
Styr. har medgifvit, att kand. J. Gråberg må under juni — aug. mån. 
bestrida sjukvården vid Gustafsbergs badort. 
Till marinläk.-stip. 3 år f. o. m. 6 april : kand. A. H, Kallin. 
Styr. har medgifvit, att kand. H. Fröderström må under juni— aug. 

mån. bestrida sjukvården vid Furusunds badanstalt. 



240 

Äf Med.-styr:n upprättade förslags : 

Till bat-läk.'fj:n v. Södermanlands reg: te: K. K. Rinman. 

Till batläk.-fj:n v. Boden-Karhhorgs art-regitc: A. J. Lillieroth. 

Af vederbörande my ndigrheter antagen : 

Till ex. prov.-läk. i Kyrkhulte distr. f. o. m. 1 april: lic. N, \Vangt\ 
Till ex. prov.-läk. i Kils distr. fortf. under fem är: lic. L. Hedborg. 
Till ex. prov.-läk. i Ljungskile distr.: 3 april till året*» slut: lic. iV. 
Dahlberg. 

Af sked (eller entled.) beviljadt: 

Underläk. v. las. i Karlskrona H. Jakobson (1 juni). 

Sökande: 

Till bat. läk.-fj:n r. Södermanlands reg:te (i ordning efter tj:år): bat.-läk:ne 
K. K. Rinman (Skaraborgs reg:te) och G. Charlier (Jämtlands fält- 
jäg.-reg:te). Den sistnämnde har sedermera återkallat sin ansökning. 

Till bat.-läk.-fj:nr. Boden-Karlsborgs art.-reg:te: fältläk.-stip. A. J. Lillieroth. 

Till prov.-läk -fj:n i Alf fa distr. {i ordning efter tj:år): ex. prov.-läk. A. 
H. Böhme, Bergsjö, J. E. Hellsing, Svärdsjö, och O. Tirén, Indals 
liden. 

Till läk.tj.n r. kronohäktet i Hudiksvall: prov.-läk. S. Vadsten. 

Till ett maHnläk.-stip.: kand:na A. H. Kallin och P. E. Sjöqvist. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.}; nnder innehafvarens semester (s.) eller tj&Dstledighct (t.) 

Kand. O. Löfberg t. f. 2:e underläk. v. Malmö allm. sjukhus fr. 1 april (v . 
Lic. R. Ihran t. f. ex. prov.-läk. i Ljusnarsbergs distr. 2 april — 31 

maj (v). 
Lic. E. Lange t. f. underläk. v. las. i Visby 1 april— .31 msg (v). 
Lic. L. O. Nilsson t. f. prov.-läk. i Söderhamns distr. 1 april (v). 
Lic. F. Gernandt t. f. prov.-läk. i Hemse distr. 7—21 april (t). 
Lic F. Gillberg t. f. ex. prov.-läk. i Ljungskile distr. 1—80 april (t). 
Kand. G. Carlsson t. f. bitr. läk. v. Uppsala hosp. 1 — 15 april (t). 
Bat. läk. A. Sidenmark t. f. stadsläk. i Skellefteå 6 april (v). 
Bat-läk. E. Bergh ex. läk. v. Kronprinsens husarregite 11 april— 'i»> 

maj (t). 

Legritimerade: 

Den 2 april: lic:rna J. Sjöberg, O. F. Åberg, N, Ba-ckström, E. G. Asp- 
lund och Gertrud Eliida Gussander. 
Den 4 april: lic. A. M. Sjögren. 
Den 11 april: lic. G. Bergmark. 

Död: 

Provinsialläkaren i Örnsköldsvik m. m., med. licentiaten Knut 
Axel Mauritz Backlund afled den 7 dennes vid 55 års ålder. 

Innehafvaren af apoteket i Örnsköldsvik J. Axling afled den 6 
dennes vid 65 års ålder. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 20 april 1906. 



i Utgifvare och redaktör: i 

3;C årg. s Med. d:r Knut Kjellberg. \ JJ-o 16, 

I Biträd. redaktOr: D:r Hj. Forssner. | 

Innehall: C. G. Santesson: Några ord om homöopatien (forts.) 
— Ett h&lsovärdsmål. — Anmälan. — Periodisk litteratur. — Nyheter 
för dagen. — Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. — Kvar- 
talsrapport. 



Några ord om homöopatien. 

Föredrag i Medicinska Föreningen den 3 mars 190(5. 

Af 
C. G. Santesson. 

(Forts. fr. n:r 15). 

Di jag i föregående nummer redogjort fÖr hufvudpunkterna i Hahne- 
i$ läkemedelslära, skall jag äfven göra någon antydan om hans egendom- 
liga patologi. I sitt arbete om de kroniska sjukdomarna beskrifver H. bl. a* 
▼asentligen tre sådana : syfilis , sycosis och skabb (psord). Af dessa är den sist- 
nämnda afgjordt den viktigaste. Den beskrifves visserligen såsom förbunden 
med utslag (om skabbkräken har H. ingen aniug,') men det viktigaste är att 
utslaget eller kanske rättare hämmandet af dess utbrott utgör orsak till 
en »otålighet af sjukdomsforroer ... t. ex. nerv- och organisationssjuk- 
domar af alla slag: nervsvaghet, hysteri, hypokondri, galenskap, melankoli, 
Änighety r&seri, fallandesot, allehanda slags kramp, engelska sjukan och 
skrofler under alla deras olika skepnader, kräftan, missbildningar af alla 
skg, gikt, hämorrhoider, gulsot och blåsot, vattensot, hämmad reglering, 
bkSstörtning nr olika organ, andtäppa och lungsot, hufvudvärk, döfhet, 
starr, njursten, lamhet, »bristande sinnen» samt värk af tusentals slag 
m. m.» Det ar, som sagdt, just undertryckandet af hudutslagen eller 
deras ofullständiga ntveckling^ som förorsakar foljdsjukdomarna. Det är 
icke någon dunkel föraning om sjukdomarnas smittosamma natur som 
frambragt denna besynnerliga uttäujning af begreppet skabb, anledningen 
därtill är lika outrannsaklig som mycket annat i H:s skrifter. — De 
läkemedel, som kunna bota symptom af psora och af dennas väl 100 
foljdsjukdoznar, kallas antipsortska medel. (En H:8 efterföljare, d:r Mure, 
hnn, att det bästa medlet mot skabben var löss, och ett slags lus-te gafs 



*) Skabb^juret finnes omtaladt redan på 1 100-talet, men beskrefs ej 
fullt vetenskapligt iörr än år 1834 af Kenucci. 



242 

'8om sarskildt verksamt medel mot psora. Den engelska prästen Everest 
härledde all synd i världen från urskabben; denna blef ungeålr likbetydande 
med arfsynden. Tidig homöopatisk behandling af de späda barnen var 
iignad att förekomma b&de pjukdom och synd). 

Ytterligare orsaker till kroniska sjukdomar aro vanskötsel af akuta 
sådana samt vaccination. 

Jag nämnde, att homöopatema som bevis för riktigheten af sina 
lärosatser — äfven de mest orimliga — åberopa erfarenheten. Hurudan 
är då denna erfarenhet och hur har den vunnits? Den har vunnits deU 
genom experiment på friska människor, anstälda af H. och andra med 
talrika läkemedel^) dels vid behandlingen af sjukdomsfall. — Huru hafva na 
experimenten utförts? H., hans lärjungar eller efterföljare hafva intagit 
något läkemedel och därefter hafva de med den mest pinsamma noggrannhet 
och detaljrikedom antecknat alla iakttagbara förändringar i hela kroppen 
utan spår till omdöme om, huruvida dessa »symptom» stå i något rimligt 
förhållande till läkemedlet. Härigenom hafva hopats uppräkningar af 
symptom, uppgående till 8—900, ja öfver 1,000 för hvart undersökt läke- 
medel: Lycopodium gaf mellan 8 — 900, Ehus Toxi codendron öfver 900, 
äggskal öfver 1,100 symptom o. s. v. 

Låt oss nämna några exempel på symptom, som vid dessa pröfningar 
antecknats: nah-um muriaticum (koksalt) framkallsde bl. a.: »stor för- 
slappning af alla fysiska och moraliska krafter efter ansträngning». »Stark 
sömnaktighet under dagen.» »Förlägenhet.» »Surr och ringning for 
öronen.» »Stickningar i näsbenen.» »Lång tids känsla som om ett hår 
låge på tungan.» »Bristande matlust, vedervilja for bröd och för tobaks- 
rökning.» »Svårighet att böja fingerlederra.» »Rodnad på stortån» m. m. 

Krita framkallar bl. a.: »lätthet att få ryggskott vid lyftande.» 
»Stor önskan att bli magnetiserad.» »Sorgsenhet och gråt vid vandring 
i fria lu'ten.» »Ondska och beklaganden af gamla otörrätter.» »Smällar 
för örat vid tuggning». »Säckformiga svulster, som förnyas och suppurera 
hvar n.ånad.» ^»Olika former af frossa.» »Delirium med syner af eld, 
mord och råttor.» » Omåttligt omfång af hufvudet.» »Fistulösa sår på 
underkäken.» »Sår i strupen.» »Uppsvallning och vrickning af rygg- 
raden» o. s. v. Afven har vid läkemedelspiöfningen som symptom an- 
tecknats: »misströstan om evig salighet» »Brist på religiös känsla och 
fruktan för döden.» »Samvetsskrupler.» »Illusionen att man rider på 
en oxe, är en gås, att fötterna sitta på hufvudet m. m.» »Lust att nypa 
folk i näsan.» — Honiöopatiska doser koksalt skola kunna medföra: 
»lamhet, nervfeber, framfallande af bråck, liktornar med skärande 
smärta», o. d. 

Symptomens rent individuella och tillfälliga karakter faller genast 
i ögonen. Vi kunna väl kort och godt säga: undersökningar af så om- 
dömeslösa personer hafva intet spår till värde. Det oaktadt tros och 
inläras de med det största allvar och gå delvis igen i nya arbeten och 
sammanställn ingår. 

Af de medikament, som kunna i oändligt små doser framkalla homöo- 
patiska läkemedelsverkuingar, har jag i^dan nämnt några. Vidare anlitas 
t. ex Brycmia (alba), Chelidonium majus, Sulphur, Arnica, Opium, Kloral, 
Vanadium, Phosphor, Antimon, Arsenik, Juglans regia, Sepia, Baryta 



*) Ofta angifves, alt H:s läkemedelspröfningar fÖretogos med stora 
doser. H. upplyser om, att de mest företaj^its med sådana doser, som an- 
vändas i vanlig praktik. Dessa äro stora i jämförelse med de homöopatiska 
doserna, men ej efter vanliga begrepp. Jämte H:s och hans lärjungars 
»pröfningsfiymptom» anföras ur litteraturen äfven andras iakttagelser, 
delvis verkliga förgiftningar. 



243 

carbonica. Lava från Heckla, Jod, Aralia racemosa, Dulcamara, Ferrum, 
Cactas grandifloruB, Mercarius viyus, Graphit, Calcaria carbonica, Asa 
foetida, Di^talis purpurea, Gelsemium, Palsatilla, Baptisia, Nux vomica, 
Kolokvint, Sabina, Cupressus Lawsoniana, Calcarea fluorica, Bellis perennis, 
Natrain sulphuricum, Rhus Toxicodendron, kina, ostronskal, kol, alun, o. s. y. 

Men hur användas nu de homöopatiska läkemedlen? Hur ställas 
iDdikationema for bruket af det ena eller andra läkemedlet? Såsom jag 
redan nämndt, gäller det därvid först att noggrant utforska sjukdoms- 
fallets alla symptom — också de mest tillfälliga medtagas, äfven om de 
for ett vanligt omdöme ha intet att betyda for bedömande af fallet. 
Sedan jämföres sjukdomsfallets symptombild med de homöopatiska läke- 
medlens symptombilder; och det läkemedel, som ger de mest likartade 
symptomen hos friska — det skall användas i homöopatisk dos vid det 
ifrågavarande sjukdomsfallet. Man behöfver naturligen ej hos det enstaka 
fallet återfinna alla läkemedlets 8—900 symptom; vissa af dessa äro 
viktigare, mer konstanta än de andra, och dessa »hufvudsymptom» önskar 
man i synnerhet återfinna vid fallet i fråga. Apparaten är, som synes, 
mycket tungrodd. 

För att öfver hufvud möjliggöra en användning af den Hahne- 
mann'ska lärdomsapparaten har man utarbetat uppslagsböcker, hvari alla 
upptänkliga symptom stå uppräknade, med angifvande af de medel, som 
befunnits kunna bota just det symptomet. Sådana lexica äro ordnade 
efter kroppsdelarna, och på hvarje kroppsdel finnas långa rader, många 
sidor symtorogrupper och symtom anförda. (I ett lexikonarbetadi arbete 
af RUckert: Systematische Darstellung aller bis jetzt gekannten homöopa- 
thischen Arzneien in ihren reinen Wirkungen auf den gesunden mensch- 
lichen Körper, 2 bd. Leipzig 1835 finnas t. ex. under afdelningen om 
näsan på 17 sidor 24 grupper af symptom, bland hvilka åtskilliga äro 
lyiinerligen kuriösa, t. ex. stickning på och i näsan; klåda, krypning, 
kitUing på och i näsan; dragning, tZerschlagenheitsgefiihl», smärta som 
af klämning, af stöt, fall eller slag, ryckning, spänning på och i näsan 
o. 8. v. Under hvarje grapp uppräknas ett antal läkemedel, som gifvit 
symptom från näsan, tillhörande just denna grupp — det hela ytterst 
systematiskt.) 

Sådan är principen for valet af läkemedel i ett gifvet fall. Hvilka 
vanskligheter detta val ofta måste framkalla ligger i öppen dag. Bena 
tillfälligheter kunna medföra, att man hos olika fall af samma sjuk- 
dom kommer att fasta sig vid olika symptom och därigenom ledes att 
nyttja alldeles olika läkemedel — och tvärt om. Bland läkemedlens 
oandligt talrika symptom finnas mänga, som äro alldeles lika hos olika 
lakemedel; detta underlättar naturligen i hög grad valet af olika medel 
vid en och samma sjukdom. Valet lår något skenbart godtyckligt nfver 
sig. I själfva verket torde vid den dagliga homöopatiska sjukbehand- 
lingen ett minutiöst utletande af motsvarigheten mellan sjukdomens och 
lakemedlens symptom — ofta med hjälp af stora uppslagsböcker — vara 
rent af omöjligt När man läser Bumetfs »Femtio skäl . . .», finner man 
också flerstädes, huru ett eller ett par symptom tvärt fört tanken på ett 
visst läkemedel — som naturligtvis i de fiesta fall medfört snabb bättring 
eller hälsa. Det ligger något af »Cinca — dus» i detta, hvaröfver den 
vanlige läkaren måste häpna! (Jag känner ett typiskt exempel härpå från 
vårt land: en homöopatisk läkare råkade en bekant (en aliopatisk läkare), 
som under samtal meddelade, att han for tillfället ej mådde rätt väl.» 
»Jag tror, att du är litet gul», anmärkte homöopaten; (iakttagelsen var 
felaktig och förhastad). Jag skall ge dig ett godt medel i dylika fall; 
jag ber dig använda det!» — h varpå homöopaten ur fickan upptog en 
liten flaska och sökte förmå kollegan att mottaga och använda dess inne- 



244 

håll. Hvari detta iaoehåll bestod, Tet jagr ej; det blef icke atayandt 
lUaipäendet gfick öfver ändå.) Till dylik löslighet frestar bomöopatieDt 
metod i hög grad. 

Faktiskt oeh praktiskt är ju saken absolat likgiltig, då patienten i 
alla händelser får något alldeles indifferent, den i grynen eller dropparna 
inblandade deoilUondelen medikament må nu hafva bestått af opium eller 
träko! . Men för homöopatien som läkemetod är saken betänklig. Den 
får en drastisk belysning af födande små historier, som meddelats af C 
Y. Simpsan i Edinburgh (kloroformens införare i obstetriken och ki- 
rurgien). Han hade af en homöopatisk apotekare fått en nätt låda med 
flaskor i, innehållande åtskilliga sorter homÖopatiska gryn. Simpson läm* 
nade lådan som leksak åt sin lille gosse och denne tömde ut alla socker- 
grynen i en hög på golfvet och rörde om dem, hvarefter grynen utan all 
ordning inplockaaes i flaskorna af gossen eller af en piga. Kn tid senare 
besöktes Simpson af en läkare, som tog lådan med sig. Flere veckor 
efteråt meddelade sistnämnde läkare, att han gjort flere lyckade kurer 
med grynen i den ena eller andra af Simpsons flaskor! 

Simpson har äfyen berättat följande händelse: »D:r Horace Orem 
omtalar en fru, som lång tid varit sängliggande af, som hon själf uppgaf, 
ryggmärgslidande. Hon kunde icke gå eller stå» och till hennes botande 
hade allt försökts fÖrgäfves. Hon hade genom sina vänninors tal blifvit 
ytterst hågad på homöopatien, men hennes man hade sagt nej. Då bar 
det sig så väl till, att mannen for på jakt. Homöopaten tillkalladea, kom, 
såg och sade sig skola segra, förutsade vissa verkningar af de kom, han 
skulle sanda o. s. v. Frun sväljde kornen, de underbara verkningarna in- 
ställde sig och hon mottog stående sin hem vändande man. Denne, som 
fick veta af homöopatens tillkallande och förvånades af kuren, önskade 
naturligtvis att få se de undergörande kornen, och kunde, då han fick se 
dem, icke annat än ytterligt förvånas öfver att finna en liten dosa per- 
kussicnskulor (ett slags knallhattar), af misstag buren till den ^uka frun 
i stället för till den jagande mannen, men hvilka kulor frun samvetsgrant 
svälj t i den tron, att de voro homÖopatiska kom — och blifvit frisk I (Se 
»Homöoptiens hufvudläror», granskade af D, Stockholm 1855, sid. 25 — 
en skrift, som jag äfven i andra punkter anlitat för denna framställning 
och som hade till författare numera aflidne professor G. von Diilfen,) — 

Historierna äro belysande. De visa, hur fullständigt betydelselöst 
det är, om homöopaten med Igälp af hela sin lärdomsapparat väljer 
Aconiten eller äggskalen till behandling af ett visst sjukdomsfall. De 
visa äfven, hvilken vikt man i åtskilliga fall kan fästa vid homöopater- 
nas påståenden, att de botat det ena eller andra fallet, att erfarenketen 
bevisat värdet af deras terapi. 

Detta för oss öfver till frågan: huru skola vi uppfatta homöopater- 
nas ideliga påståenden, att de hafva så utmärkta resultat af sin behand- 
ling — vida öfverlägsna de vanliga läkames? Ty — det måste man 
ju tillstå — vore detta riktigt, så borde vi alla, vårt förnuft till trots, 
blifva homöopater. 

Frågan är naturligtvis komplicerad och kan icke med några få ord 
besvaras. — Till att bÖija med bör göras ett inrymmande: När homöo- 
patien först framträdde med sin enkla (i regel i och för sig fullständigt overk- 
samma) terapi och sitt ordnande af dieten — strykande bort åderlåt- 
ningar, koppning och hela häxköket af drastiska medikament, som då 
användes — gjorde den otvifvelaktigt i många riktningar en välgärning. 
Det var nog den tiden ingen inbillning, att homöopatien visade relativt 
goda resultat, delvis bättre än den dåtida »skolan». Homöopatien bar 
otvifvelaktigt gjort den vetenskapliga medicinen en mycket stor tjänat i 
negativ riktning genom att ådagalägga umbärligheten af en hel del haf- 



245 

tiga, mftttande kurer och ingrepp, samt en annan poiiiiv tj&nat genom 
att framhSfva den stora betydelsen af dietens och lefnadssättets förenk- 
lande och ordnande. Den vetenskapliga medicinen har upptagit dessa 
lärdomar och gjort sig dem till godo. Dock händer det väl ännu ibland, 
att en och annan af de vanliga läkame p& grund af bristande kunskap 
om och intresse for den särskilda dietläran ej nog beaktar denna» och 
då kan man stundom fä se den homöopatiske »kollegan» bota ett jguk- 
domsfall, som trotsat allopatens ansträngningar. Därmed vill jag 
visst icke säga, att homöopaterna skulle sitta inne med en djupare 
kanskap pä detta område än den vetenskapliga medicinen, som nu* 
■lera på grundvalen af näringsfysiologiska, patologisk-kemiska och 
kliniska undersökningar lagt g^runden till en rationel dietetik vid sjuk- 
domar. Jag menar blott, att homöopaten lägger mer vikt vid de dietetiska 
föreskrifterna, än hvad en del vanliga läkare ännu göra, och att väl i en 
del fall dessa homöopaternas dietetiska föreskrifter kunna vara till nytta. 

Homöopaten har för öfrigt ofla gent emot patienten ett företräde däri, 
att han med den fulla öfvertygelsens pondus kan säga: Tag nu dessa 
grynen så och sål Men när ni gör det, är det absolut nödvändigt att 
•amtidigt äta och dricka så och så; undvika all mat och dryck af vissa 
ilag; g& och lägga er kl. 9 e. m.; promenera så och så många timmar 
o. s. v. Gör ni icke detta, så misslyckas kuren, och ni blir mycket sämre. 
Skyll er själf I — Den vanlige läkaren söker tala förstånd med patienten 
och ger kanske lika goda eller bättre hygieniska och dietetiska råd. Men 
kan anser ofta ej rätt att använda — eller han försmår — suggestionen 
med medikamentet och riskerar därför att bli mindre noggrant åtlydd. 

En annan orsak tiil homöopatens lyckade kurer är den gamla fa- 
tala historien med poat och propter. En stor del lindrigare sjukdomsfall 
ha i sig själfva en godartad tendens; de gå till hälsa på några dagar 
afven utan behandling. Den samvetsgranne vanlige läkaren gör ingen 
a£fär af deras botande. Homöopaten — ofta lika samvetsgrann — har 
denna orubbliga tro på den stora, afgörande betydelsen sf sin terapi, 
som bringar honam att genast inskrida med det ena eller andra medlet, 
och hälsans återvinnande är då afcnordt läkemedlets (och läkarens) för- 
tjänst ~ 

Då vidare för homöopaten samlandet af symptom — för deras jäm- 
förande med läkemedlens symptombilder — är hufvudsaken, blir fast- 
ställande af sjukdomsdisgnosen en sak af mindre vikt med hänsyn 
till terapien, medan för den vanlige läkaren ofta en riktig sjukdoms^ 
diagnos är ett vilkor för en enligt hans uppfattning riktig terapi. 
Det torde därför ej sällan inträffa, att homöopaternas diagnoser ej äro 
•å säkra och att uppgifterna om botade fall af den eller den svåra sjuk- 
domen (krftfta o. d.) berott på diagnostiska misstag. Ser en vanlig lä- 
kare ett misstänkt fall af kräfta gå till hälsa under en indifferent be- 
handling, så drager han den slutsatsen, att det icke var fråga om kräfta ; 
homöopaten åter anser sig ha botat ett fall af kräfu. — 

Så hafva vi hela denna stora grupp af mer eller mindre rent ner- 
vösa åkommor, vid hvilka suggestionen och förtroendetet il I läkemetoden 
och till läkaren spela en så stor, ofta afgörande roll för det terapeutiska 
resultatet. Härvid har det mystiska elementet i homöopatien en mycket 
ttor betydelse. I homöopatens raedikamentösa terapi med de små pul- 
yema eller grynen, de underbara utspädningarna o. s. v. ligger något, som 
ar ägnadt att mäktigt tilltala sådana patienters fantasi och att därigenom 
inverka på deras tillstånd. Häraf framgå många lyckade, stundom rent un- 
derbara kurer. Homöopaten eftersträfvar icke ett förstående hvarken af 
tjakdomarna eller behandlingen; dessas väsen äro honom förborgade; hans 
lära är en troslära, som han visserligen anser grundad på erfarenhet, men som 



246 

dock ytterst hvilar på auktoritet, på fader Hahnemann^s ytterst hypotetiska 
tolkning af, hvad han sett och erfarit. Gent emot patienterna står den 
honiÖopatiske läkaren i sin ordning som auktoritet i denna den gamla 
goda tidens mening: tro och tag in och fråga icke — här galler ej att 
begripa utan att bli frisk! Vi förstå, hvilken styrka detta ger gent emot 
många patienter — framför allt de suggestibla nervsjuka och i lindrigare 
grad psykiskt abnorma. Häii ligger en djup och rik källa till lyckade 
kurer. 

Men vi ha också statistik från sjukhus — stora siffror — tusentals fall 
— blott hälften så många döda från »homöpatiska» som från »allopatiska» 
sjukhus. Ja, med statistik kan man, som bekant, göra mycket smått och 
godt. För att kunna bedöma sådana jämförelser, måste man närmare 
känna patienternas beskaffenhet och villkoren för intagning på sjukhusen 
i fråga. På ett stort vanligt sjukhus måste man mottaga folk ur alla 
samhällsklasser, massor af svårt sjuka i sista stadiet, talrika svåra olycka- 
fall o. s. v. Det ligger i sakens natur, att en hel del sådana fall icke 
komma till homöopatiska anstalter, då möjlighet finnes att få in dem pä 
andra anstalter. Den' speciella homöopatiska metoden för sjukbehandling 
kan icke ens af den mest troende homöopat tillämpas på en del af dessa 
svåra fall: en person med spräckt hufvudskål, med knäckt ryggrad, med 
lifsfarliga knifhugg eller andra svåra traumer, kan icke gärna bli föremål 
för homöopatisk behandling, och man söker för honom ej i första hand 
plats på ett homöopatiskt sjukhus. Dit komma helt naturligt i stället 
just det kliental, som bättre än något annat påverkas af dylik terapi: 
nervösa, hysteriska, neurasteniska äfvensom folk med en del symptoma- 
tiska skräpdiagnoser såsom hicka o. d. Sådana personer dö sällan af sina 
åkommor och statistiken blir vacker. De homöopatiska sjukhusen äro f. 
ö. ofta mindre, privata inrättningar, uppbyggda för donerade medel, väl 
utrustade, med god hygien, utmärkt mat o. s. v. — allt saker, som äro 
ägnade att befordra en god statistik, alldeles oberoende af själfva sjuk- 
domsbehandlingen. Homöopatiens öfverlägsenhet är påtagligen endast 
skenbar. Den erfarenhet^ vare sig experimentel eWer klinisk^ på hvilken 
man stödt påståendet om homöopatiens företräden framför den nutida 
vetenskapliga medicinen, håller icke stånd för kritiken. Om homöopatien 
vid sitt första framträdande i vissa afsenden firade en del verkliga trium- 
fer, är den tiden nu sedan rätt länge förbi. — 

Till sist ett par frågor: Hvad kan vara orsaken till, att en så be- 
fängd lära som homöopatien ännu lefver och har talrika anhängare? De 
förtjänster, den vid sitt första framträdande ägde framför den dåtida veten- 
skapliga medicinen genom terapiens förenkling och genom sin omvårdnad 
om dietetik och hygien, kunna icke längre förklara saken. Däremot kvarstå 
ännu homöopatemas påståenden om behandlingens utmärkta resultat, 
hvarom redan talats och som dupera många. Homöopatien gör därmed 
ofta en hänsynslös reklam. — 

En annan viktig orsak är allmänhetens lättrogenhet och bena- 
genhet för det mystiska, ofta parad med afvoghet mot det förståndsroässiga 
och verkligt vetenskapliga. Särskildt naturvetenskaperna äro utsatta för 
misstankar, och folks religiösa känslor bringas i svallning mot dem — 
de betraktas som kätterska och ateistiska. (Att i själfva verket naturve- 
tenskapernas nuvarande ställning till religion och filosofi alldeles icke 
berättigar denna misstro, det har man ej gifvit akt uppå). Och hatet 
mot dessa åsikter öfverflyttas lätt utan skäl på deras' förmenta represen- 
tanter — i detta fall de vanliga läkarne och deras terapi. BL a. ha 
homöopaterna lagt vaccinationen för hat och underblåsa därvid skickligt 
en hos den okunniga och misstänksamma allmänheten groende afvoghet 
mot denna välsignelscbringande behandlingsmetod. 



247 

Om hoxnöopatens gynnsamma ställning ,8om ett slags trosauktoritet 
gent emot klientelet har jag redan talat. Ännu en fördel har han 
i sin ytterligt milda behandling — inga illasmakande läkemedel, .. inga 
operationer e. d., blott dessa små eleganta gryn eller droppar. Äfven 
kan påpekas, att homöopaten sällan försummar att göra propaganda för 
sin lära hos patienterna; de blifva troende — det hör till kuren — de 
skaffa sig och läsa någon homöopatisk bok, de börja leta ut symptom- 
bilder och kvacksalfva med andra personer o. s. v. — 

I nu antydda omständigheter och säkerligen i ännu åtskilliga andra 
förefinnes skäl nog till homöopatiens förtbestånd. Ytterligare ett skäl 
är läkames ej nog bestämda uppträdande mot densamma. Läkarens stälU 
ning är därvid svår; ty om han än icke har så stor konsideration för 
den homöopatiske »kollegan», så har han det för patienterna, för deras 
känslor och åsikter. Hvarför skall han såra och stöta dem genom att 
säga ut sin mening, då de små oskyldiga grynen — de bestå ju bara af 
socker, stärkelse och vatten — icke kunna göra någon skada. Så re- 
soneras nog ofta. Och än svårare får läkaren att sjunga ut, då det 
gäller obotligt sjuka, som med sitt hopp hänga fast vid de homöopatiska 
grynen eller dropparna. Läkaren har då knappast hjärta att undanrycka 
den lidande medmänniskan detta sista, om än absolut värdelösa fäste för 
hoppet. Men han må hafva klart för sig, hvad som lätt kan blifva följ- 
den af denna diskreta tystlåtenhet: homöopaten — kanske icke en läkare 
utan en vän till patienten eller en agent för någon utländsk affär med 
homöopatisk medicin — är vanligen icke hänsynsfull eller blyg; han är 
ofta mycket påpasslig och föga nogräknad, och snart kommer det ut i 
staden, att d:r N. N. icke blott vet> om, att hans patienter behandlas 
faomöopatiskt, utan han rekommenderar rent af sådan behandling ja, han 
skickar patienter till den i frågavarande homöopaten, han samarbetar med 
denne. Något dylikt har händt här i Stockholm. Det är nog därför 
bäst att, när det öfver hufvud är möjligt utan att begå en grymhet, 
bestämdt säga ut sin mening om den homöopatiska behandlingsmetoden. 
Vi kunna ju icke förbjuda patienterna att nyttja sådan medicin och att 
anlita homöopater. Men vi kunna afråda och eventuelt bestämdt uttala: 
antingen skall jag sköta er eller ock skall homöopaten göra det; i det 
senare fallet — adjö! — 

Är det då någon risk med den homöopatiska behandlingen? 

I de allra flesta fall är ju denna medicin i de använda doserna 
alldeles indifferent; man skulle utan risk kunna förtära matskedtals af de 
små nätta grynen. Faran ligger på ett annat håll. £n sannsaga, som 
nyligen tilldragit sig i vår omedelbara närhet, skall belysa, hvad jag menar. 
På ett stort sjukhus i hufvudstaden blef sonen till en där boende vakt- 
mästare sjuk i blindtarmsinflammation. Modern hade förut behandlats 
af en homöopatisk läkare och tillkallade nu denne utan att omtala för- 
hållandet för någon af sjukhusets läkare. Homöopaten vände sig natur- 
ligen ej till någon af dem. Fallet gick olyckligt och ett eller annat 
hundratal steg filn sjukhusets operationssal fick ynglingen dö oopererad 
under homöopatens behandling. Vi veta, att fallet kunnat gå olyckligt 
äfven med operation; men det är också mycket möjligt, att ett ingrepp 
kunnat rädda. — 

Händelsen belyser, hvari faran ligger — i försummadet af en ra- 
tiondl behandling i rått tid i fall, då sådan behandling är i högsta grad 
behöflig och nödvändig, — I Öfrigt ligger homöopatiens skadlighet väsent- 
ligen på det moraliska området. Den verkligt troende homöopaten hand- 
lar naturligen enligt sin öfvertygelse, då han använder sin metod. Men 
denna metod har så mycket i sig som lockar till att bedrifva humbug, 
till att medvetet lura godtrogna människor med allt detta hocuspocus, 
att den därigenom lätteligen kan blifva till en frestelse och en fara. — 



248 

Som jag i början af mitt föredrag nämnde, har p& sista tiden en 
del homöopatiska symptom börjat dyka app omkring oss — och flere 
äro nog att vänta. D:r Helleday manar Sveriges medicine kandidater 
att taga homÖopatien om hand, emedan annars ett antal amerikanska 
homöopat-doktorer torde vara att vänta hit öfver. — Hvad hafva vi då 
att göra? Att följa d:r Helleday' 8 råd vill jag icke rekommendera. En 
förbättrad lagstiftning mot kvacksalfveri och medicinsk hnmbag kunde 
nog vara önskvärd, men det lär ej vara utsikt till att kunna erhålla en 
sådan. Spridande af kunskap om, hvad homÖopatien egentligen är, torde 
däremot vara ett lämpligt stridssätt. Läkaren eller annan person, som 
söker sprida sådan kunskap, måste därvid framgå med försiktighet och 
takt men på samma gäng med allvar och bestämdhet. HomÖopatien 
ägnar sig ovillkorligen i mycket för driit; men härmed får man vara 
aktsam — i trossaker äro människor ej upplagda för skämt. 

För att hålla läkarkåren pjälf ren från homöopatisk smitta är, utom 
en god kamrat- och kåranda, att förorda ordentliga teoretisk-medicinska 
studier. Nya kraf på Ökad praktisk-medicinisk utbildning nödvändiggöra 
i vissa afseenden en inskränkning af de teoretiska förstudierna. Låtom oss 
blott icke så stympa dem, att läkaren, okunnig på detta område, fattar 
missaktning för de teoretiska grunderna för sitt handlande, dnfves om- 
kring af »allehanda lärdomsväder» och kanske hamnar i homöopati e. d. 
Det ligger nog en viss sanning i den gamle fysiologie-professor Frithiof 
Holmgrens till utseendet paradoxala yttrande: Hvad är det, som skiljer 
läkaren från kvacksalfvaren ? Medicine kandidatexamen!^) 



Ett hälsovårdsmål, 

som nyligen blifvit afdömdt i Högsta domstolen och som 
jag tror möjligen kan vara af intresse för de af kamraterna, 
som hafva med hälsovårdsnämnderna i städerna att göra, vill 
jag här* i korthet relatera. 

Hälsovårdsnämnden i Skara beslöt den 21 juni 1901 att 
förbjuda att en i jorden nedsjunken, gammal förfallen kåk, 
det s. k. Falkska huset, finge efter den 1 oktober samma år, 
vidare upplåtas till bostad för människor, och delgafs ägaren 
(hr J.) detta beslut. 

Huset stod därefter obebodt till i slutet af maj 1903, då 
iigaren, efter åläggande af byggnadsnämnden att »ofördröj ligen» 
nedrifva det förfallna och vanprydliga rucklet, omedelbart ut- 
hyrde detsamma till en arbetarefamilj med många barn. 

Sedan detta kommit till hälsovårdsnämndens kännedom 
beslöt densamma den 21 juni 1903 att ålägga ägaren att vid 
vite af 100 kronor inom en månad hafva afhyst där boende 
personer, och blef han genast delgifven beslutet. 



^) Medicinska föreningen har beslutat bekosta en särskild upplaga 
af prof. Santessons artikel, afsedd att spridas bland allmänheten såsom 
ett lämpligt svar på d:r Helledays ofvan relaterade uppmaning till Sveriges 
med. kandidater. Läk.tidningens red. 



249 

Den 22 juli samma år var ännu intet åtgjordt, hvarför 
nämnden beslöt låta uttaga det förfallna vitet, och ålades ägaren 
vid nytt vite, nu af 150 kronor, att före den 10 augusti hafva 
byggnaden utrymd. Nämnden dröjde emellertid att vända sig 
tal allmänna åklagaren för böternas uttagande, och hr J. brydde 
sig ej om att utrymma kåken. Den 10 november beslöt ändtligen 
hälsovårdsnämnden att åt stadsfiskalen uppdraga att uttaga 
vitesbeloppen och blef därför hr J. instämd till rådstufvurätten 
den 16 nov. 1903 med yrkande om åläggande för honom att 
utbetala de förfallna böterna. Hr J. begärde nu uppskof, som 
beviljades honom till d%n 14 dec. 1903, för att, som han sade, 
>förlikas» med hälsovårdsnämnden. Byggnaden, om hvilken 
målet rörde sig, var då fortfarande uthyrd. Men den blef nu 
de första dagarna af dec. afhyst och nedrifven. Och den 7 dec. 
inkom han till hälsovårdsnämnden med anhållan att nämnden 
DU,' sedan han afhyst de inneboende och nedrif vit huset, måtte 
återkalla sin anmälan till stadsfiskalen. Och nämnden beviljade 
i så måtto denna hans begäran, att den. återkallade sin anmälan 
ifråga om det sista vitet å 150 kronor, men vidhöll det första 
å 100 kronor. 

Den 14 dec. hlef han också af rådstufvurätten dömd att 
ntgifva detta vite, 

Häröfver besvärade han sig i Göta hofrätt, som i utslag 
af den 8 april 1904 (enhälligt) upphäfde rådstufvurättens utslag ^ 
^enär det i målet vore upplyst, att omförmälda hus blifvii utrymdt 
innan rådsfufvurätfens ui$lag meddelades, hvadan rådstufvurätten 
saknat laglig anledning ålägga J. att ufgifva ifrågavarande vite». 

Den 13 april beslöt med anledning häraf hälsovårdsnämn- 
den anhålla hos stadsfiskalen, att han måtte hos justitiekansläm 
begära tillåtelse att öf verklaga hof rättens dom. Och påpekades 
i nämndens skrifvelse vådan i sanitärt hänseende af den tolk- 
ning hofrättens utslag gåfve vid handen. Därigenom komme, 
enligt nämndens åsikt, att fullständigt paralyseras såväl hälso- 
vårdsstadgan som nämndens myndighet att, då sådant kunde 
vara nödvändigt, göra sig hastigt åtlydd. I enlighet med detta 
utslag skulle t. ex. en tredskande alldeles undgå straff, blott 
han hunnit ställa sig nämndens föreskrifter till efterrättelse 
innan ett, genom upprepade uppskof tilläfventyrs mycket för- 
dröjdt, domstolsutslag hunnit falla. 

Justitiekansläm gaf befallning om öfverklagande af hof- 
rättens beslut. Och har nu högsta domstolen den 22 febr* 
1906 ^pröfvat lagligt att, med ändring af hofrättens utslag , fast- 
stäUda rådstufvurättens i målet meddelade beslut. 

Ä. H. Christenson. 



250 



Anmälan. 



G. Törnell: Om tkollåkare. Stockholm, P. A. Norstedt 
& Söner. 1905. 104 s. 

D:r Törnell lämnar först en kort historisk öfversikt öfver 
anställandet af skoUäkare och dessas åligganden i en del länder. 
Förhållandena i Tyskland och de nordiska rikena ägnar han 
en utförligare granskning, anförande skolläkare instruktionerna 
för Wiesbaden, Niirnberg m. fl. Köpenhamn, Norges allm. 
läroverk o. s. v. 

Åt Sverige har förf., som sig bfr, förbehållit den utför- 
ligaste skildringen. De stadganden, som gifva med. -styrelsen, 
prov.-läkarne och hälsovårdsnämnden rättighet att ingripa i 
skolornas sundhetsförhållanden, anföras; vidare hvad som åligger 
öfverintendentsämbetet, folkskoleinspektörer och skolråd be- 
träffande skolomas hygieniska anordningar. Därefter redogör 
förf. för de då — dec. 1904 — gällande bestämmelserna för 
läkarne vid rikets allm. läroverk, för desamma i kommitterades 
förslag till ny stadga och de anmärkningar, som gjorts mot 
detta förslag af med. fakulteten i Uppsala, lärarekollegiet vid 
Karolinska Institutet, samt framförallt af generaldirektör Lin- 
roth och Sv. Läkaresällskapet, anmärkningar, till hvilka endast 
delvis tagits hänsyn vid fastställandet af nu gällande läroverks- 
stadga. — Härefter följer skoUäkarne vid våra folkskolelärare- 
och lärarinneseminarier, tekniska elementarskolor och flick- 
skolor. Den brokiga bild vår jämförelsevis unga folkskole- 
läkareinstitution — den första folkskoleläkaren anställdes i 
Göteborg 1895 — företer, visar förf. tydligt genom de olika 
instruktioner från Stockholm, Göteborg, Malmö m. fl, städer 
han meddelar. 

De göra det omdöme förf. fäller väl grundadt, då han 
säger: »SkoUäkare-institutionen i vårt land synes mig vara i 
behof af reformering, för att den skall kunna motsvara sitt 
ändamål. Hvad som gifvet synes mig vara en brist är, att 
ingen enhet råder inom densamma. För de allm. läroverken 
finnes visserligen en gemensam instruktion.^) 

Vid seminarierna, de tekniska elementarskolorna och flick- 
skolorna är förhållandet än sämre, då icke någon instruktion 
finnes, ej heller öfriga föreskrifter i något af seende; vid de få 
folkskolor, som hafva skolläkare, finnes visserligen instruktion, 
men som denna är uppgjord af skolrådet på hvarje ort, finnes 
ej öfverensstämmelse i arbetet på de olika platserna.» 

Men förf. är ej blott anmärkare. Han lämnar till slut 

') Skrifvet före nya stadgaoB fastställande. 



251 

- och det är ej det minst värdefulla i hans arbete — ett 
förslag till skolläkareinstitutionens ordnande i Sverige, hvilket, 
om det komme till utförande, säkert skulle vara synnerligen 
Tälgörande för vår uppväxande ungdoms hälsa och trefnad, 
samt med ett slag sätta Sverige främst på detta område. 

Förf. föreslår inom ecklesiastikdep. eller med.-styr:n en af- 
delning för skolhygien. till h vilken skulle inlämnas samtliga 
fikolläkares äm betsberättelser från folkskolorna genom skolråden, 
från öfriga skolor genom resp. rektorer, för bearbetning och 
sammanställning och i hvilken alla ritningar till nybyggnader 
och större reparationer af skolhus skulle granskas från skol- 
hygienisk synpunkt. Afdelningens chef skulle vara en skol* 
öfverläkare, tillika själfskrifven medlem af öfverstyrelsen för 
rikets allm. läroverk, samt helst vetenskapsman i hygien. 
Mig synes dock det vara fördelaktigare, om till skolöfverläkare 
utsåges en erfaren skolläkare med särskild utbildning i hygien, 
denna kunde ju förvärfvas å kursen för l:ste provinsialläkare 
eller genom särskildt arbete under professorn i hygien vid 
Karolinska Institutet. 

Förfrs förslag till instruktion för läkarne vid såväl de 
högre skolorna som fack- och folkskolor är i hufvudsak genom- 
fördt i nu gällande stadgar för allmänna läroverken. En del 
ar dock ej däri upptaget. Så det s. k. hälsoregistret, om 
hvUkets lämplighet meningarna ej än torde vara eniga. Det 
komme att högst betydligt öka skolläkarens skrifgöromål, och 
borde enligt min mening ej utlämnas till vare sig rektor, lärare 
eller gymnastiklärare. — Förslaget att fall af smittosam sjuk* 
dom skall anmälas direkt till skolläkaren är synnerligen väl- 
betänkt. — Beträffande tillsättandet af skolläkare — vid högre 
som lägre skolor — synes det mig bättre att taga steget fullt 
ut: tjänsterna sökas och tillsättas på lifstid af öfverstyrelsen 
eller afdelningen för skolhygien i departementet, med förslag 
af rektor, skolstyrelse eller skolråd och förord af skplöfver- 
läkaren. Att aflöningen måste högst betydligt ökas för alla 
skolläkare, då mångdubbelt arbete fordras af dera, borde vara 
själfklart. 

Doktor Tömeils bok lämnar en god öfversikt af skolläkar- 
nes ställning, särskildt i Sverige. Den sakkunskap och kärlek 
till ämnet egentligen ej annat än hela landets skolungdoms 
trifsel — hvilken kommer till synffs särskildt i de förslag för- 
fattaren framlägger, göra honom all heder. 

Johan Cronquist, 



252 

Periodisk litteratur. 

Hlr meddelas de senasto tidskriftshftfteoas innehill med undantag af referat, bokoyhetn- m. n. 

Nord. medlelnskt arkiv, II: 4: R. Kock: Cber den derzeitigen 
Stånd der Tuberkulosebekämpfung. — H. Köater: Die Cytologie der 
Pleura und Peritonealergösee. — Kier: t)ber experimentelle Leukocy- 
tose. — E. Levin: Traitment de la Tuberculoae par le Serum Antitu- 
bercaleux de Marmorek étudié d'un point de vue expérimental et 
pratique. 

Uppsala läkarföreningrs förhandlioffar, n:riB3~4: O. Lindfon: 
Minnesord öfver Nils Rosén v. Kosenstein p& 200-år8dagen af hans 
födelse. — O. V- Petersson: Om smittofaran från lungtuberkulösa i 
olika sjukdomsstadier. — E» Bovin: Ett kvinnligt jättebäcken. — JK. 
Friberger: En ny sanatorierörelse i Tyskland. — P. Haglund: Om frak- 
tur å tuberculum ossis navicularis i uppväxtåren och dess betydelse 
som orsak till en typisk form af pes valgtis. — W. Forssell: Ett fall 
af empyema bursse omentalis; ett bidrag till kännedomen om den 
variga peritoniten och dess behandling. — C. Th, Mömer: Naturligt 
karlsbadersalt, dess sammansättning och vUrde. 

Hospitalstldende, nrris 10—13. F. Pontoppidan:T\Uto\desitpQm- 
lent Sinustrombose med Epiduralabscess og Subduralabscess i bageste 
Hjernegrube samt nogle Beniferkninger om Sinustrombosens Behand- 
ling. — E. Jensenius:: Obstetricia rusticana. — Sorensen: Om saakaldte ^ 
»retum cases» : af udskrevne Sedskende smittede, paa Hospitalet ge- 
nindlagte Tilfpplde — ved Scarlatina. — Aug. Hubschnmnn: Et Tilfaeldc 
af Tetanus neonatorum behandlet med Antitoxin. — A. Lendorf: Om 
Fractura olecrani. — F. Vogeluis: Paralyse under Forlebet af kroupae 
Pneumoni. — E. Böcker: Et Tilfselde af medfodt Kaempeva^kst. 

Medicinsk Revue, 1906. N:o 4. Aarsberetning for Bergens syge- 
hus. — H. F. Lie: Sektioner, patologisk-anatomiske och bakteriologiske 
undersögelser ved Bergens sygehus. — J. Sandberg: Narkoser ved 
Bergens sygehus* kirurgiske af delning. — A. Schnell: Difteri. 



Nylieter för dagen. 

. Vid Malmö läkarföreninsrs sammankomst den 12 dennes höll 
d:r I. Körner föredrag om nyare undersökningar öfver eklampsiens 
ätiologi och patogenes. 



Offentliga underrättelser. 
Lediga tjänster: 

>) betecknar, att ans5kan st&lles till Konnn^n och inlimnac hoa lled.-gtyT:n; 'I att 
ansökan ställes till Med.-st\T:n och inlämnas därstädes: *) att ansökan atåUea till Med.- 
BtjTin och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

AnsökningBtideo 
utgår: 
Prov.läk.-tj:n i Järfsö distr.') (med tjänsten är mot 
särskildt arfvode förenadt uppdraget att vara läkare 
vid Järfsö sjukhus för spetälske) 23 april. 



253 

Amanuen8befattn:n v. Stockholms hospital') (ledig fr. 

1 april; kompetensvillkor: med. kand.-ex.) 23 april. 

UnderUlk.4j:n v. Sundsvalls lasarett*) (löneförmåner: 

2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 

Tvänne underlak.-befattn:r vid Lunda asyl*) (löneför- 
måner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 

Biträd, läk.-befattnm vid Piteå hosp. och asyO (ledig 

på grund af förre innehrns transport) 23 april. 

Biträd. ]äk.-befattn:n vid lasarettet i Sundsvall*) Qöne- 

maner: 2,000 kr. jämte fri bostad och kost) 23 april. 

Under.-läk.-tj:n v. lasarettet i Kalmar*) (ledig fr. 21 
m^j: löneförmåner: 1,800 kr. jämte fri bostad och 
kost) 25 april. 

Andre underläk.-befattn. v. kir. afd. af Malmö allm. 
sjukhus*) (nyinrättad; löneförmåner: 1,500 kr. jämte 
fri bostad och kost + 400 kr. såsom ersättn. för 
undervisn. åt militära sjukvårdare + 150 kr. se- 
mesterarvode) 26 april. 

Tvänne underläk.-befattn:r v. Vänersborgs hospital och 
asyl^ (lön enl. inne v. års Riksdags beslut höjd till 
3.500 kr. — för med. kand. 2,500 kr.) 26 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Ljusnarsbergs distr. (tillsättes af 
komm.-stämman med 6 mån. uppsägn.; distr. om- 
fattar Ljusnarsbergs (= Nya Kopparbergs) socken 
med 11,252 inv. d. 1 jan. 04; löneförmåner: »fri 
bostad med nödiga uthus och trädgård, äfvensom 
ett årligt arvode ur kommunalkassan af Ett tusen 
sjuhundra kronor, däraf 500 kronor utgör ersätt- 
ning för all fattigsjukvård, inclusive ersättning för 
besiktningar och attester, 300 kronor ersättning för 
epidemisjukvården och återstående 900 kronor ved- 
brandsersättning och lön. — Ersättning för öfrig 
sjukvård utgår, då ej ackord därom är träffadt, i 
enlighet med taxa, som i hufvudsaklig del är grun- 
dad på gällande provinsalläkaretaxa. — Med ex. 
prov.-läk.-tj:n har hittills varit och kan fortfarande 
vara förenad befattn:n som läkare vid Ljusnars- 
bergs sjukstuga, om h vilken befattnings sökande 
särskild annons här nedan är intagen.» — Ansökan 
stjllies till läkarstyrelsen (kassör O. Apell, Koppar- 
berg) 29 apriK 

Läk.-befattn:n vid Ljusnarsbergs sjukstuga (se of van; 
aflönad af landstinget med 1,000 kr., tillsättes af 
8jukstugestyr:n, till hvilken ansökan inl., adr.; 
pastor H, Löfqvist, Kopparberg) 29 april. 

Prov.-läk.-tjin i Silbodals distr.*) 30 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Mala distr.*) (på grund af inneh:ns 
förflyttning ledigförklarad för tiden t. o. m. inne v. 
års utgång; distr. omfattar Mala socken af Väster- 
bottens län med 2,659 inv. 1 jan. 04; lön: 3,300 kr.) 30 april. 

En bat-läk.-tj. v. Dalreg:tet') 30 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Tärna distr.) (ånyo ledigförklarad 
för tiden t. o. m. 1907 ; distr. omfattar Tärna kap.- 
församl. jämte delar af Stensele socken, Väster- 
bottens län, med 1,269 inv. 1 jan. 04; station v. 
Tärna kyrka; lön: 3,000 kr.) 30 april. 



3 
9 


maj. 
maj. 


9 


maj. 


11 


maj. 


12 


maj. 


12 


maj. 



254 

Underläk.-befattn. v. Ersta sjukhus o. sjukhem, Stock- 
holm (upplysningar erhållas hos Diakonissanstrns 
föreståndare, som mottager ansökningar) 1 maj. 

Underläk.-befattn. v. Stockholms stads och läns kur- 
hus (tillträdes 1 juni för högst 3 år ; löneförmåner : 
1,800 kr. jämte fri bostad; ansökan ställd till direk- 
tionen, inl. å kommissarieexp., Handtverkarg. 13) 

Prov.-läk.-tj:n i Söderhamns distr.*) 

Extra prov.-läk. i Sundbybergs distr. (ledigförklarad 
på grund af ny femårsperiod) 

Andre stadsläk.-tj.n i Kristinehamn (ansökan, ställd till 
stadsfullmäktige, inl- hos magistraten) 

öfverläk.-tj:n v. Stockholms sjukhem (ledigförklarad på 
grund af ny 3årsperiod) 

Underläk.-tj:n v. Karlskrona lasarett") (ledig fr. 1 juni; 
löneförmåner: 1,800 kr. jämte fri bostad och kost) 

Lediga apoteksinrättningrar : 

Apoteket i Lidköping (pri v. uppskattadt till 31,000 kr.) 12 maj. 
Apoteket i Edsberg (årlig pensionsafgift 200 kr.) 12 maj. 

Apoteket i Hede 12 maj. 

Af Med.-styp.:n utnämnda och förordnade: 

Till läk. v. Medevi brunn under tre mån. af sommaren: lic. G, Å. 

Alvin, 
Till läk. v. badanst. i Marstrand under tre mån. af sommaren : stadsläk. 

J, Bauman. 
Styrin har medgifvit, att kand. E, E. Malmgren må 1 juni--31 aug. 

biträda i sjukvården vid Ulricehamns sanatorium. 
Styrin har medgifvit, att kand. O. A. Karlen må under tre månader 

af sommaren biträda i sjukvården vid Strömstads hafskuranstalt. 

Af Hed.-styr:n upprättade förslag: 

Till prov.läk.-fj:n i Alf ta distr,: A. H. Böhme, (förord), J. E. Hellsing 

och O. Tirén. 
Till en marinläk.tj, af 2:a graden: marinläk.-stip. E. G. Asplund. 

Af vederbörande myndigheter antagen: 

Till ex. prov.-läk. i Väddö distr. t. 1910 års utgång: lic. B. M, E, 
LunelL 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarens semester (s.) eller tj&nstledighet (t.) 

Batläk. i reserven R. Erhardt ex. läk. v. inf. officersvolont-skolan o. 

inf.-s rekrytskola för officers- o. reservoff:8 volont. 27 april. 
Fältläk.-stip. Chr. Cavallin ex. läk. v. Skånska dragonregits skolor i 

Ystad 1 ma^j ti Ils v. 
F. d. las.-läk. J. Wallmark t. f. prov.-läk. i Örnsköldsvik 11 april (v). 
Lic. G. Lindgren t. f. 2:e stadsläk. i Kristinehamn (v). 
Kand. Ä Lundvall t. f. bitr. läk. v. Uppsala hosp. 16 april— 9 okt (t). 



255 

Kand. Emy O. S:8on Wange t f. underläk. v. Uppsala asyls kviimoafd. 

15 april (v). 
Kand. Ä Boberg t. f. bitr. läk. v. Växjö hosp. 16 april— 15 juli (t). 

Död: 

Marinläkaren af l:a graden, med. licentiaten Otto Astley FUrst 
afled den 17 dennes vid 46 års ålder. 



Öfversikt af sammandragen af epidemi- 
rapporter. 

för hal/va månaden 16—31 mars 1906. 



Stockholm — 

Stockholms län 

Uppsala 

Södermanlands 

Östergötlands 

Jönköpings 

Kronobergs 

Kalmar - 

Gotlands 

Blekinge 

Kristianstads 

Malmöhus . 

Hallands 

Göteborg 

Göteborgs o. Bohus 

Älfsborgs - 

Skaraborgs 

Värmlands 

Örebro 

Västmanlands 

Kopparbergs 

Gätieborgs 

Västemorrlands 

Jämtlands 

Västerbottens 

Norrbottens 



St&der. 



e« »4 

fe-S 

Vi 



8umma I 28 157i2i«| 



B 

CO 



108 
2 

29 

12 

52 

17 

2 

2 

3 

(i 

3 

69 

10 

39 

1 

4 

2 

1 

ö 

5 

4 

15 

1 



Landsbygd. 



^ö 



08 

B 

B 

a 

CO 



59 
35 
10 
45 
33 
41 
37 
8 
57 
84 
85 
16 

21 
30 
18 
22 
15 
61 
47 
58 
14 
3 
8 
11 



401 34,292,4801 12| 818 



Summa tjukdomsfall i hela riket: nervfeber 62, skarlakansfeber 449, 
difteri 696, rödsot 12. — Akut barnförlamning 15 fall, daraf 4 i Krono- 
bergs och 4 i Norrbottens län. 



256 



tr sr 


„, 


D* sr " 




er sr • 








^ 5- 


1* as 


I. g ?: 
.' Ii" 


1 


1 ° g 
• g- §- 

3 o* 1 








iket 


1 


H 




& 


8- "g, ! S 

i i i 1 






i 






® 










'i 






^ 






»a 










i i i 

I 1 1 






o. 










































»-« 1— t 


«-l 




** 


i—t 




tU ro lo 




»»k. l-> CO 


» 




0» 


K) 00 


b. 


CO o IC 

c« o o* 




-1 Ci o 


S3 




x* 


00 O 


» 




o CO •<! 






» 
















^ 


















Ma 




•^1 pi ro 




t-» 
%-» 00 ro 






Sr 


^ 2 . 


§ 


2? S é 




c» CO o« 

o ►- o 


? 


I-A 


3 














CO 


^^ 














o 


o 






~i *. to 




o ^ to 


^ 


iK 


? 


g g I 


^^ 
^^ 


2 g § 




ha CO ro 

1— to CO 


3 






















to k- 




i® to 


;> 




=*■ 


8 :d ! 


i 


1p m -• 
g g 3 

t—» 




»P »(^ CO 

h^ o^ c^ 


'n 




s 








to H* 


^ 








CO CO pft^ 




M 05 0« 


2 




CD 


CO lU » 


^ 


o <1 CO 




Oi ^ o 







lE 
3 


h- GO < 


JO 






















-vi Oi^ c 


a 


t—» t-^ 




"oo 'co en 

ro »-* H-» 






r 


00 to < 


» 


00 CO C>i 




o o o 




CO 
















o 


Os 






I-» 




>-» •-* 


s 


Oi 


• 






lU QO »^ 




00 ro ut 


fiB 




0- 


00 CO ti 


^3 


g fe s 




lO CO hO 

Cl o: CO 


3 


















< 


8 rs t 

©t o < 


O 

:5 


J^ .^ .- 




«' -;^ 'Z 


ca*- 




e 






t-* 




to »-^ 


ch 




» 


l-A t-^ 




o ^1 O) 

S »-- CO 




f-^ •£*. O) 


g 




-^ 


CO o c 







»-» lO 00 






o lO - 


^' 


CO CO o 




10 c: o 






7 


























►-* 


^ 




3 


k-t 




o o CO 




•^ CO en 


u- 




^ 


to -1 : 


;i 


CO ro o 




-vi c: ^ 






K) o r 


o 


o H- o 




^ lO Cl 


' 


CO 

o 


CD 














^ 










h- 


^ 


06 


X 






















CO CT» CO 




CC CO 1^ 

lo o to 


p» 




1 


CO t<^ k 


^ 


^ CO lO 




s 




o 


** QD C 


rs 


Cl CO lO 




C« H- rf». 




a> 


O K) C 

«;« o c 


» 


>£ CO o 

X to o 




J**. CO 1- 

2 "Eg''S 


s 




;y 






^^* -o Cl 


tT^ 







ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 27 april 1906. 



( Utgifvare och redaktör: \ 

3:6 årg. ^ Med. d:r Knlt Kjellberg. | Njo 17, 

I Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. > 



Innehåll: GrxxAU Nyström; Från en studieresa i Amerika. — 
Keferat. — Ur (iäfleborgs — Dala LUkare- och Aj)otekareförening8 för- 
hamllingar. — Periodisk litteratur. — Nyheter för dagen. — Offentliga 
underrättelser. 



Från en studieresa i Amerika. 

Af 
Gunnar Nyström. 

II. Ett och annat från de amerikanska sjukhusen 
(skrifvet hösten 1905). 

En Bvensk, som från ocean ångaren landstiger i New York eller 
Boston, får genast ett lifligt intryck af det rastlöst pulserande lifvet, och 
han lär snart känna amerikanernas arbetsintensitet, deras begär och 
förmåga att utnyttja tid och arbete så effektivt som möjligt; men till 
dessa intryck kommer snart ett annat, som kanske blir det mest domi- 
nerande: hvilka enorma rikedomar och kolossala naturtillgångar for 
frambriugande af ytterligare rikedomar! Det är ej blott driftigheten och 
foretagB&mheteu, som låta amerikanerna fira den ena triumfen efter den 
andra i nationernas materiella täfiingskamp. Det till en väldig enhet 
sammanslutna nya landet med sina så godt som outtömliga resurser för- 
mår a priori gifva sin befolkning betydligt bättre betingelser for seger i 
kampen för tillvaron än det gamla, i stor utsträckning öfverbefolkade 
och utsugna Europa, splittradt som detta därjämte ar i en mängd stater, 
af hvilka somliga äro öfverkultiverade eller slappa och utlefvade eller 
i politiskt, socialt och moraliskt afseende »på det sluttande planet». 
Förent& Staterna befolkas för närvarande af c:a 80 mill. människor, men 
amerikanerna beräkna, att inom landets gränser kunna godt 200 mill. 
rymmas. Bika äro de flesta gamla amerikanska släkter, och välbärgade 
enligt Tara begrepp blifva i regeln åtminstone de germanska immigran- 
terna efter ganska få års vistelse i landet. Det som emellertid framför 
allt sätter karakteren på amerikansk penningtillgång är som bekant 
dollarnas anhopning i rent af svindlande massor på enstaka händer, deras 
koncentration på enstaka punkter af den amerikanska jorden till verkliga 
penninge vulkaner, som ej blott sätta finansvärlden i skakningar, utan 
också i väldiga eruptioner sprida rikodomarna öfver landet i form af 



258 

donationer till vetenskap och konst, undervisnings sjukvård m. m. Och 
det är sina millionärer, en Carnegie, Morgan, Rockefeller, Astor, Gould, 
Lenox, Vanderbilt m. fl., som Förenta Staterna ha att tacka för en stor 
del af sina universitet, skolor, bibliotek o. s. v. Ett par exempel äro 
tillräckliga för att gifva en föreställning om amerikanska donationer. 
Chicago nya universitet har kommit till stånd hufvudsakligen genom 
donationer af mr John D. Rockefeller, uppgående till c:a 40 mill. kronor, 
och enligt hvad som uppgafs för mig af en af universitetets lärare lämnar 
mr R. fortfarande för hvarje år bidrag tillräckliga att täcka en liten natt 
årsbrist af ca IVi miH* kronor. När Harvard medic. skola för några år 
sedan blef alltför trångbodd, beslöts bygga en ny; hrr Morgan, Rockefeller 
och några andra millionärer anropas och lämna utan omsvep ett lO-tal 
mill. kronor (muntlig uppgift), och nu reser sig i södra delen af Boston en 
grupp af väldiga palats i hvit marmor, hvars minst sagdt präktigt utrustade 
laboratorier, studierum och föreläsningssalar om en kort tid öppnas för de 
icke kliniska medicinska institutionerna vid Harvard Med. School. Och jag 
behöfver slutligen blott nämna, hurusom Johns Hopkins i Baltimore, efter att 
först genom donationer på flera millioner dollars ha upprättat ett universitet, 
därjämte anslog öfver 2 mill. doll. för uppförande af ett kliniskt sjukhus. 
När den stora eldsvådan i Baltimore år 1904 förstört en mängd fastigheter, 
hvaraf sjukhuset hade inkomster och hvarigenom en fJirlust af några hundra 
tusen dollars uppkom, anlände omedelbart ett bref från den ofvannämnde 
J. D. Rockefeller, hvari han erbjöd sig att lämna V2 "^i^^* doll. för att 
täcka bristen. 

Rikedomen och privatpersoners frikostighet när det gäller ideella 
syften utgöra två oundgängliga förutsättningar för en stor del allmänna 
institutioners ekonomiska bestånd i Amerika, och jag har börjat med att 
söka gifva ett begrepp därom för att få fastställda några viktiga premisser, 
innan jag nu öfvergår till alt i korthet skildra ^e amerikanska klinikernas 
ekonomi, admiuistration, arbetsanordningar etc 

Helt naturligt är det hufvudsakligen de stora nya eller efter nyaste 
mönster moderniserade sjukhusen, som varit föremål för mitt studium, 
och jag skall sÖka beskrifva ett och annat därifrån, som särskildt i jäm- 
förelse med våra egna förhållanden kan vara af något intresse, därvid 
tagande som grundlag mina intryck från Johns Hopkins Hospital i Balti- 
more, Pennsylvania Hosp. och universitetssjukhuset i Philadelphia, Boston 
City Hospital och Massachusetts General Hospital i Boston, Roosevelt, 
S:t Lukes, Presbyterian och M:t Sinai Hosp. i New York m. fl. En eller 
annan mera generellt beskrifven detalj passar väl ej in på alla de nämnda 
sjukhusen, men de kunna alla anses tillhöra den modernaste typen for 
'»the American HospitaL. 

Det är i stor utsträckning e^xgehka förebilder, som sätta sin 
präfTfl på de amerikanska institutionerna. En svensk, som är van att tagas 
om hand i alla möjliga lifvets förhållanden af stat och kommun såsom 
af en förmyndare, blir till en början förvånad, då han ser hur i England 
och Amerika staten öfverlämnar så mycket som möjligt åt de enskilda 
samhällsmedlemmarnes initiativ. Amerikanerna ha inga statsbanor, ingen 
rikstelegraf eller rikstelefon; allt sådant drifves af privata bolag. Politiken 
har nämligen visat ett så fördärfligt inflytande på statsinstitutioners 
administration, att man öfverlåter allmänna företag i privat vård med 
risk att få dem monopoliserade på truster eller enskilda personer med 
fullständig envåldsmakt gent emot allmänheten hellre än man gifver 
samma job* i händerna på i^politicians . Detta öfverlåtande af allmänna 
företag till enskilda samhällsmedlemmars initiativ gäller framför allt på 
pjukvårdens område. 



259 

Förbundsstaternas lilla armé, om kr. 70,000 man, om kolonierna 
medräknas, samt deras nya, präkti<?a flotta ha natarli^tvis sin egen af 
staten underhållna sjukvård; den enskilda staten eller snarare dess under- 
afdeining, the oounty, tar hand om sinnessjukvården, och kommunala 
sjukhus tiunas i några af de största städerna (t. ex. Bellevue Hospital i 
New York, City Hospital i Boston). Men i öfrigt är sjukvärden af 
privat karaktär. 

Hvad de stora moderna privata sjukhusen beträffar, ha de tillkom- 
mit antingen så, att en eller par millionärer eller en millionärsfamilj 
bekostat hela eller största delen af företaget (^å t ex. Johns Hopkins Hospi- 
tal i Baltimore och Roosevclt Hospital i New York); eller också — och detta 
är det vanliga förhållandet — är det ett särskildt religiöst samfund, som 
genom nägra af sina rikaste medlemmar startar sjukhuset, hvilket därefter 
underhålles genom -ivoluntary subscriptions , frivilliga bidrag af allmänheten. 
Så t. ex. är The Presbyterian Hospital i New York byggt af kyrkosam- 
fundet med samma namn och det nya präktiga svenska sjukhuset i Chicago, 
The Augustana Hospital, uppfcSrdt af svensk-lutherska kyrkan i Illinois. 
Till en stor del blifva allmänhetens bidrag garanterade att inflyta år från 
år. Judarnas stora nya och magnifika sjukhus, M:t Sinai, i New York 
har sålunda 6,000 »donors- som lämna 10 — 100 dollars om året. 

För att kungöra för allmänheten nödvändigheten af the voluntary 
subscriptions annonseras penningebehofven offentligen; ett sjukhus fram- 
håller sålunda, att för nästa år behöfvas så och så många 10,000-tal 
doll. for att få inredning till en af millionären X skänkt ny paviljong, 
som hittills måst stå tom i brist på medel, ett annat kungör sitt behof 
af en patologisk institution, ett tredje rätt och slätt, att det behöfves 
ytterligare 5()0,000 doll. för att kunna fortsätta med sjukvården i samma 
skala som i Qol, o. s. v. Också lämnas vanligen i mycket stor skala 
gratis sjukvård — tålunda vårdades å frisängar på M:t Sinai Hosp. år 
1904 icke mindre än 75 % af patienterna — , hvilket naturligtvis ytterligare 
ökar de anspråk man måste ställa på allmänhetens offervillighet. Peng- 
arna komma emellertid, trots det ej är småslantar, som behöfvas for att 
fylla hålen. Den sammanlagda årsbristen å sjukhusen i New York upp- 
gick sålunda sista året (1904; till en summa motsvarande öfver 1 mill. kronor. 
)Ien så tillämpar man också numera i Amerika en synnerligen rikt till- 
tagen skala for sjukhusens anläggning och drift. Några sit!ror och en 
jämförelse med förhållandena hemma torde vara af intresse. Jag öfverfor 
därvid till kronor de summor i dollars, som jag har tillgängliga i några 
af de amerikanska sjukhusens förträffliga rapporter. Dollarns nominella 
värde är 3: 75 kr., men dess reella värde f. n. blott 2 — 3 kr., mycket 
varierande för olika varor. Jag räknar dess värde i det följande till blott 
2 kr., hvarvid jag ej torde göra mig skyldig till öfverskattning. Enligt 
denna beräkningsgrund te sig de viktigaste ekonomiska posterna för år 
1904 sålunda (med de större talen afrundade): 

Presbyterian Hospital, New York. 

Medeltal patienter pr dag 196, hvaraf å enskilda rum 9 %. 
Totalkostnad pr år 400,000 kr. 
Kostnad för hvarje pat pr dag: 

å enskildt rum c:a kr. 7: — , å allm. sal c:a kr. 5: — . 

S:t Lukts Hospital, Neic York. 
Medeltal patienter pr dag 200, hvaraf å enskilda rum 10 %. 
Totalkostnad pr år 375,000 kr. 
Kostnad för hvarje pat. pr dag: 

å enskildt rum c:a kr. 6: — , å allm. sal c:a kr. 4: — . 



260 



Mount Sinai Hospital, New York. 

Sängantal 480. 

Anläggningskostnad 5 Va mill. kr. 
Modeltal pat. pr dag (1904)*) 220. 
Totalkostnad för driften (1904) 400,000 kr. 
Kostnad för h varje vårdad pr dag kr. 5: — . 

Boston City Hospital (kommunalt sjukhas). 
The Hospital Proper*). 
Medeltalet patienter pr dag 425. 
Kostnad för hvarje pat. pr dag 4 kr. 
Totalkostnad för driften pr år 650,000 kr. 

Johtis Hopkins Hospital. 
Sängantal c:a 350. 
Anläggningskostnad > 4 mill. kr. 
Medeltal patienter pr dag 276. 
Totalkostnad för driften pr år 450,000 kr. 
Kostnad för hvarje pat. pr dag i medeltal kr. 4: 50. 



Akademiska sjukhitset, Uppsala. 
Sängantal 298. 

Anläggningskostnad (ursprungliga byggnadens uppförande och ut- 
rustning 4- nybyggnader och förbättringar 1902—1904) 900,000 kr. 
Medeltal patienter pr dag 235, hvaraf på enskilda rum c:a 7 %. 
Totalkostnad för driften pr år 184,000 kr. 
Kostnad för hvarje vårdad pr dag kr. 2: 15. 

Serajimerlasarettet, 

Medeltal vårdade pr dag 346, hvaraf på enskilda rum c:a 3 %. 

Totalkostnad för driften pr år 385,000 kr. 

Kostnad för hvarje vårdad pr dag c:a 3 kr. 

Såsom framgår af ofvanstående, är dagkostnaden pr patient å de 
amerikanska sjukhusen betydligt högre än å de svenska. Från 2 af de 
förra finnas specificerade uppgifter för enskilda rum och allmän aal, och 
dagkostnaden på allmän sal uppgår här till 5 resp. 4 kr. mot de svenska 
sjukhusens 3 resp. 2: 15 kr. i medeltal för både allmän sal och enskilda 
rum. Procenttalet vårdade å enskilda rum och kostnaderna for dessa 
äro hvad de öfriga 3 amerikanska sjukhusen beträffar ej särskildt angifna 
i årsberättelserna, men så vidt jag kunde finna, var sjukvården å enskilda 
rum ej af den omfattning, att den kunde i afsevärd grad höja medel- 
kostnaden pr dag och patient, hvilken för dessa 3 sjukhus uppgick till 
resp. kr. 5, 4 och 4: 50. Af ven sjukhusens anläggningskostnader äro 
betydliga, 11 — 12,000 kr. pr säng for M:t Sinai och Johns Hopkins 
Hospital, och alla dessa siffror öfverensstämma väl med det intryck af 
rikt påkostad, i vissa fall luxuös utrustning, som man far vid beaÖk i de 
amerikanska sjukhusen. 



*) M:t Sinai Hospital, judarnas stora nya sjukhus, fardigbyggdea år 
1904. Det ringa medeltalet patienter i forhållande till sängantalet beror på 
att sjukhuset U)r8t under årets lopp kunde tagas i vidsträcktare använd- 
ning. Driftkostnaden vid »full maskin» beräknas till 600,0(X) kr. pr år. 

^) Boston City Hosp. innefattar dessutom ett epidemiajukhua, ett 
konvalescenthem etc, sammanlagdt öfver 900 sängar. 



261 

Nar man inträdt genom portalen till det pä en höjd utmed New 
Yorks vackra Central Park fritt liggande S:t Lukes Hospital och befinner 
sig i den väldiga, vackra marmorhallen, där uniformerade vaktmästare 
sta redo att lämna upplysningar eller visa vägen till de olika afdelning- 
araa, kunde man tro sig förflyttad till ett furstligt slott. Marmom 
förekommer i regel rikligt i de amerikanska sjukhusens hallar, trappor 
och korridorer och naturligtvis särskildt inom operationsafdelningarna 
och bidrager i hög grad till den ton af renlighet, ljus och prydlighet, 
iom möter öfverallt. Sjukhusets administrationsaf delning är vanligen 
förlagd till en särskild byggnad, som bildar centrum i sjukhusets arkitektur 
och som upptager den stora hufvudingången. Innanför denna ligga expe- 
ditionsrum och kassakontor samt — naturligtvis — på den lättast till- 
gängliga och mest i ögonen fallande platsen i den stora hallen innanför 
porten *the bureau of inquiries», upplysningsbyrån. £n sådan anses i 
Amerika oumbärlig för hvaije större allmän institution. Här finnas hela 
dagen sekreterare, som föra sjukhusets löpande expedition och lämna 
den besökande önskade upplysningar, underrätta om platsmöjligheter, om 
villkor för intagning, gifva anvisningar om på hvilken sal den och den 
patienten vårdas, om hvar d:r X eller Y för närvarande befinner sig 
o. s. v. Här finnes nämligen också sjukhusets telef oncenlral, som står i 
förbindelse med alla sjukafdelnin garna och operationsafdelningarna, verk- 
ställande direktörens, öfverläkarnes och husmoderns rum, sköterskehemmet 
m. fl. viktiga punkter. The bureau of inquiries är således ett slags all- 
vetande centrum, som i hög grad underlättar och förenklar kommunika- 
tionen inom sjukhuset 

Sjjukåalama äro vanligen ordnade efter det hos oss vanliga mönstret 
med 10 — 20 patienter på hvarje sal. Utrymmet är väl tillgodosedt, och 
man slipper den otrefliga synen af öfverfyllda salar. 

Barnen vårdas i särskilda salar, som äro inredda och utrustade på ett 
för småttingarna tilltalande sätt, med leksaksförråd m. m. 

Operationsafdelningen ligger alltid afskild för sig; den består van- 
hgen af flere operationssalar, förberedelse- (tvätt-) rum för patienterna, 
Darkosrnm, sterilisations- och förbandsrum, toilett- och badrum för opera- 
törerna; därjämte finnes ett tillräckligt antal särskilda rum förnyopereradcy 
en anordning af stor betydelse i humanitärt afseende, som vid ny- och 
ombyggnader af sjukhus i vårt land i allmänhet ej tyckes vinna tillräckligt 
beaktande. Det händer ju ofta, att ny opererade och andra sjuka genom 
jämmer, högljudt tal under oredighet, kräkningar o. s. v. stora en hel 
mängd andra på samma sal, kanske flere nätter i sträck, och det bör 
vara en rimlig fordran, att sådana, så väl som de döende, skola isoleras. 

Hvarje större sjukhus har sin egen patologiska institution. Ameri- 
kanerna ha som bekant stor förkärlek för en genomgående ar})et8för del- 
ning, hvarigenom största möjliga tidsbesparing vinnes, och i enlighet 
därmed finner man, hurusom den patologiska institutionen ej blott om- 
besörjer obduktionerna samt de bakteriologiska och histologisk-patologiska 
ondersökningarna, utan äfven alla de kliniska laborationerna, urin-, mag- 
saft-, blod-, sputa-, fecesundersökningar o. s. v. Då den patologiska 
afdelningen ligger omedelbart tillgänglig inom själfva sjukhuset och är 
-utrustad med tillräcklig personal för att genast taga itu med äfven 
besvärliga undersökningar, ernås den betydliga fördelen, att laborationer 
och undersökningar blifva så fullständiga man gärna kan önska samt att 
de därigenom lämnade bidragen till diagnosen eller anvisningarna för 
behandlingen komma de kliniska läkarna tillhanda på kortaste möjliga 
tid. Klinikaasistenternas arbete blir ju visserligen genom den nämnda 
förskjutningen af laboratoriearbetet mera ensidigt, men å andra sidan 
inträder pj det missförhållande, som existerar på våra kirurj]^i8ka kliniker. 



262 

att de alltför fåtaliga, af arbetet på sjuksalar och operatioDssalar fullt 
upptagna, ofta öfveransträngda assistenterna af brist på tid måste upp- 
skjuta eller alldeles uppgifva laboratoriear betten af betydelse fÖr fallets 
noggranna bedömande i praktiskt afseende eller för studier i vetenskap- 
ligt syfte. 

Sköterskorna ha sina bostäder i en särskild byggnad eller större 
afskild del af sjukhuset. Utom sofrummen — i allmänhet har hvarje 
sköterska och elev sitt eget rum — finnas bad- och toilettrum, en eller 
flera salonger med tidningar och tidskrifter, bibliotek, piano, rum for 
undervisningen m. m., och öfverhufvud taget sörjer man för sköterskornas 
trefnad i betydligt högre grad än i vårt land^ hvilket nu visserligen på 
många håll ej vill säga så mycket. Vid Johns Hopkins och Boston City 
Hospital har *the nurses' home* sin egen stora, magnifika byggnad; 
men rekordet i dyrbar anläggning af sköterskehem torde innehafvas af 
The Presbyterian Hospital i New York (medeltal 209 pat.), hvars sköterskor 
ech elever residera i den för en kostnad af närmare 1 mill. kronor ny- 
ligen uppförda Florence Nightingale Hall. Penningarna donerades helt 
enkelt af en medlem af sjukhusets direktion, då det började bli för trångt 
för sköterskorna inom sjukhuset. 

Jag har hittills ej nämnt något om sjukhusens förhällande till den 
medicinska undervisningen, men vill i förbigående nämna några ord därom. 
De flesta af de stora sjukhusen i de medicinska undervisningscentra jag 
besökte, New York, Boston, Baltimore, Philadelphia och Chicago, äro 
kliniska sjukhus. Ofta träffar en medicinsk skola aftal med flere af sjuk- 
husen om klinisk undervisning för sina elever, och klinikanterna deltaga 
i ronder, skrifva journaler och bevista operationer alldeles som hos oss. 
Vanligen är den största operationssalen byggd i amfiteaterform för att 
tillgodose undervisningens behof, men flere af de kliniska sjukhusen äro 
i öfrigt ej särskildt inrättade för undervisning. Detta är hittills falle) 
blott med ett fåtal; mönstret för dessa är Johns Hopkins Hospital i 
Baltimore (350 sängar, omkr. 150 klinikanter), som skapats liksom i ett 
stycke med den medicinska skolan af samma namn och som från början 
planlagts med hänsyn till att i största möjliga grad komma under- 
rvisningen till godo. Där har nyligen uppforts en särskild klinisk 
byggnad, som förlagts till hörnet mellan de två väldiga, i rät vinkel 
mot hvarandra gående byggnadslängor, hvarkf sjukhuset består. The 
cltnical biiilding inrymmer bl. a. operationsaf delning en med 3 opera- 
tionssalar, hvaraf en byggd i amfiteaterform, sterilisationsrum, narkos- 
rum, omläggningsrum, uudersökningsrum och rum för nyopercrada; 
vidare Jlöntgenafdelning och vanlig fotograjiatelier, en i nära anslut- 
ning till operationssalarna förlagd, präktigt utrustad afdelning ft5r 
kirurgisk patologi, där preparaten från opei*ationerna undersökas och 
demonstreras för de tjänstgörande^), föreläsningssalar med angränsande 



*) Den kirurgiska patologien är utbruten som ett särskildt departe- 
ment från den allmänna patologiska institutionen, hvilken är förlagd till 
en annan del af sjukhuset. Att halva tillgång till ett patologiskt labora- 
torium i nära anslutning till operationssalen anser man i en del fall ha 
sin stora betydelse. Så t. ex, då det gäller tumörer, om hvars benigna' 
eller maligna art man är osäker. Jag minns särskildt en operation for en 
läpptumör af tvifvelaktig art på en annan amerikansk klinik. Den exci- 
dcrade tumören lämnades in till patologen, och medan såret hopsyddes, 
gjordes frysmikrotomsnitt som fiirgades och undersöktes, och på 3 minuter 
kom diagnosen cancer, som bestämde operatören for att äfven e^Estirpera 
de regionära körtlarna på lialsen. Jag fick tilllälle att se ett af de 
färgade snitten, som utgjorde ett riktigt vackeit preparat af cancroid. 



263 

smärre underaökningsrum och väntrum for patienter, särskilda rum för 
undersökning af personer, som förut vårdats å sjukhuset, angående slut- 
resultatet af operationen eller annan behandling, rum for specialstudierj 
ett par rum för joumalförparing ock katalogisening o. s. v. Utrymmet 
sr tilltaget långt utöfver behofvet, och flere rum stå reserverade för till- 
falliga eller kommande behof. Alldeles intill den kliniska byggnaden 
ligga poliklinikerna, och bottenvåningen på den förra innehåller opera- 
tionssalar, narkosrum, sterilisationsrum och »recovery rooms» för ny- 
opererade, allt uteslutande för poliklinikernas behof. Dessutom finnas 
här en del smärre ttjukrum för olycksfall, som behöfva intagas på sjuk- 
huset, och man slipper därigenom att, såsom på många af våra sjukhus 
måste ske, störa en mängd andra patienter, då en under natten inkom- 
men sjuk rullas in på salen. 

Poliklinikerna ha sin egen ingång, skild från stora hufvudingången, 
hvilken därigenom befrias från skarorna af poliklinikpatienter och gifver 
de besökande ett angenämare intryck, än eljes blir fallet. 

Det inom amerikanska institutioner genomgående draget att drifva 
arbetet på ett så tidsbesparande, ändamålsenligt och effektivt sätt som 
möjligt, framträder i anordningarna vid den nya polikliniken å Massa 
ckuseits General Hospital i Bostofi. 

Byggnaden utgöres af ett 4- våningshus i L-form med hufvudingången 
vid knäet och de olika afdelningarna fördelade åt bägge håll från den- 
samma. Man kommer först in i en stor vänthall. Patienten går till ett 
bord, där en läkare genom några frågor tager reda på, till hvilken af- 
delning patienten bör sändas, .och stämplar afdelningens namn : surgical, 
throat, skin, etc. -på en kartong-blankett i vanligt bokformat, som lämnas 
den sjuke. På denna blankett ifylles nu af en kvinnlig »clerk» vid ett 
tngränsande bord patientens namn, ålder, adress, etc. Besten af blan- 
ketten är reserverad för sjukhistorien och öfriga anteckningar af läkaren. 
Nu går patienten med sin blankett till >the central office» i samma hall 
och lämnar där blanketten samt erhåller i stället en lapp med löpande 
nummer. Under det patienterna föras till sina resp. afdelningar, in- 
registreras de i the central office efter uppgifterna på blanketterna, hvilka 
därefter i små elektriska hissar sändas ut till siua bestämmelseorter i de 
olika våningarna, där de automatiskt uttömmas i en korg på något cen- 
tralt ställe. Läkarna införa sjukhistorierna, anteckningar om behand- 
ling o. 8. v. på blanketterna och låta dem ligga kvar oordnade på 
sina bord, när de lämna sitt arbete, hvarefter alla på hela poli- 
kliniken ut«liggande blanketter af någon tjänsteande hopsamlas till poli- 
klinikens administrativa hjärta, the central office. Här katalogiseras de 
efter det allena saliggörande card-catalogue-system, som amerikanarna 
använda, efter namn och efter sjukdom. Alla de olika poliklinikafdel- 
ningarna stå i telefonförbindelse med the central office, och om patienten 
ånyo besöker polikliniken, vare sig samma afdelniug som förut eller 
nigon annan, så har vederbörande läkare blott att per telefon rekvirera 
hans sjukhistoria, som inom några sekunder medelst elevatorn från the 
central office sändes upp till honom. Läkarna befatta sig aldrig med 
sådana lägre och tidsödande sysslor som att <>6låi böcker-^ eller att ordna 
Och föra register öfver journalerna ; och att låta en läkare, hvars tid och 
krafter fullt ut behöfvas för sjukvården, arbeta med rena mekaniska 
expeditionsgöromål, såsom inskrifning af patienter o. d., skulle anses som 
ett oförnuftigt missbiuk af kraft. 

Den nya polikliniken ger alltigenom ett förstklassigt intryck. Hvarje 
afdelning har sitt eget laboratorium. På den kirurgiska polikliniken 
finnas bl. a. rum för nyopererade, skilda omläggningsrum för rena och 
variga fall; den medicinska afdelniugen har särskilda rum för undersök- 



264 

ning af hjärta och lungor, försedda med mjuka gummimattor för att fn 
perkussion och auskultatioa sä ostörda som möjligt. AfklädniDgsrummen 
stå under uppsikt af särskild person, och kläderna hängas in i isolerade 
fack, som ventileras genom en ström af frisk luft. Hvarje afdel- 
ning har en eller par föreläsningssalar; den medicinska afdelningens sal, 
som är byggd i amfi teaterform, har den praktiska anordningen af en 
bred ?ång framför hvarje bänkrad för att låta demonstrerade patienter 
passera »close by>. Hals- näs-departementet har undervisningsrum med 
praktiskt anordnade undersökningsplatser, försedda med stativ lampa, 
bord för instrument, stor spottkopp vid patientens stol etc. Men det 
skulle föra mig fÖr långt att fortsätta med detaljerna; som afslutning af 
min poliklinikskildring vill jag blott nämna, att man i Amerika numera 
lägger allt större vikt vid isolering och särskild vård af tuberkulos pä 
poliklinikeffia. Vid Johns Hopkins donerades 1903 en större sumnia 
penningar för upprättande af en tuberkulospoliklinik. Vid detta sjukhug 
finnes äfven anställd en sköterska, som har till särskild uppgift att be. 
söka de till polikliniken kommande tuberkulospatientema i deras hem 
samt hjälpa och undervisa dem efter bästa förmåga. Liknande anord- 
ningar ha gjorts på andra större sjukhus. 

Några af de större sjukhusen ha egna atUomobil-atnbulansvagnar, 

(Fortfl.) 



Referat. 

Leopold Meyer: SvangerskabeU PaiologL Gyldendalske Bog- 
handel Nordisk Forlag. 1906. 230 s. Pris 2: 50. 

Om man förr med något fog kunnat klaga öfver bristen 
pä medicinska läroböcker pä nordiskt spräk, så är denna klagan 
numera ogrundad. Inom ett stort antal discipliner finnas nu 
dylika läroböcker, somliga t. o. m. i nya upplagor, hvilket väl 
bäst vederlägger talet om, att publik skulle saknas för inhemska 
arbeten af detta slag. Till den samling nordiska medicinska 
läroböcker vi redan äga kunna vi nu foga en ny af professor 
Leopold Meyer. Författaren är i vårt land redan förut kiiiid 
och uppskattad genom sina läroböcker »Det normale Svanger- 
skab», »Menstruationsprocessen og dens sygelige Afvigelser», 
och »Lserebog i Gynaekologi», af hvilka i synnerhet den först- 
nämnda torde vara bekant för de flesta svenska läkare. 

Anledningen till att förf. begränsat den nya läroboken till att 
omfatta endast hafvandeskapets patologi ligger närmast däri, 
att på danskt språk förut finnes en lärobok, som omfattar för- 
lossningens och barnsängens patologi (af Stadfeldt och Ingerslev). 
Då det emellertid icke alltid är möjligt att säga, om ett visj?t 
patologiskt tillstånd skall räknas till hafvandeskap eller förloss- 
ning — man tanke blott på eklampsi — och dessutom vissa 
af dem sträcka sina verkningar från haf vandoskapet öfver förloss- 
ningen och in i barnsängen, så linnes i arbetet åtskilligt, som 
snarare hör till de senare än till det förra. Men, som förf. 



265 

ejålf anmärker, detta är oundvikligt, om man vill begränsa sin 
uppgift på nämnda sätt, och bokens titel får heller icke tagas 
efter bokstafven. 

Af liknande skäl har författaren dessutom i föreliggande 
arbete inrymt läran om placenta praevia och om förtidig aflös- 
ning af den normalt sittande placenta, hvilka båda kapitel saknas 
hos Stadfeldt och Ingerslev. 

I en inledning, som synes anmälaren af ett särskildt intresse, 
angifver förf. i korthet de båda hufvudsynpunkter, från hvilka 
han betraktat sitt ämne. Dessa båda synpunkter äro: ändrad 
ämnesomsättning och ändrade tryckförhållanden, och förf. fram- 
håller, att de flesta sjukliga företeelser under graviditeten låta 
sig nöjaktigt förklara ur en eller båda dessa, på samma gång 
som han dock betonar det rent hypotetiska i dem båda. Den 
som sökt följa med den utveckling obstetriken för närvarande 
genomgår kan ju icke heller undgå att märka, hur den ena 
eller andra af dessa båda hypoteser, mer eller mindre väl 
motiverade i olika fall, ständigt skjutes fram som förklaring till 
sjukliga fenomen under haf vandeskapet. Såvidt anmälaren känner, 
är det emellertid första gången, som i en lärobok försöket gjorts 
att ur en sådan enhetlig uppfattning förklara de växlande 
fenomenen af hafvandeskapets patologi, och redan detta äger 
sitt intresse. Man kan väl också säga, att om också dessa 
hypoteser i en framtid skulle visa sig ohållbara, så hafva de 
likväl för närvarande sitt fulla berättigande, då de underlätta 
förståelsen af hithörande tillstånd. Det skulle därför varit 
intressant, och låtit väl försvara sig, om förf. velat lägga denna 
uppfattning till grund för hela bokens uppställning, så att t. ex. 
vomitus, hyperemesis, albuminuri, nefrit, eklampsi o. s. v. samman- 
förts till ett helt. Men detta hade säkerligen stött på praktiska 
svårigheter och kanske icke alls låtit sig genomföras. Uppställ- 
ningen är därför den vanliga med sjukdomarne tagna efter 
hvarje organsystem för sig. 

På tal om generationsorganens egna sjukdomar uppehåller 
sig förf. utförligt vid tumörer (myom och ovarialtumörer), 
hvilkas inflytande ju särskildt framträder vid förlossningen. 

Vid behandlingen af eklampsi uppställer förf. i full öfverens- 
stämmelse med modern uppfattning som fordran, att pat. bör 
förlösas så snart diagnosen är ställd. Såsom utvägar härför 
anbefallas bl. a. äfven Bossis dilatation och vagnialt kejsarsnitt. 

Beträffande mola hydatidosa tillråder förf. en ganska aktiv 
terapi. Uterus bör sålunda tömmas, så snart diagnosen är ställd, 
antingen medelst vaginal tamponad, om tid och patientens till- 
stånd så medgifva, eller med utrymning af uterus. Anmälaren 
är på denna punkt tveksam huruvida denna ståndpunkt är 



266 

riktig. Fara är att denna aktivitet kan för pat. medföra större 
risk (infektion, ofullständig utrymning, perforation af uterus) 
är exspectans, isynnerhet som väl i de flesta fall blåsmolan 
afgår spontant genom uteri egna kontraktioner. Saken ställer 
sig i detta fall naturligtvis annorlunda för klinikern, som till 
sitt förfogande har all nödig utrustning och assistens än för 
den praktiserande läkaren, men det förekommer mig som om 
den senare handlar mera välbetänkt genom att invänta naturens 
egna åtgärder och endast ingripa, om dessa visa sig otillräckliga. 

En lapsus calami förekommer i detta kapitel: för fostret 
är prognosen pessima. 

Åt graviditas extrachorialis och extra amnialis ägnar förf. 
två från Paul Bar hämtade synnerligen instruktiva figurer. 

Det vanskliga kapitlet om abortens behandling är enligt an- 
mälarens mening väl lyckadt. Förf. varnar — och säkerligen med 
rätta — för farorna af tångens användande för att utrymma 
uterus. Det är för öfrigt anmärkningsvärdt, att förf. vid be- 
handling af den vanliga aborten förordar ett mera expectativt 
förfaringssätt, än som nyss omtalats vid druf börden. 

Ett särskildt kapitel är ägnadt den extrauterina graviditeten. 
I anmälarens tycke står förf.:s framställning af denna fråga 
icke fullt på samma höjd som de öfriga kapitlen. Detta om- 
döme gäller icke symtomatologien och diagnosen, utan behand- 
lingen, och orsaken därtill skulle jag vilja söka i det schema, 
som förf. här lagt till grund för framställningen, nämligen efter- 
som fostret lefver eller är dödt. Så teoretiskt riktig en sådan 
indelning kan vara, tror jag dock, att den för den praktiserande 
läkaren kan bereda vissa svårigheter. Jag skulle därvid vilja 
i en annan mening än förf. själf här anföra hans egna ord: 
»at vi, naar der er livsfarlig Blödning, som of test ikke ved, 
om Fosteret er levendc eller dodt, or uden praktisk Betydning». 
Det som dominerar den kliniska bilden vid extrauteringraviditet 
är ju blödningen, katastrofen, för att använda förf. uttryck, och 
det är säkert för läkaren lättast att utgå härifrån och i det 
enskilda fallet fråga sig: har katastrofen inträdt eller ej, har 
den intriidt nyss eller för längre tid sedan, finnes tecken till 
inre blödning eller är det sannolikt, att den för tillfället af- 
stannat? Eftersom det är efter dessa synpunkter, som vårt 
handlingssätt rättar sig, tror jag att det är bättre att också 
lata denna indelning ijehärska framställningen. Af särskildt 
intresse synes mig vara, att förf. anser en laparatomi vid extra- 
uteringraviditet höra till de operationer, som enhvar läkare kan 
vara nödsakad utföra »uden Varsel». 

Framställningen af placenta praevia är mönstergill. Sär- 
skildt tacksam är man förf. för hans kraftiga inlägg mot tam- 



267 

ponaden i dylika fall. Vaginaltamponaden vid placenta praevia 
har redan tillräckligt på sitt samvete, för att den längre skulle 
kunna med fog rekommenderas, så mycket mera som den i de 
flesta fall är obehöflig. 

Jag har i det föregående endast berört några punkter, som 
vid läsningen speciellt fängölat uppmärksamheten och hänvisar 
för öfrigt Läkartidningens läsare till arbetet själft. Det bär på 
hvarje sida vittne om sin författares omfattande obstetriska 
erfarenhet, hans mönstergilla kritik och hans sällsynta beläsenhet. 
Boken är verkligen i fullaste mening »up to date». Man fängslas 
ovillkorligen af förf :s förmåga att på ett klart och koncist sätt 
^fva till lifs vetenskapens senaste landvinningar och på samma 
gång bland allt det nya kritiskt välja det som synes riktigt 
och godt. Då härtill kommer, att hela framställningen flutit 
ur samma eleganta penna, som gjort förf:s föregående arbeten 
så väl bekanta, har man fullt skäl att lifligt hälsa det nya 
arbetet välkommet och förespå det en välförtjänt spridning 
äfven bland svenska läkare. 

Till sist en honnör för bokens utstyrsel. Omslaget med 
bilden af den gamla minnesrika FodseLsstiftelsen i Amaliegade 
är helt enkelt utsökt. 

Elis Esse^i- Möller. 



Ur Gäfleborgs— Dala Läkare- och Apotekare- 
förenings förhandlingar. 

Protokoll vid sammankomsten i Gäfle den 18 november 1905. 

Närvarande: herrar Pfannenstill, Lindström, Aman, Melin, Bäcklin, 
Vinbladh, Sandberg, Ahlberg, Fineman, Weibull, von Post, Hartelius, 
Landelius, Stabe, Åkerberg, Wickberg-, Göransson, Wallberg. — Såsom 
ordn^rande fungerade d:r S. A. Pfannenstill. 

§ 1. Hälsade föreningens ordförande de närvarande medlemmarna 
välkonnna och förklarade sammanträdet öppnadt. 

§ 2. Dä föreningens sekreterare var förhindrad att närvara utsågs 
till sekreterare för sammanträdet d:r Stabe. 

8 8. Höll d:r Ahlberg föredrag om Dilatatio et hypertrophia coli 
8. k. Hirschsprungs sjukdom. (Bil. I). — I anslutning härtill meddelade 
d:r Lindström ett fall af Hirschsprungs sjukdom, som han haft under 
behandling vid Hudiksvalls lasarett år 1895. (Bil. IV). D:r Landelius 
refererade ett liknande fall från Gäfle lasarett. (Bil. V). 

§ 4. D:r Lindström demonstrerade en patient, på hvilken med godt 
resultat gjorts paraffininsprutningar för sattelnase; redogjorde för ett fall, 
där han år 1900 med godt resultat användt metoden vid en, efter operation 
för fistula vesico vagin-uterina^ kvarstående svåråtkomlig liten fistel, samt 
lämnade i samband härmed en öfversikt nfver parafBnproteser i allmänhet, 
dess teknik, indikationer samt manade slutligen till försiktighet vid dessa 
insprutningar, då enligt hvad litteraturen påvisat, utom en del lättare 
öfvergående iungembolier, i ett fall inträdt död i lungemboli och i tre 



268 

fall (Centr. Blait. f. Chir. 1905 n:r 2) amauros å ena ögat genom emboli 
eller trombos. 

§ 5. Höll d:r Fineman föredrag om larynxtuberkulosen och dess 
behandling. (Bil. II). 

§ 6. Demonstrerade d:r Lindström en patient, som opererats for 
pes valgo-eqainus paralyticus (efter poliomyelit), där visserligen ej fullt 
normal ställning af foten, men god funktion erhållits genom sen-mnskel- 
transplantation ; hvarjämte d:r Lindström visade en patient med congenital 
höftledsluxation, där oblodig reposition gjorts och efter en längre tids 
gipsimmobiliseringsförband det funktionella resultatet visat sig synner- 
ligen godt. 

§ 7. Meddelade d:r Ahlberg ett fall från Falu lasarett af sitns 
inversus viscerum totalis. (Bil. III). 

§ 8. Demonstrerade d:r Landelius ett dissektionspreparat af nyfödd 
med multipla congenitala missbildningar. (Bil. VI). 

§ 9. Bestämdes Falun såsom platsen för föreningens nästa sam- 
manträde. 

§ 10. Utsagos doktorerna Fineman och Landelius till att justera 
protokollet. 

Gäfle som ofvan 

Enligt uppdrag 
Carl Stabe. 



BiL VI. 

D:r Landelius meddelade ett fall af multipla congenitala anomalier 
hos en nyfödd gosse, död 4 dagar gammal: 

1) Hacbischisis sacralis, hydromeningocele, opererad på andra dagen, 
benens rörelser efter operationen utan anmärkning. 

2) Septum partis analis recti, sagittal ställd fortsättning på rafe 
perinei, ungefär 1 cm djupt; högra hälften af pars analis recti slutar 
blindt, den vänstra fortsätter i rectum ; i öfre delen af septum en mindre 
perforation. 

3) Totala iriscolobom å bägge ögonen. 

4) Sagittal grund fåra å öfverkäkons proc. alveol.; uvula klufven. 

5) I hjärtat: defekt (4 mm. i diam.) i pars membranac. septi ven- 
tricul. (ej pulmonalisstenos); i vänstra ventrikeln strax nedanför aortamyn- 
ningen spänner sig en sensträng från septum till främre kammarväggen; 
foramen ovale är abnormt stort (9 X 8 mm). 

6) art. subclav. dext afgår distalt om duct. arterios. (Botalli) in- 
mynning och går bakom oesofagus. 

7) En sträng från umbilicus till tunntarmsmesenteriet, öfvergåendc 
i art. mesenter. sup. (rest af art. omphalomesenteric). 

8) Mesenterium cominune; coecum stående ofvanför duodenojejunal- 
öfvergången; dubbelviken tunntarmslynga; dilaterad, dubbelviken colon- 
slynga; dilaterad colou sigm. 

9) Bimjältar. 

10) Struma. 

Barnets vikt 2,200 gm, längd 46,5 cm, hufvudomfang 29 cm. Lins- 
stor benkärua i nedre femur-epifysen. 

Sammanträifande af flera anomalier hos samma individ är ej så 
ovanligt som förr antagits. 

Septum partis analis recti torde vara sällsynt, har ej lyckats finna 
någon uppgift om sådan anomali. Det kan tänkas uppkommet genom 
abnorm tillväxt bakåt af sammansmältningszonen mellan de perineum 
uppbyggande sidosvulsterna. 



269 

Partiella tarmdilaiationer finnas här utan mekaniskt hinder för 
tarmpassagen . 

En del af anomalierna kunna betraktas som hämningsmissbildningar, 
men jämnsides med dem förekomma sädana, som sakna ontogenetiska 
motsvarigheter. 

Bil IV^och V. 

Disktissionsyttr anden i anslutning till D:r AMbergs fall (Hirsch- 
sprungs ^ukdom), D.-r Lindström meddelade ett fall af Hirschsprungs 
sjukdom, som han haft under behandling vid Hudiksvalls lasarett år 
1895. £n 14-&rig gosse, tysk, inkom med symptom af kronisk ileus. 
Alltid haft trög afföring och stor buk. Sista tiden knappt fatt aftörmg 
alls och buken blifvit än större. Vid inkomsten buken enormt upp- 
drifven. Tympanism midt öfver, dämpning åt sidorna (ascites). Med 
stora och itererade lavementer afgick en del gaser och en del afföring, 
men magen var lika spänd. Ej kräkningar. Då intet märkbart resultat 
vanns med dessa lavementer, gjordes efter några dagar laparatomi. 
Sannolikhetsdiagnos var tuberkulos peritonit eller någon tarmstenos af 
annan orsak. Vid laparotomien presenterade sig genast den enormt 
nppdrifna flexura sigmoidea, liggande i medellinien. Slyngan var gröfre 
än patientens lår, lång och låg vriden ett knappt hälft hvarf. Mesosig- 
moideum och tarmväggen betydligt förtjockade, oedematösa, lämna djupa 
fingertryck i sig. Tarmen reponerades. En del tarminnehåll uttömdes 
redan under operationen och än större mängder efteråt. Buken sjönk 
sedan ihop. Med lavementer ibland tömde han sedan tarmen väl, så 
länge han var kvar vid lasarettet. Han hemsändes sedan till sitt hem i 
Tyskland 

Litet mer än ett år efteråt lämnade fadren enligt begäran under- 
rättelse ozn honom. Första halfåret var tillståndet ganska godt, ehuru 
afiForingen var trög. Därefter började igen den >envi8a förstoppningen» 
och angeiär ett år efter hemkomsten afled han, utan att han tyckes fått 
någon operativ ^jälp eller någon sjukhusvård. 

Då jag vid operationstillföllet ej ännu sett något i litteraturen om 
»Hirschsprungs sjukdom» var jag mycket tveksam, hur jag skulle tolka 
fallet, men ansåg, att den partiella volvulusen åstadkommit en så stark 
stås, att den möjligen kunde förklara den så betydliga degigt oedematösa 
förtjockningen af tarm och mesenterium. 

Liknande fall å fullvuxna har jag iakttagit tvänne. Det ena är 
under observation sedan ett år tillbaka och har förbättrats genom stora 
lavementer. Det andra är ännu mera typiskt och har varit intaget å 
lasarettet fyra gånger och har kunnat väl iakttagas vid tvänne laparoto- 
mier å härvarande lasarett. Doktor Landeli us, som särskildt studerat 
allet, lämnar meddelande därom. 

(Bil. V). D:r Landelius meddelade ett fall, där dilatatio et hyper- 
trophia coli sigm. utvecklat sig hos en omkring 50 års man, som 3 
gångei' gjorts laparotomi på. 

Första gången den 5 juni 1901 ; sedan många år besvärats af »väder- 
kolik»; sedan ett dygn ileus. 

Operation (D:r Åkerblom): Vblvulus flex. sigm., groftarmen ofvanför 
och tunntarmar till ytterlighet utspända, kronisk mesosigmoidit. 

Andra gången den 5 mars 1904; sedan förra operationen af och 
till på några dar öfvergående ileusartade anfall; sedan 14 dagar sig ut- 
bildande ileus. Laparotomi: colon sigm. starkt dilaterad (omkrets c: a 40 
ctm.); spänd; låg i tO -formig krökning; dess viigg var betydligt för- 
tjockad; mesosigmoideum hÖgt, förtjockadt (par ctm.), svåliga förtjock- 
ningar i dess peritoneum; colon i öirigt och tunntarmarna ej abnormt 
utspända, tamponad mot colon sigm. för att så erhålla fastlödning till 



270 

bukväggen. Den -3 nov. 1904 och den 24 mars 1905 ileusartade an- 
fall, som häfdes med tarmsköljningRr. 

Tredje g&ngen gjordes den 1 april 1005 under anfallsfrihet lapara- 
tomi + entero-anastoroi mellan colon transv. och nedersta dolen af colon 
sifrm. (D:r Lindström); colon sigm. hade en omkrets af åtminstone 30 
ctm., dess vägg starkt hypertrotisk. t 

Man torde få forutsätta hos denna colon sigm. en congenital ano- 
mali, bestående i en synnerligen utpriiglad S-form på ett liitt rörligt 
mesosigra., hvarigenom den haft benägenhet att med växlande ut«panning 
vrida sig fram och åter kring mesen teriets axel (såsom visats på lik). 
Under upprepade utspänningar med lindrigare torkveringar och ty åt- 
följande cirkulationsrubbningar (de spontant eller med lavemang öfver- 
gående ileusartade anfallen) har dilatation och hypertrofi af colon sigm. 
utbildat sig mellan operationen 1901—1904. I detta fall har ernåtts 
godt resultat med enteroanastomos, som dock är lättare och ofarligare in- 
grepp än colon-resektionen. 

En stor del fall med upprepade, öfvergående, ileusartade anfall 
torde ha till anatomiskt underlag mer eller mindre höggradiga förändrin- 
gar af colon sigm. 



Periodisk litteratur. 

HAr meddelas de sonasto tidskriftshftftonas innehall med undantag af referat, boknyhotcr m. m. 

Norsk Magr. for LSög-evidenskaben, n:o 4. Xatinerstad: Beret- 
ning om en epidemi af poliomyelitis ant. aouta i Hvaler la^godissitrikt 
sommeren 1904. — P. F. Holat, L. Xicolaysai och Y. Ustvedt: Under- 
H0gel8er över livsvarigheden hos tteringssyge i Norge. — P. A* M, 
Mellhye: Fra Sandefjord bad. Studier över slambad. 

Hyg'iea, n:o 3: O. Medin: Nils Rosén von Rosenstein. — P. Silfver- 
skiöld: Den habituella skolioseu och dess förhållande till asymmetrisk 
tillväxt. — E. af Geijersfam : Några fall af motoriska neuroser behand- 
lade med hypnotism. — P. Åberg: Redogörelse för iakttagna fall af 
större intresse : 1) fem fall af bläsbråck, 2) ett fall af colonresektion för 
carcinoma coli. — F. V. Törne: Hysterisk afoni med enkelsidig recur- 
rensförlamning. — A. Karlow: Resektion af 2 meter 15 cm. tarm. Hälsa. 

— A. RetiterskiÖld : »Nyststjäma» för katgut. 

Tidskr. f. militår hälsovård, n:o 1: Hammar: Sjukvårdstjänsten 
vid 3:dje japanska armén, Belägringsarmén vid Port Arthur. — Quefiner- 
sfedt: Några drag från kriget i Pommern 1807 samt sjukhusvården vid 
södra armén 1808—1809. — Edholm: Roths Jahresbericht 1904. 

Tidskrift for den norske lseg'eforenln^, niris 5— G: P. Buli: 

Om transplantation. — F. Grön : Efterskrif ttil Lidt om lepraens historie 
i Norge og paa Island. — A. Johannessen: Om spsedbarnets ermerin^. 

— M. Solberg: To tilftelde af Madelungs haanddeformitet. — E. Grttndt : 
Lidt om optagelse af patienter ved folkesanatorienie og om disse sana- 
toriers isolerede stilling. 



Nyheter för dagen. 

Nordvästra Skånes läkarföreningr sammanträdde den 21 april 
i Helsingborg under ordförandeskap af Doktor Sjöberg, Landskrona. 

På styrelsens förslag beslöts att anslå föreningens resestipendium 
ledigt till ansökan, som skall vara inkommen före den 5 nästkommande 
maj. — D:r Lindahl, Barkåkra, demonstrerade en patient, som ambula- 



271 

toriskt hehandlats medelst creosot-giiajakol-injektioner för körtel tuberkii- 
loe i halskörtlarna med utmärkt resultat. 

Doktor Franzén meddelade ett och annat från kirurgkongressen i 
Berlin. — Doktor Lindman höll ett föredrag om renhållningen i några 
tyska och danska stUder. Till åhörande af detta föredrag hade in- 
bjudits Tekniska föreningen. 

Ny läkartjänst. Kungl. Maj:t har medgifvit, att vid en Göte- 
borgs stads fattigvårdsanstalt Gibraltar anställd andre biträdande läkare 
får åtnjuta tjänsteårsberäkning under förutsättning att han af staden 
erhåller, förutom hyresfri och möblerad bostad med fri belysning, upp- 
värmning och tvätt, en kontant aflöning af minnt 2,r)00 kr. om året. 



Offentliga underrättelser. 

Ledigra tjänster: 

M betecknar, att ansökan ställes till Koniuifren och inl&mnas hos Med.-styrm: >) att 

aoisökan ställes till Med.-styr:n och inlämnas därstädes: ') att ansökan ställes till Med.- 

ttjr.n och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller iasarettsdirek$;on. 

A nsökningstidei) 
utgår : 

Prov.-läk.-tj:n i Silbodals diatr.*) 30 april. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Mala distr.^ (på grund af innehrns 
förflyttning ledigförklarad för tiden t. o. m. innev. 
åra utgång; distr. omfattar Mala socken af Väster- 
bottens län med 2,659 inv. 1 jan. 04; lön: 3,300 kr.) 30 april. 

En bat-läk.-tj. v. Dalreg:tet*) 30 april. 

Extra prov.-läk.-tj.n i Tärna distr.) (ånyo ledigförklarad 
för tiden t. o. m. 1907; distr. omfattar Tärna kap.- 
församl. jämte delar af Stensele socken, Väster- 
bottens län, med 1,269 inv. 1 jan. 04; station v. 
Tärna kyrka; lön: 3,000 kr.) 30 april. 

Underläk.-befattn. v. Ersta sjukhus o. sjukhem, Stock- 
holm (upplysningar erhållas hos Diakon is8anst:n8 
föreståndare, som mottager ansökningar) 1 maj. 

Underläk.-befattn. v. Stockholms stads och läns kur- 
hus (tillträdes 1 juni för högst 3 år; löneförmåner: 
1,800 kr. jämte fri bostad; ansökan ställd till direk- 
tionen, inl. å kommissarieexp., Handtverkarg. 13) 3 maj. 

Prov.-läk.-tj:n i Söderhamns distr.*) 9 maj. 

Extra prov.-läk. i Sundbybergs distr. (ledigförklarad 

på grund af ny femårsperiod) 9 maj. 

Andre 8tad8läk.-tj:n i Kristinehamn (ans:)ökan, ställd till 

stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 11 maj. 

Öfverlak.-tj:n v. Stockholms sjukhem (ledigförklarad på 

grund af ny S-årsperiod) 12 maj. 

Underläk.-tj:n v. Karlskrona lasarett") (ledig fr. 1 juni; 

löneförmåner: 1,800 kr. jämte fri bostad och kost) 12 maj. 

En marinläk.-befattn. af l:a gr. (und. ansökan inl. 

hos marinöfverläk.) 18 maj. 

En marinläk.-stip.-befattn. (ansökan, ställd till mod.- 

8tyr:n, inl. hos marinöfverläk.) 18 maj. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Hallsbergs distr. (tillsattes för 
tiden t. o. m. 1906; distr. omfattar Hallsbergs, 
Kumla, Hardemo, Lerbäcks och Viby kommuner 
af Örebro län med en folkmängd af 24,137 inv. d. 



272 

1 jan. 04; station i Hallsberg; lön; 1,500 kr.; an- 
sökan stÄlles till läk.-8tyr:n, adr.: N. A. Lyberg, 
Hallsberg) 25 maj. 

Bat-läk.-tj:n v. Bodens ingeniörkår') (nyinrättad) 19 maj. 

Prov.-läk.-tj:n i örnsköldsviks distr.V) 19 maj. 

Ledigra apoteksinrättningrar : 

Apoteket i Lidköping (priv. uppskattadt till 31,000 kr.) 12 maj. 

Apoteket i Edsberg (årlig pensionsafgift 200 kr.) 12 maj. 

Apoteket i Hede 12 maj. 

Af Kungrl. Ma]:t utnämnda cch transporterade: 

Till bat-läk. v. Södermanlands reg:te: bat-läk. v. Skaraborgs reg:te A'. 

K. Rinman. 
Till bat.-läk. v. Boden-Karlsborgs art.-reg:te; fttltläk.-stip. Ä. J. Lillierofh. 
Till marinläk. af 2ai ^r.: marinläk.-stip. K. G. Asplund. 
Till fältläk.*stip:r i fältläk.-kårens reserv : kandirua O. W. Knanst orh 

K, F. Frick. 

Åt Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till läk. v. Rostooks brunns- och badinrättn. 1 juni— 31 aug.: lic. G. 

Karlberg. 
Till deltagare i kolerakursen' samtliga sökande, nämligen ex. prov.-läk. 

Hj. Lundgren samt med. kandirna A. Andersson, J. Gabrielsson, 

(i. Hallgren, O. Lundberg, F. A. Nilsson, Hj. Petersén, G. Trägårdh 

och E. Westergård. 

Af Med.-styrm upprättadt förslag till apotek: 
Till apoteket i Dalby: K. D. M. Michaelsson (af apot-socis dir. före- 
slagne: Michaelsson, A. E. Hultman och H. M. Kjellströra). 

Af vederbörande myndlgrheter antagen: 

Prov.-läk. S. Vadsten till läk. v. kronohäktet i Hudiksvall. 

Afsked (eller entled.) bevlljadt: 
Underläk. v. las. i Örebro: A'. O. Andersson 7, juni. 

Sökande: 

Till ex. prov.-läk.-tj:n i Södra Unnaryds distr. (i ordn. efter tj:år): ex. 
I)rov.-läk:ne G. V. Heyman, östérv&la, C. A. Amell, Reijmyre, E. 
(\ Martineli, Färila, och K. Johannesson, Kungshamn, stadsläk. C. 
Lundgren, Lindesberg, samt lic. C. A. Lindgren, Mellerud. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarens semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 
Kand. C. W. Stoije ex. läk. i Hedemora distr. 1—30 juni (s). 
Lic. P. F. Heiner t. f. prov.-läk. i Häby distr. 14-30 april (t). 
Lic. X. Ba'ckström t. f. prov.-läk. i Ronneby distr. 1—30 maj (s). 
Lic. E Börjesofi t. f. las.-läk. i Luleå, 1 maj- 30 juni (t). 
Lic. F. V. Asklin t. f. las.-läk. i Mariestad 25 april- 29 maj (t). 
Lic. T". Ljungström ex. läk. v. garnisonssjukh. i Sthlm 2 juli— 12 ang. (t)- 

Död: 

Praktiserande läkaren i Stockholm, med. licentiaten Albrekt Alfred 
Eugen Behm afled den 12 dennes 41 år gammal. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENWGEN. 

t 

Stockholm den 4 maj 1906. 



i Utgifvare ooh redaktör: \ 

3:6 årg. \ Med* d-r Knut Kjellberg. \ I|:0 18. 

^ Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. > 

Innehåll: Guxxar Nyström: Från en studieresa i Amerika (forts.) 
— - Allmänna svenska läkarföreningens förhandlingar. — Styrelsebe- 
rättelse. — Offentliga underrättelser. 



Från en studieresa i Amerika. 

Af 
Gunnar Nyström. 

II. Ett och annat från de amerikanska sjukhusen 
(skrifvet hösten 1905). 

(Forts. fr. n:r 17). 

Jag öfvergår till några ord om de amerikanska sjukhusens personal 
och väljer åter Johns Hopkine Hospital till grundlag för min skildring. 

Det bör emellertid först nämnas, att sjukhusens direktion, the 
Board of Trustees, i allmänhet ej har medicinska ledamöter utan består 
af affärsmän. För öfrigt variera sjukhusstyrelsernas sammansättning så 
betydligt for olika sjukhus, att jag afstår från att gifva någon elagB 
jrenerel beskrifning och skisserar blott i största korthet förhållandena vid 
Johns Hopkins Hospital. Direktionen består här af omkring 12 med- 
lemmar, högt betrodda aMrsmän, som bland sig utnämna en president 
och en vice president samt diverse kommittéer för administrationen af 
»jnkhuset. Vid deras sida står som rådgifvande myndighet en mediccU 
board, sammansatt af sjukhusets afdelningschefer och en superintendent 
eller verkställande direktör. 

Denna senare är vid de större sjukhusen vanligen en ansedd medi- 
cinare, ej tillhörande sjukhusets medicinska stab; han utgör förmedlaren 
mellan direktionen och sjukhusets personal. 

Utmärkande för de amerikanska sjukhusen är den efter våra for- 
hållanden mycket rikliga personal, som anses erforderlig för sjukhusets 
drift och den* kliniska undervisningen. Sammanräknas läkare, sköterskor, 
ekonomipersonal, med ett ord alla, som ha med själfva sjukhusdriften att 
göra, uppnår eller öfverstiger i regel deras antal patientantalet. För 



274 

Johns Hopkins har jag inga exakta siffror, men där beräknades forhållan- 
det 1: 1. 

S:t Lukes Hospital 209 patienter, 275 personal 

M:t Sinai » mi 220 . » 263 > . 

beräknadt vid full drift 480 > 570 > 

Som jämförelse med svenska förhållanden har jag blott siffror från 
Akademiska sjukhuset tillgängliga. 

Där ställer sig förhällandet sålunda: 

patienter 235, personal 107, således 2 : 1 ungefar. 

Sköterskeväsendet är i allmänhet ordåadt efter engelskt mönster. 
Nästan hvarje större amerikanskt sjukhus har sin egen skötcrskeskola, 
the training schaol for nurses, och sjukvårdsarbetet förrättas till största 
delen af eleverna. De examinerade, vid sjukhuset fast anställda sköter- 
skorna, head-nuraes, äro helt få och tjänstgöra som arbetschefer for ele- 
verna. Så t. ex. finnas vid St. Lukes Hospital med något öfver 200 
patienter 1 operationsskoterska, 1 nattsköterska, 1 polikliniksköterska, 1 
privatrum ssköterska, 2 salssköterskor, summa 6 examinerade sköterskor. 
Det erforderliga antalet sköterskor fylles för öfrigt af elever. Och vid 
Johns Hopkins Hospital utgöres den i sjukvårdsarbetet direkt deltagande 
sköterskekåren af 8 head-nurses och 93 elever. Men så få också eleverna 
en grundlig utbildning. Kursen ftr vanligen 2—3'årig; for inträde i 
skolan fordras en grundlig skolanderbyggnad (S:t Lukes Hospital har 
som inträdesfordran high — school examen M eller ekvivalent till densam- 
ma), och i allmänhet är det blott bildade flickor, som rekrytera kåren 
vid de mera ansedda sjukhusen. Sköterskeutbildn ingen vid Johns Hop- 
kins Hospital, som torde kunna anses typisk for den moderna ameri- 
kanska sköterske-skolan, innefattar en 3-årig kurs. Det första ^/^'äret 
förekommer intet arbete på sjnksalame. Eleven får genomgå en hus- 
hållsskola inom sjukhuset, lära sig koka dietmat och göra upp dietiska 
matsedlar, att hålla hushållsutensilier i godt skick, att elda, bädda och 
städa (i the nurses home), att tvätta o. s. v. Hon Är dessutom lektioner 
i hygien, incl. de viktigaste hälsovårdsförordningame, anatomi, fysiologi, 
farmakologi och en del teoretisk undervisning om sjukvård. Under 
denna tid benämnes eleven probationer; hennes lämplighet för kallet 
pröfvas, och befinnes hon 1 ett eller annat afseende olämplig, får hon af- 
sked, vanligen redan efter en kortare tid. Vid slutet af probationer- 
tiden, således efler Vs ^^» hålles muntlig och skriftlig examen i de genom- 
gångna ämnena; de som passera densamma fortsätta som juniors under 
resten af l:a året; andra året kallas the intermediate och 8:dje året the 
senior year. Under dessa 2 72 år arbeta eleverna på sjuksalame och 
operationsafdeiningame som dag- och nattsköterskor; arbetsdagen vid 
sjukvården utgör 8 timmar, och därjämte hållas hvaije dag lektioner 
1 — 2 timmar af föreståndarinnan for sköterskeskolan eller hennes assistent 
eller af läkare. Sköterskorna bli ganska lärda i Amerika. Hvad sägs 
om bl. a. följande lektioner: förändringarna i den omgifvande atmosfären 
genom respirationen, skadliga organiska och oorganiska ämnen i vatten,, 
människoskroppens mekanik, kvantitativa prof på urinämne och albu- 
min, sjukdomar i gland. suprarenale? Men i det stora hela innefattar 
undervisningen just sådana saker, som sköterskan har direkt intresse 
eller praktisk nytta af. Under junior-året får eleven föreläsningar i 
hygien, bakteriologi, allmän medicin, matsmältningsorganens sjukdomar, 
ortopedi, infektionssjukdomar, under mellanåret föreläsningar ooh öfningar 
i urinundersökning, lektioner i medicin, kirurgi, gynekologi, instruktion 



^) Se foreg. uppsats Lakartidn. n:o 35, 1905. 



275 

i iDMBBge och under senior-året undervisning i obstetrik, pediatrik, nerv- 
och sinnessiukdoiiiar, hudsjukdomar. Ögon-, öron-, hals- och näscjukdomar. 
Muntliga och skriftliga eoBomina med praktiska prof hållas vid slutet af 
hvarje år; och efter lyckligt genomgången examen vid 3:dje årets slut 
erhåller eleven sitt diplom som »graduaU nurse*. Hon kan därefter 
vinna anställning som head-nurse. Eleverna ha ingen lön; de få kost 
och logi, hvarjämte sjukhuset består dem uniform (efter probationer- 
tiden), linne och läroböcker. En head-nurse har 30 — 50 doll. i månaden, 
föreståndarinnan för sköterskeskolan (en f. d. head-nurse) 1,500 doll. om 
året (St. Lnkes), hvilket må tjäna att gifva ett begrepp om amerikansk» 
sköterskors löneförhållanden. 

Hvad själfva läkarestaben beträffar är den tilltagen i samma stora 
stil som personalen i öfrigt. Johns Hopkins kirurgiska afdelning har c: a 
120 sängar, och för den finnas: 1 öfverläkare och kirurgie professor, 4 
associate professors — Ii allmän kirurgi, 1 i nervkirurgi, 1 i urinorga- 
nens kirurgi, 1 i kirurgisk patologi — , vidare 2 instructors (biträdande 
läkare, som ha en del af undervisningen om hand), den ena specialist i 
ortopedisk kirurgi och läkare vid sjukhusets ortopediska afdelning, 3 
amanuenser och 4 »interner» (nyexaminerade med. doktorer), samman- 
lagdt 14 personer. 2 af de nämnda associates och ortopeden äro äfven 
anställda vid de kirurgiska poliklinikafdelningarne, men i öfrigt skötas 
dessa af särskilda läkare till ett antal af 8. Öron- och ögonåkommor 
hänföras till gemensam särskild afdelning. 

En jämförelse mellan den amerikanska och våra svenska kli- 
niker blir ej fullt adeqvat på grund af att å den förra antalet klini- 
kanter, som inom en viss tid fullgöra sina Ijänstgöringar och under- 
gå examen i kirurgi, är större än å någon klinik hos oss och fordrar 
mera lärare. Men äk mycket är klart, att man i vårt land har en väsent- 
ligt olika uppfattning af det erforderliga antalet läkare- och lärarekrafter 
vid en kirurgisk klinik. Sålunda anses det, att t. ex. på Akad. sjuk- 
husets i Uppsala kirurg, afdelning, med ett patientantal ungef. motsvaran- 
de det på Johns flopkins, 1 öfverläkare och kirurgie professor, 1 biträdande 
lärare i kirurgi och 3 underläkare äro tillräckliga för sjukvården och 
undervisningen på kliniken. Och af dessa är det blott 4, som taga hand 
om sjukvården, i hvilken på Johns Hopkins alla de nämnda 14 läkarne 
deltaga. 

En sådan riklig klinikstab vore ju något för våra små förhållanden 
alldeles otänkbart; och man skulle ju kunna tycka, att amerikanerna på 
detta liksom på många andra områden skära till efter en onödigt stor 
måttstock. Rent ekonomiskt sedt är det emellertid för en gång skull 
icke så. Chef-kirurgen har visserligen stor lön, men underläkarne och, 
som jag tror, amanuenserna, få helt anspråkslösa arvoden — och the 
associate professors, som närmast motsvara våra docenter, fo. nöja sig 
med namn, heder och värdighet, under det internerna få bostad och 
kost, men ingen lön. (Detta enligt muntliga uppgifter, som jag hoppas 
jag ej missförstått). 

Man skulle ju också vara böjd att tro, att de 14 kirurgerna på 
Johns Hopkins trampade hvarandra på fötterna eller hade för litet att 
göra; men detta är ingalunda förhållandet. Arbetet är systematiskt och 
väl fÖrdeladt, och hvar och en arbetar intensivt på sitt område. Sär- 
skildt blir undervisningen väl tillgodosedd. Klinikerna hållas af chef- 
kirurgen och 2 of the associates omväxlande eller så, att en föreläser 
och en opererar, vidare gifva professorerna i kirurgisk patologi och urin- 
organens kirurgi hvar och en särskild kurs i sitt ämne, ortopeden har 
ronder med föredrag och förhör på sin afdelning, och nervkirurgen gifver 
en specialkurs i operationsteknik (operationer på lefvande djur). Hvar 



276 

och en af dessa lärare ha pä grand af arbetsfördelniDgen god tid att 
förbereda sin undervisning och att utveckla densamma p& bästa sätt. 

Det är n&got annat, för hvilket de moderna amerikanska klinikerna 
till stor del ha' att tacka sin rikliga personal, och det är den mönster- 
gilla ordning, som vanligen präglar dessa institutioner. Se blott, hnm 
de tjänstgörandes journaler kontrolleras, fullständigas, ordnas och för> 
varas på Johns Hopkins Hospital! Läkarne göra mycket ofta långa till- 
lägg och epikritiska anmärkningar i journalerna, därvid användande den 
mest lättlästa stil, man kan begära, nämligen skrifmaskinens; en gäng i 
veckan samlas alla underläkarne på de olika afdelningarne till en gemen- 
sam journal-konferens, där de under veckan utskrifna patientemas jour- 
naler genomses, korrigeras och fullständigas, så att de blifva fullt pålit- 
liga för eventuella vetenskapliga studier. En särskild journalsekreterare 
tar därefter hand om dem och ordnar dem efter kort katalog-systemet 
med namn och nummer i den ena kortserien, sjukdom och behandling i 
den andra. Vill jag taga fram t. ex. alla de sista 5 årens fall af in- 
klämdt bräck, där tarmresektion företagits, behöfver jag blott draga ut 
den ena lådan med kort och pä bokstafven B. uppsöka ordet bråck samt 
därefter i den följande raden af kort utvälja underafdeln ingen Resek- 
tion samt uppskrifva numren ä de här stående korten för att inom ett 
par minuter hafva i handen hvad jsg önskar. Jag kan ju göra det själf, 
men det går ännu fortare att be sekieteraren taga ut journalerna. 

Och jsg kan inte låta bli att i detta sammanhang med nöje tänka 
på det kirurgisk-patologiska laboratoriet. Preparat af särskildt intresse 
för undervisningen samlades på särskilda konton; materialet blef aldrig 
lagradt på hög för eventuell bearbetning en masse, utan man grep sig 
genast an med detsamma; noggranna beskrifoingar och epikritiaka an- 
märkningar spelades ned med skrifmaskiner, fotografer och ritare voro i 
verksamhet, och så samlades det hela undan för undan till en ständigt 
växande kasuistisk handbok af eget fabrikat med planscher. 

Med stolthet förevisade mig D:r B., institutionens chef, en liten 
vacker bok om hudsarkom, som just nu höll på att tillökas. 

Det torde just vara på den vetenakapliga produklionenB område, 
som den moderna amerikanska kliniken har största fördelarne af sin rika 
stab af läkaie. Hvar och en af dessa har god tid öfrig från sjukvården 
att syssla med vetenskapligt arbete, och som han dessutom — åtmin- 
stone i de högre graderna — ägnar sina krafter såväl inom det prak- 
tiska som det teoretiska arbetsfältet åt en bestämd specialitet af sin 
specialvetenskap, så har han förutsättningar att blifva visserligen ensidig, 
men en mästare på sitt område. Min högt värderade vän, den unge 
associate professorn i neurologisk kirurgi vid Johns Hopkins hade föiut 
som assistent ägnat sig åt den allmänna kirurgien och där gjort flere 
goda insatser; han fick emellertid allt mera intresse för nervkirurgiens 
ännu föga uppodlade fält och gjordes till associate professor i detta 
ämne; nu har han alldeles lagt på hyllan tankarne på laparotomier och 
bråckoperationer och kastat in hela sin energi och sitt intresse pä det 
nya ämnet, och så »vil det blive noget av>, därpå behöfver man ej tvifla. 

Johns Hopkins Hospital utger 2 seriepublikationer, »Reports of the 
•Johns Hopkins Hospital» för större arbeten och »Bulletin of the Johns 
Hopkins Hospital > för kortare uppsatser, bägge kända och uppskattade 
öfver hela världen. Och sjukhuset skyr ej ekonomiska uppoffringar för 
att på alla möjliga sätt understödja det vetenskapliga arbetet, t. ex. 
gonom anställning af sekreterare, ritare och fotografer, for detta ändamål; 
arbeten från J. H. H. innehålla ofta fina illustrationer och bli därigenom 
särskildt tilltalande och njutbara. Årsrapporten för 1903 — 1904 gar en 
god föreställning om intensiteten i det vetenskapliga arbetet pä kliniken ,* 



277 

enbart af medlemroarne i sijakhusets dåvarande stab publicerades noder 
&ret större och mindre arbeten till ett antal af 149 ! Därtill bör anmärkas, 
att afhandlin^ar for vinnande af M. D. grad ej förekomma i Amerika, 
som därigenom skiljer sig förmånligt från Tyskland, hvars små oftast 
nästan värdelösa doktorsafliandlingar bilda en alltför skrymmande ballast 
i den tyska medicinska litteratnren, redan förut belamrad med mass- 
produkterna af en kronisk skrifklåda. 

I saraband med skildringen af den amerikanska mönsterkliniken 
kan jag ej underlåta att rikta tanken på våra egna kliniker. £n jäm- 
förande belysning vore helt säkert i många afseenden af intresse, men 
jag vill blott i förbigående vidröra några missförhållanden på våra kirur- 
giska kliniker. Det är här framför allt bristen på assistenter, som gör 
sig särskildt gällande. Fullt upptagna, ofta jäktade och öfveransträngda 
af en dryg, åtminstone vid en af våra kliniker vanligen 10 — 12 
.timmars arbetsdag vid operationsbord och i sjuksalar, ha underläkarne 
h varken tid eller krafter öfriga för annat arbete. De tjänstgörande 
fa gå vind Cor våg utan den handledning af underläkaren, som borde 
utgöra ett viktigt bidrag till undervisningen, journalerna få ligga 
oordnade och okontrollerade af brist på tid, patienter som söka inträde 
få vänta timtals för att bli undersökta, en och annan får ligga och vänta 
på operation någon vecka eller mera i onödan, därför att läkarne äro 
öfverhopade med arbete, och under allt detta gifves ej andrum för studier 
af böcker och tidskrifter fÖr vidare förkofran i ämnet; professorn får ej 
den hjälp han väl behöfver af sina underläkare vid vetenskaplig bearbet- 
ning af klinikmaterialet och ännu mindre få naturligtvis dessa någon tid 
öfrig för själfständiga arbeten. Och det är synd på det goda materialet. 
Jag tror ej jag öfverdrifver, om jag säger, att vårt kliniska material skulle 
kunna med godt utbyte bearbetas minst dubbelt så mycket som nu blir 
fallet. Det ar emellertid att hoppas, att botemedlet mot dessa svåra brister 
blir lätt funnet, om det nya forslaget i studie-reformeringen om införande 
i den svenska läkarutbildningen af en viss tids obligatorisk assistenttjänst- 
göring vid sjukhus vinner önskad påföljd. Klinikernas assistentstaber 
skulle då utan ekonomiska svårigheter kunna vinna erforderlig ökning, 
och underläkarne skulle få tid äfven till bokliga studier och vetenskapligt 
arbete. 

I Amerika kan man vara ganska säker om att, så snart det gäller 
privata institutioner, såsom sjukhusen, finna de viktigaste posterna besatta 
med de duktigaste männen det öfverhufvud är möjligt att erhålla. Sjuk- 
husstyrelsen kallar till läkareplatserna, hvem den finner lämpligast, utan 
hänsyn till ålder och pappersmeriter, och mot dess val gifves ingen appell. 
Det hos oss af förhållandenas makt framtvingade, men därför icke mindre 
motbjudande »meritgrufiet» mellan de sökande är där något okändt, då 
sökande till läkareplatserna i vår mening ej finnas. 

Till slut kan jag ej underlåta att nämna några ord om det älskvärda 
och vänliga bemötande, som särskildt vid Johns Hopkins Hospital kom 
besökande kolleger till del. Det angenäma intrycket af vistelsen vid 
nämnda institution ökades också af den otvungna och hjärtliga, fina och 
gentlemannalika umgängeston, som där härskade. Studenterna ha en god 
universitetsbildning som grundval för de medicinska studierna, och detta 
bidrog helt \'isst till den universitetsanda i dess bästa mening, som präglade 
J. H. medicinska skola och kliniker. Kom därtill en ovanlig friskhet och 
pigghet i arbetet. »We are all boys here» yttrade den berömde kirurgen 
Kelly, då han introducerade mig på sin klinik, och han beskref i dessa 
ord en af amerikanernas stora egenskaper. Professor^öghet ser man ej 
till därute; somliga af Gebeimeråden i Berlin skulle i Amerika förefalla 
fullständigt onjutbara. 3Ien så äro också amerikanerna ett sportälskande 



278 

folk — till och med kliniska professorer deltaga dSr i idrottsöfningar — , 
och sporten har säkerligen sin väsentliga anpart i etiologien till deras 
friska och hurtiga uppträdande. 

I det foregående har jag ä några st&llen berört förhållanden inom 
vårt sjukhusväsen i samband med skildringen af det amerikanska. Det 
vare fjärran från mig att anställa någon slags jämförande värdering; 
förhållandena här och därute på andra sidan Atlanten äro så olika, att 
ett dylikt vägande vore meningslöst. Redan de ekonomiska förntsatt- 
ningarna aro ju inkommensurabla i hög grad. Under det man i Amerika 
ostraffadt bedrifver det mest hänsynslösa slöseri, få vi här i Sverige söka 
att reda oss med mycket begränsade tillgångar och göra det bästa möjliga 
däraf, och förhållandet mellan det som åstadkommes i verkligt god sjukvård 
och de därpå nedlagda kostnaderna är nog här i vårt land ganska till- 
fredsställande. 

Det gäller emellertid på detta liksom på andra områden att ej blifva 
efter i utvecklingen; särskildt borde detta — mer än hvad på sina håll 
ekett — tagas i betraktande vid ny- och ombyggnader af lasarett, vid 
undervisningen och det vetenskapliga arbetet på våra kliniker, och här- 
vidlag tror jag, att de amerikanska institutionerna, om än grundade på 
olika bas än våra egna, kunna gifva oss en hel del goda uppslag. 



Allmänna svenska läkarfö ren ingens för- 
handlingar. 

Styrelsens beslut den 17 april J906, 

— Utsågs herr G, Kaumann att fortfarande under styrelsens 
återstående funktionstid vara dess vice ordförande. 

— Anmäldes från revisorerna, herrar J. Nystrifm och J. 
W(e7'n, inkommen revisionsberättelse för år 1905 och meddelade 
ordföranden, att densamma, såsom stadgarna i § 8 föreskrifva, 
delgifvits lokalföreningarnas styrelser. 

— Föredrogos, enligt bestämmelsen i stadgamas § 3, in- 
komna skrifvelser med uppgift å medlemsantal under 1905 från 

Stockholms läkarförening 236 medl. 

Stockholms läns » 19 > 

Upplands allmänna » 24 > 

Östergötlands > 43 » 

Jönköpings läns » 31 » 

Kronobergs » > 27 > 

Kalmar » » 28 > 

Gotlands » 11 > 

Malmö >» 03 > 

Nordvästra Skånes » 37 > 

Göteborffs > 04 » 



279 

Älfsborgs läns läkarförening 33 medl. 

Skaraborgs » » 34 ;> 

Värmlands > » 35 5» 

Västmanland-Närke-Södermanlands » 83 » 

Dalarnes > 28 > 

Gestriklands » 20 » 

Västerbottens läns » 24 » 

Norrbottens » 22 » 

Jämtlands och Västernorrlands läns > 70 » 

Hälsinglands » 22 » 

Blekinge » 23 » 

HaUands » _ 27 » 

Summa 1,004 » 

— Utsågs l:ste provinsialläkare Ä. Larson, Gäfle, med 
doktor G, Hedrén till suppleant, att under år 1906 represen- 
tera Allmänna svenska läkarf öreningen i A. -B. Läkartidningen. 

— Föredrogs från en medlem af föreningen inkommen 
skrifvelse med anmälan, att ett i Sverige arbetande utländskt 
lifiiörsäkringsbolag, för hvilkets^ räkning nämnda läkare utfört 
en undersökning för lifförsäkring och afgifvit utlåtande enligt 
det mindre formuläret och härför uppburit stadgadt arfvode 
med kr. 7: 50, påfordrat en ytterligare detaljerad undersökning 
af sökanden, hvUken undersökning skulle utföras efter utförligt 
tryckt formulär, innefattande jämväl gradering af risken, för 
hvilken summa undersökningsläkaren tillgodoräknat sig ett arf- 
vode af ytterligare kr. 7: 50, men att bolaget gjort svårigheter 
vid likviden, förmenande den begärda ersättningen vara för hög. 
Efter förda underhandlingar med det ifrågavarande bolagets 
verkställande direktör, hvarvid styrelsen framhållit, att de båda 
gjorda undersökningarna tillsammantagna vore lika omfattande 
som om bolagets större formulär från början användts, och 
att för kom])letteringsunder8ökningen, såsom verkställd efter 
formulär innehållande attest i och för sig borde betingas en 
ersättning till läkaren af 15 kronor, hade bolaget förklarat sig 
godkänna den af styrelsen häfdade uppfattningen, samt utlofvat 
att såväl denna gång som framdeles i liknande fall lämna ena- 
handa ersättning, hvarför styrelsen beslöt att lägga den gjorda 
anmälningen till handlingarna, och skulle skrifvelse till of\^an- 
nämnda läkare afiåtas med underrättelse härom samt uttryckande 
styrelsens erkänsla för att densamma blifvit uppmärksamgjord 
på förekomsten af ett tillväga gående, som måste anses stå i 
strid mot ingången öfverenskommelse i fråga om arfvoden för 
lifförsäkringsundersökning. 

— I anledning af Fullmäktiges beslut den 27 augusti 



280 

1905 beslöts att till Herr Statsrådet och Chefen för K. Civil- 
departementet ingifva ekrif velse af följande lydelse: 

Redan länge hafva inom vida kretsar af läkarkåren önsk- 
ningar yppat sig om vidtagande af åtgärder i syfte att bringa 
till stånd åtskilliga ändringar i nu gällande »Taxa för arfvode 
åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och 
för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjänste- 
förrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myn- 
dighetsuppdrag» af den 31 oktober 1890. 

Genom nådigt bref af den 5 dec. 1862 fann Kungl. Maj:t 
skäligt att på gjord framställning af rikets provinsialläkare 
upphäfva taxebestämmelsema af år 1774, hvadan någon sär- 
skild provinsialläkartaxa faktiskt ej existerade mellan åren 
1863 och 1890. Nu gällande provinsialläkartaxa S}Ties snarare 
utgöra en produkt af riksdagsdebatterna i provinsialläkarfrågan 
på 1880-talet, än ett uttaladt önskemål från allmänheten eller 
provinsialläkarna själfva. Att ett verkligt behof af en särskild 
provinsialläkartaxa förefanns, framgick på intet sätt af dessa 
debatter. Förslaget till vår nu gällande taxa utgick som be- 
kant från dåvarande provinsialläkarkommitté och sj-nas de 
skäl, som kommittén presterade, såväl för önskvärdheten af 
taxan, som för dess nu befintliga form, särdeles svaga och 
lätta att vederlägga. Såsom stöd för taxans berättigande an- 
fördes, att äfven den enskilda sjukvården var att betrakta för 
provinsialläkaren endast såsom en tjänsteförrättning, och att 
provinsialläkarlönen delvis skulle utgöra en ersättning för denna 
sjukvård. Läkarens verksamhet i den enskilda sjukvården 
torde dock aldrig kunna betecknas enbart såsom en tjänste- 
förrättning, fastmera är den därutöfver alltid äfven en humani- 
tär gärning, och måste läkaren faktiskt alltid, trots taxans be- 
fintlighet, underkasta sig mer eller mindre betydliga afskrif-' 
ningar för fattigpraktiken. Å andra sidan glömmes kanske ej 
så sällan, att det är provinsialläkarens i lag stadgade taxa, 
som uteslutande är orsaken till det billiga läkararfvodet, hnlket 
från de burgnas sida kan medföra ett underskattande af pro- 
vinsialläkarens arbete. Provinsialläkarens lön borde väl i huf- 
vudsak vara att betrakta såsom ersättning för arbetet i den 
allmänna hälsovården och för öfriga tjänsteåligganden samt så- 
som ett nödvändigt villkor för beredande af en billig och lätt 
tillgänglig läkarvård åt särskildt de mindre bemedlade. I öfrigt 
framhöll dåvarande provinsialUikarkommitté, att kännedomen 
om taxans bestämda och billiga arfvoden vore af betydelse, 
när det gäller att besluta sig för att söka läkare. Skulle ett 
dylikt skäl kunna tillmätas något afseende, vore det väl endast 
för de bredare lagren af befolkningen, men dessa beröras ju 



281 

ej af den föreslagna taxeförändringen. Det tyngst vägande 
skälet, scm sparades till sist, men som tydligt och direkt frara- 
hölls utan någon förmildrande omklädnad, var, att kommittén 
endast genom att föreslå en taxa, som kunde påräkna sympa- 
tier i riksdagen, kunde hoppas att vinna riksdagens bifall till 
sina öfriga förslag (liste provinsialläkarinstitutionen, löneregle- 
ring och statspension åt provinsialläkarna). 

Den nuvarande taxan är således frukten af en kompromiss 
och bär tydliga spår däraf ; det gällde ej blott, hvad som under 
riksdagsdebatterna också framhållits såsom nödvändigt, att till- 
försäkra de mindre bemedlade å landsbygden en lagstadgad 
billig läkarevård, utan samma förmån skulle tillkomma alla 
därstädes boende, oberoende af förmögenhetsvillkor, och staten 
skulle träda emellan för att möjliggöra en dylik förmån af 
fullkomligt privat natur, när det gäller de burgna i sam- 
häUet. 

Provinsialläkarkommittén omnämnde äfven i sitt betän- 
kande en efter förmögenhetsvillkor graderad taxa. En dylik 
taxa ansågs emellertid ej lämplig, emedan man fruktade, att 
godtycklighet vid tillämpningen vore svår att undvika, hvar- 
förutom kommitterade trodde, att taxan ej komme att an- 
vändas af de burgnare. Fullkomligt inkonsekvent föreslog dock 
samma kommitté en efter den betalningsskyldiges förmåga 
graderad taxa vid förlossningar, och detta vann äfven riks- 
dagens bifall, som § 8 i provinsialläkartaxan utvisar. Några 
som helst klagomål från allmänhetens sida öfver godtycklighet 
af läkarna vid tillämpningen af denna paragraf har lika litet 
försports, som att ohemula anspråk framställts vid de delar af 
den enskilda sjukvården (t. ex. lokalbehandlingar, kirurgiska 
ingrepp m. m.), för h vilka inga taxebestämmelser förefinnas. 
Om nu taxan ändras i den föreslagna riktningen, torde säker- 
ligen lika litet missnöje uppstå vid tillämpningen af de nya 
paragraferna, som den i nuvarande taxan befintliga § 8 giivit 
skäl därtill, hälst som få läkare så väl känna klientelets ekono- 
miska förhållanden som provinsialläkarna, då det gäller distrik- 
tets innevånare. . Försök till godtycklighet eller öfverdrifna 
fordringar från läkarens sida skulle dessutom under nuvarande 
läkareförhållanden inom kort straffa sig själf. 

När 1890 års taxa trädde i kraft, ansåg kanske flertalet 
af dåtida provinsialläkare, att ett vederlag för taxan gifvits 
dem i den ökade lönen och utsikten till statspension, ehuru, 
som bekant, den ordinarie lönen sattes ej så litet lägre, än 
hvad den ende provinsialläkaren i tjänst, som hade plats i 
kommittén, doktor Bergvall, ansåg skäligt. Denne har äfven 
kraftigt i sin reservation betonat, att provinsialläkartaxan skulle 



282 

hafva till följd, att provinsialläkames obligatoriska praktik 
skulle blifva mera ansträngande och mindre lönande, nödig 
natt- och söndagshvila ännu svårare att erhålla än förut, och 
iörvärfs- och lifstid därför ännu kortare. 

Under de 15 år, som nuvarande provinsialläkartaxa varit 
gällande, har provinsialläkarkårens ställning betydligt försäm- 
rats genom pågående delning af distrikten och framflyttad ålder 
för erhållande af ordinarie tjänst och pension. Samtidigt hafva 
lefnadsomkostnaderna höjts och penningvärdet visat tendens 
till ytterligare fall. 

Det är hufvudsakligen dessa synpunkter, som framkallat 
en liflig önskan hos landets läkarkår och dess representation 
att få till stånd en revision af nu gällande taxa, så att den 
måtte bättre motsvara tidens kraf och läkarnes berättigade an- 
språk, än den år 1890 fastställda numera gör. 

Vid sammanträde med allmänna svenska läkarföreningens 
fullmäktige den 21 — 22 maj 1903 togo sig dessa önskningar 
uttryck i en af Östergötlands läns läkarförening afgifven motion, 
i anledning af hvilken fullmäktige beslöto uppdraga åt en 
kommitté, bestående af l.ste provinsialläkare Fr. Bisstnarkf 
provinsialläkare J, Ä, Håkanssan och biträdande pro\4nsialläkare 
Hj. Svher dtt, efter samråd med de till allmänna svenska läkar- 
föreningen hörande lokalföreningarna, inkomma med yttrande 
och förslag i ärendet. 

Kommitterade hemställde sedermera, att taxan måtte er- 
hålla följande lydelse: 

Bil. I. 

Lokalföreningarna, hvilkas yttranden öfver förslaget in- 
fordrades, hafva mot detsamma framställt en del anmärkningar, 
för hvilka, liksom för de påminnelser från kommitterades sida, 
tiW hvilka dessa anmärkningar gifvit anledning, närmare redo- 
göres i hosf oljande 

Bilaga II. 

Då lokalföreningarna med ett enda undantag ganska en- 
stämmigt uttalat sig till förmån för ändringsförslaget, och då 
de af några föreningar gjorda anmärkningarna, ehuru förtjänta 
af en viss uppmärksamhet, torde kunna lämnas åsido, hem- 
ställde kommitterade om åtgärder från Allmänna svenska lakar- 
föreningens sida till förslagets förverkligande till båtnad för 
hela läkarkåren. 

Efter föredragning af detta ärende vid AUmiinna svenska 
läkarföreningens fullmäktiges sammanträde i Malmö den 27 



283 

augusti 1905, och Redan en af de kommitterade, doktor Hj, 
Suber, i ett längre anförande, ur hvilket ofvanstående motive- 
ring till en stor del är hämtad, redogjort för frågans betydelse, 
be?löto fullmäktige att uppdraga åt föreningens styrelse att 
ingå till herr Statsrådet med framställning om ändringar 
af gällande provinsialläkartaxa i enlighet med kommitterades 
förslag. 

Då styrelsen nu fullgör detta uppdrag, anhåller den vörd- 
sammast att }^terligare få motivera denna framställning med 
några ord. 

De af kommitterade föreslagna arfvodeshöjningama hafva 
icke, såsom äfven ofvan framhållits, föranledt några väsentliga 
anmärkningar från nägon af rikets läkarföreningar, hvadan 
Fäkert kan antagas, att de icke skulle af läkarnes klientel 
komma att anses obilliga. Dessa arfvodosförhöjningar torde 
ock snarare under- än öf verstiga de arfvoden, som de lokala 
läkarföreningarna stipulerat såsom minimitaxa för det burgnare 
klientelet. Genom den af ofvannämnda kommitterade före- 
.slagna ändringen af § 2 i nu gällande taxa torde de mindre 
bemedlade lagren af befolkningen så tydligt afskilts från taxans 
ändrade bestämmelser, att en missuppfattning i tolkningen af 
denna § med god vilja ej gärna är möjlig. Fastmera torde 
genom ökade arfvoden af de burgnare provinsialläkaren mera 
ofta få råd att medgifva en lindring i nuvarande taxas arfvo- 
den, där dessa i enstaka fall kunna förefalla väl hårda för det 
ekonomiskt sämst lottade klientelet. Slutligen skulle ju äfven 
enligt kommitterades förslag i § 11 stadgas, att om kommuner 
åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga eller mindre 
bemedlade, arfvodet alltid skall utgå efter det lägsta beloppet, 
då graderad taxa användes, hvartill ju kommer den ytterligare 
förmånen för kommunen af 50 X afdrag för sådana sjuka. 

Under nuvarande förhållanden kan den ifrågasatta ändringen 
af pro\'insialläkartaxan icke anses annat än såsom en billig och 
rättvis fordran från provinsialläkarkårens sida, utan att allmän- 
hetens rätt på minsta sätt trades för nära genom de före- 
slagna arfvodesförhöjningarna, hvilka endast komme att med- 
föra en högeligen måttlig stegring af kostnaden för en så privat 
sak, som enskild läkarvård för personer, h\nlka ej kunna äga 
minsta kraf på statens mellankomst i detta afseende. Särskildt 
omotiveradt måste det ju dessutom alltid förefalla, att för när- 
varande en dylik förmån uteslutande tillkommer de burgnare 
på landsbygden, under det att i städerna ej någon som helst 
motsvarighet förefinnes till ofvan berörda förhållanden. 

Såsom af riksdagsftirhandlingarna framgår, var det icke 
långt ifrån att de fordringar på i vissa fall ökad ersättning. 



284 

som från olika håll gjordes gällande, när taxan var föremal 
för riksdagens pröfning, hade vunnit godkännande. Sedan dess 
hafva icke blott lefnadskostnaderna i vårt land sprungit upp 
för alla, utan äfven läkarnes studiekurser, liksom utgifterna 
för deras yrkesutöfning betydligt ökats, allt under det att in- 
komsterna nästan öfver hela linjen förbättrats för i allmän och 
enskild tjänst* anställda personer, från de högsta till de lägsta, 
och välmågan i landet i icke ringa grad höjts. Det torde 
därför icke kunna anses som någon obillig fordran, att äfven 
provinsialläkarnes ekonomiska ställning måtte blifva i någon 
mån förbättrad. 

Med stöd af hvad ofvan anförts får Allmänna svenska 
läkarf öreningens styrelse vördsammast påkalla herr statsrådets 
uppmärksamhet för denna angelägenhet och anhålla, att herr 
statsrådet ville vidtaga åtgärd för att ofvan angifna ändringar 
af nu gällande provinsialläkartaxa måtte af statsmaktema 
genomföras. 

— På framställning af styrelsen för Västmanland — Närke 
— Södermanlands läkarförening hade styrelsen tagit del af hand- 
lingarna i målet rörande en af grosshandlare C. A, Wikner i 
Västerås mot doktorerna K. (r. Tingvall och P. ii. Wickholm 
till K. Medicinalstyrelsen gjord anmälan, och beslöt styreken 
i anledning häraf att till ofvannämnda lokalförenings styreke 
aflåta följande skrif velse: 

1 anledning af en från styrelsen för Västmanland — Närke 
— Södermanlands läkarförening hos undertecknad Medin i egen- 
skap af Allmänna svenska läkarföreningens ordförande gjord 
framstiillning, har sistnämnda förenings styrelse tagit del af 
handlingarna i målet rörande af grosshandlaren C. A. Wikner i 
Västerås mot doktorerna K. G. Tingvall och P. G. Wickholm 
hos K. Medicinalstyrelsen skriftligen gjord anmälan, hvari af 
Wikner synnerligen svåra beskyllningar riktas mot det sätt, på 
hvilket ofvannämnda läkare skulle hafA'a vårdat Wikners nu- 
mera aflidna, minderåriga dotter. 

Såvidt styrelsen kan finna äro samtliga de af Wikner gjorda 
anmärkningarna obefogade, och torde snarare skäl till klander 
mot dessa läkare hafva kunnat anses föreligga, om dessa i något 
afseende skulle hafva gått till väga annorlunda än som nu skett, 
h vilken mening ock tydligen omfattats af K. Medicinalstyrelsen. 
Medicinalstyrelsen har nämligen, framhållande hurusom ofvan 
nämnda läkare i det ifrågavarande fallet handlat i full öfver- 
ensstämmelse med don föreskrift i läkarinstruktionen, som ålägger 
läkare, »att åt sjuk, som af honom vårdas, såvidt möjligt är, 
ägna den behandling, som den sjukes tillstånd fordrar och som 



285 

med vetenskap och bepröfvad erfarenhet öfverensstämmer», be- 
slutat att Wikners anmälan ej skall föranleda någon medicinal- 
styrelsens vidare åtgärd, h varom skrif velse till vederbörande 
läkare från K. Styrelsen aflåtits. 

Härvid kunde visserligen få bero, då de för tjänstefel an- 
gifna båda läkarna måste anses genom detta af landets högsta 
medicinska myndighet afgifna kategoriska utlåtande hafva er- 
hållit upprättelse, och då de för eget vidkommande icke torde 
vara benägna att underkasta sig den ytterligare tidspillan och 
det besvär, h varmed det kan vara förenadt att ställa angif våren 
till juridiskt ansvar för det obefogade angreppet. 

Men den uppmärksamhet saken ådragit sig, liksom nöd- 
vändigheten för läkarkåren att söka freda sig mot ett upp- 
repande af dylika ohemula angrepp, synes styrelsen göra det 
i hög grad önskligt, att det oberättigade i de gjorda beskyll- 
ningarna ytterligare framhäfves genom väckande af åtal mot 
angifvaren. 

Vi erkänna visserligen, att förhållandena någon gång kunna 
vara sådana, att ett angrepp på en läkare för verkligt eller för- 
ment oförstånd af en person, som drabbats af en häftig sorg, 
kan vara förlåtligt, men att i ett fall sådant som det nu före- 
liggande, där angifvelsen tydligen saknar all rimlig grund och då 
(len ovillkorligen måste anses hafva tillkommit icke utan en viss 
illvilja, åtnöja sig med att passivt låta det hela försvinna i glömska, 
strider så mot läkarkårens intressen och motsvarar så illa våra 
berättigade anspråk på aktning för vårt yrke, att Allmänna 
svenska läkarföreningens styrelse känner sig uppfordrad hem- 
ställa, att länsföreningens styrelse benäget ville rikta en upp- 
maning till doktorerna Wickholm och Tingvall att vid domstol 
häfda sin och läkarkårens uppfattning, att en angifvelse sådan 
som den af Wikner gjorda är straffbar, och är styrelsen be- 
redd att skaffa nämnda kolleger ersiittning för de omkostnader, 
hvilka kunna bli f va betingade af åtalets utförande och full- 
följande. 

— På förekommen anledning beslöt styrelsen hos Full- 
mäktige göra framställning om ställande af ett belopp till 
styrelsens förfogande för användning i fall, där läkarkårens 
heder och intresse kunde påfordra ett ingripande från st3Telsens 
sida, men där vidtagandet af åtgärder vore förenadt med 
kostnad. 



286 



S^relseberättelse. 



styrelsen för Aktiebolaget Läkartidningen får härmed afpifva 
berättelse för 1905 års förvaltning. 

Tidningen ntgick vid årets slut i en upplaga om c:a 825 stycken. 

Bolagets inkomster och utgifter under det förflutna året Mmi 
ställning d. 31 Dec. 1905 framgå af följande tablå: 

Inkomster: 

Prenumerationsafgifter 7,05(5: 90 

An nonsaf gifter 2,335: — 

Räntor e05: 70 

Separattryck 169: 15 

Utestående fordringar 659: 19 11,725: 04 

Utgifter: 

Redaktionen 4,368: — 

Tryckningskostnader 5,937: 47 

Omkostnader 1,097: 87 11,403: 34 

Tillgångar den 31 Dec 1905: 
På deposition i A.-B. Stockholms Handelsbank ... 10,000: — 
Upp- o. afskrifningsräkning hos L. R. Weylandt 9J8: 82 

Kassa 1,054: 75 

Inventarier 742: 45 

Läkartidningens Pärmars Konto 134: 07 

Utestående fordringar 659: 19 

Vinst och Förlust Konto 2,522: 02 16,091: 30 

Skulder den 31 Dec. 1905. 

Aktiekapitalet 16,050: — 

Reservfonden 41: 30: 16,091: 30 

Då Vinst- och Förlustkontots skuld till Aktiebolaget enl. 1904 
års bokslut uppgick till Kronor 2,668: 71 och i år till Kronor 2,522: i)'2 
framgår af denna tablå, att årets förvaltning lämnat ett öfverskott af 
Kronor 162: 99, hvaraf Reservfonden godtgjorts Kronor 16: 30. Dessutom 
har ä Inventariekontot afskrifvits 10 % af dess värde eller Kronor 
82: 49. 

Stockholm den 1 Mars 1906. 

jK. a. Wairrinsky. 
Km8t Björkman. A. .7. Larsoti, 

Koyirad Schivieler. Arthur Fiirstenbcrg, 



Revisionsberättelse. 

Undertecknade, utsedde att granska aktiebolaget Läkartidningen» 
förvaltning under år 1905, få efter fullgjordt uppdrag däröfver afgifva 
följande berättelse. 

Revisorerna, som jämväl tagit del af styrelsens protokoll, hafva 
inventerat bolagets i kassafack i Stockholms Handelsbank förvarade 
värdehandlingar samt granskat vederbörliga bevis öf ver hos dess bankir 
insatta bolaget tillhöriga kontanta medel. 

Beträffande bolagets inkomster och utgifter under år 1905 samt 
bolagets ställning vid samma års slut hänvisa revisorerna till styrelsens 
berättelse, hvars härom lämnade ui)pgifter hafva befunnits öfvereus- 
stämmande med räkenskaperna. 



287 

Vid den sålunda verkställda granskningen har anledning till an- 
märkning ej förekommit 

Då revisorerna i allt funnit, att styrelsen med omtanke och nit 
vårdat bolagets angelägenheter, få de tillstyrka, att full och tacksam 
ansvarsfrihet för år IDOö måtte styrelsen meddelas. 

Stockholm d. 31 mars 1906. 

Karolina ^yider8trön^, John C:8on Sutthoff. 



DelSgarne 



A.-B. Läkartidningen 

kallas härmed till ordinarie bolagsstämma i Läkartidningens lokal, 
Blasieholmstorg 9, Stockholm, söndagen den 20 maj kl. 1 e. m. 



Offentliga underrättelser. 
Ledisra tjänster. 

^\ betecknar, att ansökan stiUles till Eonnn^n och inl&mnas hos Med.-styrin: *> att 

uaSkan ställes till Med.-styrrn och inlämnas därstädes: >) att ansökan ställes till Med.- 

ttyrn och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

Ansökningstiden' 
utgår : 

Prov.-läk.-tj:n i Söderhamns distr.^) 9 maj. 

Extra prov.-läk. i Sundbybergs distr. (ledigförklarad 

på grund af ny femårsperiod) 9 maj. 

Andre stadsläk.-tjin i Kristinehamn (ansökan, ställd till 

stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 11 maj. 

Öfverläk.-tj:n v. Stockholms sjukhem (ledigförklarad på 

grund af ny 3-årsperiod) 12 maj. 

Underläk.-tj:n v. Karlskrona lasarett") (ledig fr. 1 juni ; 

löneförmåner: 1,8(X) kr. jämte fri bostad och kost) 12 maj. 

En marinläk.-befattn. af l:a gr. (und. ansökan inl. 

hos marinöfverläk.) 18 maj. 

En marinläk.-stip.-befattn. (ansökan, ställd till med.- 

styrn, inl. hos marinöfverläk.) 18 maj. 

Bat-läk.-tj:n v. Bodens ingeniörkår*) (nyinrättadj 19 maj. 

Prov.*läk.-tj:n i örnsköldaviks distr.*) 19 maj. 

Extra prov.-läk. -t j:n i Hallsbergs distr. (tillsättes för 
tiden t. o. m. 1906; distr. omfattar Hallsbergs, 
Kumla, Hardemo, Lerbäcks och Vi by kommuner 
af Örebro län med en folkmängd af 24,137 in v. d. 
1 jan. 04; station i Hallsberg; lön: 1,500 kr.; an- 
sökan ställes till läk.-8tyr:n, adr.: N. A. Lyberg, 
Hallsberg) 25 maj. 

Biträd. läk.-tj:n v. Piteå hosp. o. asyH (dnyo ledigför- 
klarad) « 25 maj. 

StadHläk.-tj:n i Torshälla (ånyo ledigförklarad; tillträdes 
1 nästk. juli; lön: 1,500 kr.; ansökan, ställd till 
stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 25 maj. 

Stad8läk.-tj:n i Luleå (lön: 3,000 kr.; sökes hos magi- 
straten) 25 maj. 



288 

Underläk.-tj:n v. las. i Visby*) (ånyo ledigförklarad ; 

tillträdes 1 nästk. juni; löneförmåner: 2,000 kr. 

jämte fri bostad och kost) 25 maj. 

Underläk.-tjrn v. las. i Örebro*) (löneförmåner: 2,800 

kr. jämte fri bostad och kost) 25 maj. 

En bat.-läk.-tj. v. Skaraborgs regite') 28 maj. 

Lediga apoteksinrättninfirar: 

Apoteket i Lidköping (pri v. uppskattadt till 31, OCX) kr.) 12 maj. 

Apoteket i Edsberg (årlig pensionsafgift 200 kr.) 12 maj. 

Apoteket i Hede 12 maj. 

Apoteket i Orust (årlig pensionsafgift 250 kr.) 28 maj. 

Af Kungrl. Maj:t utnämnda cch transporterade: 
Till fördelningsläk. i fältmk.-kåren, t. f. fördekiisläk. m. m. J. A. F. 

Åhman. 
Till bat-läk. v. Smålands art.-reg:te: bat.-läk. v. Jönköpings reg:te C. G. 

Rundquiat. 
Till bat.-läk. v. Skånska trängkåren: bat.-läk. v. Hälsinge reg:te C. G. 
Stabe. 

Apoteksprivilegrier tilldelade: 

Inneh:n af apot. i Askersund J. H. Bundt å apot. Gripen i Malmö. 
Ex. apot. J^'. O. MUllem å apot. i Ockelbo. 

Legitimerad: 
Den 30 april: Med. lic. Carl Gustaf Greger WirU)erg. 

Sökande: 

Till provAäh,'tj:n i Järfsö distr. (i ordn. efter tjrår): prov.-lftkme C. E. 
Westerberg, Östersund, J. H. Åkerberg, Råneå, och O. F. Bengtason, 
Öfverluleå, samt ex. prov.-läk:ne J. G. A. Åberg, Järnskog, M. Th. 
Wolf, Jockmock, och J. J. Ehinger, Dalarö. 

Till underläk.-tj.n v. las. i Lidköping: licrna J Haglund och A. M. 
Sjögren, af hnlka den förre sedermera återkallat sin ansökning. 

Till las.-läh.tjin v. Malmö allm. sjukhus med. afd. (i ordn. efter tj:år): 
öf ver läkaren Pfannenstill, Falun, amanuensen Isr. Holmgren och 
docenten A. Josefson, Stockholm, stadsdistr.-läk. Hålen, Göteborg, 
fäng.läk.- Fischer, Norrköping, docenterna af Klercker och Oelreich, 
Lund. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehaivarens semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 
Fältläk.-stip. C. L. L. Korrlin ex. läk. v. Hallands reg:tes bevär. re 

krytskola å Grunnebohed tillsv. (t). 
Lic. a H. Efigelbrecht ex, läk. v. volont.-skolan i Gäfle26 april— 15 juli(t). 
Lic. ^\ Jungmarker t. f. stadsläk. i Falköping 27 april — 31 maj (t). 
Lic. C. Ä. Klmqvist t. f. ex. prov.-läk. i Nässjö distr. 3 — 17 maj (t). 
liic. Gertrud Gussander t. f. underläk. v, Kristianstads las. 5 maj~l aug. (t\ 
Fältläk.-stip. A. B. G. Blomberg ex. läk. v. Skaraborgs reg:tes bevärings- 

rekrytskola (t). 
Fältlk.-stip. F. Cöster ex läk. v. Skånska husarreg:tets beväringsrekryt- 

skola (t). 
Lic. F. Gemandt t. f. ex, prov.-läk. i Hammerdals distr. 25 april— 15 juni (t) 

Död: 

Biträdande läkaren vid fattigvårdsanstalten Gibraltar i Göteborgi 
med. licentiaten Olof Axel Carlberg afled den 1 dennes 46 år gammal. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

0R6AN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockhoim den 11 maj 1906. 



i Utgifvare och redaktör: ! 

3:e ärg. \ Med. d:r Knut Kjellberg. \ JI:0 19. 

I Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. j 

Innehåll: J. Felländeb: Tertiär syfilis, aquirerad eller hereditär 
i inre kvinnliga genitalia. — Referat. — Praktisk notis. — Insändt. 
Offentlig hälso- och sjukvård. — Periodisk litteratur. — Nyheter för 
dagen. — Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. 



Tertiär syfilis, acquirerad eller hereditär, i inre 
kvinliga genitalia. 

Referat af J. Pelländer. 

I några af de senaste häftena af tidskriften La Syphilis 
för förra året förekommer en uppsats af Barthélemy öfver 
tertiär syfilis, acquirerad eller hereditär i de inre kvinliga köns- 
organen. Förändringar af denna art äro enligt Barthélemys 
uppgift ej så sällan förekommande, och kanske skall man, om 
man har sin uppmärksamhet riktad åt detta håll, oftare än 
man tror finna luetiska processer som orsak till kvinliga under- 
lif^kommor. 

Man kan fråga sig, hvarför icke syfilis skull^s framkalla 
liknande effekter i uterus som till exempel i hjärtat, i ovarierna 
som i testiklarne, i lilla bäckenet som t. ex. i kranialkavi- 
teten eller ryggmärgskanalen. A priori måste man säga sig, 
att säkerligen luetiska processer kunna förekomma här liksom 
annorstädes. Det är endast diagnosen, som är svår att ställa. 

Uterus borde dessutom oftare än hvarje annat organ blifva 
säte för tertiära syfilitiska processer. Ty dessa affektioner 
uppträda, dels emedan ett organ är mindre motståndskraftigt, 
dels ock framförallt emedan det från början är angripet af den 
syfilitiska infektionen. Men knapt något organ kan vara 
mera utsatt för syfilitisk smitta än uterus. Utom de relativt 



290 

talrika fallen af initialmanifestationer och sekundära affektioner 
å uterus, måste väl en infektion af organet äga rum genom 
det ofta förekommande, långvariga härbergerandet af ett 
igenom fadern sraittadt ägg eller foster. Det kan icke vara 
utan betydelse för uterinväfnaden att hafva ett ständigt och 
intensivt utbyte af blod, lymfa och cellulära produkter med 
ett foster, som, en gång utveckladt, kommer att födas betäckt 
med syfilitiska lesioner. Dessutom har Finger helt nyligen 
genom ympning å apor visat, att sperman från en syfilitiker är 
infektiös. Ympeffekten var sådan, att man däraf kunde sluta 
till förekomsten af rikliga mängder virus i den använda sper- 
man. Man kan sålunda lätt tänka sig kvinnans infektion genom 
sperma i hela utsträckningen af genitalkanalen, uterinhålan in- 
begripen, kanske också möjligheten af virus' inträngande i 
bukhålan med efterföljande infektion. 

Barthélemy redogör i början af sitt arbete för de syfili- 
tiska förändringarna i corpus uteri. Lesionerna på collum äro 
direkt tillgängliga för undersökning med fingret och i speculum 
och böra därför enligt hans åsikt behandlas i samband med 
liknande förändringar i vulva och vagina. I corpus före- 
komma dels gum mosa processer, med eller utan ulceration, 
dels sclerotiska förändringar. Gummösa tumörer af uterus 
finnas flerstädes beskrifna i litteraturen. Men flertalet af dessa 
observationer äro ofullständigt gjorda och visa ingalunda, hvad 
de äro ämnade att visa. Denna kritik hänför sig emellertid 
icke till alla relaterade fall. Ett litet fåtal synes vara mera 
bevisande, och af dessa senare anför Barthélemy såsom exem- 
pel ett fall, iakttaget af Montanier och Velpeau. 

Det rör sig om en 50-årig kvinna med syfilitiska antece- 
dentia. Hon företedde ett kachektiskt utseende ocli led af 
svåra smärtor i underlifvet jämte riklig, gulgrön flytning. Vid 
palpation af abdomen kändes en rundad, hård tumör, som 
nådde till 3 tvärfinger of vanför symfysen. Vid inre undersök- 
ning kändes i botten af vagina en tumör till storlek af ett 
fosterhufvud i 7:de månaden. Tumören var snarare mjuk än 
hård, något knölig, ingenstädes fluktuerande. Man sökte för- 
gäfves efter collum, man fann blott en tumör utan bestämd 
form med en fin hiatus, som kunde vara orificium uteri. Ingen- 
städes syntes någon ulceration, Montanier och Velpeau stan- 
nade inior denna egendomliga tumör vid den förmodan, att 
här en syfilitisk affektion förelåg, och inledde följaktligen en 
specifik behandling. Och denna behandling framkallade en 
utomordentlig effekt. Å ena sidan förbättrades hastigt det all- 
männa tillståndet, å andra sidan minskades den uterina tu- 
mören inom loppet af en månad mer än till hälften, och collum 



291 

blef lätt palpabel. 2 månader senare var tumören fullständigt 
fcirs vunnen. Uterus hade återtagit sin normala form och 
konsistens. 

Gummösa tumörer af uterus hafva äfven observerats af 
Afanasier. Lebert beskrifver ett fall sålunda: collum uteri är 
säte för en oregelbunden, ytlig ulceration af en ^-öiings stor- 
lek, med gul botten och skarpa kanter. Då man klipper upp 
collum möter man i parenchymet af uterus flere små tumörer 
af samma utseende som gummata i hjärtat. Samtidigt inne- 
sluta de båda förstorade ovarierna fiere små, hvitaktiga, gryn- 
hönstora tumörer. Ovarialväfnaden däromkring är rodnad, 
härd, kärlrik. 

Morgan fann vid obduktion af en 32-årig kvinna med gammal, 
obehandlad lues utom gummata i pharynx och högra njuren 
äfven i fundus uteri en liten tumör med alla karakterer af ett 
gumma. 

Dess^a tumörer, som nästan konstant diagnosticeras som 
tibrom, äro belägna antingen interstitielt eller under den för- 
tjockade, medadherenser ftirsedda serosan eller också submu- 
(öst. De äro fasta, men icke runda och jämna, som fibromen, 
utan ovala, till formen Fom stora mandlar. De bestå af ett 
tjockt fibröst hölje, som utåt sänder fibrösa förlängningar, 
hvilka förgrena sig mer eller mindre långt. I det inre, som 
är afdeladt genom fibrösa band, hvilka korsa hvarandra utan 
ordning, finnes en gulaktig kärna. De äro vanligen mindre 
voluminösa, mindre hårda och talrikare, fastän mindre likfor- 
migt fördelade än fibromen. Storleken växlar mellan en körs- 
bärskärna och ett dufägg. 

I förbigående må omnämnas, att Foumier i uterus beskrif- 
vit vegeterande och papillomatösa former af tertiär syfilis, lik- 
nande de förändringar, som kunna förekomma i vagina och å 
jrnm seglet. 

Utom väl begränsade gummata har man understundom i 
uterus funnit utbredda gummösa infiltrationer. Dessa öfvergå 
sedermera i ulcerationer eller oftare i indurationer och sclerose- 
ringar. Och då det är fråga om ett ihåligt organ som uterus, 
kan en fi bros strictur uppstå. Det försiggår här samma pro- 
cess, som i rectum framkallar den syfilitiska stricturen. 

De sclerotiska processerna äro antingen mera utbredda eller 
l^artiella, disseminerade. De uppstå därigenom, att i omgif- 
ningen af de tertiära lesionerna framkallas inflammatoriska 
processer, som sluta med bildandet af fibrös väfnad omkring 
legionen. Men denna fibrösa väfnad utbreder sig stundom och 
omfattar hela organet, framkallande en kronisk parenchy matos 
nietrit, som enligt Brioude framförallt är karakteristisk genom 



292 

väf nådens hårdhet. Äfven Astruc har frapperats af denna 
speciella induration, som han betecknar som squirrhe vé- 
nérien. 

Virchow beskrifver sådana sclerotiska infiltrationer, hvilkas 
syfilitiska natur ej synes honom vara något tvifvel under- 
kastad, och han jämför dessa lesioner med liknande processer 
i andra organ t. ex. lefvem. 

Dessa utbredda uterina scleroseringar, till hvilka man icke 
finner någon annan setiologi än den syfilitiska diathesen, förete ett 
tidigare hypertrofiskt stadium, kliniskt karakteriseradt genom 
smärtor och metrorrhagier, som påverkas af den antiluetiska 
behandlingen. Efter 3 — 5 år eller ännu längre tid öfvergår 
denna hypertrofi i ett atrofiskt stadium med stark förtunning 
af muskelväggen. 

Barthelemy ägnar ett särskildt kapitel åt uterina hämorr- 
hagier hos syphilitici för att icke från början påstå, att blöd- 
ningarna äro framkallade af syfilitiska lesioner. Samtidigt kon- 
staterar han, att dessa blödningar, som äro resistenta mot alla 
vanliga kirurgiska och medicinska behandlingametoder, endast 
upphöra efter specifik behandling. D:r Tripaut har observerat 
ett sådant fall: det är fråga om en kvinna med rikliga blöd- 
ningar, utan framgång behandlad med varma irrigationer, abso- 
lut hvila och trenne skrapningar. Tripaut tänkte redan på att 
föreslå vaginal hysterectomi, då han erfor, att pat. haft syfilis 
9 år förut. Han inledde då en specifik behandling, fastän 
pat. icke visade några tecken på lues. Efter 8 — 10 dagar 
minskade blödningen tydligt för att fullständigt försnnna 
inom loppet af 6 månader. 

Ett liknande fall beskrifves af Saguet, hvilken däraf drager 
den slutsatsen, som sjnies honom väl berättigad, att det existerar 
syfilitiska metrorrhagier såsom tertiära symptom, oberoende af 
hvarje annan lesion, metrit, så väl som gumma. Det kan 
ej heller väcka förvåning, att konstitutionell lue» på samma 
sätt som alkoholism, diabetes, nefrit och flere andra sjukdomar 
kan framkalla hämorrhagier. Man bör tydligen i dylika fall ej 
företaga hysterectomi, förr än man liksom vid såmånga andra 
sjukdomsprocesser försökt med en antisyfilitisk behandling. 

Liknande processer kunna förekomma vid hereditär syfilis. 
Många fall af dysmenorrhoe, amenorrhoe och menorrhagier hos 
unga flickor bero på denna orsak. I ett fall, där en 20-årig 
flicka, virgo, hade ett gumma å benet, förorsakadt af en ute- 
slutande paternell, hereditär lues, läktes ej blott detta under 
intensiv Hg-])ehandling, utan pat. befriades dessutom från svåra 
dysmenorrhoiska smärtor och rikliga menorrhagier, af hvilka 
hon länge lidit, och hvilka dittills trotsat all behandling. 



293 

Hvad tuborna beträffar har äfven här den selerotiska pro- 
cessen konstaterats. Doleris har nyligen visat en hypertrofisk 
scleros i tuborna, som han anser icke kan förklaras genom 
någon annan process än syfilis. Tuborna voro på alla sidor 
omgifna af tjocka svåliga massor, till tjockleken öfverträffande 
dubbla normala volymen af hvarje tuba. Det var här fråga 
om samma selerotiska process som vid den hypertrofiska myo- 
metriten. 

De guminösa lesionerna af tuborna äro iakttagna på en 
tid, då de tertiära affektionerna ännu voro både patologiskt- 
anatomiskt och kliniskt illa kända. Det enda tillförlitliga fallet, 
det som man alltid citerar, är beskrifvet af Bonchard och 
Lepine, 1866. Det var fråga om en 40-årig kvinna, som kom 
in å Lourcine med aphasi och högersidig hsemiplegi och kort 
tid därefter afled. Obduktionen visade: gumma i vänstra frön tal- 
\indlingarne, gumma i meningerna, rarificerande osteit i högra 
clavikeln etc. De båda tuborna voro starkt förtjockade och 
deras kanaler fullständigt utplånade. På genomsnitt fann man 
i hvarje tuba 3 gummata af en hasselnöts storlek, mjuka, af 
blekröd färg, stadda i fettigt sönderfall. 

I ovarierna synas de tertiära syfilitiska processerna ännu 
utgöra ett ofullständigt kändt område, hvilket väl hufvudsak- 
ligen är beroende därpå, att ovariernas normala anatomi ännu 
är långt ifrån fullständigt känd. Man vet, att syfilis lämnar 
intakt föräldrames förmåga att procreera. Det är till och med 
ett kliniskt faktum, att syfilis framkallar polyletalitet hos bar- 
nen. Men då man säger polyletalitet, säger man polynatalitet. 
14 dödsfall på 14 barn, 18 dödsfall på 19 barn äro siffror 
från några statistiker af Ribemont, Foumier m. fl. 

Å andra sidan finnas fall, där sterilitet är följd af den 
syfilitiska infektionen, antingen genom lesioner hos fadern, 
hvilket är mera sällsynt, eller genom lesioner hos modern, 
hufvudsakligen genom förändringar af ovarierna, selerotiska och 
gummösa, hvilka framkalla destruktion af follikel apparaten och 
atrofi af organen. Men dessa processer äro i och för sig rela- 
tivt sällsynta, och dessutom äro de symptom, som de framkalla, 
hämorrhagier, smärtor och volymförökning, gemensamma för 
många andra affektioner, som den syfilitiska kvinnan kan hafva 
samtidigt. Det framgår häraf, att största antalet läsioner af 
detta slag undgå iakttagelse, och likväl hafva nästan alla auk- 
torer, som sökt efter dem, funnit dem, Virchow, Lebert, Lan- 
cereux, Fournier m. fl. För Virchow existerar otvifvelaktigt 
en oophoritis syfilitica med fibrös induration. Lebert har hos 
en kvinna med gummös lefversyfilis funnit ärt-bönstora nodosi- 
teter i ovarierna. Lancereux antager förekomsten af en diffus 



294 

och en gumrnös oaphoritis. Den förra anträffas oftare. Ova- 
rierna blif va härigenom, långt före kvinnorna uppnå den klimak- 
teriska åldern, helt och hållet fibrösa, ärriga, utan Graafska 
foUiklar, i allmänhet förminskade. Liknande förändringar har 
Lecorché iakttagit hos en kvinna, som aflidit på grund af en 
otvetydig syfilitisk kacheksi. På senaste tiden hafva 2 kliniskt 
iakttagna fall af ovarialsyfilom beskrifvits af Ozenne i Semaine 
g}^necologique. Det är här fråga om 2 kvinnor med förstorade 
och ömmande ovarier, lidande af metrorrhagier utan att några 
inflammatoriska eller organiska förändringar af uterus kunde 
påvisas. I dessa båda fall, där inga säkra syfilitiska antecedentia 
förefinnas, synas dock ej fullt tillförlitliga bevis blifvit läm- 
nade för att verkligen syfilitiska processer förelegat. 

De serösa hinnorna skonas ingalunda af dén tertiära 
syfilis. Som bekant finnas gummata i meningema, pleura- 
hålorna, ledernas synovialmembraner o. s. v. Det kan då icke 
väcka förvåning, att äfven syfilitiska peritoniter blifvit iakttagna. 
Dessa äro lokaliserade och sekundära till tertiära lesioner af 
underliggande viscera. Omkring uterus, tuborna och ovarierna 
kunna sådana specifika inflammationer och svalar uppträda 
med vanliga symptom af lokaliserade bäckenpcritoniter. Äfven 
omkring tertiära lesioner af bäckenets ben förekomma sådana 
peritoniter. Dessa benlesioner äro icke så sällsynta och upp- 
träda som tertiära osteiter, hvilka antingen öfvergå i suppiu-a- 
tion eller förhårdnad af benet med exostoser, hvilka stundom 
kunna blifva så voluminösa, att de utgöra förlossningshinder. 
Barthélemy har sett ett fall, där 11 bengummata, verkliga tu- 
mörer, voro disseminerade öfver bäckenets ben, så att de full- 
komligt deformerade och förträngde bäckenet. I detta fall, där 
förut diagnosen osteosarcom blifvit satt, erhölls snabb läkning 
med antiluetisk behandling. Det är i sådana fall, som man 
finner härdar af lokaliserade peritoniter, på samma sätt som 
man finner pleuritiska härdar omkring gummösa osteom af 
ref benen. 

På slutet af sitt arbete redogör Barthélemy för det nu- 
varande läget af den omtvistade frågan om piacentarsyfilis. 
Han synes dock ej här tillfoga något anmärkningsvärdt nytt, 
utöfver hvad redan förut är bekant. 

Det är ett på det hela taget föga genomforskadt och ofull- 
ständigt kändt område, som Barthélemy i sitt förut refererade 
arbete genomgår. De flesta iakttagelser, på hvilka man stöder 
sig, äro gjorda på en tid, då den moderna vetenskapens hjälp- 
medel ännu icke voro i användning, och då väl svårare former 
af syfilis förekommo än i våra dagar. Emellertid finnas ut- 
sikter för, att man inom kort kommer att erhålla ett utförligt 



295 

arbete på detta gebit. Det har nämligen förra året i Rom 
utfärdats ett pris för det bästa arbetet öfver tertiär syfilis i 
uterus och dess adnexer. Täflingstiden utgick den 31 mars i 
år, och det prisbelönta arbetet kommer inom den närmaste 
tiden att publiceras i Clinica Ostetrica. 



Referat. 

F. Fl sch er: Om behandling af hudkarcinom med Rönigen- 
itraafer. Nordisk tidsskrift for therapi. Mars 1906. 

Förf. redogör för resultaten af Röntgenbehandling vid 20 fall 
af hudkarcinom. Det gäller personer i hög ålder, mellan 51 
och 85 år, 6 män och 14 kvinnor. Epiteliomen äro alla loka- 
liserade i ansiktet med undantag af två, ett vid umbilicus och 
ett på ett finper. Ej mindre än 8 af fallen ha förut genom- 
gått en till flera operationer (exstirpation), och det är då reci- 
diven, som blifvit behandlade. I de allra flesta fall är det 
fråga om ulcererande epiteliom. 

Hvad resultaten beträffar äro 15 st. fullständigt läkta 
eller väsentligt förbättrade ; 4 st. äro tillfälligt förbättrade, men 
senare försämrade; en förbättrad uteblef. 

I regel har Röntgenbehandling gifvits 3 ggr i veckan, 10 
min. hvar gång, och allt efter fallens art har antalet seancer 
varierat mellan några få (3) och upp till 64. De använda 
rören ha varit »mjuka» och bestrålningen har skett på endast 
några cm. afstånd (2 — 3 cm.) från huden. Förhandenvarande 
smärta har alltid upphört efter de första seancerna, först något 
!?enare har infiltrationen börjat af taga; under läkningen i all- 
mänhet stor benägenhet för krustabildning, hvilket förf. sökt 
undvika genom användande af fuktiga omslag, då han trott 
Ag finna, att läkningen då skett fortare. I kosmetiskt afseende 
ha resultaten varit mycket vackra, i det att de uppkomna 
ärren blifvit ytterst »fina», ofta svåra att upptäcka. — Snabbaste 
läkning visade de epiteliom, som hade en central ulceration, 
omgifven af ett ringiormadt infiltreradt parti; underläppkarci- 
nomet betecknar däremot förf. såsom ganska refraklärt mot 
behandlingen. — Om prognosen yttrar sig förf . försiktigt; hans 
egen längsta observationstid är också blott 1 V2 ^r. — Förf:s 
resultat måste emellertid betraktas såsom mycket gynnsamma 
och öfverensstämma väl med hvad erfarenheten irån annat 
håll ger vid handen. Sedan Magnus Möller och Th. Stenbeck 
år 1899 offentliggjorde de första fallen af ansiktsepiteliom, 



296 

läkta med Röntgen, har kasuistiken synnerligen hastigt ökats 
och visar mycket goda resultat; så anges i samlingsstatistikema 
X -talet läkta fall vara 65. 

Förf. slutar med att betona, att om också Röntgenbehand- 
lingen i en riktning inskränkt det kirurgiska ingreppet vid hit- 
hörande sjukdomsgrupp, så har den i en annan riktning vidgat 
indikationerna för densamma, i det att Röntgen måste bli ett 
värdefullt pfus i behandlingen af flera fall, där operationen en- 
samt a priori icke kan blifva radikal behandling. 

Ernst Wikner. 



Praktisk notis. 

Pankreon, Under detta namn har nyligen Chemisch^ Fabrik 
Ehenania Ä. G. Aachen, fört i handeln ett som läkemedel af- 
sedt preparat, härstammande från pankreas. Pankreon fram- 
ställdes för några år sedan af Thomas och Weber. 

Genom pankreassekretet öfverföras som bekant samtliga 
hufvudgrupper af näringemedlen i för organismen lätt resorber- 
bara ämnen, h vilket förhållande betingas af tre i detsamma 
befintliga enzymer, trypsin, som påverkar ägghvitekroppama, 
steapsin, som emulgerar fetterna och spaltar dem i glycerin 
och fettsyror samt slutligen pankreasdiastas, som öfverför 
den med födan intagna stärkelsen i drufsocker. Som nämnda 
enzym äro föga hållbara, gällde sålunda närmast vid fram- 
ställning af pankreaspreparat att söka bibehålla enzymens 
verkan i full aktivitet samt tillika erhålla dem i sådan form, 
att de kunde förvaras någon längre tid utan att förändras. 

De preparat af pankreaskörteln, som så småningom kom- 
mit i bruk, hafva dock vidlådit ett ganska väsentligt fel, näm- 
ligen det att de vid intagning per os samtliga angripits af 
magsaften under pepsindigestionen, så att de helt eller delvis 
förstörts, innan de nedkommit i den alkaliska tarmsaften, 
hvarigenom den afsedda verkan uteblifvit. För att undgå 
nämnda olägenhet har intresset hittills hufvudsakligen riktats 
på att åstadkomma ett i den sura magsaften olösligt öfverdrag 
å respektive preparat, så att de kunde passera magsäcken utan att 
angripas. För detta ändamål hafva af pankreaspreparaten fram- 
ställts keratinerade tabletter och piller samt på särskildt sätt 
preparerade gelatinkapslar, hvarjämte man äfven genom tillsats af 
natriumbikarbonat sökt skydda dem mot magsaftens inverkan. 
Preparaten visade sig emellertid ej vara tillfredsställande, enär 
man funnit, att de antingen ej motstodo magsaftens lösande 



297 

och förstörande inverkan, eller voro de så väl skyddade, att de 
utan att angripas passerade hela matsmältningsapparaten och 
afgingo oförändrade med afföringen. 

Det förnämsta felet hos äldre pankreaspreparat var dock 
deras ringa hållharhet. Redan efter någon tids förvaring antogo 
de nämligen en motbjudande lukt beroende på septisk inverkan. 
Efter en längre tids studier och därmed förenade försök lycka- 
des emellertid Thomas och Weber att under iakttagande af 
de strängaste antiseptiska försiktighetsmått och under använ- 
dande af absolut friskt material framställa ett pankreatin, som 
i verksamhet öfverträffade alla hittills kända preparat med lik- 
artad benämning. Detta preparat kallades af uppfinnarna 
Pankreatinum absolutum Rhenania och ansvarar firman 
Chemische Fabrik Rhenania A. B., som öfvertog dess tillverk- 
ning i stort, för dess absoluta hållbarhet och renhet. Prepara- 
tet, som vid försök å kemiska, farmakologiska och djurfysio- 
logiska laboratorier visade sig besitta en synnerligen aktiv 
verkan, lämpade sig dock ej för inf öring per os i oförändradt 
skick, enär det i likhet med sina föregångare angreps och om- 
vandlades redan i ventrikeln. 

De försök, som med anledning häraf anställdes, hade till 
syftemål att erhålla pankreaspreparatet i sådan form, att det 
kunde motstå pepsindigestionen samt tillika var olösligt i vatten 
och svaga syror. Detta ernådde Thomas och Weber genom 
uppfinnandet af ett patenteradt ej närmare beskrifvet förfarande, 
enligt hvilket den sönderhackade eller sönderrifna pankreas- 
körteln utsattes för inverkan af garfsyra, innan den behandla- 
des vidare. Det preparat, som slutligen resulterade, erhöll nam- 
net pankreon. Det är ett Ijusbrunt pulver med angenäm 
syrlig smak, olösligt i vatten och svaga syror, lösligt i svagt 
alkalisk vätska. Dess halt af garfsyra, som uppgår till högst 
10 % , medför ingen olägenhet vid bruk af preparatet. Pan- 
kreon förstöres ej vid digestion under o — 6 timmar med konst- 
gjord magsaft och infördt i ventrikeln förminskas dess verk- 
samhet blott i ringa grad under passagen genom denna. Sedan 
preparatet nedkommit i duodenum löses det med lätthet i det 
svagt alkaliska innehållet i denna, hvarefter en kraftig pankrea- 
ti.?k enzymverkan kommer till stånd på samma sätt som under 
normala förhållanden. 

Pankreon har fått användning såväl som läkemedel som 
prophylakticum. Det har enligt hittills vunnen erfarenhet visat 
god verkan vid samtliga former af dyspepsi och dess följdsjuk- 
domar, särskildt vid Achylia gastrica, kroniska och nervösa diarréer, 
steatorrhé vid diabetes, Gastritls chronica anacida, Enteritis chro- 
nlca och Hyperemesis gravidarum; vidare användes pankreon 



298 

som digestivum efter svåra operationer och som tillsats till när- 
klistirer. Vid of verlastning af magen och vid förtäring af mat, som 
brukar framkalla illamående, bör pankreon göra goda tjänster. 
Helt nyligen har preparatet införts i pediatrisk praxis såsom 
tillsats till mjölk och mjöikblandningar. För att göra använd- 
ningen bekvämare har för detta ändamål framställts tabletter 
innehållande 5 cg. pankreon med mjölksocker, 20 cg. som 
konstituens. De för äldre afsedda pankreontabletterna innehålla 
endast pankreon 25 cg. i hvarje. 

Dosering, Rec. Tabl. Pankreoni Rhenania å 25 cg. 
Dr. tab. dos n:r 25, 50, 100, 200. 

För fullvuxna: profylaktiskt och vid lättare fall gifves 
2 å 3 tabletter under hvarje måltid eller 4 å 6 tabletter dag- 
ligen ; i svåra fall vid indikationer till dyspepsi och för höjande 
af matsmältningsförmågan, speciellt vid steatorrhé, hypereme- 
sis, obstipatio, kroniska och nervösa diarréer gifves 4 å 6 tablet- 
ter under hvarje måltid eller 8 å 12 tabletter dagligen eller 
mera allt efter fallets art. 

För barn: allt efter åldern gifves 10 å 25 cg. under 
hvarje måltid i pulverform (1 tablett = 25 cg.) och ända till 
2 gr. dagligen. 

För dibarn: pankreonsockertabletter, till hvarje mjölk- 
portion sättas 2, vid sjuka barn 4, och i svåra fall ända till 
8* tabletter, som förut utröras med ljumt vatten. 

Vid Gastr. chron. anacid. kombineras pankreontabletterna 
med Acid hydrochl. dil. 10 — 15 droppar 3 ggr. dgl. en timma 
efter måltiden och vid nervös dyspepsi med Bromet. natric. O,:» 
1 ä 2 pulver 3 ggr dagl. 

I Stockholm har pankreon användts vid degenererad pan- 
kreas, vid fettdiarro och såsom matsmältningsbefordrande medel. 

Therapie der Gegenwart 1902. Aerztliche Rundschau 1JK)2. Allg. 
Med. Central-Zeitung 1903. Therapeutische Monatshefte 1905. Fort- 
schritte der Medizin 1902 och 1905. 

Arvid Blonuiuisf, 



Försäkringsaktiebolaget Hansa's cirkulär.^^ 

(Insänd t). 

Försäkringsaktiebolaget Hansas Öfverläkare bar meddelat, att 
orden ^Bolaget Hansa . . . förklarar sig villigt: att, såvida försiikrings- 
tagaren det önskar, lämna godtgörelse för de intyg läkaren utfärdar 
för erhållande af ersättning åt skadad person: a) för vanligt läkare- 
intyg... 2 kr.» — skola förstås så, att det är fråga om en extra till- 
läggsersättning åt läkaren för ökadt besvär. 



^) Båda insändarne ha måst stå öfver af brist på utrymme. 



299 

£n vacker tanke har alltså af illvilja eller enfald blifvit tagen för 
motsatsen. 

Den allmänna kulturnivån misstänker jag får nog höjas åtskilligt, 
för att vi lite hvar skola utan kommentar kunna få ut denna mening 
ur ofvanstående. 

Risken att uppfattas som ohyfsad och oförsynt kan icke afhålla 
mig från att fråga: hvad värde har denna dusör åt läkaren, om den 
skidl göras beroende af försäkringstagarens önskan? 

Har försäkringstagaren-o/^ärs/^Mnnen ingen som helst egen för- 
del af dessa kronor, så lär det vara honom likgiltigt, hvem som får 
dem, och han gör ju bolaget en väntjänst, då han svarar nej på Hansas 
förfrågan, om läkaren bör uppmuntras. — Denne domare i tilläggs- 
ersättningsfrågor kan ju vara en sådan där större eller mindre lokal- 
pamp, inför hvilken läkaren icke funnit nåd: adjö med premiet! — 
Skulle försäkringstagaren icke fästa sig vid bolagets bevågenhet, så 
torde han i många fall säga nej af det skäl, att han ej vill ha besvär 
med och kostnad för att anskaäa kvitta till bolaget på denna läkarens 
godtgörelse, och kvitto får det väl vara, annars kunde det ju hända, 
att mellanhanden glömde att betala meromskrifna kronor till rätter 
man; att denna transaktion skall gå genom försäkringstagaren synes 
mig vara tydligt, eftersom dusören ytterst beror af hans önskan. 

Det skulle helt visst icke ha blifvit något missförstånd, om bo- 
laget — dess läkare har, antar jag, ingen befattning med affärens 
j^ennin^-angelägenheter — om bolaget, lämnande denna geschäftsmässiga 
tanke på villkorlig gratifikation, kort och godt förklarat, att bolaget 
betalar 2 kronor som bidrag till i lag stadgade 3 kronor för vanligt 
läkareintyg; det hedrande och generösa anbudet hade säkerligen med 
tacksamhet antagits af vederbörande på samma gång bolaget gjort oss 
läkare en stor tjänst genom att påyrka allmänhetens skyldighet att 
följa lagens föreskrift i fråga om ersättning för läkareintyg. 

Joh. Ajander. 



(Insändt). 

Då bolaget >Hansa> i sitt cirkulär tillkännagifver, att det är 
villigt ersätta utfärdade läkareintyg med visst belopp, torde denna 
bolagets åtgärd kanske vara att betrakta såsom en viss välvilja mot 
läkame, hvarför erbjudandet ej utan vidare åtminstone torde böra re- 
fuseras. Tvärtom anser jag man borde verka för, att alla olycksfalls- 
försäkringsbolag borde ersätta 'läkareintygén. Att läkare åtminstone 
på sina håll sökt åstadkomma denna tingens ordning är visst, och 
vissa bolag (exempelvis Fylgia, Skandinavien) hafva också tillmötesgått 
läkames önskningar i detta hänseende. — Fördelen kan inses genom 
ett exempel: en arbetsgifvare tillhandahåller sina arbetare fri läkare- 
vård och uppgör för detta ändamål ackord med en läkare. Arbets- 
personalen är olycksfallsförsäkrad, och erhåller, såsom det i regeln 
torde vara händelsen, en krona pr dag vid inträffadt sjukdomsfall. 
Ofta är det frågan om mindre skador, som hindra från arbete endast 
5—6 dagar. Läkaren känner det då säkerligen mindre behagligt att 
taga ut sina 2 ä 3 kronor, då det i så fall endast återstår några få 
kronor för arbetarens räkning. Skänker läkaren efter sin fordran åt 
en person i ena fallet, vill nog en annan person och i andra 
fallet också ha sina intyg fritt. För försäkringsbolaget betyder 
saken mindre, ty där komma förhållandena att utjämna hvarandra. 
— För Öfrigt torde 2 kronor för ett kort läkareintyg vid olycksfall ej 
vara något att säga om. Det gäller ju här ej ersättning för behandling 



300 

eller för undersökning. Vid utfärdandet af intyg, som enligt lagen 
ersattes med 3 kronor, tillkommer ju vanligtvis undersökning. Man 
jämföre f. ö. lagens mången gång löjligt verkande bestämmelse af 1 
krona för rådfrågning = undersökning (?) (ofta mycket tidsödande) med 
recept. 

O. N^r. 



Offentligr hälso- och sjukvård. 

RikSdafiren har beviljat pä ordinarie stat för 1907: 

2,500 kr. såsom ökning i med.-styr:ns anslag till vikariatsersätt- 
ning, renskrifning etc. (från 16,500 till 19,000 kr.); 

500 kr. till resestipendium åt läkare vid hospital och asyler; 

7,500 kr. till aflöning åt tio civila läkarstipendiater (se härom 
Läk.-tidn. 1905, s. 571, där äfven förslag till instruktion meddelas); 

underläkama vid Vänersborgs hospital (tvänne) och vid Kristine- 
hamns hospital (en) ett tillfälligt lönetillägg för hvartdera af åren 1906 
och 1907 af 500 kr., samt, därest tjänstinnehafvaren är med. licentiat, 
ytterligare 1,000 kr. (för närvarande är lönen 2,000 kr., nu höjd till 
2,500 för med. kand. och 3,500 för med. lic); 

225,000 kr. såsom ökning i förslagsanslaget »hospitalsunderhåll » 
(från 1,950,000 till 2,175,000 kr.); 

40,000 kr. såsom ökning i förslagsanslaget för allmän hälso- och 
sjukvård (från 145,000 till 185,000 kr.); 

53,000 kr. såsom ökning i förslagsanslaget »bidrag till extra pro- 
vinsialläkares aflönande^ (från 12,000 till 65,000 kr.); förslagsanslagen ha 
sålunda höjts i år till de belopp, hvarmed de i verkligheten utgå; det 
sistnämnda af dem har f. o. m. 1892 årligen beviljats med 12,000 kr., 
men öfverskridits exempelvis 1895 med öfver 25,000 kr., 1898 med 
öfver 35,000 kr., 1903 med öfver 51,000 kr; 

löner för tvänne nya marinläkartjänster af l:a graden vid kust- 
artilleriet (en vid Kungsholmsfort, en vid Fårösund). 

På extra stat för 1907 har beviljats kronor: 

1,200 till arvode för granskning af hospitalens räkenskaper (i lik- 
het med flere föreg. år); 

7,0(X) till bekostnad af meddellösa lupus-sjukas behandling enligt 
ljusmetoden (= 1905, 06); 

4,0(X) till understöd åt kuranstalten Sans Souci vid Uppsala 
(= 05, 06); 

6,000 till understöd åt Stockholms alkoholisthem (= 04, 05, 06), 

200,000 till upprätthållande af verksamhet vid jubileumsfondens 
sanatorier (=06); 

18,000 till underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska (= flere 
föreg. år); 

279,925 till utvidgning af Kristinehamns hospital (återstoden af 
ursprungligen beviljade 304,925 kr.); 

140,000 för byggnadsarbeten vid Hemösands hospital (af urspr. 
beviljade 325,9{K) krj; 

:500,0(K) till uppförande af ett nytt hospital vid Säter (af urspr. 
beviljade 2,556,300 kr.); 

150,000 till uppförande af ett nytt hospital vid Västervik (till före- 
taget* i sin helhet beviljades 2,766,498 kr.); 

254,000 till hyggnndsarheten rid Lunds hospital och asyl; 

54,000 till uppförande vid Vppsala liospital och asyl af tre boställs- 
hus för gifta sjuksköterskor ; 



301 

128,100 till uppförande af ny ttjukhmbyggnad vid karantänsan- 
stalUn Fejan; 

20,900 till inköp af lägenheten Tomtebo i Korsberga socken att 
användas till centralhem inom Korsberga koloni /or sinnessjuka; 

Däremot har Riksdagen afslagit K. Maj:ts framställning om höjning 
af anslaget för stipendier ät fältläkarkären och veterinärsstaten med 
9.000 kr. från 33,600. 



Periodisk litteratur. 

Hir meddelas de senasto tidskriftshäftenas innehAU med undantag af referat, boknyheter m. m. 

Nord. Tidskr. for Terapi, n:o 7. A, Wimmer: To Tilf»lde af 
kongenit Muskellidelse hos Born. Myoplast. Operation. — P. N. Han- 
sen: Om Behandlingen af gangrtenose Hemier. 

Tidskr. for den norske Isegeforeniosr: n.ris 7—8. A. Berg: Et 
tilfselde af blandingsinfektion ved epidemisk cerebrospinal-meningit. — 
12. Vogt: Lumbalpunktion i diagnostisk eiemed ved sygdomme i cen- 
tralnervesystemet. — G, Winge: Eiendommeligt ulleld paa ski. — E. 
St0ren : Om pol iomy elitens smitteforhold og udbredelsesmaade. — Xeisser: 
Foredrag om syölisindpodninger til aber paa Java. — D. Hedberg: 
Adrenalin vid aandedrsetsbesvser hös patienter med strubetuberkulose. 
— I. Reichbum-Kjennerud: Selvtilheling af lyskebrok. — Y. Ustvedt: 
Beretning om de veneriske sygdomme i Kristiania i 1905. 

Finska läkarsällskapets handling>ar, n:r 4. Hj. Bonsdorff: Bidrag 
till frågan om den operativa behandlingen af cardiospasmus. — Emil 
Juselius: Slemhinnetransplantation vid totalt höggradigt symblepharon 
cicatricosum. — A» R. Limnell: Anatomiska och bakteriologiska fynd 
vid tvänne fall af pyometra. — J. Grönberg: Om förekomsten af defor- 
miteter och hållningsfel bland skolelever. 



Nyheter för dagen. 

Jubileumsfondens sanatorier. Vid början af inne v. maj månad 
var antalet patienter, som väntade på ledig plats vid sanatorierna, följande: 







Män 


Kvinnor 


'3 


c 

1 


1^ 

i 1 


9 

X 


1 


t 

1 


Plats i helenskildt rum å 3,50 pr dygn 
^ i halfenskildt > > 2,50 > > 
» i allmänt > > 1,25 > » 
» i » » » 0.50 > » 


2 
15 
62 
G5 


10 
12 
55 
46 


1 

5 

28 ■ 

43 

80 


54 
38 


5 

4 

37 

23 


4 
27 
45 
53 



Stockholms läkarföreningr tillsatte den 23 april en kommitté 
med uppdrag att föreslå åtgärder mot kvacksalfveriet. Kommitterade 
blefvo doktorerna Thestrup, ordf., Alfvén, G. Sundberg, Hedrén och 
C. O. Glin. 

Vid Gestriklands läkarföreningrs sammanträde i Gäfle den 27 
april lämnade d:r Lindahl en del upplysningar om en på sista tiden i 



302 

staden gående epidemi af akut conjunctivit beroende, pä Fränkels 
diplococcua pneuinoniie. — D:r Lindström föredrog ett fall af symfysrup- 
tur. — D:r Hartelius lämnade en del obstetriska meddelanden. 



Offentliga underrättelser. 

Ledigra tjänster: 

^ betecknar, att ansökan ställes till Konansren och inlåmnaa hos Med.-styr:n: ') att 
ansökan stAUes till Med.-st>T:n och iniKmnas ditrstådes: *) att ansökan stAUes till Med.- 
8t7T:n och inl&mnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

Ansökningstideo 
utgår: 

En marinläk.-stip.-befattn. (ansökan, ställd till med.- 

8tyr:n, inl. hos raarinöfverläk.) 18 maj. 

Bat-läk.-tjm v. Bodens ingeniörkår') (nyinrättad) 19 maj. 

Prov.lftk.-tj:n i Örnsköldsviks distr.^) 19 maj. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Hallsbergs distr. (tillsättes för 
tiden t. o. rft. 190G; distr. omfattar Hallsbergs, 
Kumla, Hard^mo, Lerbäcks och Viby kommuner 
af Örebro län med en folkmängd af 24,137 inv. d. 
1 jan. 04; station i Hallsberg; lön: 1,500 kr.; an- 
sökan ställes till läk.-styr:n, adr.: N. A. Lyberg, 
Hallsberg) 25 maj. 

Biträd. läk.-tj:n v. Piteå hosp. o. asyO (ånyo ledigför- 

klarad) 25 maj. 

Stadsläk.-tjrn i Torshälla (ånyo ledigförklarad; tillträdes 
1 nästk. juli; lön: 1,500 kr.; ansökan, ställd till 
stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 25 maj. 

Stadsläk.-tjrn i Luleå (lön: 3,000 kr".; sökes hos magi- 
straten) 25 maj. 

Underläk.-tj:n v. las. i Visby^ (ånyo ledigförklarad; 
tillträdes 1 nästk. juni; "^löneförmåner: 2,000 kr. 
jämte fri bostad och kost) 25 maj. 

Underläk.-tj:n v. las. i Öre])ro^) (löneförmåner: 2,800 

kr. jämte fri bostad och kost) 25 maj. 

En bat.-läk-tj. v. Skaraborgs regite*) 28 maj. 

En bat.läk.-tj. v. Jönköpings regite') 31 maj. 

En bat.-läk.-tj. v. Hälsinge reg:te*) 31 maj. 

Extra prov.läk. i Mulseryds distr.-) (tillsättes för tiden 
t. o. m. 1908; distr. omfattar Bottnaryds, Mulse- 
ryds, Angerdhestra, Bondstorps, Stengårdshults och 
N:a Unnaryds socknar af Jönköpings län ; distris 
invånarantal 1 jan. 04: 4,358 ; station vid Röksberg 
inom Mulseryds s:n; lön: 3,100 kr.) 31 maj. 

Extra prov.-läk.-tjin i Tärna distr.') (ånyo ledigförklarad 
för tiden t. o. m. 1907; distr. omfattar Tärna 
kapellförsamling och delar af Stensele socken, 
Västerbottens län med 1,2G9 invånare 1 jan. 04; 
station vid T:a kyrka; lön: 3,(X>0 kr.) 5 juni. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Mala distr.') (tillsattes för ti<len 
till innev. års utgång ; distr. omfattar Mala socken 
af Västerbottens län med 2,G59 invånare 1 jan. 04; 
lön: 3,300 kr.) 5 juni. 

Lediga apotek: 

Apoteket i Orust (årlig pensionsafgift 250 kr.) 28 maj. 



303 

Apoteksprlvileglep tilldelade: 

Ex. apot. Carl Holmströrn å apoteket i Örnsköldsvik, 
Af Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 
Till underläk. v. las. i Lidköping (tre år f. o. m. 15 maj): lic. A, M, 

Sjögren. 
Styr. har medgifvit, att kand. M. Winhorg må 1 juni— 15 sept. biträda 

i sjukvården vid Borgholms bad- och hafskuranstalt samt att kand. 

W Wigert må under tre mån. af sommaren biträda i sjukvården 

vid Lysekils hafsbadanstalt. 
Till ex. prov.-läk. i Vilhelmina distr. (till årets slut): lic. Ch. A. L. 

Almqvist. 
Till fältlÄk.-stip. af I kl. f. o. m. 1 april: stip. af II kl. H. K, Åker- 

hlom. 
Till läk. v. Söderköping brunns- och badanst. juni— aug.: lic. 8. A, 

Wallgren. 
Till läk. v. Ragunda brunns- och badinr. 15 juni — 24 aug.: lic. G, 

Holmgren, 
Styr. har niedgifvit, att kand. N. Andersson må under tre månader af 

sommaren biträda i sjukvården vid Medevi brunn. 
Till underläk. v. Vänersborgs hosp. o. asyl tre år fr. 1 juni lic. C G. 

Trägårdh samt ett år fr. 10 maj: kand. O. Jacohi. 
Till underläk. v. Söderköpings brunn (juni — aug.): lic. C, Wittberg. 
Till amanuens v. Stockholms hosp. ett år f. o. m. 15 maj: kand. B, 

Xorrbin. 
Styr. har medgifvit, att kand. Hj. Ekberg må under juni— aug. månader 

biträda i sjukvården vid Söderköpings brunn. 

Af Hed.-styr:n upprättade förslag: 

Till prov.-läk.tj.n i Silbodals disfr.: E. O. Nordenadier (förord); C. A. 

Carlson och J. E. Hellsing. 
Till bat.-läk.ij:n r. Z)a/rc(f7:^ef; A. Gullström (förord)och C. G. Frediksson. 

Af vederbörande myndigheter antagen: 

Lir. ./. O. F. Ottosson till läk. v. Sofielunds sinnesslöanstalt. 

Sökande: 

Till bat.läh'tj:n v. I)alreg:tet (i ordn. efter tjiår): bat.-läk:ne A. Gull- 

ström, Vaxholms grenad. -reg:te, och C. G. Fredriksson, Värmlands 

reg: te. 
Till prov.-läk.-tj:n i Silbodals disir. (i ordn. efter ti:år): prov.-läk. E. O. 

Nordenadier, Oskarshamn, bitr. })rov.-läk. C. A. Carlson, Falun, 

ex. prov.-läk.ne J. E. Hellsing, Svärdsjö, J. G. A. Åberg, Järnskog, 

och H. V. L. Behrman, Kungsör. 
Till ex. prov.-läk. tj:n i Ljusnarsbergs distr: lic:ne N. A. Ahlberg, A. 

Björklund, C. Bratt, S. Kjellman, Hj. Landelius, S. Ljungman, Th. 

Munktell, E. Nilsson, W. Söderbaum och P. A. Tonell. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarens semester (s.) eller tjänstledighot (t.) 

Kand. S. Briyik t. f. ex. prov.-läk. i Älfsbyns distr. o. järnv.-läk. 

Långträsk— Boden 1—20 maj (t). 
Lic. Hj. Areschoug t. f. prov.-läk. i Sollefteå distr. högst 6 mån. fr. 29 

april (t). 
Reg.-läk. G. Humbla t. f. 2;e stadsläk. i Borås 27 april— 30 aug. (t). 
Lic. H. Hofstedt t f. prov.-läk. i Ölands norra distr. 5 maj— 4 juni (t). 
Fältläk.-stip. O. Gertzén ex. läk. v. fältart:s skjutskolor i Skilliugaryd 

20 maj— 11 juli. 



304 



Lic. P. F. Heiner t. f. ex. prov.-läk. i Mulseryds distr. 4 maj — 4 juni (vi 
Lic. i\f. Sjögren t. f. ex. prov.-läk. i Teckomatorp» distr. 10— 24 maj (t). 
Bitr. prov.-läk. H. Krook t. f. l:e prov.-läk. i Gottlands län o. prov.-läk. 

i Visby distr. 6 maj under l:e prov.-läk. C. Sörenssons deltagande 

i rättsmedicinkommittén (t). 



Öiversikt af sammandragren af epidemi- 
rapporter- 

för hal/va månaden 1—15 april 1906, 



Stockholm 


Städer. 




Landsbysrd. 


Ull 


1 


Ill 


1 « 
1 ^ 1 

1 1 ^ » 


1 
- 51| 59 

2, — — 


— 

z 

- 

— 

- 

1 


110 

2 

28 

n 

t 

43 

13 

4 

2 

1 

3 

4 

76 

12 

30 

2 

4 

6 

«» 
.) 

'j 

1 

13 

11 

3 

2 


1 


Stockholms län — ..*_ 


— 48 17 — 60' 


Uppsala 

Södermanlands 


4i 23 


15 

16 

12 

2 

2 

1 

9 

4 
66 
12 
13 

9 


1 


23 161 - 39 

3 —i -1 4; 


Östergötlands 




20 31 -' 23l 


Jönköpings 

Kronobergs 


1 

3 
2 

1 


1 
1 

1 

n 

i 

15 


1 


9' 19 -1 21»; 
2 39; - 4ll 


Kalmar 

Gotlands _ 


-, 5 29, -, 34 

— ! 7 — — i 7 


Blekinge 


— 6 2O1 -■ 26 


Kristianstads 

Malmöhus 

Hallands „ __ 

Göteborg 

Göteborgs o. Bohus 


1 
8 
6 

3 


26 
11 

4 


36 -! 63: 
39 - 581 
15 3, 21 

10! -; 17 


Alfsborgs __. 

Skaraborgs 

Värmlands , 


1 3 
3 3 

— 2 


3 
3 


2 15' -' 2(1 

I3I 13 -, 29 

6' 51 - 111 


Örebro i 

Västmanlands ._.. 

Kopparbercrs 


2 9| 3! -: 14 

-' 7' ll - öl 

1 15i 24 - 40' 


Gäfleborgs ... 


- -! 13 


1 


18 21 -i ^'^1 


Västemorrlands 


1 91 ^' ni 


Jämtlands 

Västerbottens ._. 


! 

-; ~i 


2 


1 


2 - 2 


Norrbottens 





4I ^ j 


Summa ; 


13 


135 


234 


~l 


382 


30 


236 


340 —1 ^^ 



Summa sjukdoms/all i hela riket: nervfeber 43, skarlakansfek>er 
difleri 574, — Akut barnförlamning 9, däraf 7 i Kronobergs läu* 



371, 



Deiägarne 



A.-B. Läkartidningen 

kallas härmed till ordinarie bolagsstämma i Läkartidningen ö 
Blasieholmstorg 9, Stockholm, söndagen den 20 maj kl. 1 e. m. 



lokal 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 18 maj 1906. 



i Utgifvare och redaktör: | 

3:e årg. | Med. d:r Knut Kjellberg. | K;© 20. 

I Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. | 

Innehåll: Torsten Thunberg: Nyare undersökningar öfver mat- 
smältningskanalens rörelser, — Referat. — Nyheter för dagen. — 
Offentliga underrättelser. 



Nyare undersökningrar öfver matsmältningrs- 
kanalens rörelser. 

öfversikt af 
Torsten Thunberg. 

Den invändningen har med rätta kunnat göras mot ett 
stort antal äldre försök öfver matsmältningskanalens motoriska 
funktioner, att de ej låta tillämpa sig på de normala förhållan- 
dena, emedan de utförts under abnorma försöksbetingelser. På 
senare tider har man emellertid inom fysiologien allt mer fått 
ögonen öppna för nödvändigheten att vid undersökningar öfver 
lifsföreteelsema, och särskildt när det gäller att analysera 
deras normala förlopp och mekanism, undvika att genom själfva 
försöksanordningen förändra dessa. Dessa principer ha också 
tillämpats på läran om matsmältningskanalens rörelser och 
här fört till en del nya resultat, resultat, som äfven låta ända- 
målsenligheten i dessa framträda på ett bättre sätt och mer i 
detalj, än hvad förut var fallet. Trots att man ej kan påstå, 
att dessa nya resultat åtminstone på ett mer ingripande sätt 
kunna inverka på den praktiserande läkarens handlingssätt vid 
sjukdomsbehandlingen, torde de dock kunna erbjuda något 
intresse. ... 

Svåljrörelserna. 

De undersökningar, här ofvan åsyftats, afse framförallt mag- 
säckens och tarmarnes rörelser. Rörande den öfre delen af 



306 

matsmältningskanalen föreligga visserligen också ett antal under- 
sökningar, utförda med mer invändningsfri metodik, men allt- 
för mycket nytt hafva de ej medfört, och en del frågor vänta 
ännu på en uttömmande behandling, kanske däribland en och 
annan af rätt stor praktisk betydelse. En sådan synes mig 
t. ex. frågan om den mekanism vara, förmedels hvilken födans 
inträngande i lärynx vid sväljningsakt^n förhindras. 

Härvid synes af åtskilliga undersökningar den afgörande 
roll, som en gång tillskrifvits epiglottis fria del, och som fått 
ett uttryck i benämningen »struplock» numera betydligt redu- 
cerad. Enligt en äldre föreställning skulle ju epiglottis fria 
del vid sväljningen falla tillbaka öfver introitus laryngis och 
som ett lock täcka denna, då födan passerade ned i matstrupen. 
Att mekanismen ej är så enkel, är ju sedan lång tid tillbaka 
af åtskilliga forskare beaktadt. Härför talade ju det förhållan- 
det, att förlust af epiglottis fria del — den del, som enligt 
nu nämnd uppfattning just skulle vara den larynxingången 
skyddande — ej medför fels välj ning. Härför talar också sär- 
skildt de af Eykman med Röntgengenomstrålning gjorda iakt- 
tagelserna. Detaljerna af hans iakttagelser torde vara svåra 
att klargöra utan användning af belysande figurer. Så mycket 
må dock framhållas, att man enligt dessa undersökningar bör 
skilja på två till sin funktion skilda delar ^os epiglottis, om 
man med epiglottis menar icke endast den bildning, som in- 
tages af epiglottisbrosket, utan äfven den del, hvari ligamen- 
tura thyreoepiglotticum befinner sig. Epiglottis skulle alltså 
sträcka sig ända från de verkliga stämbandens främre komisur 
till öfverändan af apex epiglottidis. Det är den undre delen, 
pars laryngea, som med sin tuber epiglottidis deltar i larynx 
afstängning vid sväljningsakten. Vid denna föras cartilagines 
arytenoidese mot hvarandra, glottis slutes, i det att de verkliga 
och falska stämbanden pressas mot hvarandra. Mellan de falska 
och cartilagines arytenoideee blir en grop öfrig, som utfylles af 
epiglottisvulsten, då larynx lyftes och föres framåt genom 
muskelrörelserna vid sväljningsakten. Den öfre fria delen af 
epiglottis, pars pharyngea, deltar däremot ej i afstängningen 
af larynx. Och den föreställningen, att den yta däraf, som i 
vanliga fall vänder sig uppåt-framåt, vid sväljningen skulle 
riktas bakåt och tjänstgöra som en glidyta för födan på dess 
passage ner i CBSofagus, synes vara oriktig. Gent emot denna 
uppfattning har t. o. m. en rakt motsatt uppställts af Anderson- 
Stewartf enligt hvilken, så vidt jag fattar hans uttalande rätt, 
den bakre ytan af epiglottis hos vissa djur och äfven hos människor 
skulle vara en glidyta. Mot denna hans uppfattning har dock 
gjorts den invändningen, att ett dylikt förhållande endast 



307 

skulle kunna inträffa, när Bväljningen utföree med framåtböjdt 
hufvud, så att tungans rörelse bakåt är försvårad. Enligt den 
af Eykman gifna beskrifningen synes hvarken den ena eller 
den andra ytan af epiglottis komma i direkt beröring med 
födan, den främre ytan ligger an mot den bakåt skjutna 
tangroten, den bakre ytan vänder sig bakåtnedåt. 

Trots det arbete, som nedlagts på frågans lösande, synes 
den dock behöfva ytterligare bearbetning, och den äldre upp- 
fattningen rörande epiglottis förhållande får väl ännu ej anses 
fullt vederlagd, då en så framstående fysiolog som Starling i 
sin öfversikt i Ergebnisse der Physiologie 1902 kunde ansluta sig 
till den. Vid en förnyad bearbetning af frågan vore det syn- 
nerligen önskvärdt, att man finge veta i hvad mån de olika 
mekanismerna får larynxöppningens skydd vid födans passage 
— de äkta och de falska stämbandens adduktion — epiglottis- 
vulstens bakåtskjutning, larynx' lyftning framåt-uppåt — kunna 
ersätta h varandra. Möjligen kunde man så finna profylaktiska 
regler mot felsväljning vid vissa svalg och larynxåkommor. 

Beträffande själfva sväljakten må erinras om, att den 
äldre från Magendie härstammande uppfattningen, enligt hvilken 
födan genom en peristaltisk rörelse af svalget och eesofagus 
nedfördes till magsäcken, på 80-talet ersattes af den Kronecker' ska 
läran om födans nedsprutning. Oesophagus skulle alltså enligt 
denna spela en mer passiv roll — en uppfattning, till förmån 
för hvilken kan anföras, att vid oesophagusförlamning födans 
passage ned till ventrikeln ej är omöjliggjord. Enligt den 
Kronecker^ska uppfattningen skulle alltså tuggans öfverförande 
frän munhålan till magsäcken ej ske genom en relativt långsam 
peristaltisk rörelse, genom hvilken den omhändertogs och drefs 
frän tvärsnitt till tvärsnitt ända till magsäcken. Nej, svälj - 
ningen skulle förlöpa i en enda akt, genom hvilken tuggan 
med stor hastighet på grund af en stark kontraktion af muscu- 
Ii mylohyoidei slungas ned ända till cardia. Detta skulle vara 
sväljningsaktens fundamentala mekanism, i hvilken alltså hvarken 
pharynx' muskulatur eller oesophagus tar del. Dessa skulle 
kontrahera sig först, då tuggan redan nått cardia, och denna 
kontraktion skulle vara ett fullständigande af den normala 
sväljningsakten och tjänande till att drifva möjligen kvarblif- 
vande bitar nedåt, och kunde vara af verklig vital betydelse, 
på man sväljt en för stor eller för hård bit, som den normala 
nersprutningsmekanismen ej förmår drifva ned till cardia, och 
som därför stannat i matstrupen. 

Rörande denna fråga föreligger från år 1898 några under- 
sökningar af Cannon- och Moser, som för studiet af sväljnings- 
rörelsema betjänade sig af röntgenstrålar. För att göra födan 



308 

ogenomtränglig för dessa strålar blandade de den med vismut- 
nitrat och iakttogo på en fluorescerande skärm skuggbilderna af 
de nedsväljda massorna. De kunde på detta vis för männi- 
skan bekräfta riktigheten af den Kronecker^ska uppfattningen, 
hvad beträffar vätskors nedsväljawde. Dessa sprutas långt ned 
i oesophagus med en hastighet af flera decimeter i sekunden. 
Fasta och halffasta näringsmedel synas däremot längs hela 
oesophagus drifvas fram långsamt genom peristaltiska rörelser 
och den gamla Magendie^Bka, uppfattningen skulle alltså be- 
träffande viss slags föda ånyo kommit till heders. 

Magsäckens rörelser. 

Nyare undersökningar öfver magsäckens motoriska funk- 
tioner hafva klart pointerat, huru skilda dessa äro för å ena 
sidan fundus och å andra sidan pylorusdelen. Först må erinras 
om Morits^ undersökningar. Moritz införde på sig själf en 
mjuk magsond, öfver hvars i magsäcken nedförda ända en 
tunn gummiballong var anbragt; den öfre ändan kunde sättas 
i förbindelse med en manometer. Han fann då, att trycket i 
fundus och pylorusdelen förhöll sig helt och hållet olika. I 
den förra uppträda knappast hvarken under digestionen eller 
under maginnehållets uttömning några aktiva stegringar i trycket. 
I pylorusdelen däremot försiggå energiska kontraktioner, som 
kunna åstadkomma ett tryck af öfver ^/^ meter vatten. Moritz 
tolkar sina resultat därhän, att fundusdelen blott har rent 
digestiva funktioner, under det att magsäckens egentliga moto- 
riska del är pylorusdelen. Denna funktionella skillnad mellan 
fundus och pars pylorica framträder också tydligt af Gannons* 
undersökningar, vid hvilka han med tillhjälp af röntgenstrålar 
studerade magsäckens rörelser hos katten, sedan födan gjorts 
iakttagbar genom tillsats af vismutnitrat. Han fann i fundus 
blott obetydliga rörelser, som väsentligen bestodo däruti, att 
magsäckens väggar sammandrogo sig öfver det alltmer för- 
svinnande innehållet. I pylorusdelen bearbetas födan däremot 
genom kontraktionsringar, som i ganska snabb rytm gå fram 
öfver densamma i riktning mot pylorusöppningen. Pylorus 
öppnar sig icke hvar gång en kontraktionsvåg når densamma 
utan endast med oregelbundna mellanrum. Om en hård bit 
drifs in i pars pylorica, förhindrar den sphinctems öppnande, 
och fast föda stannar alltså i magsäcken, tills den antingen 
sönderknådats af pars pylorica eller upplösts af magsaften. 
Dock synes detta hinder endast vara relativt. Det är ju bekant, 
att magsäcken är i stånd att vidare befordra fasta kroppar, 
såsom fruktkärnor, benbitar, mynt och liknande. 

Cannon påpekar,, att det förhållandet, att födan i fundus 



309 

ej är utsatt för peristaltik och alltså ej undergår blandning med 
magsaften, tillåter salivens stärkelselösande inverkan att fortgå 
en ansenlig stund, innan den upphäfs af magsaftens syra. För 
ett dylikt antagande talar också Griitzners försök. Oriitzner 
studerade den i magsäcken införda födans förhållande på det 
sättet, att han gaf sina försöksdjur olik färgad föda i en viss 
ordning. Efter en stund dödades djuren, magsäcken uttogs 
och innehållet fixerades genom frysning, hvarefter snitt lades 
genom detsamma. Han fann då, att om födan varit blåfärgad 
med lackmus, bibehålles den blå lackmusfärgen, länge i det 
inre af fundus, endast i randpartiet mot slemhinnan omvand- 
lades den snart till röd af den indifhmderande syran. 

Cannons' och Griitzner^s undersökningar låta dock ej direkt 
tillämpa sig på människans digestion, då de ju erhållits å 
andra djur. Den sannolika slutsatsen tillåta de dock, då de 
ställas i samband med magsäckens byggnad äfven hos männi- 
skan, att fundus framför allt är en reservoir, som långsamt 
tömmer sig mot pars pylorica, där födan söndergnides, blandas 
med magsaft, digereras för att sedan öf verf öras till duodenum. 

De omständigheter, som inverka på magsäckens tömning 
mot duodenum, ha genom en del senare undersökningar klar- 
gjorts. Det var två tyska forskare, Hirsch och von Mering, som 
gjorde den upptäckten, att duodenum är utgångspunkten för 
en reflex, genom hvilkens pylorus afstänges, så snart en viss 
mängd maginnehåll tömt sig i duodenum. Nyare undersök- 
ningar från den Fawlotv^sksi skolan hafva bidragit till analysen 
af denna reflex. De hafva visat, att det är maginnehållets 
sm, som från duodenum utlöser pylorus afstängning. Om 
man genom en duodenalfistel ingjuter i duodenum svag salt- 
syra eller ren magsaft, kan man för obegränsad tid åstad- 
komma, att pylorus håller sig sluten, så att t. ex. en förut i 
magsäcken införd svag sodalösning ej uttömmes. Men om 
syran bortspolas från duodenum, tömmer sig magsäcken mycket 
hastigt. Det är här ej fråga om en mekanisk utlösning af 
den pylorusstängande reflexen, ty om man ingjuter i duodenum 
en vätska, som ej är sur, hindras ej öfverträdandet af ett alka- 
liskt maginnehåll till duodenum. 

Normalt försiggår alltså magsäckens tömning på det viset, 
att en portion maginnehåll öfverförs i duodenum, dit anländ 
verkar den en reflex, som .håller pylorus stängd; denna af- 
stängning varar tills genom inverkan af den alkaliska pancreas- 
saften duodenums sura innehåll neutraliserats; först då kan 
en ny portion af det sura maginnehållet inträda i duodenum. 
Vi ha alltså här framför oss en ändamålsenlig regulatorisk 
mekanism, som hindrar duodenums och tunntarmens öfverlast- 



310 



& 



ning. Det är klart, att kunskapen om den roll, maginnehållets 
syra härvid spelar, måste vara af betydelse för en riktig upp- 
skattning af anaciditetens symptomkomplex. 

En del undersökningar synas också visa, att äfven fettet 
har en viss, om också ej så utpräglad, förmåga att genom in- 
verkan på duodenalslemhinnan verka afstängande på pylonis. 

Genom dessa den Pawlow^&ksL skolans undersökningar görs 
den från Hirsch och Moritz härrörrande iakttagelsen begriplig, 
att vatten och utspädd sodalösning lämnar magsäcken ungefär 
lika hastigt, under det att utspädd saltsyra behöfver ofantligt 
mycket längre tid för sitt öfverträde från magsäcken till tarmen. 
I samband härmed må erinras om Moritz* undersökningar öf\'er 
den hastighet, med hvilken olika näringsmedel genomvandrar 
magsäcken, undersökningar, som ha särskildt praktiskt värde, 
då de äro gjorda på människor. Den enklaste metod, som för 
lösandet af denna fråga skulle kunna komma till användning, 
vore, att en tid efter födans intagande möjligast fullständigt 
tömma magsäcken medelst en magsond. Denna metod är dock 
föga noggrann, då mängder af ända upp till 50 kbcm. vätska 
kunna undandraga sig påvisande på detta sätt. Moritz använde 
därför följande mer noggranna metod. Då maginnehållets mängd 
skall bestämmas, ingjuter man medels magsonden en afmätt 
mängd af en lösning, som innehåller en i maginnehållet icke 
befintlig, kvantitativt lätt bestämbart ämne. Man åstadkommer 
sedan en grundlig blandning af tillsatsvätskan med maginne- 
hållet, i det att man blåser luft genom sonden och kraftigt 
ruskar på sin kropp, hvarefter en del af blandningen uppsuges. 
Af den minskning i koncentration, som det använda ämnet 
undergått, då det blandade sig med det totala maginnehållet, 
kan man lätt beräkna mängden maginnehåll. Som tillsatsämne 
använde Moritz mestadels drufsocker. 

Såsom ett resultat af dessa Moritz' undersökningar, sam- 
manställda med några af honom utförda djurförsök, må näm- 
nas konstaterandet af det redan förut beaktade förhållandet, 
att näringens mekaniska beskaffenhet, dess konsistens, är en 
mycket väsentlig faktor vid magsäckens tömning. Magsäcken 
befordrar i vanliga fall icke sitt innehåll som fasta stycken in 
i tarmen, men också icke uteslutande i flytande tillstånd. I 
djurförsöken var det lätt att iaktta, att en god del af det kött 
eller den korf, som hundarna ätit, lämnade magsäcken i visser- 
ligen mjuk och slipprig form, men ej löst. Lätt flytande buljong 
lämnade människans ventrikel snabbare än tjocka soppor eller 
föda af grötkonsistens. I praktiskt afseende är konsistensens 
betydelse af vikt; ju finare sönderdelad födan är, desto lättare 
kan den transporteras till tarmen, och en rask passage genom 



311 

magsäcken bildar ju den viktigaste komponenten i det kliniska 
begreppet lättsmältbet. 

Också af Moritz' undersökningar framgick, att näringskonsi- 
stens icke ensamt bestämmer den snabbhet, med hvilken födan 
lämnar magsäcken. Vore det fallet skulle alla lika lättrörliga 
vätskor lämna magsäcken lika hastigt. Huru litet det är fallet, 
visar en jämförelse mellan förhållandet vid införandet af vatten 
och öl. På 15 min. har af Y, ^^^^^ vatten öfver hälften lämnat 
magsäcken, af Yj 1- öl endast V^o' Moritz har vidare på män- 
niskor fastställt, under hvilka betingelser läkemedel hastigare 
eller långsammare öfverföras i tarmen, i det han lät försöks- 
personen intaga salicylsjrradt natron, jodkalium eller träkol, 
eftei: olika lång tid utspolade magsäcken och fastställde om 
han ännu kunde påträffa något af medlen. 1 öfverensstäm- 
melse med förut anförda försök visade sig, att läkemedlen lämna 
magsäcken hastigast, om de intagas på tom mage i blott vatten, 
något mindre hastigt om de intagas med soppa, mjölk, vin 
o. s. v., ännu långsammare om de intagas med vätska efter 
måltiden, allra långsammast, om de tagas efter måltiden utan 
samtidigt intagande af vätska. Man har alltså genom använ- 
dande af dessa iakttagelser tämligen i sin hand att bestämma 
hastigheten af ett läkemedels passage genom magsäcken. 

Tunntarmarnes rörelser. 

Läran om tarmamas rörelse har genom åtskilliga nyare 
undersökningar ökats med viktiga iakttagelser och vunnit i 
öfversiktlighet och reda. Sedan lång tid tillbaka har man i tunn- 
tarmen skilt på två former af rörelse, de peristaltiska rörelserna 
och de 8. k. pendelrörelserna. Båda dessa rörelser äro till sin 
uppkomst oberoende af de utifrån till tarmen gående nerverna, 
hvilket särdeles vackert kan visas på den öfverlefvande tarmen. 
Sedan man i den s. k. Lockeska lösningen (9 %o NaCl, 0,24 
CaCl, 0,42 KCl, 0,2 NaHCOg) erhållit en vätska, som om den 
mättats med syrgas och eventuellt försatts med 0,i X druf- 
socker, på ett förträffligt sätt håller åtskilliga uttagna organs 
vitahtet vid makt, är det ett tacksamt föreläsnings experiment 
att demonstrera de timtals fortsättande rörelserna hos den 
öfverlefvande tarmen. Af dessa visar den peristaltiska rörelsen 
egendomligheter, som gör den särdeles afpassad att framdrifva 
födan. Såsom särskildt genom Bayliss' och Starlings undersök- 
ningar preciserats, uppkommer den peristaltiska rörelsen vid 
hvarje lokal retning af tarmen och består i en kontraktionsring, 
som löper i riktning uppifrån-nedåt, alltså i riktning mot caecum, 
föregängen af en utvidgning af tarmen. Det bästa och natur- 
ligaste sättet att utlösa densamma är att införa en främmande 



312 

kropp i tarmlumen. På det ställe, kroppen intar, liksom nedan- 
för densamma slappas muskulaturen, hvarigenom en utvidgning 
uppstår; några centimeter of vanför däremot uppträder en cir- 
kulär insnörning, som rycker fram mot den främmande kroppen 
och drifver den in i det utvidgade tarmstycket, hvarefter samma 
process kontinuerligt, utlöses genom retning från de ställen 
kroppen passerar. ^ Ändamålsenligheten i detta rörelsesätt är ju 
uppenbar. Mer svårfattliga med hänsjni till sin uppgift synes 
mig det andra slag af rörelser varit, som tarmen visar» de s. k. 
pendelrörelserna. Dessa blanda sig i vanliga fall med de peri- 
staltiska rörelserna, hvilket försvårar deras analys, men upp- 
träda isolerade, då tarmen är möjligast tom, eller då den är 
förgiftad med kokain eller nikotin. De hafva länge besknfvits 
såsom kontraktionsvågor, som gå fram öfver tarmen med en 
mycket större hastighet än de peristaltiska och tätt följande 
efter hvarandra. I motsats till de peristaltiska föregås de ej 
af en utvidgning. Deras uppgift har man länge ansett vara 
att sörja för intim blandning af tarminnehållet, förandet af 
ständigt nya mängder af iarminnehållet i beröring med tarm- 
slemhinnan och en periodisk tömning af tarmens lymfkärl. 

Nya undersökningar af Cannon synas visa, att tarmen tyher 
de nyss nämnda uppgifterna på ett mera ändamålsenligt sätt 
än hvad de förut gifna beskrifningarna af pendelrörelserna 
gifvit vid handen. CannorCs undersökningar företogos med hjälp 
af röntgenstrålar på djur, hvars föda försatts med vismutnitrat. 
Å tunntarmssl}^gorna hos sådana djur iakttog Cantwn en rörelse- 
typ, som han benämner rytmisk, alternerande segmentering. 
Den består däri, att å en förut likformigt fylld tarmslynga en 
serie kontraktionsringar uppstå på likformiga mellanrum, så att 
alltså innehållet uppdelas i ett antal segment. I ett följande 
ögonblick utplånas dessa de förstnämnda kontraktionsringama 
och en serie andra dylika uppstår, dock ej på de förras plats 
utan midt emellan dem. En följd här^f blir, att de segment, 
hvari födan uppdelats genom första serien kontraktionsringar, 
nu efterträdas af en ny uppdelning, så att de nya segmenten 
uppkommit genom sammanknådning af de mot hvarandra vända 
ändarna af de förutvarande segmenten. Och i tät rytm, ända 
till 30 gånger i minuten, fortsätter så denna alternerande seg- 
mentering. 

Är denna Cannon* s beskrifning riktig — och hela den anda, 
som utmärker hans afhandling, tyder på stor vederhäftighet — 
ha vi framför oss en mekanism för tarminnehållets blandning 
och möjligaste intima och vidsträckta beröring med tarmslem- 
hinnan, som ej kan tänkas mer ändamålsenlig. Må man tänka 
sig ett korfskinn hållande en grötig massa, skulle det då ej 



313 

vara bästa sättet, om det gällde att väl blanda om densamma, 
att t. ex. med händerna åstadkomma en dylik rytmisk alter- 
nerande segmentering. 

Det är nu antagligt att de rörelser, som hittills beskrifvits 
som pendelrörelser, just äro identiska med dem, som åstad- 
komma denna r3rtmiska segmentering af tarmen, men ytterligare 
undersökningar äro dock nödvändiga för att fullt utreda sam- 
manhanget dem emellan. 

Här må äfven erinras om Magnus^ undersökningar öfver 
betydelsen af de nervösa plexus, som ligga i tarmväggen, alltså 
Meissners' plexus i submucosan och Ätierbach^s plexus mellan det 
inre cirkulära och det yttre longitudinella muskellagret. Genom 
försök å öfverlefvande tarmar, från hvilka successive de olika 
lagren bortpreparerades, fann han att slemhinnan och submu- 
cosan och de i den liggande Meissner^s plexus kunna aflägsnas, 
utan att därför tarmmuskulaturens spontana rörelöer förändras. 
Om däremot den cirkulära och den longitudinella muskulaturens 
lager skiljas från hvarandra på sådant sätt, att det mellanlig- 
gande Auerbach's plexus följde med det longitudinella lagret, 
eå upphöra de spontana rörelserna i det cirkulära muskellagret 
för alltid, under det att det longitudinella lagret fortsätter sina 
rörelser i normal typ och rytm. Af dessa och liknande försök 
framgår, att det är AuerhacNs plexus, som behärskar de normala 
tarmrörelsema, och därmed är ett viktigt steg taget för utrönan- 
det af den fysiologiska betydelsen af de olika histologiska bild- 
ningarna i tarmväggen, så mycket mer glädjande, som förut 
de histologiska och fysiologiska data stått oförmedlade vid 
hvarandras sida. 

Från Magnus sida föreligga också ett stort antal undersök- 
ningar öfver gifters inverkan på tarmrörelserna. Här må endast 
erinras om atropinets. Det är ju bekant, att sedan länge atropin 
subkutant i stora doser användts mot tarmförlamning vid ileus, 
låt vara att det länge skett utan tillräckligt fastställda indika- 
tioner. Att under iakttagande af sådana atropin i stora doser, 
upp till 5 mg, är ett medel, som kan framkalla ett åter- 
ställande af rörelseförmågan hos en förlamad tarm, kanske 
verka lifräddande, synes framgå af Dahlgrens erfarenhet på 
Uppsala akademiska sjukhus. Det kan ^då vara af intresse, att 
denna atropinets verkan på intet sätt står i motsatt förhållande 
till de fysiologiska försöken. Genom dessa är det fastslaget, 
att atropin stärker och reglerar tarm verksamheten, särskildt då 
den är svag. Öfverhufvudtaget synes antropin besitta en egen- 
domligt reglerande inverkan på tarmen. Magnus fann, att en 
dylik verkan äfven framträdde vid vissa kontraktionstillstånd 
hos tarmen, åstadkomna genom dess förgiftning. Redan i små 



314 

doser häfdes dessa af antropinet. Möjligen är antropinet för 
tarmen ett medel af stort terapeutiskt värde. 

Groftarmens rörelser. 

Rörände tjocktarmens rörelser föreligga nya, viktiga under- 
sökningar af Cannorif undersökningar, hvilka leda till den upp- 
fattningen, att colon ascendens och tarmsversum å ena sidan, 
colon descendens å andra sidan äro två funktionelt skilda tarm- 
delar. Den för colon transversum och ascendens karaktäristiska 
rörelsen är en antiperistaltik. Tarminnehållet i colon drifs alltså 
ej, som uppfattningen förr var, mot rectum genom en långsam 
peristaltik, utan drifves först mot csecum upprepade gånger 
genom en antiperistaltisk rörelse, genom hvilket det alltså 
kraftigt blandas och knådas. Då nytt tarminnehåll inträder 
ur tunntarmen i tjocktarmen, sker en kraftig allmän kontraktion 
af cfficum och colon ascendens, som drifver en del af födan 
vidare, men ett ögonblick efter uppträder nya, antiperistaltiska 
rörelser. Genom denna antiperistaltik, som hindrar innehållet 
att lämna colon transversum i den mån det dit anländer, sker 
alltså en ansamling där af dylikt. Först då denna ansamling 
nått en viss grad, och tarminnehållet blifvit likformigt blandadt 
och på grund af vatten-absorbtion förtjockadt, tömmer sig colon 
transversum mot colon descendens. 

I vanliga fall utgör valvula ileo-ccecalis ett oöfvervinneligt 
hinder för innehållets återgång från csecum till ileum. Låter 
man emellertid vannt vatten inströmma i rectum i större mängd, 
så att det strömmar till tjocktarmens öfre delar, så drifves det 
ofta genom en häftig antiperistaltik upp i tunntarmen, såsom 
Cannon var i tillfälle att i röntgenbilden iakttaga, sedan han 
blandat det införda vattnet med vismutnitrat, en iakttagelse, som 
är af stort intresse för frågan om de närande lavemangerna. 



Referat. 

Jl. DSderlein, Ueber die sympiomaiische Bedeniung der Blu- 
iungen aus dem weiblichen Geniialien und deren Behands/ungS' 
grundsäize, Deutsche ^ed. Wochenschr. 1905, s. 1883. 

En betecknande egendomlighet för de kvinnliga genitalia 
är, att de reagera vid sjukdom mera genom blödningar än 
genom smärta. Skälet hvarför blödningar så ofta uppträda 
ligger mindre i genitals jukdomarnes natur än däri, att de 
fysiologiska menstruationsblödningarne så lätt störas genom 
lokala och allmänna lidanden och den för blod så lätt genom- 



315 

träDgliga ulemsslembinnan primärt eller sekundärt afficieras 
vid de fleste genitalsjukdomar. 

Man måste nästan beklaga, att genom det regelbundna 
uppträdandet af menstruationsblödningar en sådan vana upp- 
står hos kvinnorna »att blöda», att de förlora känslan af att 
dessa kunna i sig innebära något sjukligt och betyda en saft- 
förlust för organismen. 

Så mycket mera måste läkaren vid anamnesens upptagande 
noga skilja mellan fysiologiska och patologiska blödningar och 
bestämma deras typ, styrka och tid. Sålunda kan ett kritiskt 
bedömande af dessa blödningar blifva af stort diagnostiskt 
värde. I allmänhet torde i allmänna praktiken denna blöd- 
ningames betydelse ej tillräckligt senterats, hvarföre ämnet 
väl förtjänar att däråt ägnas större uppmärksamhet. Sålunda 
anser Kaltenbach det vara skäl att vid gynekologiska sjuk- 
domar uppgöra grafiska tabeller, för h vilka fordras upptagan- 
det af en noggrann anamnes. Särskildt för icke specialister 
kan af dylika tabeller en god vägledning erhållas rörande ej 
så få genitalsjukdomars natur. De för diagnosen viktigaste 
förhållandena, som karakterisera genitalblödningame, äro föl- 
jande. 

Redan förhållandet mellan den sjukas ålder och blöd- 
ningames uppträdande medger rätt långt gående slutsatser. 
Först är att märka blödningarne på andra sidan den klimak- 
teriska gränsen, det vill säga i matronåldem. Här måste 
läkaren frigöra sig från den af fruarna hysta åsikten, att åter- 
uppträdande af blödningar långt efter genitalfunktionemas upp- 
hörande äro att hänföra till reglerna, utan bör åt hvarje dylik 
uppträdande blödning gifvas en patologisk karakter. I regel 
är ett dylikt återuppträdande af reglerna ett nästan patogno- 
moniskt tecken till ett carcinom. Då i kampen mot denna 
sjukdom en tidig diagnos är ett hufvudvillkor för terapien, 
och uppträdandet af blödningar ej blott är första utan länge 
det enda tecknet, måste såväl af läkarne som af kvinnorna 
skänkas största vikt åt detta tecken. Ofta gifva dessa kancer- 
nybildningar sig ej tillkänna vid än så omsorgsfull och nog- 
grann kombinerad undersökning, ej heller genom någon oregel- 
bunden form hos corpus uteri, endast efter profuttagning och 
mikroskopisk undersökning af profvet kan diagnosen fullt klar- 
göras. 

Annan anledning till blödningar såsom submukösa och 
polypösa myom, sårbildningar och inflammationer äro i denna 
ålder så sällsynta, att de först efter tillförlitligt uteslutande af 
kancer kunna ifrågasättas. 

På ett nästan lika karakteristiskt sätt gifva under de kli- 



316 

makteriska åren myomen sig tillkänna. För att skilja mellan 
de blödningar, som vällas af carcinom och myom, må märkas, 
att af carcinom vållande blödningar uppträda atypiskt ända 
till den sönderfallna väfnaden kan vålla allt svårare, till och 
med oafbrutna blödningar. Myomen däremot leda till blöd- 
ningar huf^'udsakligen på omväg vid menstruationstillfällena. 
Endast i helt få undantagsfall kan myomet förvandlas i skaftade 
polyper eller undergå maligna eller gangränösa metamorfoser, 
genom hvilka de komma att likna carcinom. Annars är i regel 
för myomet det kännetecknande, att det förändrar menstnia- 
tionen både i styrka, tidslängd och mellantider och kan pÅ 
ett karakteristiskt sätt komma reglerna att tilltaga och fort- 
sätta långt sedan kvinnan fyllt 50 år. Med största grad af 
sannolikhet kan alltså en kvinna, som fortsätter länge efter 
nämnda tid att menstruera, anses lida af myom. Af stor 
differentiell-diagnostisk betydelse är i dylika fall, att blödningen 
genom fiillt blodfria mellantider behåller menstruationstypen. 
Sålunda om vid de år, då reglerna normalt skulle upphöra, 
de i stället blifva oftare förekommande, räcka längre och blif va 
betydligare, är allt skäl att genom en noggrann digitalunder- 
sökning utröna diagnosen, efter hvilken terapien sedan får 
rätta sig. 

Däremot under kvinnans pubertetstid, sålunda i allmänhet 
mellan 15 och 45 år, kunna orsakerna till oregelbundna geni- 
talblödningar vara så många, att en viss försiktighet i afseende 
på diagnostiska slutsatser måste iakttagas. Dock har man all- 
tid att taga hänsyn till en del omständigheter, som i viss grad 
kuima vara vägledande. Carcinomer och myomer äro mellan 
kvinnans . 20:de och 35:te år relativt sällsynta, om de än någon 
gång kunna förekomma. Däremot träda i förgrunden de sjuk- 
domar, som på grund af könsumgänge äro att hänföra till 
konception och infektion. Närmast dem komma nästan alla 
gynekologiska förändringar i fråga om orsak till blödningame, 
så lägeförändringar, inflammationer, hyperplasier och nybild- 
ningar, hvilka förhållanden kunna försvåra differentialdiagnosen, 
som dock måste göras med största omsorg för en rationell 
terapi. 

Oftast sammanhänga oregelbunda blödningar under den 
nämnda tidrymden med ej till kännedom komna aborter. Till 
och med efter blödningar under månader kan orsaken befinnas 
vara kvarblifna abortrester, och kan en missuppfattning här- 
vidlag hafva till följd ett långvarigt dröjsmål med den enda 
verksamma lokala terapien. I dylika fall måste af anamnesen 
omsorgsfullt inhämtas, om reglerna en eller flere gånger före 
början till dessa oregelbundna blödningar uteblifvit. Därmed 



317 

erb&Ues en viktig stödjepunkt för diagnosen, eå mycket mera 
af betydelse som den palpatoriska undersökningen i dessa fallen 
ofta upplyser föga eller till och med ingenting. 

Å andra sidan får man ock tänka på, att misstanke på 
abort vid blödningar ej må leda till att förbise andra gravare 
lidanden. Angifves att efter längre menstruationsfri tid plöts- 
ligen starka blödningar inträffat, får man ock tänka på möj- 
ligbeten af ett extrauterint hafvandeskap och därvid tillse, att 
diagnosen så snart ske kan klargöres, för att ej tiden må gå 
förlorad för ett lifsräddande ingrepp. . Vid de farligaste for- 
merna af extrauterint hafvandeskap med blödningar i bukhålan 
gifvas dock inga tecken från genitalorgan. 

Af visst värde för bedömandet af dylika tillstånd är all- 
mänbefinnandet efter en större blodförlust. En uterin abort 
medför sällan så höggradig anämi som en intraperitonell blöd- 
ning vid tubargraviditet. 

Så äro de blödningar att märka, som kunna inträffa under 
pubertetstiden hos unga flickor, särskildt i form af menstrua- 
tionsrubbningar. Genitalorganen kunna då visa sig normala 
och mikroskopisk undersökning af utskrapade slerahinneprof 
kan ock gifva ett negativt resultat. I dessa fallen är det 
merendels fråga om en ren funktionsanomali såsom bristande 
koagulationsförmåga hos blodet t. ex. vid kloros. Detta fram- 
går däraf, att en lämplig allmänbehandling snart kan kurera 
hämofilien, under det den lokala terapien ej visar sig kunna 
uträtta något. 

Hvad behandlingen af de gynekologiska blödningarna vid- 
kommer, kan ej nog framhållas vikten af att i hvarje fall 
noga taga reda på blödningens orsak såväl genom kombinerad 
undersökning som genom profexcision och profskrapning samt 
med mikroskopisk undersökning af därvid erhållna prof. 

De hos flickor förekommande rena pubertetsrubbningama, 
beroende på anämi och kloros, indicera en allmän behandling 
bestående i ett stärkande af kroppskrafterna med järnpreparat 
och om möjligt med badkurer. I dessa fallen når man på 
det sättet mera än genom lokalterapi, som därjämte på grund 
af andra skäl helst undvikes. 

I motsats därtill indicera de senare hos fruar uppträdande 
blödningarna, h vilken karaktär de än må hafva, främst lokal- 
behandling, hvilken naturligen måste rätta sig efter sjukdomens 
beskaffenhet. Att helt enkelt börja behandlingen med att för- 
söksvis mot blödningen gifva inre medel är oriktigt, ty om 
ett djupare lidande ligger till grund, är sådan behandling ej 
till någon nytta, och skulle det vara fråga om ett carcinom, 
går en dyrbar tid förlorad. 



318 

Skulle en kombinerad undersökning af genitalorganen gifva 
ett negativt resultat, är det hos fruar vid utom reglerna före- 
kommande blödningar ofta fråga om fungösa nybildningar i 
endometriet, så vida det ej kan vara fråga om några kvar- 
stående abnormiteter efter abort eller hafvandeskap. Dessa 
äro just de fallen, som lämpa sig för en utskrapning från lif- 
modem, hvarvid genom denna enkla operation i allmänhet 
erhålles ett mycket godt resultat. Men därjämte må betonas, 
att endast dylika fall lämpa sig för en sådan behandling. An- 
vändes detta behandlingssätt i allmänhet mot blödningar, skall 
man af denna operation ofta ej se något godt resultat och, 
hvad värre är, med densamma kunna göra ganska stor skada. 
Ty om man ock bortser från infektions- och perforationsfaran, 
som vid omsorgsfullt tillvägagående bör kunna undvikas, är att 
märka, att vid akuta infektionsprocesser i lifmodem eller i 
dess grannskap är utskrapning strängt kontraindicerad för att 
ej öka ett inflammationstillstånd eller komma det att spridas. 
Äfven utskrapning vid myom är farlig, då dessa svulsters 
näringsförhållande kan störas genom slemhinneutskrapningen 
och sålunda senare gangrän och sönderfallning kan följa. 

Äfven de så mycket omtyckta intrauterina frätmedeln må 
endast användas med försiktighet och urskillnad. Man får 
minnas, att svåra inflammationer, ja, till och med dödliga 
peritoniter hafva uppstått därigenom att frätmedelsvätskoma 
genom tuberna inkommit i bukhålan. Bland de vid tiden för 
regienias upphörande sig befinnande kvinnorna finnas ej sällan 
fall, då svåra och ihållande blödningar kunna uppstå, utan att 
någon diagnos kan ställas, vare sig vid palpering eller \dd 
mikroskopisk undersökning af utskaffade profstycken. Möj- 
ligen kunna blödningarna bero på en bristande kontraktilitet 
hos lifmodem eller på en viss skörhet i kärlen. Liksom vid 
pubertetsblödningarna sviker här ofta en lokal terapi. 

Så bar man vid genitalblödningar den nya, i hast modäma 
behandlingen medels vaporisation enligt Snerigeff. Äfven om 
med densamma utmärkta resultat i vissa fall erhållits, särskildt 
vid praeklimakteriska eller klimakteriska blödningar, måste för 
denna behandlingsmetod lämpliga fall utväljas. I alla händel- 
ser torde metoden ej vara rådlig att använda hos unga indi- 
\'ider eller hos fruar, hvilkas lifmoder har vidare funktioner 
att fullgöra. Den strömmande vattenångans verkan beror ju på 
en slags förbränning, hvilkens intensitet är svår att afpassa 
liksom att undvika, att ojämna verkningar af densamma ut- 
öfvas på lifmodem. 

—9^ 



319 



Nyheter för dagen. 



Karolinska institutet. Till docent i obstetrik och gynekolog! 
har utnämnts med. d:r Emil Bo vin. — Docenten I. Hedenius har för- 
ordnats att fortfarande under tre år vara klinisk laborator. 

Ny läkartjänst. Kungl. Maj:t har medgifvit tjänstårsberäkning 
ät ytterligare en läkareamanuens vid Stockholms stads allmänna för- 
söijningsinrättning. 



Offentliga underrättelser. 
Ledig'a tjänster: 

^) beteckxuir, att ansfikan ställes till Eoanngen och inl&mnas hos Med.-8tyr:n; ') att 
ansökan stftlles till Med.-5tyr:n och inlämnas därstädes: >) att ansökan ställes till Med.- 
styrcn och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdiiektion. 

AnsökningstideD 
utgår: 
Extra prov.-läk.-tj:n i Hallsbergs distr. (tillsättes f^r 
tiden t. o. m. 1906; distr. omfattar Hallsbergs, 
Knmla, Hardemo, Lerbäcks och Viby kommuner 
af Örebro län med en folkmängd af 24,137 inv. d. 
1 jan. 04; station i Hallsberg; lön: 1,500 kr.; an- 
sökan ställes till läk.-8tyr:n, adr.: N. A. Lyberg, 
Hallsberg) 25 maj. 

Biträd. läk.-tj:n v. Piteå hosp. o. asyl^ (dnyo ledigför- 

klarad) 25 maj. 

Stadsläk.-tj:n i Torshälla (dnyo ledigförklarad ; tillträdes 
1 nästk. juli; lön: 1,500 kr.; ansökan, ställd till 
stadsfullmäktige, inl. hos magistraten) 25 maj. 

Stodsläk.-tjin i Luleå (lön : 3,000 kr. sökes hos magistraten) 25 maj. 
Underläk.-tj:n v. las. i Visby") (dnyo ledigförklarad; 
tillträdes 1 nästk. juni; löneförmåner: 2,000 kr. 
jämte fri bostad och kost) 25 maj. 

Underläk.-tj:n v. las. i Örebro") (löneförmåner: 2,800 

kr. jämte fri bostad och kost) 25 maj. 

En bal.-läk.-tj. v. Skaraborgs regite^ 28 maj. 

En bat.-läk.-tj. v. Jönköpings reg:te*) 31 maj. 

En bat.-läk.-tj. v. Hälsinge regiteM 31 maj. 

Ebctra prov.-läk. i Mulseryds distr.') (tillsättes för tiden 
t. o- m. 1908; distr. omfattar Bottnaryds, Mulse- 
ryds, Angerdhestra, Bondstorps, Stengårdshults och 
X:a Unnaryds socknar af Jönköpings län; distris 
invånarantal 1 jan. 04: 4,358 ; station vid Röksberg 
inom Mulseryds s:n; lön: 3,100 kr.) 31 maj. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Tärna distr.*) (dnyo ledigförklarad 
för tiden t. o. m. 1907; distr. omfattar Tärna 
kapellförsamling och delar af Stensele socken, 
Västerbottens län med 1,269 invånare 1 jan. 04; 
station vid T:a kyrka; lön: 3,000 kr.) 5 juni. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Mala distr.*) (tillsättes för tiden 
till innev. års utgång; distr. omfattar Mala socken 
af Västerbottens län med 2,659 invånare 1 jan. 04; 
lön: 3,300 kr.) 5 juni. 

Ledigra apotek: 
Apoteket i Orust (årlig pensionsafgift 250 kr.) 28 maj. 

Af Kunfirl. Mai:t utnämnda cch transporterade: 
Till prov.-läkare i Alfta distr.: ex. prov.-läk. i Bergsjö distr. A. H. Böhme, 
Till fältläk.-stipendiat i reserven: kand. A. O, Winberg, 



320 

Af Med.-styr.:ii utnämnda oeh förordnade: 

Till ex. prov.-läk. i Älfsbyns distr. t. o. m. år 1910: förutvar. ex. prov.- 
Iftk. i distr. C. A. Bj. Lundgren. 

Till e. o. amanuens hos styrn: lic. E. Åberg. 

Till läk. vid Ryds sanatorium juni— aug. 1906—08: ex. prov.-läk. Ä F. 
Kindblom. 

Styr. har medgifvit, att kand. S. Ej. P. Svensson mä bestrida sjuk- 
värden vid Södra Vi hälsobrunn och badanstalt juni— aug. månader. 

Till ex. prov.-läk. i Södra Unnaryds distr. t. o. ra. 1906: stadsläk. i 
Lindesberg C. Lundgren. 

Till läk. vid Johannisdals hälsobrunn o. badinrättning tre män. af som- 
maren: stadsläk. G' Ericson. 

Till läk. v. Ljungskile kurort o. hafsbadanstalt tre mån. af sommaren: 
lic. N> Dahlberg. 

Styr. har medgifvit, att kand. H. Nauckhoff må biträda i sjukvården 

vid Porla brunn under tre män. af sommaren samt att kand:na W. 
Gårdlund och J. Lundahl må biträda i sjukvården vid Ronneby 
brunn likaledes under tre män. af sommaren. 

Äf Med.-styr:n upprättade förslag*: 

Till las.-läh-tjm vid Malmö allm. sjukhus, medic. afd,: S. A. Pfannen- 
still, A. R. Josefson och I. F:son Holmgren. 

Till prov.-läk.-tj:n i Järfsö distr.: J. H. Åkerberg (förord), O. F. Bengts- 
son och J. G. A. Åberg. 

Afsked (eller entled.) bevlljadt: 

Underläk. v. las. i Lidköping M. Sjögren 15 maj. 

Sökande: 

Till under. 'läk,-ij:n vid Stockholms stads och låns kurhus: lic. F. Gillberg. 

Till underläk-tj:n vid Diakonissanst:s sjukhus: licina Hj. Erfass, F. Gill- 
berg, P. Jonsson och E. Lange. 

Till prov.'läk.tj:n i Söderliamns distr. (i ordn. efter tjrår): prov.-läk:ne 
C. E. Westerberg (Östersund); N. Palmquist (Hofva), och P. E. 
Ahlqvist (Visnum), samt ex. prov.-läk:ne J. R. Hahn (Motala) och 
K. A. Stenberg (Nässjö). 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehaf vårens semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 
Kand. H. Henning ex. läk. i Jämshögs distr. fortf. t. 27 maj (t). 
Bitr. prov.-läk. B. Äurelius t. f. l:e prov.-läk. i Västerbottens län 

21 maj— 19 juni (s). 
Reg.-läk. L, Trafvenfelt t. f . bitr. prov.-läk. i Umeå distr. 21 maj— 19 juni (t). 
Lic. V. Sterner t. t. underläk. v. las. i Lidköping 15 maj— 30 juni (v). 
Lic. E. Elmqvist U f. prov.-läk. i Borås distr. 12 maj— 26 maj (t). 
Lic. B. Andersson t. f. prov.-läk. i Tingsryds distr. 21 maj— 19 juni (s). 
Kand. P. E. Sjöquist t f. bitr. läk. v. Vadstena hosp. 15 maj— 13 juni (e). 

Legitimerade: 
Den 7 maj: licina A. F. Söderberg och W* Waller. 

Död: 

Praktiserande läkaren i Kristinehamn, med. licentiaten Emil Tuntm 
afled den IG dennes 48 år gammal. 



Delägarne 



A.- B. Läkartidningen 

kallas härmed till ordinarie bolagsstämma i Läkartidningens lokal 
Blasieholmstorg 9, Stockholm, söndagen den 20 maj kl. 1 e. m* 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LAKARFÖRENINGEN. 
Stockholm den 25 maj 1906. 



( Utgifvare och redaktör: \ 

3:e årg. ^ Med. d:r Knut Kjellberg. | fJlO 21. 

I Biträd, redaktör: D:r Hj. Forssner. ! 

Innehåll: Arvid Gullbtböm: Ausstellung fdr Säuglingspflege i 
ISerlin. — Referat. — Arvid Blomquist: Nyare organiska jodpreparat. 
— Offentliga underrätteleer. 



Ausstellung fur Säuglingspflege i Berlin. 

Af 
Arvid GullstrOm. 

Till firande af det för hälso- och sjukv&rd lifligt intresserade 
kejsarparets silfverbröllopsfest pägår 10 — 28 mars ofvannämnda, stat- 
liga utställning. Den är inrymd i en följd stora salar i utställnings- 
parken vid Alt-Moabit. Vid det högtidliga öppnandet i närvaro af kej- 
sarinnan hölls festtalet af geheimerat Heubner. Den öfver 300 sidor 
^Hgra katalogen innehåller en mängd ämnet berörande, populärt hållna 
uppsatser, hvarur såväl läkare som laici kunna inhämta åtskilligt af 
värde. Ehuru allt så godt som uteslutande hänför sig till tyska för- 
hållanden, torde desamma hos oss vara så pass likartade, att en redo- 
görelse för den säregna utställningen jämte referat af katalogen kan 
hafva intresse äfven för svenska läkare. 

Grundorsaken till företaget är den oerhördt stora barnadödligheten 
inom tyska riket. Årligen dö där omkring 400,000 barn under 1 års 
ålder, utgörande i proc. af antalet födda öfver 20, då vi i Sverige endast 
mista något öfver 10 %, en i alla fall afsevärd siffra. På sista åren 
ha allt kraftigare ansträngningar gjorts att råda bot mot dessa sorg- 
liga förhållanden. Såsom ett vapen i denna strid har man tänkt sig 
anordnandet af en mönsteranstalt och därför tillsatt en arbetskommitté 
af framstående representanter för de administrativa myndigheterna, för 
l^amasjukvården och för välgörenhetsinrättningar (röda korset m. fl.). 
Såsom ett försteg härtill ansågs önskvärdt att på en gång sammanföra 
möjligast stora antal saken belysande föremål. En stor del af dessa 
kommer antagligen att sedermera öfvergå till en påtänkt, permanent 
utställning. 

I katalogens första inledande uppsats framhålles bamadödlighetens 
national-ekonomiska betydelse. Där påpekas, att det är föräldrarnes 
o<'h speciellt modems medborgerliga plikt att på bastå sätt sörja för 
«na ättlingars fysiska utbildning under den första tiden. I siffror visas. 



322 

huru stor den årliga förlusten är, vare sig man söker beräkna den i 
penningar, då den skattas till 30 millioner mark eller jämför den med 
(len naturenliga dödligheten. Med storstädemas tillväxt minskas nati- 
viteten, hvilket gör en minskning af barnadödligheten än eftersträtvans- 
värdare. Hufvudmedlet härför är att höja antalet barn, som erhålla 
kvinnomjölk. Detta är den såväl utställningen som katalogen genom- 
gående röda tråden. Den inom de fattigare klasserna med stor bama- 
(lödlighet jämsides gående stora nativiteten påpekas ofta bero på, att 
modern undandrar sig digif ningen och därigenom så mycket förr blir 
ånyo gravid. Dessa täta grossesser och täta dödsfall bidraga ej minst 
till ifrågavarande familjers ekonomiska och mången gång äfven ps}-- 
kiska proletarisering. Den stora föiielsesiffran är under sådana om- 
ständigheter ett ganska tvifvelaktigt godt. De af många förfäktade 
teorierna om det naturliga urvalet, eller att i hufvudsak endast de 
Hvaga barnen skulle falla bort, de kraftiga lefva kvar, och sålunda en 
människosläktets rensning ske, falla redan på det förhållandet, att cirka 
80 % af dödsfallen i spädbarnsåldern bero på konstgjord näring. För- 
fattaren erinrar om, huru ofta man ser dessa i^ utvalda», som öfverleft 
den artificiella uppfödningsperioden, lida af rachitis, bli efter i skolan, 
falla offer för ana^mi, tuberkulos etc Bort alltså i möjligaste mån 
med detta uppfödningssätt! 

(Jeh. Obermedizinalrat Dietrich uppräknar en mängd af de på 
sista åren vidtagna åtgärderna såsom: undervisningskurser för läkare 
och banunorskor ; premier åt dem bland de senare, som bland sitt klientel 
kunna uppvisa största antalet digif vande kvinnor; utdelande af flyg- 
skrifter me<i råd och upplysningar; kontrollering af kostall och mjölk- 
handel; inrättande af barnhem, bamkrubbor o. s. v. 

Prof. Heubner besvarar frågan för hvilka utställningen är afsedd. 
I första hand är detta för alla dem, som ha att sköta de späda barnen ; 
mödrar, barnmorskor, sjuksköterskor, barnfröknar etc Vidare ha ej 
blott läkare utan ock hygienici, nationalekonomer och förvaltnings- 
tjänstemän ett rikt fält för studier. Han framhåller, det man af den 
rikhaltiga utställningen bör kunna se, att man å kliniker såväl som å 
andra sjukhus, i asyler och vårdanstalter, i laboratorier såväl som k 
tjänstebyråer arbetar å området barnavård och bamanäring såsom 
åldrig förr, och att det igångsatta samarbetet mellan alla dessa bör ge 
godt hopp om seger. 

Kommer så v. Behring med redogörelse för experiment å kalfvar. 
Till förekommande af tuberkulos hos sådana har han i stor utsträck- 
ning pröfvat utfodring med kokt mjölk och visserligen funnit detta 
vara ett rationellt medel mot nämnda sjukdom, men i stället ha kalf- 
varne i mängd dukat under för andra åkommor, så att försöken måst 
öfvergifvaa. Goda resultat ha däremot erhållits genom att gifva af 
tuberkelfria kor vunnen mjölk, försatt med 1 : 40,000 formaldehyd. 
Äfven har han funnit, att uppvärmning till 75' under 30 min. ej skadar 
mjölken, om den är alldeles nysilad, hvaremot högre temperatur, längre 
eller upprepad kokning äfvensom längre förvaring före kokningen ge 
dåligt resultat. Genom en serie ^ digestionsförsök in vitro har han 
kunnat bekräfta och till stor del äfven förklara dessa förhållanden. 

Utställningsföremålen äro ordnade i G grupper, hvaraf den första 
ägnas statistiken. Den utgöres förnämligast af grafiska framställningar, 
belysande barnadödligheten. Bland utstäUame märkas Kaiserliche^» 
(lesundheitsamt, åtskilliga tyska städer, Biedert, Finkelstein m. fl. 
llegierungsrat Wiirzburg och doktor Bendix ha i skilda uppsatser sam- 
manfört de slutsatser, som härur kunna dragas. Det påpekas bland 
annat, att i Tyskland dödligheten först i [)erioden 85—90 år blir lika 



323 

stor som i det första året. I vissa regeringsområden har dödligheten 
fOrbarn under 1 års ålder stigit ända till öfver 40 %. Bland de oäkta 
barnen är dödsprocenten dubbelt så stor som bland de äkta och på 
tnna ställen än högre. Särskildt äro näringsrubbningama hos dessa 
l>am talrika. Den bristande omvårdnad och dåliga näring de ofta få, 
förklarar orsaken. 

Digifvandet har på senare år väsentligt aftagit, och det visar sig 
att artificiellt födda barn 8 gånger oftare än dibarn dö i digestions* 
Bjakdomar. 

Föräldrames ekonomiska ställning är af stort inflytande. Enligt 
en österrikisk undersökning, som särskiljer fyra förmögenhetsklasser, 
tillhörde bland de döda spädbarnen 59,9 % den fattigaste och O % den 
bnrgnaste. 

Bostads- och vattenförhållanden visa sig äfven spela en ej ringa 
roll. I fråga om årstiden företer augusti högsta och november lägsta 
dödligheten. 

Skillnaden mellan stad och land är föga framträdande. Visser- 
ligen ställa sig siffrorna gynnsammare, där å landet digifning relativt 
ofta förekommer, men där så ej är förhållandet, erhållas, förnämligast 
på grand af dålig mjölkhygien, ej bättre resultat än i städerna. 

Beträffande åldern befinnas de flesta dö<isfallen förekomma under 
första lefnadsmånaden, hvarefter kurvan raskt faller månad för månad. 

D:r .Finkelstein visar med porträtt och viktskurvor af ytterligt 
klena barn, som under lämplig vård väl utvecklats, att läran om det 
naturliga urvalet ej håller streck. Genom en följd kartogram mer från 
skilda håll ådagalägges ock, att trots hög dödsprocent bland spädbarnen 
ofta nog dödligheten i andra sjukdomar och speciellt tuberkulos kan 
vara afsevärdt stor i årsklasserna 1 — 15 år. Ej heller är å sådana 
platser resultatet af värnepliktsundersökningame gynnsammare. 

Afdelning II, som skall belysa barnets utveckling under normala 
OMch patologiska förhållanden, tangerar här och livar föregående grupp. 
Äfven här spela kurvorna en framstående roll. Utom ofvannämnda 
allmänna orsaker till barnadödligheten, framhållas här en del direkta. 
Bland dessa uppges ej mindre än 67 % kunna hänföras till närings- 
mbbningar. * 

Pathoplastiska institutet i Berlin utställer här en större samling 
välgjorda moulager, föreställande barnexkrementer å linne under nor- 
mala och sjukliga förhållanden. 

Ibrahim i Heidelberg har några särdeles vackra preparat af 
medfödd pylorusstenos. Han säger, att denna sjukdom ej är så all- 
deles sällsynt. De karakteristiska symptomen visa sig i 1—4 veckan 
och utgöras af envisa, gallfria kräkningar jämte förstoppning. Därtill 
kommer våldsamt ökad magperistaltik, tydligt synbar å några utställda 
porträtt. Ibland kan äfven en pylorustuinör palperas. Inre behand- 
ling, bestående i magsköljningar, modersmjölk i små, men talrika mål- 
tider etc, ger rätt god prognos; operativ långt sämre. 

Åtskilliga andra preparat af likdelar under olika sjukdomstillstånd 
finnas äfven såsom vackra sektioner af ben vid rachitis och Barlows 
sjukdom, tuberkulos med olika lokalisation ni. m. Hudutslag hos barn 
åskådliggöras genom en samling moulager. Bakteriekulturer och ut- 
märkta mikroskop finnes här ock. 

Tredje afdelningen befattar sig med spädbarnens förplägnad. Den 
naturliga intar själffallet ej så stort utrymme, men så mycket mer den 
artificiella. Stora samlingar renkulturer af normalt förekommande och 
oregelbundet uppträdande mjölkbakterier, af sådana från på olika sätt 
förvarad och behandlad mjölk förevisas, såväl som profver å själfva 



324 

mjölken. Man ser bland annat, huru genom kokningen de relativt 
ofarliga mjölksyrebakterierna dödas, hvarigenom deras antagonister de 
peptoniserande och smörsyrejäsning åstadkommande mikroorganisniema 
få fritt spelrum att föröka sig. 

Af sjukdomar hos kor, särskildt jufveråkommor, finnas en hel 
mftngd anatomiska preparat. Behring visar å tafior en del egendom- 
ligbeter hos k\nnno- och komjölk ifråga om den kemiska sammansätt- 
ningen. 

I ett par värdefulla uppsatser redogöres för de moderna uppföd- 
ningsprincipema. Den enda sjukdom, som förbjuder digifning, Ar tu- 
berkulos. Vid vårtband kan mjölken vinnas genom sugglas. Kollek- 
tioner af lämpliga och dåliga sådana utställas. Medels dylika kan 
äfven ett luetiskt barn näras af frisk amma. För barn, som på grund 
af svaghet, sjukdom eller vana vid flaska ej kunna suga ur bröstet, 
äro de äfven användbara. De skola vara lätta att rengöra, ej bringa 
mjölken i beröring med gummidelar eller möjliggöra dess förorening 
med saliv. Äfven om sekretionen först är ringa, får man genom ihärdig- 
het ofta godt resultat efter några veckor. 

Kraftigt betonas, att »Ueberemährung» kanske är den vanligaste 
orsaken till digestionsrubbningar hos späda barn. Ventrikeln fordrar 
efter en måltid kvinnomjölk 2—3 timmar för att tömma sig, efter kd- 
mjölk en timme längre. Häraf följer, att barnen aldrig böra få mat 
oftare än hvar fjärde timme med ännu längre uppehåll på natten. 
Under första månaden är hvar tredje timme lagom. Speciella föränd- 
ringar af kvinnomjölken, som göra den olämplig för digifning, känner 
man ej. Inga mjölkblandningar eller närpreparater kunna fullt er- 
sätta den. 

Vid artificiell uppfödning böra intervallerna mellan måltiderna 
gärna vara än längre. Kvantiteten utgör per dygn under första månaden 
V« liter, under andra '/4 liter och först under andra kvartalet kommer 
man upp till 1 liter. Genom serier af fyllda diflaskor visas måltider* 
nas antal och storlek vid skilda åldrar. Starkare utspädning än Va 
mjölk och Va vatten erfordras aldrig. För att af blandningarne ej be- 
höfva ge större kvantiteter än ofvan nämnts rekommenderas antingen 
tillsatts af grädde thelst ej konserverad) och mjölksocker enligt Biederts 
kända förslag. Än högre prisas dock, särskildt vid atrofi eller nftr 
annan uppfödning misslyckats, den Liebig-Kellerska »Malssuppe». Den 
beredes genom att utröra Va hter mjölk med 50 gm. hvetemjöl och 
därtill sätta Va ^i^i* vatten, hvari under uppvärmning lösts 100 gm. 
Malzsuppenextrakt. Härmed har man länge arbetat å Berlinerklinikema 
och vunnit utmärkta resultat. 

Hvad födans beredning angår, bör den ej kokas mer än 5 minu- 
ter, och är man säker att ha tuberkelfri mjölk, ges den helst okokt. 
Under alla omständigheter måste mjölken vara förstklassig, d. v. s. 
snyggt viinnen och kallt förvarad. Flaskorna skola hållas ytterligt rena. 
Prof å goda och dåliga sådana finnas. Vanliga dinappar äro de enda 
dugliga. De böra efter användning urkokas och förvaras mellan torra, 
rena dukar. 

För flertalet närpreparat, afsedda att ersätta mjölken, varnas, då 
de disponera för sjukdomar, bland annat Barlows. Af tillsättningar 
framhålles utom »Malzsuppe» Soxhlets Nährzucher och s. k. Butter- 
milch såsom goda. 

Ges måltiderna för tätt, hindras kvarvarande matrester att ordent- 
ligt komma i beröring med magsaften och smältas. Däraf uppstår 
dyspepsi med aptitbrist såsom första tecken. Komma så kräkningar 
och gröna, vattenrika, kl i m piga öppningar. Utsättande för någon dag 



325 

af all näring utom svagt te medför i detta stadium snart halsa. Fort- 
sattes åter med irrationell diet, uppstår snart tarmkatarr, för hvilken 
äfven användes tedi et 1 å 2 dagar, därpå några dagar tunna mjöl- 
Boppor och sedan med stor försiktighet mjölk-, ej gräddblandning. Vid 
de infektiösa tarmkatarrerna, oftast lokaliserade till groftarmen, kan 
man efter en eller annan dags svältkur jämte laxans snart nog återgå 
till mjölk med eller utan »Malzsuppe». 

Fjärde afdelningen, som omfattar praktiska åtgärder till bekäm- 
pande af bamadödligheten, ftr af betydligt omfång. Här utställas mo- 
deller till och beskrif ningar å : Moderhem, där modem under dagen lår 
gå till sitt arbete, medan barnet stannar i huspersonalens vård; barn- 
sjukhus; barnasyl för friska barn; bamkrubbor; Mjölkdroppar o. s. v. 
Grafiskt visas betydelsen af läkaretills}^! vid dessa inrättningar. Bland 
8Jakhusmodellema förtjänar att påpekas Heubners »BoxensaaU i Chari- 
téen. Här äro bäddame åtskilda genom manshöga glasskifvor. I hvarje 
box finnes fullständig uppsättning af kärl, termometrar etc., hvilka 
blott användas för detta barn. Innan sköterskan behandlar ett barn, 
påtar hon en i detsammas box hängande rock samt tvättar grundligt 
häodema, förr än hon öfvergår till nästa patient. Genom dessa för- 
siktighetsmått vill man undvika det å barnsjukhusen vanliga öfverföran- 
det af katarrhala åkommor i andnings- och matsmältningsorgan från 
bara till barn. ' 

I denna afdelning finnas utställningar från mjölk prof ningsanstalter, 
där åskådligt demonstreras olika undersökningsmetoder. Här visas mo- 
deller till kostall och mejeri anläggningar, ja, till och med ett mönster- 
mejeri samt en ladugård med ett tiotal reaktionsfria kor har uppsatts 
och hålles hela dagen i full gång. 

Bland de många apparaterna för mjölkens behandling och förva- 
ring saknas naturligtvis ej en samling alfaseparatorer. I en Döckers 
barack har anordnats ett skolkök, där tryckta recept å för barnsängs- 
kvinnor och späda barn lämplig mat gratis utdelas. 

I en liten uppsats påpekas den moderna industriens skyldighet 
att söija för spädbarnen, då den drar mödrarna från hemmen. £n 
vacker utställning och beskrifning å ett barnhem vid en större fabrik 
tinnes. 

Femte afdelningen benämnes: spädbarnets hygien och vård, teore- 
tiskt och praktiskt demonstrerade. Barnkammaren skall vara ett lugnt, 
rymligt rum, som flitigt vädras och dagligen rengöres. Möbler och dy- 
likt böra målas i ljusa färger. Damfångare undvikas. 18—20" tempe- 
ratur är lagom. Eleganta och enkla barn kammarutredningar utställas. 

Barnet bör dagligen, helst strax före andra måltiden, badas. Vatt- 
nets temperatur skall först vara 35^ sänkes sedan till 32^ På aftonen 
göres en af tvättning af hela kroppen. Badattiraljer, goda tvålsorter, 
strOpulver och dylikt finnas till påseende. Barnmorskorna böra nog- 
grant instrueras i nafvelsträngens vård. Omveckling med en torr, om 
möjligt steril gaslapp och inpudring med talk är bästa sättet. Slem- 
hinnorna lämnas däremot i fred. Å färglagda planscher visas olika mun- 
sjnkdomar, uppkomna genom onödig uttorkning af munhålan. 

Hur barnet skall beklädas visas äfven. Lindning och för tjock 
beklädnad eller öfverhöljning i bädden utdömes. Olika slags barn- 
vågar erinra om betydelsen af regelbundna vägningar för att kontrollera 
barnets tillväxt. Lämpligen kunna resultaten införas å utställda normal- 
knrvor. Goda steriliseringsapparater finnas, mycket erinrande om vår 
»Baby» men med flaskorna tillslutna medels en löst påsittande liten 
glasbägare i stället för bomull eller glaspropp, något som tvifvelsutan 
är mera praktiskt och väl så effektivt. Camerer har försett sina fiaskor 



326 

med ett antal skalor å tjockt papper, hvilka under påfyllningen pla<;e- 
ras bredvid flaskan och visa, huru mycket vid olika åldrar skall ihäilas 
af de olika ingredienserna. Couveuser ha naturligtvis ej afglömts. 

Följderna af ögongonorrhéer äfvensom dess behandling visas. Af 
otiter med deras komplikationer finnas vackra preparat såväl som af 
adenoida vegetationer i öfre pharynx. 

Till sist må här nämnas en väldig samling näringspreparat och 
medidnalier, om hvilkas värde de välkända broschyrerna veta förtälja. 

Afdelningen om fosterbarnavården slutar raden, men är därför 
åtminstone för tyskar ej minst intressant. Utställarne äro mestadels 
stadsmyndigheter, som genom kartor och tabeller visa tillvägagångs- 
sättet i de olika samhällena. Såsom bevis på grundligheten må näm- 
nas, att Dresden och Leipzig å sina kartor med en knappnål markerat 
bostaden för hvart och ett af de till åtskilliga tusen uppgående, ut- 
ackorderade banien. Statens och kommunemas plikt att skydda des^a 
barn betonas. För lagom stora distrikt böra anställas aflönade, bildade 
sköterskor, som utöfva kontroll öfver hemmen och från vederbörande 
erhålla uppgift å hvarje inom området födt barn. En gång i veckan 
eller oftare skall barnet i sköterskans närvaro uppvisas för tjänste- 
läkaren. Inseendet öfver det hela tillkommer fosterbamsnämnderna. 
Förflyttningar af barnen inrapporteras omedelbart. Tillsynen bör om- 
fatta alla oäkta barn, alla hos främmande personer inhysta samt alla, 
hvilkas föräldrar åtnjuta fattigunderstöd, då samtliga dessa kategorier 
äro i ungefär samma grad underkastade van vård. 

Utställningen gör i sin helhet ett synnerligen tilltalande intryck, 
öfversiktligt och väl ordnad som den är. Billiga dekorationer af lef- 
vande växter bidraga äfven i sin mån härtill. Arrangörerna ha oveder- 
sägligen all heder af sitt verk. 

Berlin i Mars 1906. 



# Referat. 

H, Kionka: Der heuiige Stånd der Eiseniheraple. (Mediz. 

Klinik 1905, n:o 15). 

Författaren erinrar om järnets förekomst hos djuren såsom 
blod färgarn ne, hos växterna såsom klorofyll samt såsom metall 
i lösliga eller olösliga föreningar i den oorganiska naturen. 
Enär järnet är behöfligt för den lef vande organismen, så är 
en regelbunden tillförsel däraf en nödvändighet. Biodfärgämnet 
förbrukas alltjämt, ty därifrån härstammar gallans och urinens 
färgämnen. På samma gång aflägsnas järn med exkremen- 
terna. Järnförlusten är dock härvid mycket ringa. Hos vuxna, 
hungrande människor utgör den blott cirka 8 mllgm per dag, 
vid vanlig näring är den måhända dubbelt så stor. Den mänsk- 
liga organismens järnförråd torde i allmänhet ej öfveretiga 
2 — 3 gram. De dagliga järnförlusterna måste ersättas genom 
järnhaltig föda. Järnfri föda förhindrar blodbildningen och 
växter på järnfri jord bilda ej klorofyll. Den normala födan 
gifver människan järn i mer än tillräcklig och assimilerbar 



327 

form. Dagligen erhålles 0,o5 — 0,i gram. Mjölk enbart är det 
enda näringsämne, som ger för litet järn. Att ej dibarn blifva 
anämiska, beror på förbrukningen af det järnförråd i lefvern, 
som erhållits från moderorganismen. Om en frisk person ut- 
.<ättes för stor blodförlust och således förlorar järn, så täckes 
denna förlust i de flesta fall genom det i födan befintliga 
järnet. Vid organismer, som till följd af patologiska orsaker 
blifvit järnfattiga, är ej järn tillförseln med normal föda till- 
fyllest för att ernå normalt blodtillstånd. Empiriskt är 
emellertid faktiskt bevisadt, att kloros och anämi kunna få? 
att försvinna, om järnpreparat direkt gifvas. En förklaring 
öfver detta förhållande hafva först de sista årens undersök- 
ningar gifvit oss. Förr hade man genom noggranna kvantita- 
tiva analyser bevisat, att det såsom medikament ingifna järnet 
så godt som fullständigt bortgick med exkrementema. Den 
ringa del, som fattades, förklarades bero på analysfel. Till 
följd häraf möttes järn terapien under ett visst skede med ring- 
aktning och mi.«!stro. Af de införda stora järnmängderna resor- 
berades intet, och då födan lämnar järn till öfverskott, kunde 
terapeutiskt bruk af järn ej medföra någon nytta. De efter 
järnpreparaten erhållna terapeutiska resultaten ansågos vara 
blott skenbara och beroende på andra faktorer (stimulering af 
ämnesomsättningen m. m.). Dessa åsikter blefvo dock snart 
motsagda. Så framhölls, att de små mängder järn, som orga- 
nismen behöfver för att täcka den dagliga förlusten, ej alls 
kunde bestämmas genom kvantitativa analyser. För att kunna 
göra de en gång förhanden varande kliniska resultaten begrip- 
liga, sökte man andra förklaringsgrunder. En del antogo, att 
järnet verkade genom att binda den i tarmkanalen (t. f. af 
äfjghvitekropparnas sönderdelning) bildade vätesvaflan och på 
så sätt hindrade vätesvaflan att sönderdela födans järnhaltiga, 
hämatogena substans. Emellertid iakttog man kloros med 
förträfflig matsmältning utan stark vätesvafleutveckling. Ingif- 
ning af mangan, hvilket likaväl som järn binder H^S, ökade 
ingalunda blod bildningen. Andra antogo, att järnpreparaten 
liksom tannin verkade adstringerande och toniserande på magens 
och tarmarnas slemhinnor och därigenom gjorde dem »lämp- 
ligare» för assimileringen. Emellertid hafva enligt tillförlitliga 
iakttagelser fall af kloros botat^^ äfven genom subkutana in- 
spnitningar af järn. Det måste således anses såsom bevisadt, 
att det vid kloros är nödvändigt att gifva järn i stora mängder. 
Hvarje järnpreparat förvandlas, enligt hvad de senaste 
årens undersökningar anses hafva kunnat bevisa, i magen eller 
tarmen till jänialbumiiiaf, som till en ringa del visserligen 
resorberas i duodenum och för öfrigt i tarmkanalens andra 



328 

delar. Vidare öfverföres järnet till lefvern och träffas där del< 
i ioncU eller med svafvelammonium fällbar form och dels orga- 
niskt bundet och då icke fällbart med (^i'^\ S såsom nukleo- 
proteid. I samma form kan järnet påvisas i benmärgen, som 
fått detsamma från förrådet i lefvern. 

Utom de ofvannämnda resorbtiva verkningarna tillkommer 
järnet äfven en lokal verkan. Dess lösliga salter verka i konc. 
lösningar etsande, enär de så begärligt bilda albuminater. I 
mindre konc. lösningar verka de styptiskt och i mycket ut- 
spädda lösningar adstringe^ande. Under det att järnets styptiska 
och adstringerande verkan sannolikt har terapeutisk nytta, ut- 
gör dess etsande verkan en af jämterapiens oangenämaste bi- 
verkningar. Då emellertid samtliga per os intagna jämföre- 
ningar i mage och tarmar förvandlas till järnalbuminat och detta 
till största delen på bekostnad . af organismens ägghvita, så tillkomma 
alla järnpreparat en viss etsande inverkan på magens slemhiuna. 
Ett undantag torde visserligen de järnalbuminatföreningar kunna 
tänkas göra, som hafva järnet organiskt bundet. Men äfven dessa 
afskilja understundom järn i magen till följd af pepsinsalt- 
syrans inflytande, så att en del af det organiskt bundna järnet 
åter förvandlas till oorganiskt. Att utan vidare gifva järn i 
form af järnalbuminatföreningar torde ej hafva skäl för sig, ty 
bland de otaliga föreningar, som järn ingår med ägghvita, gif- 
ves det många, där järnet är så fast bundet, att det ej kan resor- 
beras och således ej gifva någon jämverkan. Sådana indiffo- 
renta modifikationer kunna äfven stundom uppkomma i organis- 
men, ifall osönderdelade jämsalter från magen komma in i tarmen 
och där genom den alkaliska tarmsaften bildas järnalbuminat. 

Förf. betonar vidare, att endast >^ alkaliskas järnalbuminat 
kunna resorberas. Dessa bildas i tarmen af de i magen bilda/te 
i>suratf järnalbuminat föreningarna. 

För albuminatbildningen är det ej likgiltigt, i hvilken form 
de oorganiska järnsalterna gifvas. (Järnoxidulsalterna t. ex. 
ingå ej någon förening med ägghvita, men de inverka likväl 
på ägghvitan därigenom, att de beröfva den syre och oxidenu?. 
De så uppkomna oxidsalterna bilda sedan med närvarande 
osönderdelad ägghvita järnalbuminat). 

De reaktioner, som försiggå inom organismen efter intag- 
ning af järn, äro, som af det of van anförda synes, af en höge- 
ligen »komplicerad» natur. Samtidigt äga sannolikt skadliga och 
önskvärda verkningar rum vid resorbtioner af alla järnpreparat. 
Vidare måste af seende fästas vid, att olika järnpreparat diffun- 
dera olika sätt, så att retningen på magens slemhinna af en 
del inskränkes endast till ytan, under det att de lättare diffun- 
derbara järnföreningarna hafva en djupare gående inverkan. 



329 

.Slutligen inverkar järnet pä (igghvitam pepsindigestion, därigenom 
att det binder stora mängder ägghvita. 

Från ofvan refererade synpunkter genomgår förf. därefter 
våra vanligaste järnpreparat. 

Metalliskt järn. I magen bildas däraf jämklorur, som 
knappast kan oxideras vidare till klorid, då fri saltsyra och 
metalliskt järn fortfarande äro närvarande. Blott den möjligen 
uppkomna kloriden kan bilda järnalbuminat. Resorbtiv verkan 
af metalliskt järn är osäker. 

Järnkarbonat (såsom Hydratsearb. ferros saceh. och Pil. 
Blaudi) löses lätt af magens saltsyra, dock upptages endast det 
järn, som redan i preparatet finnes som oxid eller i magen 
syrsattes därtill och af saltsyran omsattes till klorid. Kloriden 
verkar dock i hög grad retande på cellplasman. 

StUphas ferroscus bildar relativt lätt järnalbuminat, men 
framkallar på grund af sin lättlöslighet och starka diffusions- 
förmåga en stark adstringerande verkan, hvarför ej denna järn- 
förening bör gifvas i starkare koncentration. 

Lactiis ferrosus bildar vid närvaro af ägghvita under 
reduktion af en del däraf lätt albuminater, hvilka synas vara 
lätt resorberbara. Af oxidulsalterna torde det vara det lämp- 
ligaste preparatet. 

Citrat ferricus och Acetas ferricus äga liksom alla ferri- 
^alter förmåga att lätt bilda resorberbara albuminater. Således 
verksamma järnmedel, som dock äfven verka mycket kraftigt 
på magslemhinnans yta. Den retande inverkan är dock antag- 
ligen minst hos det svårlösligare ferrici trätet. 

Järnoxid användes i form af oxid. ferric. sacch. Alka- 
liskt jämsackarat reagerar ej på ägghvitan (ett stort företräde) 
och utöfvar ej heller någon retande inverkan på munnens och 
svalgets slemhinnor. Först i magsäcken kan under syrans in- 
verkan bildas järnalbuminat. Äfven diffusionsförmågan är 
ringa, hvarför jämsackarat torde böra föredragas framför en del 
andra jämföreningar. 

Jämägghviteföreningarf som i många former äro i bruk, 
verka på samma sätt »om järnoxid efter dennas omvandling 
till järnalbuminat. Men äfven dessa preparat måste i viss mån 
verka retande på slemhinnorna genom de förändringar, som de 
undergå t. f . af mag- och tarmsaftens inverkan (se ofvan). Dock 
finnes det alkaliska järnalbuminat, där järnet uppträder neagUvt 
och hvilka i följd af sin syrekaraktär betecknas som jämalbu' 
minsyror, hvilka icke med den i magsaften befintliga svaga 
saltsyran kunna bilda någon etsande järnklorid, utan endast 
omsättas i *sura» ej diffunderhara albuminater. Den alkaliska 
tarmsaften återställer lätt den ursprungliga föreningen, som lätt 



330 

resorberas i tarmen. Liquor oxid. ferri album, är en dylik järn 
albuminsyra, och fenatin är en blandning af dylika föreningar. 
Dess järnägghviteföreningar påverkas icke af vissa reagenser, 
hvilka påverka de järnföreningar, där järnet finnes bundet i 
form af positiv radikal. Sätter man t. ex. till en alkalisk 
lösning af ett sådant preparat så mycket (H4N)2S., att det vore 
tillräckligt att omvandla allt det i lösningen befintliga järnet 
till svafveljärn (såvida det skulle förekomma däri som rent Fe), 
så inträder i början ingen reaktion. Reaktionen (mörkare färg- 
ning) inträder först efter någon tids förlopp. Järnet förekommer 
nämligen i dessa föreningar i s. k. maskerad form och försenandet 
af (H4N)2S- reaktionen visar, att järnet icke förekomma- i ional 
form (d. v. s. järnföreningen är icke dissocierad som molekyler 
i saltlösning). Utom de ofvannämnda järnägghviteföreningama 
förefinnas flera andra, där järnet förekommer i maskerad form 
såsom Carniferrin^), Trifferin-) m. fl., hvarjämte äfven höra hit 
de preparat, där ägghvitan förekommer mer eller mindre pep- 
toniserad, såsom Liquor ferro-mangan peptoii och jämsomatos. De 
talrika blodpreparaten höra äfven hit, förutsatt att blodfärgämnet 
icke genom beredningen sönderdelats eller förändrats. Rosenstein 
har spektroskopiskt undersökt en hel del af dessa preparat och 
därvid funnit, att blott ett ringa antal, och bland dem sär- 
skildt Hämatogen Hommely hafva blodfärgämnet osönderdeladt. 
Hos en del preparat fann i?, jämte metahämoglobin äfven 
hämatin, under det hos andra ej fanns kvar något normalt 
blodfärgämtie. Ett relativt godt resultat visade Sanguijioform^) . 
För frågans så vidt möjligt fullständiga utredning återstår 
slutligen en ytterligare omständighet att taga hänsyn till, näm- 
ligen i hvilken form järnet >>uppfages>> i tarmkanalen af de resor- 
berande cellelementen/ Schmiedeberg har påvisat, att i alla jäm- 
haltiga födoämnen järnet förekommer i *maske^'ad* och icke i ional 
form. S. resonerar sålunda: kommer järnet in i tarmkanalen 
i lösning i ional form, så resorberas först vattnet relativt hastigt, 
och järnföreningen, (som förenar sig med mag- och tarminné- 
hållets ägghvita) blir alltmera koncentrerad. Slutligen når 
koncentrationen den punkt, att vid slemhinnans resorberande 
epitellager ett slags utbyte äger rum. Den på så sätt bildade 
luckra järnäggh viteföreningens ägghvitekroppar resorberas, och 
järnet häftar vid epitelcellernay som därigenom i viss mån skadas 
— på samma sätt som t. ex. urinkanalernas epitel skulle göra, 
om de skulle ur blodet behöfva afskilja järn eller andra me- 

M Köttfosforsyrans järnsalt med ända till 30 % Fe. 
•) Paranukleinsyradt järn, som jämte fosforsyra håller 22 % Fe. 
■) Ett af hämaglobinrika röda V)lodkroppar bestående preparat 
försatt med 2 % Fe COj. Referenten. 



331 

taller. S. anser, att resorbtionen i tarmen kan tänkas äga 
rum på samma sätt, som då i njurarna, till följd af en metalls 
etsande verkan, ägghvita uppträder i urinen och metallen sam- 
tidigt öfvergår i densamma. Detta förlopp kan från farmako- 
logisk synpunkt ej betraktas annat än såsom etsning. I motsats 
härtill skulle de järn föreningar, som hafva järnet »maskeradt» 
bundet vid ägghvitekropparne (såsom t. ex. ferratin), kunna 
passera epitetet tillsammans med ägghvitekropparna, utan att järnet 
fasthöUes. 

Mot Schmiedehergs åsikter har invändts följande : Resorbtions- 
förhållandena vid järnets urskiljande i tarmkanalen hafva äfven 
.studerats »mikrokemiskt» medelst svafvelammonium och ber- 
linerblått. Fe synes då i form af fina korn i epitelet och villi 
intestinales. Då man med (H4N)2S kan färga det i cellerna ' 
resorberade järnet svart, så måste det i det inre af epitelcellema 
(alltså omedelbart efter resorbtionen) betinna sig i en för (H|N)2B 
angripbar form. Till följd häraf bör järnets resorbtion hafva 
ägt rum i ional form, och järnet i de preparat, som innehålla 
järn i maskerad form, omvandlas af epitelet till imial form^ när 
det resorheras. Emellertid hafva ofvan relaterade försök gifvit 
positivt resultat endast för växtåtare. De mikrokemiska under- 
r^ökningarna på hundar och kattor hafva däremot »alltid gifvit 
negativt resultat». Järnet s^^nes på grund häraf tmder resorb- 
tionen bos köttätare förekomma i en förening, som ej reagerar for 
(H^N)2S. Då människan i af seende på tarmkanalens resorb- 
tionsförmåga betydligt mera liknar kött- än växtätarna, synes det 
måhända lämpligare att tera2)eutiskt gifva järnet i icke ional form. 

Slutligen ingår förf. på, huru det resorberade järnet kan 
anses verka inom orgamsmen. Intill senare tider har järnet 
väsentligen betraktats såsom ett material för blod bildningen 
och därför ingifning i form af hämaglobin ansetts särskildt 
indicerad. De förändringar, som järnet undergår, innan det 
resorheras, visar den ringa utsikt, som linnes att få jäni i 
tillräcklig mängd resorberadt i form af hgl. Då emellertid det 
vid födan bundna järnet, trots riklig tillförsel, ej är i stånd 
att ensamt utöfva någon terapeutisk effekt, bör åt det blod, 
som är fattigt på »syreförmedlare», järn gifvas i sådan form, 
att just denna »katalytiska» egenskap bäst utvecklas hos hgl. 

Schades undersökningar hafva visat, att denna »ferment- 
verkan» icke är så mycket beroende på kvantiteten af järn till- 
förseln, utan fastmera på preparatets kvalitet. Den »katalytiska 
kraften» är nämligen proportionell mot metallytan, så att me- 
tallen i »koUodial form» äger den starkaste katalytiska verkan. 
Värdet af de olika järnföreningarna skulle således efter denna 
synpunkt vara beroende af, i hvilken mån preparatet är ägnadt 



332 

att efter resorbtionen antaga sådan modifikation, sam kan på- 
skynda syrsättningen och oförändrad siayma kvar i organismen under 
längre tid. Huru de olika preparaten motsvara denna fordran, 
därom hafva vi för närvarande ej minsta kunskap.') 

Mikroskopiska undersökningar af benmärgen hos djur, 
som fordrats med järn, hafva visat, att järnet föranledt bildandet 
af nya röda blodkroppar i benmärgen. Fe synes här verkat 
fermentartadt, såsom ett funktionellt retmedel. Slutligen åstad- 
kommer Fe sannolikt en stimtäerande verkan på magens slemhimia 
i likhet med kryddor och vissa andra medikament. Klorotiska 
reagera ofta lätt för dylika retningar. 

Vid valet af järnpreparat måste således utgås från många, 
vidt skilda synpunkter. Om det till följd af järnverkans fer- 
mentativa karaktär ej anses behöfligt att gif va Fe i stora doser, 
så måste å andra sidan fasthållas, att det intagna järnet till 
största delen tages i beslag och göres overksamt, långt innan 
det resorberas i tarmkanalen. Vid all jämterapi arbetas med 
stora förluster; endast en ringa bråkdel af det intagna järnet 
resorberas. Terapeutisk kan man därför ej hoppas på resultat 
med sådana järnpreparat, som innehålla under 2 % Fe^ om ej 
dessa preparat gifvas i stora doser. Det relativt höga priset på 
de flesta järnalbuminatföreningar med så låg järnprocent ställer 
dock vissa hinder för sådana doser. Vid de starkare järnprepa- 
raten bör dock alltid hänsyn tagas till deras etsande, lokala 
verkan. Ett undantag härifrån måste dock ferratin och lik- 
nande preparat anses göra. Dessa preparats höga pris inskränker 
dock användningen. Hänsyn till kostnaden eller också afsikt- 
ligt för att begagna retningen just i terapeutiskt syfte indicera 
stundom mera retande järnpreparat. De organiska saltema 
torde hafva kraftigare verkan än de oorganiska och oxidföre- 
ningama måhända vara från teoretisk synpunkt att föredraga 
framför oxidulsalterna. I praktiken föredrages dock ofta oxidul- 
salter. Orsaken är sannolikt den, att ferrisalterna omedelbart 
inverka på magens slemhinna, då ferrosaltema först efter oxi- 
deringen genom inverkan af magens saltsyra verka på slem- 
hinnan. Retningen af slemhinnan inträder därför hastigare och 
intensivare vid användandet af ferrisalter. Dessutom äro oxi- 



*) 0rum har i Nordisk Tidskrift för therapi, November 1905, publi- 
cerat särdeles geniala och noggranna experimentella undersökningar, af 
hvilka han anser sig hafva rfttt att sluta till följande: 

»Ol^anisk Jiern kan direkte danne Hsemoglobin og ophobes i en 
for Organismen nyttig Form af Reservejsem, hvoraf der kan dannes 
Haemoglobin. Uorganisk Jeern stimulerer Bloddannelsen, men kan ikke 
direkte danne Hsemoglobin og ophobes nok i Organismen, men under 
en Form af Reservejicrn, der ikke kan danne Htemoglobin.» 

Referenten, 



333 

dulsaltema i allmänhet billigare. Järnvattnen verka föga retande 
till följd af lösningens stora utspädning; de kunna därför be- 
gagnas läng tid utan obehag. 

Linköping den 18 februai 1906. 

Hj. Suber. 

Nyare orgraniska jodpreparat. 

Sajodin benämnes ett nyligen uppfunnet jodpreparat, som 
skall besitta den märkliga egenskapen att ej framkalla jodismus 
äfven vid längre tids bruk af detsamma. Preparatet är afsedt 
ifåsom ersättningsmedel för jodkalium resp. jodnatrium, och 
torde komma att göra goda tjänster i sådana fall, där patien- 
ter vid användning af dessa besväras af nämnda obehagliga 
biverkan. Det föres i handeln af (Farhenfdbriken vorm, Friedr. 
Bayer & Camp.), Elberfeld och (Farwerken vorm. Meister Lucius 
<t- BrUning) Höchst a M. 

Sajodin är kalciumsaltet af jodbehens^nra med formeln, 
;C,jH45J02)2 Ca, och utgör ett hvitt pulver, olösligt i vatten 
och vanliga organiska lösningsmedel. Dess halt af jod är 25,9i 
%, i rundt tal sälunda ungefär Vs ^ jodkaliums jodhalt, som 
är 76,55 X- 

Vid upphettning p& platinableck utvecklar sajodin riklig mängd 
jod&Dgor, samtidigt framträder den karakteristiska lukten af fria fett- 
syror. Af konc. svafvelsyra dekomponeras preparatet och den fria 
joden färgar svafvelsyran rödbrun, skakas blandningen sedan med 
kloroform, färgas denna violett. Om sajodin skakas med utspädd salt- 
petersyra och därefter med kloroform, får kloroformen ej färgas violett. 

Sajodin, sofn införts bland läkemedlen af E. Fischer och 
J. v. Mering, utmärker sig enligt hittills föreliggande farma- 
kologisk och klinisk erfarenhet framför jodkalium och liknande 
jodsalter därigenom, att såsom of van är nämndt den under 
benämningen jodismus bekanta biverkan af jodsalter ej upp-^ 
träder vid bruk af detsamma. Därjämte torde den absoluta 
frånvaron af lukt och smak hos preparatet vara synnerligen 
värdefulla egenskaper. Från Lassar's klinik i Berlin, där sajo- 
din blifvit ingående pröfvadt som ersättningsmedel för jod- 
kalium vid syfilitiska åkommor, föreligger ett uttalande, som 
•framhåller dessa fördelar hos preparatet. 

Dagsdosen af sajodin är enligt klinisk erfarenhet 2 — 4 gr. 
Gifves bäst i form af oblatkapslar å 0,5 — 1 gr. eller som van- 
ligt pulver blandadt med litet mjölksocker. 

Joihion infördes 1905 bland läkemedlen och är afsedt till 
ntvärtes bruk såsom ersättning för åtskilliga jodpreparat såsom 
jodkaliumsalva, jodtinktur, jod vasogen m. fl. 



334 

Jothion är dijodhydroxipropan och har formeln CgHjJjOH, 
enligt hvilken preparatet håller 81,37 % jod, således en osed- 
vanligt hög jodhalt. Det utgör en tjockflytande, nästan färg- 
lös vätska af egendomlig eterartad lukt och neutral reaktion; 
är svårlösligt i vatten 1 : 75 — 80, tämligen lösligt i glycerin 
1 : 20, lättlösligt i alkohol, sprit, eter och feta oljor. Eg, vikt 
2,4—2,5 vid + 15' C. 

Jothion har prof väts kliniskt af J&. SchimUer och Prof. 
Fick (Prager mediz. Wchschr. 1904) samt af B. Lipschutz och 
Prof. E. Finger (Wiener med. Wchschr. 1904). Den ovanligt 
höga jodh alten i förening med stor lätthet att resorberas genom 
intakt hud ställer jothion i första linien af ersättningsmedel 
för jodkalium, då användning af sådant visat sig mindre lämp- 
ligt för internt bruk så.som vid lues, tabes, syfilitiska ne- 
vriter o. s. v. 

Jothions lätthet att resorberas beror dl&rpå, att detsamma på grund 
af sin natur af ester lÄtt tränger igenom huden, hvarefter det till följtl 
af sin egenskap att lösa fett löses i den siibkutana bind väf ven, där 
det slutligen förtvålas till jodalkali; de komponenter, som därjämte 
V)ilda8 härvid, äro fullkomligt ofarliga, jothion har nämligen utom sin 
jodverkan äfven hypnotiska egenskaper. 

Preparatet gör vidare goda tjänster vid svåra ulcerösa pro- 
cesser i huden och slemhinnan, gummösa ulcerationcr i ben- 
systemet, tertiära syfilitiska affektioner, kroniska inflammationer 
i ledgångarna, körtelansvällningar, bronchialastma, arteriosklenis 
etc. Hos enstaka personer med känslig hud framkallar jothioi^ 
isynnerhet i oförtunnadt tillstånd en öfvergående känsla af 
sveda och klåda; vid sakkunnig användning uppträda dock 
sällan erythem och likartade dermatiter. Vid utspädning med 
olja, vaselin eller Adeps lanae upphäfvas i regel dessa sensa- 
tioner utan att resorberbarheten förminskas. 

Beliensyra, Q^H^^Oo, är en enbasisk fettsyra, 8om förekommer 

som glycerid i den feta oljan i fröen från Moringa oleifera. Lättast 

• torde behensyra erhållas genom att behandla erucasyra med jodvftte. 

Kruoasyra utgör nämligen hufvudbeståndsdelen i rofolja samt ingär 

äfven i den feta oljan i senap. 

Dagsdosen af jothion kan i allmänhet sättas till 2 i\ 4 
gr. Det utspädes med 25 — 50 % oliv- eller mandelolja eller 
glycerin och alkohol aa partes till påpensling på huden, eller 
förordnas det i form af 25 — 50 ^-ig salva till ingnidning mecL 
Adeps lanaj och Vaselin american. aa partes som constituens. 
Under behandlingen ombytes applikationsstäJlet ofta, för att 
undvika retning af huden. Då jothion användes på slemhinnor 
och särskildt känsliga hudpartier t. ex. scrotum bör man ej 
bruka större styrka på salvan än 10 — 25 ^o. Vanlig lanolin 
kan ej användas till beredning af jothionsalva, enär jothion 
afskiljer det i lanolin inkorporerade vattnet. 



335 

Jothion användes endast epidermatiskt. Enligt Prof. Dreser 
bör jothion hvarken användas internt eller subkutant, dels på 
grund af sin hypnotiska verkan, dels emedan fara för intoxika- 
lion kan föreligga, på grund af den hastiga resorption af pre- 
paratet, som äger rum fönnedelst magens slemhinna och genom 
den subkutana bind väf ven. 
Receptformler : 

Rec. Jothion o Rec. Jothion 10 

01. olivaj ... 15 Adipis låna* 6 

M. D. S. 25 %-\g jothionsalva Vaselin american.. 4 
till pensling eller ingnidning. Mr. f. ung. Dr. Sr. 50 %-}g 

jothionsalva till ingnidning. 

Rec. Jothion 2 

Ceraj alba; Rec. Jothion 15 

Adipis låna? aä 0,oo Spir. conc. 

Mr. f. ung. Dr. tal. dos N:o X Glycerin aa 7,ö() 
^6 %' -ig jothionsalva. Utvärtes M. D. S.50 X-Jgjothionlösn. 
till smörj kur. (Pick). Utvärtes till pensling. 

Terap- Monatshefte 1905. Arch. f. Dermat. uncl Syph. 1905. 
Beriiner kl in. Wchschr. 1905. 

Arvid Blomquist. 



Offentliga underrättelser. 

Lediga tjänster: 

^) betecknar, att ansökan stiUles till Konnni^n och inl&mnas hos Med.-8tyr:n: 'i att 

aaaökan st&lles till Hed.-styr:n och inlHmnas därstftdes: ^) att ansökan ställes till Med.- 

«tyr:n och inl&mnas hos vederbörande hospitals- eller lasarettsdirektion. 

AnsökningstideD 
utgår : 

En bat.-läk.-tj. v. Skaraborgs regrte*) 28 maj. 

En bat.-läk.-tj. v. Jönköpings reg:te') 31 maj. 

En bat.-läk.-tj. v. Hälsinge reg:te*) 31 maj. 

Estra prov.-lak. i Mulseryds distr.-) (tillsattes för tiden 
t. o. m. 1908; distr. omfattar Bottnaryds, Mulse- 
ryds, Angerdhestra, Bondstorps, Stengårdshults och 
y.K Unnaryds socknar af Jönköpings Iftn; distr.s 
invånarantal 1 jan. 04 : 4,358 ; station vid Röksberg 
inom Mulseryds e:n; lön: 3,100 kr.) 31 maj. 

Extra prov.-läk.-tjrn i Tärna distr.') (ånyo ledigförklarad 
för tiden t. o. m. 1907; distr. omfattar Tärna 
kapellförsamling och delar af Stensele socken, 
Västerbottens län med 1,269 invånare 1 jan. 04; 
station vid T:a kyrka; lön: 3,000 kr.) 5 juni. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Mala distr.'*) (tillsättes för tiden 
till innev. års utgång; distr. omfattar Mala socken 
af Västerbottens län med 2,659 invånare 1 jan. 04 ; 
lön: 3,300 kr.) 5 jimi. 

Liäk.-befattnin v. Göteborgs stads epid.sjukhus (ledig- 
förklarad på grund af ny treårsperiod) 5 juni. 

UnderlÄk.-tj:n v. lasarettet i Lidköping*) (löneförmåner 

1,800 kr. jämte fri bostad och kost) 13 juni. 



336 

Ledigra apotek: 

Apoteket i Orust (ärlig pensionsafgift 250 kr.) 28 maj. 

Äf Med.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

IHll vaccindep.-förest i Jönköping: l:e prov.-lftk. Gr. Dovertie. 

Till vaccindep.-föreat. i Luleå: le prov.-läk. F. Block. 

Till läk. v. Holsby brunns- och badanstalt 6 juni— 25 aug.: lic. F%- 
Heiner. 

Till läk. v. Helsjöns badanstalt tre mån. af sommaren: lic. A^ Ekbom. 

Styr. har medgifvit, att kand. B» Möller må biträda i sjukvården 
vid Mössebergs vattenkuranstalt d. 26 maj— 15 sept. samt att 
kand:na G. Aman, G. Persson, T. J:8on Hellman och G, Ericsson 
må biträda i sjukvården vid Sätra hälsobrunn 11 juni— 10 ang. 

Af Med-styr:n upprättade förslag' till apotek: 
Till apoteket i Asele: A. P. Jonsson. Af apot.-soc:s dir. föreslagna: 

Jonsson, H. M. Kjellström och G. T Kjellin. 
Till ajyoteket i Strängnäs: J. R. Löfberg. Af apot.-soc:s dir. föreslagne: 

Löfberg, Bergwall och O. Björsell. 
Till apoteket Svanen i Göteborg: O. P:son Wilner. Af apot.-80c:n dir. 

föreslagne: K. H. C. Engelbrecht, F. O. Elmström och K. L 

Brnzelius. 
Till apoteket mörten i Göteborg: F. A. E. VValler. Af apot.-80c:8 dir. 

föreslagne: E. L. Bruzelins, C. H. F. Eneroth och A. G. Schagerström, 
Till apoteket i Svedala: J. H. Thurdin. Af apot.-soc:n dir. föreslagne: 

A. T. Lagerström, Thurdin och F. G. von Wachenfeldt 

Afsked (eller entled.) bevlljadt: 
Underläk. v. las. i Uddevalla E, Alqvist 11 aug. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under inneliafvarens semester (s.) eller tj&nstlediphet (t.) 
Bat-läk. J. P. M. Sjöstrand ex. läk. v. Bodens ing.-kår 4 maj (v). 
Bat.-läk. J, A. Ekelund ex. läk. v. Smålands art.-reg. 14 maj— 23 juni (t'. 
Bitr. prov.-läk." Hj. Ringberg t. f. l:e prov.-läk. i Kalmar län 1— 3C> 

juni (s). 
2:e stadsläk. C. V. A, Sjögren t. f. bitr. prov.-läk. i Kalmar distr. l-3<) 

juni (t). 
Kand. W. Svedelius ex. läk. i Lycksele distr. 2—31 juli (s). 
Lic. F. Gcmandt t, f. ex. prov.-läk. i Hvetlanda distr. 5 juni— 31 aug. (t). 
Kand. K. E- Andersson ex. läk. i Hofors distr. 17 — 31 maj (t). 
Lic. C. Lindgren t. f. prov.-läk. i Mellerudsdistr. 21 maj— 12 juli(8. o. t). 
Lic. F. ödqvist t. f. stadsläk. i Oskarshamn 13 juni — 14 aug. (t). 
Lic. C. Runborg t. f. prov.-läk. i Tierps distr. 18 maj tillsv. (t). 
Lic. S. Köhier t. f. 2:e stadsläk. i Halmstad 10 juni— 15 juli (t). 

Död: 

Praktiserande läkaren i Göteborg, med. doktorn och kir. magistern 
filosofie jubeldoktorn m. m. Carl Gustaf Leopold Billqvist afled den 22 
dennes vid 79 års ålder. 

OBS! 

Skolhyglenlska undersökningar. För skolhygieniska undersök- 
ningar inom Stockholms folkskolor ha anvisats 3,000 kronor. Intresse 
rade läkare och andra sakkunniga inbjudas att före den 8 juni inkomma 
till folkskoleöfverstyrelsen (Fredsgatan 19) med skriftliga förslag rörande 
de undersökningar af ifrågavarande slag, som förslagsställaren sknlle 
vilja utföra under innev. år. — Närmare upplysningar hos öfver- 
styrelsen. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÄKARFÖRENIN6EN. 
Stockholm den 1 juni 1906. 



( Utgifvare och redaktör: \ 

3:e årg^. \ Med. d:r Knut Kjellberg. | J|:o 22. 

< Biträd, redaktör: Med. d:r Hj. Forssner. > 



Innehåll: M. Elfstraxd: Genmäle mot prof. Santessons kritik. 
— C. G. Saxtkssox: Genmäle. — Insilndt. — Referat. — Nyheter för 
dagen. — Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt. — Redaktions- 
meddelande. 



GeniViäle mot prof. Santessons kritik. 

Af 
M. Elfstrand. 

Professor C. G. Santesson hade i n:o 8 för 1906 af denna 
tidning offentliggjort en »kritik» af min Läkeinedelslära. Denna 
kritik utgjordes endast af lösa påståenden, för hvilkas befogen- 
het intet som helst stöd anfördes. Sedermera har han på 
annat ställe, i Hygiea, häftet 2 för 1906, publicerat de anmärk- 
ningar, hvilka skulle bevisa riktigheten af hans påståenden. 
Prof. S:8 »anmärkningar» har jag bemött i en särskild broschyr)^, 
ur hvilken följande utdrag med Redaktionens benägna tillåtelse 
här meddelas. 

Af prof. S:s »anmärkningar» äro endast ett par riktiga, 
ehuru äfven dessa utan egentlig betydelse. De öfriga äro obe- 
fogade, flera alldeles oriktiga. 

Han klandrar t. ex. min indelning af läkemedlen, men 
de »stöd» (se broschyren!) han anför för sitt klander visa endast, 
att han saknar förutsättningar för att kunna bedöma, huru en 
systematisering inom farmakodynamikens område kan och bör 

*) Elfstrand, Svar till professor C. G. Santesson, Uppsala, W. Schultz, 
1906. 

Jag begagnar tillfället rätta ett formellt fel i denna broschyr. Jag 
har nämligen glömt omtala, att hirsivet-ingarna i de å sidorna 11, 12 
och 21 gjorda citaten från doktor Vhngi-eixs uttalanden om min lärobok 
icke äro gjorda af honom, utan af mig. 



338 

utföras. Då, såsom i min lärobok är fallet, läkemedlen be- 
handlas företrädesvis från farmakodynamisk synpunkt, böra de 
också, såvidt möjligt, ordnas efter farmakodynamisk indelnings- 
grund, d. v. s. efter deras farmakodynamiska verkningar, och 
icke efter deras användning. (Endast i ett farmakoterapeutiskt 
system böra de ordnas efter sin terapeutiska användning). Icke 
heller böra de ordnas efter sådana egenskaper som lukt och 
smak, hvilka ju icke bero på någon farmakodynamisk verkan, 
utan endast på normala sinnesförnimmelser. Prof. S. anser 
emellertid, att jag vid rörsockrets placering i mitt dynamiska 
system icke borde ha låtit dess dynamiska verkan (den lokala 
retningen på slemhinnor) vara bestämmande, utan hellre de>s 
smak, eller också dess användning (som smakmedel). Hvad 
tror prof. J^. att en botanist skulle säga, om man vid bestäm- 
mande af t. ex. Salix-artemas plats i ett morfologiskt-botaniskt 
system icke rättade sig efter deras morfologiska egenskaper, 
utan efter videkvistames seghet eller däraf beroende använd- 
ning (till korgarbeten o. dyl.)? 

Professor S. synes icke ens känna till skillnaden mellan 
och omfattningen af begreppen farmakodynamisk och toxisk 
verkan. Eller också låtsas han inte veta det. Detta framgår 
bland annat af följande »anmärknings). Han säger (sid. 165 
i Hygiea), att min indelning af de under afdelningen C (se sid. 
VII i läroboken) upptagna medlen icke är farmakodynamisk, 
utan toxikologisk. — Jag har under nämnda afdelning upp- 
tagit sådana medel som konvolvulin, kolocyntin och kantaridin, 
hvilka redan i små doser eller i utspädd form verka retande 
på slemhinnor, särskildt tarmslemhinnan, somliga därjämte 
äfven på huden eller på njurarne eller på alla dessa organ, 
men knappast utöfva några direkta verkningar på andra delar 
af organismen. De ifrågavarande medlen har jag uppdelat i 
fyra smärre underafdelningar, nämligen i sådana, som verka 
1) endast på slemhinnor, 2) på slemhinnor och på njurarne, 
3) på slemhinnor och på huden, 4) både på slemhinnor, på 
huden och på njurarne. Denna indelning iir, menar prof. S., 
icke farmakodynamisk, ty jag har som indelningsgrund användt 
icke endast verkan på slemhinnor och på hud, utan äfven 
verkan på njurarne! Skulle sålunda verkan på njurarne vara 
mindre farmakodynamisk än verkan på slemhinnor och hud? 
Skulle famiakodynamiken icke få befatta sig med läkemedlens 
verkningar på njurarne? Att en farmakolog kunnat komma 
med en sådan galenskap, är ju alldeles obegripligt. 

1 Läkartidningen, sid. 42, säger prof. S., att han »omöj- 
ligen kunnat öfvertyga sig om det pedagogiska värdet» af min 
farmakodynamiska gruppering af läkemedlen, och i Hygiea, 



339 

j^id. 166, förklarar han, att min indelning är »i en lärobok 
för blifvande läkare i hög grad olycklig, ägnad att endast 
krångla till ämnet och bereda den studerande onödiga svårig- 
heter». 

En af nutidens förnämste farmakologer, professor R. 
Boehm i Leipzig, har dock en helt annan åsikt om min indel- 
ning af läkemedlen. Han säger: Die von Professor M. Elf strand 
in seinem Lehrhuch der Fhartnakodynamik geivählfe Eintheilung und 
Gruppimng der Ärzneimitiel ist in didaktisch^r Hinsicht ztveckent- 
sprechend, 

Hvilkens omdöme bör nu anses vara mera vederhäftigt och 
opartiskt, professor Santessons eller professor Boehms^ 

En stor del af prof. S:s »anmärkningar» ådagalägga vidare, 
att han måtte hafva ovanligt svårt att bedöma hvad som är 
hufvudsak och hvad som är bisak, hvad som lämpligen bör 
omtalas i en kortfattad lärobok och hvad som ej förtjänar om- 
nämnas. Åsikterna därom kunna väl mången gång vara delade, och 
jag vill naturligtvis inte påstå, att jag i min lärobok alltid 
träffat det rätta därvidlag, men jag tror, att en sakkunnig 
läsare snart skall finna, att en ovanlig brist på omdömesför- 
måga i berörda af seende framträder i prof. S:s »kritik». Hän- 
visande till prof. S:s »anmärkningar» i Hygiea och till mina 
svar å desamma i ofvan nämnda broschyr, skall jag här an- 
föra endast ett exempel på detta förhållande, nämligen prof. 
S:s »anmärkning», att jag i min lärobok icke omnämnt glyce- 
rinets verkan på grodmuskler. — Denna verkan kan på sin 
höjd förtjäna omnämnas i en utförlig uppslagsbok, men skulle 
man i en kortfattad lärobok afhandla alla dylika för läkaren 
intresselösa bagateller, då skulle boken icke längre vara lämp- 
lig såsom lärobok. 

Några af prof. Srs »anmärkningar» vittna om bristande 
kunskaper beträffande kända dynamiska fakta. 

Exempel: I Hygiea, sid. 169, säger prof. S. . . »Borneolen 
verkar ej 'ungefär som kamfer' (h vilket jag i min lärobok, sid. 
90, säger), utan väsentligen nedsättande på reflexerna och för- 
lamande». 

Det är dock genom Kionkas^), Stockmatins') och isynner- 
het Lapins^) undersökningar till full evidens ådagalagdt, att 
hos varmblodiga djur borneolens verkningar nästan öf verens- 
stämma med kamfems. Men därom synes prof. 8. icke hafva 
en aning. Se sidorna 15 och 16 i broschyren! — Prof. S. har 

*) Archives intern, de Pharinaoodynaniie XIII (1904). 

^ Journal of Physiologie IX (1888). 

^ Pharmakologie der Camphergruppe (Disa.), Jurjew 1893. 



340 

i Läkartidningen, sid. 43, beskyllt mig för att hafva »bnistit 
i kännedom om kritiskt bruk af litteraturen». Det hade 
kanske varit bättre, om han själf hade satt sig in i litteraturen 
litet noggrannare, innan han utslungat denna beskyllning mot 
en kollega. Han hade väl då åtminstone kunnat bespara ?ig 
sådana »anmärkningar», som förråda ren okunnighet. 

Ett annat drag, som är föga smickrande för »kritikern», 
är hans benägenhet att oupphörligt söka för\Tänga eller miss- 
tyda innehållet af min framställning i läroboken. Jag hän- 
visar till broschyren, där jag anfört flera exempel på detta. — 

I Läkartidningen, sid. 43, säger prof. S. . . »Slutligen må.<te 
äfven framhållas, att framställningens form och språket mången- 
städes lämna åtskilligt öfrigt att önska». 

En annan åsikt om framställningens form uttalas af doktor 
O. TJlmgren i Odontologisk Tidskrift, n:o 1 för 1906, där han 
säger (sid. 72): »Författaren har behandlat ämnet på ett korrekt 
sätt och hans arbete är, ehuru kojicist hållit, dock iättläst;^ inga 
öfverflödiga utflykter utan direkt på sak.» 

»Efter denna . . . kritik skall jag undertrycka alla vidare 
reflexioner — de torde göra sig själfva!» 
Uppsala den 14 Maj 1906. 



Genmäle. 

Af 

C. G. Santesson. 

I en broschyr — »svar till professor C. G. Santesson med 
anledning af hans »anmärkningar» mot min Läkemedelslära» 
nyligen utgifven på W. Schultz förlag i Uppsala och utsänd 
till alla landets läkare — har professor M, Elfstranå framlagt 
en antikritik mot mina recensioner af hans Läkemedelslära 
(del I\ hvilka offentliggjorts i AUm. Svenska Läkartidningen 
1906, n:r 3, samt utförligare i Hygieas februarihäfte för detta 
år. Jag anser mig böra i stiirsta möjliga korthet besvara inne- 
hållet i nämnda broschyr och benämner därvid för kortbetens 
skull professor Elfstranå med beteckningen författaren (förf.). 
då han är författare till det arbete, som gifvit anledning till 
polemik. 

Jag har i min kritik främst vändt mig mot förfis systm, 

* Kureiveradt af mig. 



341 

hans försök att i större utsträckning än vanligt åstadkomma 
en farmakod^aiamisk uppdelning af materialet. Jag konstaterar 
därvid, att han på flera punkter an vän dt en kemisk, stundom 
äfven en terapeutisk indelning. Detta förfaringssätt försvarar 
förf. utförligt i sin antikritik. Detta hade han ej behöft göra. 
Jag är ej missbelåten med dessa afvikelser, snarare tvärtom. 
Jag anför dem blott för att däraf måtte framgå, att då förf. 
gjort så pass betydande afvikelser från den rent farmakody- 
namiska indelningsgrunden, han gärna kunnat göra ännu flera 
sådana eller rent af utelämna en del grupprubriker och till 
låsarens fromma gifva en enklare, mot bokens syfte såsom 
lärobok bättre svarande gruppering. Ty förfrs uppställning är 
onekligen krånglig. Under en hufvudrubrik förekomma huf- 
vudafdelningar (I, II, 111. . .); därunder A, B, C . . .; under 
vissa af dess grupper ytterligare 1, 2, 3; därpå ^4, B och på 
ett ställe därunder a h c — sålunda underaf delningar t. o. m. 
af femte ordningen. Därjämte äro grupprubrikerna flerestädes 
långa; med flera alternativer — för att passa in på de ämnen, 
förf. samlat inom dem — samt ibland försedda med undantag 
i vidfogade noter. Jag har beklagat våra medikofilare, om de 
skola nödgas lära sig detta — jag säger icke »utantill», som 
förf. i sin antikritik antyder ; men jag är rädd för, att mången 
skulle nödgas taga sin tillflykt till utanläsning, då det annars 
flerestädes torde vara svårt att fasthålla distinktionerna. Att 
rubrikerna ej varit afsedda att i sak inläras, kan väl ej vara 
förf:s mening; i sådant fall borde de — eller många af dem 

— hellre hafva totalt uteslutits. — Förf. har öfversatt sitt 
system till tyska och sändt det till professor BivMi i Leipzig 
med begäran om ett uttalande. Professor B(vhm har därpå 
svarat, att han finner indelningen »in didaktischer Hinsicht 
zweckentsprechend». Jag skattar professor ^<^äw mycket högt ; 
men i denna punkt kan jag icke dela hans uppfattning. Jag 
vet, att »lin mening omfattas af fackmän i våra grannländer 
(hvilket jag erhållit deras tillstånd att omnämna), och f. öfrigt 

— all auktoritet å sido — miste jag anse of van påpekade 
egenskaper hos systemet såsom svåra brister, alldeles särskildt 
då de förekomma i en lärobok. 

Förf. anklagar mig häftigt för, att jag icke kan och vill 
fatta skillnaden mellan ett farmakodynamiskt, ett toxikologiskt 
och ett farmakoterapeu tiskt system. Jag syftar med flera af 
mina anmärkningar mot förf:s farmakodynamiska system j)å 
det förhållandet, att Ull indelningsgrund eller grnppkarakier valts 
en verkan, som ej är för ämnet betecknande, som är fjärran liggande 
eUer blott uppträdande vid stora, toxiska doser eller koncentrationer. 
Mest t}'pi8kt synes mig detta fel framträda i fråga om mor- 



342 

finet, som föres samman med stryknin och koffein under 
rubriken: »alkaloider, som framkalla tetanus». Förf. försvarar 
(antikritiken, sid. 18 — 19) detta sitt förfaringssätt därmed, att 
en sådan rubrik varit nödvändig, emedan densamma skulle 
inrymma T>Jlera ämnen eller grupper och därför endast kan 
angifva den eller de egenskaper, som äro gemensamma för alla 
dessa» . . . Men jäg frågar då: hvarför skall morfin föras sam- 
man med de båda andra nämnda ämnena, då detta har till 
följd, att det måste uppträda under en så föga betecknande 
rubrik V Det är detta jag finner vara olämpligt.^) Af liknande 
grund (se den ofvan kursiverade satsen!) anser jag fortfarande 
sockartemas och de flyktiga oljornas ställning samt de orga- 
niska afföringsmedlens uppdelning mindre tillfredsställande. 

Verkningar af läkemedel på lukt och smak anser förf. ej 
vara farmakodynamiska, detta emedan de bero »endast på 
normala sinnesförnimmelser». Jag kan icke anse en sådan 
distinktion riktig. Den af sockret framkallade normala smak- 
förnimmelsen är enligt min uppfattning i farmakodynaiaaiskt 
hänseende mer karakteristisk än den patologiska retning, som 
det i koncentrerad lösning framkallar på slemhinnor. Om 
sålunda den söta smaken bort framstå såsom sockerartemas 
farmakodynamiskt mest betecknande egenskap, hade däraf 
ingalunda behöft följa, att natriumsalicylat, blyacetat o. d. 
skulle förts samman med sockret ; dessa senare ämnen haf va, utom 
en sötaktig smak, helt andra, vida mer betecknande och om- 
fattande verkningar än sockret. Med afseende på indelningen 
af de organiska aff öringsmedlen och några bland dem inblandade 
hudretmedel i grupper, allt eftersom de inverka på njurarna 
eller ej, har jag uttalat mig i min kritik uti Hygiea, och jag 
vidhåller min där uttalade uppfattning, äfven om den för 
förf. är »en galenskap». Att vidare tvista härom är lönlöst. 

Då jag säger, att »vissa flyktiga oljor i toxiska doser» 
utöfva verkningar på centrala nervsystemet, så syftar det helt 
enkelt i>å det äfven af förf. erkända förhållandet, att ej alla 
flyktiga oljor ännu äro i detta hänseende tillräckligt imder- 
sökta. Att på grund häraf skandalisera mig för min okunnig- 
het synes mig ej berättigadt. 

Den närmare framställningen af den afförande verkans 

') För att ironisera mig, beklagar förf. (autikr. sid. 19), att Schnicde- 
berg i sin län)bok infört morfinet under rubriken > Nerven- und Muskel- 
gifte der Alkaloidreihe», en rubrik, 8om > alldeles skymmer det essen- 
tiella i medlets verkan». Schmiedeberg innefattar under d^nna rubrik 
alla alkaloider — alltså ej blott 3—4 af dem. Beteckningen nervgift, 
ehuru mycket allmilnt hållen, ;• skymmer» väl ej det essentiella i mor- 
finets verkan, hvilket däremot förfrs of vannitmnda rubrik synes mig göra. 



343 

natur vill förf. hänvisa till den farmakoterapeutiska öfversikten 
i arbetets elut. Mig synes, att denna sak i eminent mening 
tillhör farmakodynamiken. 

Jag vidhåller, att förf. lämpligen bort ytterligare påpeka, 
att garfsyra och garfämnehaltiga medel ej kunna väntas skola 
stilla blödning i aHägsna inre organ. En färsk anledning här- 
till har lämnats af Hamamelis-drogens och det därpå beredda 
extraktets upptagande i fannakopén och af den ofta förekom- 
mande rekommendationen att ge dessa medel per os t. ex. vid 
lungblödningar. Så vidt vi känna denna drogens kemi, är den 
beståndsdel däri, som skulle kunna tänkas verka blodstillande, 
just en garfsyra. Poulsson (Lffirebog i Farmakologi, sid. 30G) 
uttalar sig i denna fråga. 

Förf:s motanmärkning (sid. 13) angående digitalisgifternas 
verkan direkt på kärlen är så till vida riktig, att denna verkan 
namnes på angifvet ställe. Detta sker under hänvisning till 
de försök, som utförts med sådana gifter på isolerade, öfver- 
lefvande organ. Då just dessa försök i det hela äro föga be- 
visande och i alla händelser icke kunna lämna någon säker 
upplysning om digitalisgifternas förhållande till kärlen i all- 
mänhet (i andra organ och hos hela djuret), har jag vid nedskrif- 
vandet af min anmärkning ej fäst det afseende vid nämnda 
uppgift, som förf. gjort. Andra, mer allmängiltiga stöd för 
denna uppfattning finnas; och man torde väl därför som en 
mer allmän sats kunna uttala, att den kärl verkan, som större 
doser digitalisgifter framkalla, till väsentlig del är af periferisk 
natur. (Jfr. sammanställning hos Cuskny, Journ. of exper. 
medic. vol. II, 1897, p. 237 o. f.). 

Angående de små, i medicinska» digitalisdosernas betydelse 
för kärlvidden håller jag på, att förf. bort utreda, att de icke 
kunna antagas i någon betydligare grad kontrahera kiirlen, 
emedan i så fall den diuretiska verkan af medlet vore oför- 
klarlig; denna utredning är nämligen viktig. Förf. svarar, att 
en obetydlig kontraktion mycket väl kan förefinnas utan att 
st<")ra diuresen. Huruvida en så obetydlig kärlverkan förefinnes 
eller ej, saknar allt intresse, och därom har nog aldrig varit 
förf:s mening att resonera (i läroboken). Han säger därstädes : 
^Kärlen kantraheras ^^sserligen efter stora doser, men huruvida 
en dylik verkan inträder efter de små medicinska doserna är 
ovisst». De stora doserna framkalla icke en »obetydlig» kärl- 
kontraktion utan en sådan, som ibland t. o. m. kan leda till 
anuri; huruvida de små doserna framkalla en »dylik» verkan 
är, menar jag, alldeles icke ovisst. 

Min fråga, huruvida Colchicum någonsin försökts som 
maskmedel, besvarar förf. med att citera ett par autorer från 



344 

midten af 1820-talet. Kan det på grund däraf anses vara skäl 
att i en relativt elementär lärobok af 1905 uttala sig om kolki- 
cinets lämplighet eller rättare olämplighet som maskmedel? 
Förf. hade da kunnat fylla volymer med dylika uttalanden 
angående gamla projekt till många läkemedels användning. 

Förf:s uppgift, att en senapsdeg »kan ligga på 74 — 1 timme 9, 
finner jag fortfarande, hvad maximitiden beträffar, vara olämplig, 
äfven om därtill fogas »eller tills rodnad och häftig bränning 
inträdt». Om degen är riktigt beredd, torde den i de allra 
flesta fall orsaka blåsor inom en timme. Har den rörts till 
»med hett vatten», såsom förf. förutsätter som möjligt (anti- 
kritiken, sid. 14), kan den nog kanske ligga på länge; men da 
är den ju mer eller mindre fullständigt oduglig genom förslö- 
ring af myrosinet. 

Förf. drager (i läroboken, sid. 90) i tvifvelsmål, huruvida 
Valeriana och Asa foctida verka reflektoriskt, och detta på den 
grund, att han har svårt att tiinka sig, att en reflexretning 
skulle kunna hafva ett funktionsnedsättande inflytande. Jag 
anför från fysiologien exempel på en sådan process och an- 
märker, att den icke torde vara så oantaglig, som förf. menar. 
Jag har därmed icke blott förklarat mig hysa en annan åsikt 
än förf. (se antikrit., sid. 3), utan jag tror mig äfven ha gifvit 
skiU för den. 

Min anmärkning angående horneol är visst icke så oriktig 
och vittnande om okunnighet, som förf. synes mena. Endast 
hos kattor företer den allmänna förgiftningsbilden af bor- 
neol större öfverensstämmelse med kamferns verkan, ehuru 
äfven hos dessa djur konvulsionerna äro svagare än af vanlig 
kamfer. Kaniner och marsvin kunna vid inverkan af borneol 
förete epileptiska anfall, men visa i regel helt enkelt depres- 
sion och vid stora doser förlamning. Vanlig kamfer ger hos 
dessa djur i regel konvulsioner. Hos hundar ger bomeol där- 
emot aldrig sådana; stora doser framkalla blott depression och 
sömnaktighet. Vanlig kamfer ger hos dem, om än ej alldeles 
konstant, i stora doser vanligen häftiga epileptiforma attacker. 
I betraktande häraf synes det mig visst icke vara berättigadt att 
säga, att borneol »verkar ungefär som kamfer» (läroboken, sid. 
90). Snarare känner man sig benägen att väsentligen instämma 
med Schmiedeherg, då han efter citerande äfven af Stockmans 
arbete i sin Pharmakologie (S. 221, 4:de uppl.) uttalar: »Am 
wei testen entfernt von dem Campher stehen hinsichtlich ihrer 
Wirkungen das Borneol etc.» Se äfven 5:te uppl., s. 261. 

Hänvisningen till Kionka's experiment med i80valerian8>Te- 
bornylester (Arch. internat. de pharmacodynamie, t, XIII, 1904, 
p. 225) var alldeles öfverflödig, då dessa experiment blott visa 



»eine geringe Aufregung» hos ett par kaniner, men i öfrigt 
inga symptom liknande dem af vanlig kamfer. 

Huruvida fenol uppgifves i organismen para sig med sulfat 
eller med svaf velsyra kan måhända anses likgiltigt ; dock torde 
det visst icke vara bevisadt, att syntesen försiggår efter det 
enkla schema, som förf. (antikritik, s. 17, not) angifver. Gifvetvis 
är det med en syrekomponent, som parningen sker, och däraf 
torde det vanliga i regel använda uttrycket: parning med svaf vel- 
syra, härleda sig. 

Jag anser fortfarande mycket tvifvelaktigt, huruvida en så 
föga prof vad nyhet som santoninets bruk mot lungtuberkulos 
förtjänat omtalas. Med lika mycket skäl hade ofantligt många 
andra projekt kunnat anföras. En elementär lärobok torde 
böra vara återhållsam med dylika uppgifter. Förf. frågar mig, 
huruvida jag anser glycerinets verkan på grodmuskler vara 
viktigare än santoninets bruk vid lungsot, då jag rekommen- 
derat att omtala den förra. Ja, jag anser glycerinets nämnda 
verkan vara viktigare; jag känner knappt något ämne, som 
utöfvar ett så starkt och egendomligt inflytande pii muskel- 
substansen (grodmuskler) som just glycerinet. 

Angående omnämnandet af pilokarpin såsom medel vid 
lunginflammation måste jag vidhålla min uppfattning. Metoden 
har ej blifvit allmännare accepterad, och den kan lätt leda till 
fara, då vid en pneumoni hjärtat ofta arbetar under abnormt 
svåra förhållanden och fara för kollaps och lungödem lätt kan 
yppa sig. Bättre hade varit att alldeles utesluta denna nyhet. 

Förf. utdömer i läroboken kategoriskt h varje bruk af kloro- 
form vid förlossningar och vid hjärtfel. Jag har med min an- 
märkning häremot åsyftat att framhålla, att förf. därvid synes 
mig hafva varit alltför positiv. Jag vill erinra om, att det 
finnes kontraindikation äfven mot eter (fara för lungaffektion), 
och erfarenheten har dessutom visat, att kloroform med nödig 
försiktighet kan användas i många dylika fall. Af tre fram- 
stående obstetriker här i Stockholm har jag inhämtat, att de 
i regel (eller alltid) använda kloroform vid förlossningsopera- 
tioner; en af dem tillade att, så vidt han visste, detta var 
händelsen nästan öfver allt. Vid förlossningar är kvinnornas 
tolerans gent emot kloroform på ett egendomligt sätt stegrad; 
kräkningar af kloroformen äro ytterligt sällsynta. Vid s. k. »obste- 
trisk narkos» är säkerligen kloroform att föredraga framför eter. 

Mot förfiH framställning angående morflnets tarmverkan 
har jag i min kritik (sid. 172) gjort den anmärkningen, att 
han därvid låter tarmens hämningsnerv, nervus splanchnicus, 
spela en underlig roll, nämligen den att minska och upphäfva 
peristaltiken genom att förmedla en »ökad tonus». Jag fram- 



34(> 

håller, att, om morfinet upphäfver tarmens rörelser genom att 
reta splanehnicus — och något annat kan väl förf. på det 
åsyftade stället (läroboken, sid. 180) ej mena — detta väl ej 
kan ske genom att framkalla en »ökad tonus* hos tarmen utan 
genom att förslappa den (Pfliiger: >t)ber das Hemmungs-Nerven- 
system f. d. peristaltischen Bewegungen der Gedärme». Berlin 
1857, S. 67). — I sin antikritik (sid. 19) lämnar förf. ingen 
utredning af, hvad han menat, men hänvisar mig till ett arbete 
af Spitzer (Virch. Areh. 123, 1891) samt tillägger, att han icke 
åsyftat någon hämning af tarmen i fysiologisk mening; (hvad 
slag af hämning förf. då åsyftar, kan jag ej utgrunda). Efter 
noggrant studium af Spifzer*s arbete måste jag säga, att jag ej 
alls kan begripa, h varför förf. anfört det. 8å vidt jag kan 
finna, säger Spitzer ingenstädes, att retningen af splanehnicus 
framkallar en »ökad tonus» hos tarmen, men väl (sid. 010), 
att en hos groda af opiumextrakt framkallad tarmkramp beror 
på en förlamning af »centralen Hemmungen» (h varmed säker- 
ligen, just syftas på splanchnicus-centrum). — På det ställe 
i Spitzer^s arbete (sid. 621), till hvilket förf. i antikritiken (sid. 
19) särskildt hänvisar, uttalar sig denne för den åsikten, att 
morfinets tarm verkan »zum grösseren Theil» beror på »Erregung 
centraler Hemmungen». Det är dock icke mot denna åsikt 
min anmärkning är riktad utan mot förf.s uttalande om den 
egendomliga effekten af en splanchnicus-retning (»ökad tonus»). 
Förf:s svar går, så vidt jag kan fatta det, alldeles vid sidan 
af min anmärkning, som kvarstår obemött. — I en not (kritiken 
sid. 178) säger jag mig vara benägen att för min del ansluta 
mig till den uppfattning, som Pohl uttalat på grund af sina 
1894 (alltså efter Spitzer* s) publicerade försök, enligt h vilken 
uppfattning morfinet utöfvar sin tarm verkan på bildningar inom 
själfva tarmväggen. Därmed har jag icke förnekat, att den af 
fiera andra forskare, bland dem Spitzer, företrädde åsikten kan 
vara riktig. 

Min anmärkning att förf. skulle på ett oberättigadt sätt 
hafva utdömt bruket af opium vid hosta beror uppenbarligen 
på förbiseende af, att förf. åsyftar fall med »ganska riklig» 
sekretion. 

Anmärkningen, att förf. ej omtalat, att kurarin kan fram- 
kalla »refiexstegring med kramp» hos lägre djur (grodor), be- 
svaras med hänvisning till ett stycke i läroboken, som handlar 
om reflektorisk blod tryckstegring vid kurarinverkan, uppenbar- 
ligen hos högre djur. Förf. säger härom (läroboken, sid. 209): 
»Kurarin visar sålunda åtminstone en antydan till stryknin- 
artad verkan». — Om man på en dekapi terad groda försiktigt 
sprutar in litet kurarelösning i ryggradskanalen invid ryggmärgen. 



347 

får man efter en kort stund ee icke blott en antydan till 
strykninartad verkan utan utbrott af verklig tetanus. Detta 
är sä pass intressant, att det enligt min uppfattning hade för- 
tjänat nämnas t. o. m. framför den omtalade blodtryeksreflexen. 

Att vi skulle veta alltför litet om adrenalinet för att 
kunna afhandla detsamma i lärobokens farmakodynamiska del, 
kan jag icke medgif\'a; dess inrangering i »systemet» hade väl 
kunnat ske på det sättet, att adrenalinet hade fått bilda en 
grupp för sig. Då emellertid förf. till den farmakoterapeutiska 
öfversikten hänvisat en sådan dynamisk utredning som t. ex. 
angående arten af afföringsmedlens (och kanske äfven antipyre- 
ticas?) verkan, må ju gärna äfven adrenalinet af handlas där- 
städes. 

Att salicylas natricus äger en viss galldrifvande verkan, 
anser förf. (antikritiken, sid. 22) vara en sådan bisak, att den 
ej förtjänat omnämnas. Natriumsalicy lätet hör till de mycket 
fä ämnen, om h vilka de flesta forskare på området enat sig, 
att det verkar galldrifvande — redan på grund däraf hade 
saken kunnat nämnas. Äfven om medlet i regel ej kan pressa 
fram inkilade gallstenar, så kan det måhända afiägsna slem- 
proppar i gallvägarna. Poulsson (La3rebogen, sid. 241 och 243) 
omnämner saken, men med nödig kritik beträffande det tera- 
peutiska värdet. 

Ett relativt betydelselöst medgifvande gör förf. gent emot 
min kritik. Om förf, velat upptaga alla mina öfriga många 
anmärkningar till besvarande, hade han säkert fått göra flera med- 
gifvanden. Förf. betecknar utan vidare stöd alla mina i hans 
hro.schyr ej bemötta anmärkningar såsom »obefogade, flera 
alldeles oriktiga». Ett dylikt påstående har naturligtvis ingen 
betydelse. Jag vill tillägga, att jag hade ytterUgare ett betydligt 
antal anmärkningar att göra, hvilka jag dock af utrj^mmesskäl 
uteslöt. Förf:s antikritik har därför icke i nämnvärd mån 
kunnat ändra det totalomdöme om hans lärobok (del I), som 
jag tidigare ansett mig tvungen uttala. 

Beträffande foimen gör förf. äfven ett medgifvande, men ' 
säger sig icke i detta fel se orsak nog till mitt oniaiime om 
form och språk. Vore det ifrågavarande felet det enda, hade 
förf. nog rätt. Men efter min uppfattning finnas många flera 
fel i denna riktning; jag har i min kritik anfört några. 

Att förf. varit förbittrad på min kritik, kan jag förstå. 
Den hätska ton, som genomgår hans svar, är beklaglig och 
torde inför oi)artiska liisare icke gifva (ikad styrka åt hans 
framställning. 

Stockholm i april 190G. 



348 

(Lisändt). 

Några ord med anledning af t. f. asyl läkaren 

H. Lundborgs förslag till ny lönestat för 

assistentläkare vid statens hospital 

och asyler. 

Det iir med tämligen blandade känslor man genomläser t. f. 
asylläkaren H. Lundlwrgs skrif velse >0m behofvet af en ny lönestat 
för assistentläkare vid statens hospital och asyler». Skrif velsen i frå^a 
innehåller hufvudsakligen tvänne positiva förslag: 

1) att »dugligheten» (och ej tjänsteårens antal) bör tillmätas den 
största betydelse vid de högre hospitalsläkartjänsternas tillsättande ; 

2) ett detaljeradt förslag till ny lönestat för assistent läkare vid 
statens hospital och asyler. 

Det första af dessa förslag innebär ju ingenting mindre än införan- 
det af en alldeles ny befordringsprincip, som hittills hufvudsakligen 
kunnat tillämpas endast vid tillsättning af stadsläkare — och vissa extra 
provinsialläkaretjänster — om till särskild fördel för läkarkåren eller 
allmänheten må lämnas därhän. Osökt framställa sig till Herr Lund- 
borgs — och andras — begrundande och besvarande följande frågor: 
Finnes någon objektiv måttstock, efter hvilken en dylik »duglighet > 
skulle kunna bedömas? 

Af hvem eller hvilka skulle en biträdande hospitalsläkares (^ andre 
hospitalsläkares») duglighet objektivt och opartiskt betygsättas? Hvilka 
garantier skulle kunna föreslås för att icke införandet af den omskrifna 
befordringsgrunden skulle bli likvärdigt med hospitalsläkanias beroende 
af subjektivt godtycke, personliga önskningar och hänsyn? 

Är förslagsställaren absolut förvissad om huru det skulle ställa 
sig med hans egen befordran, ifall den föreslagna befordringsgrunden 
blefve stadfäst? 

Den andra hufvudpunkten i Herr Lundborgs skrifvelse, lönestaten- 
torde till hufvudsaklig del ej ens vara värd ett allvarligt menings 
utbyte. Det kan icke vara Herr Lundborg obekant, att konkurrensen 
om biträdande läkartjänster de senare åren icke varit synnerligen lif- 
1ig, åtminstone i jämförelse med konkurrensen om andra civila lakar- 
befattningar. Ett färskt exempel kan härmed bringas till Herr Lund- 
borgs kännedom. Till tvänne underläkarförordnanden vid en större, 
ny anstalt för sinnessjuka ha nyligen anmält sig som sökande endast 
en legitimerad läkare till hvartdera förordnandet, trots att aflöningsför- 
månema höjts till likställdhet med dem, som f. n. tillkomma en bi- 
trädande läkare. Herr Lundborg har föreslagit, att icke mindre än IS 
^ andre hmpitalaläkare skulle erhålla en aflöning 500 h\ lägre än dn%, 
som nu visat sig icke alls kunna framkalla fidgon konkurrens. Hur det 
under sådana förhållanden skulle kunna bli tal om »urval» eller »gall- 
ring» bland hospitalsläkania, torde vara svårt att inse. Orimligheten 
i Herr Lundborgs förslag ligger i öppen dag. 

Yngre läkare. 



349 



Referat. 

Patil Bosenius: Sund mjölk, Malmö. Emil Janssons bok- 
tryckeri k Bokförlag 1905. 20 sid. 

Sällan torde en iörfattare hafva så fullständigt lyckats 
lösa den uppgift han förelagt sig, som D:r Rosenius i denna 
uppsats. Jag är viss om att icke öfverdrifs^a, då jag påstår, 
att det icke finnes något arbete i den nutida, synnerliga rik- 
haltiga litteraturen om mjölk och barnuppfödning, som på ett 
sa klart, redigt och för alla lättfattligt sätt lämnar en lika 
fullständig öfversikt öfver vetenskapens nuvarande åsikter om 
mjölkens egenskaper, näringsvärde och behandling. Lägg här- 
till att framställningen är alltigenom präglad med en beröm- 
värd opartiskhet och utförd med förf:s kända eleganta penna; 
och det torde vara klart, att häftet är synnerligen läsvärdt. 

Jag förbigår de enskildheter om hvilka olika meningar 
kunna vara rådande och skall ej heller lämna ens en kort 
öfversikt af innehållet. Det vore endast att skada. Uppsatsen 
bör läsas af en hvar, äfven af läkare, ehuru icke skrifven 
för oss. 

Men jag kan icke underlåta anföra förf:s slutord, h vilkas 
obetingade riktighet enhvar — hans politiska åsikter må i 
öfrigt vara hvilka som helst — torde utan tvekan erkänna: 
>0m för detta ändamål — beredande af tillgång på sund mjölk 
för sådant pris, att äfven de minst bemedlade mäkta skaffa 
sig den — samhället behöfver träda emellan, är det tydligtvis 
dess plikt att göra det. 

Sund mjölk åt alla medborgares barn — detta är en af 
vägarne till det, som bör ligga oss alla om hjärtat och som vi 
kraftigt böra sträfva efter: »Vårt folks tillväxt och vårt folks 
sundhet». 

Johan Gronquist. 



Nyheter för dagen. 

Svenska mllitäriakarföreningren sammanträder till allmänt års- 
möte den 7 juli i Svenska läkarsällskapets lokal under ordförandeskap 
af reg:taläk. E. N. Nilsson, som inleder diskussionen om rusdrycksbriik 
och krigsduglighet. — F. d. öfverfältläkaren Dunér frågan: Är organi- 
sationen och utbildningen af trängens sjukvårdskompanier för närvarande 
tillfredsställande? Om så ej är förhållandet, i h vilken riktning bör då 
en ändring äga rum? — Vidare diskuteras dels åtgärder mot smitto- 



350 

samma sjukdomar vid våra truppförband (inledare: bat.-läk. J. M. Ny- 
ströra), dels förslag till förändringar i reglementet för sv. miL-]äk.-f öre- 
ningens understödsfond (inledare bat-läk. T. A. U. Sjögren). 

Nationalfö)reningren mot tuberkulos hade årsmöte den 13 dennes. 
Af årsberättelsen framginge, att föreningens verksamhet framförallt 
yttrat sig i upplysningsarbetet, sträfvandet för behöfliga vårdanstalters 
upprättande och för anordningar till barns skyddande mot smitta. 
Under 1905 hade inom samtliga län anordnats 281 föredrag, besökta 
af inemot 43,000 personer. — I stället för hittills utgifna ströskrifter 
utgifver föreningen f. o. m. innev. år en kvartalsskrift. — I den sociala 
utställningen, Birger Jarlsgatan 23, deltager föreningen med en tuber- 
kulosafdelning innehållande anatomiska och bakteriologiska preparat 
sanatorieutredningar m. m. För omhändertagande af friska barn från 
smittade hem har anslagits 50,000 kronor till användning, dels inom 
Stockholms stad, dels inom 9 län. — Stadsläkare von Post höll föredrag 
om tuberkulossjukhus, fördelningsläkare Ekeroth om tuberkulosens före- 
komst inom armén och flottan samt doktor Sture Carlsson om disii)ensär- 
inrättningar. 

Till Sverigres ombud vid hälsovårdskongressen i Bristol- 9— 14 
juli har K. Maj:t utsett docenten G. Wirgin. 



Offentliga underrättelser. 
Ledigra tjänster: 

^) betecknar, att ansökan stftlles till Konungen oeh inl&mnas hot Med.-8tyr:n; *> a 
ansökan stUlles till Med.-styr:n och inlämnas därstädes: *) att ansökan ställes till Med.- 
styr:n och inlämnas hos vederbörande hospitals- eller iasarettsdirektion. 

Ansökningstiden 
utgår: 

Extra prov.-läk.-tj:n i Tärna distr.') (ånyo ledigförklarad 
för tiden t. o. m. 1007; distr. omfattar Tärna 
kapellförsamling och delar af Stensele socken, 
Västerbottens län med 1,269 invånare 1 jan. 04; 
station vid T:a kyrka; lön: 3,000 kr.) 5 juni. 

Extra prov.-läk.-tj:n i Mala distr. ^) (tillsättes för tiden 
till innev. års utgång; distr. omfattar Mala socken 
af Västerbottens län med 2,659 invånare 1 jan. 04; 
lön: 3,300 kr.) o juni. 

Läk.-befattn:n v. Göteborgs stads epid.-sjukhus (ledig- 
förklarad på grund af ny treårsperiod) 5 juni. 

Underläk.-tj:n v. lasarettet i Lidköping^O (löneförmåner 

1,800 kr. jämte fri bostad och kost) 13 juni. 

lJnderläk.-tj:n v. lasarettet i Sundsvall^ (ånyo ledig- 
förklarad; löneförmåner: 2,0(X) kr. jämte fri bostad 
och kost) 25 juni 

Bat.-läk.-tj:n v. Bodens ingeniurkår*) (dnyo ledigför- 
klarad) 26 jon 



351 

Af Me(i.-styr.:n utnämnda och förordnade: 

Till fältläk.*8tip. af I klass: stip. af II klass A. Sill, 
Till marinlÄk.-Btip. : kand. I\ E. Sjöqmst 

Af Med.-styr:n upprättade förslag: 

Till eti nmrinläkAj. nf I graden: K. A. Widstrand (förordX E. S. A. 
Segerstedt oi-h J. Torgersruud. 

Af sked (eller entled.) beviljadt: 
Bat.-läk. i fältläk.-kårens reserv G. Fjellander. 

Sökande: 

Till lxtt.'läk,'tj:n v. Bodens ing.-kdr: ingen sökande. 

Till en niarinläk.^ij, af I graden: marinläk:ne af II graden A. R. GtMn- 

niel, J. K. Linder, J. Torgersruud och K. A. Widstrand samt bat.- 

läk. E. S. A. Segerstedt. 
Till 2:a underläk.-tj:n v, Sahlgrenska sjukhis kirurg, afd.: lic. A. Wallin. 

Tillförordnade: 

Under vakans (v.); under innehafvarens semester (s.) eller tjänstledighet (t.) 

Lic. P. Cronherg t. f. läk. v. Holmehiis och Katrinelunds vårdan8t:er 

3—26 juni (t). 
Kand. D. Berling t. f. underläk. v. Linköpings las. 13 juni— 12 juli (t). 
Ex. prov.-läk. JR. Godenius t. f. ex. prov.-läk. i Gellivare distr. 1—30 

juni (t). 
Lic. J. Hegardt t. f. 2:e stadsläk. i Helsingborg 22 maj- 21 juli (t). 
Kand. C. W(emdt ex. Ittk. i Botkyrka distr. 12 juni— 1 juli (t). 
Lic. J. C Crowiuist t. f. bitr. prov.-läk. i Malmö distr. 3—26 juni (t). 
Lic. H. Kngelbrecht ex. läk. v. volontärskolan i Gäfle 16 juni tills skolans 

slut (t). 

Legitimerad: 

Den 23 maj: lic. H, Larsson CollUu 



352 



Öfversikt af sammandragen af epidemi- 
rapporter 

för ludfva månaden IG—HO april 1906. 



Stockholm _ 

Stockholms lan 

Uppsala ..-- 

Södermanfands - 

Östergötlands 

Jönköpings 

Kronobergs 

Kalmar _ 

Gotlands 

Blekinge — 

Kristianstads 

Malmöhus _ 

Hallands _ 

Göteborg _ 

Göteborgs o. Bohus 

Älfsborgs 

iSkaraborgs 

I Värmlands 

iÖrebro 

I Västmanlands — 

JKopparbergs 

Gätieborgs 

Västernorrlands 

Jämtlands 

Västerbottens -_ _ 

Norrbottens 



Städer. 



•I ' 2 i- I 'C 
fe5 



CO 



— 41' 42 — 



83 



13! 1^1 -! 

3' Il ~ 

22; 14' — 

H lol -' 



— 12 



-1=' 



29 
5 

37 

10 
2 
1 
1 

12 



13 


11- 


16 

1 
2 


0' — 
lOi - 


2 



7 L«i z\ 

1 — — 



II — 

1 

~j ll - 



60 
5 

2 
2 

4 
10 

1 
1 
1 
2 
11 
6 
1 
1 
1 



Summa | 8il27,178| — | 813 



Landsbygd. 

lÉ 






i ^ 

00 



__| ___! _ 

— ' 33 18' 

— I 1, 13! 

— 93 
ll 34, 8 

— i —' 25' 

o lo 

11; -' 

9 26 



1; 11 
33 
3 



34, 

45| 

4s: 



2 11; 8 

öl 10' 211 

81 7| 13' 

1! 16i 2 

2 10 2 

6| - 

16 23 

181 25 

-i ^ 

1 —I 5 

1' 1! 1| 

-, 111 131 



51 
14 
12 
43 
2j 
37 
20 

n 

38 
46 

7S 

Ml 

21! 
37 

2<); 

14' 
6' 
40 
43, 
13 
6 



-I 24 



34,258 388i oj t)80| 



Summa sjukdomsfall i hela riket: nervfeber 42, skarlakansfeber 385, 
difteri 5G4, rödsot 5. — Akut barnförlamning 14 fall, hvaraf 10 i Norr- 
bottens län. — Smittkoppor 1 fall (i Alsen, Jämtlands län). 



Redakilonsmeddelande : 
I):r Hj. Forssner vistas utrikes under juni månad. 



ALLMÄNNA SVENSKA 

LÄKARTIDNINGEN 

ORGAN FÖR ALLMÄNNA SVENSKA LÅKARFÖREN1N6EN. 
Stockholm den 8 Juni 1906. 



i Utgifvare och redaktör: \ 

3:e årg. ? Med. d:r Knut Kjellberg. | N:0 23. 

I Biträd, redaktör: Med. d:r Hj. Forssner. | 

Innehåll: Johan Almkvist: En praktisk behandlingsmetod för 
ulcus molle. — Referat. — Ur Gäfleborgs—Dala Läkare- och Apotekare- 
förenings förhandlingar. — E. Bjöbnvall: Ny typ för diagnoslappar. 
— Nyheter för dagen. — Offentliga underrättelser. — Epidemiöfversikt 



En praktisk behandlingsmetod för ulcus molle. 

Af 
Johan Almkvist. 

Trots att vi mot ulcus molle äga ganska många goda läke- 
medel och behandlingsmetoder, händer det dock emellanåt, att 
den praktiserande läkaren icke kan gifva patienten en god be- 
handling utan att för mycket störande ingripa i hans arbete. 
Detta inträffar framför allt med patienter, som äro tvungna 
att snart efter besöket hos läkaren resa bort och sedan äro 
lämnade åt sig själfva, så t. ex. sjömän, som skola anträda 
en längre sjöresa, arbetare, som skola ut och arbeta i skogarna 
eller eljes långt bort, handelsresande, som göra affärsresor på 
landet. Sådana och äfven många andta personer måste hafva 
en behandlingsmetod, som 1) är lätt för dem själfva att ut- 
föra, 2) med säkerhet icke skadar dem och 3) dödar chanker- 
giftet. 

De behandlingsmetoder, som hittills användas mot ulcus 
molle, uppfylla icke alla dessa villkor. 

Den behandling, som är kraftigast — r d. v. s. på kortaste 
tid dödar chanchergiftet, är utan tvifvel den Welanderska värme- 
metoden med kontinuerlig, fuktig värme af 42* C, men denna 
fordrar, att patienten ingår på sjukhus och således helt och 
hållet afbryter sin sysselsättning. 



354 

Andra slag af värmebehandling, äfv«n de ganska goda, 
äro den medelst torr, het luft med Biers' eller Hollanders appa- 
rater och den med strålande värme enligt Audry. . Dessa fordra 
dock antingen ingående på sjukhus eller flera besök hos läkaren. 

En mycket god behandling är äfven baddning med varmt 
vatten (öfver 50' C). Den kan utföras af patienten själf, 
kan icke skada honom och är effektiv. Men mången patient 
har icke tid att flera gånger på dagen sitta en lång stund och 
bädda sig med varmt vatten och andra kunna kanske icke 
erhålla varmt vatten eller endast få det en gång om dagen. 

Vidare hafva vi en del pulverformiga ämnen, som an- 
vändas mot ulcus molle. Främst bland dessa står jodoform 
och jodpformogen. Dessa hafva emellertid två olägenheter, 
dels hafva de en obehaglig lukt, dels kunna de åstadkomma 
ekzem och det är därför riskabelt att lämna dem åt en person, som 
skall sköta sig på egen hand. Andra ströpulver såsom sozojo- 
dolas natricus, eurofén m. fl. äro mindre tillförlitliga. 

Slutligen hafva vi en del abortivmedel såsom phenolum 
licjuefactum, klorzink, blynit rat, koncentrerad kopparsulphat 
lossning, Ricords pasta, med h vilka man ju mången kan döda 
smärre chancrar medelst en enda behandling. Större chancrar 
låta emellertid svårligen behandla sig med dessa, och man 
kan dessutom aldrig vara säker på, att giftet genom en enda 
behandling blifvit dödadt. Det är därför riskabelt att lämna 
en sådan patient åt sig själf. 

Den behandling, på hvilken jag för dess praktiska enkel- 
hets skull här tänkt fästa uppmärksamheten, består i omslag 
med 72"Procentig lösning af sulplias cupricus. Jag har stude- 
rat denna behandling på professor Langs klinik i Wien hösten 
1900 och sedan dess användt den ofta i min praktik. 

Sitta såren under förhuden, dragés denna helt och hållet 
tillbaka, såren tvättas rena med den 72-procen tiga kopparlösningen 
och utbredda bomullsuddar, doppade i denna lösning, läggas 
så att de komma väl i ^beröring med såren, hvarefter förhuden 
dragés framåt öfver glans. Sitta såren utanpå förhuden eller 
högre upp på penis eller på någon annan kroppsdel, behandla.s 
de på samma sätt, men utanpå bomullen lägges såsom vid ett 
vanligt våtvärmande omslag vaxtaft, battist eller dylikt samt 
sedan en binda. Dessa omslag få icke torka, utan ombytas 
innan dess. 3 ombyten på dygnet brukar vara nog, dock skadar 
det icke att ombyta 4 eller 5 gånger. 

Den 7*2 ■P^'öcen tiga kopparlösningen är icke så stark, att den 
etsar huden eller bildar någon sårskorpa, och såren förblifva 
därför alltid öppna och tillgängliga för lösningen. Bortskrap- 



355 

ning af de orena grannulationerna medelst skarp slef under- 
lättar naturligtvis behandlingen, men i de flesta fall går det 
bra utan skrapning, och man kan därför vanligen förskona 
patienten från denna ganska smärtsamma procedur. 

Behandlingen med Y^P^^^centig kopparlösning uppfyller gif- 
vetvis det första af de 3 uppställda villkoren. Patienten kan tyd- 
ligen själf lätt utföra densamma hvar som helst. En flaska 
med kopparlösning och litet bomull (eventuellt litet battist och 
en binda) är allt som patienten behöfver medhafva. Äfven 
det andra villkoret uppfyller den, ty den åstadkommer aldrig 
ekzem och är för svag att utöfva en frätande verkan. An- 
gående det tredje villkoret, så visar den sig ganska effektiv 
mot chancergift. Redan efter några dagars behandling visa sig 
ofta såren renare, och icke alltför stora sår blifva, om patien- 
ten sköter sig ordentligt, renade inom en vecka. Denna tid 
kan emellertid ännu mera förkortas, om man kan kombinera 
densamma med värmebehandling, hvilket kan göras på flera sätt. 

Patienter, som äro i tillfälle att under några dagars tid 
besöka läkaren, kan man en gång om dagen gifva värmestrål- 
ning enligt Audry samt sedan låta dem sköta sig själfva hem- 
ma med kopparlösning. Kan patienten skaffa sig varmt vatten, 
så påskyndar det botandet, om han en eller några gånger på 
dagen vid ombytet af omslagen bäddar såren 10 — 15 minuter 
med hett vatten. 

Har phimosis uppstått, så är den kombinerade värme- och 
kopparbehandlingen synnerligen lämplig, och den synes mig 
vara den enda, hvilken med hopp om framgång ambulatoriskt 
kan användas vid fall af ulcus moUe, kompliceradt med phimo- 
sis. Till denna behandling brukar jag vanligen låta patienten 
skaffa sig en sårspruta å 30 — 50 cm^ med lång pip, så att 
den kan föras ända till botten af prajputialsäcken, samt gifva 
honom följande recept: 

Rec. Solut. sulphatis cupric. gm. 20 + 300. 
D. S. En matsked i ett dricksglas hett 
vatten till utvärtes bruk. 

Härmed får patienten ordentligt utspola hela preeputial- 
säcken, så många gånger dagligen han kan hafva tid. 

För att prof va verkan af den Yg'?^^^^"^^^^ kopparlösningen 
på ulcus molle har jag sedan början af 1904 å sjukhuset S:t 
(lörans poliklinik behandlat flertalet fall af ulcus molle, hvilka 
icke velat ingå å sjukhuset, enbart med denna behandlingsme- 
tod. Sammanlagdt har på så sätt 37 fall af ulcus molle behand- 
lats. Af dessa 37 hafva 9 icke låtit höra af sig efter det 
första besöket. 3 fall hafva icke skött sig ordentligt och där- 



856 

för efteråt intagits å sjukhuset. De återstående 25 visa följande 
kortfattade sjukhistorier. 

Fall I. 25-årig maskinskötare. 

'7? 04. Sår sedan 4 dagar. Stort typiskt chancersår på 
frenulum och trakten däromkring. Beh. : Sohit. sulph. cupric. 
gm. 1 + 200 till omslag. '/g. Såren nästan rena. Vs- 
Såren rena. 

Fall 2. 20-årig smedsarbetare. 

7io 04. Sår sedan 1 vecka. Ett 10-öre stort och flera 
mindre chancersår å glans. Beh.: Solut. sulph. cupric. 1 +200 
till omslag. Vio- ^^^ stora såret rent, de små såren nästan rena. 

^/i0. Fortskridande läkning. 

Fa;ll 3. 43-årig skomakare. 

Vio 04. Sår sedan 1 månad. På frenulum ett ovalt 
långsträckt och på prteputii insida ett ärtstort halfrent chancer- 
sår. Beh.: Solut. sulphat. cupric. 1 + 200 till omslag. 

^ViO' Såren rena. 

Fall 4. 25-årig bokbinderiarbetare. 

^Vio 04. Sår sedan 3 dag. 2 ärtstora chancersår på prse- 
putii insida. Beh.: Solut. sulphatis cupric. 1 + 200 till omslag. 

^®/io. Såren nästan rena. *7io- Såren delvis läkta. 
»Vio- Nästan läkt. Beh.: Dermatol. 

Fall 5. 20 årig mekanisk arbetare. 

*Vio 04. Sår sedan 2 dagar. I sulcus ett ärtstort chancer 
sår. Profinokulation. Beh.: Solut. sulphatis cupric. 1 + 200 
till omslag. 

^7i0. Inokulationen positiv. Såret har börjat rena sig. 
Vii- Såret nästan rent. Vu- Såret delvis läkt. Dermatol. 

Fall 6. Samma man som Fall 5. 

*Yi2 04. Sår sedan 1 vecka. 2 mera än ärtstora chancer- 
sår. Behandling som förut. 

^Yi2- Såren nästan rena. 

Fall 7. 26-årig agent. 

Yi 05. Sår sedan 3 dagar. 2 ärtstora och ett mindre 
chancersår. Profinokulation. Beh. : Solut. sulphatis cupric. 1 + 
200 till omslag. 

^°/4. Inokulationen positiv. Såren rena i läkning. 

Fall 8. 27-årig agent. 

^6 05. I sulcus flera hampfröstora chancersår. Beh.: 
Solut. sulphatis cupric. 1 + 200 till omslag. 

Yö- Såren rena i läkning. ^Ys- Läkt. 

Fall 9. 26-årig sliperiarbetare utan fast bostad. 

^Ys 05. Sår sedan 3 dagar. 4 ärtstora chancersår i sulcus. 
Profinokulation. Beh.: Solut. sulphatis cupric. 1 + 200 till 
omslag, ^^s- Inokulationen positiv. Såren halfrena. 



357 



20 7 



Vs- Såren delvis läkta. 21/^. Läkt. 

Fall 10. 20-årig sjöman. 

Ve 05. Sår sedan 4 dagar. I sulcus 2 ärtstora och flera 
mindre typiska chancrar. Beh.: Sol. sulph. cupr. 1 + 200 
till omslag, ^^j^. Såren rena i läkning. / 

Fall 11, 25-årig murare. 

7» 05. Sår sedan 2 veckor. Många stora chancersår rundt 
om pnrputium. Beh. : Sol. sulph. cupr. 1 + 200 till omslag. 

^^/g Såren något renade, ^^s. En del sår rena. 

^7g. Såren nästan rena, en del i läkning. 

Fall 12. 22-årigt kontorsbiträde. 

**/8 05, Sår sedan 3 dagar. En mängd ärtstora och mindre 
chancersår. Beh.: Sol. sulph. cupr. 1 + 200 till omslag. 

^^8- Såren något renade, ^^/a- Såren rena. ^Yq- Läkt. 

Fall IS. 20-årig stensättare. 

^Ys 05. Sår sedan 3 dagar. 3 ärtstora och flera mindre 
chancersår. Beh.: Solut. sulph. cupric 1 + 200 till omslag. 

^Vs- Såren något renade. ^Vs- Såren nästan rena. 

-Ys- »^åren rena, delvis läkta, ^Ys- Läkt. 

Fall 14. 45-årig skomakare. 

^Yio 05. Sår sedan 1 vecka. 3 ärtstora chancersår i 
sulcus. Beh.: Solut.sulph. cupric 1 + 200 till omslag. 

Återkom icke förr än d. ^Yi2 05 med en scleros. Sade 
sig då blifvit läkt på 14 dagar. 

Fall lo. 21-årig smedsarbetare. 

^/ii 05. En mängd hirskornstora chancersår. Beh.: Solut. 
sulph. cupric 1 + 200 till omslag. Yii- ^'^ren rena i läkning. 
Fall 16. 21-årig elektrisk arbetare. 

Yl 06. Sår sedan 1 dag. Vid frenulum 2 ärtstora och 
flera mindre typiska chancersår. Beh.: Solut. sulphat cupric. 
1 + 200 till omslag. 

^Yi- Såren rena. *Yi- Nästan läkt. 

Fall 17, 34-årig metallarbetare. 

1Y2 06. Sår sedan 4 dagar. På pneputium 3 ärtstora 
typiska chancersår. Beh.: Solut. sulphat. cupric. 1 + 2 till 
omslag. 

'Yj- Såren halfrena. -Y2- Såren rena i fortskridande 
läkning. Ys- Läkt. 

Fall 18. 19-årig metallarbetare. 

^Yj 06. Ett hirskornstort chancer.«år på prieputium. Beh. : 
Sol. sulph. cupr. 1 + 200 till omslag. 

Pat. infann sig icke förr än ^Ys ^^^ ^^^^ ^^8 ^^ blifvit 
läkt på drygt en vecka. Han hade då en scleros. 

Fall 19. 20-årig trädgårdselev. 



358 

Yg 06. 3 smärre chancersår vid frenulum. Beh.: Solut. 
sulphat. cupr. 1 + 200 till omslag. 

Vg. Såren delvis rena. ^Vg- Läkt. 

Fall 20, 20-årig jämsvarfvare. 

Yg 06. Sår sedan 5 dagar. I sulcus ett ärtstort och en 
rad mindre chancersår. Beh. : Solut. sulpbatis cupric. 1 + 200 
till omslag. 

^°/g. Såren delvis rena. ^Yg. Såren rena, delvis läkta. 

Fall 21. 29-årigt handelsbiträde. 

Ys 06. Sår sedan 2 dagar. På prseputium ett ärtetort 
chancersår. Beh. : Solut. sulphat. cupric. 1 + 200 till 
omslag. 

^Vs- Såren nästan rena. ^Vs- Läkt. 

Fall 22. 18-årig inkasserare. 

^Ys 06. Sår sedan 2 veckor. På prseputium ett hassel- 
nötstort sår. Beh. : Solut. sulphat. cupric. 1 + 200 till omslag. 

^Ys- Såret något renadt. ^^s- Såret delvis rent. 

-^/g. Såret rent, 2 små chancersår synas i sulcus. 

"7g. Det gamla såret läkt, de nya rena. 

Fall 23, 17-årig förgyllare. 

^Y» 06. Sår sedan 4 dagar. 3 omkring ärtstora chancer- 
sår. Beh.: Solut. sulphat. cupric. 1 + 200 till omslag. 

^^g. Såren nästan rena. 

Två fall af ulcus molle kompliceradt med phimosis har 
jag behandlat medelst spolningar med het kopparlösning. 

Fall 24. 19-ärig kontorist. 

^79 05. Prseputium kan icke dragas tillbaka. Orent sekret 
från prsBputialmynningen. Beh.: Spolning med sublimatlös- 
ning 1 + 5,000."^ 

^^/q, i limbus prseputii synas rhagadchancrar. Beh.: 
Solut. sulph. cupric. 20 + 300. En matsked i ett dricksglas 
hett vatten till flitiga spolningar. 'Ys- Pra»putium går öfver. 
En del halfrena chancersår synas. '5^^ Såren rena i läkning. 

Fall 25. 19-årig hattmakeriarbetare. 

*/ii 05. Sår sedan 1 vecka. Prseputium kan endast del- 
vis dragas tillbaka. Härvid synas 2 större chancersår. Beh.: 
Solut. sulphat. cupric. 20 + 300. En matsked i ett dricksglas 
hett vatten till flitiga spolningar. Yii- Prseputium går något 
mera tillbaka. **/n. Prseputium går fullständigt tillbaka, såren 
rena. *7ii- Såren delvis läkta. 

Att Y2'Procentig lösning af sulphas cupricus är ett ganska 
effektivt medel mot ulcus molle sjTies mig tydligt framgå 
af dessa sjukhistorier. Den är dock icke något specificum 



359 

mot denna sjukdom. Balanitiska erosioner och andra sår- 
nader på prseputium läkas äfven för dessa omslag med 
Vj-procentig kopparlösning. Närvaron af balanitisk retning, 
herpesblåsor eller sär af andra slag kontraindicera sjiledes 
icke denna behandlingsmetod. Ej heller behöfver man vara 
rädd att använda densamma vid fall, där diagnosen är tvifvel- 
aktig. Skulle det icke vara fråga om chancersår utan sår upp- 
komna ur balaniter, herpesblåsor eller på annat sätt, så läkas 
de vanligen ändå. Likaså behöfves sedan chancersåren renat 
sig ingen annan behandling, utan såren läkas bra för koppar 
lösningen. 

Behandlingen af ulcus moUe med ^/^-iprocentlg koppar- 
lösning synes mig därför vara synnerligen praktisk och har 
jag därför tagit mig friheten fästa uppmärksamheten på den- 
samma. 



Referat. 

Heinrich Fr it sch: Oie geburishtWiehe Behandlung bei Pia- 
cenia praevia. Deutsche med. Wochenschr. 1905. s. 1880. 

Ett område inom obstetriken, på hvilket läkaren står vill- 
rådig oftare än annars, omfattar fallen af placenta praevia 
centralis, då vid densamma ej gifvas några bestämda indika- 
tioner. Trots riklig erfarenhet, god teknik, omsorgsfullt öfver- 
vägande af operationsplan och största individualiserande före- 
komma dock alltjämt fall med dålig utgång, då prognosen 
varit ställd god, liksom å andra sidan fall, om h vilka miss- 
tröstats, kunna taga ett oväntadt gynnsamt förlopp. 

Hvad som vid placenta praevia ofta är svårt att afgöra 
är främst frågan: bör ingripas eller exspekteras? 

På grund af statistiska vittnesbörd uttalades för några år 
tillbaka till och med den åsikten, att sedan under graviditeten 
diagnosen blifvit fastställd, borde, innan kvinnan försvagats af 
upprepade blödningar, förtidig partus inledas genom ägghinne- 
stick. Då det emellertid ej låter sig med bestämdhet afgöra, 
att inträffade blödningar skola upprepas, måste med hänsyn 
till barnets lif detta handlingssätt absolut förkastas. Oftast 
inträffar ock den stora lifsfaran vid födseltillfället, då läkaren 
först tillkallas. Mot blödningar under hafvandeskapet anlitas 
fällan läkaren utan på sin höjd barnmorskan, som då gifver 
det rådet sänghvila, hvarigenom ock blödningen merendels 
snart afstannar. 



360 

I fråga om behandlingen af plaeenta praevia kunna sär- 
skildt trenne uppgifter ställas på läkaren. 

1) Hvad skall göras mot blödningarna under hafvande- 
skapet? 

2) Hvad mot blödningen, då partus påbörjats, men moder- 
munnen ännu är för trång och oeftergiflig för ingripande? 

3) Hvad vid öppen modermun och under pågående för- 
lossning, då blodförlusten kan hota att blifva lifsfarlig för 
kvinnan? 

Under grossessen kunna ej sällan förekomma rätl betydliga 
blödningar. Är blödningen betydlig, måste en del af plaeenta 
blifvit löst; blödningen kan vållas af ett carcinom eller en 
vaginal varix, hvilketdera kan afgöras genom undersökning. 
En plaeenta marginal is utan trauma kan ibland gifva anledning 
till så stark blödning, att den af kvinnan får namn af blod- 
störtning. Vid ryggläge brukar en dylik blödning snart stanna 
genom blodets koagulering och blodtryckets minskning till följd 
af den svåra blodförlusten. En betydlig blödning under haf- 
vandeskapet kan dock sedan följas af en normal partus utan 
särskild blödning. Därför må vid blödningar under hafvande- 
skapet läroböckernas föreskrift följas : sänghvila och lätt tillgänglig 
läkarehjälp, så att vid indikation genast må kunna företagas 
tamponering. Mannen må underrättas om att kvinnan ej bör 
få gå ut, ej får arbeta, att coitus ej må äga rum samt att 
läkaren genast biir underrättas, om blödning visar sig. Tampo- 
nad materiel deponeras hos den haf vande. 

Man har att skilja mellan gammalt och friskt blod. ^fgär 
under dagar ef ler den första blödningen flytande svart blod 
blandadt med tunna trådlika svarta koagula, så är blodet från 
lifmodern, och blödningen har ej något att betyda, då organis- 
men redan hämtat sig från de omedelbara följderna. 

Helt annat då friskt, Ijusrödt blod fortfarande afrinner, och 
färska, stora blodkoagula af gå. Merendels inträda värkar. 
Modermunnen uppluckras. Sedermera kan dock börjande par- 
tus afstanna, raodermunnen återfå sin fasthet, och normal 
förlossning sedan inträffa. 

Uppträda med korta mellanstunder eller efter få dagar 
upprepade svåra blödningar, då föreligger andra uppgiften. 
Blodförlusten hotar lifvet, och man får ej längre exspektera. 
Då är ännu i dag den vaginala tamponaden indicerad, hvarvid 
vaginallumen fast tillstoppas. 

Denna tamponad vid plaeenta praevia sker bäst i kvinnans 
sidoläge, och efter det hennes blåsa och ändtarm blifvit tömda. 
Särskild vikt ligger på en grundlig desinficering och ett för- 
siktigt tillvägagående vid tamponaden, hvarför bästa instrunien- 



361 

tet är fingret. Med korntång kan på grund af skidans luckra 
natur lätt göras hål på denna och till och med på blåsan. 

Har vagina fullt utfyllts, så lägges kvinnan med öfverbenen 
tryckta intill h varandra åter på rygg. Därvid sjunker lif modren 
nedåt, fosterhufvudet trycker på tamponen, och det blödande 
stället mellan hufvudet och tamponen sammanpressas. Med 
en om underlifvet bunden duk nedprässas fundus uteri, och 
hela lifmodren nedtryckes. Ofta inträffa då genom tryck och 
mottryck på nedre uterinsegmentet värkar. 

Man lägger så vadd och en ren linneduk framför köns- 
delame, binder benen fast tillsammans, då möjligen snart starka 
värkar uppstå, annars frotteras fundus uteri med fingerspetsarne. 
Utdrifves tamponmassan under medpressande af den hafvande, 
är modermunnen merendels så utvidgad, att spontan förlossning 
inträder, eller partus kan med konstens hjälp fullbordas. 

Man auskulterar då omsorgsfullt om barnet lefver eller är 
dödt; är barnet dödt, så sprängas hinnorna, barnhufvudet per- 
foreras, kranioklasten an lägges, h varefter fostret långsamt extra- 
heras. På samma sätt förfar man, om fostret ej är nog ut- 
vecklad! för att behållas vid lif, då ingen tvekan om perfora- 
tionens berättigande behöf ver uppstå. Naturligtvis böra bristningar 
så mycket som möjligt förhindras. Huruvida dylika skola in- 
träffa eller ej kan dock ej på förhand säkert bestämmas. Ej 
alltid bero bristningarna på stora barnhufvuden eller på en 
hastig partus. Särskildt vid placenta praevia spela delarnes 
tänjbarhet och skörhet en stor roll. 

Ligger placenta öf ver hela inre modermunnen, så att hinnorna 
ej kunna kännas, tränger man sig upp genom placenta mot 
det utifrån nedpressade hufvudet. 

Svårast äro de fall att bedöma, då läkaren först tillkallas 
vid en lifsfarlig blödning, fostret lefver och modermunnen ännu 
är trång. Här beror på, om hinnorna kunna nås, om alltså en 
placenta praevia centralis eller marginalis föreligger. Nås hin- 
norna, sprängas de, vattnet utpressas genom tryck på lifmodern 
och genom massage utifrån, hufvudet nedtryckes, hvarefter 
något exspekteras. Ofta efter hinnornas sprängning afstannar 
blödningen, och partus inträder sedan med eller utan expression. 

Ar det fråga om en placenta praevia centralis, så att man 
vid den inre modermunnen öfverallt endast når den öfvertäckande 
placenta väf nåden, beror det på, huru inre modermun och cervix 
förhålla sig. Den yttre modermunnen kan alltså vara trång men 
cervix utplånad, och den inre modermunnen så vid och öppen, 
att man öfver yttre modermun ej känner någon isthmus uteri. 
Därvid är placenta redan aflöst i viss utsträckning och ofta 
herniöst framhvälfvande. Dessa fallen äro ogynnsamma så till 



362 

vida som det blöder starkt, och man sålunda hastigt måste 
ingripa, men fallen äro gynnsamma däri, att man lätt kan 
intränga, göra vändning och hastigt utföra extraktion. Med 
någon försiktighet kan man ej behöfva slita sönder moder- 
munnen. I dessa fallen med utbredd placentarlossning är 
barnet nästan alltid förloradt. Äfven om vid undersökning 
före ingreppet kraftiga hjärttoner höras, och exstraktionen går 
mycket fort, så lossas placenta i större utsträckning vid vänd- 
ningen och vid perforation af placenta, och barnet framfödes 
merendels dödt eller döende. Hvad däremot angår modren, 
så stannar i och med barnets aflägsnande från lifmodern blöd- 
ningen, hvarmed faran är aflägmiad. 

De svåraste fallen äro de då cervix är bibehållen, kanalen 
rörformig och om man med fingrarne rundt omkring känner 
en hård isthmus uteri. Därvid kan en del af placenta redan 
trängt ned i cer\dxkanalen. Är blödningen för stark att ex- 
spektera, uppkomma genom frotteringar af fundus inga värkar, 
kan fosterhufvudet ej nedtryckas i bäckenet, eller har det af- 
vikit eller föreligger tvärläge, då är det bäst att inskrida. Om 
man då pressar handen genom det trånga stället och våldsamt 
extraherar, kunna stora bristningar uppstå med ostillbar dödlig 
blödning. För att undgå detta må i dylika fall användas 
Ribemonds metrocynter för att åstadkomma på skonsamt sätt 
en utvidgning, som är tillräcklig för att ingöra handen och 
göra vändning. Stöter handen på något större motstånd vid 
passagen genom inre modermun, måste man söka afhjälpa 
detta, hvilket i allmänhet går bättre och säkrare med handen 
än med instrument. Man kan därvid förfara sålunda. Med 
den ena handen fasthålles fostret, man skjuter sedan upp två 
fingrar och sedan andra halfva handen längs barnets hals mellan 
cervix, hufvudet och ansiktet så långt, tills den trånga ringen 
ligger tätt öfver andra fingerleden. Sedan böjas fingrarne under 
det fingerspetsarne tr^xka mot barnhufvudet. Därigenom vidgas 
å ena sidan strikturen, å andra sidan utgör fingrets dorsalsida 
ett snedt plan, på hvilket modermunnen glider uppåt. Detta 
göres till höger och vänster men särskild t på bamhufvudets 
ansiktsida. Man drager därpå kraftigt i barnets mun för att 
åstadkomma en stark flexion af hufvudet. Man fortsätter så- 
lunda under hjälp utifrån att uttänja och skjuta ringen uppåt 
men får därvid ej draga för starkt i barnets ben, enär den 
starkt utspända cervix då kan brista. 

Placenta är vid placenta praevia lätt att aflägsna och ut- 
faller efter barnet ofta af sig själf. Om så ej sker, fattas den 
och neddrages från lifmodern under tryck utifrån. Man under- 
söker om den öfverallt visar jämn yta af undre uterinsegmentet. 



363 

eller om ett hål eller bristning kan diagnosticeras. Man måste 
(iå såsom vid uterusruptur anlägga ett starkt kompressionsför- 
band om underlifvet, och hålles vulva tillsammans hoppressad 
någon tid med handen. Sedan blödningen stannat, rengör man 
könsdelarna» lägger patienten i ryggläge och gifver ergotin samt 
invärtes, subkutant eller genom rectum analeptica för att höja 
pulsen. Tamponad efter det fostret aflägsnats är merendels 
ej behöflig, då blödningen snart stannar. Intrauterina manipula- 
tioner och retning af cervix äro de bästa medlen att framkalla 
uteruskontraktioner och eftervärkar. 

—9- 



Ur Gäfleborgs— Dala Läkare- och Apotekare- 
förenings förhandlingar. 

Protokoll vid sammankomsten i Falun den 24 mars 1906. 

Närvarande: herrar Pfannenstill, Söderbaum, Björkhmd, Windahl, 
Kastman, Ekman, Göransson, Ardell, Grill, Lindström, Hällsjö, Warodell, 
C. A. Carlsson, Landahl, Thurigo, Liedbeck, Fjellander, Ahlberg, A. 
Ericsson. — Såsom ordförande fungerade d:r S. A. Pfannenstill. 

§ 1. Upplästes revisionsberättelsen för 1905 och godkändes (Bil. A). 

§ 2. D:r Söderbaum redogjorde för ett fall af oesophagotomi. där 
en patient sväljt en 5 öring. (Bil. B). 

D:r Lindström yttrade sig. 

§ 3. D:r Söderbaum föredrog ett fall af njursten och förevisade 
den uttagna njuren jämte flera tillhörande stora stenar. (Bil. C). 

I anledning af före<lraget yttrade sig d:r Windahl. 

§ 4. D:r Söderbaum omnämnde ett fall af choledochus-sten och 
förevisade den uttagna gallblåsan jämte gallstenar. (Bil. D). 

§ 5. Dr Söderbaum meddelade ett fall af traumatisk infectiös 
encephalit. (Bil. E). 

§ 6. D:r Björklund höll föredrag om Stovain som anrestheticum 
jämförde med cocain. (Bil. F). 

D:r Fjellander, Söderbaum och Lindström yttrade sig. 

§ 7. D:r Söderbaum höll föredrag öfver: Bidrag till den acuta 
peritonitens diagnos. (Bil. G). 

§ 8. D:r Ahlberg omnämnde ett fall af appendicit, där appendix 
var fylld af oxyuris vermicularis och visade preparatet. 

§ 9. D:r Ahlberg höll ett föredrag: Om olycksfallsersättning vid 
bråck. (Bil. H). 

I anledning af föredraget yttrade sig först d:r Söderbaum och 
hyste den uppfattningen, att det i allmänhet hos bolagen tenderade 
till att medgifva ersättning för bråck, sä snart ett verkligt trauma före- 
lagts, och att detta i en ej allt för aflägsen framtid torde komma att 
bli regel. 

D:r Warodell undrade, om ej bolagen borde hafva någon bestäm- 
melse om, att sådana som hade bråck skulle opereras, innan de iingo 
olycksfallsförsäkra sig. 



364 

D:r Windahl anhöll med anledning af ett relateradt fall af blind- 
tarm sinflam mation med dödlig utgång efter en muskelansträngning, 
hvilket fall nyligen ledt till kompromiss, att föreningen ville uttala sig 
om denna sjukdoms förhållande till olycksfall, och ansåg, att i det anförda 
fallet och i allmänhet process, verm. före det uppgifna traumat vore 
sjukligt förändrad. 

D:r Warodell däremot ansåg, att trauma ofta kunde vara orsak 
till blindtarmsinflammation. 

D:r Lindström och Söderbaum ansågo, att traumat ej kunde sättas 
som orsak därtill. Skulle blindtarmsinflammationen ersättas, finge bo- 
lagen förändra sina tariffer. 

§ 10. Dr Lindström redogjorde för ett fall af symfvs-ruptur. 
(Bil. I) 

D:r Windahl yttrade sig och ville, enär de angifna bäckenmåtten 
syntes i det närmaste normala, veta, huruvida normalt läge af foster- 
hufvudet förelåg, on» hvilket dock d:r Lindström, som ^ närvarit vid 
förlossningen ej med säkerhet kunde upplysa. 

§ 11. Till kassaförvaltare efter apotekare Psilander, som afsa^ 
sig uppdraget, valdes apotekare W. Grönblad med alla afgifna röster. 

§ 12. Till revisorer återvaldes d:r C. A. Carlsson och <l:r P. 
Åkerberg. ^ 

§ 13. Beslöts att nästa möte skulle hållas i Gäfle på tid, som af 
ordf. bestämdes. 

§ 14. Till att justera dagens protokoll utsagos d:r Windahl och 
d:r Ardell. 

Ex officio 

Axel Björklund. 
Justeradt : 

GiiBtaf Windahl ir. Ardell 



Bilaga A till protokollet den 24 mars 1906. 
Revisionsberättelse 

för Gäfleborgs— Dala läkare- och apotekarförenings räkenskaper för 

år 1905. 

Undertecknade, utsedde att granska Gäfleborgs — Dala läkare- 
och apotekareförenings räkenskaper för 1905, få däröfver afgifva 
följande revisionsberättelse. 

Inkomster: 

Behållning för år 1904 kr. 1,586: 30 

129 årsafgifter ä 3 kronor > 387: 00 

Räntemedel > 25: 1^ 

Summa kronor 1,998: 42 

Utgifter: 

Porto, kallelsekort, inbindning m. m kr. 81: 90 

Kvittensblanketter > 7:95 

200 ex. af förhandlingar samt klichéer > 213: 50 

Vaktmästare > ö: 00 

Diverse » }^'^1^_ -19:60 

Transport kr. 319: 60 



365 

Transport kr. 319: 60 
Behållning den 31 december 1905: 

Innestående i Falu stads sparbank kr. 1,038: 17 

Deposition i Kopparbergs Enskilda bank ... > 600: O'» 

Kontant i kassan > 40: 65 kr. 1,678: 82 

Summa kronor 1,998: 42 

Föreningens kassabehäUning har under året ökats med kronor 92,52. 

Då räkenskaperna med dit hörande verifikationer befinnas i god 
och fallständig ordning utan någon anmärkning, få undertecknade, ut- 
sedde revisorer, tillstyrka full och tacksam ansvarsfrihet för den tid 
revisionen omfattar. 

Falun den 20 mars 1906. 

P. Åkerberg. C. -4. Carlson. 



Ny typ för diagnoslappar. 



Af 
E. Björnvall. 



Under den tid undertecknad tjänstgjorde som underläkare 
vid Lidköpings lasarett, infördes den typ för diagnosblanketter, 
som här finnes afbildad (se figuren). Som dessa visat sig vara 





MapMK 






























■" 


■" 






■" 




■"■■■ 


M. 4. IW . 1 






fWr. i . ... tm \ 




OI»t 


Vtci 


UrlR 


.......... 


BahaiitflliiC | 




- 





— 




- 


















-- 






E 




- 


-- 


: 




— 




— 


.... 


... 


— 


._ 




— ^ 




— 















■- 






— 








— — 




■:e 






-- 




— 


_ - 




-- 


— 


— 


























_ 


-• -• 


— 




— 








— 


~ 






























- "■ 


Mb 






















































- 


Dl 






















































4I« 


'rzz. 


:- 




:- 


- 


^-. 


T . 




- 


:- 


- 


:. - 




-- 


r:: 


-_- 


- 


: 




-: 


-.: 


" 


.i:. 






-_ 






— 


~- 


W 


~~ 


- 


: 


-- 


-"- 


■-" 




■-■ 


- 




^ 


"' 




' 


::: 


- 


r^ 










.—. 


'— 


-- 


:- 


;^. 


r 


•r 


"-. 


-/• 




:1 


- 


-I. 


- 




-7 






'\' 






-5 




— : 


~=r. 


-- 




TTT 


— 


- 




-.— 


" 


-—: 


























Vf 


;_ ■ 






U- 


^-• 


r- 


=5 


-_ 


— 


_ 


^ 


^" 


v 


:•■ 


"- 




-- 


— 


— 


--• 


::: 


,-.. 


'':: 


... 


... 




\^_ 


tr 


'f 


~2 


rf' 


— . 


— 


■L-l 


--• 


^'' 


^ 


-- 


ZT- 

















ar 


~ 


L- 


'-— 


'-- 


__ 


-^- 


;^ 


^ 


^ 




-— 


^_ 




-- 




.__ 








■- 






- 






.__. 


_ 



366 

af god nytta, har jag trott det vara lämpligt, att de blefve 
mer allmänt kända än hittills. Idéen är helt enkelt den, att 
det rum, som på de vanligast förekomiliande diagnoslapparne 
varit användt för anteckningar om sjukdomshistorien, i detta 
fall fått gifva plats för sådana om diet, vikt, urin och be- 
handling. Olägenheten, att sjukjournalen i öfrigt förflyttas till 
papperets baksida, uppväges mer än väl af den öfverskådlig- 
het, som dessa blanketter skänka. Att som ofta å sjukhus är 
fallet på temperaturlistan få se de mest växlande anteckningar 
om behandling, vikt, urin m. m. bidrager just ej till att 
hastigt skaffa den klara öfverblick af fallet, som läkaren å sin 
rond önskar få. Hvarje rubrik har erhållit sin datokolumn, 
den för behandlingen afsedda har försetts med två sådana; af 
dessa är den vänstra afsedd att ange dagen för börjandet med 
ett visst läkemedel ; den högra däremot anger tiden för samma 
medels »utsättande». Hvad den omständigheten beträffar, att 
anteckningarne om sjukdomen i öfrigt föras å lappens bak- 
sida, så torde det besvär, som häraf förorsakas utom af blan- 
kettens omtalade fördelar äfven uppvägas af, att ej hvilken 
nyfiken besökande som helst roar sig med att å dessa la])par 
studera patienternas föregåenden, — Blanketterna tillskäras 
bäst i dimensionerna 28 x 23 ctm. 



Nyheter för dagen. 

A.-B. Läkartidningens bolagsstAmma ägde rum den 20 maj, h var- 
vid ansvarsfrihet beviljades styrelsen. Styrelsen återvaldes och titl re- 
visorer utsagos d:r John Sutthoff, F. Odenius med herrar d:r V. Sjögren. 
Södertälje och A. H. Christenson, Skara, till suppleanter. 

Promotioner. Vid Karolinska institutet ägde utnämnini; af me- 
dicine doktorer för första gången rum den 31 sistl. maj. Genom pro- 
fessor MtiUer utdelades då doktorsgraden åt Hjalmar Forssner, Fritz 
Netzler, Wilhelm Wernstedt, Edvard Westberg och Ivar Wickman. 

Vid Lunds universitet promoverades samma dag Einar Sjövall och 
Per Bergman till medicine doktorer. 

Sinness]ukv&rden. Stadsfullmäktige i Göteborg hafva anslagit 
243,000 kr. till en ny upptagningsanstalt för akut sinneasjuka från Göte- 
borgs stad. Anstalten upprättas vid hospitalet å Hisingen. 

Tuberkulossjukvärden. Stockholms stadsfullmäktige ha ansl